Hemma från Gotland

Stort tack för gårdagens Camp FI! Tre bloggare och sex läsare, precis lagom för att fylla upp ett picknickbord på Djurgården. I vanlig ordning lätt att relatera till precis allt som sägs (#filterbubbla) och många skratt. 

I fredags kom vi hem från fyra dagars Gotlandsvistelse. Ett drygt dygn innan avresa från Stockholm hade vi åter blivit kompletta i och med att mellanbarnet efter många om och men kommit hem från språkresan i Sydfrankrike. Gotland blev denna sommars grande finale, vårt opus dei. (vet inte ens vad det betyder men det lät dramatiskt).

Jag har varit på Gotland en handfull gånger. Oftast i jobbet då Gotland var ett populärt kick-off-resmål. Jobbar man i dagligvarubranschen är Gotland också en svår distributörsnöt att knäcka varför man gärna skickar dit personal av alla de slag att fylla på i hyllorna inför trojkan Stockholmsveckan, Almedalen och Medeltidsveckan (oklar kronologi). 

Anyheuw, min man har bara varit i Visby under några timmar på en sorts dagkonferens och våra barn har inte varit på Gotland över huvud taget. Eftersom en vän har hus inom mur men planerar att avyttra detta till hösten kändes det givet att få till en tur. 

Detta gjorde vi:

1. Högklint 

Högklint utsiktsplats söder om Visby var magnifikt. Som så många andra naturupplevelser svår att fånga på bild. Men tro mig att det kittlade gott i kistan när man vågade sig nära stupkanterna och tittade ner. Vattnet skiftade i olika nyanser av blått och grönt. 

2. Tofta

Stranden var rätt blåsig denna dag så vi tog skydd bland dynerna där vi låg och läste och beklagade oss över våra lata barn som inte ville följa med på utflykt. Fjortisen hade ju med sig pojkvän så jag fattar att inte de var så sugna på att haka på, men di andra. Sov till tre och när vi kom hem från den här dagen låg de och fipplade med sina mobiler inne i bastuvarma rum, så deprimerande. 

På Tofta åt vi lunch på hyfsat nyöppnade Tofta Beachhouse. Det var inte någon frugal restaurangupplevelse (is any?) men kan ha varit den godaste caesarsallad jag ätit.

3. Sudersand

Fårös nordostliga strand var som väntat fantastisk, full med bräkande Stöckhölmare. Ett barn, som är besatt av miniatyrer, blev helt tokig vid åsynen av alla minisäckor ink. minimusslor av vilka ska skapas en mini-moules-frites vid tillfälle. 

Vid Sudersand åt vi stenugnsbakad pizza på Carlsson vilket starkt rekommenderas. Skönt och avslappnat ställe, bra pizza. 

4. Bergmans hus

Bergmans hus och Bergmans hus, det var så här långt jag lyckades komma. Vilket är väsentligt längre än jag någonsin tidigare kommit. Jag trodde för övrigt att det låg direkt vänster när man kommer av från färjan men det ligger i mitten på östkusten. 

Jag är på intet vis Bergman-fan, annat än att jag uppskattar den buskis han skapat i filmer som Jungfrukällan. Och ja, naturligtvis måste man älska Jan Malmsjös karaktär i Fanny och Alexander, filmprästernas Cruela de Vil. 

Det som fascinerar mig med Bergman är snarare hans livsstil. I jakt på detaljer har jag läst boken av hans hushållerska och sett Tom Alandhs dokumentär från 2009 baserad på densamma (finns på SVT Play). De Oroliga av Linn Ullman gav myckna detaljer kring livet kring såväl Karlaplan som på Fårö, ner på detaljnivå som att hans sista fru (Ingrid) varje dag gick igenom huset på Fårö och piskade de kuddar som låg i soffor och fåtöljer.

Bergmans liv var misstänkt likt mitt eget. Samma lunch varje dag (omelett), starka preferenser kring materialval i kläder, att bära plagg och skor tills de faller sönder samt att bädda med en fäbless för ett visst avstånd mellan kudde och överkast. Med min mans vankande och stunder av oro förkroppsligar vi tillsammans privatpersonen Bergman, minus Mariekexen.

