Avkastning vs. miljö

Ja herreminje. Det var i sanning bättre förr. När vi inte producerade en massa prylar som förstörde vår jord, när vi inte strävade efter evig tillväxt, när alla hade lika lite och när somrarna var längre och gräset grönare. 

Ingen aning faktiskt...fick upp den när jag bildgooglade nostalgi.

Det var inte så länge sedan jag själv tänkte i liknande banor. Jag har haft svårt att få in i mitt huvud hur mina aktier ska kunna ge avkastning trots att tillväxten (mätt i BNP) stagnerar för varje år som går.* Jag har också haft lite dåligt samvete för att jag å ena sidan gärna vill ha göttigt med avkastning på mitt investerade kapital, men samtidigt inte ha tillväxt av Kinaplast. Det var under en smokingmiddag hemma med min man för något halvår sedan som vi kom att tala om detta och min man la huvudet på sned och sa "Men...du tror att tillväxt enbart kan ske med bibehållen och ökad produktion av fysiska saker?". Jag kände mig som en byfåne. Vilket är ett av skälen till att jag gillar han så mycket, att han kan peta ner mig från min självutnämnda besserwisser-piedestal ibland. Klipp till en Pinkertext**:

"De innovationer som är på väg är inte bara en lista på coola idéer. De härrör från en övergripande historisk utveckling som har kallats "den andra maskinåldern". Medan den första maskinåldern, som växte fram under den industriella revolutionen, drevs av energi, drivs den andra av information. [...]. Dess revolutionära löfte vilar på högintensiv användning av information för att styra alla andra tekniker och på exponentiella förbättringar av informationstekniken själv, till exempel i fråga om datorkraft och genomik".***

De flesta ekonomer är överens om att BNP inte är ett optimalt mått på välstånd och för att förklara det i få ord kan man säga att människan och BNP har gått skilda vägar på flera sätt:

1/ BNP formulerades i en ekonomi baserad på stål och vete, inte en där data och information är den mest dynamiska sektorn. Många av de nya varorna och tjänsterna är dyra att utveckla men kostar i regel rätt lite att producera, varför de bidrar lite till den uppmätta produktionen även om deras effekt på konsumenternas välfärd är stor.

2/ Mycket av det vi tidigare betalade för är gratis, ex. nyheter, encyklopedier, kartor, fjärrsamtal, korrespondens och den fysiska detaljhandelns fasta kostnader vilket pressar ner prisbilden överlag.

3/ Runt 137 000 människor lyfts ur extrem fattigdom varje dag och man estimerar att vi under vår eller åtminstone under våra barns livstid kommer att ha utrotat den extrema fattigdomen helt. När människor klättrar uppför den Maslowska behovspyramiden sker en konsumtionsförskjutning från produkter till tjänster.

Den sista meningen ovan är viktig. Vi kommer även fortsatt att konsumera tjänster. Och i en framtida produktionsmiljö där allt mer arbete automatiseras kommer den nedåtgående trenden av arbetade timmar per år även fortsatt att gå nedåt, även i länder som idag har en stor andel människor i produktion ex.Indien och Kina. Det betyder i korta drag att vi kommer att ha en aktiv ekonomi även framledes, men vi kan nog inte räkna med de dopade tillväxttal som vi hade efter andra världskrigets slut. I en framtid när fler nått ovan fattigdomsgränsen kommer vi heller inte att producera procentuellt lika mycket fysiskt gods som vi gör idag. Jag har personligen valt att inte hoppa på olika teknologiska aktietåg av typen FoodTech eftersom jag är feg och lat. Jag tänker att när något av dessa nya företag når kritisk massa hamnar de ändå i min indexfond. Så min lekmannamässiga bedömning är att vi inte behöver montera ner kapitalismen och införa planekonomi för att världen ska fortsätta framåt. Tvärt om tror jag att kapitalism är en absolut förutsättning för mänskliga framsteg och entreprenörskap, oavsett om vi talar Musk eller den ensamstående sub-Saharian kvinnan som får mikrolån till en get.****

Som jag skrev tidigare i ett inlägg om robotiseringen har vi som art rätt dåligt track record i att gissa oss till framtiden. Vi förstår att vissa yrken kommer att försvinna på grund av automatiseringen. Men vi har svårt att göra korrekta gissningar kring vad som komma skall. Vem hade på 80-talet kunnat förutspå att ett rätt bra karriärval 2018 hade varit att lära sig om SEO? Eller att det skulle finnas företag som vaktade hundar? Eller att vissa skulle livnära sig på att få andra att skratta?

Vad jag försöker säga är något i stil med att vi nog kan ta det lite lugnt på just den här domedagsfronten, d.v.s. våra aktier kommer inte att störtdyka bara för att vi minskar produktionen av prylar (viktigare då att fokusera på att skifta till kostnadseffektiv och ren energi där denna produktion äger rum asap vilket ligger runt hörnet givet kw-priset på sol). Inte heller ska vi ge oss in i irrationella vindlingar av typen planekonomi bara för att vi upplever att det är så kapitalistiskt och hemskt idag och att det var bättre förr etc. Den rikaste 1%-:arn drar iväg och det beror företrädesvis på att vi inte haft världskrig på ett tag och att globaliseringen underlättar för folk med huvudet på skaft att nå ut med sina produkter och tjänster till en bredare publik. Vi jobbar inte med en statisk kaka som ska fördelas mellan allt fler hungriga människor och där den feta brukspatron skuffar undan hamnarbetarna för att förse sig själv med största biten. Vi har en dynamisk, växande, smart kaka som blir allt mer kostnadseffektiv att baka för varje år som går, som på grund av den mänskliga uppfinningsrikedomen i kombination med ekonomiska incitament (=marknadsekonomi) kommer att fortsätta in i den andra maskinåldern både starkare och smartare än någonsin tidigare. Tvärt om bidrar du till den nya renässansen genom att inte låta dina pengar ligga och ruttna bort på ett lönekonto utan sätta dem i arbete genom att investera i marknaden.

