Att hänga gardiner...

...är en konst och första frågan man måste ställa sig är huruvida man ens behöver dem. Min ganska amatörmässiga åsikt är att vackra fönster av typen sekelskifte, 20-tal eller funkis inte nödvändigtvis behöver gardiner medan mer moderna fönster ofta har att vinna på någon form av mjukgörande inslag.

Jag har också en sedan länge grundad fördom att kvinnor är mer benägna att ha gardiner än män, en fördom jag fick bekräftad hos min MV. Han har gardiner, men inte i det viktigaste av rummen vilket i mitt tycke är det kombinerade vardagsrummet med matsalsdel. 

Eller okej, han hade någon illa fungerande lamelliknande historia i glaspartierna ut mot trädgården (syns ej på nedan bild), men likt vassa palmen förde de tankarna snarare till ett kontor.

Här ser ni för övrigt de blommor som antingen kastades eller dog under det tidigare blompysslet. Och rullen på golvet är leveransen av nya gardinstänger. Stänger av det anspråkslösa märket Kirsch (den så kallade "G-skenan") som man bland annat kan hitta här för typ ingenting.

Ni känner säkert igen den från ett äldreboende nära er, men lyss: Dessa nätta skenor är genialiska i sin enkelhet. De är lätta att sätta upp, lätta att haka på och av och framför allt är de så enkla att de låter gardinen tala för sig snarare än att själva ta plats. 

Därtill är de så underbart flexibla i längd. Vi köpte två format: Ett som hade spannet 160-300 cm (för bredfönstret ovan) och tre i spannet 90-160 cm (för de snävare fönstren, två syns inte på bilden). Det enda man har att ta ställning till är hur långt skenan går från väggen ut mot rummet och det anges som nedan:

Det vill säga: Vill man att gardinen ska hänga sex, nio eller tolv centimeter från väggen? Jag har för mig att vi valde ett mellanting. Det blir troligtvis en mer luftig känsla om gardinen inte slickar väggen.

Sedan hade vi ett vildsint gräl om vilken typ av gardin som skulle hänga därpå. Jag skojar givetvis, jag fick i princip bestämma helt själv. Min MV har den goda egenskapen att han gärna lyssnar på vad kvinnor omkring honom tycker och sen gör han som de säger. 

Jag har goda erfarenheter av gardiner i linneblandning. Ljuset faller så vackert genom dem men de har fortfarande en viss struktur och tyngd som lättare gardiner av typen tyll saknar. 

Det behöver inte vara mycket linne i dem för att uppnå linnig effekt varför de heller inte behöver vara så dyra. De gardiner vi köpte - Lisa från Rusta - kostade 399 kr för tvåpack. Googla "gardiner med linnemix" så hittar du hur mycket som helst. Gardin Lisa innehåller bara fem procent linne men det räcker för att det ska kännas. 

Det var lite otippat på Rustas hemsida jag hittade bästa gardinskolan med bland annat följande tips:

En gardinstång är synlig och blir en del av inredningen, medan en gardinskena ger ett mer diskret uttryck och passar bra för takmontering och längre gardinlängder. Gardinskena passar bra vid stora fönsterpartier, skjutdörrar eller när du vill ha gardiner från tak till golv utan synlig upphängning.

När du planerar för hur lång gardinstång du ska köpa kan du tänka att du behöver cirka 15 cm på vardera sida om fönstret. Vill du bredda känslan av fönstret – lägg till ytterligare cirka 15 cm på varje sida för att gardinen ska kunna hänga helt utanför fönstret.

En gardinstång bör sitta cirka 10–15 cm ovanför fönstret. För att ge känslan av högre takhöjd kan du montera den ännu högre och låta gardinerna gå ner till golvet.

För att gardinerna ska hänga snyggt är rätt upphängning, längd och fall viktigt. Med veckband och rätt typ av krokar skapar du jämna veck och ett fint fall i tyget. Fållband gör det enkelt att justera längden utan att sy. Genom att hänga gardinerna högt och låta dem falla ner mot golvet får rummet ett mer ombonat uttryck.

Huruvida gardinerna bara ska nudda golvet eller ligga över golvet är en smaksak. Gardiner som precis nuddar golvet ger ett stilrent intryck, medan lätt släpande gardiner skapar en mjukare och mer ombonad känsla.