Vad gäller Fåröhuset är det kittlande att Bergman ville att allt skulle säljas på auktion men att rubbet ropades in (av norsk affärsman?) och skänktes tillbaka till den stiftelse som nu sköts av Linn Ullman i syfte att låta huset stå intakt. Varenda möbel ställdes tillbaka på rätt plats, baserat på avtrycken i mattorna. 

Jag vet inte varför, men den manövern gör att jag blir ännu mer besatt av Bergmanresidenset på Fårö. Men nu är det istället någon jeppe på Avarn som får slå sina lovar kring knutarna och smygtitta in hur mycket hen vill. Om du är denna jeppe, kontakta mig för framtida affärer. 

5. Raukar

Hur många ordvitsar kan man skapa med hjälp av ordet rauk? I Gotlandscopy verkar rauktemat figurera i omkring 8 fall av 10 vilket antyder att det är rätt soft att vara reklamare på Gotland. I vilket fall, på Fårös västra kust åkte vi likt alla andra och tittade på dessa berglämningar och vi gjorde det som man inte får men som alla gör nämligen tog med oss varsin souvenirsten. 

6. Titta på får

Eller raukar det vara en bagge?

7. Bada på Kallis

Eller bredvid. Vet inte riktigt vad som ingår i begreppet Kallis men vi badade alltså från den betongbrygga som går ut från den lilla stranden nedan biblioteket. Varje morgon gjorde vi det och det var ljuvligt. Här min man på väg ut i det blå. Själv föredrar jag att plåga mig i centimeter för centimeter från en badstege.

8. Promenera längs med strandpromenaden 

Nästan varje kväll tog vi en promenad norrut längs med strandpromenaden. Antingen jag och min man eller så fick vi som nedan sällskap av minstingen. 

Vid ett par tillfällen tog vi ett glas borta mot Novi till, minns inte vad stället hette (kanske en del av Novi?) men det var fantastiskt att sitta precis vid vattnet och ta in den magnifika skymningen för att sedan strosa hem i ljummen sommarnatt. Det är något märkligt med ljuset. Nedan bild tog jag kanske runt 11-snåret första kvällen och inget filter är pålagt. Hur kan det se ut så här? 

9. Såg solrosor

Mellan Visby och Fårö passerade vi flera helt otroliga solrosfält. Vi tog en massa selfies men då skymde vi ju sikten, så det här var det bästa fotot. 

10. Skär strand

Jag minns en MAD-strip från min barndom där Robinson Crusoe kämpar i åratal för att bygga sin flotte och när han väl rundar udden på den ö där han levt som skeppsbruten möts han av en myllrande casinostad som han med lätthet kunnat nås per fot. Ungefär så kändes vår utflykt till stranden Skär på Fårös nordvästligaste sida. 

Enligt vår man på ön skulle vi åka in på en kostig med "fordonstrafik förbjuden" vilket tilltalade äventyraren i min man men inte mitt rättrådiga psyke som varje natt tampas med mardrömmar på temat white collar crime. Vägen blev mindre och mindre och när den till slut övergick i en sorts barrig stig tvingade jag min man att parkera på ett rotsystem som nog åsamkade vår bil skada nog att återställa universums karma för vårt tilltag. 

Sen fick vi gå och gå och gå och gå och när vi försökte kolla vår position på Google maps fanns det ingen täckning men då äntligen såg vi ett livstecken nämligen ett par cyklar ställda mot ett träd och barrstigen fick inslag av sand och efter ytterligare en stund såg vi fri himmel, vass och sen...The Beach.

Och vilken strand. OMG. Jag har nog aldrig sett en sådan vacker strand. Underbar len sand, vassruggar som böljade i vinden, noll kommers och...asmycket folk. Detta, tillsammans med Paris-bassängens förbud mot att andas under vattnet, blir sommarens stora mysterium. Hur kom alla dessa människor dit? Vi såg förvisso parkeringar både före och efter vår kostig. Men det var lååååångt före och lååååångt efter. Gick de alltså många hundra meter för att komma precis dit där kostigen löpte ut? 

