Sidor

Att tacka sig själv...

 ...för att man är frugal weirdo händer då och då. Nu senast förra veckan. Vårt äldsta barn - låt oss kalla hen A - har kommit in på en konstskola som kategoriseras folkhögskola. A hade gjort sin due diligence och konstaterat att skolan var CSN-berättigad. Jag - kontrollmänniskan - var också inne och kollade och jag vet inte, men jag tyckte att det verkade rätt tydligt:

Det var just det där "A2" som stökade till det när vi stod inför att signera hyreskontrakt med studentbostadsbolaget. För är man under 20 år och läser på folkhögskola har man bara rätt till studiestöd (det vanliga 1 250 kr/mån) och "inackorderingstillägg" vars omfattning vi ännu inte vet men gissar är en droppe i havet jämfört med att hösta in månatligt studiemedel om 12 lax. Först kalenderhalvåret efter 20-årsdagen kan man på denna typ av utbildningar söka studiemedel ink. lån. 

Bostadsbolaget var väldigt tillmötesgående och gick med på ett upplägg där vi går in som borgensmän och tar ansvar för A:s hyra året som kommer. Först ville jag gråta en liten skvätt för det är en rätt mastig hyra (en tvåa, som trots att den ligger i ett särskilt utsatt område ligger på samma hyresnivå som en hyrestvåa i Stockholms innerstad). Men sen slog det mig. Barnens konstnärfond! Den separata ISK som består av sju års sparade barnbidrag ligger ju och puttrar på as we speak. 

Visst, ett års hyra svider, men det dränerar inte fonden på mer än tio procent och motsvarar ungefär dess tillväxt YTD 2023. Kanske får vi kompromissa bort något annat, exempelvis den planerade språkresan för minstingen nästa sommar (HUR kan jag vilja skicka barn på språkresa efter mina horribla erfarenheter undrar kanske du, jag vet knappt själv). Den kanske får skjutas en eller ett par somrar framåt för att ge fonden möjlighet att växa till sig igen. Eller inte, beror på börsåret som kommer. Men i det stora hela - ingen biggie.

Ett sliding doors moment: Vad hade hänt om vi hösten 2011 inte fått ett ryck och bestämt oss för att spara barnbidragen? För även om min hardcore frugala resa började först efter mötet med MMM 2015 gjorde vi någon form av ansats 2011. Barnbidragen samlades på hög månad efter månad och vi slutade först när jag drog ur pluggen 2018. Då var konstnärsfonden maffigt stor och vi har använt avkastning till att bekosta tandställningar, språkresor, körkort, datorer och diverse annat. 

Nu blir det alltså ett års hyra på annan ort. Detta hade hänt: Barnet - som ju tackat nej till övriga erbjudna utbildningar inför hösten - hade fått skrota sina planer på studier på den hett eftertraktade konstskolan. Sommarens loppisfyndade hus- och hemprylar, redan packade i flyttlådor, hade fått bäras upp på vinden och hösten hade blivit ett svart hål av inaktivitet och grämelse. Ett mindre optimalt scenario helt enkelt.

Vi hade visserligen nog kunnat subventionera boendekostnaden med våra löner, men med övriga kostnader på det (mat, el etc) hade det blivit tight. Nu är det bara en transaktion per månad som ingen blir lidande av. 

Dessutom får A ett incitament att ta ett jobb - typ hemtjänsten - för att dra in de pengar som så att säga ska utgöra GULDKANT på tillvaron (ni vet yolo). A är dessutom mycket samvetsgrann och kommer säkert att vilja betala en del av hyran i det fall det rullar in bra med stålars. Livsnerv aktiverad! Lite lagom motgång, bästa tänkbara starten. Ytterligare en fördel är att A slipper dra på sig så stora studielån OCH blir motiverad att redan efter år ett söka sig till en "riktig" konstskola det vill säga på högskolenivå.

Det om admin, nu till det roliga. Jag fick ju privilegiet att handla städgrejer med A. Älskar't. Nedan ser ni vad vi landade i:


Från vänster till höger: Glastrasa, mikrofibertrasor, svinto, mopp för torrmoppning och blötmoppning (A behöver således ingen dammsugare). Klorin (katten följer med i flytten, ytterligare ett incitament för oss att finansiera det hela), WC-anka, allrengöring, diskmedel (Grumme natur, bästa) och lite svampar som funkar för såväl hård smuts som badrumsporslin. 

