Frugalt biotips: GBG filmfestival

Hallå! Igår började ju Göteborgs filmfestival. Jag vet inte om det alltid går så enkelt att streama, men troligtvis har det blivit än enklare efter corona. Du kan alltså se hela festivalprogrammet för 295 kronor. Det är helt bisarrt billigt jämfört med Stockholms Filmfestival där varje streamad biljett kostade runt 80 kronor (förutom startkostnaden för själva festivalspasset). För att inte jämföra med en bio IRL.

Det är en handfull premiärer per dag så man kan beta av filmerna några åt gången. Igår såg jag filmen om Tove Jansson ("Tove") som hade kunnat bli en normalstark trea om någon lagt en timme på att röstcoacha Shanti Roney vars åländska brytning lät som när ett av mina barn fånar sig. Jag började också på "The Killing of Two Lovers" som jag ska se klart nu. Den stora höjdpunkten blir på torsdag då min idol Thomas Vinterbergs nya film ""En runda till" får Sverigepremiär. Däremellan ett pärlband av för mig okända filmer och dokumentärer som med största sannolikhet kommer att rena min hjärna från årets inhemska filmproduktion samt alla de amerikanska romcoms jag på sistone satt i mig med själväckel som följd. 

Du kan se filmerna i mobilen med appen "Draken" eller streama med Chromecast e d till tv:n så får hela familjen 11 dagars kvalitetsfilm för under tre hundra kronor. Du köper festivalpass här. 

Mvh/
FruEfficientBadass

Ett recept på frugal inredningsmetod

Jag kommer i detta inlägg att ge ett recept på frugal inredningsmetod. För dig som har bråttom lyder det: "Känn förändringen först inom dig själv, därefter gör du vad du tycker är vackert och på så sätt skapar du stil."

Orden är inte mina utan Tyra Lundgrens, designer under 1900-talets första hälft och studiekamrat med Estrid "Svenskt Tenn" Ericson. Jag har tidigare berättat om hur jag gjort om ett rum på ovanvåningen till att bli ett mer tilltalande sommargästrum/musikrum/arbetsrum och här har jag myst hela sommaren och hela hösten. Ibland, när min man snarkar för mycket (eller jag snarkar för mycket) har jag även sovit här uppe och det har varit särskilt underbart de nätter det regnat och jag hört smattret på det nya taket utan att vara orolig för att det ska börja droppa in. 

Men i december stod det klart att rummet inte klarar vintergäster. Propparna gick så fort jag försökt passera 15 grader och jag tvingades motvilligt ut ur rummet till det intilliggande - det gula gästrummet. Av någon anledning är det mycket lättare att värma upp detta rum vintertid, vilket kan bero på att rummet har riktiga väggar snarare än timmerväggar, ett innertak och dubbelglas i fönstren. 

Det var inget större fel på gula rummet så som det såg ut. Det var ett funktionellt gästrum med tre sängar. Men det saknade själ och som det blir med ytor utan direkt syfte hade här ackumulerats röra. På sängen till vänster ligger alla hammockdynor och på det en hög utrensade kläder som ska till loppis. På sängen i mitten står de utrensade galgarna i en Lidl-påse och en massa textil av typen "kläder som barnen växt ur" blandat med "kläder som barnen omdesignat (klippt sönder) och inte längre vill ha". Mitt första steg i denna rumstransformation var alltså att sortera upp textilberget vilket resulterade i fyra kassar till loppis och två kassar till återvinningscentralen.

Det var då det slog mig - detta skulle bli min "symfoni i vitt". Symfoni i vitt var Estrid Ericsons namn på det utställningsrum hon tillsammans med Josef Frank inredde på plan två på Svenskt Tenn år 1934. 

Det kanske inte ser mycket ut för världen, men tänk på att en svartvit bild från närmare hundra år sen kanske har svårt att förmedla den stilrena lyx som besökarna på Strandvägen 5 erfor då man för första gången klev in för "...en första rangens händelse i Stockholms kulturliv". Björn Trädgårdh, som låg bakom möblerna, blev senare målande konstnär men Josef Frank, som tog fram lampor och textil, fortsatte att designa för Svenskt Tenn. Så här beskriver Kristina Wängberg-Eriksson utställningen i allmänhet och det vita sovrummet i synnerhet:

"Här kom wienergracen till sin fulla rätt med eleganta, organiskt utformade stolar och lätta och ändamålsenliga småbord i en charmfull blandning av former och material som lönn, asp och ljus mahogny. Den största uppmärksamheten tilldrog sig det nya vita sovrummet (...). Den breda sängen av ljus mahogny med rottinggavel sekunderades av en överdådig vilfåtölj med fotpall i gulvit plysch, isbjörnsfåtöljen. Zebraskinn, mönstrade kretonggardiner och bomullsöverkastets blå ränder förhöjde skalan av vitt. Framför ett inventiöst och välplanerat toalettbord stod en puff klädd med vitt siden i tydlig Haus-und-Garten-stil på naturvit ryamatta.”

Jag är helt tagen av den här beskrivningen. Den strama enkelheten, men ändock de rundade hörnen, stil- och materialmixen, den anspråkslösa färgskalan av blekt gult, vitt och blått. Jag insåg att jag skulle kunna inlemma några av dessa komponenter i mitt gula gästrum. När jag väl fått det klart för mig var det en ganska lätt affär att hiva ut och bereda blankt blad:

- De småblommiga IKEA-gardinerna åkte ut. Kvar finns de vita, enkla rullgardinerna från samma ställe som fyller sin funktion (hålla ljuset ute) utan att plottra till det.

- Samma väg gick de två 90-sängarna som nu står på vinden, lätta att flytta tillbaka vid besök. 

- Ut åkte trasmattorna och ner åkte den lilla tavlan som berättar om "Liten Karin" ovanför sängen. 

- Ut åkte också den folkloristiska tavlan som skymtar på högerväggen samt ett antal andra småtavlor som hängts härinne på grund av fantasilöshet. Nu skulle här strömlinjeformas!

Jag började med att fundera på rummets funktion. Jag behövde ett skrivbord och en plats för vinterförvaring av de sommarväxter som inte klarar kallutrymmena mellan oktober-april. Jag tog på mig mina symfoni i vitt-glasögon och finkammade husets alla utrymmen och så här blev det:

1. Sängen

Jag bäddade i vitaste vitt men bröt av med blått för att, som Ester, "förhöja känslan av vitt". Josef Franks linnelängd "Fåglar" låg för tillfället och deppade i ett skåp i samma rum efter att det efter en ommöblering på plan ett blivit överflödigt. Nu ersatte den Liten Karin (som istället hamnade ovanför dörren och dolde på så vis ett parti misslyckad schablon). 

2. Skrivbordshörnan

Jag tog ett gammalt schackbord i rummet intill samt en matchande stol med gul sidensits. Jag vet inget om wienergrace men jag bestämde mig för att bordet hade sådan. Stolen, med mjuka kanter och organisk form (säger vi) är mer funkis och för att komplettera i stil och funktion plockade jag till mig några saker under en blixtvisit på Erikshjälpen:

• En skrivbordlampa i kycklinggult från 50- eller 60-talet (55kr).
• Ett överskåp med vita lameller, troligtvis ett gammalt badrumsskåp (40kr). Jag tog bort knoppen och spacklade igen hålet och enligt ett barn såg skåpet nu lite "safariaktigt" ut vilket gifter sig väl med stilen (istället för zebraskinn på golvet). I skåpet har jag pennor, laddare och annat visuellt störande.

