Miljonär för en dag (för 185 spänn)

I min serie "Det här gör jag när du är på jobbet" har turen kommit till en lördag i slutet av augusti (du är visserligen inte på jobbet då hoppas jag), den sista på min två veckor långa husmorssemester i Stockholm.

Husmorssemester, möjlighet för utarbetade husmödrar att vila upp sig på semesterhem, 1946-1979.

Begreppet har emellertid uppdaterats sedan 1979 och den (av mig) nya definitionen lyder:

Husmorssemester, möjlighet för random kvinna som tagit hand om makes ångestproblematik i ett år samt projektlett en sommar ink. traumatiska språkresemissöden 24/7 ink. potentiell traffickingsituation, missade flyg och försvunnet bagage samt bortskämda barn som på Gotlandssemester mest legat och klagat i sina bastuvarma rum samt slagits i bil att återhämta sig minst 30 mil från familj tillsammans med väninnor intagandes ett oändligt antal glas bubbel samt obegränsat antal turer ut på Djurgården med eller utan bad.

Den här lördagen hade jag emellertid inget socialt inplanerat utan flanerade ut på stan utan särskilt mål. Vädret hade slagit om från 29 grader och sol till 23 grader och duggregn vilket var rätt behagligt och plötsligt märkte jag att jag styrde kosan mot Svenskt Tenn. Där roade jag mig med att provsitta soffor för 140 000 kronor (exklusive tyg) och försökte göra en PPA-analys (Pris Per Använding). 

Ponera att jag köper en soffa för...vad blir det med tyg...200 000? Och jag sitter i den tre gånger per dag i snitt. Fem dagar i veckan (ibland är man ju bortrest). Det blir 720 gånger per år. Och jag lever i ytterligare 44 år = 31 680 gånger vilket ger ett snittpris på sex kronor per sittning. Men den här sittningen fick jag helt gratis. Släng på de minuter jag halvlåg i en schäslong bredvid och jag fick  Svenskt Tenn-möbel-tid för en dryg tia. En avancerad form av snatteri.  


Sen struttade jag vidare till Skeppsholmen och vek in på Östasiatiska muséet, naturligtvis med fritt inträde. Jag hade muséet nästan helt för mig själv och kom på en ny rolig lek. Jag kallar den "Heist Movie" och den går ut på att jag låtsas att jag är en karaktär i en "smart-kupp-film", av typen Oceans 11, som är på muséet för att reka inför den stora stöten. Vilket gör att jag när jag kommer in i en ny sal med konstföremål ägnar dem minimalt med uppmärksamhet men istället sneglar upp mot övervakningskamerorna, som om jag var i färd med att kartlägga dem. Ibland tar jag upp mobilen och avfyrar ett foto mot kamerorna till, samtidigt som jag tittar åt ett annat håll.

Blotta tanken på att det sitter någon väktare med Avarn-emblem i en källare och ser mig reka gör mig motiverad. Men troligtvis gör det inte det. Kassören slänger väl en blick på bildskärmarna innan han låser för dagen, men med lite fantasi är det nästan så att jag känner den nervösa svetten bryta fram i pannan. Man kan ju också ha heist-musik i öronen för att komma i stämning. 

Jag måste säga att muséet överraskade positivt och det huvudsakliga skälet till det var filmen om "Kina-Gunnar" på plan två. Det vill säga den geolog som grävde fram merparten av prylarna på muséet i fråga. Filmen visade en pregnant liten historia med dramaturgisk höjdpunkt ej i Kina utan när Gunnar (Andersson?) var med på den första svenska expeditionen till Nordpolen och kom bort.

Ja, han och ett par kollegor tappade likt dagisbarn bort gruppen och fick ta skydd i någon form av stenskjul och äta pingviner (råa?) för att överleva. När de efter ett år blev återfunna trodde expeditionen att de hittat en ny människotyp, så skitiga och jävliga var de.


När jag sen var på väg mot Moderna passerade jag den evenemangslokal som tidigare hette Skeppsholmskyrkan men som numera går under beteckningen Eric Ericssonhallen. Där stod ett par män och sopade konfetti och när jag passerade undrade de om jag ville ha blommor. Vad är det för en fråga, ro hit! 