Vi satte våra gardinskenor en bra bit ut på väggen. Dels för att skapa illusionen av bredare fönster, men också för att dölja en del som behövde döljas, som exempelvis en markistamp som hänger ut på vänster sida kortfönstret. 

Jag ser nu på bilden att vi nog hade kunnat köpa den skena som går ut 12 cm från väggen, det ser ut som att gardinen slår i fönsterkarmen på höger sida bredfönstret. Men men. 

Vidare ville vi att gardinen skulle sväva cirka två millimeter över golvet vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Detta trots att MV är väldigt noga med tumstock, vattenpass e d. Vi mätte som tokar, men ändå blev det till att göra nya hål eftersom gardinen till slut hängde för högt. När den först uppsatta gardinen väl var på plats (vänster våd nedan, glasdörrarna ut mot trädgården), hängde den retligt dryga halvcentimetern ner i golvet. 

Detta går det troligtvis att råda bot på, med hjälp av uppläggningsband som stryks på (nedan från Ikea). Man kan klippa till bandet på tvären så att det blir exakt den höjd man vill kapa på gardinen. Man stryker nedre delen av gardinen till rätt längd, lägger på bandet i vecket och stryker igen. 

Jag tycker att rummet fick en annan atmosfär efter gardinerna. Jag vet att det sommartid ligger på rätt mycket sol här så om man exempelvis vill se en matinéfilm på tv:n (står till höger om fåtöljen ovan), kan det vara svårt. Nu är ju inte dessa gardiner täckande, men jag antar att det är lite till hjälp att dra för dem.

En kväll för inte länge sen satt jag och pluggade vid matsalsbordet och jag drog då för alla gardinerna därinne, tände den gamla fotogenlampan (skymtar i fönstret) och ställde den på bordet. Det var sååå mysigt, jag kände mig som August Strindberg. Tidigare kände jag mig något exponerad i det utrymmet, eftersom det finns såväl grannar, katter och folk som går på en gångväg nedanför. Nu kändes det som att jag satt i en kokong av linne, skyddad från omvärlden. En annan sak som slog mig var att det blev mjukare akustik. 

Har du hängt en gardin på sistone?

Mvh

EB

Vårens odlingsprojekt

Våren fortsätter i fixandets tecken. Min behandling taktar på i bakgrunden men med i snitt ett vårdåtagande per vecka har jag gott om tid att vid sidan av distanskursen i konstvetenskap ägna mig åt livsbejakande projekt. Det står till och med så i de papper jag fått: Ägna dig åt en hobby (varför ser jag alltid en snubbe med modellflygplan framför mig vid sådana formuleringar)?

Passus, men i de luntor av papper jag fått av vården fick jag även en av Socialstyrelsen generisk skrivelse titulerad ”Bipacksedel sjukskrivning” (fyndigt) som informerar oss (plebejen) om att det minsann inte är NYTTIGT att gå hemma och dra för länge. Man kan bli frånkopplad ”sitt sociala sammanhang” (ring mig den dan mitt sociala sammanhang utgår från jobbet så att jag kan knäcka cyaniden), vända på dygnet (förvisso check, jag somnar 21:00 och vaknar 04:30), börja kröka och röka och gud vet vad. 

Jag tackar Socialstyrelsen för detta stycke prosa för den har numera en egen flik i min adminpärm. En flik jag bläddrar fram och högläser från vid besök av någon av de få vänner jag har kvar sedan jag på grund av den lea sjukskrivningen blivit berövad mina arbetskamrater.

Watch me now Socialstyrelsen, när jag i mitt förvridna dygn sätter frön! För det är vad jag gör det se, trots att mångåriga läsare vet att mina odlingsförsök i djupbädd med mera slutade i hortikulturellt haveri.

Tilläggas bör att jag inte ser denna odling som ett led i framtida självförsörjning utan just som ett roligt projekt. Och för att jag i åratal avundats Sparo hans prunkande fönsterbrädeschili. Jag vill också! Jag inser ju att jag gått i kommersiell fälla dock då jag köpt chilifrön, jag skulle givetvis karvat ur en Icaköpt chili och torkat fröna.

Själva odlingskitet köpte jag på ÖoB för runt 70 kronor. Jag hade från början tänkt bedriva odling i urdiskade tomattetror, men jag kunde helt enkelt inte motstå detta kompakta lilla drivhus med tillbehör. 

