Fallet Britta

Min vän, låt oss kalla henne Britta, har varit min följeslagare i drygt tio år. Sammantotade via våra barn när de började förskoleklass. Det började med "playdates" mellan barnen men övergick snart till att bli playdate bara mellan mig och henne och herregud så mycket roligt vi haft. Hon är den lekfullaste personen jag känner och vi har gjort allt från att rulla i höstlöv på Djurgården till att pärla på sunkpubbar och spela upp fiktiva scener i taxibilar med den stackars chauffören som enda publik.

Vi har aldrig pratat ekonomi, helt enkelt för att det inte varit aktuellt. Britta har vetat om min strävan efter ekonomisk frihet men tillhör/de skaran av människor som älskar sitt jobb osv. Tills hon inte gjorde det längre. Detta, i kombination med ett förhållande där den andre är betydligt äldre, gjorde att Britta under våren blev mer nyfiken på hur ett liv i sus och dus skulle kunna se ut.

Utgångsläge: Britta är skild och bor i hyfsat prisvärd hyresrätt med tonårssonen på halvtid. Britta tjänar betydligt mer än svensk medianlön, har ingen bil, rätt blygsamma vanor (inget extravagant resande eller renoverande) och investeringar på en ISK på runt 400 tkr. 

Trots en i grunden trygg ekonomisk situation kände hon sig ständigt orolig över sin ekonomi. Hon hade inte stenkoll på var pengarna låg eller hur de var placerade. Däremot hade hon närmare 300 tkr liggande på ett vanligt lönekonto, ett konto hon kallade "buffert". Varje månad fördes rätt stora belopp över till buffertkontot för att täcka alla sorters eventualiteter (oklart vilka då hon bor i hyreslägenhet och har inkomstförsäkring samt fri sjukvård via staten). 

I maj var Britta på middag och vi kom att tala om CSN och jag berättade om den befriande känslan av att betala av sin studieskuld och få hem ett bekräftelsebrev på detsamma. Britta suckar då och säger att hon säkert har "jättemycket" lån kvar och hon betalar runt 3 500 kronor i månaden till CSN. Jag informerar henne om att hon bara var en bank-id-identifiering bort från att ta reda på exakt hur stor skuld hon har och stärkt av mitt bag-in-box-vin loggade hon in för att konstatera att hon hade ynka 40 000 kronor kvar. 

Så där och då förde hon över 40 000 kr från buffertkontot och blev därmed helt skuldfri. Britta blev så uppspelt av detta (dels att bli skuldfri, men också för att 3 500 kr nu frigjorts i hennes månadsbudget) att vi gick in och kollade hennes pension på minpension.se. Detta eftersom Britta, liksom merparten av Sveriges befolkning, utgick från att hon säkert hade "jättedålig" pension. Ja, ni kan ju gissa er till fortsättningen. Med den lönen och kollektivavtal hade hon ju tvärt om jättebra pension så check på borttag av pensionsångest. 

Vi började laborera lite med uttag tjänstepension och jag och MV var överens om att Britta nog skulle kunna gå i pension redan om sju år, d.v.s. vid 60, för att göra sin särbo sällskap i pensionärslivet. Jag noterade vilka innehav hon hade på ISK:en och ägnade kvällen efter att utvärdera dem och komma med åtgärdsförslag. Det var inga stora förändringar: Bortstäd av dubblettfonder (olika namn, i stort sett samma innehåll), nedviktning av en enskild aktie mot indexfonder. 

Jag och MV, som numera är min sparringpartner i dessa frågor, presenterade åtgärdsförslaget inklusive tre scenarios. Ett scenario där hon sparar som idag (fast investerar istället för att lägga in på vanligt konto) fast med tillskott av de nu frigjorda CSN-pengarna. Ett scenario där hon jackar upp sparandet ett par tusen och så ännu ett där hon ökar sparandet ytterligare ett par tusen. 

Jag minns inte de exakta siffrorna nu men jag tror att scenario tre var en dubblering av det hon tidigare sparande, säg 10 000 kr i månaden. Med det scenariot hade hon kunnat gå i pension redan om fem år med tjänstepensionen som grund och ISK-avkastning som utfyllnad. 