Tydligen hade någon haft bröllopsjubileum kvällen före - gissningsvis någon med mycket stålar - och nu hade eventfirman mängder och mängder med snittblommor som bara skulle kasseras. Så kom det sig att jag den här dagen fick med mig ett jättefång av gladiolus hem. Kände mig som en filmstjärna när jag stegade in på Moderna med famnen full.

På Moderna hade klockan passerat tolv och min intermittent fast gjorde sig påmind, det vill säga att jag börjar äta vid tolv och var hungrig. Som jag redan tidigare gnällt över kostar utelunch skjortan och halva ärmen, men låt mig berätta om mitt Moderna-lunchknep. 


Du köper soppa för 125 kronor. Soppan för dagen var ingen favorit, jordärtskocksoppa, men den gick ner. Dessutom fick man efter eget tycke lägga i rostade jordärtkocksbitar och det gjorde jag en masse (skålen längst bort till vänster). 

Men sen - salladsbuffén, fantastisk. En grönsallad, en kimchisallad och den bästa: Fint skivad zucchini, morötter, majs, linser och bönor över vilka man kan välja två sorters dressing samt topping i form av rostade pumpakärnor och chilisesamfrön. OMG! Det är som en hel lunch? Till det bröd i olika former och flingsaltat smör samt obegränsad tillgång till bubbelvatten. Värt! 

En person med sviktande moral hade kunnat uppmana till att dela en sopp- och salladsrätt på två. Den ena går in och "tar plats" långt ner i lokalen medan den andra beställer en dagens soppa. Soppskål och salladsdito fylls till brädden och en extra sked och gaffel råkar slinka med och sen turas ni om att ha vårdnad om brickan. 

Men jag skulle aldrig drömma om att uppmuntra till ett sådant beteende, vilket hade resulterat i lunch för 70 kronor styck vilket är rena 90-talet i lunchpris. Ja, 70 kronor, för jag räknar med att ni du också beställer en "kaffe på maten" för 15 kronor vilket är halva priset. Den tar du med dig i en take-awaymugg in på utställningarna och känner dig som en normal människa.


Och apropå utställningarna har jag ju redan besökt den ordinarie (gratisutställningen) ett par gånger i år i samband med att min svägerska sålt ett verk till Moderna och jag dragit dit alla jag känner för att skryta. Men den här dagen valde jag istället att utforska Arkitekturmuseum som ligger i samma byggnad. Utställningen hade fått familjen IGMR att dregla för den handlade om Sigurd Lewerentz, landskapsarkitekten bakom Skogskyrkogården och diverse annat som Malmö Stadsteater samt Östra Kyrkogården i samma stad. 


Han har tydligen också ritat en av mina favoritbyggnader nämligen Djurgårdkanalens roddklubb (uppe till höger). Men det riktiga guldkornet på visningen var den lilla hälsningen längst ner till höger i bild, från Lewerentz till den mer kända kollegan Gunnar Asplund med vilken han bland annat gjort Skogskykogården. Så här skriver han: "Att ännu en gång taga upp den där tråkiga händelsen kan icke leda till något gott varken för Dig eller Mig. Jag tycker det skulle vara så mycket olämpligare som Du enligt Dina egna ord har ett svagt hjärta."

Men guuue, cliffhanger! Vad var det för en händelse? Backstabbing på arkitekturklubben? En förflugen kollegial kyss på after worken? Har man sagt a får man säga b har jag lust att säga men det tjänar ju ingenting till. Gunnar Asplund dog sju månader senare, bara 55 år gammal, medan Lewerentz blev hela 90 år. Han ligger för övrigt begravd på just Östra Kyrkogården i Malmö. 

Sen högg det till i consumer suckertarmen och jag tog mig till butiken och köpte med mig en replika av Walid Raads "Kicking the Dead and/or Les Louvres" från 2018. Nu hänger den över min skrivhörna här i Stockholm som ett litet minne av dagen. Jag skulle aldrig drömma om att köpa ett vykort i stort format för 30 kronor utan rotar i fyndlådan för fem kronor #frugalwin.


