Sidor

Gott nytt år & hygge home

Hoppas julen avlöpt bra! Själv har jag haft det underbart med alla barnen hemma. Äldsta barnet fick bo i klädkammaren men det funkade bra. Vilket fick mig att fundera på detta med hem.


För vad definierar ett sådant? Inte är det yta i alla fall och jag har i tidigare inlägg (samt i Sparboken) talat mig varm om att effektivisera sin boyta framför att hänge sig åt den vid sidan av heroinmissbruk i särklass dyraste svenska hobbyn: Utbyggnation. För vad behöver en människa/familj? I min värld:

1) En säng att sova i. Den bör vara två meter lång och 80-90 cm bred. Är man ett par som sover i samma rum kan man skjuta sängarna mot varandra och på så vis skapa en dubbelsäng. Denna dubbelsäng kan bindas samman av en gavel som man hittar drösvis av på exempelvis Blocket.

Parentes, men under ett besök på Hallwylska palatset i december fick jag veta att dubbelsäng är ett förhållandevis nytt koncept. Borgarklassen/överklassen sov tidigare i delade sovrum, men i början av 1900-talet skulle den romantiska kärleken manifesteras vilket resulterade i att man sköt ihop sina singelsängar till dubbel. Jag kan inte heller minnas att jag på besök i exempelvis gamla Hälsingegårdar sett dubbelsängar. Där sov man ju i jättekorta små breda barnsängar med hängen för. 

2) Ett ställe att förvara sina saker. Exempelvis en 90-garderob och en byrå för kläder. Behöver man mer utrymme än så bör man fundera på om man använder alla sina plagg. Sällanplagg av typen säsongskläder och festkläder kan läggas i en låda som ställs uppepå 90-garderoben eller i ett förråd (förutsatt att det är torrt och fritt från möss e d). Övrigt, till exempel verktyg, sällskapsspel eller förlängningssladdar brukar kunna rymmas i en kombination av de förvaringslösningar som kommer med en bostad (kökslådor/skåp/garderober i hall) och ett fristående skåp eller en byrå. Har man rensat bra, eller ännu hellre - avstått från att skaffa prylarna - bör man inte behöva så mycket (sa jag självbelåtet och smackade med munnen). (Parentes men jag fuskar ju genom att ha 300 kvadrat sommarhus där jag kan gömma undan såväl svällande samling kalendrar från de senaste 30 åren som barnens pyssel från förskolan).

3) Ett ställe att äta på. Jag rekommenderar ett kök med utfällningsbart bord (fällstolar i förråd/källare). 

4) Ett ställe att umgås på. Detta kan vara köket, men i det fall man har ett rum utöver sovrummet är det väl enklast att umgås där. Även barn kan vara i detta rum. Jag minns mina dagar i dussinförorten där småbarnsfamiljerna unisont avsatte översta våningsplanet till barnen i ett så kallat "hängarum". Gissa vad? Det hängde sällan barn där, de ville vara nere på bottenplan med resten av flocken. Hängarummen blev istället skräprum. 

När de blir tonåringar vill de visserligen ha sitt eget utrymme, men min erfarenhet är att detta bör ha en låsbar dörr och vara avsett för en individ.

Däremot finns det många sätt att skapa en inbjudande stämning i sitt yteffektiva boende och jag tänkte delge er mina huvudsakliga take-aways från läsning av den bok jag tjatat om under hösten: "My hygge home - How to Make Home Your Happy Place" av Meik Wiking. Den har fått kundbetyg två av en person men mitt råd är att inte stirra er blinda på det. Det är en förtjusande bok, om än i avsaknad av personliga bilder från författarens hem.


Ljus. Meiks forskningsinstitut ("The Happiness Research Institute" i Danmark) menar att människor som bor i väl ljussatta hem (eller där det naturliga ljuset flödar in) är 11,7 procent lyckligare än andra. Dessvärre är det färskvara, lyckoökningen gäller bara om föregående dag varit ljusrik. Ljus ger intryck av större yta varför särskilt du som är trångbodd bör lägga stor vikt vid att ha bra belysning. 

För optimerat naturligt ljus rekommenderas vältvättade fönster, tunna gardiner och låga växter. En spegel eller andra skinande objekt inne i rummet hjälper till att sprida ljuset vidare. Jag experimenterade i ett tidigare boende med glasprismor inne i huset och det blev ett vackert ljusspel mot väggarna när solen låg på. Ljusa väggar, tak och ljusa mattor på ett mörkt golv bidrar naturligtvis till ljuseffekten. En liten passus i boken lyder:

"Sunlight is so important to our wellbeing it is worth keeping in mind when designing and decorating your home. Placing furniture near a window will help you soak up the rays. [...] Basically, follow your cat. If there is a strip of light, this is where you sit."


Rymd. Studier visar att det är en myt att större bostad genererar lycka. Däremot är känslan av rymd viktig för välmåendet. The Happiness Institute summerar:

"What we found is that it is the subjective feeling of a cramped home that is the problem, not the objective size of the home itself. Most importantly, we found that the perception of space is three times more important than acutal size when it comes to being happy with your home".

Övrigt:

- Gör dig av med överflödiga prylar och organisera resten på ett visuellt tilltalande sätt (ex. genom att ha småplock i neutrala boxar som smälter in i väggfärgen). 

- Välj den storlek på möbler som passar rummets yta. Hellre en nätt 60-talssoffa i ett litet vardagsrum än en bulkig hörnsoffa med divan. Välj ett litet skrivbord framför ett stort. Undvik ytslukare av typen maffiga fåtöljer eller onödiga sidobord vars ben dessutom komplicerar dammsugning.

- Tänk multifunktion. Istället för att ha ett separat gästrum, se över möjligheten att ta emot (kortvariga) gäster i vardagsrummet (eller som jag: I klädkammaren...). Ett skrivbord kanske kan omvandlas till extra matbord vid storbesök. Eller helt plockas bort om du vill göra ett litet arbetsrum till gästrum. 

- Tänk vertikalt med förvaring. Höga hyllor och vägghängda skåp, istället för att jobba på bredden med benförsedda förvaringsmöbler. Om hyllor och skåp målas i väggfärgen smälter de in och skapar visuellt lugn. Alla dessa förvaringar hittar du på loppis eller Blocket och målar du dem behöver du inte bry dig om vilka material eller färger de kommer i. Jag har använt vanlig väggfärg till att måla bokhyllor och skåp och även om det kanske inte skulle passera en fackmans godkännande tycker jag att det funkar bra. Du kan emellertid behöva skaffa en hög pall av typen köksstege om du går på denna typ av förvaring så att du kommer åt dina saker.

Jag fick en vision nu, hämta anteckningsblocket: En hel vägg, enbart för förvaring. Skåp med luckor, öppna hyllor, you name it. Måla vägg och förvaringsmöbler i samma färg. Skaffa en kökspall och måla även den i samma färg. Gud så snyggt! Låt böcker och prydnadsföremål bli smyckena till denna monokroma skapelse. Finns denna vision redan på Pinterest? Delge gärna.

- Applicera en in en ut-principen. Gäller allt från kläder till köksgeråd och prylar i stort.

- Börja med pre-cluttering. Det vill säga: Släpp in minimalt med prylar i ditt hem redan från första början. Frugal win.

- Undvik Dideroteffekten. Dideroteffekten härleds till när den franske upplysningsfilosofen efter att ha börjat bli mer stadd vid kassa skaffade en vacker morgonrock. Men morgonrocken stack ut i sin lyxighet mot redan befintliga kläder och inredning vilket ledde till att han började förnya allt omkring sig. 

"The Diderot Effect means that when you buy a new thing it can create a spiral of consumtion that leads you to desire and acquire more new things which your former self didn't need in order to feel happy".

Dideroteffekten utlöste en granrelaterad spiral för mig i december. Jag var på Byggmax för att köpa "den billigaste granen". Det blev snabbt tydligt varför de har detta erbjudande: Det rörde sig helt klart om sistasortering. Där fanns exempelvis en gran som var 1,5 meter hög i form av ett fyllo jag svär.

Så jag åkte till Plantagen och köpte ett symmetriskt exemplar som nästan nådde taket hemma. Men förutom att den kostade tre gånger så mycket visade det sig att min gamla julgransfot inte orkade hålla den rak och stadig varför jag åkte och köpte en ny fot. Väl på plats i Djäfvulens Butik Clas O (Djäfvulens eftersom jag alltid blir köpsugen där) såg jag en julgransmatta som var sådär rustikt beige och snygg, mycket mer smakfull än den bjärt röda och polyesteraktiga jag har. Jag var millimeter från att köpa mattan innan jag tog mig själv i kragen och lämnade butiken med enbart fot. 