Förutom de små odlingskrukorna i kartong fick man en mängd etikettpinnar och små små trädgårdsverktyg i grön kinaplast. 

Jag kände mig som en jätte när jag satt och påtade i mitt land. Den lilla lilla spaden flankerades också av en sorts spjutformad doning med centimeterangivelser på sidan, så det var lätt att skapa ett hål i enlighet med djupinstruktionerna på paketen.

Det som odlas är chili, sallad, basilika, koriander och gurka. Gurka? Jag såg ett Instagram reel om en ung dam som gjorde ett "gurkfönster", d.v.s. hon odlade en kruka på var sin sida fönstret och lät dess snabbväxande stänglar leta sig upp emot gardinstången, på så vis skapandes en grön inramning. 

Är det detta som kommer att ske? Troligtvis inte om jag känner mig själv rätt. Men man har väl rätt att drömma? Och det adderar en trevlig stund på morgonen efter att jag gått min tur i lägenheten för att kontrollera att Allt Är i Ordning: Jag stannar till och vattnar dem med blomduschen, allt medan jag spanar ner på gatan för att se att allt är som det ska.

Så nu står det där, mitt aspirerande växtprojekt och gror. Detta inlägg skrivs i mars så om jag kommer ihåg det ska jag lägga upp en uppdatering här nedan inför publicering.

Mvh

EB

UPPDATERING MÅNDAG 30 MARS

Skåda apokalypsen i mitt miniatyrdrivhus:

Av kryddörterna (runda behållare) syns inte ett enda livstecken, trots att de nu legat får grodd i snart en månad. Pengarna tillbaka! 

Däremot har jag förflyttat en del av innehållet i de fyrkantiga behållarna till enskilda krukor och de som visat tåga och framfötter är a) salladen (nu i vit kruka till vänster) samt chilin där sju av tio frön slagit rot (en av burkarna innehåller två skott). 

Min plan nu är att om ett tag, kanske redan till påsk, skörda salladen att ha som dekoration till påsklunchen samt att donera chiliskott till den som vill ha samt den som inte vill ha, förutsatt att de växer till sig de kommande veckorna. 

I maj får jag dessutom börja odla gurkorna så missödena är inte slut än. I drivhuset står just nu ett vindruvstråg med gula ärter på jordbädd, ett säkert kort. Ärtskott växer snabbt och blir ett fint och krispigt inslag på smörgåsar och i sallader. D.s.

Jag fixar skrivbordshörnan

Livet som arbetsbefriad fortsätter att leverera. Mina dagar ser ut ungefär så här, beroende på var i cellgiftscykeln jag befinner mig: De första dagarna är jag både speedad (av anti-illamåendemedicinen) och skör. Det ligger en aning sjösjuka i bakgrunden, jag har dålig kondition och har av någon anledning ont i skinnet. Dessa dagar ligger jag för ankar, minus korta promenader och ev. yogapass som mest är att likna vid tupplurar i ansträngning.

Runt dag fyra till sju har jag ont i kroppen och det har med den spruta jag ger mig själv dagen efter behandling vars syfte är att boosta bildandet av vita blodkroppar. Ni vet känslan när man har influensa och har ont i lederna. Precis så är det, minus feber. Inget som inte kan avhjälpas med ipren, så ungefär här börjar jag komma igång igen:

Jag vaknar av mig själv (oftast i okristlig tid). Jag går upp, gör te (har börjat bli likgiltig för kaffe) och myser runt lite i lägenheten (vädrar täcken bland annat, min nya lyx). Jag drar på mig pilateskläder (som yogakläder) och någon avlagd kashmirtröja och så fort det blir ljust går jag ut någon halvtimme. 

Väl hemma kör jag under starka dagar ett pilatespass och under svaga dagar ett yogapass. Sen duschar jag, vilket numera är lite av en cirkus då jag har en så kallad Piccline på insidan av vänster överarm (som en infart genom vilken jag får cellgift) och den ska helst inte bli blöt. 

Sen äter jag frukost och kollar datan. Alltid är det något skoj som händer. Ett tag försökte jag ha morgon-tv i bakgrunden men det var bara för outhärdligt så jag kör någon "Jazz in the background"-lista från Spotify. 