På skåpet ett elefantbokstöd i grön sten jag köpt på loppis i Berlin, även det en touch av exotism. Mattan kommer från rummet invid och är även den från Erikshjälpen. Blombordet i hörnet stod på vinden. Ramen på väggen fanns redan och den fyllde jag med en stor karta över Chicagos gatunät som jag hittade på Erikshjälpen (35kr). Helt onödig funktionalitet eftersom jag sällan är i Chicago, men jag gillar kartestetiken och färgerna. Den ger utrymmet en känsla av "skrivbordslighet" om ni fattar vad jag menar.

3. Blomhörnan

Jag tog in den låga långbänk som blommorna stått på även i det förra rummet och placerade i två rader fick i princip alla plats. Jag köpte en naturvit ryamatta på Erikshjälpen för 200 kronor och ställde dit en rottingfåtölj med fotpall, som jag köpte i somras på samma ställe. Det runda soffbordet har stått längst in på vinden och samlat damm. Jag har aldrig tyckt att det matchar vårt övriga möblemang av företrädesvis ljusare möbler. Men eftersom symfoni i vitt uppmuntrar blandning av former och material gav jag det en chans och se, det gifter sig väl med den ljusa rottingen och det vita, rektangulära sidobordet på vilket jag ställt två orkidéer som blommat ut. Fejkstänglar hittade jag på Erikshjälpen, två för 35 kronor. Boken jag saxat ovan ur heter "Estrid Ericson - Orkidé i vinterlandet" och nu kan jag sitta i min vilstol, bredvid mina orkidéer och blicka ut över vinterlandet.

Lampan stod i rummet bredvid, snäckorna var en del av en samling från ett annat rum och tennburken stod i hallen. Doftljuset var en present och inne i hörnet skymtar kruka Hortus i mässing från Svenskt Tenn. Elementet är inte jättesnyggt men funktionellt. På väggen hängde jag en samling stråhattar för att förhöja känslan av inneträdgård, lantlighet, sommar?

Poängen med det här inlägget är inte att du liksom jag ska börja vurma för just Estrid Ericson (även om hon är min husgud). Det handlar om hur du med enkla medel (ovan projekt landade på 365 kronor) kan åstadkomma förändring i ett rum. Nyckel är att a) identifiera stilen du gillar och b) förmå göra dig av med sådant som inte ingår i den stilen samt c) föra in saker som är förenliga med den stilen. Att köpa många nya objekt i vald stil riskerar att bli såväl livlöst som dyrt. Men om du lyckas förankra en bild av det du vill skapa i bakhuvudet, blir det en rätt enkel match att plocka samman saker som fungerar från såväl ditt existerande bohag som från en eller två loppisrundor. 

Min tur till Erikshjälpen tog tio minuter för jag såg omedelbart vilka saker som skulle passa. Jag behövde alltså inte stå och bläddra bland mattorna när jag väl fått korn på den naturvita ryamattan, jag bara tog den och drog till kassan. Samma sak med det vita badrumsskåpet, som normalt sett aldrig tilldragit sig min uppmärksamhet. Men nu satt det som en smäck. Förankring i temat är a och o. 

Ett hem förändras ständigt. Vi får olika behov, vi går in i nya faser i livet och vår smak förändras med tiden. Mitt råd är att förändra genom att flytta runt saker du redan har, plocka bort sådant som för tillfället gjort sitt och genom att prioriterera förägt snarare än nytt. En aldrig så enkel passage i en bok (kan även vara skönlitterär) eller en bild kan ge dig nycklarna du behöver för att komma vidare.

Inte den fetaste av plånböcker kan köpa dig samma resultat eftersom resultatet bygger på att du lär känna dig själv och vad just du går igång på. Tricket är att inkorporera känslan du vill skapa innan du ger dig ut på upptäcktsfärd eftersom du då med klockren precision kommer att kunna välja bort och välja till. "Känn förändringen först inom dig själv, därefter gör du vad du tycker är vackert och på så sätt skapar du stil." 

Har du några inredningsprojekt att bjuda på? Du får gärna skicka bilder. 

Mvh/

FruEfficientBadass

Jag recenserar jobbannons

Att klanka ner på innehåll och språk i jobbannonser kan tyckas vara att skjuta mot öppet mål. Icke desto mindre är det kul. Tro nu inte att jag aktivt söker upp jobbannonser i syfte att plocka lätta poäng, alternativt läser jobbannonser för mitt eget höga nöjes skull för att kunna gotta mig åt att slippa spela med i skiten. Men ibland bara MÅSTE man få unna sig en liten högtidsstund och nu har vi en sådan.

Annonsen är tre månader gammal och ej sökbar. Inför framtida förtalsmål vill jag till mitt försvar även lyfta att jag vid flera tillfällen försökt att avprenumerera på rekryteringsfirmans mail utan framgång. Så without further ado: Här är annonstexten för jobb "Tjänsteperson" på "Företag Corp" med mina kommentarer i rött:

Om företaget: Företag Corp är kraftigt specialiserade (alternativt "kraftigt specialiserat"). De (eller kanske "det/företaget" som var subjekt i den mening som denna mening syftar tillbaka på) har valt att fokusera på kostnadskalkyler, mängdförteckningar samt tekniska beskrivningar. De vill göra det de gör bäst (de det de, låter som en skiva som hakat upp sig), och genom att hålla sig inom dessa snäva ramar, samtidigt göra det bäst av alla (Verkligen, alla? Bäst av alla i Sverige då eller världen? Låter som att det bara är en tidsfråga tills Företag Corp frontar TIME magazine). Inom dessa ramar vill de ge sina kunder marknadens bästa produkt (givetvis, de är ju bäst av alla). När den tekniska utvecklingen ger möjligheter till förändring, följer de med, men bara när det ger ett mervärde för deras kunder. (Okej, har jag fattat det rätt då att många företag i samma bransch väljer att INTE följa med när den tekniska utvecklingen ger möjligheter till förändring? Inte undra på att Företag Corp är bäst) Sedan starten 1981 har Företag Corp stadigt vuxit (eller "vuxit stadigt" om man vill stoltsera med att man klarat de nationella proven i svenska åk 7), och företaget har nu ca X anställda. De har kontor i stad A, B, C och D. 

Nu är ju detta inte en akademisk text, hélas, men om den hade velat flirta med de gissningsvis högskoleutbildade kandidaterna hade det varit önskvärt att stryka onödiga förstärkningsord av typen "kraftigt" och "stadigt". Dessutom hade det varit klädsamt att dra ner på favoritordet "bäst". En mer stringent hållen text hade nog undvikit klichéer av typen "mervärde för deras kunder", men nu är ju detta en HR-text så det är väl bara att gilla läget. I nästa stycke övergår texten från tredje ("företaget") till första ("vi på företaget") person, vilket jag tror är förenligt med rekryteringsstandardlingo. Trots det känns det skumt.