Det hade kunnat fortsätta där. En vacker gran kräver vackra dekorationer. Varför inte byta ut det gamla beståndet av loppisfyndade, grälla kulor mot enhetliga dekorationer från Svenskt Tenn? Som nedan, hänge Jubel, 120 kronor. Hur många behöver man, tio? Femton? 


"That is why the Hemnes dresser goes with the Hemnes sofa bed, the Hemnes bedside table, the Hemnes display cabinet and the Hemnes shoe closet with two drawers. Sets of furniture are always showcased for an entire room. The question is whether we can ignore the Hemnes sofa calling for its friends or whether we yield and have to get every piece of the set. Or in the words of Diderot, 'I was absolute master of my old dressing gown - but I have become a slave to my new one".

Sammanfattningsvis handlar ett inbjudande och trevligt hem inte om att bo stort och att ha allt. Det handlar om att det ska funka att leva där, att gilla det man har och framför allt att uppleva hemmet tillsammans med människor man tycker om.

På så sätt menar Meik att hygge handlar om att leva sparsamt. Du skola vårda det du redan har. Rensa, möblera om, putsa fönster, tvätta gardiner, plantera om dina krukväxter (och duscha dem emellanåt, mer om det i nästa inlägg), laga all din mat i ditt kök, spela musik, läs böcker, bjud hem. Vänd blicken inåt snarare än mot inredningsmagasinens glossiga skrävelreportage och Ikeas perfekt matchade showrooms.

Har du fler hyggetips? Och gott nytt år!

Mvh
FruEfficientBadass

Kontoret investerar

En av de stora fördelarna med att ha ett vanligt kneg är att man får en inblick i vad som rör sig i den verkliga världen, utanför FIRE-bloggosfären. Det är av denna anledning jag med glädje åker in till kontoret en gång i veckan och leker tjänsteman, fokus fikarum. 

Jag vet inte hur utbrett detta är, men på min arbetsplats är bitcoin ett återkommande ämne. Vi har en riktig bitcoinambassadör i en verbal kvinna som sjunger bitcoinens lov i princip varje gång jag är inne. Enligt henne är bitcoin framtiden. USA kommer att bygga sin valutareserv i bitcoin, andra länder kommer att följa, alla kommer att handla bitcoin, bitcoin är kung och den enda vettiga långsiktiga investeringen etc. 

Jag kan inte bedöma eller väga hennes information mot någonting eftersom jag är såväl okunnig som ointresserad. Min egentliga enda input till ämnet är denna bloggpost från MMM där han likställer bitcoin med sina avklippta naglar.

Men jag har uppfattat så mycket som att bitcoin flukturerar vansinnigt mycket (med betoning på vansinne) och att man numera kan äga bitcoin även via fonder som handlas på oskyldiga plattformar som Avanza. Jag frågade specifikt efter fondnamn men fick svävande svar, typ "sök bara på bitcoin". Som jag gjorde och fick fram denna artikel på Placera från vilken jag plockade ett par produkter: 

VanEck Crypto and Blockchain Innovators UCITS ETF (grön graf) och Block A (blå graf, amerikansk aktie fokus betallösningar) som jag kombinerade med OMX 30 GI (orange graf).


Det ser onekligen spännande ut. Särskilt Van Eck har ju levererat under året. Jag försöker på Avanza att förstå vad det är. Det verkar vara en belgisk börshandlad fond med största innehav i amerikanska Micro Strategy vars verksamhet beskrivs enligt följande: "MicroStrategy tillhandahåller programvara och relaterade tjänster. Bolaget erbjuder en plattform som gör det möjligt för avdelningar och företag att distribuera webbaserade rapporterings- och analyslösningar." Det låter inte så mycket krypto i mina öron så jag gick vidare.

Andra största innehavet i ovan fond är "Coinbase Global - ett bolag som verkar inom kryptovalutamarknaden och specialiserar sig på att utveckla digitala plattformar för handel, lagring och överföring av kryptovalutor." Now we're talking! Likaså tredje största innehavet: Hut 8 Mining, som pysslar med programvara avsedd för handel av kryptovalutor.

Med andra ord verkar bolagen i Van Eck verka i kryptonära affärssegment, inte själva vara kryptos. Nu uttrycker jag mig säkert för en kryptofrälst som en idiot och det ligger rätt nära sanningen.

Block A (blå graf) verkar även det hålla på med digitala betallösningar och jag kan inte av beskrivningen få fatt i varför de länkas till krypto.

Hade jag kunnat backa bandet till januari 2024 hade jag nog sålt en slatt Spiltan och investerat i Van Eck. Men nu är jag inte synsk varför ovan graf inte tjänar mig annat än till grämelse. 

Om jag däremot väljer period tre år konstaterar jag rätt nöjt att indexnära utveckling (OMX30) inte är så dumt ändå:


Gul graf: OMX 30 GI. Grön graf: Van Eck. Blå graf: Block A. För det är detta jag har förstått av mina kryptofrästa kollegor: Krypto går i cykler om (säger de) fyra år. Något motsägelsefullt säger de nu att krypton är "på väg att krascha" och att den inte kommer att ta sig igen förrän kring Q3 nästa år. Och då skulle man ha skäl att tro att dessa kringliggande affärssegment åker med i samma berg-och-dalbana. 

Mina kollegor har därför plockat ut stora delar av sina kryptoinnehav nu och väntar på den stora smällen för att sen glida upp på vinnarvågen nästa år igen.

Jag tänker två saker:

1) Det är omöjligt att tajma marknaden. Du måste dessutom göra det två gånger, en gång på toppen och en gång på botten.

2) Det är i princip bara med kryptofolk jag får sådana exakta och tvärsäkra tidsangivelser. Det hände också för 4-5 år sedan, en bekants son som ville hålla någon sorts stormöte för så många som möjligt för "nästa vecka smäller det". Om det vore så lätt att läsa av en tillgångs beteende borde den väl inte generera sådana vinster för folk i och med att alla skulle försöka överlista den och således steppa in och ut samtidigt? Eller vad är det jag inte förstår?

Min tidigare ståndpunkt kvarstår: Jag fattar inte krypto eller tillhörande affärsprodukter. Jag tror inte på att tajma marknaden. Jag blir skeptisk till något som det snackas om i frälsta ordalag i fikarum. 

Med det sagt tänker jag inom de närmaste månaderna investera några tusen i Van Eck, som en lekpott. Jag tänker spetsa öronen i fikarummet och när mina kollegor meddelar att kraschen är här tänker jag slå till. Men som långsiktig investering: Index. 

Har ni krypto?

Mvh
FruEfficientBadass

Husesyn 3: Barnens rum och balkongerna

Barnen har nu äntligen fått sina hett efterlängtade rum. De har förvisso rum hos sin far, men de är små och på halvtid. Nu har de, jag citerar dem, "normala" rum. Minstingen drog nitlotten i sin pappas lägenhet så hon fick välja först och tog givetvis det största rummet. 


Rummet kommer med två starka USP:ar nämligen en inglasad balkong och en walk in closet. Denna garderob används ganska sparsamt och kan därför användas som övningsrum. Eftersom hon är väldigt mån om att ingen ska höra henne spela är det ett perfekt utrymme: Hon kan stänga två dörrar mellan sig och oss och en radda med mina sällankläder (in till höger) ger perfekt mjuk akustik.


Om ni tycker att sovrummet är lite trist och själlöst beror det på att hon tagit över vuxenmöbler (vår gamla dubbelsäng, vårt gamla sängbord och en boomermatta från landet) i kombination med att hon inte kommit på vad hon själv vill ha. Missförstå mig inte: Sängen blir kvar. Men skulle hon hitta en matta eller ett sängbord på andrahandsmarknaden är inte jag den som är den. Hon får gärna också ha något på väggarna, men hon har svårt att ta beslut.

Det andra barnet var mycket nöjt med sitt rum vars fördel är fönster i två väderstreck och en trevlig utsikt.


Sängen var ett lyckokast. Jag köpte denna 140-cm säng med svart sammetsgavel på Blocket för 2 400 kronor. Den var i perfekt skick och hade stått i ett gästrum. Jag skulle tro att den ny kostade minst det dubbla. Jag hade inte mätt väggen innan så det var en lycklig slump att den var exakt lika bred som gavelväggen. 