Sommaren går och jag hör idel skönsång från Britta. Hon känner sig så lättad och glad. Hon säger sig ha gått från en känsla av "ruinens brant" till "lugn" (hon använde ett opassande prefix till "lugn" som ni får använda er fantasi till att lista ut). Och jag inser att den där inbetalningen till CSN i maj var som att sätta en boll i rullning. 

Sen dess har Britta inte legat på latsidan. Hon har lyxfällat sig själv. Rensat bland abonnemang, försäkringar, alla möjliga sorters utgifter. Den stora grejen är emellertid att hon låtit köpa ut sig ur den semesterbostad hon har med särbon, där hon tidigare ägt tio procent. Dessa tio procent, tillsammans med merparten av det som tidigare låg på buffertkontot, göder ISK:en till den grad att hon i slutet av september passerade miljonen. Men bäst av allt: Hon kan spara mellan 15-20tkr per månad! Vi gör en ny kalkyl och den ger vid handen att hon skulle kunna gå i pension redan om tre år. 

Tänk er detta. I maj: "Min ekonomi är kass, jag är skuldsatt över öronen och jag måste jobba till 70" till "Min ekonomi är stark, jag är skuldfri och jag kan sluta jobba om tre år om jag så önskar". 

Jag ser det på henne, lystern som kommer med insikten om att man har finansiell styrka. Och i kölvattnet av detta, en helt annan upplevelse av arbetssituationen. Där hon tidigare kände oro och stress, exempelvis i situationer där hon mottar mild kritik eller hamnar i någon kontorspolitisk skottlinje, känner hon nu ingenting. Eller det gör hon väl, men hon lyckas zooma ut och tänka på sitt liv om tre år. Hon tar helt enkelt inte åt sig lika mycket. 

Vidare har hon blivit så kreativ. Britta har alltid varit mer konstnär är kontorsråtta, men nu har hon ett antal små affärsidéer om saker hon vill realisera inom konst och design. Tänk Etsy. Och jag säger inte det i någon naiv tro att en Etsybutik kan generera inkomst att leva av. Nej, detta skapande är till för att brygga en övergång rent mentalt mellan 9-5-tillvaron och det nya fria livet. Ett par uppdrag här och ett annat där, perfekt distraktion och utmaning.

Hon tipsar mig för övrigt om Stunder - en sajt som förmedlar extrajobb som "sällskapsdam" till äldre. Jag citerar: 

"Vill du extrajobba med något meningsfullt och göra skillnad för en medmänniska? Det finns ett stort behov av social samvaro som är svår att uppnå inom traditionell äldreomsorg. Därför söker vi Stundare som är omsorgsfulla, relationsbyggande och inlyssnande. En Stundare träffar en kund regelbundet för exempelvis promenader, ärenden, praktisk hjälp hemma, sällskap eller aktiviteter som ger guldkant. Det som kunden önskar!"

Man jobbar ett par gånger i veckan, runt två-tre timmar åt gången. Du får betalt per timme ink. semesterersättning. Altruism, vardagsstruktur (nåja...) och lite pengar in på samma gång. Och möjligheten att träffa människor med livsvisdom. Jag funderar starkt på att registrera mig, hade passat min livssituation perfekt. 

Vad jag vill komma till med detta inlägg är att folk ibland har mycket bättre ekonomi än vad de tror. Vi blir inpräntade att vi ska jobba länge och mycket och sen helst lite till för att säkra vår guldkant på ålderns höst. När många genom tjänstepension och ett litet sparande redan har så att det räcker. För man vill inte hamna i den situation Niklas Laninge, sparpsykolog på Opti, pratar om i Rika Tillsammans. Att du jobbar, jobbar, jobbar och sparar, sparar, sparar för att sen dö med miljoner på banken. "Då har du ju jobbat gratis".

Payback time för dig som passerat 50 är NU eller i alla fall snart. Det är NU du kan realisera dina drömmar. Som Britta, som vill resa off season till Frankrike och Korea och bo i konstnärsby månader i sträck. Eller yoga och måla, gå improvisationsteater och hålla hov hemma för vänner och bekanta. Påta på kolonilotten, skriva haiku och bedriva småskalig affärsverksamhet. 

Som slutkläm kommer här Brittas nyfunna sparknep (får lite Miljonär vid 30-vibbar av vissa tips). Jag illustrerar listan med ett av mig inflikat spartips: Att klippa sig hos en väns dotter som är frisörlärling. 

