Det är nu det händer...

Vilken klickbetesrubrik! Men det ÄR nu det händer. Lifvet. Min sista officiella arbetsdag inträffade i fredags. Min arbetsgivare skickade en bukett och det firades antagligen i LG-mötet att de nu äntligen kunde nyanställa en Key Account Manager på heltid. 

Firade gjorde också jag och mina vänner, att sjukskrivningen tog slut i söndags och jag därmed i vårdens ögon är i princip färdigbehandlad. Jag säger "i princip" av tidigare nämnda anledning, en efterbehandling i förebyggande syfte som inte går av för hackor. 

Men det struntade vi i i lördags när min underbara vän E bjöd hem de som varit med i min cancerkommuniké på Whats App på storslagen lunch i hennes mansion utanför Stockholm. Det åts bra mat, dracks bubbel, men även någon sorts ungdomliga sura shots. Det skrattades och gammades och i måndags morse stängde jag ner Whats App-gruppen. Vi vänder blad, som vår konung en gång sa.

Därför ska det nu handla om hudvård. Jag hade svårt att sova i måndags kväll så jag satte ChatGPT i arbete att förklara vilken hudvård som var bäst: Garnier eller Nivea? GPT förhöll sig väldigt neutral i frågan men tillstod att Nivea hade färre ingredienser i vissa produkter vilket är bra, särskilt om man som jag har känslig hud. 

Jag tog fasta på detta och bad GPT nämna en prisvärd produkt från dagligvaruhandeln som innehöll "färst" ingredienser och då nämndes bland annat denna: HTH Skin Repair som ligger på runt 50 kronor i handeln. Jag är inte köpt av HTH men klippte in produktbeskrivningarna som bildtext.

”HTH Skin Repair Cream återfuktar huden med hudens egna fuktgivare karbamid, mjölksyra och betain. Innehåller även havreolja - en naturlig olja som återfuktar, mjukar upp och lugnar huden - och vitamin E samt betaglukan. En mild kräm som kan användas av hela familjen. Utan parfym”

Jag försökte sourca produkten igår morse på Stora Coop men den restade och jag kom hem med en annan variant av samma märke.

”HTH Original Body Lotion är en riktig hudvårds-klassiker som funnits sedan 1970 och är framtagen för dig med torr hud. HTH är en vårdande hudlotion som återfuktar huden både på lång och kort sikt med kliniskt bevisad effekt. Lotionen innehåller fuktgivande ämnen som finns naturligt i huden, som karbamid (10%), mjölksyra samt betain och gör huden snabbt mjuk och smidig. Dermatologiskt testad. Milt parfymerad.”

Den första produkten har 27 ingredienser och den andra har 12 vilket visade sig vara rekordlågt när jag jämförde med några andra vanliga krämer:

Nivea Soft: 33 st. CeraVe Moisturising Cream: 23. Eucerin pH 5 Lotion: 26. Neutrogena Deep Moisture Sensitive: 18. Garnier Hyarulon Cream: 26. Vaseline Intensive Care Body Lotion: 36.

Varför är jag så besatt av antalet ingredienser? Det var något jag fångade upp någonstans, antingen i en artikel eller i SVT:s eminenta serie "Sanningen om hudvård" (där för övrigt den blå Nivean spöade samtliga andra alternativ ur ett antirynk-hänseende). Tesen var att ju mer du exponerar din hud för olika ämnen, desto större blir belastningen på den (fler ämnen för huden att ta hand om, fler potentiella allergener). 

En sak om du bara vaskar ansiktet i vatten och applicerar en fuktkräm. Men om du tvättar med en rengöring, använder ansiktsvatten, serum, ögonkräm, fuktkräm och därtill behandlar huden med scrub, ansiktsmask etc, finns risk att huden hamnar i obalans. 

Vad jag fått med mig genom åren och förgäves försöker övertyga barnen om, är att man ska låta huden sköta sig själv i den utsträckning det är möjligt. Jag som sminkar mig behöver en ansiktsrengöring. Men i övrigt har jag mest att vinna på att låta den sköta resten själv.

• Huden har talg som bildar en skyddande film och hjälper till att minska vattenförlust.
• Hudens mikrobiom hjälper till att hålla huden balanserad.
• Huden har surt pH ("syramanteln") som bidrar till hudens försvar.
• Huden behöver ingen skrubbkräm för att förnyas, den stöter bort gamla hudceller av sig själv.

Man ska alltså inte skrubba och rengöra huden i onödan. Chat GPT tipsar om en minimalistisk, hudvänlig rutin:

Morgon: Ljummet vatten och vid sol: Solskydd.

