Vår erfarenhet av EF Education First

Mina två äldsta barn har som jag tidigare nämnt varit på språkresa i sommar. Sjuttonåringen var två veckor i Oxford och fjortonåringen tre veckor i Saint Raphaël i Sydfrankrike. Som jag redan hintat är jag inte nöjd med EF, men jag ville ge dem chansen att besvara kritiken innan jag skriver om min upplevelse på bloggen. 

Nu har EF haft sju veckor på sig att svara på mitt mail men trots upprepade omskick med begäran om ”bekräftelse på mottagande” har jag inte fått någon respons. Det förvånar mig inte. Dels är det helt i linje med hur de svarar på mail överlag (d.v.s. efter att bokningen är genomförd och fakturan är betald: Inte alls), dels verkar de efter vad jag läser på Trustpilot få sina fiskar varma på en helt annan nivå av andra föräldrar ute i Europa. Legal actions i U.K. slår nog ett sketet klagomail från en svensk förälder.

Ett axplock av recensioner

 

Varför skriver jag om detta på bloggen? Språkresor har ju inte med sparande att göra, snarare tvärt om (vi betalade 60 000 för våra två barns resor). 

Dels skriver jag om det för att varna andra och jag har gjort sökbeskrivningarna sådana att folk som googlar EF-referenser förhoppningsvis trillar på denna min EF-recension. Dels skriver jag för att jag behöver tips på utbytesprogram som inte arrangeras av EF eller konkurrenten STS, som - otroligt nog - får ännu sämre omdömen än EF. 

Min kritik

EF är snabba på att ringa upp när du angivit dina kontaktuppgifter på deras hemsida (det måste du göra för att ladda ner en katalog). Men därefter får du sitta i 30-60 minuter långa telefonköer för att (i vårt fall) bara några dagar före avresa få svar på frågor som "Var är våra resehandlingar" eller "Var ska våra barn bo?". 

Våra oresvana barn flög själva med i ett fall alldeles för kort mellanlandning på en sträcka som erbjuder direktflyg. Det ena barnet hade fel namn på biljetten (trots att vi på förhand skickat passkopia till EF) och i kombination med övrigt kaos vid avresa (bolaget i fråga var i strejk - dock berördes inte barnets flight) samt allmänt långa köer blev det en svettig avresa.

När jag efter en åttatimmars avresedag på Arlanda satte mig i bilen på väg hem för att pusta ut med ett glas fläderblomssaft får jag ett samtal från mitt äldsta barn. Men rösten i andra änden är inte mitt barns utan rösten från en fullvuxen karl, vilket sällan är ett bra tecken. Det är passpolisen på Arlanda som ställer mystiska frågor om "Har du skickat en familjemedlem på resa idag?" och "Vad heter hen?" och det visar sig att barn som reser ensamma eller med endast en vårdnadshavare behöver ett signerat "föräldramedgivande för ensamresor", något vi varit ovetande om. EF, som researrangör med målgrupp minderåriga, borde känt till regelverket och informerat oss. Nu var polisen snäll och släppte igenom vårt barn ändå, men givet den korta tiden till avgång (på grund av tidigare nämnda namntrassel) och ett mer utdraget förfarande hos polisen hade lett till missat flyg. Något som EF med största sannolikhet inte involverat sig i (återkommer till det).

Båda barnen fick vänta i flera timmar på att bli hämtade vid ankomst på destinationerna sen kväll/natt. Det ena barnet blev skjutsat till fel stad, en timmes bilväg från destinationen. Väl framme hade värdfamiljen gått och lagt sig men lyckligtvis bodde där redan en annan student som kunde öppna.

Fjortonåringen som åkte till Frankrike bodde lång väg från skolan och skulle ta sig med tåg till skolan och buss hem. Hon fick ingen hjälp av personal på plats som förklarade för henne hur hon skulle göra vilket kostade mig många hundringar i taxipengar samt ett antal timmar på telefon för att med hjälp av Hitta Iphone och Google Maps dirigera henne rätt. 

Fjortonåringen missade således hela första veckans undervisning. Inte för att någon reagerade på det. Tvärt om fick vi först i slutet av vecka ett ett välkomstmail inför kommande vecka, vilket ger intrycket att personalen på plats inte ens visste att min dotter var på orten.