Nu började jag känna mig mätt på kulturupplevelser och tog min gladiolusbunt från garderoben och gick ner mot SL-färjan som via Slussen tog mig till Djurgården för 39 kronor. Den lyxiga kultur/utelunch/båtdagen kostade m a o 185 kronor. Hade jag delat lunch med någon hade den kostat 114 kronor. Genom att skippa båten hade jag hamnat under hundralappen. Och folk säger att man måste ha mycket pengar för att kunna göra saker silver lining etc. Va? Vavavava? 


Min absoluta övertygelse är att det inte är pengarna som är problemet utan tid och fokus. Du kan hitta huuur mycket som helst att göra till liten eller ingen peng alls. Promenader att ta, vänner att träffa, muséer att besöka, utomhusbio, kulturnätter, naturupplevelser, picknickar, båtturer till kollektivtrafiktaxa osv. Men folk har inte tid att göra dessa saker för de har fullt upp med jobb och när de inte har fullt upp med jobb behöver de prioritera återhämtning och vila alternativt en resa bort.

Och det är helt i sin ordning om man vill ha det så. Det var ju mitt upplägg i 18 år. Hemmet - jobbet - Willys, sen repeat fram till semestern. Vad med pensionspengar jag haft om jag fortsatt så. Förutsatt att jag levt till pensionsålder, det finns ju dessvärre inga sådana garantier Lex Gunnar Asplund. 

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är: Var och en gör som en vill, så länge det känns bra (varför fick "en" inte genomslag istället för "hen"?). Men om en tror att en behöver 20 miljoner för att gå i tidig pension (en riktig föreställning från en alfahane i vår närhet) är du nog offer för en tankevurpa. Det du däremot behöver är hjärnlugn för att tänka ut saker att ta dig för. 

En specifik fråga: Vilka mind games har du för dig i vardagen? Jag tipsade ovan om att leka heist-film. Men läsare har tidigare tipsat om "fånga-femokronor". Det är gratis och det är kul och ännu roligare att höra vad knäppt folk har för sig så ös ur dig. Om jag får många bra svar kan jag berätta om en annan lek jag har för mig som heter "Laga mat hos maffian".

Mvh/
FruEfficientBadass

Vilka fonder ska jag spara i?

I slutet av augusti fick jag nedan mail av en läsare:

Jag började spara på ISK efter ett bankbyte för några år sedan och då var jag väl lite mer skraj än jag är nu och blev rekommenderad Länsförsäkringar Bekväm Fond Balans A som jag nappade på (lite lägre risk men rätt hög avgift…). Efter ett par år la jag till LF Global Indexnära och investerade 50/50. Nuförtiden investerar jag allt i indexfonden.

Bekväm-fonden har ökat 16%. Här finns det 180 000 just nu.
Index-fonden har ökat 29%. Här finns det 165 000 just nu.
Från och med nu kommer jag kunna investera 9000-12000 per månad.

Frågor:

1) Bör jag byta mina andelar i Bekväm-fonden till annan fond eftersom avgiften är rätt hög?
2) Är det riskabelt att lägga allt sparande i en enda fond (Global Indexfonden) eller borde sparandet ligga i fler fonder? 
3) Om ja på 2): hur många fonder är då rimligt att ha?

Innan jag släpper loss tigrarna, mina kommentarer: Gällande avgiften. Jag har förgäves försökt hitta en snurra där man kan jämföra två fonder baserat på avgift och antagande om framtida avkastning men gått bet. Det närmaste jag kommer är Rikatillsammans-snurran där man kan jämföra skillnad baserad på fondavgift men där finns bara utrymme för en och samma avkastning (jag valde åtta procent). Ponera att du lagt 100 000 i din aktivt förvaltade fond med 1,3% i avgift och den avkastat lika mycket som en indexfond med 0,23% i avgift (säg, Länsförsäkringar Global Indexnära) under tio års tid så hade du förlorat drygt 22 000 kronor, allt annat lika.


Det är i sammanhanget ett ointressant tal då den stora förlusten i det här fallet sker avseende avkastning. Nu framgår inte i ditt mail hur gammal du är men om jag är fördomsfull och ser på ditt namn är du inte 80+ utan max 50, am I right?