Eftersom gaveln var svart bestämde vi att svart fick bli en del av färgtemat (tillsammans med grått, vitt och rosa). Därav ramarna, affischerna, överkastet, den svarta spotlighten ovanför sängen och lite andra detaljer. Här ser ni förresten String pockethylla ovanför sängen. 

Från att ha undvikit att bo hos mig vill hon nu bara vara i sitt rum. Jag försökte köra ut henne en fredag för ett tag sen på grund av besök och behov av gästsäng, men då tjatade hon sig tillbaka igen för "jag längtar så efter min säng!". Bara en frånskild förälder kan förstå värdet av sådana ord. Jag är så glad över att jag lyckats skapa ett hem åt di små.

Jag har tvenne balkonger. Helt onödigt om du frågar mig. Jag är inte ens så förtjust i balkong och min erfarenhet är att det inte sitts där så mycket utan att de mest blir lagerplats för tomma krukor, blomjord och diverse skräp. Men än så länge har jag lyckats hålla det rent och jag har till och med gjort några små blomsterarrangemang.


Bild vänster: Den stora balkongen i sydläge. De fina utefåtöljerna har jag fått av en kompis som skaffade nya och de kan ställas separat eller dras ihop till en soffa. I mitten ett utebord från Ikea jag fått av en annan vän. Jag har en grupp med uteväxter på vardera balkong, precis lagom ambitionsnivå för mig. Jag har utebeslysning (batteridriven på timer) i båda krukorna.

Till höger: Den lilla inglasade balkongen med utgång från minstingens rum. Den är erbarmeligt möblerad med fällstolar och ett av de gamla sängborden samt en sisalmatta som sett bättre dagar. Men eftersom jag har på känn att jag inte kommer att vara där så mycket spelar det mindre roll. 

Nu har jag gått igenom hela lägenheten utom badrummet men det måste få ett separat inlägg eftersom jag har många doktriner kring våtrum.

Mvh
FruEfficientBadass

Husesyn 2: Kök

På samma sätt som vardagsrummet fyller två funktioner (umgänge och arbetsplats) ska köket rymma två diametralt motsatta aktiviteter: Intag föda samt sömn (för mig). Varför så knasigt? För att jag flyttat till tre rum och kök och jag har två tonåringar som behöver eget rum mer än jag. 

Dessutom bor de på annan adress två av fyra veckor, och då kan jag slagga i någon av deras sängar. Jag skriver detta eftersom de inte läser bloggen, annars hade de blivit skogstokiga. Men av rättviseskäl delar jag min tid mellan 15-åringens och 17-åringens säng. 

Första gången jag var inne i detta kök på visningen slogs jag av hur stort det var (tror det är 16 kvadrat). Rent tekniskt är det det största sovrummet och jag tycker inte att det finns någon motsättning i att här ha såväl matbord som bäddsoffa. Bäddsoffan är ju också bara bäddad kvälls- och morgontid och ofta har jag hunnit bädda ur den innan barnen vaknat. Gäster älskar soffan och hamnar ofta just där med orden: "Man borde skaffa en soffa till köket".

Bordet köpte jag också till förra flytten och det går att lägga i iläggsskiva vilket ger plats för 8-10 gäster. Ett optimalt format hade ju varit ett runt bord med iläggsskivor, men jag är inte riktigt där än, jag är för fäst vid det gamla bordet. Dels för att det är så funktionellt, men jag gillar också det ljusa trät som på feng shui light-manér lättar upp de grå, kala väggarna. 

Kök dagen efter inflytt

När jag flyttade in började jag med att möblera med det jag redan hade. Exempelvis den stora, mörkgrå matta som i tidigare boendet låg i rummet. I den lägenheten passade den bra, eftersom väggarna var ljust ljust rosa och rummet flödade av dagsljus och ljusa möbler. Men när jag nu möblerade det gråmålade köket med grå matta, grå soffa, grå stolar, grå duk, mörkblå gardiner och trist takbelysning fick jag knappt luft. Det kändes som en cell. Inte ens Josef Franks "Fåglar" som väggbonad fick känslan att släppa, varför jag gjorde en del förändringar. Som inbegrep shopping. Följande införskaffades:

- En mindre matta i naturmaterial (sisal?) som visade mer trägolv.

- Bordstabletter i linneimitation (25 kr styck på Jysk) istället för grå duk (mer synligt trä).

- Ljusgrå, lättare mörkläggningsgardiner som smälter in i väggarna (Ikea).

- Fönsterlampor i naturmaterial (bambu?) som kastar ett härligt sken över väggar och tak kvällstid. 


Kök efter


Min sovhörna

Jag blir lycklig varje gång jag äntrar köket, särskilt soliga dagar. Det känns som att jag bor i en fyr. Jag har aldrig bott så här högt upp i ett hus (tre våningar) och jag har utblick i tre väderstreck. Därtill är huset helt ljudisolerat såväl utåt (man hör ingen trafik) som mellan lägenheterna. Vilket är skönt om man likt jag har barn som bråkar i falsett. 

Några ord om mönsterkakafonin i ovan bild. Det kanske inte känns helt intuitivt att blanda tre mönster ("Manhattan" på kudden, "Fåglar" på tyget och "Celotocaulis" på lampskärmen) men då måste jag påpeka att DET SKA VARA SÅ. Det är bara att gå in på Svenskt Tenn och se deras show rooms. 

Vän av ordning kan nu referera till inlägget om vardagsrummet där jag dissade för många mönster. Till mitt försvar säger jag att a) Mina köksmönster är koncentrerade till liten yta i ett i övrigt avskalat rum och bildar på så vis en fokalpunkt och b) Konsekvens är för töntar.


Jag spinner dessutom vidare på Manhattan i en bricka ställd i det utrymme som finns under ett köksskåp, dessvärre stilmässigt illa matchad med en kruka jag lånat av mamma som jag förvisso gillar, men som är lite för pastellig för att matcha primärfärger. 

Jag passar på att tipsa stockholmare om att gå på Liljevalchs innan 12 januari och se "Svenskt Tenn: A Philosophy of Home", en av de bästa utställningar jag varit på där. Den är även barnvänlig i det att man byggt upp en mängd interiörer i miniatyrformat, så det är som att gå och glutta in i dockhus. Det är också en hållbarhetsfest och man förstår varför prylarna är så dyra: Tygerna screentrycks, glaset handblåses, möblerna karvas av små familjesnickerier runt om i landet. Svenskt Tenn är skönhet, hållbarhet, tradition, design, filosofi, altruism och konsthistoria, som ett dyrt kinderägg för tanter. Skapat av en västgötakvinna i konstnärligt samarbete med en österrikisk man, idag en stiftelse. 

De förra hyresgästerna hade en mikro i ovan nämnda nisch (yes, nu hoppar jag tillbaka igen). Personligen anser jag att [fristående] mikros är själadödande, så jag gömde den uppe i ett överskåp där den får stå och skämmas. Jag vet inte om ni minns att jag köpte en begagnad mikro på Blocket när jag flyttade sist. Den var rostig inuti och knapparna är på finska. 


En nackdel med lägenheten är att den med ett undantag (det andra köksfönstret) har smala fönsterbräden. Det är omöjligt att ha stora krukor i fönstren, vilket är en sorg. Ovan har jag försökt göra det bästa av situationen och grupperar två krukor och en av min sons skulpturer i triss. Detta enligt Lex Frida Ramstedts "Handbok i inredning och styling". Kanske Sveriges bästa inredningsbok? Nu såg jag dessutom att hon utkommit med en ny: "Handbok i möblering" som definitivt hamnar på min julklappslista (tag notis mamma).

Vad mer finns att säga om köket? Jag är ju stor fan av fria bänkytor, eftersom ett kök ofta är utrustat med fiffiga förvaringslösningar av typen skåp och lådor för sådant gemene man gillar att ha på full display framme såsom smaksättare, byttor med köksredskap, diverse mög etc. Vilket är kontraproduktivt då dessa saker såväl hindrar lustfylld matlagning som att de samlar damm och flott. Men jag har i detta boende beviljat ett undantag nämligen ett knivställ. Kicking and screaming, då jag ogillar den typen av kolosser man såg i varje svenskt hem under 80- och 90-talen, ni vet vilka jag menar:


Jag ogillar dem av flera skäl. Dels det uppenbara: Att de tar mycket plats. Dessutom tycker jag att de är pretentiösa: "Se på miiiig, mästerkocken, jag måste ha mina verktyg i en friktionsfri kloss!". Sen vet ju ett barn att display av knivar är dålig feng shui, särskilt om eggen är synlig som på de där magnetlisterna folk envisas med att dra upp på kaklet vid spisen. Jag har också en mycket osmaklig historia om en väns knivblock, en händelse som utspelade sig i Hongkong för runt tio år sen. Låt oss säga att de små springorna är perfekt BB för kackelacksmammor.