Arbetsuppgifter: Att arbeta som Tjänsteperson hos oss innebär ofta mycket kontakt med kunde De projekt vi gör börjar för det mesta med en enkel kalkyl, på tidiga skisser, där vår uppgift är att räkna på det som är ritat, men även fånga upp det som inte framgår av handlingarna. Va? Vad hände? ..."mycket kontakt med kunde De  projekt vi gör..." Det föll bort något men jag vet inte vad? Det faktum att Företag Corp (som gissningsvis korrläst rekryteringsfirmans annons innan publicering), inte reagerat över denna språkmiss ingjuter inte så mycket förtroende för företaget i fråga, trots att en oberoende källa (Företag Corp) menar att de gör allt bättre än alla andra. Eller vänta...Det är ett test? De smyger in språkluckor med flit, och den kandidat som kan lägga det kvarvarande pusslet och därefter leverera en passande ansökan kvalar in till en i övrigt superproffsig rekrytering? Ja, så måste det vara. 

Våra kunder finns till största delen på beställarsidan och då följer vi ofta projektet genom de olika skedena, såsom förstudie, programhandling, systemhandling, förfrågningsunderlag samt uppföljning/ÄTA-beräkningar (det här hade min man väldigt roligt åt, jag kände mig nödgad att påpeka att ÄTA nog är en akronym för något professionellt och viktigt). Vi gör även kalkyler till entreprenadföretag, då främst på förfrågningsunderlag. I många projekt är vi även bollplank åt våra uppdragsgivare och hjälper dem att hitta det mest fördelaktiga alternativet för deras projekt. Ok jag har inget att anmärka på i dessa två meningar. Ni kan om ni vill!

Utbildning
Troligtvis är du Tjänstepersonsutbildad men kan också tagit andra vägar, som lett dig mot att arbeta med X.

Erfarenhet

• Erfarenhet från X och Y, minst 5 år
• Kunskap inom projektekonomi
• Datakunskap såsom Office, Bluebeam, Bidcon, MAP el likv, (varför kommatecken?)
• Goda kunskaper i svenska i tal och skrift (..."för som du märker behöver vi mer av detta")
• Vana av kundkontakt

Personliga egenskaper
Som person är du självgående och har lätt för att samarbeta med både kollegor och kunder. Du arbetar strukturerat och är noggrann. Är ni säkra på att ni snävat in kriterierna tillräckligt här? Kanske är det en snarlik person ni söker, fast med någon nyansskillnad. Säg..."Du är självgående men har svårt för att samarbeta med såväl kollegor som kunder". Eller kanske: "Du arbetar ostrukturerat men försöker att vara noggrann". 

Vi erbjuder
Ett generöst friskvårdsbidrag, pensionsavsättningar, generös övertidspolicy, företagsresor till någon trevlig stad i världen, vinstutdelning, ekonomiskt stabil arbetsgivare etc. Haha förlåt...men jag skrattade högt första gången jag läste detta. Det finns så mycket att hämta här, i blott en mening. Först och främst: Borde man som potentiell arbetsgivare inte försöka rangordna alternativen i någon form av attraktionsstyrka? Jag tänker högt här: Om jag var vd eller personalchef på ett företag av typen Företag Corp, som sysslar med viktiga saker som att titta på ritningar och räkna, hade jag velat dra till mig personal som verkligen ÄLSKAR ATT GÖRA DETTA. Av den anledningen hade man kunnat lyfta saker som företagets anseende, medarbetare, ambiance, je ne sais qoui. Det som istället poppade upp som top-of-mind när Företag Corp satt i möte med rekryteringsbolaget och fick frågan: "Vad ska vi skriva att ni erbjuder?" var: FRISKVÅRDSBIDRAG! Liksom: Allt suger. Det här stället är snarktråkigt. Men du får gott om pengar du kan använda till gymmet så att du kan springa av dig den värsta ångesten.

Det blir ännu bättre: "Generös övertidspolicy". Va? Att ens NÄMNA övertid i en annons när hela Sverige sitter i coronakarantän och vant sig vid att a) Ta en liten middagslur 2) Jobba dubbelt så effektivt hemma jämfört med på kontoret och därför kunna fälla igen datorn redan vid fyra, är humor.

Och då har vi ännu inte kommit till finalen som inleds "företagsresor till någon trevlig stad i världen". Vilken stad i världen? Eller bara någon stad i världen? Vad gör jag där? Träffar jag intressanta kunder och får vara med och genomdriva för mänskligheten betydelsefulla projekt? Framgår ej. "Äh, det spelar väl ingen roll, huvudsaken är väl att du får komma hemifrån och slippa regeringen ett tag, ta ett par järn, gå på klubb, you know the drill..." (tänkte vd:n och log inombords vid gamla minnen pre Me2). 

Och så den eleganta avrundningen: "vinstutdelning" (gillas btw, även om den kommer förhållandevis sent i uppräkningen vilket indikerar att den kanske inte är så betydande), "ekonomiskt stabil arbetsgivare etc." ETC? Jag kan bokstavligt talat SE denna dialog för mitt inre. Den allt mer desperata rekryteringskonsulten med fingrarna lamt liggande på tangentbordet: "Vd på Företag Corp, i regel är det bra om man kan lägga in andra incitament än sådant som ligger i ett standardiserat kollektivavtal. Du nämnde vinstutdelning, vilket var bra. Tänk mer så! Vad har NI för unikt erbjudande som ni tror att en potentiell kandidat kan tänka sig att nappa på?" Vd Företag Corp: "....zzzz....ursäkta? Jaha aha du vill ha ännu mer (mummelmummel)....men vad tusan, skriv att vi är ekonomiskt stabila et cetera." Freakin' UNIKUM! Jag kan bara tänka mig hur många kandidater som lystet slängt sig över jobbannonser genom åren och lapat i sig hela paketet för att sedan misslynt upptäcka den lömska lilla frasen "Vi är dessvärre ekonomiskt instabila" på slutet. Men inte Företag Corp, de spelar i en annan liga. Gimme!

Antag utmaningen och sök tjänsten snarast genom att registrera din ansökan och CV i nedre delen av annonsen på vår hemsida XXX.  Därmed finns du i vår databas och kan bli tillgänglig för framtida rekryteringar om inte denna tjänst blir aktuell. Ordningsfråga: Vilken utmaning? Jag har läst igenom annonsen flera gånger nu och hittar bara saker om att titta på ritningar och åka på tjänsteresa till någon stad, parat med potentiell övertid? Jag tror jag missade poängen...Och är det bara jag som tycker att den sista meningen låter hotfull? 

Jag inser att det är svårt att skriva rekryteringsannonser. Det kan vara så att jag själv dragit iväg ett par av ovan slag i mina dar (minus inkompletta meningar och icke-kommenterade komman). Den enklaste lösningen är att kopiera en redan existerande mall. Men exemplet ovan var liksom över snittet uselt, som att de satt någon praktikant på det vilket lirar illa med normala företagsfloskler som "Våra anställda är vår främsta resurs". Ovan annons signalerar ungefär: "Vi måste ha anställda. Därför gör vi en rekrytering. Men vi har egentligen ingen lust."

Just det faktum att rekryteringsbranschen är så mallad och trist lämnar ju fri spelplan åt de aktörer som kan tänka sig att testa nya grepp. Vänd på steken, langa in "What's in it for me" redan i rubriken och lägg företagsfaktan i en sidfot. Kanske något så här?

