Barnen barnen barnen...

Man brukar ju säga att bagarens barn inte får några bullar. I mitt fall stämmer inte detta. Jag har allt sedan de utvecklat hörförståelse preppat dem för en bra privatekonomi. Det började på fabelnivå, ni vet hönan som värpte guldägg men slutade när den av sin nyfikne och dumdristiga ägare klövs itu. 

SENSMORAL: Ta gärna av avkastningen, men gör inte slut på hela kapitalet. De nickade och log och jag mitt nöt trodde att de förstod allegorin. Det är först på senare år jag, trots små powerpoints och ej efterfrågade föredrag vid middagsbordet, förstått att de är rätt ointresserade. Ledtrådar: De 200 kronor jag varje månad för över till deras ISK:ar ligger orörda. Alltid. Jag får tio gånger av tio tjata på dem att gå in och placera.

Vidare: I den mån de över huvudtaget pratar börs är det på testosteronnivå av typen "Borde man inte köpa Tesla/Take Two Interactive/[insert bolag som figurerar i media]"? 

Det de däremot har lärt sig är hur de ska likvidera sin pengamaskin. Inte i sin helhet Gud Ske Lov. Men äldsta barnet som givit sig själv ledigt de första två somrarna efter gymnasiet och vars ointresse för investeringar är så stort att jag fallit till föga och satt det hela på auto, lyckades med framgång både avyttra fonder och föra över likvider till sitt vanliga konto båda dessa somrar. 

Odågan har i samband med sommarens resor gjort detsamma, med vaga löften om att återföra pengarna när sommarjobbslönen trillat in. Därför blev jag lite brydd när jag nyligen fick nedan sms av äldstingen:

För mig är ovan epic fail. Jag har för mig att han hade ganska exakt detta belopp när han flyttade hemifrån för tre år sedan. Han borde således, om han kammat sig och skaffat sommarjobb, ligga på mellan 140-150' givet att hans portföljutveckling snittat på 10-15 procent årligen. Jag gjorde därför vad varje ängslig förälder gör nämligen hjärtade sms:et allt medan jag gnisslade tänder (parentes men se också den nöjda emojin?),

Sen inträffade Kvällen. I skrivande stund igår kväll kom äldstingen ner till Fjollträsk för att fira sin 22-årsdag med familjen. Det var en trevlig kväll, exet lagade veganskt och jag blev oerhört lättad av att höra att han (sonen) gillar sitt nya program och sina klasskamrater. Till kaffet kom skrytet om de 100 laxarna upp igen men sen blev jag sittande med gapande mun när följande dialog utväxlades mellan Äldstingen och Odågan. 

Ä: "Jag har över 100 000 på ISK:en nu".

O: "Vaaa? Får jag se?"

Ä: "Jaa! Vi jämför ISK:ar!" (Kan inte säga 100% men detekterade ingen ironi)

O: "Det är så himla satisfying när det växer! Jag satte in 5 000 förra månaden."

Ä: "Jag satte in 20 000, ha haa!"

Om vi bortser från den sista kommentaren som då gör gällande att han sålt mer än jag visste, gjorde mig hela situationen rörd. Okej, de är inga finansiella genier. Men de försöker! Och de sätter in pengar! Hör ni mig: De sätter in pengar!

Och på ett sätt är deras beteende helt legio. De är unga och ska leva livet. Ibland lyckas man inte få jobb (kanske för att man inte ansträngt sig men det lämnar vi därhän) och ibland (ofta) vill man resa. Då ska man göra det. Det viktiga är att man när pengar av någon anledning trillar in på lönekontot returnerar en del till ISK:a så att den inte likt guldhönan R.I.P. dör. 

Odågan uttryckte också önskemål om att ha en lekpott, just på grund av allt snack om GTA. Javisst, sa jag, klart du ska ha det! Sätt 500 spänn på Take Two Interactive och se vad som händer! Förhoppningsvis får hon erfara att resan blir bra mycket stökigare än med LF Global. Nu googlade jag och såg att den faktiskt låg inne i just LF Global så...

Men det är inte det som är poängen. Poängen är att de talar ekonomi med varandra. De till och med försöker att bräcka varandra. De vet hur man loggar in på ISK:en, hur man köper och säljer. I skrivande stund är det bara minstingen som verkar zooma ut ur dessa samtal. Men även hon lyckas gå in och köpa för sina 200 kronor per månad efter lite tjat. 

