Bokhyllan

För ett tag sedan avslutade jag "Prylbanta" av Minimalisterna. Jag vågar påstå att det var en omvälvande upplevelse, trots att jag är närmast ett rensarproffs. Jag har i Minimalisterna mött min överman/kvinna. Kort efter avslutad läsning beslutade jag mig för att rensa bokhyllan. Detta har varit min prylmässiga akilleshäl. Allt annat har jag med iskall hand sorterat ut och slängt - foton, CD-skivor, dagböcker, kläder. Men böcker...


Före & efter

Med en dåres envishet har jag packat dem inför varje flytt, bokstavssorterat dem, dammat av dem, organiserat dem och pytsat ut dem på olika ställen i och utanför lägenheten. Ofta när jag passerar bokhyllan får jag som mentalt ont i ryggen. Shit, vad jag burit er era jävlar! har jag lust att skrika. Och hade det inte varit olagligt (eller?) hade jag startat bokbål på gården i ren spontanfrustration.


Vän av ordning kan tycka att ovan bokhylla inte är något att snacka om. Samt att resultatet till höger är snarlikt "före"-bilden till vänster. Men då ska du veta att hyllorna "under bordshöjd" till vänster är proppfulla men tomma på bilden till höger. Samt att jag plockat upp mängder både ur källare och översta köksskåpen. PLUS att jag i denna excercis inte rörde min mans böcker utan enbart rensade ut mina egna. Inringat i rött är mina böcker efter rensing. En hylla facklitteratur, en hylla skönlitteratur. Och jag räknar kallt med att jag inom ett år kommer att ha fått ner det till en hylla. Eftersom jag aldrig rensat böcker på det här viset förut följde jag blint minimalisternas råd. En hög för "Läst + intressant" (det var dessa som blev kvar i inringat rött ovan), en för "Läst + ointressant", en för "Oläst men kanske intressant" samt en för "Oläst + ointressant".

Jisses, vad lätt det gick att rensa efter dessa kriterier! Tidigare har jag varit mer..."Östergren - gillar det han skrivit - sparar allt". Nu sparade jag något enstaka exemplar av mina favoritförfattare. Bort dessutom alla "intellektuella troféer" av typen nedan till vänster. Vilken situation är det jag väntar på - den när en svartpoloklädd rödvinssippande dandy står hänförd framför min bokhylla och hummar uppskattande? Väx upp FruEfficientBadass.

1. Pretentiösa troféer                    2. Tripletter                              3. Sjutton kassar mot återvinningen

När utrensningen så var klar - 17 kassar ballast - stod jag i valet och kvalet. Myrorna eller återvinningen? Valet föll på återvinningen. Inte för att jag är lat - Myrorna ligger betydligt närmare än återvinningen. Men jag har tillbringat tillräckligt mycket tid på Myrorna för att notera den totala bristen på trafik i bokhörnan. Det är inte för böckerna folk går dit - de vill fynda vintageinredning och möjligen ett klädesplagg. Böcker har i princip noll andrahandsvärde, särskilt idag med e-böcker. Jag skulle bara skyffla vidare mitt problem på en stackars välgörenhetsorganisation som har bättre saker för sig än att försöka klämma in olästa Oates i redan överfulla hyllor. Eftersom rensningen ägde rum i december gav jag bort ett par Ishiguro till väninnor att ge bort i julklapp, resten gick till uppeldning på Vantörs ÅVC. Kanske genererades lite kosmisk energi till på köpet? (alternativt global uppvärmning men den tanken är för neggig så jag slår undan den).



Sagt och gjort, och det kändes märkligt måste jag säga. Dessa små ögonstenar, rakt ner i gapet på en container som med jämna mellanrum blev tillplattad av en sorts sadistisk ångvältsrulle med stora metallpiggar på. Vad håller jag på med? surrade i huvudet. Och om jag ska vara ärlig var det en tuff dag. Jag var tvungen att hälla ner mig på kvällen för att komma i balans, så långt inne satt det med böckerna. En liten tröst var att jag kunde lämna in två kassar med fräscha, hyfsat aktuella barnböcker till närakuten barn. Det mesta var nytt, men där smög sig även in några av mina barndomsklassiker såsom 70-tals-klassikern "Tuffa gumman".

Det har nu gått ett tag sedan utrensningen och jag kan fortfarande känna en litet styng av vemod då och då. När jag och FrkEB var i Uppsala före jul försökte jag lära henne lite litterär allmänbildning, ex. nämn ett verk av Selma Lagerlöf. "Gösta Berlings saga!" sa hon då och jag berömde henne. "Vad duktig du är, hur visste du det?" "Jag brukar läsa på bokryggarna hemma..." (Sorry, allt Lagerlöfskt fick gå på grund av "Oläst/ointressant"). Så okej, jag är inte helt övertygad om att denna utrensning var en helt genomarbetad idé givet att det sägs vara gynnsamt för barn att växa upp omgivna av böcker. Men om inte annat bevisar den att även en badass-utrensare som jag har en gräns. Därför kan man anta att mina övriga rensningsprojekt, de där jag inte får en postym klump i magen, har varit rätt väg att gå? Och när jag känner mig alldeles för sorgsen tröstar jag mig med att en generationsfrände, uttråkad med ett halsflussbarn på akuten, får en madeleinekaka till sin uppväxt i ovan kulörta Ulf Löfgren-verk*.

Mvh/
FruEfficientBadass


*Ty feminism var 70-tals-barnbokslitteraturens motsvarighet till 00-talets genusromantik.