Om vi låtsas att du är 50 år och har en 40-årig sparhoristont framför dig...eller låt oss säga 20 år eftersom du kanske vill göra roliga saker för pengarna medan du är ung och vacker, då kan vi leka med tanken på att du låter dina 180 000 ligga kvar i Länsförsäkringar Bekväm jämfört med att du flyttar över dem till Länsförsäkringar Global Indexnära. Vi struntar i det här räkneexemplet med de pengar du för tillfället har i Länsförsäkringar Global Indexnära utan tänker oss att du enbart har 180 000 kronor och antingen lägger dem i Bekvämfonden eller i Globalfonden. Bara för att illustrera hur stor skillnaden i avkastning blir.

Nu kan ju jag dessvärre inte sia in i framtiden, men om vi tar senaste fem årens snittavkastning och applicerar på framtiden så ser det ut så här (och då räknar jag inte med två olika avgifter, någon sådan snurra hittade jag ju inte så jag räknar på ett snitt av de två: 0,7 procent).

Länsförsäkringar Bekväm Fond Balans år 2042: 696 000 kronor
Länsförsäkringar Global Indexnära år 2042: 8,1 mkr

Om vi lägger till ett nysparande av 10 000 kronor i månaden blir siffrorna ännu mer obscena. Länsförsäkringar Bekväm Fond Balans landar på knappt 6 mkr medan Länsförsäkringar Global Indexnära landar på drygt 35 mkr. En diff på 29 miljoner alltså, förutsatt att de kommande 20 åren presterar som de senaste fem åren i snitt, vilket ju är en vobblig parameter. Men som exempel.

Och då har jag inte ens räknat med att den förstnämnda har en hög förvaltningsavgift som kommer att urholka kapitalet medan den senares låga avgift sannolikt kommer att ge ett bättre resultat än det jag kommit fram till ovan.

Jag blev rätt tagen av de här siffrorna så låt mig vara transparent så att kommentatorsfältet får kontrollräkna. Länsförsäkringar Fond Balans har de senaste fem åren avkastat 33 procent vilket jag dividerar till knappt sju procent per år. Länsförsäkringar Global Indexnära har under samma period avkastat 103 procent vilket ger ett snitt på 21 procent per år, enkelt räknat. 

Hur kan det bli så stor skillnad? Svar: Världens åttonde underverk: Ränta på ränta. Du får pengar i ränta år ett som i sin tur ackumulerar ränta år två som i sin tur adderar till värdebasen för år tre och likt en snöboll som för varje snurr får större yta kan fler snöflingor fastna. En liiiiten fånig LF Bekvämboll försöker desperat attrahera så många snöflingor som möjligt medan LF Global Indexnära i maklig takt stånkar fram och bara äger snöflingorna på sin mastiga snöbollskropp. Svårt för den förra att tävla med den senare och för varje år blir skillnaden större. Och tjugo år är en lång sparhorisont. Gör vi samma övning på fem år diffar det "bara" drygt 400 000 kronor. På tio år 2,8 mkr. Men det är pengar det med.

T.v.: Länsförsäkringar Fond Balans. T. h: Länsförsäkringar Global Indexnära


Nu finns naturligtvis inga garantier för att Länsförsäkringar Global Indexnära kommer att leverera lika bra avkastning åren som kommer utan ovan är bara att betrakta som av mig vildsinta spekulationer baserad på en kort period. Men jag tror att vi med rätt stor sannolikhet kan anta att Länsförsäkringar Bekväm Balans inte kommer att överträffa den globala indexfonden på sikt. Varför? Det är ju bara att se på namnet. Bekväm Balans. Det här är en typisk Kuckelimuck-produkt framtagen för att sälja dyrfonder till en företrädesvis kvinnlig målgrupp som i bankens kvalificerade sonderingsverktyg svarat att de bara vill ta "låg risk".

-”Men se här fröken har vi en finfin produkt för er. Ni tar liten risk och kan sova gott om natta.”


Så mina svar till mailskriverskan är följande:

1) Bör jag byta mina andelar i Bekväm-fonden till annan fond eftersom avgiften är rätt hög?

Ja, du bör byta fond. Men inte primärt för att avgiften är hög utan för att avkastningen suger i dyrfonden.