Men, efter att ha kunnat konstatera att mina knivar har en tendens att slöa till sig i kombination med att jag har ont om lådutrymme att lägga dem i, har jag nu fallit till föga och skaffat mig ett magnetiskt knivblock i trä. Eller block och block, det är en rätt tunn skiva i akacia. 


Man lägger bara kniven mot skivan och kan välja att låta eggarna vetta mot väggen, vilket är en något förmildrande omständighet ur ett feng shui-perspektiv. Dessutom tar den mindre plats än den huggkubbe till knivblock jag växte upp med. Inte i. Hade jag vuxit upp i ett knivblock hade jag varit kackelacka. 

Nog om köket. Kreativ input?

Mvh
FruEfficientBadass

3 tankar om ekonomi

Tanke 1: Skojighetsgraden i sparande

I ett inlägg från Frihetsmamman för ett par veckor sedan ("Är det jobbigt att tvingas vara sparsam") skriver hon bland annat:

"Men ja, visst är det roligare att vara sparsam när det inte är ett måste".

Aaargh jag tampas med detta nu. Det vill säga: Jag tycker inte att det är roligare att vara sparsam när det inte är ett måste. Tvärt om, jag har nästan helt förlorat intresserat för det. Jag UNNAR (brrr) mig åt höger och vänster. Inte såsom gemene man tänker naturligtvis, men enligt mina mått. Som att jag, vid random köp take-away (till barnen givetvis, själv lagar jag alltid high cuisine från scratch), köper burken med läsk på pizzerian istället för att ta en proaktiv tur till Lidl och får 1,5 liter för samma peng. Jag köper mitt favoritschampo Redken Allsoft så att det alltid finns hemma, istället för att festa till någon gång vartannat år. Och när jag nu går i julgranstankar för första gången på några år är det all bets off, jag ska ha den största, finaste gran som min takhöjd tillåter.

Det har ju också varit rätt himpavimpa i ekonomin med flytten och omställning efter att jag fått ny hög hyra men därtill slipper subventionera vår gemensamma lägenhet. Eftersom jag inte vet vad som är en normalmånad har jag inte haft fokus. Det blir ändring på det nu. Inte så att jag kommer att börja toksnåla. Men jag ska ta nackatag om min uppföljning och se vart pengarna rinner iväg. Och under ett par månader kommer jag att gå tillbaka till dagpeng. Ni vet, jag får en tilldelad pott på säg X kronor per dag jag inte får överskrida (jag lämnar medvetet fältet blankt då folk brukar rasa mot att jag lever för dyrt) för att bara köpa för pengar jag har istället för att, som varit fallet de senaste månaderna, nalla från spar. 2025 blir ett nystartsår, där alla parametrar är kända vilket känns bra. Frihetsmamman skrev också:

"Av egen erfarenhet vet jag ju att det också är roligare att vara lite extra sparsam de första åren när alla pengar in på ISK:t ger en tydlig skillnad."


Amen! Jag började som tidigare nämnts min sparresa med 3000 kronor på ett "sparkonto". Att se den summan dubblas för att sen tripplas och fyrdubblas var oerhört tillfredsställande. Jag minns än i dag känslan av de "stora" milstolparna av typen 50 000, 100 000 osv. Jag behöver nog återbesöka den motivationen igen. Kanske inte på ISK:arna, de lever sitt eget liv. Utan på buffertkontot i Kuckelimuck.

Låt gå att jag har pengar så att jag klarar mig bra resten av livet (förutsatt att jag inte hittar på dumheter), men jag har under året haft väldig turbulens på buffertkontot. I skrivande stund har jag "bara" 15 000 kronor där. Jag citationstecknar eftersom det väl är vad snittsvensken har (?), men för mig känns det långt ifrån tillräckligt. Jag vill ha så pass mycket att jag ska kunna betala en större resa alternativt renoveringsutgift på landet utan att kannibalisera på ISK. Så från och med förra lönen är det skärpning. Och jag tror att det kommer att kännas bra och motiverande. Det var tanke ett. Och på tal om ISK...

Tanke 2: Sänkt ISK-skatt till nyår

Det har väl inte undgått någon av er och mina bloggkollegor har säkert täckt ämnet på längden och tvären. Men eftersom jag har ett restriktivt förhållningssätt till dagligmedia var det först i slutet av november jag blev varse denna nyhet. Men det är väl strålande! 

Ni vet ju vad jag tyckte om ostkroksgate, d.v.s. signalpolitiskt fåneri i syfte att låtsas hata överklassen (men egentligen straffa småsparare och egenföretagare med egna pensionsavsättningar). Jag har inte satt mig in i detaljerna kring förändringen (annat än att det blir skattefritt upp till 150 000 och därefter reducerad skatt) men applåderar detta. Gemene man måste uppmuntras att spara långsiktigt för att slippa nuvarande situation där 17 procent av folk med en bruttolön mellan 45 000 och 50 000 uppger att de inte skulle klara en månad utan lön.

Tanke 3: Indexfonder är bäst

Å vad ni måste vara trötta på detta tjat vid det här laget. Dessutom predikar jag för redan frälsta men en händelse under hösten triggade ändå denna tanke. Igen. Indexfonder är bäst, ingen protest. För att förklara min huvudbry måste jag backa bandet några år och jag minns ärligt talat inte om jag berättat detta tidigare. 

Jag har en bekant som för runt fyra år sedan blev lämnad av sin sambo, tillika pappan till sina barn. Vi behöver inte grotta i detaljerna kring detta, men låt oss säga att det var ett mindre snyggt lämn. 

Mannen i fråga var, för att använda en underdrift, kontrollerande gällande ekonomin. Klassisk uppdelning: Kvinnan jobbar deltid under barnens uppväxt för att tillåta den Entreprenöriella Mannen bygga firma. Om de lät överföra delar av hans pensionsavsättningar på henne? Ej. 

När han hux flux drog (efter att ha gjort slut på sms) blev min bekant hängande i limbo. Hon fick förvisso bo kvar i det hem de bott i sedan 25 år och han betalade gentilt alla löpande kostnader. Men de förde inga samtal kring framtiden, det vill säga: Hur länge skulle denna Act of Kindness pågå? Särskilt med tanke på att mannen förälskat sig i ny kvinna och som bekant kan ny aktör leda till revidering av status quo. 

Efter ett år av denna plåga stod jag inte ut utan pushade min bekant till att, mailledes, föra en dialog med exet. Jag skrev utkast, min bekant skrev om med egna ord. Jag hoppar alla turer men det hela slutade förhållandevis bra: Han skrev över huset på henne (han hade ändå flyttat in i en flådigare villa med nya förmågan), en av bilarna och därutöver fick hon en summa pengar att investera så att hon, givet sin låga deltidslön, skulle ha råd att drifta huset själv.

Fint kan en tycka, givet att hon hade laglig rätt till noll (de var sambos och han hade säkerställt att all egendom var skriven på honom). Eller rättare sagt: Hon hade rätt till hälften av husets innanmäte i form av 30 år gamla möbler och husgeråd, saker han var ointresserad av då han köpt nytt till nya huset och nya frun.

Det rörde sig om ett mindre antal miljoner vilket kan tyckas mycket generöst, men så återgå till stycke två: Hon skötte enligt ök allt hushållsnära så att han skulle ha tid att bygga företag. Företag som blev lönsamma och såldes för mångmiljonbelopp. Jag skulle klassa den summa hon fick som någonstans mellan kaffekassa och budget för ett par av hans bilköp. 

När så miljonerna låg på hennes Kuckelimuck kliade det i mina fingrar att hjälpa henne investera. Det var här det blev jidder. Min bekant valde nämligen att lyssna på honom. Varför? Kanske får man betänka att hon levt med honom i många år, han har varit Far I Huset, HSB etc. Det är svårt att mitt i livet dra om synapser i hjärnan och trots att jag sjöng indexfondernas lov landade rubb och stubb i utdelningsaktier. 

Och inte vilka utdelningsaktier som helst. I huvudsak två fastighetsbolag. Brrrr.....

