Vårfixa krukväxterna

Innan jag börjar: Mina föräldrar försökte låna Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende på biblioteket i Delsbo men fick veta att de inte skulle ta in den eftersom den redan var beställd till Hudiksvall (som är samma kommun). Jag gick in och kollade och såg nu att det stod 12 på kö för boken. Ett (1) ex beställt för länets 45 bibliotek. Jag har visserligen inte jobbat som inköpare på bibliotek, men när 12 står i kö på ett exemplar skulle jag kanske överväga att ta till ännu ett ex till samma franchise (de går ju att skicka emellan). 

Jag tänkte därför be dem av er i länet som är intresserade av att läsa boken skicka den som inköpsförslag till era lokala bibliotek. Då kanske folk i Hudiksvalls kommun inte behöver vänta i ett år för att få låna den. Av opraktiska skäl formulerar de alla sina mailadresser på olika vis, men här följer några exempel: bibliotek.bollnas@bollnas.se, biblioteket@hofors.se, bibliotek@ljusdal.se, folkbiblioteket@sandviken.se, biblioteket@soderhamn.se, stadsbiblioteket@gavle.se. ISBN: 9789180202817. Nu till dagens inlägg.

Inlägget

Ibland undrar jag hur jag ska kunna klämma in ett ämne inom ramen för privatekonomi. Det visar sig att det nästan alltid går att relatera allt till ekonomi, bara man anstränger sig en smula. Idag ska jag anstränga mig kring krukväxter.

Mina Frankensteinväxter

I slutet av mars, i samband med att jag gjorde om tv-rummet i förra inlägget, tog jag tjuren vid hornen och planterade om alla krukväxter. Vi har trettio stycken, så det tog ett par timmar. Jag må vara ett misslyckande när det kommer till trädgårdsodling, men jag har alltid lyckats hålla krukväxterna i hyfsad form. Att vårda krukväxter har vissa likheter med att städa. De ska renoveras ibland, vattnas, poleras och donas med, jag förstår helt enkelt hur jag ska ta mig an dem på ett annat sätt än en nyckfull pallkragesodling där man måste rotera grödor och varva tre olika sorters mull för att få de små bortskämda glina att ens titta upp ur marken.

Jag blev extra triggad att vårfixa krukväxterna då ett barn kom krypande med två av mina före detta krukväxter som varit i exil i barnets rum det senaste halvåret. Det var ingen munter syn. Nedan växter, som överlevt vår familj i säkert tolv år, såg ut att ha gått in i mörkret: 

Men likt Frankenstein gav jag mig den på att väcka liv i dessa växtkroppar. Min metod är enkel. Jag lirkar upp plantan, smular bort gammal jord, lägger lecakulor i botten, lägger i ett tunt lager jord, sätter tillbaka plantan och fyller upp med jord i kanterna. Därefter toppar jag med lite lecakulor igen. Varför? Vet ej, jag tycker att det ser fint ut.


Därefter häller jag på utblandad växtnäring. Ovan sort, Plantagens egna ekologiska näring, gör underverk med krukväxterna. Stina Vini använder den till sina krukväxter och hon visade mig på en hög kaktus effekten av att börja med den. Fram till en viss nivå hade kaktusen fått vatten, men efter att hon började ge av ovan näring växte den vidare i en helt annan styrka och färg, jättemärkligt. Kan bero på att det är en hästkur som antingen dödar eller gör underverk. Det var den här näringen som föranledde FB-varningar om missbildade tomater förra odlingssäsongen. 

Blomduschen nyckel till friska plantor



Därefter följer den absoluta nyckelscenen, blomdusch. Och då menar jag inte med en mesig blomspruta, utan du ställer växterna i duschen, duschar av dem med svalljummet vatten och därefter låter du duschen stå på ett par minuter så att det blir fuktigt i badrummet. OBS! Duschen ska inte riktas mot en planta, utan slå i golvet jämte plantorna. Stäng eventuell duschkabin eller dra för duschdraperiet och stäng dörren till badrummet. 

Efter några minuter stänger du av duschen men låter växterna stå kvar i 10-15 minuter (fortfarande stängda dörrar). Det är nästan obegripligt vilken effekt det här har. De blir som nya! Bättre än nya, de blir så vansinnigt fräscha efter en sådan här kur att det ser ut som stodo de ute i Moder Natur. När man sen ställer tillbaka dem i fönstren, med stora vattendroppar på deras blad, kan jag nästan höra hur de i kör besjunger mig och min godhet. 