Betänk att vi bland världens nedersta miljard har runt en miljon människor med en IQ på geninivå. I dagsläget varken hörs de eller syns de, men i takt med att vi utrotar den extrema fattigdomen kommer även dessa att vara med och bidra. Och tack vare en minskad krigstrend och ökad utbildningsnivå även i fattiga länder minskar risken för förtryckande regimer som potentiellt hade kunnat lägga band på dessa människor. Så du behöver inte oroa dig för absolut stagnation utan kan fortsätta att placera dina pengar i växande och produktiva företag för hyfsad avkastning även framöver. Vill du därtill undvika bolagsrisk skulle jag rekommendera indexfonder, men det vet du ju sen gammalt.

Mvh/
FruEfficientBadass


* Sedan början av 70-talet har den årliga tillväxten minskat med mer än hälften, till cirka 1,4%, genomsnitt för åren 1974 till 2015, World Bank 2016. Nivåerna för USA under dessa två perioder är 3,3% respektive 1,7%.
** Upplysning Nu, Steven Pinker, s. 419, 423-424. Och jag bara skojade, vi hade inte smoking på oss.
***Genomik är studiet av arvsmassa, det vill säga en organisms fulla uppsättning DNA, som inkluderar såväl gener som så kallade icke-kodande DNA.
**** Ett nästan fabelliknande exempel kommer från Norbergs "Framsteg" (s. 35-36) som beskriver hur bönderna i byn Xiaogang i Anhui-provinsen i slutet av 70-talet införde smygmarknadsekonomi, drygt 15 år efter att Mao efter lite tvångsindustrialisering ink. konfiskering privat egendom lyckades svälta ihjäl drygt 40 miljoner kineser. Bönderna i byn Xiaogang slöt ett informellt avtal där varje familj själva fick välja hur man skulle bruka jorden och de skulle också tillåtas att sälja vad den producerade, efter att staten hade tagit sin beskärda del. Följden blev att bönderna gav sig ut tidigare och jobbade hårdare. Andra byar lade märke till förändringen i utfall och till slut spred sig ryktet om den framgångsrika byn ända till partiet varpå dödsstraff var att vänta. Men gräsrotsrörelser var på modet i 80-talets Kina och i en aldrig tidigare skådad helomvändning stöttade partiet en rad jordbruksreformer med start 1982 och tillät andra byar att göra likadant. Ett land som tack vare Maoistisk planekonomi bara två årtionden tidigare hade upplevt en av de värsta svältkatastroferna i historien producerade nu ett överskott av livsmedel till världsmarknaderna. Och därför, mina barn, kommer jag aldrig att bli en anhängare av planekonomi.

Frugal skoläsning

Jag inser en bit in i mitt liv som frugal weirdo att jag hyser en särskild kärlek till att frugalisera footwear. Detta är delvis ett utslag av att jag inte gillar billiga skor och köper man dyra skor vill man ogärna kasta dem på tippen i tid och otid av flera skäl, ett varandes att man troligtvis blivit fäst vid dem. Ett annat varandes att man kanske har börjat begripa ett det är ett djur som fått - kanske inte plikta med sitt liv men åtminstone - bidra med materia för att skon eller stöveln ska bli till.* För egen del handlar det också om att jag är snål och avskyr att köpa skor.**

För att göra en kort historia lång och omständlig så skaffade jag för ganska exakt elva (11) år sedan ett par curlingkängor med inbyggda broddar. Eftersom du nu säkert får tusen frågor i ditt huvud ska jag metodiskt gå igenom var och en av dem.

1/ Vad är inbyggda broddar?

Well, låt mig klippa in en bild från webbversionen av publikationen "Senioren" som visar hur det går till. Det ser alltså ut som vanliga curlingkängor, men på undersidan har du en gummislinga som går att fälla ut och vända och där gömmer sig coola järnspikar som med ett stadigt grepp borrar sig ner i packsnö och is.***

2/ Varför ska man ha dem? 
För att inte trilla och bryta lårbenshalsen eller trilla och få skalltrauma. Bortsett från trill-relaterade frågor kan jag också tillägga att jag brukar få träningsvärk under den isiga tiden av åren för att jag går och spänner mig om jag har glidskor. Plus att man går mycket mer effektivt, utan att slanta runt som en annan byfåne. Och eftersom jag gillar att gå effektivt är detta en sko för mig.

3/ Vad kostar de? 
Jag minns inte, köpte mina på tantbutiken Frövi och de verkar inte ha kvar dem i sortimentet. Men finländska Ilves har något liknande för 1 490 kr.

4/ Varför skriver jag om den här skiten?
Redan för ett par vintrar sedan lade jag märke till att broddarna inte tog som de skulle. De såg mer ut som små tandstumpar hos en pyssling på chrystal meth än som dubbspikar och jag halkade till både en och två gånger. Eftersom jag gillar dem så mye ville jag emellertid inte göra mig av med dem utan uthärdade ytterligare en vinter. Med ännu mer halk. I år var skornas handikapp ett faktum:

Min första tanke var - och jag skäms för detta - att slänga dem och köpa nya. Jag hade ju haft dem i tolv år, en tidsrymd som för många är klart godkänd som livslängd på ett par vinterkängor. Men de här kängorna är robusta. Det är absolut inget fel på själva skon eller innanmätet, de är så gott som nya. Det är bara dubbspikarna som efter mil och mil har nötts ner. Så jag tog dem till min nya skomakare. Skomakaren var lite trilskig till en början. Han ville att jag skulle försöka få tag i "reservdelar hos leverantör" och när jag rastlöst rynkade på näsan ville han sälja på mig ett par lösa broddar att "spänna på" kängan men här går den estetiska gränsen även för en tantbejakare som mig. Broddar får verka, men inte synas. Jag var tvungen att stryka honom medhårs i flera minuter innan han gick med på ett daredevil experiment. Man kan säga att jag pushade honom in i ett nytt, främmande och riskfyllt område han aldrig tidigare beträtt, och för det ska jag ha cred.