Utdelningsaktier behöver inte imperativt vara sämre än indexfonder. Förutsatt att du:

a) Är intresserad nog så att du kan göra ett klokt, diversifierat urval.
b) Är intresserad nog så att du då och då ombalanserar, i det fall du märker att makroekonomiska förändringar riskerar att göra dina bolag obsoleta.

Som ni förstår har min bekant varken a eller b utan hon pytsade på anmodan in merparten av pengarna i dessa två fastighetsbolag. Bara det att de låg i samma sektor är ju rödflagg. När jag påtalade detta bollade hon tillbaka till Hanen som replikerade: "De här bolagen kommer alltid att leverera". Ja ni hör ju, vi har med en Testosteroninvesterare att göra. 

Så nu sitter min bekant med en kraftigt reducerad portfölj och årliga utdelningar på runt 60 000 kronor. Hade hon haft indexfonder hade hon enligt fyraprocentregeln kunnat plocka ut 120 000 kr om året.

Hon ringde mig för någon månad sedan och ondgjorde sig över sin prekära situation. "Vad ska jag göra? Ska jag sälja?". Hon hade nämligen lyssnat på ett avsnitt av Rikatillsammans där Jan i någon passus sagt att man kanske inte nödvändigtvis ska sälja när en aktie presterat dåligt under en period. Jag vet inte kontexten i uttalandet och han har säkert rätt. Men skåda nedan kurva. Grönt: Ett av valda fastighetsbolag (pil för köp). Rosa: OMX30. 


Visst går indexfonder ner ibland (som i skrivade stund slutet av november 2024). Men jag ser det som att börsen tar sats för nästa kliv uppåt. Och ja, det kan gå fort ner och det segar sig upp (börsen tar som bekant hissen ner men trapporna upp), vilket föranleder uttalanden som "Det är så tryggt med utdelningsaktier, de levererar i såväl upp- som nedgång!". Minus att de inte alltid gör det, lex Covid Utdelningsstopp. Dessutom är det svårt att generera utdelning om man går i konkurs.  

En indexfond är självrengörande. När ett bolag, likt grön graf ovan, underpresterar så till den grad att det inte längre kvalar in i fonden, petas det ut och ersätts med ett nytt up- and-coming-bolag. Ett bolag kanske (troligtvis) inte ens de vassaste av Professionella Investerare förmått identifiera. I en indexfond undviker du bolagsrisk, det vill säga risk att förlora dina investerade pengar, eftersom den alltid kommer att bestå av välfungerande bolag. 

De ingående bolagen kan under en period (normalt runt sju månader, i svåra fall upp till knappt två år genomsnittligt räknat) dippa i paritet med världsekonomins svängningar, men så länge du inte säljer har du kvar dina antal andelar. Och när världsekonomin sen pendlar tillbaka ökar storleken på dina andelar igen. Du kan sova gott om natten i trygg förvissning om att dina innehav är befriade från den enskilt största orsaken till investerarmisslyckande: Inblandning av människor i allmänhet samt Testosteroninvesterare i synnerhet. 

Vilka indexfonder ska man då ha? Vilka som helst om du frågar mig. Så länge de har ordet "Index" i sitt namn och en avgift på under 0,3 procent. Mina nuvarande fonder är bara två till antalet. För skojs skull petar jag in dem i den graf jag visade ovan (lila samt orange).


Från topp till botten ser ni (mina fonder i fet stil): Länsförsäkringar USA Indexnära, OMX 30, Spiltan Aktiefond Investmentbolag och slamkryparen längst ner är - låt oss vara transparenta - Corem - denna "superstabila utdelningsaktie" som "alltid kommer att leverera". 

Jag uppmanade min bekant att vända sig tillbaka till sitt ex för rådgivning. Jag har ingen lust att blanda mig i denna röra. I bästa fall kommer han till någon sorts självinsikt om sin investeringsrådgivande förmåga och erbjuder sig att lassa över lite mer deg som kompensation. Pengar han kanske har vett nog att inte ha åsikter om. 

Jag vet att ni vet allt detta, men propaganda är färskvara så jag kände att det var dags att göra ett återbesök i frågan. Äg alltid bara indexfonder. Om du absolut måste, avsätt en pott på max 10 procent du kan leka runt med. Kanske verkar det motivationshöjande för din spariver vilket är skäl nog för mig. Men låt indexfonderna göra de tunga lyften. 

I ett annat RikaTillsammansavsnitt (tror det var i serien om "Hur rik är svensken" under hösten) nämndes att merparten av svenskarna investerar i fonder men att aktiv förvaltning är överlägset mest populärt. Vilket på ett sätt är helt obegripligt givet att de i regel underpresterar OCH är dyrare. Men på ett sätt helt begripligt, eftersom gemene man likt min bekant graviterar mot Folk Som Uppger Sig Kunna Saker snarare än att lita på sin egen förmåga. 

Och ja, man får utdelning även i en indexfond, men den återinvesteras automatiskt. Ytterligare en vinst om du frågar mig (fullserviceprodukt!), eftersom livet rymmer så mycket mer än att hänga på Avanza. 

Mvh
FruEfficientBadass

P.s. Lyssna också gärna på något av Choose FI:s avsnitt med J L Collins, exempelvis detta. Väl investerad tid. 

Husesyn 1: Vardagsrum

Grattis på lönedagen! I mitt inlägg om flytten efterfrågades husesyn och innan jag börjar vill jag bara adressera elefanten i rummet: Jag dricksade inte flyttkillarna. Varför? DE FÖRTJÄNADE INGEN DRICKS. De var långsamma, griniga och dåliga kommunikatörer. Jag flyttade från en etta med 30 kartonger, noga uppmärkta med destination ("Källare"/"Vardagsrum" etc). De anlände min förra bostad runt 13:00 och när jag visat dem förråden drog jag till min nya och tänkte väl att de skulle dyka upp inom ett par timmar. Icke. Det dröjde fram till halv sex innan de, efter att konstfärdigt ha ignorerat mina nyfikna [hysteriska] sms med frågor av typen "Hur går det?", "Var är ni?", "När tror ni att ni kommer?" gled in med tre minuters varsel. Observera att det tar runt 20 minuter att köra från lya ett och lya två så i min fantasi såg jag hur de körde över Öresundsbron med mitt patinerade bohag. Möblerna struntar jag väl i, men KLÄDERNA! Det har tagit decennier att bygga upp den perfekta kapselgarderoben. 

Att se dem arbeta var en plåga. De tog en kartong i taget, utan några som helst synergier av typen "Lassa hissen full med kartonger som ska ner i källaren, för att därefter lassa hissen full med saker som ska upp i lägenheten". Det visade sig också att de av outgrundlig anledning plastat in alla mina sketna loppisfynd till möbler. Det var troligtvis detta som tog tid. 

I bokningsbekräftelsen stod att jag skulle swisha betalning i samband med att killarna anlänt till startdestinationen. Men senare på kvällen, när de sent om sider blev klara, blev det en massa jidder. "Har du verkligen betalt?", "Får jag se swishkvittot?" och "Nästa gång du flyttar ska du betala efter att vi avslutat!". 

Som grädde på moset glömde de en del saker i bilen som en förvirrad person kom ut med tre dagar senare. Jag var inte hemma då så jag sa åt honom att ställa de två tavlorna det handlade om utanför dörren varpå han lät helt uppriven: "Men jag har ju hela bilen full!" Ehhh, va? Med två tavlor? Det visade sig ha skett en internkommunikativ miss så hade vi inte rett ut det hade jag mycket väl kunnat komma hem med hela trapphuset fullt av någon annans grejer. 

Så nej, de fick ingen dricks, och jag kommer inte att rekommendera firman i fråga för någon jag känner. 

Så, till husesynen. Jag börjar med vardagsrummet, eftersom det är vad man ser direkt när man kommer in. Några grundförutsättningar här: Huset är bara några år gammalt och känns väldigt nyproducerat på gott och ont. På gott eftersom allt är toppfräscht. De tidigare ägarna verkar inte ha satt upp en enda pryl på väggarna (vilket kan bero på att de är satan att borra i - betong) och alla väggar är genomgående ljusgrå - en bra grundkulör. Men när man jobbar med nya hus kan man inte drämma in bara nymonterat från Ikea, då blir det för själlöst. På motsvarande sätt kan det bryta av med lite moderna och fräscha möbler i ett ruckel. Lex "Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel!", min nya drog på SVT Play.