I vilket fall, här tillbringade vi några ljuvliga timmar och badade flera gånger för vattnet var ljummet och helt klart och vågorna var höga och maneterna var små och gulliga, något jag aldrig trodde att jag skulle säga om en manet eftersom jag avskyr dem, traumatiserad efter första sommaren med min man i Göteborg som var en "manetsommar" tillika svinvarm så man var tvungen att kasta sig i bland deras otäcka geléaktiga kroppar och långa snören och mina skrik accompagnerades av släktens "De är inte farliga, de är inte brännmaneter" (nej men det är oavsett vilket obehagligt att bada i gelé och trådar).

Ja, det var typ det vi hann med. Jag vill också tipsa om den klädbutik som ligger precis innan Fåröfärjan, på höger sida om du kommer från Visby. Det är någon lokal förmåga som syr klänningar, toppar och byxor och säljer till rimliga priser. Jag köpte den perfekta solklänningen här och barnen köpte fina armband. 

Tips två rör det bubbel vi fick av vår värd: Richard Juhlin Blanc de Blancs Brut, 129 kr. Att ta med sig den, rejält kyld, upp på balkongen för ett par timmars loj läsning efter en dag på stranden var prima liv. 

Boende och resa gick på drygt 10', men då hade vi med bil och boyfriend. Mat handlade jag innan (på Lidl såklart) och vi åt alla middagar (och de flesta luncher) hemma. Så säg 14 000' ink allt för sex pers fyra dagar. Och nu är Gotland kryssad från bucket list och minstingen vet numera att Gotland inte är ett eget land. Det enda som grämer mig är att vi under dessa dagar inte hörde gotländska en enda gång. Möjligen talade kvinnan som dirigerade oss ombord på färjan gotländska, men det var svårt att höra i allt buller.

Okej en sak till grämer mig. Vi fick parkeringsböter två gånger till ett sammanlagt värde av 2 100 kronor d.v.s. Stockholmspriser. Visby har förbud mot fordonstrafik (även om det inte märks av i någon större utsträckning, vi hade burn race utanför vårt sovrum varje natt) och man ska parkera utanför mur. Vilket var lättare sagt än gjort. 

I Stockholm är man ju så van vid att parkeringar markeras ut jättetydligt med skyltar om vilka tider som pliktar till parkeringspeng. Så länge man ställer sig inom/efter dessa skyltar är man home safe. I villaområdena runt Visby måste man tänka med sin hjärna av typen "Hur många meter får man stå efter en korsning om man står med bilens bak mot avfarten till?" (svar: 10 fucking meter, inte 5,4 som någon lasermätande tomte mätt upp) eller "Hur länge sträcker sig skylt med parkering förbjuden?" (svar: mycket längre än du tror). Med de flesta utgifter, även sura sådana, brukar jag kunna hitta en uppsida. "Läropeng" etc. Men inte med böter. Enda sättet att handskas med dem är att omgående betala dem, slänga dem och försöka förtränga dem.

Nog om det. Gotlandsexpert, vad missade vi att göra?

Mvh/
FruEfficientBadass

Restips: Hitta sidospår

När IGMR beskrev sin Europaresa i sommar nämner han bland annat hur han och familjen besöker "Peter Zumthors magnifika spa 'Vals Therme'." Jag bildgooglade och grät en passivt aggressiv tår. Så överjordiskt coolt, sprunget ur ett för den familjen specifikt intresse nämligen arkitektur. Men poängen varandes: Kanske inte högst upp på gemene Schweiz-resenärs to do-list.

Det tangerar en tanke jag haft ett tag och som jag brukar börja idissla framåt avecen på fest nämligen att hitta ett sidospår vid resor, något i periferin. Om du exempelvis åker till London, hoppa över Madame Tussauds och hitta en egen målsättning, vad som helst, ju mer banal desto bättre. 

Taget ur hatten: ”Hitta roliga strumpbutiker". Du behöver inte ens vara särskilt intresserad av strumpor. Men genom att snitsla en bana kring ett udda och randomiserat ämne är du mindre benägen att kliva i redan upptrampade turistspår. Lämna åt populas att skockas likt får kring Big Ben, Buckinghamn Palace och Oxford street. Du, du integreras med naturlig perfektion rakt in i civilsamhället.