Det är  jobbigt att plantera om blomkrukor

Att plantera om krukväxterna är emellertid ingen njutningsfull process. Ett himla spring fram och tillbaka och upp och ner i huset för att få dem in och ut ur duschen. Köket såg ut som en slaktscen i en botanisk skräckfilm. Jord på diskbänken, kapade växtlemmar och lecakulor på golvet.


Hur blev då barnets växter? Jag lät dem stå och andas ut lite i söderläge innan de skulle återbördas norrläget och kanske är det inbillning, men jag tycker nog att de ryckt upp sig en smula. Växtnäringen kickar nog inte än på ett tag, men duschen rev av allt damm och de verkar kunna syresätta bättre. Sa doktor Planta.


Kopplingen till privatekonomi - nu kommer den

Ekonomin då? Om vi bortser från det ekonomiskt ofördelaktiga med att vanvårda sina krukväxter och istället behöva skaffa nya, finns det två omedelbart positiva effekter med att hålla sina krukväxter i topptrim. 

  • Ditt hem blir härligare att vara i. Du trivs bättre i det och kommer inte att känna samma behov av att checka in på herrgårdsweekend i jakt på trevliga miljöer. Ditt HEM är din främsta tillgång och du bör vårda varje del av det. Särskilt sådana delar som lever.
  • Du sysselsätter dig med ett handgripligt projekt som håller dig distraherad från tankar som rör Nextopia, what to shop eller evighetsloop i sociala medier för att se vad fint dina vänner skaffat på sistone. Du odlar din trädgård, har fingrarna i mylla, det blir inte mer jordnära än så. 

Ett avslutande tips, som jag även gav mina barn i anslutning till denna övning, är att hellre fokusera på ett fåtal plantor som man har tid att ägna sig åt än att knöka fönsterbrädena fulla med sådant som får stå och torka ut och samla damm. I min minimalistetta i Utopia ska jag bara ha en växt som jag likt Leon dagligen torkar av med en mjuk trasa, pratar med och ger svindyr växtnäring.

Har du tagit hand om dina växter i år? Och om ja, har du några bra växtvårdstips att dela med dig av?

Mvh/
FruEfficientBadass

Post fågel-renovering

Jag har ju tidigare nämnt att våra dvärgpapegojor under sina dagliga flygturer med framgång gnagt sönder våra elledningar. Jag var storsint nog att låta detta passera, trots att manövern (elektriker+ny lampa som täckte ledningarna) gick loss på två tusen spänn, vilket ungefär motsvarar inköpspriset för papegojorna. Men när jag en eftermiddag i slutet av mars kom ner i tv-rummet och möttes av nedan syn, fick jag nog. 


De hade, i brist på kabelsnacks (den nya plafondlampan slöt tätt kring sladdarna i takfästet så de kom inte åt med sina små monsternäbbar), utvidgat sin repertoar till väggarna. Jag erkänner att väggarna var rätt sletna redan innan. Exempelvis hade Lasse Elektriker med ej fjäderlätt hand dragit loss den gamla kabeldragningen och i samma veva dragit med sig tapet, spackel och delar av väggen, något av hans arbetssignum. 



Rummet blev en kvart

Men med fåglarnas hjälp gick rummet från att kännas småslitet och gammalt på ett möjligen patinerat sätt till att kännas knarkarkvartigt. Och då tänker jag inte ens gå in på de högar med skit de dagligen placerade på högarna med månadstidningar på bokhyllan (som vi placerat där av strategiska skäl eftersom de hade en sittpinne i taket ovanför), eller det konstanta flödet av fröskal och fjädrar som yrt ut från deras bur ner på golvet. 

Ställa burarna i ett annat rum? Jovisst. Jag hade gärna ställt dem uppe på kallvinden, men det gick inte papegojornas ägare med på. Att ha dem i ett rum där det sover människor var uteslutet, eftersom de med solens uppgång (ibland ett par timmar tidigare) började med högfrekventa skrik blandat med ett repetitivt tjatter. Återstod: Köket (uteslutet, inte ens minstingen ville ha fågelbajs i maten), matsalen (för många frilagda takkablar) eller som nu, tv-rummet.