Var stod jag själv i deras ålder? Jag hade noll (0) koll. Jag visste att det sparats lite i mitt namn i någon tidstypisk produkt som Riksgäldsspar. Jag tror inte att jag hade ens ett sparkonto. Börsen kändes som science fiction med referensbilder av nedan slag. 

Så om ni tillåter så tillåter jag mig själv att klappa mig själv lätt på axeln. Rom byggdes inte på en dag, men de är i alla fall medvetna om att det finns ett Rom. 

Nog skryt. Jag har ett problem som jag hoppas att ni kan hjälpa mig att lösa. Executive summary: Om du känner någon i Paris som behöver en au pair till våren, hör av dig till mig. NEJ för guds skull det är inte jag, även om jag hade velat (finns en övre åldersgräns tyvärr).

Långa historien. Likt alla självgoda föräldrar vill jag ju att mina barn ska gå i mina fotspår. Eftersom mitt au pair-år i Paris på 90-talet var transformativt hade jag önskat att samtliga barn velat gå den vägen. Det blev inte så med ettan, men tvåan har visat intresse. För ett par månader sedan erlade vi handpenning på hennes SFI-kurs på Sorbonne (eller FFI då). Den 25:e januari drar kursen igång och hon borde vid det här laget ha säkrat familj. Det har hon inte. 

Det hävdas att hon varit inne på olika au pair-förmedlingar och registrerat sig, men jag har själv inte okulärbesiktigat detta. Jag tror inte att hon överansträngt sig, om vi säger så. Till hennes försvar jobbar hon heltid som frisör och är rätt trött kvällar och helger. 

Ytterligare ett problem är att hon är kräsen. Hon jobbar för tillfället på en exklusiv salong i Stockholm och där har hon välbärgade kunder som är gifta med fransmän som tutat i henne att man "absolut inte kan bo utanför ringleden". Därför är hennes något naiva föreställning att hon ska hitta en familj i sjätte eller 15:e, gärna med eget chambre de bonne. Jag tror att det är mer realistiskt att sikta på pendeltågsavstånd, eget rum. 

Jag har sagt åt henne att ju längre tid det går, desto mer öppen får hon vara för olika scenarios. En nackdel är också att hon, trots franska genom hela grundskolan och dyra språkresor till Rivieran, talar mycket dålig franska. Det gjorde jag också när jag åkte som au pair, men det går ju undan i den åldern så franskan kommer att komma. Frågan är hur en fransktalande familj ställer sig till att anlita en au pair som kan säga "Goddag, jag önskar en croissant tack" men inget mer. 

Jag inser att jag inte byggt hennes case här på bloggen genom att genomgående kalla henne Odågan. Men lyss: Hon må vara odåga i det att hon rävat sig mot sina föräldrar med jämna intervall. Detta var mer vanligt förekommande i yngre tonåren då det klättrades ut genom fönster nattetid för partaj, drogs till Tanto för nattbad (med mobilen hemma på grund av spionapp) och andra saker jag förträngt. 

Men nu närmar hon sig 20 och har mognat några hekto. Jag tänker på henne allt oftare som en vuxen, även om hon naturligtvis alltid kommer att vara min lilla grisekno som kunde få in sju nappar i munnen samtidigt. Eller som vid ett tillfälle bara var en hårsmån ifrån att stoppa in toalettborsten i densamma.

Till Odågans fördel kan nämnas att hon är socialt smidig, något som hon förädlat under sin tid på salong. Jag skulle säga att den situation existerar inte där hon inte kan hantera ett mellanmänskligt debacle eller en knepig person. Detta utan att vara varken undergiven eller konfrontativ. 

Därtill är hon samvetsgrann när det kommer till uppgifter hon dragit på sig. Hon var under gymnasietiden barnvakt åt en östermalmsfamilj där hon två gånger i veckan hämtade två dagisbarn, fixade middag, läggning och ibland helgpassning. Mitt intryck var att hon skötte det bra, trots att mamman i den familjen verkade lite sär. 

Min dotter fick exempelvis alltid påminna om lönen fyra-fem gånger och när den väl kom var det ofta med ett lite surt anslag. När familjen inte längre behövde hennes tjänster upphörde de bara att höra av sig vilket inte ger några stilpoäng i min bok.