När jag har klätt på mig, sminkat mig och gjort mig så fin jag kan i mitt förfall brukar jag ta mig för något. Är det vecka ett i cykeln törs jag röra mig bland folk och då händer det att jag åker in till stan och promenerar runt. Om vädret tillåter har jag kapat en väns lunchrast för promenad på coronaavstånd.

Ibland går jag på museum. Jag var exempelvis på Liljevalchs vårsalong. Ibland går jag i kyrkan, det vill säga till Svenskt Tenn. Där kan jag bli sittande i en soffa och titta ut över Nybroviken och bara mysa. Jag köper inget, mitt hem är tillräckligt Svenskt Tennat för att kännas nervöst. 

Det händer att jag slinker ner i Hötorgshallen och köper en falafel med mig hem (ett ställe på nedre plan gör Stockholms i mitt tycke bästa sådan). Kanske svänger jag också förbi Fabrique på vägen till tunnelbanan och köper en halva levain.

Väl hemma blir det ofta en power nap på soffan, eller vissa dagar, en powerkoma på ett par timmar. Sen vidtar olika projekt. Jag har av rädsla för att bli sjuk inte haft barnen hos mig under mars månad så jag har haft fritt spelrum att ägna mig åt mina hobbies. Mina hobbies?

- Städa ställen i mitt hem vettiga människor aldrig skulle komma på att städa (som ovankanten på kaklet i badrummet där kaklet övergår i målad vägg).

- Städa kylskåpet och frosta av frysen.

- Putsa stövlar.

- Stryka servetter.

- Duscha blommor.

- Måla möbler.

Och det är vid den sistnämnda hobbyn jag stannar upp idag. Jag har ett svart skrivbord från Ikea som jag tycker rätt bra om. Ett Blocketköp till något av barnens rum för några år sedan. Barnet tröttnade och jag tog över. Bordet var fullt med repor och skåror, som att någon suttit och skurit med skalpell.

Jag hade två burkar färg hemma: En körsbärsröd väggfärg MV skaffat som färgprov när han skulle måla om en skänk. Han valde en annan färg så burken var full. Vidare hade jag en liten burk Gysinge linoljefärg i beige. Min tanke var att måla hela möbeln röd, för att signalera att detta skrivbord från och med nu ska gå i den kreativa lustens tecken, ej hemmajobb och Teams.

Döm om min förvåning när jag hittade detta, som jag trodde, "lönnfack" på bordet! Jag fick sen veta att alla omkring mig fattat att det är där kablarna ska gå och att det var på något vis självklart. Själv hade jag lindat kablarna runt benen för att de inte skulle hänga så fult. 

Jag tänkte att det kanske vore fint att måla insidan av lönnfacket (jag tänker ändå använda detta utrymme till mina juveler) i beige och resten rött. Men den röda väggfärgen fäste mycket dåligt på Ikeas plastfärgade bord. Däremot fäste linoljefärgen hur bra som helst. Det krävdes emellertid två strykningar för att det inte skulle skymta svarta streck under. Givet att linoljefärg tar några dagar på sig att torka tog projektet dryga veckan innan jag vågade ställa tillbaka grejerna. 

Jag lät emellertid lådorna vara röda, som en accent. Efter tre lager såg det okej ut. Jag hade köpt två överdimensionerade vita knoppar på loppis som jag tyckte kunde bli en "skojig" detalj till det röda, men de passade inte alls så de gamla fick bli kvar.

Jag passade på att måla om även min vita skrivbordsstol och klädde om sitsen med ett tyg jag köpte på loppis för 40 kronor. Tyget är av allmogestil med röda ränder, så det passade fint till. Jag vill passa på att tipsa om två loppisar jag tidigare inte kände till i Stockholmsområdet: Lindra i Bromma Blocks och Kyrkornas Second Hand på Ekerö. 

Jag tror att jag har skrivit om linoljefärg tidigare på bloggen och det apropå att den har en egenskap att patinera även nya möbler. En tråkig Ikeamöbel blir liksom mer genuin när linoljefärgen går på. Dessutom är det snudd på omöjligt att välja en ful färg. Minsta burken kostar 169 kronor och jag tror även att man kan få en mindre provburk för mindre. Jag målade om ett helt skåp med provburk en gång, färgen är vansinnigt dryg om man stryker ut den tunt, tunt som man ska (eller blandar med terpentin).

Nog om detta. Har du några potentiella hemmaprojekt på gång eller har du ett jobb i vägen?

Mvh
EB