Eftersom deras ljud tränger igenom den mest actiontäta hollywoodrulle så vi har kört en kombo: De kvällar vi till äventyrs velat nyttja vårt tv-rum till att se på tv, lät vi dem flyga fritt hela dagen så att de skulle vara riktigt trötta i skymningstid. Därefter stängde vi in dem och la en filt över buren. Då brukade det i regel bli tyst. 

Farväl till fåglarna

Nåväl, tapethistorien i kombination med att barnen tröttnat på fåglarna (herregud, vi har haft dem i mer än ett kvartal!) gjorde att jag fick tillåtelse att lägga ut dem på Blocket. Jag mottog denna information med spelat lugn, men så fort de åkt till skolan samma morgon kastade jag mig över datorn och la in en "Bortskänkes". Inom loppet av tio minuter hade jag två intressenter. Vilket var tur, eftersom Blocket efter en kvart tog bort min annons då det enligt lag inte är tillåtet att skänka bort djur. Man måste ta minst 100 kronor, något som tydligen filtrerar bort olämpliga djurägare.

Dagen efter kom hon så, min räddande ängel. En kvinna som redan hade dvärgpapegojor av samma sort och som ÄLSKADE just denna art (sa hon i alla fall, hon kanske likt Cruela de Ville tänkte göra en päls av dem). Och i samma sekund som papegojorna var försvunna drabbades jag av renoveringsiver.

Budgetrenovering tv-rum

Ni vet ju vid det här laget att jag inte är en stor fan av Renoveringar. Vi talar heller inte fackmannamässigt utförd storrenovering här, utan mer uppfräschning till liten peng. Steg-för-steg:

1. Jag tömde rummet
2. Jag dammade av väggarna och tvättade med målartvätt
3. Jag la ut skyddspapper på golvet, men skippade maskeringstejp  (listfärgen är 110 år gammal och tenderar att släppa vid tejpning varför jag istället la en linjal emellan när jag närmade mig listen, alternativt målade med väldigt lätt och precis hand)
4. Jag spacklade alla hål och slipade ner dagen efter.
5. Två lager "äggskalsvitt" från Byggmax. Färdigblandad färg för 179 kronor för hela målningen. Skyddspapp, roller och penslar på det och det landade på 360 kronor.

Före- och efterbilder




Här ser ni fåglarnas hörn innan renoveringen. Baksidan är täckt med galler, för att de ska få rikligt med luft och möjlighet att skita på väggen. Jag lyckades efter två omgångar väggskrubbande med varmt såpavatten få bort det mesta, men de hårdaste exemplaren var jag tvungen att hacka loss med en skruvmejsel. 

Schablonen vid taket var ett utslag för mitt 16-åriga jag som senast tog sig an ommålning av detta rum i mitten av 90-talet. Jag vet inte om ni minns, men det var rätt inne då, att sätta schabloner överallt. Folk har senare trott att detta är någon form av originalmålning, som en hälsingegårdsk utsmyckning. Men jag har de senaste åren tittat på de där schablonerna och känt otillfredsställelse, ungefär på samma sätt som man kan känna en olust när man tittar på hur man klädde sig när man gick på gymnasiet. 


Detta blev hörnet efter. Övre delen av skåpet (dansk kvalitetsmöbel, inköpt på loppis för att ha fåglar i det) hivade vi, men underdelen gick att rädda med ett lager färg. Nu är det mitt feng shui-altare med glimmande föremål (en mosaiktavla), ljus, blommor, tidskrifter utan fågelskit och sällskapsspel bakom luckorna. 


Jag hade inte sinnesnärvaro att ta en panoramabild med mobilen så ovan en hemmasnickrad variant. Förutom det uppenbart fula, de trasiga tapeterna, störde mig här hyllan i vänsterhörnet (som en av er rådde mig att ta bort i samband med att jag körde en minimalistutrensning av rummet för något år sedan men som jag inte orkade ta bort då den skulle lämna efter sig fula märken), den takhängda fågelpinnen till vänster upp i taket (väck!) och lite annat som inte syns på bild som ett gökur inklämt mellan dörrarna till höger och diverse fula märken och hål i väggarna. Schablonen naturligtvis. 