Jobbet på salongen sköter hon med den äran. Hon är särskilt bra på att fixa unga människor och hon har blivit något av en celebritet i den målgruppen. De vill ta foton med henne och mammorna kommer och tackar henne efteråt för att deras bångstyriga tweenies trivs så bra hos just henne. 

En USP i au pair-sammanhang är också att hon är intresserad av matlagning och kanske inte underpresterar så som jag gjorde under mitt parisår (där min au pair-familj till slut övergick till att enbart köpa frysta rätter för mig att värma i mikron).

Vad jag vill säga är att Odågan, sina vidlyftiga tonår och sin dåliga franska till trots, är en i grunden stabil och pålitlig person, i allra högsta grad kompetent att ta hand om barn. Likt sin mor kan hon också vara över snittet effektiv. Jag har ju själv lärt dem att städa med hjälp av städscheman när vi bodde i Hudik. Även om det ibland kan lämnas obäddade sängar och ourplockade diskmaskiner vet jag att hon kan. Hon skulle definitivt göra det om det var hennes jobb.

Så, det var min införsäljning av Odågan. Min uppmaning till henne initialt var att hitta en fransk familj med fransktalande barn. Men givet att vi nu befinner oss under viss tidspress är jag beredd att tumma på den målsättningen. Så om du kära läsare känner någon som känner någon, svensk som fransk, som behöver en au pair i Paris till mitten av januari, tveka inte att höra av er så förmedlar jag kontakten. Stort tack på förhand.

Mvh
EB

Priset för glasögon

Nyss hemkommen från en av lågprisoptikerna lyckades jag elda upp mig över något förra veckans Britta berättade gällande sina glasögon. Ett av hennes spartips var att säga upp så kallade glasögonabonnemang och istället betala upfront hos lågprisaktör. Eftersom jag inte vill bli stämd för förtal tänker jag inte namnge objektet för min kritik. Men om du har ögon att se med och bor i en storstad är denna kedja mer frekvent förekommande än ICA. 

Britta säger att hon betalade 900 kronor i månaden under tre år för "ett par glasögon plus att jag bytte bågar en gång och glas en gång". Jag fick det till två par glasögon men Britta menar att det blev tre. Låt gå, 10 800 kronor styck och lite synundersökningar i det. När hon avslutade abonnemanget fick hon ju dessutom med sig de senast utplockade glasen så...nej vänta nu, det fick hon inte alls, hon fick köpa ut dem! Som att hon inte redan betalat nog! Minns inte utköpssumman nu men ett par tusen säkert. 

När jag kollar deras hemsida nu i oktober visar det sig att denna möjlighet upphör per november i år så nu ska glasögonen efter avslutad hyrtid lämnas tillbaka i butik. Vän av ordning undrar vad de gör med de receptslipade glasen och de slitna bågarna - gjuter nya glasögon? Skänker till Afrika? 

Jag ska för transparensens skull säga att jag inte lyckats bekräfta de olika abonnemangsbeloppen hos denna kedja. Det står bara "från 99 kr" på deras hemsida och jag gissar att man får hela bilden först vid besök. Men min granne i Hudik betalade något liknande Britta för sitt hyresavtal och det tyckte hon var toppen för hon fick "gratis linsvätska" närhelst hon behövde. Jotack, hon betalar ju för en halv europapall linsvätska per kvartal. 

Nu skaffar Britta sina progressiva glas på uppstickaren Favoptic och betalade där 3 343 kronor plus 450 kronor för synundersökning, inalles 3 793 kronor (översättning: fyra månaders hyrtid hos antagonisten). Och dessa behöver hon inte lämna tillbaka. 

Själv har jag idag betalat 650 kronor för en komplett syn- och ögonhälsoundersökning samt 1 150 kronor för två par perfekt kalibrerade läsglasögon och två dito närsynthetsglasögon, d.v.s. 450 kronor per par. Jag drog ner prisbilden genom att välja no-brands i bågar. Annars har de ett litet utbud märken exempelvis min favorit Karen Millen och nyheten Elton John Eyewear (!).