Målgrupp nyutexad+5 år:

RESSUGEN MÄTMÄSTARE SÖKES! Företag Corp kommer inom ett par år att bli en av Sveriges vassaste leverantörer av X-projekt i byggsektorn. Varför? För att vi har förstått att våra kunder är vårt allt och som tur är för dig finns de över hela världen: Oslo, Berlin, Barcelona och Santiago. Förutom ett spännande arbete med internationella förtecken erbjuder vi dig konkurrenskraftiga villkor inklusive vinstutdelning. Denna rekrytering är av högsta prioritet och vi ser gärna att du vid frågor hör av dig direkt till vd.

(Infoga cool bild på medarbetare från Företag Corp framför byggprojekt i annat land, inte den köpta bildbyråbild på generisk blondin som flankerade denna annons) 

Målgrupp föräldrar:

MERITERAD MÄTINGENGÖR MED FRIHETSLÄNGTAN? Vi förstärker vårt team med ytterligare en analytisk stjärna och ser gärna att du som söker har senior tyngd. Du kommer att bidra med ditt kunnande i en dynamisk och driven grupp och kommer på så vis att hjälpa oss att bli Sveriges ledande leverantör av X-projekt till byggsektorn. Vi struntar i var, när och hur du jobbar så länge du gör det vi tillsammans kommit överens om. Välkommen med din ansökan!

(Bild på medarbetare på Företag Corp i någon trevlig och stilfull kontorsmiljö. Är man riktigt ful kan man låta en av medarbetarna sitta och skratta med sitt barn bredvid sig vid ritbordet, jag hade huggit direkt).

Finns det någon bland läsarna som jobbar med rekrytering och som kan förklara för mig varför tiden stannat när det gäller jobbannonser?

Mvh/
FruEfficientBadass

Sveriges mest ägda fonder

Detta är ett gästinlägg från Pontus Levén på Parapedia.se. Det är inte en sponsrat inlägg, bara en tjänst vs. gentjänst kind of thing (jag slapp skriva en bloggpost, Pontus får kanske lite trafik till sin sajt).

Det svenska fondsparandet slog igenom med full kraft i Sverige på 1980-talet. Över 5,5 miljoner svenskar månadssparar nu i olika fonder. Faktum är att ingen annan stans i världen är fondsparande en så populär sparform som i Sverige. Men vilka är egentligen de populäraste fonderna i Sverige? Och hur blev fondsparande en folkrörelse i Sverige? Listan nedan baseras på de mest ägda fonderna av Avanzas kunder:

1. Avanza Zero (0%)
Avanzas mest ägda fond är deras alldeles egna fond- Avanza Zero. 0% i avgift och innehåller de 30 värdemässigt mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen. 

2. Spiltan Aktiefond Investmentbolag (0,20%)
Den perfekta fonden om du är ute efter svenska investmentbolag. Den låga avgiften på 0.2 procent gör den mycket populär. Placerar i bolag som Investor, Industrivärden och Kinnevik.

3. Swedbank Robur Ny Teknik (1,25%)
Hyllad fond från Swedbank. Har som namnet antyder högt fokus på teknikinnehåll. Placerar huvudsakligen i svenska och nordiska mindre och medelstora bolag.

4. Avanza Global (0,05%)
Avanza Global ger dig placeringar i drygt 1500 bolag världen över. Största delen utgörs av amerikanska bolag. Låg avgift om endast 0.10% gör den mycket populär.

5. Tin Ny Teknik (1,5%)
En ny favorit bland svenska småsparare. Förvaltas av duon Carl Armfelt och Eric Sprinchorn – som tidigare förvaltade Swedbank Robur Ny Teknik. Fokus på nordiska teknikbolag.

Fondsparande blir allt mer populärt i Sverige. Men hur blev fonder så populära i Sverige?

Historik - Så blev svenskarna bäst i världen på fondsparande

1950-talet - De första svenska fonderna startas
Bröderna Ragnar och Göran, arvtagare till postorderfirman Åhlen och Holm startade Sveriges första fonder år 1958. Inspirationen kom från USA.

1970-talet - Den första fondlagen antas
Bank- och finansinspektionen var positivt inställda till fondsparande och 1974 antogs den första fondlagen. År 1978 lanserades skattegynnade fonder och mellan 1979 och 1982 ökade antalet sparare från 75 000 till 425 000.

1980-talet - Allemansspar introduceras
Fondsparande blev en folkrörelse i Sverige tack vara allemansspar som introduceras år 1984. Avkastningen gjordes skattefri.

1990-talet - Fondförsäkringar och premiepension
Nya möjligheter uppstår där man kan spara i fonder genom kapitalförsäkring eller pensionsförsäkring. År 1994 beslutades om nytt pensionssystem i Sverige. 2,5 procent av lönen går nu till premiepensionen där spararna själva fick välja fonder att placera i.

2010-talet
År 2012 införs investeringssparkontot (ISK) vilket bidrar till ökat sparande i fonder och aktier. Idag väljer de flesta fondspararna att spara i fonder via ISK-konton.

FruEB tillägg: Nedan hur de olika fonderna presterat de senaste fem åren. Grafen visar prestation efter avgift och uppifrån och ner syns: 

1. Swedbank Robur Ny Teknik (+302%) Snitt per år: 60%

2. Spiltan Aktiefond Investmentbolag (+116%) Snitt per år: 23%

3. Tin Ny Teknik (103%) Knappt två års mätperiod som gav ett snitt på runt 50% per år

4. Avanza Zero, som för övrigt utvecklades exakt som OMX 30, ink. utdelningar (59%) Snitt per år: 12%

5. Avanza Global (17%) Snitt per år: 7%

Jag är rätt nöjd över att jag kastat såväl Avanza Zero som Avanza Global överbord. Däremot köpte jag på mig lite Swedbank Robur Ny Teknik (företrädesvis gamingbolag).

Tack Pontus för att du belyste såväl fondhistoria och fondprestation i detta inlägg!

Mvh/
FruEfficientBadass

Så rik är svensken

Innan jul skrev jag ett inlägg om att de flesta svenskar har ett val mellan konsumtion och sparande och att de flesta svenskar väljer a) att konsumera och b) att klaga på att de inte kan spara. Några dagar efter publicering trillade jag på en artikel i Di som satte siffror på mitt resonemang. Rubriken lyder: "Gyllene tider för sparande", underrubrik: "10 000 mer kan läggas undan per månad nu än för 30 år sedan". Med andra ord: Jag har rätt, klagobrallorna har fel, frågor på det? 

Ur artikeln: "Swedbank har jämfört utvecklingen på hushållsnivå från 1990 och framåt. För 30 år sedan hade en genomsnittlig tvåbarnsfamilj kvar 3 400 kronor per månad, i dagens penningvärde, när alla nödvändiga utgifter var betalda. 20 år senare var det väsentligt bättre då sparutrymmet var drygt 15 000 kronor, och i år bedöms tvåbarnsfamiljen ha kvar 16 400 kronor i månaden när allt nödvändigt är betalt."

Källa: Di 21 december 2020 ("Swedbank, kvar att leva på när levnadskostnader har betalats")

Nu vet inte jag vilket privatekonomiskt budgetunderlag som ligger bakom Swedbanks kalkyler, men jag skulle gissa att det rör sig om konsumentsverkets estimat på vad man bör lägga än på det enda, än på det andra. Estimat som i min mening är överdrivna. Jag menar, är 1 430 kronor per månad för "medier" verkligen "rimligt" ("rimligt" är konsumentverkets ledstjärna i dessa estimat)? Eller "äta lunch ute" för 1 960 kronor? Med andra ord, när Swedbank säger att en genomsnittlig tvåbarnsfamilj har 16 400 kronor kvar efter att nödvändiga utgifter är betalda skulle jag lägga på 20-30% i sparutrymme i det fall familjen i fråga är beredd att avstå två-tre uteluncher per vecka i kombination med att kapa frukosttidningen för Omni. Då skulle en snittfamilj kunna spara, säg, 20 000 i månaden. Dessa pengar in i en indexfond och familjen är miljonärer inom fem år. 