Dessutom tyckte jag att textilen på fåtöljernas dynor gjort sitt (en egenhändigt utförd tapetsering med ett beige överkast från Ikea, nu med hål) och att det saknades lite "tyngd" i inredningen om ni förstår vad jag menar. Det är vitt och beige. Visserligen två favoriter, men utan motvikt vilket gör att rummet känns lite intetsägande. 


Ovan efterbild kanske inte sprakar av färg heller, men jag kan intyga att känslan i rummet är annorlunda. Det känns fräschare och lättare på något vis, trots att jag bytt ut de blommiga kuddarna mot mörkgrå helt nya Ikea-överdrag (loppis, 20 kr/st). På loppisen hittade jag även en grå gardinlängd i sammet (15kr) som jag delade i två och klädde om fåtöljernas dynor med. Jag bytte ut de vita filtarna mot mörkgrå för att ytterligare accentuera det grå, vilket enligt min mening fick rummet att "jorda" lite. 



Konsten att rotera objekt

Jag älskar mina Svenskt Tenn-lampor i fönstret, men vis av erfarenhet vet jag att allt som står i dessa fönster över sommaren blir blekt eftersom rummet ligger i rakt söderläge. Jag tog upp dem till det skuggiga gästrummet (som bara används sommartid) och ställde dit en mer robust lampa med simpel Ikea-skärm (passande nog i grått) som stod på plan två. 

Detta anser jag vara nyckel i frugal heminredning: Att kunna flytta runt saker, från möbler till lampor, textilier, tavlor och annat i syfte att anpassa ett utrymme efter aktuellt behov.

I samband med denna fuskrenovering blev det ju också, som alltid vid renoveringar, ordentligt städat. Mattan togs ut för solbad på farstukvisten, all takhängd spindelväv åkte bort, kakelugnen skrubbades ren (även luckorna, som jag polerade med glastrasa), jag slipade, inspirerad av IGMR, av träytor med finkornigt sandpapper och polerade med möbelpolish. En hel kasse böcker åkte ut ur den redan slimmade bokhyllan och soffan fick ett rent överdrag. Kort sagt: Jag feng shuiade skiten ur rummet.

Totalbudget

Kostnad för det hela landar ink. loppisköp (jag köpte även den lilla korgen som står på det före detta fågelskåpet och som nu rymmer värmeljus) blev 435 kronor. Ungefär vad jag fick på att sälja några prylar på Tradera under samma månad. 

Alternativkostnaden däremot, att behöva kalla in elektrikern nästa gång fåglarna hittar en sladdgömma, hade varit större. Dessutom är det true bliss att komma in i rummet, sätta på lite musik utan att rädas att fåglarna kommer att gå igång på vokalisten, tända ett par ljus, slänga sig på soffan, ta fram en god bok och veta att man inte ligger på fågelskit. 

Ett försök att knyta ihop säcken

Tanken slog mig: Är det lika härligt (eller härligare) att göra sig av med djur som att skaffa dem? Och innan papegojvännen läxar upp oss för vårt slapphänta förhållningssätt till djur vill jag bara braska att införskaffandet av fåglarna var resultatet av ett årslångt, systematiskt case-byggande av äldsta barnet som normalt tar bra beslut. Det hela var en 16-årspresent och intentionen var att dessa fåglar skulle flytta med barnet hemifrån om ett par år. 

Vad barnet emellertid inte räknat med (och som jag sa redan införskaffandet) var att det är svårt att tämja vuxna fåglar. De måste bli vana människohand redan från späd ålder, gärna genom att matas med...pipett? Dessutom var vi alla, barnet inkluderat, överraskade över deras röstresurser. Min man har tinnitus och det var otänkbart för honom att vara i rummet under deras vakna timmar. Till och med barnet, som bor två rum bort, stördes. 

Jag tänker så här: Nu har vi lärt oss en ordentlig läxa. BARNET har lärt sig en ordentlig läxa. Man skaffar inte djur för att det finns extraordinära exemplar på Youtube som gör gulliga saker. Ett djur är ett jätteåtagande under (alldeles för många) år framöver. Burdjur kräver anpassningar i hemmet, eftersom de ofta har en annan dygnsrytm än människor. Dessutom blir det skräpigt. 

Jag hoppas nu att samtliga våra barn tänker till en extra gång innan det börjar tjatas om djur igen. Och efter papegojorna har det faktiskt lugnat ner sig på den fronten. I skrivande stund har vi bara en självgående katt och fyra självgående höns. Helt underbart. 

