Så rik är svensken

Innan jul skrev jag ett inlägg om att de flesta svenskar har ett val mellan konsumtion och sparande och att de flesta svenskar väljer a) att konsumera och b) att klaga på att de inte kan spara. Några dagar efter publicering trillade jag på en artikel i Di som satte siffror på mitt resonemang. Rubriken lyder: "Gyllene tider för sparande", underrubrik: "10 000 mer kan läggas undan per månad nu än för 30 år sedan". Med andra ord: Jag har rätt, klagobrallorna har fel, frågor på det? 

Ur artikeln: "Swedbank har jämfört utvecklingen på hushållsnivå från 1990 och framåt. För 30 år sedan hade en genomsnittlig tvåbarnsfamilj kvar 3 400 kronor per månad, i dagens penningvärde, när alla nödvändiga utgifter var betalda. 20 år senare var det väsentligt bättre då sparutrymmet var drygt 15 000 kronor, och i år bedöms tvåbarnsfamiljen ha kvar 16 400 kronor i månaden när allt nödvändigt är betalt."

Källa: Di 21 december 2020 ("Swedbank, kvar att leva på när levnadskostnader har betalats")

Nu vet inte jag vilket privatekonomiskt budgetunderlag som ligger bakom Swedbanks kalkyler, men jag skulle gissa att det rör sig om konsumentsverkets estimat på vad man bör lägga än på det enda, än på det andra. Estimat som i min mening är överdrivna. Jag menar, är 1 430 kronor per månad för "medier" verkligen "rimligt" ("rimligt" är konsumentverkets ledstjärna i dessa estimat)? Eller "äta lunch ute" för 1 960 kronor? Med andra ord, när Swedbank säger att en genomsnittlig tvåbarnsfamilj har 16 400 kronor kvar efter att nödvändiga utgifter är betalda skulle jag lägga på 20-30% i sparutrymme i det fall familjen i fråga är beredd att avstå två-tre uteluncher per vecka i kombination med att kapa frukosttidningen för Omni. Då skulle en snittfamilj kunna spara, säg, 20 000 i månaden. Dessa pengar in i en indexfond och familjen är miljonärer inom fem år. 

"'Det ökade sparutrymmet förklaras av faktorer som en god inkomstutveckling, lägre inkomstskatter och fallande bolåneräntor', säger Arturo Arques, privatekonom på Swedbank."

Jag tänkte på en kommentar som någon gjorde i samband med mitt tidigare klagoklaginlägg, om att sparande av många anses vara en klassfråga. Att (den mytomspunna) ”eliten” lär sina barn att daytrayda medan populas aldrig blir matade kunskapen om hur en göe hélas.

Jag tittar på mina föräldrar, som inte sparade mycket under den tid jag bodde hemma. De kommer från icke-elitistisk bakgrund och fick ingen kunskap om investeringar med sig hemifrån, minus att mamma sparade i riksgäldsobligationer (för yngre läsare: ungefär som postkodlotteriet, fast från staten). Men i mitten av 90-talet började de spara mer metodiskt, trots att de med sina kulturarbetarlöner (mamma på halvtidsanställning) måste ha tjänat under snittet. Lite snöboll på det och det har gått bra för dem.

Vad hände? Gifte de in sig i öfverklassen och fick ta del av de hemliga knepen? Nay! Men i samband med löneökningar och att jag flyttade hemifrån uppstod en diff och mina föräldrar valde att investera den diffen snarare än att konsumera den. Det var nog mer instinkt än genomtänkt strategi (mamma har likt jag lite preppertendenser) och de valda tillgångsslagen var tyvärr inte aktier utan låsta högräntefonder från Akelius som (i perioder nästan, jag säger nästan) tangerade index (dock inte nu och det är inget tillgångsslag jag rekommenderar). 

Det hade varit enkelt för dem att i detta läge ha stängt sparutrymmet genom att öka sin konsumtion. Men mina föräldrar är frugal weirdos och även om de gjort några resor genom åren (två-tre stycken i alla fall), har de inte ägnat sig åt någon konsumtion att tala om. De bjuder hellre hem folk än går på restaurang, köper kläder second hand osv. Nu säger inte jag att man behöver leva som mina föräldrar gör, även jag vill resa mer än de har gjort. Men jag använder dem som exempel på att det inte är omöjligt att kapitalisera på det generellt ökade sparutrymmet i det svenska samhället de senaste 20-30 åren.

Det är intressant att fundera i dessa banor och framför allt: Vad är det som gör att bara en liten andel av befolkningen förstår att identifiera den förmånliga sparposition vi nu, som snitt betraktat, befinner oss i? Jag förstår allt det där med "instant gratification" och Marshmallowstest. Det är helt i sin ordning. Men det jag inte förstår är att retoriken, trots att det borde vara allmän känt att vi har det så väl förspänt, ändå låter gnisselig. The Man är elak ("Visste du, flås flås, att 99% av världens kapital ägs av 1 promille buä buä?") vi måste vända upp och ner på systemen, folk har inte råååd. Är det för att vi är uttråkade? 