2) Är det riskabelt att lägga allt sparande i en enda fond (Global Indexfonden) eller borde sparandet ligga i fler fonder? 

Följande bolag är för tillfället de största innehaven i Länsförsäkringar Global Indexnära:

  • Apple Inc
    7,00%
  • Microsoft Corp
    4,09%
  • Amazon.com Inc
    2,58%
  • Tesla Inc
    1,71%
  • Alphabet Inc Class A
    1,30%
  • NVIDIA Corp
    1,29%
  • Alphabet Inc Class C
    1,20%
  • Berkshire Hathaway Inc Class B
    1,03%
  • UnitedHealth Group Inc
    0,98%
  • Johnson & Johnson
    0,95%
  • Nextera Energy Inc
    0,80%
  • Nestle SA
    0,75%
  • Meta Platforms Inc
    0,75%
  • JP Morgan Chase & Co
    0,70%

Om du har skäl att tro att ovan bolag kommer kånka inom kort är det...skit samma eftersom en indexfond är självrengörande. Ponera att Tesla sjunker som en sten. Då kommer bolaget att falla ur indexet och ersättas av ett annat bolag, en rising star, utan att du behöver bry dig om det. Det sker per automatik. 

En global indexfond är bland det minst riskfyllda du kan äga. Själv har jag dragit saken till sin spets och låter fondroboten Lysa placera hälften av mina innehav bland tusentals bolag över hela världen till en låg avgift. Lysa har stötdämpare åt båda håll, det vill säga: De kommer aldrig att vara bäst i klassen, ej heller sämst. De är som en sorts snitt på världsbörserna. Och om vi antar att världen kommer fortsätta att starta, utveckla och förvalta bolag är det bra att äga så många av dem som möjligt.

3) Om ja på 2): hur många fonder är då rimligt att ha?
En räcker. Om den är tillräckligt bred. Som Länsförsäkringar Global Indexnära. Jag har, förutom Lysa, Spiltan Aktiefond Investmentbolag eftersom den haft historiskt haft god avkastning, har breda innehav med internationella förgreningar i kombination med låg avgift. 

Men vad du gör: Skippa Bekvämfonden, såvida du de facto inte är 80 år gammal alternativt behöver pengarna i en snar framtid (inom 3-4 år).

Vad säger ni andra?

Mvh/
FruEfficientBadass

Skövling i växtpopulationen

När jag kom hem till Hudik efter sex veckors séjour annorstädes var våra krukväxter i ett bedrövligt skick. Vi hade visserligen haft vattningsvakt, men jag hade ställt alla växter i ett och samma norrlägesrum för att underlätta för hen. Det visade sig att vissa av växterna tolererat detta bätte än andra. Andra = Mårbackapelargonerna.


Jag har två sorters pelargoner. Billiga pelargoner för "4 för 100" på ICA Maxi (de fyra till höger i bild ovan) och dyra pelargoner (Mårbackapelargoner, 1 för 129 kronor, skymtar lite bakom till vänster). Som ni ser har de billiga pelargonerna, minus diverse spretiga utspel, klarat sommaren i norrläge bra. De är gröna och fasta. Emedan Mårbackapelargonerna, pelargonernas bortskämda divor, flippat fullständigt och växt till långa rankiga skelett. Jag tycker inte att bilden ger hela bilden så ni får en detaljstudie:


Jag vet, vis av erfarenhet, att dessa plantor (åtminstone inte i min vård) inte kommer att återhämta sig. De kommer att besudla vårt hem med sina ömkansvärda smala lemmar utan varesig bladverk eller förföriska ljusrosa blommor, så som de ser ut i butik. Därför bestämde jag mig för att skövla. 

Till saken hör att vi inte har vinterplats för åtta pelargoner. ICA-pelargonerna har stått utomhus eller i sommarrum i år. Mårbackapelargonerna har stått i tv-rummet, ett rum som används året runt. Min prio nu var att komprimera blombeståndet till att bestå enbart av de växter som vi har rum för i vinter. 


Här är skövlet. Helt osentimentalt kastade jag samtliga Mårbackas och i deras krukor satte jag de nerklippta, gulblads-rensade ICA-pelargonerna.