Och skulle mot förmodan ett barn börja tjata råtta, leguan etc. behöver vi bara peka upp i tv-rumstaket, på den ännu kupollösa plafondlampan (ett resultat av att jag skulle kolla in huruvida fåglarna gnagt på elen, misslyckats att skruva på glaskåpan rätt med kras som följd) för att de ska förstå att Den Kampen kommer de inte att vinna. 

Spretigt inlägg. Har du ägnat dig åt någon frugal renovering på sistone?

Mvh/
FruEfficientBadass

Vi plockar smulorna från tjänstemannabordet

För ganska exakt två år sedan jobbade min man sista dagen på sitt tjänstemannajobb. Ett jobb som, förutom en heltid+ som ekonomichef inbegrep ett antal styrelseuppdrag inom samma organisation. Den krasch av personligt slag han fruktade skulle komma (d.v.s. vilsenheten som antas bli en konsekvens av att inte ha vardaglig struktuuur och social konteeext) uteblev. Istället blev han stamkund på biblioteket och i tennishallen.  

Vårt nya (yrkes)liv

Under sommaren 2019 flyttade vi upp till Hälsingland och innan sommaren var slut hade han börjat jobba på en lokal firma som löneadministratör. Jobbet fick han via den familj vi köpte höns av och rekryteringsprocessen tog femton minuter. Han har jobbat cirka halvtid, helt enligt eget huvud. 

Nu till årsskiftet blev han uppgraderad till ekonomichef  och en nettolön för halvtid som motsvarar ungefär det jag fick från en månads heltid som reporter (typiskt va?). Han/vi hade precis göttat oss färdigt över detta då ett bolag där min man tidigare suttit i styrelsen hörde av sig och frågade om min man kunde tänka sig att hjälpa till i ett projekt under 2021.

Min man blir då anställd på 25 procent till en stockholmskonsultisk timpeng vilket innebär att han hamnar på samma nettolön som när han sprang ekorrhjul. Men det finns några skillnader mellan nu & då:

1. Han kan nu jobba var, när och hur han vill. 

2. Han har ingen pendling att tala om.

3.  Han har inget personalansvar.

4. Han är inte inblandad i internpolitik eller allehanda jidder som kommer som ett brev på posten om man är heltidsanställd på ett specifikt ställe med tillhörande livegenskap.

Att gilla sitt jobb - det existerar tydligen

Det bästa av allt är att han gillar båda sina uppdrag. Min man har ju egentligen aldrig varit emot jobb per se. Däremot har han ogillat att ätas upp av ett jobb strösslat med red tape, firmapolitik och corporate must-haves av typen audits, processkartläggningar och utvecklingssamtal.

I hans nuvarande basjobb ser han till att folk får sina löner, att boksluten löper på och att GDPR shit is written. I sitt extrauppdrag får han möjlighet att jobba som en sorts senior controller med helt andra fokusområden. Han får därmed en sorts tallriksmodell med arbetsuppgifter, helt befriad från artificiella corporata tillsatser. När han pratar om sitt nya arbetsupplägg låter han glad och förväntansfull. Uppdraget börjar idag så vi får väl se hur det utvecklar sig.

Hans nya uppdrag börjar ungefär samtidigt som våra hyresintäkter från lägenheten upphör. Därmed förpassades Lägenheten från att vara en kanske-fråga till en icke-fråga. Med de låga omkostnader vi har idag behöver vi drygt hälften av min mans lön för att dra runt. 

Jag blir FIRE-parasit?

Jag inser att jag i och med detta upplägg riskerar att förknippas med den "FI"-grupp (i regel kvinnor), vars bas i ”oberoendet” är att den andra delen av hushållet fortfarande lönearbetar. För det stämmer att min man sedan flytten upp axlat en del kostnader som tidigare låg på mig, exempelvis mat.

Men här föreligger ett par skillnader. Min mans boomerang till yrkeslivet var inte en del av ekvationen när vi tog beslutet att dra ur pluggen. Vi hade, med visst kringelikrokande av typen gig och eventuell lägenhetsförsäljning, kunnat klara oss utan att vare sig jag eller han jobbat. Även jag har arbetat periodvis på halv- till heltid och giggar nu som frilansskribent, även om min lön är minst sagt blygsam jämfört med hans.