Vidare tackar jag alltid nej till såväl reflexbehandling som försäkring. Tilläggas bör att jag har rätt okomplicerade ögon med små synfel minus min astigmatism. Jag vet inte vad progressiva glas på den gröna kedjan kostar, men gissningsvis mindre än 900 kronor i månaden gånger 24 månader som är minsta bindningstid hos min antagonist. 

På tal om de 24 månaderna så kan du vad jag förstår inte säga upp abonnemanget förrän bindningstiden löpt ut och du har då ytterligare 30 dagars uppsägningstid. Så du förbinder dig att betala i 25 månader. Om du inte säger upp det förnyas det givetvis automatiskt och som sagt, du får inte köpa ut dina glasögon efter hyrtiden utan du ska lämna tillbaka dem. Vilket visserligen - det får man ge dem - är enkelt eftersom ingen Stockholmare lär ha längre än hundra meter till någon av deras butiker. Ungefär som att ingen Stockholmare är längre än tio meter ifrån en råtta. 

Jag blev lite nyfiken på lönsamheten i optikersegmentet och det såg ut som nedan (nettomarginal):

Min antagonist: 25% 

Favoptic: -12%

Min gröna kedja: 1,9%

Smarteyes: Svårt att veta då den ingår i dyrare storasyster Synoptik med tillsammans ligger de på runt 14 %.

Favoptic verkar vara en uppstickare och har därmed startupnegativ marginal. Det intressanta är att jämföra min gröna kedja med dagens slagpåse. ChatGPT menar att genomsnittlig nettomarginal i optikerbranschen bör ligga mellan tre och sex procent. Min kedja - ja det är Specsavers - ligger således i det lägre spannet, dock fortfarande med positiv marginal. ChatGPT menar att en optikermarginal över åtta procent är att betrakta som "hög". Vad säger man då om 25 procent? 

Det är bara att gratulera. Uppenbarligen har man lyckats med sin aggressiva annektering av alla A-lägen i Sverige och trots gissningsvis hisnande hyreskostnader presterar man en rekordhög marginal. 

Aktien ingår även i vissa indexfonder, exempelvis SEB Sverige Indexfond, Nordnet Sverige Index och Länsförsäkringar Sverige Index. Jag blev nästan lite intresserad av att skaffa en post LF Sverige för att få ta del av denna magnifika vinst, på samma sätt som jag gillar att äga bank. Däremot stannar jag kvar vid min sköna, gröna leverantör av glasögon.

Var skaffar du de dina, förutsatt att du är glasögonorm?

Mvh
EB

Fallet Britta

Min vän, låt oss kalla henne Britta, har varit min följeslagare i drygt tio år. Sammantotade via våra barn när de började förskoleklass. Det började med "playdates" mellan barnen men övergick snart till att bli playdate bara mellan mig och henne och herregud så mycket roligt vi haft. Hon är den lekfullaste personen jag känner och vi har gjort allt från att rulla i höstlöv på Djurgården till att pärla på sunkpubbar och spela upp fiktiva scener i taxibilar med den stackars chauffören som enda publik.

Vi har aldrig pratat ekonomi, helt enkelt för att det inte varit aktuellt. Britta har vetat om min strävan efter ekonomisk frihet men tillhör/de skaran av människor som älskar sitt jobb osv. Tills hon inte gjorde det längre. Detta, i kombination med ett förhållande där den andre är betydligt äldre, gjorde att Britta under våren blev mer nyfiken på hur ett liv i sus och dus skulle kunna se ut.

Utgångsläge: Britta är skild och bor i hyfsat prisvärd hyresrätt med tonårssonen på halvtid. Britta tjänar betydligt mer än svensk medianlön, har ingen bil, rätt blygsamma vanor (inget extravagant resande eller renoverande) och investeringar på en ISK på runt 400 tkr. 

Trots en i grunden trygg ekonomisk situation kände hon sig ständigt orolig över sin ekonomi. Hon hade inte stenkoll på var pengarna låg eller hur de var placerade. Däremot hade hon närmare 300 tkr liggande på ett vanligt lönekonto, ett konto hon kallade "buffert". Varje månad fördes rätt stora belopp över till buffertkontot för att täcka alla sorters eventualiteter (oklart vilka då hon bor i hyreslägenhet och har inkomstförsäkring samt fri sjukvård via staten). 