Vad han gjorde var att han körde spikar igenom den tunna gummilisten från insidan och ut, klippte av spikarna vid cirka 3 mm längd och slipade till dem i sin slipmaskin. Därefter limmade han tillbaka den tunna gummilisten. Det gör att kängorna inte längre har sin ursprungliga funktion, d.v.s. att man med den medföljande "nyckeln" kan bända upp gummilisterna och vända dem så att de kan extraknäcka som vanliga kängor utan broddar. Men vem bryr sig, det var ju för broddarna jag köpte dem.

Ovan ser ni resultatet från sidan. Fördelen är att jag nu också alltid har ett par vapen med mig, så om zombiesarna anfaller river jag bara av mig kängorna och går bärsärk. Dessutom putsade skomakaren upp dem så att de såg ut som nya.

5/ Vad kostade kalaset?
420 kronor. Det vill säga runt en tusing sparad.

6/ Vad blir mellanskillnaden i en indexfond i 10 år?
Drygt 2 000 kronor dumbass. Du vet ju att ett belopp vanligtvis fördubblas på tio år om det ligger börsexponerat? Då kan jag dessvärre inte förlänga skornas livslängd mer eftersom undersidorna nu är fastlimmade. Om vi ponerar att motsvarande känga då på grund av inflation kostar 1 700 kronor kan jag köpa ett par nya för min peng och därutöver ha 350 kronor att köpa cava för. Och eftersom jag då har nya fräscha dubbspikar under fötterna kommer jag inte ens att halka och få skalltrauma efter att ha druckit den.

Och så win för miljön och skomakarens kassaflöde såklart. IGMR påpekade att han efter ett tidigare skoinlägg blivit inspirerad och tagit ett par kängor till skomakaren. Dessvärre var de bortom räddning. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att han försökte. Så om jag kan skicka med dig tre tips så här i vintertid:

1. You don't kno what you don't know until you know (copyright ChooseFI podcast). Testa!
2. Det finns mycket deg att spara om du tar hand om dina skor.
3. Testa olika skomakare tills du hittat en bra. Oftast hittar du dessa på den lilla bakgatan, inte i det stora köpcentret (de behöver inte anstränga sig för trafiken).
4. Det känns sjukt satisfying att ta hand om sina skor.

Det var fyra tips, men ni känner mig, sockrar gärna med fler tips än allmänheten vill ha.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag tänker särskilt på en vän [host Marknadsförings-L] som har stövlar där arktiska små sälungar fått sätta livet till. 
** Traumatiserad av att ha levt i sydeuropa med storlek 41½ i skor och således blivit hänvisad till herravdelningen en gång för mycket.
*** Jag kan meddela att piggarna också med framgång borrar sig ner i trägolv och då särskilt gråmålade trappor som vi hade i det hus vi bodde i vid tidpunkten för skornas införskaffande. Min man blev helt tokig, efter att först ha trott att vårt hus invaderats av termiter. 

Decembershopping

Innan jag börjar, ni bara måste läsa Frihetsmammas inlägg från igår. Här har vi en perfekt inkörsport till FI om ni har lust att ge bort en sådan i julklapp till någon. Och BTW ni är onda, jag hade fler läsare igår än vanligt. Lyteskomik va, det går ni igång på?!

Ja herregud. Jag har köpt kläder. IGEN! Ni som följer mig på Instagram vet att jag redan till sommar-rean köpte en Carin Wester-kjol och två Weratoppar. Visserligen på 50-70% rea men ändå. Bara en dryg månad senare gick jag åstad och skaffade begagnade kläder på Mimer Loppis varav vissa plagg (exempelvis den marinblå oljerocken) kommit till stor användning i höst och vissa andra (exempelvis den stickiga blå lammullströjan och den bruna västen) inte kommit till lika mycket användning.* Men nu i början av december hände det sig så att samtliga jeans i min höstgarderob** fick osmickrande hål i partier som var så tunnslitna att de inte går att laga. Så det bar av till Myrorna. Hem kom jag med tre plagg varav endast ett var jeans. Att köpa svarta jeans second hand visade sig vara svårare än jag trott. Jag vill helst ha dem svarta, alltså svarta som den arabiska natten. Inte melerade som i den Lützenska dimman. Och jag vill att de ska vara stretchiga, inget häng. Så det fick bli ett nyköp där, just sayin'.*** Any Heuw, låt mig få försvara mina vintageköp.

1. Blå jeansskjorta
Jag har blivit smått besatt av tanken på att Jacob Lund Fisker bara har mörkblått, svart och grått i sin garderob. För vad jag vill med jeansskjortan är inte i första hand att glida runt som någon MacGyver och osa jeanz.

Jag vill bara att den ska sticka upp lite under cashmeretröjan. Lite rullrull på ärmarna och det kändes som en andra hud. I vanlig ordning måste jag googla okända märken och det här hette Mossimo och verkar vara någon form av beach wear-företag men strunt i det, den satt som en smäck med lite stretch i. Matchas med svarta jeans och bruna stövlar. 40 spänn.