Kväll: Vatten eller mild rengöring. Endast fuktkräm om huden känns stram.

Jag blev mycket inspirerad av denna minimalistiska approach. Inte för att jag idag använder särskilt många produkter, men för att den bekräftar det jag redan visste: Less is more. Dessutom spar du shitloads of money (särskilt om du är kvinna) eftersom vi svenskar tydligen lägger 20 miljarder om året på huden.

Vad har du för hudvårdstips?

Mvh
FruEB

Jag läser dagbok och gör müsli

Igår sträckläste jag min dagbok som inleddes i december förra året och det var märklig läsning. Den inleds i sus-och-dus med förnumstiga noteringar om pilatesträning, halvhjärtade nyårslöften och jobbklagan. Jag citerar: 

7 december: "Vilket pris har själslig frid? Ungefär samma pris som ett liv, eller? För vad är nyttan med ett liv om ens hjärna är gisslantagen av en j***a [min f.d. arbetsgivares företagsbeteckning]? Det är ju absurt! Och jag som inte ens behöver vara tagen gisslan (jag har ju lösensumman) borde omedelbart avlägsna mig från den besvärande situationen!"

11 december: "Lagom arbetsdag: 08:20-10:35".

28 december: [Lång rant om uttagsstrategier och att jag skulle kunna dra ur pluggen här]. "Det jobbiga är egentligen velandet. Att hela tiden tampas med dessa bryderier."

4 januari: "Nu dags jaga upp mig för måndagsångest. Riv av det bara."

Jag besparar er 99 procent av mina dagboksanteckningar, men det handlar mycket om en inre rastlösthet och en känsla av otillfredsställelse med sakernas tillstånd. Jag skriver en del elakt om den dåvarande kunden från helvetet som verkar uppta lika stor del av min hjärnkapacitet som min MV. Jag refererar till arbetslivet som "denna dynga" och annat pejorativt. Men den 14 januari händer något:

14 jan: "I tisdags hittade jag ytterligare virke till min brasa. Jag tyckte mitt högra bröst kändes annorlunda, som om hade det ett stort parti småkulor i sig."

The rest is history. Men det intressanta är att från att min dagbok varit en klagoskrift mestadels i moll med ohemult mycket gnäll över ett jobb som verkar tagit fem veckotimmar i anspråk, byts i och med cancerdiagnosen till att bli energisk och livfull. Eftersom jag inte ägnar mig åt självcensur får jag väl tro på att det jag skriver är sant. Jag verkar - efter de första veckorna av diabolisk analyslimbo - som nyfrälst. Och min absoluta uppfattning - då som nu - är att det har med avsaknad av själadödande jobb att göra. 

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag redan på första domedagssittningen med läkaren bestämde mig för att aldrig återgå till mitt (eller liknande) jobb. Det har hållit i sig genom hela sjukskrivningen och blotta borttaget av den komponenten har genererat sådan livslust att inga cellgifter i världen hade kunnat ta död på den. Herregud! Vad säger inte detta om vissa tjänstemannajobb? 

Imorgon har jag min sista strålning och därefter är jag typ färdigbehandlad. Jag säger "typ" eftersom jag som jag tidigare nämnt har ett gediget efterbehandlingsprogram av piller, sprutor och dropp som ska förhindra återfall. Men själva grundbehandlingen är slut och jag leker med tanken på att ta på mig min 50-årsblåsa (som skulle burits på den fest som i år fick ställas in), bära högklackat, vaxa mitt Roks-korta vita hår ("män är djur") och formligen glida in på sista behandling, smått salongsberusad av ett glas Bollinger och liksom FIRA denna fantastiska sjukvård som tagit hand om mig på längden och tvären sedan i januari. 

För det är underbara mänscher jag träffat. Må de inte känna inför sina jobb så som jag gjort för mitt. Gör de det håller de minst svensk skådespelarstandard. Jag ser till och med fram emot att framöver återse onkologisk dagvård för mitt halvårsvisa benstärkardropp. För då får jag träffa söta sköterskan M som får cancer att kännas som en kosmetisk diagnos och istället talar vi om en massa roliga saker.  