Men här gällde det alltså att smula ner den splitternya känslan i boendet och lyckligtvis har jag nästan bara gamla loppisfynd alternativt skavda Ikeamöbler med snittålder tio år.





Detta är vad som möter besökaren när man kommer in i lägenheten från hallen. Vardagsrummet fyller alltså två funktioner: Umgängesyta och arbetshörna, eftersom jag förlägger merparten av min arbetstid hemma (halleluja). Jag saxar några rader ur Agneta Nyholm Winqvists bok "Feng shui för svenska hem":

"Vardagsrummet är den plats i vårt hem där vi visar omvärlden vilka vi är; det symboliserar vårt självförtroende. Vardagsrummet är ett ställe där vi ska kunna koppla av, umgås och ta emot gäster. Det är också här vi oftast visar upp våra vackraste ägodelar."

Jag håller med om allt ovan, med betoning på "koppla av". Det är den ultimata lyxen att efter ett år i en etta med mina barn ha ett neutralt umgängesrum där de kan komma och gå. De kan kura upp i en soffa och läsa (I wish) eller kolla på TV för att sen dra sig tillbaka till sina hålor. Jag kan ha folk på besök som inte prompt behöver sitta uppstyrda vid ett matbord utan de kan vältra sig i en soffa. Inte minst uppskattar jag att kunna ta en liten lur där själv framåt eftermiddagen, eftersom det på något sätt känns mer legio än att gå och lägga sig i en säng. 

Avkoppling för mig handlar mycket om färg, att inte behöva processera en massa färgintryck och livliga mönster. Färgskalan i mitt vardagsrum är naturlig, vilket åtminstone jag upplever som avstressande. Grått, duvblått och mossgrönt med inslag av trä. Även form kan vara en stressor. Om du har en mängd "coola designer" som var och en skriker ut sitt budskap ("Se på mig! Jag har sofistikerad design!") är även det föremål för distraktion. Jag gillar enkelhet, i allt från kläder till möbler och husgeråd. Dessvärre måste man I DAGENS SAMHÄLLE värja sig mot allt konstlat och komplicerat. Det enkla får man varsamt sålla fram, företrädesvis på andrahandsmarknaden. 


Enligt feng shui ska man blanda olika element. Nu kan jag inte detta utantill utan tjyvkikar i boken igen:

- Trä (står för öppenhet, uthållighet och förtröstan). Åtgärd: Trämöbler och träaccessoarer. Växter, samt tavlor som föreställer växter. Grönt och mellanblått.

- Eld (står för dynamik, kreativitet och självsäkerhet). Åtgärd: Alla sorters ljus, även elektriskt. Konst som föreställer djur eller människor. Färgen röd. 

- Jord (står för stabilitet och organisation). Åtgärd: Keramik, fyrkanter och rektanglar, jordfärgade toner.

- Metall (står för mental klarhet och koncentration). Åtgärd: Stenar, föremål av metall.

- Vatten (står för "tystnaden och mörkret där vi kan komma till insikt om livets skeenden"). Åtgärd: Alla former av vattenarrangemang, speglar, svarta och mörka toner.









Med bas i ovan resonemang kan vi köra ett feng shui-bingo. I ovan bilder fångas följande:

1. Trä: Golv, soffbord, skrivbord, hylla ovan skrivbord, växter (sammanlagt sex levande och en gren på väg att knoppas och ja, jag fann den på marken). Grönt och mellanblått i soffkuddar och detalj i planschen samt oljemålningen. 

2. Eld: Sammanlagt fem elektriska ljuskällor samt tre levande ljus. Vid fint väder flödar rummet (som är i söderläge) av solljus, varför jag behöver ha långa linnegardiner längs med hela fönsterytan. Planschen ovanför soffan föreställer Picasso, en av hans fruar och Robert Capa en solig dag på stranden ("konst som föreställer solsken"). 

3. Jord: De brunbeige blomkrukorna i fönstret, terrakottakrukan på det gröna skåpet, de rektangulära tavelramarna. Här har jag en vision om att hitta triss i keramikföremål (skålar/vaser) på loppis att ha i fönstret. De ska vara riktigt vintage, typ 50/60-tal, och ytterligare bryta av mot känslan av nytt.

4. Metall: Armaturerna till bordslamporna, stenarna i ljusvasen (varav några är handplockade på franska sydkusten), cirkelformat sidobord, kopparkruka.

5. Vatten: Damejeannen med kvisten i (den stora vasen under det svartvita fotot), svarta och mörka toner i Jesper Waldersten-bilderna. 

Som komplement till ovan jobbar jag med olika material och strukturer - ullig matta och filt, grovt sofftyg, kuddar i sammet, skira gardiner. Det som skulle kunna läggas till är någon form av djurtextur av typen fårskinn eller fuskpläd. Men för tillfället är jag nöjd. 

Det här med feng shui kan man ju tycka vad man vill om. För det första är ovan en västerländsk nutida tolkning, en light-version. Jag är personligen inte så mycket för att följa baguor och placera ut symboliska föremål av typen guldmynt i ett hörn för att bli rik (jag är ju redan rik!) eller att rena hemmet med salt vid trösklarna (även om jag testat en gång). 

Jag tycker att ovan handlar om sunt förnuft. Tänk er själva den torra känsla man får inombords i en gillestuga av 70-talssnitt där allt, allt, allt är i furu. Eller den kalla och otrevliga känslan i en man cave daterad 1983 med stålrör och svart läder. Man behöver blanda. In med luft, vatten, grönska, men para med jordade element. Och om ett rum ska kännas inbjudande, särskilt ett vardagsrum, behöver man lägga till det där je ne sais quoi i form av konst, skönhet och, tillåt mig bli pretentiös: Intellekt. 

Vän av ordning noterar Svenskt Tenn-mönster här och var. Jag vet att det är fantasilöst. Jag vet det för att jag i somras satt utanför Dramaten när en kvinna i min ålder gick förbi och sa till en ung kvinna (kanske ett barn): "Jo, det är ett ställe där rika människor som saknar egen smak går och handlar". De var otvetydigt på väg mot Strandvägen 5. 

Men jag älskar mönstren. Mer om mina favoriter när vi kommer till köket. Men elefanterna talar sitt tydliga språk: "Vi var dyyyra!". Och med tanke på att allt annat i rummet varit billigt eller gratis, förhöjer elefanterna rummets air från att bara vara "Blocket, Blocket, loppis, från landet" till att tangera eklektiskt. På samma sätt som att du kan förhöja intrycket på en second hand-fyndad Lindexoutfit med hjälp av en retro märkesklocka eller en kvalitativ handväska från ett av de stora modehusen (inköpt på Sellpy till en tredjedel av priset). 

Passus gällande handväskan. Lyssna på Stil från 25 oktober: "Handväskan - är den fortfarande en 'it'-grej, trots skyhöga priser?" för intressant input. Den dåliga nyheten är att märkeshandväskor, trots modehusens försäkringar om att de tillverkas av välavlönade specialister i labbrockar, i stor utsträckning kommer till i sweat shops med usla arbetsvillkor. Ytterligare en dålig, men kanske inte helt oväntad information, är att marginalerna är skyhöga. En genomsnittlig dyrväskas material ligger på runt 700 kronor och kan gå för 30 000. En god nyhet är emellertid att undersökningar visar att människor bedömer att folk (kvinnor) som bär dyra märkesväskor är stilfullare och smartare. Så om du känner dig träffad, skaffa en märkesväska. 

Åter till inredningen. En sak jag fått förnyad energi kring är detta med böcker. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg skaffade jag i somras boken "My Hygge Home - How to Make Home Your Happy Place" av Meik Wiking (dansk). Kostar 209 kronor på Bokus, bästa julklappen. Han skriver så här:

"A study showed that a sixteen-year-old with no books at home went on to have below-average levels for literacy and numeracy, whereas teenagers with only lower levels of secondary education but from a book-stacked home 'became as literate, numerate and technologically apt in adulthood as university graduates who grew up with only a few books'".

Nu kan man tycka till om validitet et al, troligtvis fanns där andra faktorer som spelade in MEN det går inte att komma ifrån att böcker är en underbar inredningsdetalj. Meik fortsätter:

"Your home and your room impact you and your behaviour. You act differently in different room settings, so simply having books there will make a difference. And finally, keep in mind that Cicero, the roman statesman and scholar, is said to have pointed out that a home without books is like a body without a soul".