2. Grå jeans
Jag vill bara understryka att jag inte är någon fan av jeans med bling på. Men det var något med de här jeansen som fångade mitt intresse. Kvalitén gick inte att ta miste på. En sådan liten detalj som att insidan hade blommönster upptill men kamelfärgat i benen så när man rullar upp benen blir det kontrastfärg. Passformen var perfekt, precis lagom hög midja och inga obehagliga glipor någonstans. Jag tänkte att om jag kombinerar blinget med total askes i övrigt (bara en rundhalsad cashemere i beige och bruna, enkla accessoarer) kan jag komma undan med det. 80 kr.

Chocken när jag kom hem och googlade märket (Mos Mosh) och hittar ett par nästan identiska för 1 498 kr.

3. En blingig svart tröja
Ni kanske tror att jag har fått en liten hjärnblödning som köper två paljetterade plagg på raken. Till mitt försvar ska sägas att jag aldrig tidigare i mitt liv köpt paljetter så det kanske är dags nu, vid 42. Den så kallade paljettåldern. Men tröjan av märket Sambuscari gick inte att motstå. Ett italienskt märke, så perfekt i passform, kvalitet och utförande att till och med Myrorna hade vett att prissätta det i ett högre spann (100 kr). Jag fick först en träff på Internetz till en mycket primitiv hemsida (med endast en adress till ett exklusivt modekvarter i trakterna kring Venedig) men när jag skulle länka här hittade jag den inte längre, så hemlisch är märket.

Jag tänker mig den till ett par svarta jeans med uppvikta ben och ett par svarta pumps och en färgglad clutch till ett operabesök. Eller parade med ett par jeans och svarta stövlar och svarta Longchamp Roseau på en lunch på Spanjorskan. Eller varför inte som ett sovplagg i en knarkarkvart, bara fantasin sätter gränser.

Har du vintageshoppat någe under senhösten?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Remark 1) När jag ska lära mig att stickiga plagg inte kommer att användas hur snygga de än är?  Remark 2) Alltså väst, vilket loserplagg. Nu vet jag varför jag aldrig haft en - de är ju helt värdelösa! Exakt NÄR ska man ha dem? Lunchtid under de två dagar då vädret står och väger mellan förhöst och mellanhöst? 
** Två till antalet - ett par svarta och ett par mörkblå.
*** Jag lämnade in mina gamla jeans samt lite andra utrensade textilier till HM och fick en värdecheck på 50 kronor att använda "vid nästa köptillfälle" vilket råkade infalla 12 minuter senare efter att jag provat ut ett par perfekta svarta stretchjeans med hög midja som jag köpte två exemplar av till en totalkostnad av 350 kr. Skamligt billigt...

Jag tvättar mitt hår med hundschampoo

Två till kvar till 300 följare på Instagram! Just sayin!

Detta är ett experiment. Jag vill se om jag får fler eller färre klick än vanligt på denna rubrik. Det kan enligt mina estimat gå åt båda håll. Antingen tänker ni "Hon har blivit en frugal weirdo på det psykotiska sättet, jag slutar läsa" eller så tänker ni "Hon har blivit en frugal weirdo på det psykotiska sättet, jag måste fortsätta läsa". Jag kan ge er en hint om hur landet ligger imorgon, d.v.s. huruvida ni  som kollektiv är goda eller onda.

Bakgrund: Jag passar ju en hund ibland. Han har det rätt bra den här hunden. Inte bara har han en exceptionellt begåvad au pair, han har en husse som skämmer bort honom något oerhört. Därför blev jag inte förvånad när jag inför en övernattningshelg i kittet fick med mig nedan två artiklar:

Bilden visar ett "hundschampoo" samt ett "hundbalsam".* Om du har god syn ser du också att schampoot kostar 149 kronor och balsamet kostar 159 kronor. Givet min passionerade relation till Redken All Soft är det kanske att kasta sten i glashus men...han är en hund** och jag är en människa.*** Any Heuuuw, eftersom det här schampoot (och balsamet) verkar ha sådana extraordinära förmågor eftersom de tillsammans kostar lika mycket som en Moët, tänkte jag ge det ett försök. Sagt och gjort, jag tvättade håret med det.**** Se resultat nedan:

Vad tycker ni? Nu hade jag inte sinnesnärvaro att ta en "förebild" men jag tycker ändå att det är lite mer...stuns i det än vanligt (eller så är det den där placeboeffekten igen). En fråga till dig med hund: Vad handlar det här om egentligen? Köper du hundschampoo (och balsam) för 300 spänn? Hur påverkar frugal weirdoship relationen till djuraccessoarer? Eller blir det som en akilleshäl? Jag tänker på Ellinor med hästarna till exempel. Jag fick alldeles nyligen lära mig att en sadel kan kosta 35 000 kr. Är det sådant du lägger pengarna på Ellis? Eller inkluderar FI-tänket även djuren?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Just balsam kan tyckas ironiskt eftersom hunden har cirka 1 cm lång päls, särskilt efter sitt hundtrim som btw kostar 900kr varannan månad.
** Med de primära aktiviteterna att äta, sova, ha ytligt socialt umgänge och jucka på folk.
*** Med de primära aktiviteterna att äta, sova, ha ytligt socialt umgänge, och ju...okej fair enough men mitt schampoo är billigare än hans!
**** Det var först efteråt jag såg att det med fördel kunde spädas 1:10 så jag får väl vara glad om jag får behålla det - mitt hår alltså.

Susu-harai Del 2

Nedan min take på en årlig slutstädning. Min förhoppning är att du, liksom jag, är klar med julklapparna sedan länge och därför kan ägna en hel helg åt spektaklet.

