Skulle du köpa den igen?

Jag har sedan ett tag börjat lyssna på The Minimalists. Det är en gammal podd och egentligen presenteras inget nytt för dig som tumlat runt i FIRE/minimalistsvängen ett tag. Men det är ganska skönt att koppla av med deras grubblerier kring T-shirtgarderob när världsläget är som det är.

Parentes: I ett avsnitt från mars nämner de visserligen Ukraina, men med den märkliga twisten att de fått förfrågningar från ukrainska medborgare kring ”hur man bäst packar sin flyktväska”. Kalla mig galen, men jag har svårt att föreställa mig att ens en störd person som undertecknad skulle hinna/ha fokus att ägna sig åt dylika funderingar i brinnande krig. Minimalism är en västerländsk fredslyx.

Men i alla fall: En tanke de löpande lanserar är, om jag minns det rätt, "imploderingstanken". Det vill säga, om pryl X av någon anledning skulle implodera, skulle du köpa den igen?

Det här tankesättet är primärt till för rensningsryck och inget du behöver gå och grunna på i vardagen. Men står du inför ett Kondo moment och frågar dig "Behålla eller skicka vidare" kan det vara mycket användbart. 

Ett konkret exempel. Jag rensade i garderoben på plan två i syfte att bereda plats för min nya Sellpykapsel. Där hängde bland annat en morgonrock i 60-talssnitt som min mamma haft i sin ungdom. Den var i tunt tyg, turkos- och vitrutig och med skärp. Dessvärre använde jag den aldrig eftersom en morgonrock i mitt tycke ska vara varm och lång, inte sval och kort. Men någon form av nostalgi fanns ändå med den, eftersom den hängt i olika garderober som passerat revy allt sedan min uppväxt. Mamma är uppenbarligen inte intresserad av den längre eftersom den hängde här och inte i hennes ymniga morgonrocksgarderob hemmavid. Så ja, syftet med den var oklart.

Skulle jag då gå enligt Kondoprincipen och hålla i morgonrocken medan jag försökte utröna om den "sprakade lycka" hade det funnits en viss risk för att jag svarat ja. För jag blev lite glad av att se den. Eftersom den var "söt". Men om jag istället använder mig av imploderingstanken blir läget ett annat. För över min döda kropp hade jag lagt tid och energi på att sondera andrahandsmarknaden efter en liknande vara om hade den gått upp i rök. Varför? A) Den fyllde inte någon funktion B) Den var inte tillräckligt känslomässigt laddad. Och i nostalgi ligger ju just det faktum att prylen i fråga är just den prylen, inte en liknande. För övrigt kan man tycka att en känslomässig relation till sina föräldrars gamla kläder borde kvalificera till av regionen subventionerad terapi.

Så här kan man tänka kring det mesta när man är i rrensningstaget. En gammal stereo, dyr vid inköp tidigt 2000-tal. Skulle du ersätta den om den imploderade? En radda presentkrukor i förrådet. Skulle du rusa åstad och köpa nya om de exploderade? De lite för små jeansen, kostymen du hade på ditt tidigare jobb med dress code, ljusstakarna du fått av mormor men som mest står och samlar damm i ett skåp. Skulle du ersätta dem? 

Ibland hänger vi kvar med prylar bara av gammal vana och det här är enligt mig ett ganska effektivt knep till att bryta ett destruktivt tankemönster. Idén liknar den jag presenterar i Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende i avsnittet "Min minimalistlista". Det vill säga, en lista på de föremål jag ska ha i min utopiska funkisetta. Jag har för mig att det var 300+ föremål och då räknar jag allt från tandkräm till täcke. Den listan liknar det The Minimalists kallar "Must haves". Som med fördel kan kompletteras med "Nice to haves". Med andra ord: Saker som fyller en funktion eller som ökar din livskvalitet. 

Därefter stort glapp och universums alla svarta hål upp till de prylar som varken har en funktion eller som ökar din livskvalitet. Som en radda presentkrukor i förrådet, de lite för små jeansen, kostymen du hade på ditt tidigare jobb och ljusstakarna du fått av mormor men som mest står och samlar damm i ett skåp. Eller i mitt fall: Min mammas gamla morgonrock från 60-talet.

Så mitt tips till dig, i det fall du står i begrepp att påbörja någon sorts vårrensning, är att inför varje objekt ställa dig frågan: Skulle jag ersätta den här om den gick upp i rök?

Mvh/
FruEfficientBadass

Status hemmavid

Jag har ju inte skrivit så mycket om min mans mående på sistone och det har väl helt enkelt att göra med att jag inte vågat jinxa den utveckling som varit efter nyår. För att sammanfatta. Innan nyår: Helvetets alla lager av jävlighet. Inte en dag utan kris och panik, klump i magen, vankande i huset, böner om hjälp från sjukvården, gud, fan, alternativmedicin et al. Efter nyår: Mönstret bryts med initialt kortare perioder av respit (1-2 h åt gången) till heldag utan ångest och senare även flera dagar utan ångest. N.B. ingen dag var i början helt befriad från obehag, det fanns alltid ett element av det min man kallar "oro", men den där gastkramande, förlamande ångesten, då han bara ligger stilla på spikmattan genomsvettig och med skärselden i huvudet, verkade släppa greppet. 

Varför? Ja inte var det tack vare medicinering, han går på exakt samma antidepp sedan i juli. ECT, tveksamt. Han fick ju initialt ångestlättnad av den men efter drygt 30 gånger verkade även detta verktyg förlora verkan. Vi fick nackdelarna (total förvirring, raderade minnen, vilket fortfarande är ett problem) men inte fördelarna (minskad ångest). Jag tror på två faktorer: KBT och tid. 

KBT. Via appen Mindler hittade vi i november en underbar online-terapeut (hör av dig via mail om du vill ha namnet) som metodiskt och sakligt benade ut ångesthelvetet för min man. Vad ångest är, hur det yttrar sig, skillnaden mellan "riktigt" och "falsk" ångest (d.v.s. man har en initial ångestreaktion, men sen spinner den vidare och blir automatiserad, utan trigger), hur man genom att stryka ångesten medhårs istället för att motarbeta den kontraintuitivt kan få den att ge vika. 