"'Det ökade sparutrymmet förklaras av faktorer som en god inkomstutveckling, lägre inkomstskatter och fallande bolåneräntor', säger Arturo Arques, privatekonom på Swedbank."

Jag tänkte på en kommentar som någon gjorde i samband med mitt tidigare klagoklaginlägg, om att sparande av många anses vara en klassfråga. Att (den mytomspunna) ”eliten” lär sina barn att daytrayda medan populas aldrig blir matade kunskapen om hur en göe hélas.

Jag tittar på mina föräldrar, som inte sparade mycket under den tid jag bodde hemma. De kommer från icke-elitistisk bakgrund och fick ingen kunskap om investeringar med sig hemifrån, minus att mamma sparade i riksgäldsobligationer (för yngre läsare: ungefär som postkodlotteriet, fast från staten). Men i mitten av 90-talet började de spara mer metodiskt, trots att de med sina kulturarbetarlöner (mamma på halvtidsanställning) måste ha tjänat under snittet. Lite snöboll på det och det har gått bra för dem.

Vad hände? Gifte de in sig i öfverklassen och fick ta del av de hemliga knepen? Nay! Men i samband med löneökningar och att jag flyttade hemifrån uppstod en diff och mina föräldrar valde att investera den diffen snarare än att konsumera den. Det var nog mer instinkt än genomtänkt strategi (mamma har likt jag lite preppertendenser) och de valda tillgångsslagen var tyvärr inte aktier utan låsta högräntefonder från Akelius som (i perioder nästan, jag säger nästan) tangerade index (dock inte nu och det är inget tillgångsslag jag rekommenderar). 

Det hade varit enkelt för dem att i detta läge ha stängt sparutrymmet genom att öka sin konsumtion. Men mina föräldrar är frugal weirdos och även om de gjort några resor genom åren (två-tre stycken i alla fall), har de inte ägnat sig åt någon konsumtion att tala om. De bjuder hellre hem folk än går på restaurang, köper kläder second hand osv. Nu säger inte jag att man behöver leva som mina föräldrar gör, även jag vill resa mer än de har gjort. Men jag använder dem som exempel på att det inte är omöjligt att kapitalisera på det generellt ökade sparutrymmet i det svenska samhället de senaste 20-30 åren.

Det är intressant att fundera i dessa banor och framför allt: Vad är det som gör att bara en liten andel av befolkningen förstår att identifiera den förmånliga sparposition vi nu, som snitt betraktat, befinner oss i? Jag förstår allt det där med "instant gratification" och Marshmallowstest. Det är helt i sin ordning. Men det jag inte förstår är att retoriken, trots att det borde vara allmän känt att vi har det så väl förspänt, ändå låter gnisselig. The Man är elak ("Visste du, flås flås, att 99% av världens kapital ägs av 1 promille buä buä?") vi måste vända upp och ner på systemen, folk har inte råååd. Är det för att vi är uttråkade? 

Mvh/
FruEfficientBadass

Vi måste tala om...

 ...GP-artikeln. Det var ju så LÄNGE sen det var slut-shaming av Firees i dagligmedia! Igår fick jag artikeln till mig från tre olika håll (tack läsare!) och kunde njuta av formuleringar som:

"Vi får veta att deras tidigare liv var en pina, jobbet var hemskt och att det var för stressigt. Hur stressigt blir det då att inte längre ha trygga inkomster, att inte ha planerat för sin pension, att sakna kollegor och vänner kring sig?"

Okej, jag svarar i kronologisk ordning: Nul. N.A (eftersom jag planerat för pension). NUL. N.A. eftersom jag har lika många vänner omkring mig som random covid-svensk.

Agneta Tjernström Lustig är "arbetsmarknadsanalytiker" på GP och väntade sig nog promenadpoäng på sin debattartikel, givet den minimala tid på research hon verkar ha gjort på området. Kontentan är den gamla vanliga:

- Lämnar man "systemet"* är man en svikare
- Då skall man återbördas och det omedelbart OCH

- Veta hut

* "Systemet" = Per Albin Hanssons folkhem.

Det var emellertid spännande att läsa kommentarerna (de var 46 stycken igår när jag slutade kolla):

"Vi håller på att konsumera ihjäl vår planet, och när folk gör något åt det är de enligt artikelförfattaren smitare. VAKNA UPP!!! Vi behöver mindre konsumtion, mindre stress, mer värme och kärlek. Vi behöver hitta vägar att vara mer ekonomiska och ekologiska samt slösa mindre med jordens resurser. Det går att vara en del av vårt samhälle, betala skatt och avgifter men ändå förvärvsarbeta mindre och konsumera mindre.Vi som gör det är inte smitare, det är vi som tar ansvar för en hoppfull framtid."

"Det är klart att man kan välja det extremt ytliga perspektivet som i artikeln och reducera det till ett försörjningmoraliskt problem, men vad finns att vinna på det betraktelsesättet? De människor vi pratar om är ju trots allt en så försvinnande liten minoritet att det knappt märks i statskassan (till skillnad från minoriteterna i andra änden av den ekonomiska skalan, skattesmitande miljonärer och miljardärer). Mer intressant är vad det är i vårt samhälle som driver på den här utvecklingen. Varför ses det som ett hjältedåd att sälja sin Merca och huset för att sätta sig i någon liten timmerstuga i glesbygden? Att folk gör det valet är ju inget nytt, men vad är det för samhälle vi skapat där det beteendet i växande grad betraktas som en god, sund och modig gärning? Om vi tar det perspektivet istället för att greppa efter närmsta plastspade och börja kasta sand i ögonen på folk för att de är dumma så kan vi få en diskussion som är värd att hållas."

"Tack för alla kloka invändningar här bland kommentarerna till denna såväl intellektuella som moraliska härdsmälta. Jag instämmer i det mesta som sagts. Men dessutom vill jag hävda att Tjernström Lustig gör sig skyldig till ett fundamentalt feltänk. Det är inte individens ansvar att systemet ska gå runt, utan systemet som löpande behöver justeras. Och då handlar det inte om att rida till storms på en moralisk hög häst, utan att bara vrida lite på parametrarna. Om alltför många "hoppar av ekorrhjulet", vrid då upp lönerna lite på viktiga yrken som tappat folk (sjuksköterskor? poliser? lärare?), så att det blir mer värt att jobba kvar. Eller utöka möjligheterna att tjäna pengar på hemmahantverk (om det nu verkligen är vad dessa "avhoppare" sysslar med), så att fler blir benägna att skala upp sitt hantverk och tjäna mer pengar på det, och därmed också betala mer skatt. Och verka överhuvudtaget för en mer levande landsbygd med mer ekonomisk aktivitet, om det nu finns ett driv att flytta dit. Såna där små justeringar är något som inte märks särskilt mycket för den enskilde (till skillnad från såna här helt omotiverade, oförskämda påhopp) men gör stor skillnad på systemnivå."