Fredag kväll: Röj undan vardagsbråten. Se till att tvätten är avklarad, disken gjord, veckans skolväskor, jobbattiraljer och liknande är undanröjda. Se till att du har gott om stora, bra kassar hemma (varav några ska vara av typen stora plastkassar man kan köpa på Lidl för en tjuga  - perfekta för "ge-bort"-prylar & kläder) samt en presenning. Kolla eventuellt på något YouTube-klipp av typen "Marie Kondo declutter home" för inspiration och rätt mind-set. Gå och lägg dig tidigt så att du kommer upp i tid, pigg och glad...

...lördag morgon. Lite beroende på ditt utgångsläge har du två nivåer att lägga ribban på:
1a) Hard core rensning från grunden: Släpa ut alla dina tillhörigheter på golvet i hemmest största rum och börja därefter rensa. En hög till bortskänkes, en till säljes, en till återvinningen.
1b) En lättare variant där du bara drar igenom skåp, lådor och övriga ytor och rensar där det samlats onödiga prylar som inte "sprakar lycka". Denna nivå lämpar sig om du rensat för inte alltför länge sedan, eller om du redan är 5S-anhängare och/eller minimalist.

2) Därefter är det dags för att strukturera. Bestäm var de olika ägodelarna ska vara. Märk upp med etiketter, skriv med vattenfast spritpenna på lådor i frys eller på hyllkanterna i skafferiet (den dagen du flyttar tar du bort texten med aceton). Tillbaka med sakerna på sina rätta platser. Tillhör du grupp 1b ovan kan du ägna den här tiden åt dansanta trix i vardagsrummet, forma figurer av trolldeg eller busringa en gammal kollega. Ät en kolhydratrik middag, häv i dig ett par kalla lager som tack för hjälteinsats under dagen och gå även denna kväll till sängs tidigt så att du vaknar pigg som en lärka...

3)...söndag morgon. Idag börjar det fräscha och roliga! Efter frukost öppnar du fönstren (eller ett fönster om det är mycket kallt) och tar tre djupa andetag. Sätt på din favoritmusik och hiva ut husets alla textilier av typen täcken, kuddar, filtar, mattor på eventuell balkong eller i trädgården (därav presenningen). Har du inget sådant, försök hänga/lägga dem på ett bord intill det öppna fönstret. Om det blir det lite sol kommer du märka hur fluffiga och fräscha kuddarna blir av detta. En jättemärklig sak, men så blir det faktiskt. Med rensad bostad blir det en ren fröjd att påbörja själva städningen.

Skaffa en dammvippa med långt skaft så att du kan komma åt ändå från taket och damma rummen uppifrån och ner. Torka med mikrofiberdukar och en blomspruta där du blandat i ett par droppar gulsåpa med vatten. Se denna länk för dosering gulsåpa, men kontentan är att du behöver max ½ kork till en blomspruta. Om du inte redan har en glas/spegeltrasa så skaffa en. Dessa går alldeles utmärkt att använda även till fönstren - först en omgång för att få av smuts, sen ytterligare en för att få bort eventeulla smutsränder från första avtorkningen. Se bara till att det inte skiner sol, då blir det fula märken. Röj, röj, röj och innan du vet ordet av är du klar. Efter all damning är det dags att dammsuga och moppa. Dammsug även på ställen du normalt inte dammsuger på, exempelvis under soffdynorna. Jag rekommenderar verkligen användningen av en sådan här platt mopp snarare än en trasselsudd, med den känns det mer som att man drar omkring skräpet snarare än att man får upp det.

När själva städningen är klar är det dags att ta in textilierna igen. Nya lakan såklart, och en ny omgång handdukar i badrummet. Fyll på med tvål i tvålpumpen, diskmedel i eventuell diskmedelspump och se till att hemmet är i toppform. Medan tvätten snurrar runt i maskinen forslar du bort de prylar du ska skänka eller återvinna. Eventuella försäljningar läggs upp på Blocket/Tradera. Ring Tiptapp för bortförsel.

Nu är det söndag kväll och du är helt slut. Vad är det frågan om, vad var det här för en helg egentligen? Jo, en helt underbar helg, det kommer du att känna på måndag. Jag kan lova dig att du vaknar med förnyad energi i kroppen och ditt steg kommer att vara fjäderlätt på väg till jobbet. För att inte tala om på vägen hem. För att inte tala om på julafton. Zen.

Mvh/
FruEfficientBadass

Susu-harai Del 1

Idag är det bara ett par dagar kvar till Lucia och du trodde kanske att du skulle få ta det lite lugnt och så, kanske ägna dig åt lite ströshopping bland all bråte ute i butik, lyssna på Oh Tannenbaum och ha det allmänt julklistrigt. Men där bedrog du dig, för det är dags att förbereda för

SUSU-HARAI

Susu-harai infaller nämligen på Lucia och har gjort sedan tidigt 1600-tal. I Japan visserligen, men ändå. Susu-harai betyder ungefär "att sopa bort sotet" och var en sorts årlig storstädning inför nyår. Jag har förgäves sökt efter information kring hur man gick tillväga då, men hittar inga detaljer. Gissningsvis såg det ut ungefär som nedan och städningen involverade nog inte lika många turer till tippen på grund av årets felköp. Inte heller fejade man med kemikalier, man sopade nog mest skulle jag tro. Om susu-harai är höjdpunkten för städning, är själva ordet för städning om jag fattat rätt, sojido - sättet att städa.

