Ett surt inlägg

Jag skriver detta inlägg 6 juni och jag är på ett rävigt humör. Inlägget kommer inte att handla om privatekonomi. 

Jag sitter i skrivande stund på Närakuten Haga eftersom mellanbarnet haft hög feber och magont ett par dagar. Då hon imorse hade svårt att gå och krokodiltårar rann utmed hennes brun-utan-solade kinder ringde hennes pappa 1177 och fick rådet att åka in till barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus. 

Den uppmärksamme läsaren noterar att jag i skrivande stund INTE är på Astrid Lindgrens barnakut utan på Närakuten Haga. Varför?

För att 1177 skickade oss fel (min 16-åring  är tydligen för gammal för Astrid Lindgrens barnsjukhus). Det kan man ju förstå, att det är svårt att ha koll på vårdinstansers olika åldersgränser. Jag har också svårt för det och det är därför jag bad pappan ringa 1177 för att få guidning. Men jag jobbar inte heltid med att ge sjukvårdsrådgivning. Hur Är Det Möjligt att inte ha denna koll?

På Astrid Lindgrens barnakut tog det två timmar och möte med två sjuksyrror innan de behagade kläcka ur sig att vi behövde vidare. 

FÖRSLAG! Be någon tekniskt begåvad person i personalstyrkan att på Datan skriva och printa ett anslag med texten: ”Om ditt barn är äldre än X år, vänligen besök Närakuten Haga runt hörnet” (om exceptionell kompetens besitts, infoga kartbild med pilar). Bladet kan sen lamineras och med fästkuddar sättas upp vid lappmaskinen. 

Det som stör mig är att detta verkar vara satt i rutin. När jag på Astrid Lindgren sa att vi blivit ditskickade från 1177 suckades det uppgivet och sas något i stil med: ”Ja, de brukar göra det”. När jag på Närakuten Haga sa att vi kom från Astrid Lindgren skakade den spellevinkiga manliga sjuksköterskan bara på huvudet och sa att ”Det händer varje dag”.

Så nu sitter jag här, drygt två timmar efter start, i ett instängt väntrum fullt med hostande människor och väntar på Godot. Min dotter är på toaletten och försöker klämma fram urinprov nummer två för dagen. Ytterligare ett mysterium: Sjuksköterskan på Astrid Lindgren tog ett urinprov innan hon med huvudet på sned (avskyr huvuden på sned) meddelade oss att vi var på fel plats. 

Minns en annan episod. När äldsta barnet var fyra och på Sats Junior slog i bakhuvudet så att det sprutade blod körde pappan till något av Stockholms sjukhus minns ej vilket. Personalen lät dem sitta där både länge och väl innan de lyckades förmedla att traumapatienter skulle till ett annat sjukhus, på andra sidan stan. Om det är svårt att göra den distinktionen medelst okulärbesiktning hade man även här kunnat tillgripa det listiga lapptricket och förlita sig på att åtminstone någon förälder snappat upp budskapet. 

Det finns sjukvårdspersonal i detta kommentatorsfält. Har jag tur kanske någon med anställning på 1177. Kan ni hjälpa mig att förstå?

OT: För ett antal år skrev jag ett inlägg om att jag rensat bokhyllan (d.v.s. slängde alla böcker utom en handfull) varefter jag åkte till dåvarande barnakuten på KI med tre kassar barnböcker. I dagens väntrum på Astrid Lindgren fanns noll underhållning för barn. Om man inte räknar en minimalistisk plasthund.

Så om du har urvuxen barnlitteratur i gömmorna, rafsa ihop dem och skänk till ett väntrum i din närhet. Gärna Astrid Lindgrens barnakut för trots (på grund av?) 150 triljarder i byggkostnader har man bara haft råd att köpa in en dalmatinerfläckig plasthund. Ta gärna med dig ett laminerat anslag enligt ovan och sätt upp, så kanske du sparar tusentals föräldrar två timmar var och för denna handling kommer du till himmelen.

Mvh

FruEfficientBadass