I din jakt på strumporna upptäcker du avskilda bostadskvarter, hemliga språng och grafittiväggar. Lummiga parker, sköna caféer och vem vet, en pub med infödingar som inte är turisttrötta. Du hittar marknader och butiker långt bortom fast fashion-kedjorna och de copy/pastade lyxbutikerna. Exempelvis ställen som säljer uppstoppade humlor (nedan verkligt exempel från min Parisresa, dock ej läsartipset Deyrolles).

Jag har emellertid aldrig gjort slag i saken och sökt just strumpbutiker. Men jag har haft andra quests. I New York letade jag independent-biografer (och fick en hel biosalong för mig själv och tre timmar kortfilm - vilket fick mig att för resten av mitt liv dyrka kortfilm) och konserthallar (OMG Metropolitan, kan fortfarande inte fatta att jag fick biljetter till denna lunchkonsert samma dag). 

I Paris slog vi in på spåret simbassänger. Minstingen uttryckte innan avresa att hon ville bada. "För det gör man utomlands". Hennes enda utomlandsreferens är en vecka i Toscana för fyra år sedan och visst, vi åkte till kusten en dag och badade samt hade pool på vår agriturismo. Men bada i närheten av Paris? Det finns absolut intenting vad jag vet. Förutom kommunala badhus.

Lyckligtvis var de öppna i princip allihop. Enligt hotellmadamen för att det var så varmt. Men jag skulle tro att de har öppet sommartid alltid, om än med andra öppettider än vanligt. I vilket fall som helst badade vi alla dagar utom ankomst- och avresedagen fördelat på tre olika badhus. Och nu ska jag för er berätta om magin med detta.

1. 100% turistfritt

Under våra badhusbesök hörde vi bara franska. Vårt absoluta intryck var att simhallarna enbart befolkades av ortsbefolkning. Inte en fet midjeväska så långt ögat kunde nå. Varför är detta viktigt? Tja, alla är vi olika, men jag föredrar att walraffa åtminstone stundtals när jag är utomlands. För att det är kul och ger en genuin känsla. Samt att man slipper att känna sig som den turist man är, vilket är befriande.

2. Du kommer närmare landets själ

Någon klok lär ha sagt: "Ska du lära känna ett land ska du bege dig till dess fängelser”. Jag säger detsamma men byter ut ”fängelser” mot ”badhus”. Regel nummer ett i franska badhus är att det finns många regler. Nummer två är att du måste ha badmössa. Jag har hittills aldrig varit på ett franskt badhus som varit befriat från denna LAG (för jag fattar det som att badhusreglerna lyder under någon form av lagstiftning...kan ha missförstått för det låter helt vansinnigt men i fallet Frankrike så förvånar mig inget). Nedan minstingen med sin stiliga badmössa i fluffigt tyg, som ger god vatteninförsel liksom bakterieutsläpp. Men det spelar ingen roll, det viktiga är Att Bära BADMÖSSAN.

Syftet är antagligen hygien. Vilket är paradoxalt då man duschar med badkläderna på, inte alltid med tvål som ett krav. Varför har man badkläderna på? För att du antingen duschar inför öppen ridå simhall och/eller så gör du det med folk av motsatt kön. Vilket gör att det räcker med att stoppa sitt smutsiga hår i den löst sittande badmössan och ställa sig i en vek dusch några sekunder för att ge sken av att vara blöt innan du kan hoppa ner i bassängen. 

Förresten finns det tydliga regler kring vilken sorts badkläder du får ha. Såväl jag som min man bär vanligtivs badshorts (jag med bikinitopp till). Mina badshorts är av märket Adidas och från en "swimwear"-kollektion, så det är inte några slumpvis valda shorts, det är riktiga badkläder. 

Men inte i Frankrike. Det tog inte mer än fem sekunder i omklädningsrummet vid Piscine Berlioux i Hallarna innan omklädningsrumsmadamen ilsket röt till att "Det där går inte! Ni måste bära baddräkt!" 

Jag förklarade att detta var helt rena badshorts och inte några bermudas jag gått och slasat i några veckor i sträck men det spelade ingen roll. Som kvinna bär man tight sittande baddräkt alternativt bikini och som man bär man åtsittande badbyxor. "Cela, c'est pour la plage!" ("Det där är strandkläder!") (och problemet med det är..?)