Jag gillar verkligen idén att inför det nya året göra en rejäl storstädning. Jag gillar i och för sig storstädning oavsett tidpunkt på året, men ändå. Så vad gör man i Japan idag? Jag hittar en intervju med Satoru Imamura, ordförande i Japan Cleaning Association (kan man låta bli att älska Japan gott folk?), som säger att man kan använda sojido till att skapa goda vanor genom att först förbereda en harmonisk hemmamiljö. Och det låter väl logiskt?

"Människan kan verkligen ändra sig genom handlingar. Vi tror att hjärnan kan omprogrammeras om en person ändrar sitt beteende i positiv riktning genom att använda händer, mun och fötter. Sojido är en sorts träning som hjälper dig att definiera din person." Satoru Imamura

Inte konstigt att japanska städföreningen har 10 000 medlemmar med sådan idealism i ledningen. Jag tror att ovan stämmer. Jag har sett så många saker ske i kölvattnet av att folk rensat. Allt från kollegor som äntligen fått tummen ur efter en rejäl skrivbordsrensning till väninnor som äntligen förmått gå vidare efter separationer efter att ha vänt upp och ner på bostaden. Jag tror att städningens och rensningens kraft är mycket större än vad folk i gemen tror. Så hur gör man då om man vill göra en riktigt japansk sus-harai? I stort sett är det samma mekanismer som inom 5S som jag talat om i ett tidigare blogginlägg, nämligen:

1. Sort=Seiri=Att sortera och rensa ut. Spar bara det du verkligen behöver.
2. Set in order=Seiton=Strukturera. Märk upp en plats för varje sak.
3. Shine=Seiso=Städa. Bestäm en städrutin på en för dig lagom nivå.
4. Standardize=Seiketsu=Standardisera. Skapa regler för att göra de första s:en bestående. Ett exempel är Jarlsdotters eget sätt att hantera tvätten - när tvättkärlet är fullt ska den in maskinen punkt slut (se separat inlägg från oktober 2017 om Lean & tvätten, kategori Städa).
5. Sustain=Shitsuke=Skapa en vana.

Satoru Imamura är hard core i städning på ett högst avundsvärt sätt. Han beskriver i intervjun att han en gång i tiden var en riktig slarver med bland annat 20 000 böcker i sitt hem (!). Men efter att han slagit in på den ordningssamma banan gick han så långt att han vid ett tillfälle, efter att ha vunnit fjärdeplats i ett maraton, tog en bild på sig själv med medaljen kring halsen, för att sedan slänga själva medaljen. Stort! Imamuras råd till dem som har svårt att göra sig av med memorabilia eller arvegods, är att spara ett litet antal och helst integrera dessa i vardagen. Exempelvis att ha ett fotografi av en älskad släkting uppe på ett väl synligt ställe, hellre än att ha lådvis med bilder av densamme på vinden. Förr eller senare kommer en annan generation få göra sig av med grejerna. Som han säger: "The point is that by seeing the item everyday and drawing positive energy from it, you are technically using it."

Du fattar. Imorgon beskriver jag hur jag tänkte uttolka Sus-harai i helgen.

Mvh/
FruEfficientBadass

Nobel Nobel - the shit is getting betta

"Bloggnamnet syftar på enkelhet och naturlighet. Min strävan efter FIRE är lika mycket min längtan efter en hög med cash att förlita sig på som det är att slippa ha en chef och att samtidigt vara oberoende i livet, oavsett vad det gäller. [...] Sedan 2015 jobbar vi mot ett gemensamt mål om att bli så självförsörjande det bara går här på landet. Allt från odling, djur, fixa hus och hem till finanser och sidogigs. Varmt välkommen till min blogg!" Detta hälsar S från den nystartade bloggen Simplicitas. 

Idag är det Nobelfest och sällan har jag varit så exalterad inför en Nobelprisutdelning. Det är faktiskt så stort att vi ikväll kommer att dra på oss högtidsdräkterna, bära ut bordet i vardagsrummet och göra en egen sittning framför TV:n. Bildbevis på Instagram suckaz!

Varför detta rabalder? Jag har ju redan tidigare - i mina inlägg taggade "optimism" talat om det helt fantastiska som sker inom cancerbehandlingen idag,* trots att dagligmedia gärna vill få oss att tro motsatsen. Jag stod för ganska exakt ett år sedan med ett glas bubbel i hand och pratade med en cancerläkare som jobbade med denna forskning på KI (då med fokus lung- och hudcancer). Idag utförs behandlingen i Sverige, 4real doll. Med brasklapp för att jag tagit aktivt avstånd från merparten av all nyhetsrapportering har jag i skrivande stund - slutet av november 2018 - för första gången fått läsa en svensk artikel om immunterapi (i Cancerfondens tidning "Rädda livet"). För dig som inte orkar läsa mina fotnotade länkar finns en bra beskrivning här. Eller så kan du scrolla till minut 17 i detta SVT-inslag för att höra Gunilla Karlsson Hedestam i korthet förklara vad priset går ut på. I Cancerfondens artikel blir det tydligt att man redan idag använder sig av immunterapi på svenska fall. Exempelvis började jag i vanlig ordning böla när jag läste om en man, i artikeln kallad Michael - som berättar: "'Det kändes som om det var slut för mig och det blev en mycket svår tid för oss alla'. Michaels läkare Ana Carneiro föreslog kombinationsbehandling med immunterapi. 'Jag hade absolut ingenting att förlora och sa: Kör på allt ni har!' Michael påbörjade behandlingen och efter en tid kunde läkarna konstatera att tumörerna slutat växa. 'Det var som ett mirakel faktiskt, mot alla odds blev jag helt sjukdomsfri och har fortsatt vara det.'".