Till vänster: Odågan. Till höger: Britta

- Ha en påse med färdig grötblandning med olika sorters torkad frukt, pumpafrön, linfrön, havregryn och rågflingor, salt och kanel. Gör gröt till lunch, skär ner ett äpple från företagets fruktkorg och på med mjölk (företagets). (Obs dricker svart kaffe alltid så anser att jag kan få använda till min gröt några gånger i veckan).

- Gör matpuckar i en teflonmuffinsform där du varvar potatis, ost, lök och rökt skinka. 

- Ät lyx från chark hemma på fredagen med bubbel. Sen går du en vända på stan och luftar dig, ta en (1) öl, sitt bland folk, spela kort och teckna.

- Handla först på Lidl och sen stödköpa annat på andra ställen.

- Sy om kläder.

- Packa en fin lunchpåse när du ska resa någonstans. Jag tar med godis, till exempel chokladbitar, hemgjord läsk (reds anmärkning: antar att hon menar saft med bubbelvatten?), gomacka med pålägg, frukt och en minitermos med kaffe. Kanske en liten popcorn eller chips.

- Skaffa dig billiga hobbies istället för ridning, slalom och golf. Saker man kan göra i hemmet eller med vänner.

- Häng på biblioteket och lyssna på ljudböcker från Biblio istället för betaltjänsterna. (reds anmärkning: Och kolla om ditt bibliotek är ansluten till streamingtjänsten Cineasterna med tre fria lån per månad. Mitt var inte det, men jag gick då med i Huddinge bibliotek som har tjänsten).

- Döda ditt dyra optikerabonnemang och gå till någon av lågpriskedjorna.

- Pantsätt ärvt guld nu när guldpriset är högt, strunta i nostalgivärdet.

Ja, det var allt jag hade att bjuda på idag, men det blev ett riktigt mastodontinlägg. Har du några sparknep att tillföra Brittas lista?

Mvh
EB

Spar pengar genom att ej bli blåst

Mina vänner (nåja, en i alla fall) hävdar att hon har mig att tacka för sitt framgångsrika sparande. Det stämmer inte. Det är hon som står för sparandet, det enda jag gjort är att slussa henne mot billiga indexfonder med bred riskspridning. Vilket gör att hon haft bättre utveckling än sin man som handplockar enskilda aktier.

Men i oktober hjälpte jag faktiskt en vän att undvika ekonomisk katastrof. Vän och vän förresten, vi har ett kund/leverantörförhållande sedan drygt tjugo år i det att hon filar mina fötter med jämna intervall.

Odågan får numera friskvårdsbidrag och ville gå på fotvård. Jag var inte sen att hänga på. Min fotvårdstant (FVT) är runt tio år äldre än jag och efter att ha avhandlat vår gemensamma hobby bröstcancer berättade hon att hon träffat någon.

Han var dansk och jobbade med lyxbilar, oklart hur. De hade träffats på någon sajt och ännu inte setts IRL. Hon babblade på ett tag om denne fantastiske dansk. Om hans dubbla boenden i Danmark och England och att de båda föredrog att kommunicera på engelska. Om hans son och hans många resor till bilmässor runt om i världen. Hur snabbt deras relation fördjupats, trots att de inte ens hade träffats.

Vid någon tidpunkt i samtalet visade hon en bild på honom. Eller bilder snarare. Dansk i motljus, dansk på gym, dansk framför lyxbil, danskt pass, dansk med son…vänta nu bläddra tillbaka, danskens PASS?

Jag: ”Varför skickar han bild på sitt pass?”

FVT (fotvårdstant): ”Jag vet inte hihi”.

Jag: ”Men det måste ju finnas en anledning. Har du bett om att få se hans pass?”

FVT: ”Neej..?”

Jag: ”Har DU skickat bild på DITT pass till honom?”

FTV: ”Nej, varför skulle jag det?”

Jag zoomade in på det uppslagna passet och fick en känsla av att något inte stod rätt till. Bilden var lite för perfekt, om ni fattar. Hade jag tagit bild på mitt pass hade den blivit suddig och skev. Den här bilden var spikrakt avbildad och med ultratydlig data. 