Nytt samtalsämne. Som ett led i mitt nya jobbfria jag återfinner jag glädjen i småsaker i vardagen. Jag har fått ett förnyat intresse för mitt hem och håller som bäst på att skapa en tavelvägg i vardagsrummet. Jag ska också sätta ett tungt draperi mellan hall och vardagsrum (ropades in för i skrivande stund en timme sedan på Tradera för dryga hundringen) dels för att minska ljusinsläppet från där barnen huserar kvällstid (kök/hall/badrum) och min sovkokong, men också för att få lägenheten att efterlikna en budoir ("en dams privata salong" enligt synonymer.se). Herregud vilken dam vill inte ha en privat salong?

Jag har börjat rensa igen, vilket är det ultimata tecknet på att jag är tillbaka i mitt rätta jag. Igår rensade jag skafferi och kryddhylla och kom då på att jag måste börja göra egen müsli till barnen (vägrar använda termen "granola"). Det är det enda de vill ha i sin kvarg och det känns lat att köpa Start. Så jag bad min nya receptpartner ChatGPT om recept och den förslog då nedan "lyxiga" variant som jag kan rekommendera:

- 5 dl havregryn (jag tog 8)

- 1 dl mandel

- 1 dl hasselnötter

- 1 dl kokosflingor (flakes snarare än den smårivna)

- 5 msk kokosolja

- 5 msk honung

- 1 tsk kanel

- En halv tsk vaniljsocker

- 1 nypa flingsalt

- 1 dl torkade tranbär

- 1 dl russin

Därutöver gärna frön av typen pumpakärnor (köpte en frömix)

Ugnen på 175 grader. Hacka nötter till önskad storlek. Blanda allt utom tranbär och russin (de går i efter ugnen), smält kokosoljan och tillsätt tillsammans med honungen och blanda. Sprid ut på bakplåtspapper och rosta i 15 minuter. Vänd och rosta 10 minuter till. 

Det blev nästan två glasburkar:

Nu kostar det säkert mer att göra egen müsli än att köpa färdig. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att det var väldigt kul att göra research, handla, göra och sen få flarnens beröm när de provar den (för den blev väldigt god om jag får säga det själv).

Och det är precis det här som jag vill komma till. För första gången på väldigt länge känner jag tillfredsställelse över att pyssla hemmavid. Det är nästan att jämställa med när jag i bloggens begynnelse höll på med Sparos havrebröd och diverse andra projekt (gamla läsare minns budgetbregott och egen pumptvål), parallellt med att jag gjorde garderobsrensningar och outfitförslag till småttingarna (i syfte att stävja den obligatoriska köpbonanzan i samband med skolstart). Jag känner geist och livslust, till skillnad från de sista åren då det lökiga, välbetalda men själadödande tjänstemannajobbet gjorde att jag helst ville lägga mig under en filt och sova bort dagarna. 

Ska det vara så? Är det så? 

Något är fel med samtiden. Eller så kände även 50-talets tjänstemän livsleda och själadränage när de gick till Kontoret AB. Jag har sedan länge närt en konspirationsteori att det är just det moderna arbetslivet som likt Harry Potters dementorer sänker oss. Men jag börjar undra om det inte även förr fanns astråkiga tjänstemannajobb med kunder från helvetet och diverse admin. 

Jag är inte dummare än att jag fattar att även klassiska arbetarkneg kan suga musten ur en. Men jag tror (rätta mig om jag har fel) att dessa jobb tär på en på ett annat sätt (primärt fysiskt). Löjligt exempel kanske, men jag såg MV - till vardags excelscrollande Teams-maratonist - formligen älska att slita hund med trädgården i Hudik. Romantisering eftersom det var under en vecka sommartid, men dock, ett kort i bevislådan.

Eller vad tror du? 

Mvh
EB

Jag har sagt upp mig

Känns som att jag redan använt mig av den rubriken tidigare? Men nu har jag alltså slagit till igen. Som jag skrev i förra inlägget gruvade jag mig för det. Men det gick bra. Valde efter rådgivning från MV att ringa. Efter förra veckans läkarbesök kom argumenten också helt naturligt givet den veritabla HÄXCOCKTAIL av återfallsförebyggande mediciner jag kommer att gå på till hösten och fem år framåt. 

Jag kommer förhoppningsvis inte att må rävas i fem år, men de första 6-12 månaderna kan enligt onkologen bli krävande. Om så ens bara en bråkdel av biverkningarna slår till har jag goda skäl att dra ner på tempot. 

För att illustrera nivån: Efter att läkaren gått igenom tre preparat som gav fatigue, koncentrationssvårigheter, ledvärk, illamående, yrsel, hjärtklappning, vallningar from hell och diverse annat lockande såsom håravfall, viktuppgång etc kom hon till ett skelettstärkande dropp (cellgift går åt skelettet) och tänk DET preparatet hade INGA biverkningar. Både jag och MV andades ut.

