Jag hackar gymmet

Jag har på sistone trillat dit för en sociala medier-plattform. Det handlar om Instagram och dess reels. Varför? En kombination av tidsrikedom och det faktum att de är ju så SÖÖÖÖTA dessa golden retrievers som glufsar i sig mat så att det yr eller AI-kakaduor som dansar. Älskar skiten. 

Men det kommer också en del uppbyggliga saker i flödet. Exempelvis förslag på outfits eller recept som visat sig vara stora framgångar. Jag har också förfinat min franska, då särskilt via världens roligaste fransklärare som iförd billiga peruker gör dialoger med sig själv (försökte hitta namnet på kontot men verkar inte ha följt det). 

Ytterligare ett tema i mina reels är träning och jag har inspirerats till flera rörelser i syfte att stärka framför allt nedre delen av min kropp vars svaghet jag tror kan vara bidragande till mitt ryggonda som fortfarande driver gäck med mig. Jag börjar tro att enbart pilates inte räcker. 

Addera diverse andra skäl till varför styrketräning är bra, inte minst om man är i min ålder och förlorar muskelmassa p.g.a. minskat östrogen. Vikterna måste dessvärre in.

Men vilka vikter? Vilka rörelser för exakt mig? Jag är helt aningslös i frågan då jag - med undantag för ett tillfälle år 2001 - aldrig satt min fot på ett gym.

Vad är mitt problem med gym? Jag vänder på frågan: Vad är inte mitt problem med gym? Om vi räknar bort det mest uppenbara, själva kostnaden, så ogillar jag allt övrigt däri. Människorna som står och svettas och stånkar, maskinerna som luktar unk, lokalerna som är sterila och oinspirerande, alla dessa speglar, epadunket ur högtalarna och den allmänna atmosfären av hurtighet. Omklädningsrummen ska vi inte tala om, även om jag på mina barn har förstått det som att man som regel går dit ombytt och sen duschar hemma. 

Det största problemet är emellertid just det, att gymmet ligger en bit från hemmet. Min träning är absolut villkorad av nudging, det vill säga att det ska vara superenkelt och förbundet med noll logistik. Jag rinner ur sängen på morgonen och gör en åtta minuters lymfaktiverande workout (se nedan). Ingen ansträngning. Jag går en 30 minuters promenad då jag passar på att handla. 


Yogamattan (ett gammalt liggunderlag) ligger ihoprullad en meter från det golv jag sen tränar pilates på. Jag lyssnar på podd medan jag tränar. En dryg timme varje dag, enbart i trevliga miljöer. Men som sagt, något behövde läggas till.

Jag besökte därför i helgen ett närliggande gym. Jag var vid det här laget var helt inställd på att det var denna väg jag var tvungen att gå - att skaffa ett medlemskap. MV var skeptisk. "Bind inte upp dig för något". 

Missförstå mig inte. Jag är en rätt envis typ när det kommer till träning. Jag har tränat pilates 3-4 gånger i veckan sedan jag först fick mina ryggproblem för 22 år sedan. Sedan operationen tränar jag varje dag med kanske två vilodagar per månad. Jag promenerar mycket. När jag får övningar av en fysioterapeut gör jag dem intill förbannelse och det är först något år senare utan resultat jag söker upp nästa stjärna för nya övningar. 

Det är själva gymlokalen jag har problem med, och ovan nämnda logistik. Så ja, risken är överhängande att jag efter ett par-tre månader helt skulle sluta att gå dit. 

I samtalet med gymreceptionisten framkom emellertid att man utan att teckna medlemskap kunde boka PT. En timme för 800 kronor, en halvtimme för 500. Jag slog till på en hel timme redan samma dag, i söndags. 

PT visade sig vara pragmatisk. Jag var helt öppen med mitt gymproblem och bad honom att utforma ett program med vikter som jag skulle kunna utföra hemma. Vilket han också gjorde.

Efter genomfört program satte vi oss ner och jag fick skriva ner alla övningar och tillhörande vikter. Redan samma kväll beställde jag hem de jag behövde från någon form av gymgrossist till en kostnad av 700 kronor. 