"Tack Agneta för att du vågar ifrågasätta. Fick mig att reflektera vidare över hur olika val av livsstil, och dess konsekvenser för både individ, familj och samhälle. Alltid nyttigt att låta hjärnan utmanas." Förlåt, får jag flika in en kommentar här: Ifrågasätta vad? Att en kvarts promille väljer att avstå konsumtion och karriärhets till förmån för en mer lågintensiv livsstil? 

Nåväl, ni får gå in och läsa själva. Jag kan dessvärre inte elda upp mig så som jag förmådde förr om åren. Jag ser på FIRE på samma sätt som Einstein såg på ränta-på-ränta-effekten (ödmjuk jämförelse?): Den som förstår den förtjänar den.

Mvh/

FruEfficientBadass

Femminutersmetoden

Oklart om jag nu stjäl ett copyrightskyddat koncept, men jag talar åtminstone inte om nattningsmetoden för barn. Jag använde inte ens den metoden, utan crazy bitch-metoden, författad av Anna Wahlgren när man skulle stå och dra barnet i vagn över buckligt golv natten igenom. Minus psykiska men (för mig) var det lyckosamt och efter en vecka sov de hela natten som babies. 

Den femminutersmetod jag nu presenterar handlar om ORDNING & REDA. Det är ju allmänt känt att även det mest prylbantade och välorganiserade utrymme efter en viss tid återigen blir plottrigt och oöverskådligt. Det är som någon sorts naturlag. Utrymmena behöver inte bli kaotiska, det räcker med att man förlorar kollen på vad man har och vips har man köpt nya underlakan i tron att man bara har ett extra så det finns en sparkorrelation, lovar. 

Jag testade själv denna metod för ett tag sedan. Jag hade ett antal ställen i huset jag kände skavde en smula. Städskrubben, skafferiet och linneskåpet. Metoden är enkel:

1. Ställ äggklockan på fem minuter. 

2. Gå in i utrymmet och gör det du kan tills det ringer.

3. Klart.

Givetvis kunde jag inte slita mig efter fem minuter, men genom att ställa klockan på denna blygsamma tidsåtgång fick jag ändå tummen ur att ta mig an det hela. Jag kanske la tio minuter då, vilket inte är så mycket att tjafsa om. Och även om jag varken röjde eller storstädade åstadkom jag klara förbättringar. Exempelvis:

Skafferi: 

• Ett antal matvaror som antingen gått ut eller ogillas av alla hivades ner i komposten.
• Matlådorna återfick sina lock och okynnessparade lådor av typen glasslådor och take-away-lådor (min mans givetvis, jag lagar alltid fullkornsgrytor från grunden) ner i återvinningen.
• Omgruppering av matvaror i kategorier.
• Påfyllning av burkar där vi har mjöl, socker, havregryn (och jag såg vad vi behövde mer av och satte upp detta på inköpslistan).
• Ihopslagning av kryddburkar när vi hade flera halvfulla av samma sort. 
• La frukten i en skål istället för att ha den utspridd på ett hyllplan.
• Ovan åtgärder frigjorde yta så att det nu finns gott om utrymme att labba på i det fall man behöver stapla veckohandling, svalna av plåtar e d.

Slog ihop två svartpeppar till en och sparade in fyra värdefulla centimetrar i kryddhyllan.

Städskåp:

• Ordnade rengöringsflaskor på ett och samma ställe.
• Slog ihop två halvfulla flaskor såpa till en.
• Förpassade en tom gammal tvålpump och en tom konservburk (?) till återvinningen.
• Hittade en flaska metallputs vilket var bra då jag gick i inköpstankar gällande en sådan. 
• Genom ovan och andra manövrar frigjorde jag ett helt hyllplan för framtida förvaringsbehov.

Hen gömde sig uppe med bensinen

Linneskåp: 

• Parade ihop påslakan med matchande örngott och staplade snyggt på höjden istället för att som min man knöla in lakanen på oförutsägbara ställen. 
• Rensade ut ett par vita handdukar som på grund av höga halter järn i vattnet gjort sitt. 
• Genom ovan manövrar frigjorde jag tre ytor som vi visserligen inte behöver men visst är det trevligt?

Det hela tog alltså under halvtimmen och resultatet kan tyckas blygsamt. Lite bättre koll på grejerna, lite mer utrymme. MEN det här är inte småsaker, tycker jag. För:

1. Jag slapp lägga 30 kronor på en metallputs jag redan hade. 

2. Jag hittade matvaror vi ibland efterfrågar och slapp slänga dem på grund av utgånget datum på grund av glömska.

3. Linneskåpet känns fräschare och mer uppdaterat, lakansbyte går enklare och jag kväser för tillfället min längtan efter HM Home linnelakan.

Det väsentliga här att det går att transponera till i princip samtliga områden. Visst, det kan handla om fler fysiska utrymmen: En regelbundet kurerad garderob minskar risken för slentrianköp osv. Men det kan också handla om annat. Ta fem minuter varje morgon till [insert hälsosam sak]. Skriv fem minuter om dagen. Ge dig själv fem minuter att hitta ett bra storkoksrecept du, post corona, kan göra lunchlåda på. Fem minuter är ingenting. Det är vad svenne banan lägger på sociala medier en gång per kvart. Men många bäckar små och plötsligt är du såväl välorganiserad, vältränad som rik utan att du upplever att du lagt ner mer än några minuter. Tricket är att göra det regelbundet och sprida minutrarna över alla områden i ditt liv. 

Mvh/

FruEfficientBadass

Spara tusenlappar på barnkläder

Det var under skrivandet av boken det slog mig hur brutalt mycket pengar man kan spara genom att se över barnens garderober på ett mer hållbart sätt (hållbart: Inte handla röva varje månad). Observera att jag inte är toksnål med barnakläder. Det händer att de får såväl nytt som märkesplagg. Men jag lägger verkligen inte de pengar som Konsumentverket anser att en trebarnsfamilj ska lägga varje månad ( i vårt fall: 2 000kr/månad). Vi snittaar kanske 600 kronor och då handlar det ofta om punktutlägg av typen att ett barn får kläder för en tusing en månad för att det behöver en ny vinterjacka och ett par gympashorts, snarare än en generisk post "pengar-som-rinner-iväg-när-vi-råkar-vara-på-stan-och-barnet-får-ett-habegär".

Ovan bild från minstingens rum är från slutet av januari. Det var en rätt deppig lördag eftersom hennes hamster hade dött torsdag kväll, det var slask ute och, ja ni vet, januari/corona-trist. Jag föreslog då att vi skulle ta och storstäda hennes rum, byta lakan, gå igenom garderoben, sortera ut bland brev och dagböcker och förpassa färdigskrivet till "minneslådan" på plan två (som inte är en papperskorg vill jag bara påpeka utan en flyttkartong med memorabilia, en för varje barn, som de får ta med sig när de flyttar hemifrån). Förslaget mottogs i vanlig ordning inte med entusiasm, men jag har varit med förr, det skulle vända.