I maj var Britta på middag och vi kom att tala om CSN och jag berättade om den befriande känslan av att betala av sin studieskuld och få hem ett bekräftelsebrev på detsamma. Britta suckar då och säger att hon säkert har "jättemycket" lån kvar och hon betalar runt 3 500 kronor i månaden till CSN. Jag informerar henne om att hon bara var en bank-id-identifiering bort från att ta reda på exakt hur stor skuld hon har och stärkt av mitt bag-in-box-vin loggade hon in för att konstatera att hon hade ynka 40 000 kronor kvar. 

Så där och då förde hon över 40 000 kr från buffertkontot och blev därmed helt skuldfri. Britta blev så uppspelt av detta (dels att bli skuldfri, men också för att 3 500 kr nu frigjorts i hennes månadsbudget) att vi gick in och kollade hennes pension på minpension.se. Detta eftersom Britta, liksom merparten av Sveriges befolkning, utgick från att hon säkert hade "jättedålig" pension. Ja, ni kan ju gissa er till fortsättningen. Med den lönen och kollektivavtal hade hon ju tvärt om jättebra pension så check på borttag av pensionsångest. 

Vi började laborera lite med uttag tjänstepension och jag och MV var överens om att Britta nog skulle kunna gå i pension redan om sju år, d.v.s. vid 60, för att göra sin särbo sällskap i pensionärslivet. Jag noterade vilka innehav hon hade på ISK:en och ägnade kvällen efter att utvärdera dem och komma med åtgärdsförslag. Det var inga stora förändringar: Bortstäd av dubblettfonder (olika namn, i stort sett samma innehåll), nedviktning av en enskild aktie mot indexfonder. 

Jag och MV, som numera är min sparringpartner i dessa frågor, presenterade åtgärdsförslaget inklusive tre scenarios. Ett scenario där hon sparar som idag (fast investerar istället för att lägga in på vanligt konto) fast med tillskott av de nu frigjorda CSN-pengarna. Ett scenario där hon jackar upp sparandet ett par tusen och så ännu ett där hon ökar sparandet ytterligare ett par tusen. 

Jag minns inte de exakta siffrorna nu men jag tror att scenario tre var en dubblering av det hon tidigare sparande, säg 10 000 kr i månaden. Med det scenariot hade hon kunnat gå i pension redan om fem år med tjänstepensionen som grund och ISK-avkastning som utfyllnad. 

Sommaren går och jag hör idel skönsång från Britta. Hon känner sig så lättad och glad. Hon säger sig ha gått från en känsla av "ruinens brant" till "lugn" (hon använde ett opassande prefix till "lugn" som ni får använda er fantasi till att lista ut). Och jag inser att den där inbetalningen till CSN i maj var som att sätta en boll i rullning. 

Sen dess har Britta inte legat på latsidan. Hon har lyxfällat sig själv. Rensat bland abonnemang, försäkringar, alla möjliga sorters utgifter. Den stora grejen är emellertid att hon låtit köpa ut sig ur den semesterbostad hon har med särbon, där hon tidigare ägt tio procent. Dessa tio procent, tillsammans med merparten av det som tidigare låg på buffertkontot, göder ISK:en till den grad att hon i slutet av september passerade miljonen. Men bäst av allt: Hon kan spara mellan 15-20tkr per månad! Vi gör en ny kalkyl och den ger vid handen att hon skulle kunna gå i pension redan om tre år. 

Tänk er detta. I maj: "Min ekonomi är kass, jag är skuldsatt över öronen och jag måste jobba till 70" till "Min ekonomi är stark, jag är skuldfri och jag kan sluta jobba om tre år om jag så önskar". 

Jag ser det på henne, lystern som kommer med insikten om att man har finansiell styrka. Och i kölvattnet av detta, en helt annan upplevelse av arbetssituationen. Där hon tidigare kände oro och stress, exempelvis i situationer där hon mottar mild kritik eller hamnar i någon kontorspolitisk skottlinje, känner hon nu ingenting. Eller det gör hon väl, men hon lyckas zooma ut och tänka på sitt liv om tre år. Hon tar helt enkelt inte åt sig lika mycket. 

Vidare har hon blivit så kreativ. Britta har alltid varit mer konstnär är kontorsråtta, men nu har hon ett antal små affärsidéer om saker hon vill realisera inom konst och design. Tänk Etsy. Och jag säger inte det i någon naiv tro att en Etsybutik kan generera inkomst att leva av. Nej, detta skapande är till för att brygga en övergång rent mentalt mellan 9-5-tillvaron och det nya fria livet. Ett par uppdrag här och ett annat där, perfekt distraktion och utmaning.