Mvh/
FruEfficientBadass

Vi måste tala om...

 ...GP-artikeln. Det var ju så LÄNGE sen det var slut-shaming av Firees i dagligmedia! Igår fick jag artikeln till mig från tre olika håll (tack läsare!) och kunde njuta av formuleringar som:

"Vi får veta att deras tidigare liv var en pina, jobbet var hemskt och att det var för stressigt. Hur stressigt blir det då att inte längre ha trygga inkomster, att inte ha planerat för sin pension, att sakna kollegor och vänner kring sig?"

Okej, jag svarar i kronologisk ordning: Nul. N.A (eftersom jag planerat för pension). NUL. N.A. eftersom jag har lika många vänner omkring mig som random covid-svensk.

Agneta Tjernström Lustig är "arbetsmarknadsanalytiker" på GP och väntade sig nog promenadpoäng på sin debattartikel, givet den minimala tid på research hon verkar ha gjort på området. Kontentan är den gamla vanliga:

- Lämnar man "systemet"* är man en svikare
- Då skall man återbördas och det omedelbart OCH
- Veta hut


* "Systemet" = Per Albin Hanssons folkhem.

Det var emellertid spännande att läsa kommentarerna (de var 46 stycken igår när jag slutade kolla):

"Vi håller på att konsumera ihjäl vår planet, och när folk gör något åt det är de enligt artikelförfattaren smitare. VAKNA UPP!!! Vi behöver mindre konsumtion, mindre stress, mer värme och kärlek. Vi behöver hitta vägar att vara mer ekonomiska och ekologiska samt slösa mindre med jordens resurser. Det går att vara en del av vårt samhälle, betala skatt och avgifter men ändå förvärvsarbeta mindre och konsumera mindre.Vi som gör det är inte smitare, det är vi som tar ansvar för en hoppfull framtid."

"Det är klart att man kan välja det extremt ytliga perspektivet som i artikeln och reducera det till ett försörjningmoraliskt problem, men vad finns att vinna på det betraktelsesättet? De människor vi pratar om är ju trots allt en så försvinnande liten minoritet att det knappt märks i statskassan (till skillnad från minoriteterna i andra änden av den ekonomiska skalan, skattesmitande miljonärer och miljardärer). Mer intressant är vad det är i vårt samhälle som driver på den här utvecklingen. Varför ses det som ett hjältedåd att sälja sin Merca och huset för att sätta sig i någon liten timmerstuga i glesbygden? Att folk gör det valet är ju inget nytt, men vad är det för samhälle vi skapat där det beteendet i växande grad betraktas som en god, sund och modig gärning? Om vi tar det perspektivet istället för att greppa efter närmsta plastspade och börja kasta sand i ögonen på folk för att de är dumma så kan vi få en diskussion som är värd att hållas."

"Tack för alla kloka invändningar här bland kommentarerna till denna såväl intellektuella som moraliska härdsmälta. Jag instämmer i det mesta som sagts. Men dessutom vill jag hävda att Tjernström Lustig gör sig skyldig till ett fundamentalt feltänk. Det är inte individens ansvar att systemet ska gå runt, utan systemet som löpande behöver justeras. Och då handlar det inte om att rida till storms på en moralisk hög häst, utan att bara vrida lite på parametrarna. Om alltför många "hoppar av ekorrhjulet", vrid då upp lönerna lite på viktiga yrken som tappat folk (sjuksköterskor? poliser? lärare?), så att det blir mer värt att jobba kvar. Eller utöka möjligheterna att tjäna pengar på hemmahantverk (om det nu verkligen är vad dessa "avhoppare" sysslar med), så att fler blir benägna att skala upp sitt hantverk och tjäna mer pengar på det, och därmed också betala mer skatt. Och verka överhuvudtaget för en mer levande landsbygd med mer ekonomisk aktivitet, om det nu finns ett driv att flytta dit. Såna där små justeringar är något som inte märks särskilt mycket för den enskilde (till skillnad från såna här helt omotiverade, oförskämda påhopp) men gör stor skillnad på systemnivå."

"Tack Agneta för att du vågar ifrågasätta. Fick mig att reflektera vidare över hur olika val av livsstil, och dess konsekvenser för både individ, familj och samhälle. Alltid nyttigt att låta hjärnan utmanas." Förlåt, får jag flika in en kommentar här: Ifrågasätta vad? Att en kvarts promille väljer att avstå konsumtion och karriärhets till förmån för en mer lågintensiv livsstil? 

Nåväl, ni får gå in och läsa själva. Jag kan dessvärre inte elda upp mig så som jag förmådde förr om åren. Jag ser på FIRE på samma sätt som Einstein såg på ränta-på-ränta-effekten (ödmjuk jämförelse?): Den som förstår den förtjänar den.