Redan några minuter in i projektet började hon hoa och tjoa: "Kolla, här är den HÄR jag har letat efter" och "Hihi vilket roligt brev jag fick av kusinen förra året" osv. Fröjd och gamman. När skrivbord och lådor var rensade tog vi oss an klädstången enligt Kondo-metoden: "Älskar/älskar  inte". Jag försöker verkligen att lära henne att det inte duger att behålla plagg för att "min storasyster sydde det åt mig" eller "jag fick det ju i födelsedagspresent". Det enda argument som duger är "Jag kommer att använda detta framöver". Ungefär 1/3-del av plaggen åkte till tvättkorgen för att kunna lämnas in på loppis. Kvar var en slimmad basgarderob med vissa glapp. Dess glapp fick hon själv anteckna på en lapp under tiden vi rensade. 

Jag tog då upp henne till plan två där jag i en stor garderob sparat tvättade plagg som de äldre syskonen vuxit ur men som hon, minstingen, fram tills nu inte vuxit i. Men den här dagen hittade hon två tröjor, en skjorta och ett par jeans som satt perfekt och som hon verkligen gillade. Katching!

Därefter tog vi glapp-lappen med oss till datorn och klickade hem saknade varor. Ett par köpte vi på Sellpy (morgonrock och skärp), men underkläder, mjukisbyxor och ett par tröjor, köpte vi nytt från en av fast fashion-leverantörerna. Hon ville även ha ett sorts produkt kallad "comfy-hoodie", en tingest så ful att jag inte ens vill klippa in bild på'n. Den fick hon köpa själv, för sina julklappspengar. 

Fyra timmar tog projektet och runt 1 200 kronor kostade det. Det är första gången sedan skolstarten i september jag köper något åt henne och det kändes att det var dags. Nu är hon så nöjd (hur jag vet det? Hon sa "Nu är jag så nöjd") och vi kan vila på hanen ytterligare något halvår innan det kan bli dags att skaffa ett par nya sommarplagg (helst  från andrahandsmarknaden). 

Jag skulle tro att hennes klädbudget ligger på ungefär en tredjedel av snittet as stipulated by Konsumentverket. Om man lyckats/lyckas hålla nere en trebarns-klädbudget på detta vis under hela deras uppväxt och lägger mellanskillnaden i indexfonder, har man en halv miljon när de närmar sig utflytt. Pengar som kan användas till körkort, språkresor, utlandsår et cetera. 

En sekundäreffekt med att tidigt lära barnen ovan metod ("rensa först, identifiera behov, handla sen och helst secondhand") är att de för resten av sina liv kommer att vara vaccinerade mot det vansinne en extensiv nyshopping innebär. Och om de prompt VILL ägna sig åt vansinnes-shopping är det i så fall ett val de måste göra aktivt, inte bara fortsätta glida med i.

Hur handlar ni kläder till era eventuella barn?

Mvh/

FruEfficient Badass

Finkem revisited

Jag har ju tidigare skrivit om kosmetikprodukter bland annat här och här och egentligen har jag inget nytt att tillföra. Annat att de är ett otyg, ett OTYG hör ni det. Varför?

1) Min fasta övertygelse, uppbackad av såväl forskning som empirisk hörsägen, är att kosmetiska produkter som finns tillgängliga utan recept, saknar verkan. Om en produkt gör djupgående verkan på exempelvis en hud klassas den som medicinsk och säljs inte på Kicks.

2) Tvärt om menar de som kan om exempelvis hud att bruk av många produkter ökar risken för intag (genom huden) av färgämnen, konserveringsmedel och parabener (vad nu det är men det låter inte bra) vilket kan leda till allergier och eksem.

3) En ymnig konsumtion av kosmetiska produkter och överflödiga hygienartiklar gynnar EBITA hos finkemsproducenterna men missgynnar sparkvoten hos dig. Om du är kvinna alltså. Män verkar inte alls påverkas av någon anledning, även om en viss förskjutning skett sedan 70-talet då en man i regel hade en raktvål och en flaska Old Spice. 

Jag såg nedan skräckfilm för ett tag sedan. Det ser ut som att flickeflarnet sätter upp ett fältsjukhus, men i själva verket är det hennes och systerns tonårsbadrum i Amerikat som gås igenom. 

Frågor jag ställer mig genom filmen är: 

1: Hur har hon råd att lägga så mycket pengar på skönhetsprodukter? Hon är hemmaboende skolflicka?

2: När har hon under de uppskattningsvis fåtal år hon varit i finkemsmålgrupp hunnit att köpa alla dessa produkter? Har hon inte en skola att gå i?
3: Varför syns det inte att hon använder femhundra förskönande artiklar (missförstå mig inte, hon är fin och söt, men hon känns inte så "fixad")?
4: Hur vet hon vad hon har i allt detta myller? Eller det är väl det hon inte vet, eftersom hon får slänga en massa gamla produkter.
5: Hur kommer det sig att hon är så nöjd med efter-scenariot när jag anser att det är ett före-scenario? Det kliar i mig efter filmens slut: Ge mig sophinken och trasan så att jag får dra igång! 

Svaret på den sista frågan är troligtvis för att jag, till skillnad från hon, är finkemsminimalist. Och nu ska jag visa hur (igen). Här har ni min hylla i badrumsskåpet:

• Nivea Soft Wash Gel. Alltid med en extra bakom, klarar mig inte utan den. 
• Nivea Soft fuktkräm för ansikte och kropp. 
• Cetaphil fuktkräm, läsartips som jag använder kvällstid om det är minusgrader och huden blir extra torr. 
• Nivea deo.
• The Ordinary enzympeeling som jag köpte efter läsartips - fantastisk. Finns på bland annat HM för under hundra. 

Här har ni mina duschartiklar:

• Jumbosize Elvital-schampoo och balsam.
• Nivea duschkräm.
• Rituals body cream.
• Nuxe body oil. Vad gäller de två sistnämnda produkterna har de varit engångshändelser. Jag kommer nog att återgå till Nivea Soft när de är slut.

En fiffig sak jag gjort på sistone är att jag lagt allt duschrelaterat i en korg som står på en hylla i badrummet. Tidigare var jag tvungen att rota fram just mina grejer i "familjekorgen" i fönstret och därtill leta upp rakhyvel och kam på andra ställen. Nu finns allt samlat på samma plats vilket underlättar i min stressiga vardag (ironi).

 

Här har ni mina sminkprodukter:

• Ett puder.
• En foundation.
• En ögonbrynspenna.
• En kajal.
• En mascara.
• Ett rouge.
• Ett läppstift.

Duschartiklarna och sminket står båda på hyllan ovanför tvättmaskinen och tar ungefär lika mycket utrymme som en av flickeflarnets handduksstaplar som i sin tur upptog cirka 1/20-del av utrymmet av den garderob som kompletterade hennes uppsättning badrumslådor bredvid badrumsskåpet och då räknar jag inte in de stora ytor vid handfatet där hon också förvarade produkter. I badrumsgarderoben hade hon ett helt hyllplan för nagelprylar. Jag har också ett utrymme för naglar, nämligen cirka 7*4 cm i en låda vid TV:n där jag förvarar nedan produkter:

• IsaDora probiotic treatment. En helt fantastisk produkt btw, som fick mina naglar att gå från mjuka, skivade och sköra till råstarka. Jag använder numera aldrig nagellack.
• En nail buffer för att jämna till dem och, i avsaknad av nagellack, ge glans.
• En nagelfil.
• En orangepinne för att peta ner nagelbanden. 

(Parentes här: Jag har aldrig varit så nöjd med mina naglar som nu och hela min kasse med aceton, nagellack och olika behandlingar nu är väck. Tricket är den första produkten på listan samt att jag numer ser till att pyssla lite med dem ett par-tre gånger i veckan istället för att vid ett dedikerat tillfälle, typ söndag kväll, gör en punktinsats).