Vidare har jag ju på intet vis uppmuntrat hans eskalerande yrkesutövande. Tvärt om, jag tycker att det är rätt trevligt att ha honom i krokarna (bra feng shui) och fram tills det att han la till det extra jobbet kom han ofta hem till lunch för att sedan inte återvända till jobbet. 

Den sista och kanske viktigaste aspekten är att han faktiskt verkar upprymd över den nya ordningen. Han får lite kontakt med ett större sammanhang och får en tillfredsställande känsla av att vara efterfrågad, vilket ju även en avhoppare som jag måste medge borde kännas rätt gött (märkligt nog har ingen av MINA forna arbetsgivare hört av sig).

Vad FI(RE) möjliggör

När vi så låg i soffan och myste över sakernas tillstånd och min man likt en ädel riddare uttalade den för en frugal weirdo golddigger wife ljuva frasen: ”Du kan bara ta det lugnt”, slogs vi återigen av det fantastiska som blivit resultatet av vårt beslut att lämna våra ordinarie tjänstemannakarriärer.

Jag, som har ett över snittet stort behov av att inte ha chef, har kunnat utforska andra sidor av livet. Jag har läst två år på högskola vilket varit både utvecklande och i viss mån inkomstbringande (CSN). När jag är klar med bokskriverier tänker jag lägga in nästa växel i frilanskriverierna. Inte en chans att jag hade haft tid och koncentration nog att påbörja en sådan resa medan jag fortfarande sprang ekorrhjul.

Min man ogillade de artificiella delarna av sitt jobb. Men att på stående fot avstå dåvarande tjänst och be om att få ta ett konsultuppdrag åt ett dotterbolag fanns inte på kartan och hade nog ansetts vara lite mysko i största allmänhet. Men som avhoppare med kunskap om dåvarande organisation är han såhär ett par år senare ett självklart val av rådgivare/konsult till uppdrag av ad hoc-typ. 

Hans "frihet" är en konkurrensfördel i det att hans forna arbetsgivare utan att skämmas kan be honom hoppa på småuppdrag. De kan vara trygga med att han efter en tid inte kommer att börja tjata om fast anställning eller heltid. Han kilar liksom in sig i ett språng som normalt är svårt att fylla. Som han själv uttryckte det: ”Den här resan är enklare uppifrån”. Det vill säga: Tomrummen i tjänstemannalivet blir mer tillgängliga om man först varit en trygg stabil tomte för att sen bli en frilansande tomte.

Vi plockar smulorna

På samma sätt som min man plockar smulor som faller från tjänstemannabordet fångar jag upp ett och annat skribentuppdrag. Idag är jag fri att ta uppdrag kring översättning och content writing med nästan omgående leverans. För tillfället har jag bara en uppdragsgivare (Marknadsförar-L), men hon förser mig regelbundet med jobb och eftersom hon sällan stannar särskilt länge på en arbetsplats tror jag att det kan komma fler batcher framöver.

Tanken har slagit mig förut, men det tål att upprepas: Om man har någon form av användbar yrkeserfarenhet (min man) och/eller tid (jag) har man plötsligt möjlighet att ta uppdrag som går under radarn. Uppdrag som inte annonseras eftersom ingen vettig mänscha skulle säga upp sig från sitt trygga jobb för ett sketet konsultuppdrag eller småöversättningar. Inte heller är arbetsgivare särskilt förtjusta i att anställa folk tillsvidare, varför gigg-ekonomin kommer att fortsätta att växa. En ekonomi som klippt och skuren för kontorströtta frugal weirdos som inte orkar spara sig till 4%-fria. 

Jag skickar bara med den, som en tanke till de av er som klurar på en lean FI. För samtidigt som du stänger dörren till en trygg heltidsanställning öppnas ett fönster till mindre ad hoc-uppdrag som, förutom att vara mindre betungande, också gör att du med stor sannolikhet kommer att få utföra dem på egen hand, i egen takt och på egen ort. Du behöver inte heller utsätta dig själv eller andra för utvecklingssamtal eller delta i tvångsmingel på Zoom fredag klockan tre. 

Om du klippt med heltiden, giggar du i din gamla bransch?

Mvh/
FruEfficientBadass