Värst var ändå den episod dag tre när hon, osäker på landskapet, missade att gå av vid rätt busshållplats och hamnade på ändhållplatsen en bit efter elva på kvällen. Hon ringer mig när vi är på semester i Paris och säger "Mamma, jag är strandad! Jag står vid en motorväg och när jag ringer taxi slänger de bara på luren! Vad ska jag göra?" 

Efter google mapping lyckades jag få henne till en vägkrog där en snäll servitris efter viss övertalning körde hem henne till förortskomplexet där hon bodde. Låt oss säga att jag drömde trafficking-drömmar hela den natten. Det mest obehagliga av allt är att jag är rätt säker på att EF inte hade lyft ett finger om en krissituation hade uppstått. Varför tror jag det? Se nästa stycke. 

Vid ett tillfälle var jag så desperat att komma i kontakt med EF att jag ringde det lokala nödnumret i Frankrike, ett nummer EF varit noga med att poängtera endast är till för absoluta nödsituationer av typen "rån" eller "ingen hämtar upp på flygplatsen mitt i natten" (vilket lär ha hänt enligt förälder på Trustpilot). Ingen svarar. Jag ringer upprepade gånger och talar in på engelska och franska. I skrivande stund, nio veckor senare, har jag fortfarande inte blivit uppringd. Mina tankar går till de barn och ungdomar som under sommarens resor de facto hamnat i riktiga nödsituationer, för jag ser på Yelp och Trustpilot att det är ett återkommande problem - att EF inte svarar på nödnumret vill säga.

Telefonköerna till det enda numret som finns tillgängligt i Sverige har 30-60 minuters väntetid. Ibland stängde de ner helt under stipulerad telefontid. Jag har läst om föräldrar som i jakt på svar åkt in till huvudkontoret på Strandvägen för att få tag på någon. Mail besvaras enligt min uppskattning ungefär en gång av fem. Du får inte något "ärendenummer" eller liknande vid problem, klagomål eller reklamation, utan dina mail trillar ner i ett svart hål. Det "kontaktformulär" man uppmanade oss föräldrar att använda under ett så kallat "informationsmöte" på webben (more like: säljmöte), gav aldrig svar. Alltså noll procent av gångerna.

Tips! Om du som förälder vill komma i kontakt med EF och ringer deras växel, ange att du vill köpa resa istället för att du har en pågående resa så kopplas du fram snabbare.

Under tidigare nämnda avresemöte talades vitt och brett om ett "avresepaket" som skulle komma hem till oss före avresa med "massor av information och en ryggsäck". Vi har ännu ej sett röken av dessa. Inte för att jag vill att mina barn ska gå omkring med en EF-ryggsäck, hellre hade jag givit dem Hells Angels-ryggsäckar men WTF! Basen i försäljning: Underpromise and overdeliver, inte tvärt om.

Det pris du får av säljaren när du bokar är inte ett pris utan ett estimat (ej kommunicerat utan det upptäcker du på vägen). Det innebär att summan kan komma att justeras (uppåt) fram till och med slutfakturan. Som behändigt nog kommer såpass sent att det kommer att kosta dig skjortan och halva ärmen att avboka resan i sin helhet - avbeställningsskydd eller ej. Det ena barnets resa gick upp en tusing med någon diffus valutamotivering, men jag läser på Trustpilot om föräldrar som fått 30 procent påslag med luddiga motiveringar som flygskatter, omvärldsfaktorer etc. 

Och skulle du välja att avboka inom återbetalningsbar tid är EF, enligt vad jag kan läsa på Trustpilot, o-er-hört sega med att genomföra utbetalningen. Flera vittnar om väntetider på uppåt ett halvår och det är först efter påtryckningar (i vissa fall rättsliga förfaranden) som den avtalsenliga återbetalningen skett.

Vi betalade 1 500- 1 700 kronor per barn för flygplatstransfer. I minibuss tillsammans med andra elever, så här lär de ha bra vinstmarginal. Minibussen som hämtade yngsta barnet för hemresan anlände flygplatsen 1 timme och 45 minuter innan avgång och köerna var enorma. Det var enbart tack vare att hennes flyg var försenat hon kom med. 