Årets Nobelpris i fysiologi går alltså till Tasuku Honjo och James P. Allison som anses vara de främsta forskarna inom området. Mest framgångsrik har behandlingen hittills varit för hud- blod- och lungcancer (autoimmuna cancerformer?), men nu tar forskningen stormsteg framåt i att kombinera denna behandling med redan existerande behandlingar. Man säger därför att "Immunterapi går att beskriva som en viktig, fjärde pelare inom cancerbehandling, efter kirurgi, strålning och cytostatika". Genom ovan kombination hoppas man snart kunna skräddarsy behandlingar även till vanligare cancerformer exempelvis bröst- tarm och prostata.

Så...jag vet inte vad du ska göra ikväll, men mitt förslag är att du redan på lunchen idag köper med dig en liten flaska alkoholfri cider (det är ju arbetsvecka för guds skull!) som du ställer på kylning i kontorskylen för att sedan, vid fanfaren för priset i fysiologi, höja en skål för dessa två personer samt världens alla cancerforskare och läkare som nu kommer att fortsätta att förädla och praktisera dessa upptäckter i syfte att hjälpa framtidens cancerpatienter. För betänk att ingenting är så dåligt för din ränta- på räntaeffekt som för tidig död. Eftersom vi tillreder vår Nobelmiddag i hemmet med ingredienser från Lidl tänkte jag också föra över mellanskillnaden mot random krogbesök till Cancerfonden som finansierar en del av studierna på området, exempelvis de kliniska studier som redan idag sker i Sverige avseende bukspottkörtelcancer.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Glöm inte att du i PC-läge kan scrolla ner och trycka "Optimism" för att se alla mina inlägg på området, på samma sätt som att du kan filtrera på "Investera", "Städa", "Knarka etc" D.s

* Jag har tidigare skrivit om immunterapi här och här.

Det jag gillar mest med SAP...

...är konsulterna. Vi hade ett par hemma för ett tag sedan och något som slår mig varje gång man umgås med dem [SAP-konsulterna] är att de är så underhållande och fria i tanken. Se här ett exempel, vi kan kalla dem Hans och Anneli, in their mid 40s. Trots löner högt över snittet och en rätt lökig bekväm tillvaro där de i lugn och ro kan sitta och knappeliknappa utan att någon stör dem överdrivet mycket med utvecklingssamtal och GDPR-workshops (de är konsulter for christ sake, inte del av kundföretagets mög som ibland kallas organisation) ser ingen av dem någon poäng med att jobba efter 50. Som Anneli uttryckte det: "Jag har absolut inga problem med att sysselsätta mig utanför jobbet och identifierar mig väldigt lite med min yrkesroll. Vem vill sitta i ett kontorslandskap och koda om man kan slippa?"* Det framkom rätt snart att de, likt högavlönade akademier i största allmänhet, hade rätt dålig struktur på sina [ytterst defensiva] besparingar. Eftersom jag alltid har en miniräknare hängande i ett snöre runt halsen erbjöd jag mig att göra ett mellan-tummen-och-pekfingret-estimat åt dem.

Det hela visade sig vara snabbt överstökat** och jag kunde rätt snart leverera ett rough estimate varpå okynniga blickar bytte SAP-ägare och det öppnades en flaska Sancerre. Uppenbarligen var de redan way beyond their number. Detta under förutsättning att de säljer lägenheten när dottern flyttar hemifrån och bor sina Sverigemånader på lantstället och att de börjar placera sitt kapital (vilket är lämpligt nu givet börsen). Kvällen fick mig att fundera. Undrar hur många SAP-konsulter som släpar runt därute utan att veta om att de är FI?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Anneli blev därefter min idol när hon berättade hur hon berättat för det enda barnet att "Du får gärna bo hemma till studenten, men därefter lille vän ska du veta att jag packar dina väskor och ställer ut dem i trapphuset." 
** Som det i regel blir när man har med folk att göra som, förutom helt bisarra historiska tjänstepensionsavsättningar, också äger bostadsrätter som dubblat i värde och de kan tänka sig att helt sälja av rubb och stubb för ett liv på resande fot. 

Höstgull med orkidéerna

Ni som läst min miniserie om blommor vet ju att jag gillar att hålla på med dem. Jag gillar nog mer krukväxter än jag gillar att hålla på med trädgård. Och ni som följt min blogg sedan starten vet att jag har en akilleshäl vad gäller orkidéer och hur lycklig jag blev när jag frugal hackade mig till en billig orkidépark som funkar år efter år utan dyra nyköp. Detta inlägg har jag tänkt publicera under hela hösten men det har kommit annat mer pockande i vägen därav de märkliga tidsangivelserna:

Nu i september var det dags att piffa lite med dem efter sommarens avsaknad av tukt och vårdnad. Jag samlade dem i ett fönster för klassfoto:

Första steget var att ge dem ett svalljummet bad. Där får de ligga och götta sig i minst tjugo minuter medan jag läser Diderot.

Därefter går jag igenom dem en och en. Precis som med däck måste de ombalanseras då och då. Orkidéer växer lite som de tycker. Om du tycker som jag är detta ett otyg och det måste avvärjas med våld.

T v: Före ombalansering T h: Efter ombalansering med en fuskstängel adderad

Den stympade delen satte jag i en vas i badrumsskåpet bredvid den porslinsburk jag fyndade på Mimer loppis nyligen. Oanvänd, fancy inredningsmärke, 80 kr. Det var ett sidospår.

Därefter sätter jag resolut ner orkidéerna i krukorna och spänner om dem mot pinnarna så att de står åt de håll jag önskar, smash med piskan bara. Tidigare brukade jag ha dem stående på små kullar med cellofan, för att de ska komma upp en bit. Nackdelen med det är att de blir lite vobbliga och kan halka snett vilket jag avskyr. Nu kom jag på att de står stadigt som berget om jag ställer dem direkt på krukbottnen och använder cellofanet mer som sidostoppning, så att det pressar innerkrukan mot ytterkrukan.