Mvh/
FruEfficientBadass



Femminutersmetoden

Oklart om jag nu stjäl ett copyrightskyddat koncept, men jag talar åtminstone inte om nattningsmetoden för barn. Jag använde inte ens den metoden, utan crazy bitch-metoden, författad av Anna Wahlgren när man skulle stå och dra barnet i vagn över buckligt golv natten igenom. Minus psykiska men (för mig) var det lyckosamt och efter en vecka sov de hela natten som babies. 

Den femminutersmetod jag nu presenterar handlar om ORDNING & REDA. Det är ju allmänt känt att även det mest prylbantade och välorganiserade utrymme efter en viss tid återigen blir plottrigt och oöverskådligt. Det är som någon sorts naturlag. Utrymmena behöver inte bli kaotiska, det räcker med att man förlorar kollen på vad man har och vips har man köpt nya underlakan i tron att man bara har ett extra så det finns en sparkorrelation, lovar. 

Jag testade själv denna metod för ett tag sedan. Jag hade ett antal ställen i huset jag kände skavde en smula. Städskrubben, skafferiet och linneskåpet. Metoden är enkel:

1. Ställ äggklockan på fem minuter. 
2. Gå in i utrymmet och gör det du kan tills det ringer.
3. Klart.

Givetvis kunde jag inte slita mig efter fem minuter, men genom att ställa klockan på denna blygsamma tidsåtgång fick jag ändå tummen ur att ta mig an det hela. Jag kanske la tio minuter då, vilket inte är så mycket att tjafsa om. Och även om jag varken röjde eller storstädade åstadkom jag klara förbättringar. Exempelvis:

Skafferi: 
  • Ett antal matvaror som antingen gått ut eller ogillas av alla hivades ner i komposten.
  • Matlådorna återfick sina lock och okynnessparade lådor av typen glasslådor och take-away-lådor (min mans givetvis, jag lagar alltid fullkornsgrytor från grunden) ner i återvinningen.
  • Omgruppering av matvaror i kategorier.
  • Påfyllning av burkar där vi har mjöl, socker, havregryn (och jag såg vad vi behövde mer av och satte upp detta på inköpslistan).
  • Ihopslagning av kryddburkar när vi hade flera halvfulla av samma sort. 
  • La frukten i en skål istället för att ha den utspridd på ett hyllplan.
  • Ovan åtgärder frigjorde yta så att det nu finns gott om utrymme att labba på i det fall man behöver stapla veckohandling, svalna av plåtar e d.
Slog ihop två svartpeppar till en och sparade in fyra värdefulla centimetrar i kryddhyllan.

Städskåp:
  • Ordnade rengöringsflaskor på ett och samma ställe.
  • Slog ihop två halvfulla flaskor såpa till en.
  • Förpassade en tom gammal tvålpump och en tom konservburk (?) till återvinningen.
  • Hittade en flaska metallputs vilket var bra då jag gick i inköpstankar gällande en sådan. 
  • Genom ovan och andra manövrar frigjorde jag ett helt hyllplan för framtida förvaringsbehov.
Hen gömde sig uppe med bensinen

Linneskåp: 
  • Parade ihop påslakan med matchande örngott och staplade snyggt på höjden istället för att som min man knöla in lakanen på oförutsägbara ställen. 
  • Rensade ut ett par vita handdukar som på grund av höga halter järn i vattnet gjort sitt. 
  • Genom ovan manövrar frigjorde jag tre ytor som vi visserligen inte behöver men visst är det trevligt?


Det hela tog alltså under halvtimmen och resultatet kan tyckas blygsamt. Lite bättre koll på grejerna, lite mer utrymme. MEN det här är inte småsaker, tycker jag. För:

1. Jag slapp lägga 30 kronor på en metallputs jag redan hade. 
2. Jag hittade matvaror vi ibland efterfrågar och slapp slänga dem på grund av utgånget datum på grund av glömska.
3. Linneskåpet känns fräschare och mer uppdaterat, lakansbyte går enklare och jag kväser för tillfället min längtan efter HM Home linnelakan.

Det väsentliga här att det går att transponera till i princip samtliga områden. Visst, det kan handla om fler fysiska utrymmen: En regelbundet kurerad garderob minskar risken för slentrianköp osv. Men det kan också handla om annat. Ta fem minuter varje morgon till [insert hälsosam sak]. Skriv fem minuter om dagen. Ge dig själv fem minuter att hitta ett bra storkoksrecept du, post corona, kan göra lunchlåda på. Fem minuter är ingenting. Det är vad svenne banan lägger på sociala medier en gång per kvart. Men många bäckar små och plötsligt är du såväl välorganiserad, vältränad som rik utan att du upplever att du lagt ner mer än några minuter. Tricket är att göra det regelbundet och sprida minutrarna över alla områden i ditt liv. 

Mvh/
FruEfficientBadass