I början var min man oemottaglig på grund av ångestens förmåga att kapa all form av fokus. Jag var med på mötena och skrev ner allt terapeuten sa, för att sen gå igenom det igen med min man när han lugnat ner sig (initial KBT kan dessutom trigga ångest). Sakta men säkert införlivade min man några av de föreslagna övningarna. Exempelvis började han byta sina dagliga vankningar av och an i huset (då han gick med nedböjt huvud, stönandes) mot en (fiktiv naturligtvis) "självsäker" gång med rak rygg, huvudet rak och med vokalt starka mantran. Vid ett tillfälle isolerade han sig i ena änden av huset och skrek rakt ut, vilket jag tror var bra efter 10 månader av ängsligt röstbruk. 

Där, i januari, började jag se att någonting ändrades. Det var primärt hans kroppsspråk. Som att kroppen före psyket fattade att något var i görningen. "Aha, jag kanske inte är helt under attack ändå? Jag kanske har en chans?". Därefter följde många, många olika typer av mentala övningar varav ungefär hälften var bortkastade eftersom min man inte mäktade med att visualisera dem. 

I slutet av februari nådde vi någon form av genombrott. Min man hade under en dag suttit och skrivit ner sina ångesttankar om döden, universum och rymden i ett Worddokument, vilket applåderades av terapeuten. Nu uppmanades han att flera gånger dagligen med hög och stadig röst läsa upp tankarna för sig själv. Det kallas exponeringsövning och genom att höra tankarna snarare än att låta dem passera in i huvudet direkt, skapar man distans till det upplevda hotet (har med frontallob och amygdala att göra, fråga mig inte om detaljerna). 

Det var väl här jag började notera att min man helt slutat med ångestdämpande medicin och började ta sig an livet. Vissa dagar skjutsade han barnen till skolan, andra dagar lagade han middag. Sen byggdes det här på med fler och fler saker. Han började träna, träffa gamla tenniskompisar på lunch, engagera sig i barnens skolarbete etc. Vi kunde se på film kvällstid, ta hem folk på besök och han började läsa böcker igen. Visst, jag såg ju att det fanns stunder då han liksom gick in i mörkret igen. Men det var inte alls på samma sätt. Det var som att han hade verktygen att hantera tankarna, och då inte med underkastelse utan med någon form av kontrollerat lugn. "Jaha, så var det ångestdags igen, kom in kom in, jag motarbetar dig inte".

Jag började kunna åka själv till Stockholm över en helgutan att hela tiden ha en gnagande oroskänsla. Han klarade sig bra utan mig och kunde dessutom ta hand om barnen. Frihetskänslan! Och det är väl där vi är just nu. Han har inte börjat jobba, och det finns inga konkreta planer på det heller. Den här gången tar vi inga risker, så som vi gjorde i september då han mitt under pågående underhålls-ECT försökte steppa in och göra lönerna på jobbet. Och for rakt ner i källaren. Nej, den här gången tar vi det säkra före det osäkra och innebär det att han aldrig mer sätter sin fot på ett jobb så får det vara så. För alternativet, att han ska må som han mått (och vi övriga vara del av det) är inte ett alternativ. 

Med det sagt: It ain't over til the fat lady sings och jag tar inte ut något i förskott, över huvudtaget. Jag tror som terapeuten säger att han kanske måste acceptera ett liv som kommmer att innehålla ett visst mått av ångest och oro, men att det ändå kan vara ett bra liv. Personligen är jag så enormt tacksam för varje dag som går då vi får ha en vardag där inte allt handlar om att förhålla oss till min mans ångest. Om mitt liv får vara så här framöver kommer jag inte önska något mer, ever. Underskatta inte vardagens trivialitet, den är underbar.

Mvh/
FruEfficientBadass

Cable Management

Sladdar verkar vara något de flesta stör sig på. Så även jag. Efter att vi gjort om matsalen störde mig nedan sladd mycket. 

Man kan i regel åstadkomma mycket med kabelklammer. Men eftersom väggen var ojämn nertill och gipsskivorna inte förankrade spikarna något vidare såg det ändå lite mediokert ut. Eftersom spikarna satt lös trillade sladden med jämna mellanrum ner på golvet om man drog ut den för att kunna koppla in andra sladdar i vägguttaget.

Kabelklammer

Lösningen i det här fallet heter kabelkanal och finns på Clas Ohlson i prisklassen 49 kronor och uppåt beroende på tjocklek. 

Kabelkanal

Jag behövde bara en tunn kabelkanal eftersom jag bara önskade dra en sladd igenom den, varför jag fick två meter för 49 kronor. Ett billigt pris att betala för nedan skönhet, om du frågar mig.

Är det bara jag eller ser man överhuvud taget inte sladdjäveln? Man kan fästa kabelkanalen med antingen skruv eller med den självhäftande tejpen som redan sitter under och om du frågar mig duger tejpen alla dar i veckan eftersom den är superstark. Gör bara rent underlaget först. 

Jag älskar kabelkanaler. Beskåda nedan sladdhärke som mötte mig i lägenheten i Stockholm i somras, efter att vi bestämt oss från att flytta tv:n från en sida av pardörren till den andra:

Det fullkomligen ryser i mig när jag ser denna bild. Men efter att ha inhandlat en kabelkanal i dimension större blev det betydligt bättre (om än inte lika slimmat som med smalkanalen i huset):

Jag köpte också till en vit plastlåda ("kabelbox" 149 kr Clas O) som skymtar till vänster i bild. Mitt snåljag tänkte först att jag kunde använda vilken låda eller korg som helst för detta, men den här lådan hade perfekta hål för att kablarna skulle kunna dras ut på båda sidorna plus att den i sin vithet smälte in som en del i väggarna. 

Lyckligtvis hade jag en god vän med mig i detta projekt som är lite av en sladdnörd. Jag är själv livrädd för att koppla ur sladdar eftersom jag fruktar - hör ni, FRUKTAR - att jag aldrig någonsin ska hitta rätt maka igen, men rutinerat fotade hon alla settings innan vi drog ur sladdarna och sen var det en lätt match att få tillbaka allt på rätt plats igen. 