Jag lät Odågan göra en AI-analys och svaret var brutalt. Fotografiet (alltså huvudet på dansken) var med stor sannolikhet inklippt och födelsedatumet stämde inte med kodningen längst ner (det stansade partiet). Odågan kunde dessutom se att typsnittet på födelsedatumet var ett annat än i övrig text. Grundpasset tillhörde någon född 1993 medan ”dansken” påstod sig vara född 1966, passande nog samma år som FVT.

Eftersom mina romantiska bedrägerier-skills är lite ringrostiga frågade jag ChatGPT varför man i dessa sammanhang skickar bild på sitt pass. Svaret var att en dylik manöver syftar till att ”skapa ett förtroende för att i nästa steg be om något”. Det skumma var bara att han (han och han, det rör sig troligtvis om ett callcenter) inte bett henne om något, varesig personuppgifter eller pengar, trots att de kommunicerat i veckor.

Däremot hade de planerat att ses kommande helg. ”Dansken” var på lyxbilsmässa på någon cool ort men tänkte passera Stockholm innan han åkte hem till något av sina luxuösa boenden. FVT hade bokat föreningens gästlägenhet och till och med skickat foto på dess garderob. Varför? Jo, dansken hade nämligen så vansinnigt många kostymer, han var rädd att det inte fanns tillräckligt med plats.

Känsligt läge här. Jag och Odågan krossar FVT:s romantiska dröm allt medan hon filar våra fötter. Jag försökte vara mild (tro mig, en utmaning med min gråzon asperger) när jag sa att hon nog inte skulle ha fortsatt kontakt. Jag ser hur stukad hon blir och jag känner mig som ett odjur. Det här var första gången på flera år som hon givit sig ut i svängen. 

Gissningsvis var ”skicka-bild-på-garderoben”-manövern ett steg på vägen. Det skapar en konkret bild i hennes huvud. Han är i princip redan här, hängandes plagg. Nästa steg inföll förbluffande nog samma eftermiddag, när jag och Odågan fortfarande var kvar. 

Det plingar till i FVT:s mobil och där ligger en hel dansk novell på Whats App. Han beskriver omständligt hur hans resebyrå krånglar med hans kreditkort och att han behöver 3 500 kronor för att boka flyget. 

Han avslutar med sliskigheter av typen "Min älskling, du har funnits för mig när jag haft det tufft och varit så underbar, jag kommer att kompensera dig för detta, jag är dig evigt tacksam" osv ja ni hör ju det här är inte vokabulären hos en äkta dansk.

Håll nu kaeft man

Nu trillar polletten helt ner hos FVT och hon lyder mitt råd att omgående lämna chatten och blocka på alla kanaler möjliga. .

Gissningsvis skulle ”dansken”, efter mottagande av den första summan, råka ut för ännu mer strul fram till avresedagen. FVT hade då varit så känslomässigt (och pengamässigt) investerad i hans resa, i allt från att ha bokat boende, fotat garderob och skickat pengar, att de sannolikt hade lyckats att dra det några vändor till.

I värsta fall hade de verkligen gjort sin läxa (troligtvis hade de det) och kartlagt hennes totala ekonomi. FVT är en driftig kvinna och är stadd vid kassa. Vem vet var det hade slutat. Kanske som för mannen i SR:s radiodokumentär Miljonbedrägeriet - Mannen som svarade på ett Nigeriabrev, som efter att ha sålt allt han ägde och hade slutade som knarkkurir i ett spanskt fängelse. 

Mannen som, trots all skit bedragarna utsatte honom för, in till det bittra slutet (spoiler alert, han dör) trodde att det faktiskt fanns en Mrs William som ville att han skulle hjälpa honom att förvalta tretton ziljarder till välgörande ändamål. 

Eller så hade hon slutat som Hoforskvinnan i Lyxfällan som lånade en mille för att få träffa sin "Michael".

”Ni räddade mig från katastrof” sa FVT när vi lämnade. Jag tror att hon har rätt. Jag berättade för MV på kvällen. Det som upprörde honom mest var att FVT troligtvis nu kommer att dra sig för att träffa någon. Jag håller med. Det är cyniska, kriminella nätverk som sysslar men här typen av bedrägerier. Det upprör mig mer att en ensamstående, kärlekstörstande privatperson blir lurad på småbelopp än när företag blir blåsta på miljarder. 