1 500 kronor för ett skräddarsytt program och tillhörande vikter. Eftersom vikterna uppgick till totalt 18 kilo beställde jag hemleverans för ynka 129 kronor (hur går det ihop? När jag skickar en bok för jag betala en hundring?).


Min plan är att sjösätta projektet så fort jag har vikterna. Jag behöver inte lägga mer tid på träningen, eftersom jag bara utesluter pilatesen två dagar i veckan. Jag behöver inte lägga tid på att ta mig till extern lokal. Och bäst av allt, jag slipper den externa lokalen. Om jag under sommaren befinner mig i Hudik eller annorstädes (dit jag åker i bil) kan jag ta med mig ett par vikter och köra även där. Jag har skapat mig mitt eget mobila gym! 

Ur ett kostnadsperspektiv är det ju en solklar win. För även om jag nu behövt punga ut med 1 500 kronor motsvarar det bara tre månaders träning på gymmet. Eventuellt tänker jag att jag ska boka en timme med PT:n om något år igen för uppdatering, vilket eventuellt kan leda till inköp av någon ny vikt. Var det inte smart hanterat av mä? Va? 

Hur tränar du - och eftersom vi är ett snålcommunity - vad kostar det?

Mvh
EB

Barnen barnen barnen...

Man brukar ju säga att bagarens barn inte får några bullar. I mitt fall stämmer inte detta. Jag har allt sedan de utvecklat hörförståelse preppat dem för en bra privatekonomi. Det började på fabelnivå, ni vet hönan som värpte guldägg men slutade när den av sin nyfikne och dumdristiga ägare klövs itu. 


SENSMORAL: Ta gärna av avkastningen, men gör inte slut på hela kapitalet. De nickade och log och jag mitt nöt trodde att de förstod allegorin. Det är först på senare år jag, trots små powerpoints och ej efterfrågade föredrag vid middagsbordet, förstått att de är rätt ointresserade. Ledtrådar: De 200 kronor jag varje månad för över till deras ISK:ar ligger orörda. Alltid. Jag får tio gånger av tio tjata på dem att gå in och placera.

Vidare: I den mån de över huvudtaget pratar börs är det på testosteronnivå av typen "Borde man inte köpa Tesla/Take Two Interactive/[insert bolag som figurerar i media]"? 

Det de däremot har lärt sig är hur de ska likvidera sin pengamaskin. Inte i sin helhet Gud Ske Lov. Men äldsta barnet som givit sig själv ledigt de första två somrarna efter gymnasiet och vars ointresse för investeringar är så stort att jag fallit till föga och satt det hela på auto, lyckades med framgång både avyttra fonder och föra över likvider till sitt vanliga konto båda dessa somrar. 

Odågan har i samband med sommarens resor gjort detsamma, med vaga löften om att återföra pengarna när sommarjobbslönen trillat in. Därför blev jag lite brydd när jag nyligen fick nedan sms av äldstingen:

För mig är ovan epic fail. Jag har för mig att han hade ganska exakt detta belopp när han flyttade hemifrån för tre år sedan. Han borde således, om han kammat sig och skaffat sommarjobb, ligga på mellan 140-150' givet att hans portföljutveckling snittat på 10-15 procent årligen. Jag gjorde därför vad varje ängslig förälder gör nämligen hjärtade sms:et allt medan jag gnisslade tänder (parentes men se också den nöjda emojin?),

Sen inträffade Kvällen. I skrivande stund igår kväll kom äldstingen ner till Fjollträsk för att fira sin 22-årsdag med familjen. Det var en trevlig kväll, exet lagade veganskt och jag blev oerhört lättad av att höra att han (sonen) gillar sitt nya program och sina klasskamrater. Till kaffet kom skrytet om de 100 laxarna upp igen men sen blev jag sittande med gapande mun när följande dialog utväxlades mellan Äldstingen och Odågan. 

Ä: "Jag har över 100 000 på ISK:en nu".

O: "Vaaa? Får jag se?"

Ä: "Jaa! Vi jämför ISK:ar!" (Kan inte säga 100% men detekterade ingen ironi)

O: "Det är så himla satisfying när det växer! Jag satte in 5 000 förra månaden."