Min man lyckades köpa ett par godkända badbrallor direkt från 70-talet i receptionen medan jag hänvisades ut i köpcentret Hallarna där jag efter sju minuters gångväg hamnade på någon sorts sportbutik där jag rafsade åt mig första bästa baddräkt som jag hastade med till kassan utan att prova (det var 35 grader ute och det enda jag ville var att kasta mig i poolen).

Hettan gjorde att jag helt förträngt att en fransk 40 är som en svensk...32:a? vilket gjorde att jag tillbringade badhusbesöken i något som närmast går att likna vid Borats mankini. Lyckligtvis finns inga regler mot mankinis så jag fick hoppa i.

3. Du lär dig om ett lands vansinne

Eller hoppa i förresten. Det är inte helt säkert att du kan göra det. Franska badhus har som sagt en extensiv regelsamling. För vad? För allt! Lite beroende på vilket badhus du är på. Nedan är ett foto från badhuset nära Eiffeltornet. Det var med största sannolikhet fotoförbud så betänk vilka risker jag tar för er.

I det finstilta under den pedagogiska bilden kan man bland annat läsa att man ska byta om i omklädningsrummet (what?), att man ska använda toaletterna (mind blowing), att man inte får bära smink (mäh?), att man måste gå via ett vattenbad innan man går in till bassängerna (vilket är svårt att undvika eftersom vattenbadet är runt tre meter långt så såvida man inte är en jätte lär man gå i vattenbadet med eller utan pedagogisk skylt), att man ska tvåla in sig och att man "inte får röka vid bassängkanten" (den överkryssade gubben med cigg i munnen). 

Den sista punkten gjorde mig brydd. Man får alltså inte röka vid bassängens kant. Men får man röka i bassängen? Eller i omklädningsrummet? Medan jag grunnade på detta var jag på väg att stoppa en medhavd kaka i min mun ute på soldäcket på berört badhus men lyckligtvis blev jag hejdad av en påpasslig vakt vilket var tur eftersom det hade kunnat sluta i katastrof (?).

Vakten i fråga var en glad skit som efter den bryska tillsägelsen höll oss gisslan i gott och väl en halvtimme med anekdoter och sin anti vaxer-ideologi. Efter en stund tillät han oss också att ta av våra badmössor eftersom vi var på soldäck vilket gjorde att vi kände oss utvalda. Då tog jag tillfället i akt och frågade honom om rökningen. 

Nej, man fick inte röka någonstans. Formuleringen var kvar från någon generell lagstiftning "du 19 Julliet bla bla bla" som gällde såväl inomhus som utomhusbassänger varför den kunde verka förvirrande i just denna kontext då vi var på ett mestadels inomhusbad. Vid utomhusbassänger får man nämligen bolma på, exempelvis på tillhörande gräsplan (dock inte på det soldäck vi vistades på under samtalet med vakten, själva gräset var tydligen avgörande), men man får inte ta med sig ciggen till närheten av själva bassängen. Vilket är logiskt, man kan ju tappa den i vattnet och då släcks den vilket borde vara mot såväl fransk lag som etik.

Att rökning är tillåtet på gräs (rent informellt även av gräs, under min studietid i södra Frankrike var jointar lika vanliga som cigaretter, även på skoltid i själva skolan) blev vi varse när vi några dagar senare badade vid äventyrsbadet i Versailles där det pågick än det ena än det andra (kakätning, hångel och rökning samt en man som låg och solade sig till döds mörk som en bränd pepparkaka med hjälp av någon form av olja han smorde in kroppen med).

Badhuset i Versailles

Den mest bisarra regeln hittade vi i badhuset i Hallarna som hade upprepade varningsskyltar där man förbjöd folk att hålla andan under vattnet. Ursäkta en novis men alternativet, att andas under vattnet, låter inte särskilt säkert. Men jag har lärt mig att inte ifrågasätta. Är det förbjudet så är det, un point c'est tout.

Samma badhus hade också regler mot att krama ur badkläderna i omklädeshytterna. Tips: Om man likt resten av världen instiftat duschar med skymd sikt mot badhall hade man kunnat ta av sig sina badkläder och vridit ur dem i duschen. 

Men nu är det tydligen viktigt att duschning sker publikt så fransmännen har hittat en lösning även på det problemet (våta badkläder). Man har nämligen installerat små små centrifuger i anslutning till hårtorkarna för ändamålet. 