Vilket inte hjälpte eftersom anslutningsflyget avgick 40 minuter efter det att första flyget var planerat att landa. Eftersom det var försenat missade hon anslutningen till Stockholm och fick tillbringa åtta timmar på Wiens flygplats, med en 20 Euro voucher att köpa mat för. EF var vid den här tidpunkten oanträffbara eftersom det var helg (OBS! Alla resor sker under helg varför du måste sitta posto vid datorn och kolla ankomsthallar och transfersträckor för att kunna guida ditt barn). 

Vidare tar de sina händer från flygplansstrul, strejker etc, eftersom det kan "medföra extra kostnader" vad nu det betyder. Så det är oklart vad du betalar för när du låter dem boka lågprisflyg till premiumpeng.

Det här är bara ett axplock av det jidder vi var med om och om du går in och läser de 44 procent av omdömena på Trustpilot som betygsätter EF:s produkt som "Very poor" eller "Bad" kommer du att få ta del av betydligt värre exempel. 

Slutsats

Om du väljer att skicka ditt barn på språkresa med EF så är det synonymt med att skicka ditt barn på ensamresa. Även om ditt barn är 14 år gammalt. Vänta dig ingen support, inget ansvarstagande eller någon hjälp vid eventuella problem. 

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag talar franska, annars hade min 14-åring med 50 procent sannolikhet blivit traffickingoffer efter sitt äventyr vid motorvägen och då hade jag behövt lära mig rumänska för att kunna umgås. EF är intresserade av att sälja, inte av att utföra. 

Det som stör mig extra mycket är att de på allabolag menar att de har en vinstmarginal på 1,25 procent. Inte ens dagligvarubranschen har så låg vinstmarginal. De gör troligtvis en klassisk skattemanöver i att skjutsa vinsten till random skatteparadis (troligtvis en del till Schweiz där grundaren bor sen drygt 20 år) under någon diffus interntransaktion av typen "Office Allocations".

Nog klagat. Nu lite ögonfröjd, ett par bilder från Oxford-barnets boende hos "en noga utvald värdfamilj":

Scenografi ur Trainspotting?

 

Nay! EF:s boende för 13 000 kronor per vecka.

Jag bör förtydliga att detta är de bilder barnet och rumskompisen tog efter det att de hjälpte värdmamman att städa och röja. De fick även handla mat. För fjortonåringen betalade vi lunchtillägg 1 800 kronor. För det fick hon under 19 dagar en sladdrig rostmacka med tonfisk. Jag har ännu inte vågat räkna styckpris för då kommer jag att gråta tonfiskspad. 

Vi lade också till 630 kronor för "Bus Pass" så att hon skulle slippa betala för lokaltrafiken på destinationen. När det senare visade sig att hon inte fått något busskort hörde jag av mig till EF och efter en timmes telefonkö (det här var vid peak shit storm föräldrar i slutet av juli) fick jag veta att det var för att hon skulle få "åka med EF:s buss på de obligatoriska utflykterna". Que? Jag har ju redan hostat upp 35 papp för resan? Vad är nästa steg - "Sanitary Fee" för att få använda toaletterna på skolan? 

Sjuttonåringen fick också betala en hundring för sin "välkomstfest". Bertil Hult vet i sanning hur man får en ungdom att känna sig välkommen. 

Woop woop

Kan ni tipsa om alternativ?

Kom gärna med tips på organisationer där man kan åstadkomma utbytesarrangemang utan att behöva involvera EF eller STS. Vi kommer inte att skicka minstingen enligt detta upplägg. 

En kompis berättade att hon som tonåring fått åka på en sorts "ungdomskonferens" med unga från hela världen och jag tror hon avsåg detta. Scouterna med sina jamborees är ju en variant men nu har samtliga tre barn slutat plus att det är jättedyrt. Har du några andra tips? Har för mig Rotary har något utbyte exempelvis. 

Mellanbarnet har uttryckt önskemål om att få åka på ett utbytesår i USA. Vi har, tack vare barnens konstnärfond, möjlighet att låta henne göra det. Men med vem? En kompis tipsade om Youth For Understanding, en ideell organisation som till skillnad från EF inte behöver bekosta sin ägares yacht. Dessvärre verkar det inte längre finnas någon svensk gren. Möjligen kan man åka via den norska organisationen. 

När jag googlade råkade jag också på AFS Sverige. De verkar ha samarbete med bland annat Medborgarskolan och känns seriösa. Har du någon erfarenhet av utbyten i värdfamilj?

Mvh/

FruEfficientBadass