Ä: "Jag satte in 20 000, ha haa!"

Om vi bortser från den sista kommentaren som då gör gällande att han sålt mer än jag visste, gjorde mig hela situationen rörd. Okej, de är inga finansiella genier. Men de försöker! Och de sätter in pengar! Hör ni mig: De sätter in pengar!

Och på ett sätt är deras beteende helt legio. De är unga och ska leva livet. Ibland lyckas man inte få jobb (kanske för att man inte ansträngt sig men det lämnar vi därhän) och ibland (ofta) vill man resa. Då ska man göra det. Det viktiga är att man när pengar av någon anledning trillar in på lönekontot returnerar en del till ISK:a så att den inte likt guldhönan R.I.P. dör. 

Odågan uttryckte också önskemål om att ha en lekpott, just på grund av allt snack om GTA. Javisst, sa jag, klart du ska ha det! Sätt 500 spänn på Take Two Interactive och se vad som händer! Förhoppningsvis får hon erfara att resan blir bra mycket stökigare än med LF Global. Nu googlade jag och såg att den faktiskt låg inne i just LF Global så...

Men det är inte det som är poängen. Poängen är att de talar ekonomi med varandra. De till och med försöker att bräcka varandra. De vet hur man loggar in på ISK:en, hur man köper och säljer. I skrivande stund är det bara minstingen som verkar zooma ut ur dessa samtal. Men även hon lyckas gå in och köpa för sina 200 kronor per månad efter lite tjat. 

Var stod jag själv i deras ålder? Jag hade noll (0) koll. Jag visste att det sparats lite i mitt namn i någon tidstypisk produkt som Riksgäldsspar. Jag tror inte att jag hade ens ett sparkonto. Börsen kändes som science fiction med referensbilder av nedan slag. 


Så om ni tillåter så tillåter jag mig själv att klappa mig själv lätt på axeln. Rom byggdes inte på en dag, men de är i alla fall medvetna om att det finns ett Rom. 

Nog skryt. Jag har ett problem som jag hoppas att ni kan hjälpa mig att lösa. Executive summary: Om du känner någon i Paris som behöver en au pair till våren, hör av dig till mig. NEJ för guds skull det är inte jag, även om jag hade velat (finns en övre åldersgräns tyvärr).

Långa historien. Likt alla självgoda föräldrar vill jag ju att mina barn ska gå i mina fotspår. Eftersom mitt au pair-år i Paris på 90-talet var transformativt hade jag önskat att samtliga barn velat gå den vägen. Det blev inte så med ettan, men tvåan har visat intresse. För ett par månader sedan erlade vi handpenning på hennes SFI-kurs på Sorbonne (eller FFI då). Den 25:e januari drar kursen igång och hon borde vid det här laget ha säkrat familj. Det har hon inte. 

Det hävdas att hon varit inne på olika au pair-förmedlingar och registrerat sig, men jag har själv inte okulärbesiktigat detta. Jag tror inte att hon överansträngt sig, om vi säger så. Till hennes försvar jobbar hon heltid som frisör och är rätt trött kvällar och helger. 

Ytterligare ett problem är att hon är kräsen. Hon jobbar för tillfället på en exklusiv salong i Stockholm och där har hon välbärgade kunder som är gifta med fransmän som tutat i henne att man "absolut inte kan bo utanför ringleden". Därför är hennes något naiva föreställning att hon ska hitta en familj i sjätte eller 15:e, gärna med eget chambre de bonne. Jag tror att det är mer realistiskt att sikta på pendeltågsavstånd, eget rum. 

Jag har sagt åt henne att ju längre tid det går, desto mer öppen får hon vara för olika scenarios. En nackdel är också att hon, trots franska genom hela grundskolan och dyra språkresor till Rivieran, talar mycket dålig franska. Det gjorde jag också när jag åkte som au pair, men det går ju undan i den åldern så franskan kommer att komma. Frågan är hur en fransktalande familj ställer sig till att anlita en au pair som kan säga "Goddag, jag önskar en croissant tack" men inget mer. 