Senare lärde mig ett barn att det finns ett helt YouTube-universum som sysslar med sladdgömning under rubriken Cable Management. Jag tittade exempelvis på nedan film:

Det sladdlösa hemmet, en dröm för många. Jag vet att Snålcoachen imponerades över en fancy vän som hade kablarna indragna i väggen vilket lämnade noll kablar synliga. Det är emellertid inte en helt enkel affär. Man måste då borra hål för ROT-dosan i väggen, borra hål bakom taklisten upp till vinden, sticka ner ett VP-rör så du ser det i hålet för ROT-dosan, ta en bit elslang med en skarvbit på och trycka på skarven på VP-röret för att till sista dra upp VP-röret till vinden och fiska upp slangen. Och om du undrar hur jag kan veta detta är det för att jag klippt och klistrat från nätet. Jag begriper ingenting av texten men jag anar att det är dyyyyrt. Bättre då att ta en tur till Clas O, köpa lite kabelkanaler och tjoffa ihop skiten för någon hundring.

Har du några sladdtips?

Mvh/

FruEfficientBadass

En vanlig dag i frihet

Jag har fått många frågor om hur en typisk dag utanför ekorrhjulet ser ut och har därför dedikerat detta inlägg till en beskrivning av detsamma. 

Jag ljög. Ingen har frågat mig om hur en typisk dag ser ut och därför får ni som straff ett extra långt och detaljerat inlägg på temat.

Jag valde en helt vanlig tisdag i början av mars. Min man var såpass pigg att han klarade av att skjutsa barnen till skolan så det blev sovmorgon. Hade det varit skolskjutsdag hade jag gått upp 06:20 och inte lagt upp dagen som nedan (exempelvis hade jag tränat ryggen mitt på dagen och duschat på kvällen). 

Skolskjutsmorgnar slukar runt fyra timmar av mitt liv eftersom man dels måste upp i ottan för att väcka dem 2-3 gånger innan första livstecknet, därefter skjutsa till tre olika destinationer inom ett tidsspann på två timmar varför min dag inte kan kicka igång på riktigt förrän vid 10-snåret. Men åter till denna välsignat tomma dag, tisdagen den första mars, a.k.a. fettisdagen:

08:30 Vaknar

Den här natten hade jag sovit uppe i mitt rum på plan två för att slippa migrera mitt i natten på grund av mans eller mina snarkningar. Vaknade dock en stund i vargtimmen av en uggla som hoade utanför mitt fönster varför jag sov längre än vanligt. Första åtgärd: Kolla en kort YouTube-video medan jag vaknar till. Denna dag såg jag - surprise - en hoardingvideo och blev genast på gott humör. 

Sedan öppnade jag fönstret och medan den nollgradiga marsluften fyllde rummet bäddade jag sängen och gjorde mina ryggövningar. Jag försöker så ofta som möjligt göra dem på morgonen, eftersom de annars tenderar att inte göras. Dessutom har jag av fysioterapeut tvingats montera ett fult handtag i väggen från vilket jag ska dra ett lika fult gummiband, och detta monstrum vill jag helst gömma på plan två varför jag enklast dammar iväg övningarna direkt, innan jag går ner. 

09:15 Dusch

Det var inte hårtvättdag så det enda jag behövde var en rotborste från ICA och Nivea Shower Oil. Den förstnämnda är bättre än alla peelingar i världen och får igång blodcirkulationen (skrev inlägg om det här). Den andra fyller funktionen av såväl tvål som body lotion. Tricket är att efter nedblötning kropp liksom smörja in sig med oljan och stänga av kranen 10-15 sekunder så att den får tid att verka. Dessutom doftar den så fräscht att man nästan känner sig fräsch, järnvatten till trots. Efter duschen smorde jag ansiktet med världens bästa hudkräm (har skrivit om favoriten Nivea Soft här).

09:30 Städa badrum

Medan Nivea Soften absorberades av huden i ansiktet (det går inte att sminka direkt) gjorde jag som vanligt en snabbstädning av badrummet. Att städa badrummet varje dag låter kanske lite i överkant nitiskt, men bär då med er att vi är fem personer som delar på ett badrum så det behövs. 

Först sprayar jag lite Grumme Bad i toaletten och vispar runt med borsten. Sedan tar jag ett par våtservetter till att torka av själva toaletten. Därefter blöter jag glastrasan och drar av badrumsspeglarna och till sist handfatet. Som pricken över i droppar jag lite aromatisk olja i handfatet och ett par-tre gånger i veckan torkar jag av golvet med plattmopp som jag såpasprayat. 

Kanske behöver det fyllas på något: Toalettpapper, tvål eller tops och då gör jag det. Hand-handdukarna byter jag minst två gånger i veckan (jag förvarar det identiska utbytesparet på en hylla i badrummet så att det ska vara lätt). Återigen: Fem pers som dagligen torkar sina tassar säkert 5-6 gånger, det blir saggigt. 

Tilläggas bör att det här bara är min dagliga underhållsstädning. En gång i veckan gör jag en ordentlig städning då jag också gör rent duschväggarna och diverse annat. Dagsstädningen avslutas med att jag tar ut den ofta halvfulla soppåsen till hallen utanför och tömmer kattlådan varefter påsen hamnar i tamburen för senare transport ut till soptunnan (vad är det för utekatt som enbart går på låda?).

Här satte jag också igång en omgång vittvätt. Jag brukar under vinterhalvåret göra det dagtid när mellanbarnet är i skolan eftersom jag måste stänga av frånluftsvärmepumpen i hennes rum samtidigt som jag tvättar, annars går en propp.

09:45 Påklädning och smink

Som ni vet har jag en slimmad capsule wardrobe så påklädningen går i ett nafs. Jag behöver inte ens fundera på vad jag ska ha på mig, jag bara drar ut något. Har jag tur har jag då dragit ut en underdel och en överdel, annars blir det knepigt. 