Jag minns ärligt talat inte vad jag själv hade i städväg när jag flyttade hemifrån. Jag kanske köpte diskmedel. Jag och min rumskompis städade gissningsvis inte alls, förutom något hetsigt drag med dammsugaren när vi inte stod ut längre. Jag minns att hon var så arg när hon dammsög att hon körde sönder flera lister så att vi fick göra avbön hos hyresvärden. 

Har du barn som lämnar boet till hösten och hur går det?

Mvh
FruEfficientBadass

8 kommentarer:

  1. Nja, jag har barn som börjar studera på universitetet i Stockholm. Dock har hon redan en bostadsrätt på pendlingsavstånd (kontantinsats delvis betald av barnet själv och delvis av sin mor, som även står med som låntagare på lånet). Ganska dyrt boende ändå (eller, vad är dyrt numera?), ca 7 loppor per månad. Så, barnet har jobbat i ett år och klarat finansieringen hyggligt, med viss tandagnisslan. I höst blir det fullt studielån, samt troligen lite helgarbete då och då, just för "guldkanten". Fast, mamma insåg just att lånedelen stuckit i väg och att barnet borde betala mamma 500:- extra per månad nu. Det kommer hon inte göra, men i stället arbeta i sin mammas företag gratis vid behov.

    Japp, lite lagom motigt ska det vara!
    /Malin

    SvaraRadera
  2. Vi håller känslomässigt på att kasta oss utför 70- famnarsdjup och skicka iväg 17-åringen för ett års gymnasiestudier i Paris. Hen har haft ett överjävligt år (som skulle kunna skrivas en bok om...) och behöver verkligen komma bort från den Ö i Stockholms innerstad som vi bor på. Förutom kostnaden så inser jag att hen i praktiken flyttar hemifrån två år tidigare vi räknat med och så långt bort att brandkårsutryckningar inte kommer vara möjligt.
    Barnets behov att få en nystart som blev uppenbar under senvintern har dock puttat igång vår sparresa. Önskar så att jag kunnat skriva under på rubriken att vi kan tacka oss själva för tidigare kloka fattade beslut, men det kan jag inte. Bra löner och hög motivationsgrad ordnar det nu och har lett till en total omdirigering av livsresan för familjen. Det är trots att något att vara tacksam för.
    //L

    SvaraRadera
  3. Ja, med rätta kan du känna dig nöjd med ditt upplägg för konstnärsfond. Sedan är det ju viss semantik, pengarna är ju dina/föräldrarnas tills de används för barnens räkning. Har själv inte lyckats fullt ut, har ett för varje barn vilket orsakar dubbel admin samt att någon större gåva ingår i saldot, dessa tillhör ju barnet fullt ut. När barnen blivit större har det gått att ha meningsfulla diskussioner om det är värt att spendera sina egna pengar eller sina egna pengar som vi förvaltat när de velat ha något.

    SvaraRadera
  4. Några år kvar. Men är inställd på att behöva investera i bostadsrätt(er) åt barnen när det blir dags. Men till städningen. Torr/våtmopo är bästa! Hatar bullriga, tunga och elslukande dammsugare. Nickar även gillande åt mirakeltrasor, Scotsbrote och Svinto. Till det två disktrasor i tyg och tre handdukar. Men på kem-fronten tycker jag att det räcker utmärkt med diskmedel, tvättmedel, ättika, bikarbonat och lite T-röd.

    SvaraRadera
  5. Varför en tvåa för en 19(?) åring?

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja - det är inte the frugal way! :D

      Radera
  6. Vi byggde en uthyrningsdel i vårt hus för några år sedan. Har haft uthyrt till en bra person (ung, vuxen, som var väldigt bra att göra med) och en sämre (medelålders som inte ens kunde byta glödlampa själv). Planen är att det blir ett första steg till flytt för barnen. Om de ska till en annan stad (eller land) för plugg eller jobb eller stannar här, återstår att se.
    Det diskuteras mycket på ekonomibloggar mm om man ska ta hyra av sina barn när de bor hemma. Här är vi överens om att när de flyttar ut till ”annexet” så ska det varje månad läggas in en viss summa i fonder (summan ej bestämd än, men ca 3-5000kr. Beroende på om det blir lön eller CSN). Förutom att sköta mat, inköp, städning, tvätt mm helt oberoende av oss. Uthyrningsdelen är helt separerad från övriga huset och har både fullrustade kök och bad (med tvättmaskin).

    Barnbidragen har sparats sen tidig ålder. Det var meningen att gå till större utgifter (hej ridskolan), men har ännu inte behövts plundras då vi även har andra buffertar.

    Skulle livet krisa sig totalt så kan vi själva flytta till uthyrningsdelen och hyra ut huvudbyggnaden.

    Spargrisen

    SvaraRadera