Jag inser att jag inte byggt hennes case här på bloggen genom att genomgående kalla henne Odågan. Men lyss: Hon må vara odåga i det att hon rävat sig mot sina föräldrar med jämna intervall. Detta var mer vanligt förekommande i yngre tonåren då det klättrades ut genom fönster nattetid för partaj, drogs till Tanto för nattbad (med mobilen hemma på grund av spionapp) och andra saker jag förträngt. 

Men nu närmar hon sig 20 och har mognat några hekto. Jag tänker på henne allt oftare som en vuxen, även om hon naturligtvis alltid kommer att vara min lilla grisekno som kunde få in sju nappar i munnen samtidigt. Eller som vid ett tillfälle bara var en hårsmån ifrån att stoppa in toalettborsten i densamma.

Till Odågans fördel kan nämnas att hon är socialt smidig, något som hon förädlat under sin tid på salong. Jag skulle säga att den situation existerar inte där hon inte kan hantera ett mellanmänskligt debacle eller en knepig person. Detta utan att vara varken undergiven eller konfrontativ. 

Därtill är hon samvetsgrann när det kommer till uppgifter hon dragit på sig. Hon var under gymnasietiden barnvakt åt en östermalmsfamilj där hon två gånger i veckan hämtade två dagisbarn, fixade middag, läggning och ibland helgpassning. Mitt intryck var att hon skötte det bra, trots att mamman i den familjen verkade lite sär. 

Min dotter fick exempelvis alltid påminna om lönen fyra-fem gånger och när den väl kom var det ofta med ett lite surt anslag. När familjen inte längre behövde hennes tjänster upphörde de bara att höra av sig vilket inte ger några stilpoäng i min bok.

Jobbet på salongen sköter hon med den äran. Hon är särskilt bra på att fixa unga människor och hon har blivit något av en celebritet i den målgruppen. De vill ta foton med henne och mammorna kommer och tackar henne efteråt för att deras bångstyriga tweenies trivs så bra hos just henne. 

En USP i au pair-sammanhang är också att hon är intresserad av matlagning och kanske inte underpresterar så som jag gjorde under mitt parisår (där min au pair-familj till slut övergick till att enbart köpa frysta rätter för mig att värma i mikron).

Vad jag vill säga är att Odågan, sina vidlyftiga tonår och sin dåliga franska till trots, är en i grunden stabil och pålitlig person, i allra högsta grad kompetent att ta hand om barn. Likt sin mor kan hon också vara över snittet effektiv. Jag har ju själv lärt dem att städa med hjälp av städscheman när vi bodde i Hudik. Även om det ibland kan lämnas obäddade sängar och ourplockade diskmaskiner vet jag att hon kan. Hon skulle definitivt göra det om det var hennes jobb.

Så, det var min införsäljning av Odågan. Min uppmaning till henne initialt var att hitta en fransk familj med fransktalande barn. Men givet att vi nu befinner oss under viss tidspress är jag beredd att tumma på den målsättningen. Så om du kära läsare känner någon som känner någon, svensk som fransk, som behöver en au pair i Paris till mitten av januari, tveka inte att höra av er så förmedlar jag kontakten. Stort tack på förhand.

Mvh
EB

Priset för glasögon

Nyss hemkommen från en av lågprisoptikerna lyckades jag elda upp mig över något förra veckans Britta berättade gällande sina glasögon. Ett av hennes spartips var att säga upp så kallade glasögonabonnemang och istället betala upfront hos lågprisaktör. Eftersom jag inte vill bli stämd för förtal tänker jag inte namnge objektet för min kritik. Men om du har ögon att se med och bor i en storstad är denna kedja mer frekvent förekommande än ICA. 

Britta säger att hon betalade 900 kronor i månaden under tre år för "ett par glasögon plus att jag bytte bågar en gång och glas en gång". Jag fick det till två par glasögon men Britta menar att det blev tre. Låt gå, 10 800 kronor styck och lite synundersökningar i det. När hon avslutade abonnemanget fick hon ju dessutom med sig de senast utplockade glasen så...nej vänta nu, det fick hon inte alls, hon fick köpa ut dem! Som att hon inte redan betalat nog! Minns inte utköpssumman nu men ett par tusen säkert. 