Sminkrutinen är enkel och även om det för oinsatta (=män) ser ut som många produkter kan jag upplysa om att det är det inte. Folk kan också undra varför man alls ska sminka sig om man bara drar runt på vischan utan att träffa andra än möjligen familjemedlemmar. 

Men särskilt då, säger jag, behöver man vårda sitt yttre så att man inte saggar ner sig till någon form av lodis. Jag ser trots allt mig själv i spegeln ibland och vill gärna att mina barn ska minnas sin mor som en vattenlilja även om jag mest var hemmavid. 

Hårrutin har jag ingen riktig, mer än att jag fönar med rundborste efter tvätt och det brukar i regel hålla i sig fram tills nästa gång. Men någon form av borstning och/eller uppsättning i hästsvans brukar ske i det här läget. Det hela kröns av ett par puffar Chanel och så är jag redo. 

10:00 Promenad

Jag går med få undantag varje dag. Några gånger i veckan lånar jag grannens hund för lite sällskap plus en känsla av nytta eftersom grannen inte alltid går så långt med hunna. Idag var det rätt trist väder, grått och blåsigt, men helt okej temperatur. Vi tog kortrundan på 40 minuter under vilken han stannade för att uträtta sina behov ungefär var femtionde meter, varför tempot blev något hackigt. Bra dagar går jag upp emot milen, men då gärna utan hund eftersom han sinkar mig.

                                                      

11:00 Förbereder middag & hänger tvätt

Väl hemma kollar jag vad som ligger planerat till middag och plockar eventuellt fram ur frysen. Ikväll skulle det bli lax och jag tinar en extra bit till framtida lunch.

Nödvändigt foto?

Eftersom tvättmaskinen gått klart plockade jag ur och hängde tvätten. Vi har två ställen för tvätthängning i huset och eftersom jag anar att ni nu nästan förgås av spänning ska jag berätta om skillnaden:

På torkställningarna utanför badrummet hänger vi kläder. De torkar snabbt där och det är perfekt logistik eftersom avståndet till tvättmaskinen är tre meter. I samma hall har jag också skapat en strykhörna av ett gammalt bord jag lagt en handduk på. Dessvärre ligger ofta en katt där dagtid så om man inte glömmer att vända på handduken får man hår på kläderna. Poängen, för att parafrasera favoritboken Lean@home, är att vår tvättcykel är brutalkort. Det tar uppskattningsvis tre-fyra dagar från det att ett plagg hamnar i tvättkorgen tills det att det åter hänger i garderoben. 

På plan två har vi en kall vind som vid inflytt var full med bråte. Jag tippade bråten och hängde upp två långa tvättlinor som vi nu torkar lakan och dukar på. Det tar lite längre tid för tvätten att torka i minusgrader, men förr eller senare torkar den. 

Otippad bonus: Kalltorkad tvätt doftar underbart, som frisk luft. Ofta behöver man inte lakanen bara några dagar efter tvätt så det här funkar perfekt. Möjligen måste man ta ner tvätten att sluttorka en kvart i matsalen innan man viker in den i linneskåpet eftersom det hänger kvar lite kall råhet i textilierna.

11:15 Projekt

Sen tog jag tag i ett fjuttprojekt (aren't they all) som rörde färghyllan i en garderob i matsalen. Vi har ju det senaste året målat om fyra rum på plan ett och efter varje ommålning blir det kvar färg. Det är ju jättebra, eftersom man ibland behöver spackla igen ett hål och måla över. 

Problemet är att färgerna måste stå i rumstemperatur för att inte bli förstörda varför de inte kan vara i kallverkstan där vi har oändligt med plats. Istället står de ihopfösta på en alldeles för liten hylla inomhus, ofta bara med en färgskvätt kvar i varje dunk.

Därför hade jag nu börjat spara och diska ur gamla glasburkar av typen olivburkar. Den här dagen hade jag ackumulerat en nätt liten samling och det var dags att göra slag i saken. Först ställde jag burkarna i varmt vatten så att etiketterna lossnade. Kvar blev det äckliga limmet. Tur då att Städa hållbart med ekotipset vet hur man får bort limrester på burkar. 

Spoiler: Man blandar lika delar kokosolja och bikarbonat, smörjer in burkarna och låter stå i en kvart. Sen är det bara att skrubba med en rivig svamp så är burkarna lena som lammöron. Man kan tycka att det är lite overkill att ta bort limrester på burkar för färgslattar men har man tid så har man.

Sen skrev jag upp färgnyans, färgkod och typ av grundfärg (matt/glansig) på etiketter och satte på burkarna. Vissa av originalfärgburkarna var provfärger jag testat i sovrummet (innan jag insåg att jag ville ha exakt samma färg som de gamla tapeterna) och de kommer vi ju inte använda för att retuschera några väggar med. Provfärgerna kom emellertid väl till pass senare under våren när jag målade insidan av köksskåpen (inlägg to come).

Jag skrev färgtyp på varje burk provfärg och satte dit en liten färgfläck m h a en tops så att man slipper öppna dem varje gång man undrar vad som döljer sig däri.

När de limrest-tvättade burkarna torkat ordentligt hällde jag över färgerna och satte på etiketterna. Sen var det skjuts in i skåpet och se vilken skillnad:

Allt prydligt och märkt, i betydligt mindre burkar än förut. Jag vet nu också exakt vad jag har. Exempelvis visste jag inte att vi hade olja för såväl impregnerat trä som vanligt trä. OCH utegrund och vit utefärg som funkar om vi vill bättra på några fönster i sommar. Fem färgburkar till skräpförrådet i väntan på nästa tur till tippen. 

12:15 Frunch

Jag äter ju ingen frukost så min första måltid blir det som andra kallar lunch. Men eftersom jag sällan är särskilt hungrig då äter jag något som nog för de flesta liknar en frukost. Idag vispade jag ihop två av de ägg hönorna haft vänligheten att klämma ur sig med lite soja och sesamolja och stekte som en omelett. 

Till det bladspenat och en kvarbliven prosciutto från helgen, fullkomligt najs. Och en skiva levain. Som komplement till olivolja duttar jag också (efter läsartips) på Holistics D-vitamin i olivolja. För tillfället äter jag också lite andra kosttillskott som jag inte orkar redogöra för här, men de är i tablettform.