Jag petade också i en näringspinne i varje. 

Men jag har ju inte bara pelargoner utan en mängd andra växter i olika stadier av tillväxt. Ett antal har jag fått som sticklingar av mor min och de är väl söta och så men jag vet inte om jag är lämplig adoptivmamma. En stickling hos mig fortsätter att vara stickling för resten av dess levnad (som blir kort). Det vill säga: Det växer på höjden men sällan på bredden. Här är vårt övriga blombestånd efter semestern:


Det är högt och lågt. Orkidéer, en monstera som under sommaren etablerat någon sorts lianer och massor av småkrukor med skott som fått leva rövare på egen hand. Kallt faktum: Vi kommer inte att ha fönsterplats för alla dessa krukor i vinter. Särskilt som att jag under tidigare vintrar låtit sticklingarna vara i min woman cave på plan två. I vinter, med ryska elpriser, kommer jag nog inte att kunna använda denna min håla utan vi kommer alla, ink. växter, att få samsas på plan ett med sammantaget fem fönsterbräden. Jag slängde därför ut ungefär hälften av ovan. 


Ovan blompark efter släng Jag inser att det kanske inte syns så stor skillnad på bilderna, men det är mindre växter som rykt, de blekgröna till vänster på första bilden. Vidare klippte jag av monsterans lianer och lite annat. Som ni kanske ser har orkidén till höger i bild (just nu med fuskstängel) förberett ny blomning i form av en horisontell stör som tar upp ett helt dubbelfönster, men eftersom jag är svag för orkidéer låter jag den hållas. En annan orkidé som fått gula blad rök. 

Jag hade tänkt visa en efterbild i rumsmiljö, men det blir inget vidare. För stor yta, för små blommor och själva känslan - att ha ett mindre antal friska mörkgröna växter framför att ha ett gytter av allt möjligt - framgår inte på bild. Så jag får nöja mig med följande uppmaning: 

Kill your darlings. Det är svårt att göra sig av med växter. Men en växtpark som är frisk, djupgrön, dammfri och välmående gör så mycket mer för ditt välmående än en spretig, halvsleten och fullmatad dito. Precis som med vad prylar som helst: Kläder, badrumsartiklar, köksprylar, et cetera.

Efter att jag rensat ut bland växterna gjorde jag något så kontraintuitivt som att köpa en ny växt. Jag upptäckte att jag inte längre hade någon blomma i köket. Så jag gick åstad och köpte en "plättar i luften" från Ica. Grön, frisk och fräsch höjer den helhetsintrycket i nämnda rum. 

Och det slår mig att många av mina rensningar slutar med ett inköp. Exempelvis köpte jag ett par nya hand-handdukar efter rensingen av linneskåpet i Hudik (inlägg to come). Det slår mig likaledes att jag, efter dessa rensningar och nyinköp, ägnar kategorierna betydligt större omvårdnad. I linneskåpet anstränger jag mig för att vända lakanen rätt och vika dem i prydliga högar innan jag lägger tillbaka dem. Blomparken går jag numera och sprayar med vatten flera gånger i veckan, något jag inte brytt mig om när den vällde ut på alla ledder. 

Så här tänker jag. All form av inredning handlar om att skapa välbefinnande i sitt hem. Du ska trivas i det, kännas att det är välkomnande och hemtrevligt. Om du lyckas åstadkomma den känslan minskar ditt övergripande missnöje med sakers tillstånd. Och när du är nöjd blir du mindre sugen att ägna dig åt destruktiva aktiviteter som nätshopping eller onlinecasino. 

Ja, ett antal människor hade säkert lyckats gjuta liv i de växter jag gjorde mig av med. Jag är emellertid inte en av dem. Jag är däremot en person som känner stor tillfredsställelse av att hemmet är hyfsat fräscht, rent och med levande ting (levande ljus, levande musik, levande familjemedlemmar) varför jag ser det som en prioritet att ha en levande växtpark. Rent finansiellt är jag rätt säker på att det är en vinnande strategi att växla åtta slokande växter mot en ny och vackur. 

Hur tänker du kring växter? Håller du kvar vid dem no matter what eller rensar du?

Mvh/
FruEfficientBadass