När jag kollar deras hemsida nu i oktober visar det sig att denna möjlighet upphör per november i år så nu ska glasögonen efter avslutad hyrtid lämnas tillbaka i butik. Vän av ordning undrar vad de gör med de receptslipade glasen och de slitna bågarna - gjuter nya glasögon? Skänker till Afrika? 

Jag ska för transparensens skull säga att jag inte lyckats bekräfta de olika abonnemangsbeloppen hos denna kedja. Det står bara "från 99 kr" på deras hemsida och jag gissar att man får hela bilden först vid besök. Men min granne i Hudik betalade något liknande Britta för sitt hyresavtal och det tyckte hon var toppen för hon fick "gratis linsvätska" närhelst hon behövde. Jotack, hon betalar ju för en halv europapall linsvätska per kvartal. 

Nu skaffar Britta sina progressiva glas på uppstickaren Favoptic och betalade där 3 343 kronor plus 450 kronor för synundersökning, inalles 3 793 kronor (översättning: fyra månaders hyrtid hos antagonisten). Och dessa behöver hon inte lämna tillbaka. 

Själv har jag idag betalat 650 kronor för en komplett syn- och ögonhälsoundersökning samt 1 150 kronor för två par perfekt kalibrerade läsglasögon och två dito närsynthetsglasögon, d.v.s. 450 kronor per par. Jag drog ner prisbilden genom att välja no-brands i bågar. Annars har de ett litet utbud märken exempelvis min favorit Karen Millen och nyheten Elton John Eyewear (!).




Vidare tackar jag alltid nej till såväl reflexbehandling som försäkring. Tilläggas bör att jag har rätt okomplicerade ögon med små synfel minus min astigmatism. Jag vet inte vad progressiva glas på den gröna kedjan kostar, men gissningsvis mindre än 900 kronor i månaden gånger 24 månader som är minsta bindningstid hos min antagonist. 

På tal om de 24 månaderna så kan du vad jag förstår inte säga upp abonnemanget förrän bindningstiden löpt ut och du har då ytterligare 30 dagars uppsägningstid. Så du förbinder dig att betala i 25 månader. Om du inte säger upp det förnyas det givetvis automatiskt och som sagt, du får inte köpa ut dina glasögon efter hyrtiden utan du ska lämna tillbaka dem. Vilket visserligen - det får man ge dem - är enkelt eftersom ingen Stockholmare lär ha längre än hundra meter till någon av deras butiker. Ungefär som att ingen Stockholmare är längre än tio meter ifrån en råtta. 

Jag blev lite nyfiken på lönsamheten i optikersegmentet och det såg ut som nedan (nettomarginal):

Min antagonist: 25% 

Favoptic: -12%

Min gröna kedja: 1,9%

Smarteyes: Svårt att veta då den ingår i dyrare storasyster Synoptik med tillsammans ligger de på runt 14 %.

Favoptic verkar vara en uppstickare och har därmed startupnegativ marginal. Det intressanta är att jämföra min gröna kedja med dagens slagpåse. ChatGPT menar att genomsnittlig nettomarginal i optikerbranschen bör ligga mellan tre och sex procent. Min kedja - ja det är Specsavers - ligger således i det lägre spannet, dock fortfarande med positiv marginal. ChatGPT menar att en optikermarginal över åtta procent är att betrakta som "hög". Vad säger man då om 25 procent? 

Det är bara att gratulera. Uppenbarligen har man lyckats med sin aggressiva annektering av alla A-lägen i Sverige och trots gissningsvis hisnande hyreskostnader presterar man en rekordhög marginal. 

Aktien ingår även i vissa indexfonder, exempelvis SEB Sverige Indexfond, Nordnet Sverige Index och Länsförsäkringar Sverige Index. Jag blev nästan lite intresserad av att skaffa en post LF Sverige för att få ta del av denna magnifika vinst, på samma sätt som jag gillar att äga bank. Däremot stannar jag kvar vid min sköna, gröna leverantör av glasögon.

Var skaffar du de dina, förutsatt att du är glasögonorm?

Mvh
EB