12:40 Admin

Jag försöker att begränsa min tid vid datorn till att motsvara max den tid jag går utomhus per dag. Idag hade jag alltså närmare en timme till mitt förfogande vilket var bra eftersom jag hade en lista på inte mindre än åtta punkter att ta tag i varav en var "Gör en lista". Eftersom listan i fråga var en planering inför saker som behöver göras på huset i sommar var det bra timing att jag fixade med färgburkarna för nu vet jag exakt vad som behöver köpas in.

Vad för sorts administration kan man rimligtvis ha i ett liv som mitt? Jamen ni vet. Information från skola och konfirmandpräster som ska noteras, skolenkäter, sophämtningsjidder, läkartider som ska bokas, klagomål som ska skrivas på leverantörer av undermåliga produkter och just idag faktiskt klarmarkering i ett lönesystem som satt en ära i att göra något mycket enkelt väldigt svårt.

Även bloggandet hamnar under admintid varför jag idag - på grund av det stora antalet bilder i detta inlägg - la 20 minuter mer här än enligt min riktlinje (screen must equal oudoors). 

14:00 Vila

Ja herreminje, efter denna frantic day behövde jag vila mig en smula och framför allt behöver jag räta ut ryggen efter närmare en och en halv timme vid datorn. Jag lägger mig då på den ljuvliga dagbädden som jag tidigare berättat blivit inköpt till Stockholm som extrasäng. 

Vi blev så förtjusta i den och eftersom den snart utgår ur Ikeas sortiment köpte vi en hit också, vilket gjort underverk för mysfaktorn i vårt tv-rum. Eftersom vi hade mängder med passande madrasser här uppe behövde vi inte köpa till en sådan, vilket gjorde det hela till en förhållandevis billig affär.

Boken för dagen är fortfarande Joshua Beckers Minimalist Home men nu är den snart slut så jag kommer att behöva ta mig an något av de skönlitterära verk min man lånat efter att ha läst någon form av lista och låtsas som att jag faktiskt läser dem (inte bara skummar och hoppar till slutet).

15:00 Eftermiddagstaxi

Ungefär vid 14:30 börjar sms:en droppa in. "Mamma kan du hämta?". Eftersom Hudiksvalls kommun likt Schweiz vinnlagt sig om att ingen årskurs i någon skola någonsin ska sluta samtidigt krävs det att föräldrar har fritt spelrum vardagar mellan 14:30-16:30. Vi bor inte tillräckligt nära för att de vintertid ska kunna gå eller cykla hem. Inte heller har vi bussförbindelse med civilisationen. Hur gör föräldrar som jobbar? 

Tisdagar är aktivitetsfri dag (såvida inte mellanbarnet ska träna på gym) så när ungarna väl är hemma från skolan är det lugnt. Men måndagar, torsdagar och fredagar är det aktiviteter från 18:00 så då blir det ytterligare turer in till stan. Möjligen borde jag passat på att övningsköra med äldsta barnet denna dag men jag iddes inte, vi gjorde det dagen innan. 

16:20 Liten promenad

Efter logistiken tittade solen fram så jag tog en liten sväng ut igen. Det här är kanske det bästa med att inte vara bunden till ett kontor, möjligheten att när som helst under dagen dra på sig kängorna och bara gå ut, så mycket och så länge man vill. 

17:10 Göra kväll

Runt fem började det skymma rejält så jag gick runt i huset och gjorde kväll. Det vill säga: Tände smålampor, värmeljus och brasa. Och strax därefter var det dags att duka i matsalen och börja med middagen.

18:20 Middag & läxor

Lax, potatis och en örtsås, Middag 1:0. Alltid tända ljus och konversation, vare sig de vill eller inte. Sitter de och buttertjurar åker frågekorten fram. Om någon är på humör spelar vi ett spel till kaffet. Jag var tvungen att självdö i Kinaschack (att jag förlorade ofrivilligt är lögn och förtal) för att hinna förhöra fjortisen (den svarta materian på bilden till höger) inför NO- och franskaprov.

20:30 Kvällsrutin

Jag är ju morgonmänniska så oavsett hur lång "sovmorgon" jag får börjar jag klippa med ögonen ungefär vid den här tiden. Jag lyckades kolla cirka tio minuter på en film min man satt igång, men var sen tvungen att byta om till pyjamas och göra kvällstoalett. Den senare stavas Nivea. Nivea Wash, den i prisklassen överlägset bästa ansiktsrengöringen, följt av ett tunt lager Nivea Soft. Detta avslutas med punktmarkering utsatta områden med Nivea original (runt ögonen, i pannan). 

Vid nio (fem i faktiskt) låg jag i sängen på plan två under mitt brutalt varma Ikeatäcke. Ni skymtar också mina fleecesockor från Ilse Jacobsen, kanske ett av mitt livs bästa köp. Förstod först senare att de var foder till gummistövlar, men det spelar ingen roll. Rymliga, sköna, varma och lätta att sparka av sig i sömnen om man blir för varm. Jag avslutade dagen så som den börjat, med ett par hoardingklipp (jag måste sluta med detta). 

Ja, ungefär så. En dag i frihet. Är ni:

a) Traumatiserade

b) Inspirerade

c) Vet ej, slutade läsa vid andra stycket

Mvh/

Fru EfficientBadass

Utrensning diverseskåp

Som ett led i mitt hoarderfilmmissbruk är jag på ständig jakt efter områden att rensa ut hemmavid och nu senast föll blicken på ett stort skåp i kallhallen, d.v.s. ett utrymme vi bara passerar igenom vintertid i brist på värme, men som ändock härbärgerar en del prylar. Exempelvis: Kläder som ett barn vuxit ur och som jag väntar på att ett annat barn ska växa i, mina tjockaste av tjocktröjor som inte funkar att hänga på klädstången, en videobandspelare min man köpt under en av sina elbehandlings-highs (och således inte minns att han köpt), av någon anledning en manikyrfläkt, gammal kurslitteratur som ska säljas, verktyg, hundpåsar till min lånehund et cetera. Nedan ser ni ett före och ett efter:

 

Jag började med att ta ut allt för att sedan sortera i högar. Saker som ska doneras, saker som ska säljas, saker som ska till andra ställen i husen och saker som ska slängas. Exempel på saker som skulle doneras var i princip samtliga kläder förutom mina två favorit-tjock-tröjor. De kläder ett barn växt ur var inte intressanta för nästa barn och eftersom plaggen var tvättade och strukna var det bara att hiva i donationspåse. Jag hade också en del sommarplagg här till mig och min man. Eller sommarplagg...mer plagg jag inte riktigt kunnat bestämma mig för skulle vara kvar eller inte. Tips: Om du "inte vet" om du vill ha ett plagg eller inte vill du troligtvis inte ha det. Så de gick antingen till donation eller textilåtervinning. 

