FruEB/Utbyggnationen 1-0

För ett par veckor sedan vann jag en stor seger. Jag vann mot Utbyggnationen. Part i dramat är en vän, låt oss kalla henne Marknadsförar-L, för det är så hon heter. Marknadsförar-L med man köpte för ett antal år sedan ett hus i norrort (norra Hofors) - en villa som de nu fyllt med barn så till den grad att de sedan ett par år ivrigt diskuterat svenskarnas favoritämne efter väder: Utbyggnation. För en familj med tre barn kan ju omöjligt bo i en villa med fem rum och ett källarplan n'est-ce pas? Man måste bygga UUUUT! STÖRRE! BÄTTRE! Ro hit arkitekten!

Jag har sett dessa planer rullas ut framför mig på köksbord, jag har hört snacket om "en extra matsal i söderläge" och "ytterligare en uteplats" och "alla barn eget rum" och jag har försökt att knipa käft. Men till slut var jag tvungen att ta bladet från munnen och tala (bör jag tillägga att jag hade bjudits ett par glas Chardonnay). Varför bygger ni ut när ni redan har sju gånger så mycket utrymme som en familj er storlek har world wide? Eller fem gånger så stort som din egen släkt hade två generationer bort? Vad ska ni med tre matplatser till när ni ändå kommer att sitta i köket 19 måltider av 20 (räkna efter och återkoppla, jag lovar att jag har rätt)? Varför ska ni bygga till en helt ny flygel för barnrum när ni har Ett Helt Källarplan ink. fräsch toalett som blir perfekt för den framtida tonåringen, egen utgång und alles? Vid den tidpunkten är det också lämpligt att småttingarna får varsitt sovrum vilket de ju får när äldsta barnet flyttar ner i källaren. Fram tills dess kan de dela, som på förr i ti'n?

Detta antagande att Ett Barn Behöver Eget Rum är en inte ens hundra år gammal idé som kom av "Den bostadssociala utredningen 1933" där TBC var ett av de tungt vägande skälen. Man såg att familjer där alla sov i en-två kökssoffor drabbades hårdare. Därtill fanns en del andra aspekter som jag inte tänker gå in på här, men steget från kökssoffan till det haussade förhållningssätt vi har på familjeboendet idag är rätt stort och tuberkulos går dessutom att bota idag vilket är rätt angeläget eftersom sjukdomen i fattiga områden dödar fler än HIV/Aids gör. Om jag talar av egen erfarenhet har mina barn ofta tytt sig till varandra nattetid, särskilt om vi kollat på socialrealistiska draman som kvällsfilm. Jag ser inte problemet. Eller jo, jag ser ett problem, men det gäller snarare utbyggnationen än den upplevda trångboddheten:

Ça coûte la peau des fesses.

Den kostar rumpskinn! När jag först hörde talas om projektet låg Marknadsförar-L med man redan ute med sexsiffrigt på själva arkitektritningarna. Jag har förträngt siffran för helhetsprojektet men gissar att the sky was the limit som brukligt är i sådana sammanhang ("vi siktade på tre mille men det blev sju haha"). Och ja, jag fattar att en utbyggnation av det slaget i norra delarna av stan troligtvis ger bra ROI på lång sikt. Det faktum att de köpte ett hus som stod under en kraftledning som nu är borttagen har emellertid redan gjort att huset nästan dubblats i värde (ink. sju års bostadsprisutveckling) och det utan att de behövde lyfta ett finger, än mindre äta mikrad mat i ett halvår under pågående entreprenad. Tiden är framledes deras bästa vän när det kommer till husekonomi, inte att belåna sig upp till taknocken för yta som åtminstone delvis  kommer att stå tom större delen av tiden. För ni minns väl hur den amerikanska medelklassvillan brukas?