Dessvärre var de trasiga (boef…c’est comme ça quoi) så jag begick brott och vred ur på gölva. Som tur var hade de tre (3) stadigvarande personal som enbart ägnade sig åt att torka golv i damernas omklädningsrum så fadäsen var strax ur världen.

Badhuset i Hallarna

Det var också i Hallarna vi hade några av våra mest stimulerande badhusupplevelser. Bland annat vid åsynen av den grupp uppskattningsvis 40-åriga män som försökte lära sig simma och gång på gång behövde bli uppdragna av badvakterna men lika glatt gav sig ut på djupt vatten igen, tills det att badvakterna spärrade av vid 1,4 meters djup med strikta förhållningsorder att hålla sig på grunt. 

Eller synen av de franska män - i tron om att de är atleter - utförandes märkliga gymnastiska övningar bredvid bassängkanten. Det var skuggboxning och olympiska övningar med käpp men nota bene: Aldrig mer än några minuter eftersom det enligt fransk praxis räcker med 60-120 sekunder för att kunna hävda att man har "gjort sport". 

En kvinna i min ålder vadade i grunt vatten fram och tillbaka i runt fem minuter innan hon gick upp igen och bytte om. Jag menar någon måtta får det vara med frisksportandet. Ytterligare några låg bara och flöt vid bassängkanten. Vi ska väl i och för sig inte säga något, vi simmade max ett par längder. Men det var ju för att vi var på antroplogisk utflykt och var tvugna att fokusera.

Tillfredsställelsen att vid tredje besöket på badhuset i Hallarna se hur en fransman intet ont anande beträdde bassängområdet i badshorts. Jag och min man utbyter menande blickar; han kommer inte att passera. Sagt och gjort, utskjutsad av vakterna (hur kunde han ens komma förbi vakten i omklädningsrummet?). En stund senare kommer mannen in igen, iklädd tighta badbyxor. Men med en pizzakartong! Vi himlar med ögonen, sprickfärdiga av skadeglädje. "Han kan ju ingenting bon dieu!"

Det är den här typen av kickar vi jagar under våra badhusbesök. Att få känna oss som en del av den tuktade befolkningen. Det, och under den här resan, svalka. För hur ljuvligt var det inte att efter badet träda ut i den kvalmiga hettan, fast med gåshudssvalt skinn, blött hår och med en air av klor runt sig. Den fräscha känslan höll i sig i flera timmar efteråt, särskilt om vi lyckades finna skugga.

Kostnad: Lite olika beroende på badhus. En initial investering i badmössor för 7 Euro styck och därtill tyvärr badkläder (mankinin har jag redan lämnat till Myrorna men min man vill av outgrundlig anledning behålla sina badbyxor). Inträde för oss låg i regel på 4-5 Euro och för minstingen 3-4 Euro. Inga lås behövdes eftersom de alla hade ett komplext kodsystem för skåpen som är helt omöjligt att förstå om man inte behärskar franska i skrift (ytterligare belägg för att badhusen enbart är för infödingar).

Men kort sagt: Ett besök kostade för oss runt 14 Euro och var så värt på alla sätt och vis. Inte bara för den uppfräschande effekten och för att vi fick lära oss lite mer om den franska folksjälen utan för att vi fick ta del av Paris off road. Bland annat fick vi se ett helt annat Versailles än de horder av turister som flockades kring slottet. Vi kom bakom kulisserna på ett av Paris största köpcenter och vi fick en helt unik utsikt över Eiffeltornet.

Har du några exempel på lyckades sidospår från dina resor eller: Om du skulle bestämma ett, vad skulle det vara?

Mvh/

FruEfficientBadass

Inför Camp FI 7 aug 16:00...

 ...några förtydligande bilder. Här är busshållplatssen/spårvägshållplatsen ni går av vid:

Här är campingborden jag talade om. Vill minnas att vi satt vid och runt det bortre förra gången.

Jag föreslår att vi/ni träffas vid den närliggande statyn, åtminstone inledningsvis. Det blir maximalt tydligt så kan man sprida ut sig sen. Finns ju en fin gräsmatta framför statyn också.

Här klockan 16:00

Mvh/

FruEfficientBadass