Dum fråga, men fanns det många böcker i omlopp under Ciceros tid (106 år f.Kr)? Jag måste uppenbarligen omge mig med fler böcker. Så från min brutala bokhyllrensning år 2018 har jag nu så sakta börjat bygga upp ett litet bibliotek med bas i de titlar som överlevde rensningen. Jag har också kvar en del referensverk kring inredning, feng shui och stil som ligger i en hög bredvid skrivbordet, lätt att nå vid bloggskrivande. På soffbordet några feta verk jag skaffade inför stylingen av vår lägenhet. Kostade runt 50 kronor styck på Myrorna och jag blir glad varje gång jag ser dem (en föreställer dessutom djur i vatten - bingo).

Gällande budget vardagsrum var den i princip noll. En soffa, skrivbord, lamporna, det patinerade höga soffbordet och gardinerna kom från vårt gemensamma bohag på Östermalm. Ullmattan köpte jag på loppis i Hudik för ett par hundra för flera år sen. Skrivbordsstolen fick jag av mamma, men jag klädde om den mönstrade sitsen med beige markistyg. Ikeabyrån som TV:n står på köpte jag på Blocket i samband med förra flytten, liksom Stringhyllan ovanför skrivbordet. Det gröna skåpet heter Ivar (Ikea) och jag målade om det med linoljefärg (allt från Blocket). Den ljusare av sofforna fick jag av de tidigare hyresgästerna som annars hade tänkt köra den till tippen. Obegripligt, världens bästa soffa!

Jag hade ett stort överflöd av soffkuddar från vårt gemensamma boende av någon anledning. Jag handplockade de med mest stuns i (ni vet, dunkuddar man kan puffa ner för den rätta looken) och använder de billigare innerkuddarna till utemöblerna (inlägg to come). Den stora vasen (damejeannen) är från landet och jag hade en mycket tydlig vision av att den skulle stå just i det hörnet med en kvist. Tavelramen ovan hittade jag i soprummet och bilden kommer från min samling Waldersten-posters.

Samtliga växter inhandlades i samband med homestylingen och håller sig fortfarande fina och fräscha, eftersom jag skämmer bort dem med regelbundna duschar och växtnäring. Absolut a och o är att hålla armlängds avstånd från så kallade "konst"-växter (finns inget konst med dem, de är hemska). Hellre då inga växter alls, eller suckulenter så stryktåliga att till och med en man kan klara av dem.

Jag skojar! Män kan VISST! Fnissar lite när jag tänker på en historia från podden Kafferepet där en nyskild man lyckas ta död på den del av växterna han fick med sig i bodelningen. En efter en viker hädan utom en monstera som han vårdar ömt. Han läser på, han för ett schema, exakt en deciliter vatten varje lördag. Tills det att hans femårige son något år senare frågar honom: "Pappa, varför vattnar du plastblomman?".

Men det var inte jag som sa det. Vad säger ni, får vardagsrummet godkänt?

Mvh
FruEfficientBadass

Min väg till FI

I inlägget Nu är jag FIRE fick jag en förfrågan om att beskriva hela min väg till FI. Ett uppdrag som skulle inbegripa såväl granulära studier av siffror som skapande av graf det vill säga ett för en kalenderbitare oemotståndligt uppdrag. Så här kommer den, min ISK:s öden och äventyr från 2014 och framåt (jag ber på förhand om ursäkt för den konstiga sifferbrytningen på Y-axeln, fattar inte hur man får till bra tusenavdelare).


År 2010 hade jag noll kronor i sparande. Det var vid ett möte med banken jag insåg att detta inte kändes så vettigt eller vuxet. Inte för att banken påpekade det, herregud, de ville mest låna ut pengar till oss. Utan för att det kändes märkligt att skapa ett barnspar när vi vuxna heltidsarbetande föräldrar inte hade ett rött öre i buffert. Nåväl, jag vill minnas att jag hade 3 000 kronor på ett vanligt konto, ironiskt döpt till ”Spar”. 

Jag satte där och då igång att fixa runt lite med ett par tusen sparade i månaden. Första åren låg dessa på ett fasträntekonto på Kuckelimuck. Sen skaffade jag ett konto på Nordnet. 

Vad jag sparade i? Enskilda aktier såklart! Det var ju tidens melodi. Analysera bolag, PE-tal bla bla. Bland annat köpte jag något för stunden hajpat läkemedelsbolag (Active Biotech?) och Ratos, det typ sämst presterande investmentbolaget.

År 2014 och 2015 pytsade jag ändå in en del (windfalls av typen skatteåterbäring och bilförsäljning). Brs börs på det och jag gick in i 2015 med närmare 250 000 kronor.

År 2015 var ju året jag hade turen att få två lunginflammationer på rad så att jag under tre månader var sängliggande med en iPad som enda sällskap. Det var efter scrollande på Rika Tillsammans jag trillade över MMM och såg ljuset. Det var nu mitt liv gick från svartvitt till technicolor och sparandet tog fart. 

Hösten 2015: Jag storstädade min ekonomi. Jag gick igenom alla mina pensionstillgångar (allmän såväl som tjänste) och samlade i stora sjok istället för de småskvättar jag haft tidigare (indexfonder där möjligt, premiepensionen i Såfa). 

Jag fick rätt stor skatteåterbäring men började också skatta 700 kronor mer i månaden på eget bevåg (minns inte bevekelsegrunden här, troligtvis något juniort som att jag gillar att få tillbaka på skatten).

Under nästkommande år gjorde jag mig av med kyrkoskatten (1,03 procent av bruttolönen) och fick en rätt rejäl bonus. Det var detta år vi gick över till att äta mer vegetariskt (Läs: Linsgrytor till förbannelse) och verkligen slaktade våra matkostnader. År 2016 var året jag flyttade över till Avanza och la merparten av mina investeringar i Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Jag hyrde också ut vårt lantställe i Hälsingland till företag och privatpersoner. Sparkvot uppe i runt 40 procent.

Efter en stark börshöst gick jag in på 2017 med närmare miljonen på ISK:en. Även detta år fick jag en fläskig bonus. Oklart varför, det gick dåligt för firman. Men det var något med valutakurser som räddade resultatet på slutet av året. Vi gjorde oss detta år också av med bilen.

År 2018 slutade jag ju mitt gängse tjänstemannajobb som försäljningschef och hoppade på en start-up. Jag fick 10' mindre i bruttolön men märkligt nog märktes det knappt på sista raden. De sparkade mig efter ett kvartal men jag fick i samma veva stor slutlön från föregående jobb. 

Sen flyttade vi norröver och i samband med det hyrde vi ut lägenheten i Stockholm till ett närmast ohemult belopp. Jag tackar min lyckliga stjärna att vår exemplariske hyresgäst därefter fick betala det dubbla för en annan lägenhet i området. Jag fruktade annars att han skulle reklamera hyran e d men för protokollet använde jag en helt legitim hyressnurra. Han har heller inte klagat. Den här hyresgästen höll oss flytande de första åren i Hälsingland.

År 2020 ser ju odramatisk ut i grafen, men jag har bara tagit ingångsvärdet varje år varför coronadippen inte syns. Det är en ledsen gubbe i min fysiska graf. Ett tag var jag nästan nere och snuddade på miljonstrecket igen. Detta år gick jag från studiebidrag till lön på Redaktionen. Jag weelade och dealade också en del i form av försäljningar (bland annat en grupp Tove Janssonfigurer som gick för 17' på Tradera). Alla innehav kvar i Spiltan. 

År 2021 var inget muntert år coronamässigt men som ni minns var det börsrusning. Vi hade fortfarande hyresintäkt från Stockholm kvar under första halvan av året. Detta var också året barnens far blev sjuk så där hade vi ett inkomsttapp. Men jag lanserade Sparboken och fick in en del intäkter. 

Under 2022 slog skiten i fläkten. Ukraina med efterföljande energikris, inflation etc. Dessutom drog barnbudgeten iväg på språkresor, privat tandställning (som visserligen togs från barnens fond så det berör inte grafen ovan) och dessutom gjorde vi en gemensam resa till Paris. I slutet av året tar jag ett vanligt knegarjobb och börjar dra in ordentligt med stålar igen vilket täppte till de flesta hålen (för att inte säga alla).

År 2023 flyttade vi tillbaka till Stockholm och separerade. Eftersom jag då hade mitt heltidsjobb behövde jag inte kannabalisera så vansinnigt från ISKa och i samband med försäljningen 2024 är jag FI. 