DVD-skivorna åkte med ett undantag till donation liksom några gamla sällskapsspel och böcker. De verktyg som förvaras här ska vara absoluta basvaror av typen hammare, skruvdragare och måttband. Bulken av verktyg ligger på verkstaden i huset mitt emot och har man något riktigt projekt håller man till här. Verktygen i det här skåpet ska bara täcka vardagliga behov. Av okänd anledning hade här ackumulerats betydligt fler verktyg än så varför jag återbördade överskottet till verkstaden. Det blev en hel papperskasse full. 

Jag passade samtidigt på att rensa utrymmet under trappan där vi har diverse "sportprylar" av typen bollar, badminton- och tennisrack, luftmadrasser etc. Utrymmet rymmer också en pågående donationshög och en kasse för textilåtervinning. När dagen var slut hade jag en kasse med saker som skulle upp på verkstaden och tre kassar som skulle till antingen textilåtervinningen eller vanliga återvinningen.

Till återvinningen åkte även två av de miniatyrskepp som min svärfar samlat på. Nedan samling har vi släpat med oss i fyra flyttar. Skeppen var viktiga för min svärfar och han hade dem med sig till det hem han hamnade på efter en stroke för ett tiotal år sedan. Därför föll det sig naturligt att min man "tog hand" om skeppen när pappan gått bort. Därefter har de stått i olika förråd och samlat damm år ut och år in. Skolboksexemplet på sentimentala prylar man inte vågar göra sig av med. 

Först tänkte jag att samtliga skulle gå till loppis, men såg sedan att de två mindre båtarna hade trasiga master. Av den anledningen donerade vi bara de två med segel, som var hela. Jag valde en lämlig tidpunkt att ta upp frågan med min man eftersom jag misstänkte att jag skulle stöta på patrull, men det visade sig då att han inte ens mindes att vi hade dessa skepp. Så mycket för allt mitt dammande genom åren. Prylar!

Här är hela donationshögen. Längst bak under kassen lådan från köksutrensningen från tidigare. Kassarna innehåller sådant från skåpet och utrymmet under trappan. Jag hade också en basketboll, men dessvärre gick pumpen sönder av ålderdom när jag försökte pumpa till den, så såväl boll som pump gick till återvinningen. Två värmefläktar som vi inte använder längre sedan vi installerat ytterligare en varmluftspump samt en bilkudde. Den senare behöll jag "ifall vi skulle få besök av folk med barn", totalt negligerande det faktum att folk som reser med barn i regel har sina egna bilbarnsstolar. 

Så gött att få detta gjort. Utrymmet under trappan innehåller nu enbart saker som passar oss och våra barn i den ålder de nu befinner sig i. De finns också gott om plats för nya utrensingar i form av såväl hyllutrymme som krokar där jag hängt kassar för textilåtervinning och kläddonation. 

Skåpet har gott om plats att ta hand om saker som inte platsar någon annanstans i huset. Jag använder översta hyllan till min mans oanvända videobandspelare (jag måste nog vänta något år innan han går med på att donera den, han la uppskattningsvis en vecka och en tusing på att jaga sladdar till den) och saker som ska gå till försäljning. 

Hyllan näst högst upp rymmer mina tjocktröjor och dust bags till mina väskor (som jag alltid får leta efter vid säsongsskiften). Andra hyllan innehåller bara en burk med hundgodis och påsar och här kan man langa in otippade saker som inte finner sin plats någon annanstans. Jag läste någonstans att man ska sträva efter att ha åtminstone en tom hylla någonstans i huset, och nu har jag en sådan. 

Längst ner finns de verktyg vi kan få användning av till vardags. Jag såg också till att ladda batterierna till skruvdragaren så att man skipper den dödtiden nästa gång man ska borra eller skruva i något. 

På det stora hela en lyckad rensning. Och som vanligt förvåning över att vi fortfarande har saker att göra oss av med. Det skräpförråd vi har ute i ladugården fylls ständigt på, trots att jag anser att vi inte skaffar nya saker till huset. Kanske är det lagg från consumer sucker-åren? 

Har du utrymmen som rymmer ospecifikt innehåll och när rensade du där senast?

Mvh/
FruEfficientBadass

Min nya Sellpykapsel

För ett och ett halvt år sedan skaffade jag en Tommy Hilfiger-kapsel på Sellpy i syfte att ha på vår tågluff genom Europa som ännu inte blivit av. Jag lät mig inte misströstas utan började använda den förra sommaren. Inget större fel på hen, men den var lite mager. Och jag fick sona för att jag fallit till föga för ett par plagg som satt nästan perfekt. Bara lite för trånga/korta/skaviga. VIK HÄDAN reptilhjärna, plagg måste vara 100 procent bekväma. Särskilt vår och sommarplagg. Som ett av barnen uttryckte det: "Man ska bara kunna slänga dem på sig, över en bikini, och ändå känna sig snygg". Hilfiger-kapseln var dessutom för snäv och fyllde inte alla funktioner. Jag stod då i valet och kvalet mellan att bygga vidare på densamma vad gäller färg och stil eller att skapa något nytt. Jag valde det senare. För att det är kul och för att jag var uttråkad. Jag fick en komplett vår- och sommargarderob för dryga tusingen. Gör Så Här:

Steg 1: Välj filter och beställ

Eftersom jag har en fäbless för kombinationen vitt, svart och beige blev det utgångspunkten. Detta filtrerade jag på Sellpy. Vidare älskar jag Uniqlo och vet att jag passar i en Uniqlo-medium så det blev filter två tillsammans med den obligatoriska "fast pris" (orka auktion). Sen klickade jag hem obscent mycket kläder, enligt Lex Svart Polo, d.v.s. den gången jag i jakten på den perfekta svarta polon beställde hem inte mindre än...var det tolv stycken? Men då gick jag vinnande ur det med fyra drömpolos att ha 4life. Jag törs inte ens säga hur många plagg det rörde sig om den här gången men det var en rejäl låda jag baxade hem från mitt utlämningsställe i mitten av januari.