Jag kanske inte är så mottaglig för romantiska bedrägerier just nu. Inte för att jag är smart, men för att MV än så länge gör ett bra jobb. Men alla har vi en akilleshäl. Jag funderar ibland på vad som hade varit min. Att Per H Börjeson ringer och bjuder mig att gästtala på ett event med alla Sveriges niondeklassare? Jag behöver bara betala in en depositionsavgift på 10 000 kronor för lokalbokningen. Jag hade swishat direkt. 

Jag och Odågan enades där och då om en kodfråga jag ska ställa henne ifall hon sms:ar eller ringer med märklig pengaförfrågan (AI-röster är ett faktum). FVT föreslog att jag skulle fråga "Vem är vår fotvårdstant" vilket var perfekt. 

Mörkertalet sägs vara stort. Människor skäms över att ha låtit sig luras och håller tyst. Romantiska bedrägerier är nästan värst, då det skapar skam på så många nivåer. 

Det behöver för övrigt inte vara romantik inblandat, det räcker med någon form av närhet. Jag har en vän vars änkling till svärfar swishadd över merparten av sitt kapital till en "hjälpsam ung man" som ibland hjälpte honom med småfix hemma. Det var visserligen en verklig person, men icke desto mindre en skurk.

Äldre (typ 30 och uppåt menar jag då) är extra sårbara då vi inte hänger med i AI lika bra som våra barn. Djungeltrumman med avslöjanden av olika scams och deepfake är mer förekommande i deras flöden än våra, min gissning. Närmar du dig likt FVT 60 är du troligtvis ett lätt byte. Vet du om någon som hamnat i ett bedrägeri av ovan sort?

Mvh

EB

Tack Jan

Det är lördag och jag har precis fått veta att Jan Bolmeson har gått bort. För bara ett par dagar sedan lyssnade jag på podden och han och Caroline var sina vanliga energiska, glada jag. Jan pratade om hur han efter en champagneprovning köpt en dyr låda champagne (apropå att prioritera saker man verkligen gillar och lägga pengar på just det). 

Ett par veckor tidigare hade jag kontakt med deras kollega Oliver om att medverka i podden igen, något vi sköt på framtiden på grund av att jag kände mig lite väl nybehandlad. Och så sker detta. Jag har nog inte riktigt tagit in det än. Jag skulle vilja att någon avslöjade att det hela är ett illa formulerat prank. Men så verkar det inte bli dessvärre.

Jag vill med detta inlägg sända ett tack till Jan Bolmeson för allt han gjort. Om det inte varit för honom hade jag fortfarande suttit och haft lördagsångest inför ett själadödande jobb. 

För det var Rika Tillsammans jag först började följa 2014 och som gav mig de första handfasta spartipsen. Det var där jag på riktigt lärde mig mekanismerna kring passiv inkomst. Och det var Rika Tillsammans som länkade till det MMM-inlägg som gjorde att mitt sparande tog fart på riktigt. Det är med hjälp av verktygen, som Jan så frikostigt bjussat på på sin hemsida, jag räknat mig fram till såväl min egen som vänners framtid.

Jag kände inte Jan personligen. Ändå känns det nästan som att jag gjorde det, efter alla hundratals timmar jag lyssnat på honom och Caroline. Jag är troligtvis inte ensam om det. 

Rika Tillsammans är en institution i svensk ekonomisk community. En anledning till att blogg och podd nog blivit så stora är att det skinit igenom att de gör det av nyfikenhet och glädje snarare än för att tjäna pengar. En sak jag uppskattade särskilt med Jan var att han hade förmågan att ändra åsikt. Det är ett tecken på såväl klokhet som ödmjukhet. Jag kommer att sakna honom mycket. 

Jans pappa dog tidigt och det var ett av skälen till hans eget sparande. För att skapa trygghet för sig och sin familj. Mina tankar går till dem. Jag hoppas att de vet att Jan betytt så mycket för så många. 

Livet är oberäkneligt och besynnerligt. Vissa lever länge utan att lämna ett särskilt stort avtryck och andra lever kort men lyckas på den tiden ändå inspirera och beröra mängder med människor. Jan tillhörde utan tvekan kategori två. Ett alldeles för kort, men väl levt liv.

EB