Till saken hör att jag hade en spargraf som startade redan 2011, men jag kan inte hitta den nu. Min FI-strävan inleddes ju med några fumliga år i kölvattnet av min läsning av nedan bok. Inget fel med den, men det är ju en sån där "analysera bolag"-historia med skillnaden att författaren, förutom att tala P/E-tal också beskriver de övergripande mekanismerna kring en pengamaskin och frihetskänslan som följer med en. Det var fröet som ledde till att jag gjorde vissa omställningar i mitt liv, om än långt ifrån FIRE-kompatibla.


För dig som precis trillat in på den här bloggen och undrar vad det handlar om skulle jag nog hellre rekommendera detta blogginlägg av MMM. Vägen till FI handlade för mig mycket lite om att analysera bolag (det har jag delegerat till Spiltans förvaltare) men mycket om att yxa loss sparutrymme i form av ändrad livsstil. Och om vi ska vara helt ärliga: En rejäl bostadskarriär. Jag hade tids nog nått i mål ändå, men det hade inte varit för att jag överlistat börsen utan för att jag slutat köpa kläder, renoveringar och dussincharter.

Ni kan också läsa mina "Skala Löken"-inlägg vars länkar ligger i detta inlägg.

Avslutningsvis vill jag sprida den propagandafilm Utdelningsbagaren släppte för fem år sen. Perfekt att visa en motsträvig partner.




Mvh
FruEfficientBadass

Flytten

I skrivande stund är det två veckor kvar till flytt från en etta i innerstan på 43 kvadrat till en trea i närförort på 85 kvadrat. Eftersom jag kommer att ha fullt upp i början kommer jag inte hinna skriva varför jag gör ett proaktivt inlägg. (Jag har alltså redan flyttat in när du läser detta)

Jag har ju allt sedan kontraktskrivning surat en del över den nya hyran som är tre gånger så hög som den förra. Jag kan inte låta bli att tänka alternativkostnad. Lyckligtvis har ISK:en gått åt rätt håll på sistone och det är svårt att gnälla över hyran när jag ser att ett års hyra presterats på ISK:en bara på en månad. Ja, jag vet, inga garantier att det fortsätter så bla bla men det känns ändå bra.

Jag måste helt enkelt acceptera att det här är en kostnad jag får ta för familjefriden. Barnen är som sagt överlyckliga och jag gillar verkligen att den här bostaden ligger ett stenkast från T-bana. Lustigt nog får de knappt någon förändrad åktid till skolan, trots att vi nu bor utanför tull.

Däremot bär det mig emot att sprätta pengar i själva flytten. Jag rekade både länge och väl efter en prisvärd, pålitlig flyttfirma. Flytt är, efter ihopvikning av strumpor, det tråkigaste jag vet (själva flytten alltså, sen älskar jag att få ordning på allt) varför jag kostat på mig kartonghyra, flytt och flyttstäd. Det hela kommer att gå på drygt fem tusen och i min värld är det så bisarrt prisvärt. Det är vad en Lyxfällan-deltagare lägger på utemat på en månad. Plus att jag tycker att det bör kriminaliseras att be vänner att hjälpa en att flytta, åtminstone om man är över 25 år gammal. 

Det enskilt största köpet är en 140-säng till Odågan. Den köpte jag på Blocket för 2 500 kronor. En superfräsch säng som stått i ett gästrum, komplett med fin gavel. Det kommer att gå ytterligare en tusing på Tiptapp (forslar hem den först efter flytt) men det blir ändå mycket billigare än att köpa en ny. Jag vet inte vad som hänt, men det verkar ha gått inflation i sängpriser sen jag handlade ny sist. Billigaste sängen från Ikea (140 cm) kostar 6 200 kronor och då ingår inte gavel. Min uppskattning är att jag köper säng för 30 procent av nypriset.

Det roliga när man köper på Blocket är att man tar det som finns och att det får en att tänka i nya inredningsbanor. Hade jag köpt en ny säng hade gavel definitivt varit beige. Nu blev den i mörkgrå/svart sammet. I kombination med den svarta prydnadshylla jag får av en kompis (inte riktigt den nedan men samma stil) blir färgtemat för Odågans rum således svartvitt, kanske med inslag av någon vågad accentfärg (beige...).


Hon äskar ju fotokonst så det blir perfekt att ge henne ett par svartvita inramade foton i julklapp. Och kanske en beige ullig gullig pläd hon kan ligga och smida ränker under. 


Jag är också glad över den soffa de tidigare ägarna skänker mig. Idag har jag ju en soffa, men det är en bäddsoffa som också är min ordinarie säng så den ska stå i köket. Med den nya planlösningen (se ovan) kommer jag för första gången på ett år att ha ett ordentligt vardagsrum. 


Soffan fick jag span på när jag under sensommaren var på besök för att mäta lite och när de visade mig sitt knökfulla källarförråd fick jag en skymt av ett grått tyg jag gillade. Jag frågade om de kunde tänka sig att sälja den till mig och det kunde de. Minus att jag slapp betala. Gulligt va! De fick en flarra vid tillträdet.

Som komplement till ovan har jag fått överta en mörkgrå tvåsitssoffa från gamla lägenheten så att jag kan bygga ett "soff-L" för umgänge och fredagsmys. Jag är nu på jakt efter ett soffbord där jag får gott om plats för mina coffee table books. Böcker, som ni minns att jag ihärdigt rensade ut för några år sen, ska få bli del av den nya känslan i lägenheten. Böcker med måtta vill säga, jag kommer inte att börja bygga Billys igen. En pocketfull stringhylla ovan skrivbord och lite praktverk i högar.


Jag är för tillfället mycket inspirerad av ovan titel som tipsar om hur man kan skapa ett inbjudande hem och där är böcker en bärande del (jag tänker inte läsa dem för guds skull, då kan man ju lära sig saker).


Ovan Ikeabord är på min radar och när ni läser detta har jag säkert redan slagit till. Andrahandsvärdet på Ikeamöbler är förhållandevis högt. Exempelvis kostar Holmerud nytt bara ett par hundringar mer (Lisabo drygt det dubbla), men då slipper man montera skiten plus att du greenwashar ditt samvete något. Holmerud ser inte så kul ut, men det var faktiskt en rekommendation från stylisten när vi sålde lägenheten (vi saknade då soffbord). Faktum är att det med rätt innehåll (feta böcker undertill, en vas med grönt på sidan) blir rätt vackurt.

Apropå detta med böcker. Det går lite halvknackigt med privat läsning för mina barn. Efter att ha konsulterat en vän i frågan kom jag upp med följande strategi: Småttingarna får fri spons när det gäller köp av böcker. Bibliotek i all ära, men nu vill jag att de arbetar upp en känsla av att de är läsande varelser. Då kan det finnas en pedagogisk poäng i att deras rum faktiskt innehåller böcker (men jag har förordat pocket, någon måtta får det vara).

Den ena högg snabbt och la en Bokusbeställning. Det fanns inga krav kopplade till valet av böcker, ville hon läsa om smink var det helt i sin ordning. Tänk: LÅG tröskel. Nu la hon ribban något högre med boken som ligger till grund för serien Nattryttarna. Eller förresten ett krav har jag, nämligen att jag inte bekostar en bok förrän de läst ut den förra. 


Sen köpte jag två stringhyllor så att de kan samla sina boktroféer i varsin liten bokhylla. Nordiska Galleriet reade ut dessa i somras för dryga tusingen styck. Jag är medveten om att jag kunnat köpa något generiskt på loppis för femtio spänn men lyss: På samma sätt som du kan höja intrycket på en i övrigt sparsam Lindex/HM-outfit med en märkesväska eller vintage märkesklocka, kan du höja intrycket i ett Blocketfyndat rum med en detalj av detta slag. Det behöver bara vara en (1). 

Tja, detta är vad som införskaffats till lägenheten. Det kommer med stor sannolikhet att behöva köpas ett par mörkläggningsgardiner till men sen ser jag inte att det behövs så mycket mer. Jag har vindsförrådet på gamla stället knökfullt med grejer från vår gemensamma lägenhet och jag ska pussla in dessa saker innan jag ens funderar i köpbanor.

Det härliga är också när vänner hör av sig som vill dela med sig av överflödiga ting. Jag får exempelvis en utesoffa till stora balkongen av en kompis. Den lilla balkongen är inglasad, och där ska jag få en uterumsvärmare från annat håll. I övrigt tror jag att jag har allt jag behöver. Jag kommer till och med att ha plats för en gran i år.


Mvh
FruEfficientBadass