Steg 2: Grovsortering

Först delade jag upp innehållet i kategorier: Överdelar/underdelar. Sen ytterligare underkategorier: Vita överdelar/svarta överdelar/beige överdelar. Även om det är viktigt att plaggen går att kombinera är det avgörande att de är stand-alone-snygga och bekväma, varför första steget bara bestod i enskilda provningar. Här rök ungefär hälften av plaggen.

Returer längst bak, "kanske-hög" i mitten, "älskar" längst fram.

Vissa plagg behövde jag inte ens prova för att se att det var returmaterial. Missfärgat, sladdrigt, uppenbart för litet. Andra plagg visade sin sanna natur först vid provning. Exempelvis den kofta som såg så snygg ut på Sellpys sida men som visade sig vara en kofta för antingen mycket korta men breda personer, eller för min 14-åring som visar magen 24/7.

Ett annat bottennapp var den transparenta blusen med två (på Sellpys sida osynliga) fickor framtill, med resultatet att jag såg ut som en nybliven strippmorsa som glömt plocka ur amningsinläggen. Uniqlo är fantastiskt, men lyckas inte med allt.

Sen gick jag igenom beige. Där satt alldeles för mycket alldeles för bra varför jag var tvungen att döda ett par darlings för att inte hemfalla åt alltför mycket pensionärslook. Vissa returer var emellertid odramatiska, som exempelvis nedan topp med inbyggd bh i en för mig alldeles för stor kupa (säkert B).

Steg 3: Kombinationsprövning

När jag sållat ut mina favoriter började jag kombinera och BOY det var kul. Nedan ser du ett axplock av vad jag trillade i under rond ett. 

Allt gifte sig perfekt! Och jag tycker att jag lyckades mejsla fram outfits för såväl vårdad vardag (tänk: besök på soc), leisure (dag på stranden) som fest. Exempelvis blev jag otippat förtjust i blusen längst upp till höger, en pösig historia med "clownkrage" i vilken jag kände mig som Mickan. Jag föll också som en fura för ett av mig tidigare oprövat koncept: Jumpsuit (längst ner till höger). Så otroligt bekväm. Med en kofta över ser det ut som att jag har byxor och linne. Med ett överdimensionerat armband och pumps är den snygg nog att ha på fest (vilket inte lär hända men ifall).

Utöver vanliga bruksplagg passade ett (av två beställda) svarta loaferspar perfekt. Jag klickade också hem till synes oanvända bralettes*4. Fördelen med denna lätta bh-sort (förutom att man slipper bygelskavet) är att de har så tunna band att de inte syns under linnen med smala axelband. Och jag hade beställt ett vitt respektive ett svart linne så det var perfekt. Dessutom kostade de löjligt lite, några tior styck.

4. Götta sig åt resultatet

En viktig aspekt i att fynda kapselgarderob på andrahandsmarknaden är att i efterhand frottera sig i självförhärligande. Det gör jag genom att på omständligt vis kopiera bilder på allt jag beställt och göra blogginlägg av det. Men du kan göra det ändå, utan blogg. Det enda du behöver är powerpoint och ett långt zoomöte. Jag föredrar att lägga in pris också, samt att sortera plaggen på ett sätt som för tankarna till en hemsida hos valfri modeleverantör (alternativt en plocksida i en modetidning, i mitt fall "Tara" eller annat medelåldrigt).

Sex underdelar, 11 överdelar och ett par skor för 1 040 kronor. Allt mjukt, skönt, välsittande och i misstänkt fräscha utföranden. Ett par av byxorna hade fortfarande extraknappen kvar i en plastpåse hängade i linningen. Mitt pris: 30 kronor. WTF? 

När jag gjorde Hilfiger-kapseln gjorde jag mig besväret att googla fram ungefärligt nypris på samtliga plagg för att kunna konstatera att jag betalade runt 15 procent. Det öschkar jag inte med Uniqlokapseln. Men jag är nog inte helt ute och cyklar om jag antar att besparingen ligger där omkring. Jag skulle tro att ovan plagg snittar på 400 kronor, om man räknar med skorna, vilket hade givit ett totalt nypris på runt 7 000. 

Favoriten är Uniqlo/Inès de la Fressange- koftan (precis innan skorna på bilden). Jag har velat ha ett Fressange-samarbete ända sedan jag hörde talas om konceptet och nu har drömmen blivit verklighet, för skrattretande 70 kronor. 

Steg 5: Retur

Så, nu var det bara att paketera överskjutande plagg, klicka retur och beställa fraktsedel. Jag har för mig att man har en månad på sig men ju tidigare desto bättre. Lådan längst bak är retur och lådan längst fram är behålla. Jag tänker avvakta ett par månader och sen ta den i bruk. Då ska samtliga vinterplagg tvättas, strykas och läggas undan och på min vår- och sommarstång ska enbart dessa plagg hänga, med centimeter mellan varje item. Längtar.

Kör du vidare på existerande vår- och sommargarderob eller har du planer på att förnya från andrahandsmarknaden?

Mvh/

FruEfficientBadass

Jag rensar köksskåpen

Alltså djävelskapen. Jag följer ju Cornucopias blogg för snabb nyhetsförmedling och ser lämningar av hans rapportering i dagligmedia 1-2 dagar senare. Just nu känns det så överjävligt. Jag finner inte ord. Men vill tipsa om detta: Köp digitala sjukvårdspaket via Apotea så skickar de sjukvårdsutrustning. Ett annat tips är att fylla en låda (max 20 kg) med torrvaror, hygienartiklar eller varma kläder (fräscha, helst underkläder och underställ) och på kartongen skriva "Ukraina" samt innehåll på engelska och ukrainska. Lämna hos ett Postnord företagscenter så skickas lådan utan kostnad.