Sen tillade hon: ”Förutom en då, att man vid större tandläkaringepp av typen borttag visdomstand riskerar sprucken käke”. Påminner om Jonatan Unges rutin om att han bara har tre problem. ”Tre problem, det är ju ingenting! Det finns folk som har fem problem! Jag har bara tre: Att jag är överviktig, alkoholiserad och gravt missköter min ekonomi”.  

Min chef, eller jag kanske ska säga före detta chef, förstod precis. Jag skulle tro att han även drog en lättnandets (lättnadens? lättnandens? Vars är du, min språkpolis?) suck. 

Men han var lite fin ändå måste jag säga för när jag sa att jag tänkte plugga till hösten föreslog han att jag istället skulle ta tjänstledigt för studier, för att hålla alla dörrar öppna. Vilket jag tackade nej till. Här ska dörrar stängas, reglas och förseglas med silvertejp. 

När han antydde oro över min ekonomi - på pappret är jag blott en frånskild trebarnsmorsa i förorten - sa jag att jag på grund av bostadsförsäljning och boende i hyresrätt inte hade så stora bekymmer där. Tyckte att jag kunde ge den hinten nu när han var så omtänksam.

Well well, nu är det gjort. Om tre veckor går jag in i uttagsfasen. Jag utesluter inte framtida jobb, men då ska det vara roliga gig, vilket i sig brukar betyda dåligt betalt. Hobbyjobb.

Men först ska jag landa dessa biverkningar, gråta i gruppterapi och hitta en lösning på mitt hår. Just nu ser jag ut som kärleksbarnet till en åldrad Judy Dench och Alfons Åberg. Kritvitt, glest och kort, de sorgliga stråna ligger platt mot huvudet med tydlig snedbena. Liite som en nazist i en åttiotalsfilm och han heter Heinz.  

Åter till uppsägningen: Jag brukar ju bli rätt upprymd vid dylika episoder. Men förutom lättnaden i att ha samtalet överstökat kände jag ingenting. Jag blev först lite förvånad över detta. Men jag drar helt enkelt slutsatsen att jag allt sedan februari redan levt i frihet och avsaknad av arbetsrelaterad oro. Därtill ett sedan länge taget beslut att inte komma tillbaka. Själva uppsägningen var ju bara en teknikalitet som inte förändrar något i mitt dagliga liv. 

Vid ett par tillfällen under min sjukskrivning har jag lekt med tanken på att ifrågasätta det beslut jag tog i början av året. Men det har räckt med att överhöra en väns jobbsamtal eller andras semesterpusslande (”jag tar vecka x och halva y så sparar jag en vecka till hösten”) för att jag ska avsluta den tankegången. 

Vid något tillfälle behövde jag bara sätta mig i lotusställning, blunda och för mitt inre måla upp bilden av en outlookinbjudan med ämne ”Genomgång prospects” för att jag skulle släppa den tråden och istället välja den Kay Pollackska glädjen.

Jag har skissat på en vardagsstruktur inför hösten och eftersom ni verkar lapa i er vad skit jag än skriver om får ni den här:

- Ett massivt missbruk av sovmornar. Jag ska göra det till en princip att inte gå upp förrän barnen lämnat hemmet. 

- Därefter uppgång, bäddning Lex Jordan Peterson, en kaffe och en promenad på minst 30 minuter helst mer. 

- Pilates, dusch och fix (kläder, smink).

- Lunch och ev. studier (kommer att läsa humaniora 50%), kanske en liten lur.

- Långsam matlagning.

- En gång i veckan lunchträff med vän. Jag ska verkligen steppa upp på vänfronten i höst, har legat på latsidan under våren.

- En gång i veckan (minst) en okynnestur in till människobyn för att se fölk, om inte annat så för att handla på min favoritbutik Hemköp City.

Nivå två, eller körsbäret på kakan, är att bli bättre på evenemang. Jag skaffade i veckan appen Abundo för fri tillgång till överblivna biljetter till bio (dag och kväll), teater (ink genrep), standup osv. 

Vidare tänker jag mig ett antal långhelger i Hudik innan vattnet fryser. Jag skaffade ett nytt batteri till elcykeln i somras så jag tar mig runt lätt. Hör hur optimistisk jag låter innan medicinerna satts in. Facit kanske blir att jag bara når till punkt ett ovan.

Hur skulle du skissa upp din vardag om den inte längre beboddes av ett heltidsjobb?

Mvh 

EB