Nu kanske Marknadsförar-L med familj utgör undantaget. Kanske kommer barnen till fullo att uppskatta den integritet varsitt rum erbjuder redan från späd ålder och kanske kommer de att rotera middagsplats en gång var tredje dag. Den som lever får se men i nuläget, håll i er, verkar det som att de skrinlagt sina planer på att bygga ut, yihaaa! Om jag ska vara ärlig tror jag kanske inte att det är jag allena som står för det beslutet. Men låt oss för sakens skull säga att min sura min i frågan påverkat en smula. Nedan rara bilder fick jag förra veckan på min gudson och hans illbatting till lillasyster:

De sover i ett mycket litet rum, det ska erkännas. Men utan att vara barnläkare vågar jag gissa att deras sömn är lika kvalitativ som sömnen hos det barn som har 20 kvadrat för sig själv. Kanske till och med bättre, då vi rent evolutionärt torde ha sovit i utrymmen där vi - i det fall vi vaknar nattetid - kanske hört ett andetag eller två? För inte hade väl barnen egna grottor?

Lika vacker som bilden ovan är sms:et från min vän:

Om vi bortser från den stress en ofattande utbyggnation utgör i en småbarnsfamilj så är detta ett finansiellt mycket moget beslut. Inte bara slipper de en ökad löpande lånekostnad. De slipper också det jag kallar "dolda renoveringskostnader". Med det menar jag sådant som uppstår som en konsekvens av bygget, men som man inte nödvändigtvis tar lån till om man har en bankman med någon form av skam i kroppen. Jag talar om nya utemöbler till den nya terrassen. Tapeter från svenskt tenn till alla nya fancy rum. Krukor och plantor för att få till det där je ne sais quoi på den nya balkongen, the list goes on. Det Marknadsförar-L gör i fallet ovan, när de väljer att komprimera och effektivisera existerande yta, är det motsatta. Hon säljer av prylar vilket under flera års tid skapar ett positivt, snarare än ett negativt, kassaflöde. Man skulle kunna illustrera det så här (jag har lite ppt-abstinens):

Att effektivisera sitt boende kräver sin kvinna. Man ska kunna mäta, vända och vrida och hitta kreativa lösningar. Lyckligtvis är Marknadsförar-L just en sådan kvinna. För det finns saker som man kan göra med ett hem för att få det att både se större ut och kännas större och fräschare.

- Skapa smarta ytor. Man behöver max 90*200 cm för att sova, oavsett ålder. Därtill behöver man en rejält tilltagen byrå och/eller garderob för samtliga plagg. Säsongsplagg kan man ha i en låda i källare/vind eller till och med ovanpå garderoben.
- Därutöver behöver man en social yta där hela familjen kan umgås. Ett TV-rum säger vi, med någon form av sittmöbler, om man inte föredrar en gosig matta alla i familjen kan tumla runt på.
- Därtill behöver man ett ställe där man kan äta mat. Har man ett hus är det trevligt om man även har en plats utomhus, vilket faktiskt skulle kunna vara något så bohemian chict som en filt på gräsmattan. Filten kostar runt 80 kronor på Myrorna och tål spill.
- Utöver ovan möblemang kan du rensa bort i princip rubbet, såvida du inte har några särskilda böjelser. Håll ytorna rena, håll fåtalet krukväxter fräscha. Ögat luras att tro att OMG här fanns det ytor minsann, rymligt och gött, bara att fläka ut sig. Att man inte kan fläka ut sig i 100% av rummen ska väl hen skita i.

När du inte behöver lägga en miljard på att bygga ut kan du också satsa på ett par lyxiga detaljer. Låt gå att du faller som en fura för en Cole & Son-tapet för 2 700 kronor rullen. Det går ändå bara åt en rulle till en fondvägg i kokongen till barnrum. Och nej, det är inte helt billigt att hitta en kvalitativ orientalisk matta som inte är knuten av femåringar till och din familj att mysa på framför TV:n. Men det är ändå en droppe i Atlanten jämte kostnaden för den nya terrassutfyllnaden från Grythyttan eller ett helt nytt sovrumsmöblemang till barn Y eller varför inte den ökade månadskostnaden under en enskild månad med det nya fläsklånet. Om du fortfarande lider av sociala tryck-sjukan, vad tror du att dina gäster kommer att minnas? Antalet kvadrat eller känslan av att gå på femton millimeter orientalism? Kasta kärlek, inte pengar, på problemen så ska du se att det löser sig fint. Inte bara kommer du att gå rikare ur det scenariot, du kommer att känna dig listig som en räv på Anewall-tapet.

Not till L: En mörkgrå ryamatta med kort lugg till denna tapet samt prylminimalism = Barnrumsperfektion.

Mvh/
FruEfficientBadass