Åter till ytligheter, en lyx man kan ägna sig åt när man lever i en fredlig dekokrati. Efter mitt rikliga intag av hoardingfilmer blir jag väldigt sugen på att rensa hemma. Min man frågade mig om det kanske var så att jag önskade att vårt hem var lite stökigare, så att jag hade något att bita i. Det var menat som ett skämt, men det visade sig att vi faktiskt hade en del junk som gått under radar i ett antal år.

Våra köksskåp före:

I vanlig ordning kom jag först efter påbörjad rensning på att jag borde ta en bild till bloggen. Ni får helt enkelt föreställa er att alla de koppar, flaskor och diverse som står på diskbänken tidigare stod uppe i överskåpet. Det stora problemet är inte helt unikt: Koppar. Koppar och muggar formligen väller in från höger och vänster. Presentkoppar barnen fått av kompisar. Koppar vi köpt på loppis. Gamla arvekoppar (d.v.s. sådant folk i huvudstaden inte tyckt varit stadsvärdiga och därför tagit upp till landet). De rosa kopparna som skymtar till vänster i bild finns det sju av fast i tre olika pastellfärger. Jag har för mig att jag köpte dem på Dollar Store för kanske åtta-nio år sedan i ett försök att skapa enhet i köksporslinet (på den tiden hade vi bara enstaka och fula saker av allt).

I samband med att vi började hyra ut stället, kanske 2016 eller däromkring, skaffade jag en baskollektion tallrikar och skålar från Ikea i beige. Därefter har jag genom åren hittat matchande beiga öronlösa koppar på loppisar (se andra hyllan vänster). Eftersom de matchar övrigt vardagsporslin bättre har vi helt slutat använda de pastellfärgade kopparna och istället petat upp dem på översta hyllan i väntan på Godot. Men som ni vet kommer han aldrig så nu var det dags. 

Totalt donerades 19 koppar i olika utföranden, 2 gamla glasflaskor, 3 ljushållare, 8 småskålar, 1 kit för att göra isglass och 7 äggkoppar (allt rymdes i lådan till höger). Därutöver återvann jag en trasig isbitsform, ett bisarrt plastglas i form av en palm samt de där ägghållarna till kylskåp vi plockar ut direkt vid leverans.

Man kan fråga sig varför jag gör mig av med äggkopparna jag så ihärdigt samlat på mig på loppisar genom åren. Svar: Vi använder aldrig äggkopp. De få gånger vi äter kokt ägg till frukost lägger vi bara ägget på tallriken. Det är inte Grand det här, det är livet på landet. 

Tillbaka plockade jag saker jag anser att vi har användning för alternativt saker som barnen insisterar på att ha kvar. Vän av ordning kan tycka att vi har väldigt många stora plast- och glasbägare (se hylla näst längst upp till vänster). 

Det stämmer och det är 12-åringen som har en svaghet för det hon kallar "bunkar". En typisk bunke ser ut som nedan: 

Men den kan också se ut så här:

Eller så här:

Eller som sagt, som en palm. Vi har varit igenom dem alla och jag vill inte ens veta hur mycket pengar vi lagt på dem och deras tillbehör (vi har ett helt kartotek med smala diskborstar som ska användas till att rengöra bunkarnas sugrör).

Vad jag vill säga är att hade det här varit mitt kök allena hade här inte funnits en enda bunke. Men nu lever trots allt de andra här också och jag kan ju inte kallhamrat gå och kasta iväg något som är någon annan kärt (även om det bokstavligt talat kliade i mina fingrar). 

Vidare har vi ett stort antal PET-flaskor, främst i minsta formatet, liggande på hylla tre. Men det beror på att vi av ideologiska skäl använder dem nästan dagligen, fördelat på fem pers (vägra köpa vatten). 

Jag sparade också en del vaser i olika storlekar, eftersom vi sommartid har rätt mycket trädgårdsblommor inomhus. Jag sparade också ett par saker som har med födelsedagar att göra. Bland annat en vas med någon form av födelsedagsbudskap på samt en skylt som ett barn gjort i slöjden på vilken det står "Grattis". I vår familj är födelsedagsfrukost den viktigaste beståndsdelen i en födelsedag, och då hör det till traditionen att man på sin frukostbricka får skylten och vas med blommor (om årstiden tillåter). 

Nog om vaser. Jag sparade också ett par fula koppar/muggar som barnen kan ta om de ska måla med vattenfärg. Samt en florsockerströare som är bra att ha lite skyddat eftersom jag har en batch florsocker i den, redo att sprinklas på om man svänger ihop en peach melba eller fruktsallad. 

Hyllan ser rätt stökig ut även efter. Skillnaden är att det finns betydligt mer luft och rymd däri samt att jag vet att det som nu står där är sådant vi löpande använder vilket är en härlig, härlig känsla. Dessutom tror jag att de saker jag rensat ut faktiskt har potential att gå på loppis och eftersom de skänker överskottet till välgörande ändamål känns det lite bra. 

Stänger man dessutom luckorna ser det ännu bättre ut. Likt andra rensare i kommentatorsfältet kan jag nu inte låta bli att öppna överskåpen ibland för att glutta in och götta mig åt resultatet. 

En fånig detalj är att jag nu frigjort utrymme så att min ombytetslöpare (det vill säga den av två identiska bordslöpare vi har på köksbordet, där den ena används när det andra ligger i tvätten) fått egen hyllplats. Tidigare försökte jag lägga den över högarna med handdukar respektive linneservetter med resultatet att jag varje gång jag skulle ha en handduk eller en servett var tvungen att lyfta på löparen. Och som ni vet avskyr jag att lyfta på saker i syfte att komma åt andra saker. 

När rensade du dina köksskåp senast?

Mvh/
FruEfficientBadass