Hon tipsar mig för övrigt om Stunder - en sajt som förmedlar extrajobb som "sällskapsdam" till äldre. Jag citerar: 

"Vill du extrajobba med något meningsfullt och göra skillnad för en medmänniska? Det finns ett stort behov av social samvaro som är svår att uppnå inom traditionell äldreomsorg. Därför söker vi Stundare som är omsorgsfulla, relationsbyggande och inlyssnande. En Stundare träffar en kund regelbundet för exempelvis promenader, ärenden, praktisk hjälp hemma, sällskap eller aktiviteter som ger guldkant. Det som kunden önskar!"

Man jobbar ett par gånger i veckan, runt två-tre timmar åt gången. Du får betalt per timme ink. semesterersättning. Altruism, vardagsstruktur (nåja...) och lite pengar in på samma gång. Och möjligheten att träffa människor med livsvisdom. Jag funderar starkt på att registrera mig, hade passat min livssituation perfekt. 

Vad jag vill komma till med detta inlägg är att folk ibland har mycket bättre ekonomi än vad de tror. Vi blir inpräntade att vi ska jobba länge och mycket och sen helst lite till för att säkra vår guldkant på ålderns höst. När många genom tjänstepension och ett litet sparande redan har så att det räcker. För man vill inte hamna i den situation Niklas Laninge, sparpsykolog på Opti, pratar om i Rika Tillsammans. Att du jobbar, jobbar, jobbar och sparar, sparar, sparar för att sen dö med miljoner på banken. "Då har du ju jobbat gratis".

Payback time för dig som passerat 50 är NU eller i alla fall snart. Det är NU du kan realisera dina drömmar. Som Britta, som vill resa off season till Frankrike och Korea och bo i konstnärsby månader i sträck. Eller yoga och måla, gå improvisationsteater och hålla hov hemma för vänner och bekanta. Påta på kolonilotten, skriva haiku och bedriva småskalig affärsverksamhet. 

Som slutkläm kommer här Brittas nyfunna sparknep (får lite Miljonär vid 30-vibbar av vissa tips). Jag illustrerar listan med ett av mig inflikat spartips: Att klippa sig hos en väns dotter som är frisörlärling. 

Till vänster: Odågan. Till höger: Britta

- Ha en påse med färdig grötblandning med olika sorters torkad frukt, pumpafrön, linfrön, havregryn och rågflingor, salt och kanel. Gör gröt till lunch, skär ner ett äpple från företagets fruktkorg och på med mjölk (företagets). (Obs dricker svart kaffe alltid så anser att jag kan få använda till min gröt några gånger i veckan).

- Gör matpuckar i en teflonmuffinsform där du varvar potatis, ost, lök och rökt skinka. 

- Ät lyx från chark hemma på fredagen med bubbel. Sen går du en vända på stan och luftar dig, ta en (1) öl, sitt bland folk, spela kort och teckna.

- Handla först på Lidl och sen stödköpa annat på andra ställen.

- Sy om kläder.

- Packa en fin lunchpåse när du ska resa någonstans. Jag tar med godis, till exempel chokladbitar, hemgjord läsk (reds anmärkning: antar att hon menar saft med bubbelvatten?), gomacka med pålägg, frukt och en minitermos med kaffe. Kanske en liten popcorn eller chips.

- Skaffa dig billiga hobbies istället för ridning, slalom och golf. Saker man kan göra i hemmet eller med vänner.

- Häng på biblioteket och lyssna på ljudböcker från Biblio istället för betaltjänsterna. (reds anmärkning: Och kolla om ditt bibliotek är ansluten till streamingtjänsten Cineasterna med tre fria lån per månad. Mitt var inte det, men jag gick då med i Huddinge bibliotek som har tjänsten).

- Döda ditt dyra optikerabonnemang och gå till någon av lågpriskedjorna.

- Pantsätt ärvt guld nu när guldpriset är högt, strunta i nostalgivärdet.

Ja, det var allt jag hade att bjuda på idag, men det blev ett riktigt mastodontinlägg. Har du några sparknep att tillföra Brittas lista?

Mvh
EB