Därefter på med glycerolen (använde en vanlig städtrasa för appliceringen). En mycket märklig produkt. Som en blandning av vatten och fett. Men glansiga blir bladen. Så här såg orkidéparken ut efter dagens övning:

För att ni ska se effekten av glycerolen, se nedan stilstudie på min Monstera (i bakgrunden skymtar också vår hemtelefon för senildementa).

Det kanske inte framgår så tydligt på fotot men det är verkligen skillnad i verkliga livet. Enligt Nina Yunkers hjälper glycerolen blommans blad att ta upp syre så det är en hälsogärning för alla boende. Plus att min bedömning är att den där flaskan kommer att räcka i minst fem år = årlig kostnad 11 kronor.

Vad har då detta med privatekonomi att göra? Mycket litet rara du. Men dock lite grand.

1. Du lär dig att vårda och uppskatta det du redan har vilket är en bra KBT till livet som sparsam i övrigt.
2. Du behöver inte hasta till Plantagen i tid och otid och skaffa nya krukväxter för hundratals kronor per år vilket ger dig ISK-utrymme.
3. Du får en i princip kostnadsfri hobby som äter av MOS-utrymmet i schemat.
4. Bättre luftkvalitet hemma ger friskare du ger lägre sjukhusräkningar framöver.*
5. Det är rogivande att pyssla om de gröna små liven. Och med en yogisk inställning till livet kommer du att leva lyckligare, mer närvarande och mer nöjt. Och är inte det poängen med att stasha deg, att bli lyckligare?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ok lite långsökt men work with me here. 

Saker jag inte fattar #17 - Badtofflor

För nytillkomna läsare är detta en serie där FruEfficientBadass profiterar på det faktum att hon fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker hon, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom hen är anonym ids hon inte ens skämmas över frågornas art och natur.

Ända sedan jag var ett litet litet barn har jag funderat över dessa badtofflor på badhuset. De ser ut så här...

...och går också under namnet "Flip Flop".* En del människor, enligt min uppskattning cirka 6%, bär dessa när de besöker allmänna badhus. Som jag ser det finns två upptänkliga orsaker:

1/ De är rädda för att halka och badtofflan ger dem bättre friktion mot underlaget

2/ De är rädda för att få fotvårtor

3/ De är töntar

Okej det där var tre möjliga orsaker, men följdfråga på nummer ett: Det är ju inte så att den population jag oftast ser bära dessa tofflor verkar vara typen som springer i badhus. Faktiskt tvärt om, de verkar vara mer typen som rör sig som sengångare i badhus. På punkt nummer två uppkommer så många följdfrågor att jag inte vet var jag ska börja. Men låt oss först reda ut saker och ting. Hur smittar vårtor? Enligt vårdguiden:

Vårtorna smittar troligen både genom hudkontakt och genom fuktiga handdukar eller via våta golv i duschar och omklädningsrum. (Även om min personliga erfarenhet var att jag hade massivt av dem i åldern 6-9, sedan försvann de helt. Detsamma hände mina barn. Vissa inom vårdapparaten har sagt till oss att det är hormonellt betingat, men vad vet jag, jag är blott en lekman).

Så okej, de har en poäng. Och jag hade haft respekt för badtofflorna om det inte varit för några observationer jag gjort de senaste 35 åren:

a) De som bär badtofflorna gör det inte konsekvent. Det finns ställen i badhuset de inte bär sina badtofflor på, exempelvis under det där sista steget mellan den lilla hyllan där de prydligt lägger sina badtofflor tillsammans med sin omsorgsfullt vikta handduk innan de försiktigt tassar ner mot bassängen. Inte ens hard core-grenen klarar av att hoppa direkt ur badtofflorna ner i bassängvattnet** utan att passera åtminstone stegen. 

b) Och även om någon the Lancet-artikel kunnat ge belägg för att vårtviruset inte trivs på rostfritt stål skulle jag tro att denna eventuella vetenskap*** inte är primär källa till varför badtoffelstammen överlever generation efter generation. 

c) Jag har också sett badtoffelbärare helt ogenerat föra sig toffellösa mellan sin plats vid påklädningsbänken och hårtorken i omklädningsrummet (med fläckvis våta golv), utan att röra en min. 

d) Om det nu är så att det är belagt att vissa material överför vårtvirus mer än andra, varför finns denna information inte tillgänglig för oss alla? 

e) Och varför görs inte samhällskoordinerade insatser för att få slut på skiten, så som skolorna angriper lössen under lussäsong (50 veckor/år)? 

Om man verkligen vill eliminera risken för att smittas av vårtor kan man ju satsa på en badsko av den mer heltäckande typen, en sort du även kan ha på dig nere i bassängen, alternativt bära hela vägen ner i bassängen för att sedan ta av dig och lägga på kanten. Den ser ut så här och kallas badsko:

Badsko

Kanske känner någon som är badtoffelbärare. Kanske är du rentutav en själv? Sprid lite ljus över frågan är du snel.

Mvh/

FruEfficientBadass

*Ett varumärkesnamn som måste hamna på topp 5 töntigaste varumärkes-listan, tillsammans med Walkie-Talkie.

** Det hade varit en syn. Masa masa masa badtoffelsteg, försiktigt lirka lirka ur båda fossingarna och sen ba BAM SPLASCH freakin BOMBEN!

*** Och jag påstår verkligen inte att det finns sådana belägg så rusa nu inte åstad och gör några dumheter under helgens badhusbesök, du kan bli vårtkontaminerad för livet. Usch!