Så summerat: Jag har runt 18 finkemsprodukter och lite tillbehör. Jag skulle tippa att YouTubern efter sin rensning kommit ner i, säg 228? Det kan ju tyckas som en detalj i det stora hela, om det inte hade varit för att kosmetik och hygienartiklar kostar skjortan och halva ärmen. Man måste också se till aggregerad nivå. Ponera för exemplets skull att hennes 228 produkter likt mina snittar på runt 80 kronor styck. Nu kommer hon inte att använda slut på alla 228 produkter under ett år. Vissa kan hon gissningsvis använda lite längre men andra behöver köpas om så en rotation per år är inte otänkbart. Sen kommer ett stort antal produkter bara att bli stående för att sedan slängas när de blivit gamla, så som hon gör i videon. Ett inte helt otänkbart scenario är emellertid att hon kommer att fortsätta att köpa produkter i ungefär samma utsträckning som tidigare eftersom finkemsberoende är ett beroende. Om 25 år kommer hon att ha lagt drygt 400 000 kronor mer på finkem än jag. Skulle hon istället valt att leva som en perfekt människa, det vill säga som mig, hade hon kunnat lägga diffen i en - tada - indexfond och då hade det sett ut så här för na:

Från Jan Bolmessons ränta-på-räntasnurra

Jag kanske överdriver när jag antar att hon lägger i snitt 1 500 kronor på kosmetiska produkter per månad. Det känns inte rimligt. Men jag vet andra som gör det, exempelvis visade jag i ett tidigare inlägg ett antal urklipp från en tidskrift av typen Amelia där svenska kvinnor skryter om sina svulstiga skönhetskonton och om jag inte minns fel fanns där en kvinna som la drygt 3 000 kronor i månaden på olika krämer, masker och smink. Jag vet, män bland läsarna, det låter vansinnigt. Men det räcker med ett par utflykter till Åhléns eller Sephora per månad för att komma upp i de beloppen. Ska man därtill klippa och färga håret hos frisör var sjätte vecka, göra salongsnaglar en gång i månaden och andra DUMHETER kan du lätt dubbla det beloppet och där har du det - anledningen till att kvinnor inte sparar i aktier i samma utsträckning som män. Och då har jag inte ens berört kläder och skor. 

Min slutkläm blir detta: Lev finkemsminimalistiskt. Lär dina barn (fokus döttrar) att spola Kicks. Det finns få belägg för att fler produkter gör dig "snyggare". Tvärt om finns det belägg för att finkemsprodukter, särskilt om man använder ett brett spektrum, kan göra dig "allergisk". Lär dem att hitta ett fåtal basprodukter, gärna i det nedre spannet som oftast finns i hyllan på Willys, som de håller sig till. Lugnare hy, lugnare liv och mer stash på banken vilket i sig är ett mirakelmedel mot rynkor. Och mormor har rätt: Frisk luft och sömn är det bästa du kan göra för din hy och nu råkar just de två sakerna vara gratis. 

Är du nöjd över ditt kosmetiska bestånd eller finns det jobb att göra?

Mvh/

FruEfficientBadass

FIRE-synder

I december efterfrågade en läsare "FIRE-synder". Hon skrev: 

"Kan vi ta upp FIRE-synder igen/snart? Jag kan börja. Jag renoverar mitt hus och det känns styggt och väldigt fult (till mitt försvar så kan jag säga att det är ett renoveringsobjekt på riktigt, inte bara pga fel färg eller kök. Originalköket från 58 får faktiskt sitta kvar pga fantastisk kvalitet, dock med lite ny färg). Det känns som att vi egentligen borde plöjt in heeeeeeela vinsten på börsen istället för in i ett större hus i en något för dyr stad. Men vi vill ju bo här. Och inte i Norrlands inland där husen är gratis (typ) och vi inte känner någon." 

Jag kan fortsätta: I november köpte jag en väska för 1 000 kronor. Likt läsaren ovan har även jag ett försvarstal. För det första upplevde jag att vår takrenovering blev cirka 100 000 kronor billigare än befarat (eller ok, 50-70', svårt att veta när man rör sig med fluffiga estimat). Därtill var jag uttråkad på grund av min egenformulerade ban av dagligmedia, sociala medier och umgänge i största allmänhet. Dessutom sålde jag, i kölvattnet av detta köp, en existerande väska för 600 kronor. Den väskan var i sin tur köpt för ett presentkort min man fått i avtackningspresent på sitt förra jobb. Så rent tekniskt kostade mig väskan 400 kronor. Eller så kan man säga att jag gick 99 600 kronor plus på takrenoveringen. 

Jag behöver egentligen ingen ny väska. Den gamla, som jag sålde, dög att ha saker i. Även om jag tyckte att den var lite tantig och att den på grund av sin textila natur blev lite sladdrig om man inte fyllde den väl. Men den här Coachväskan, modell camera bag, har precis rätt stadga och är i exakt rätt storlek för att rymma de saker jag behöver. Dessutom var den till synes helt ny, levererad med dust bag, men kostade bara 1/3 av nypriset på Sellpy. 

Över till dig: Vad har du FIRE-syndat nyligen?

Mvh/
FruEfficientBadass

5 knep som får dig att känna dig rik

Under en vit natt i december kollade jag en film på YouTube med namnet "9 Lifestyle Changes That Let You Feel Rich At Any Income" som jag inte har kunnat släppa. Varför? Dels för den klargörande inledningen som  menade att det inte är inkomsten som avgör huruvida du känner dig rik eller inte. Videotjejen pekade på studier där även superhöginkomsttagare mycket väl kan leva från lön till lön, ständigt frustrerade över att tjäna någon mille mindre än grannen. Inget nytt, men ändå kul. 

Det andra skälet till att jag gillade filmen var att den gav så bra exempel på enkla saker du kan göra, oavsett inkomstnivå, som bidrar till känslan av att leva rikt. Hur känns det förresten att vara rik? Flickeflarnet i videon lyfter saker som att känna sig trygg, harmonisk och nöjd och jag går inte i klinch med det (även om jag personligen skulle lägga till någon form av Chanel). Nedan en sammanställning av några av de punkter hon tar upp.

1. Skriv tacksamhetsdagbok. Det räcker med en punkt per kväll. Forskning visar att detta ökar din känsla av belåtenhet med sakernas tillstånd. Jag har en personlig variant och det är att varje kväll skriva upp en sak jag skrattat åt, en god sak jag ätit och en sak jag varit tacksam över under dagen. Jag har inte gjort det på ett tag, men ska börja till årsskiftet i min kalender. Vad jag minns från tidigare omgångar har det varit effektivt, även efter bara en kort avgränsad period av typen en månad. Jag kände mig, som amerrikanarna säger, blessed = känsla av rikedom. 

2. Håll hemmet rent och snyggt. Bädda sängen direkt när du går upp, håll handfatet rent, minimera antalet pryttlar. För hur ser visionen av lyx och rikedom ut? En ostädad håla med obäddad säng, eller ett boende med gott om ytor, inbjudande säng, fräscht badrum? Kostar inte en spänn, snarare tvärt om eftersom du under din prylrensning kanske kan avyttra en del via Blocket eller Tradera vilket ger pengar = känsla av rikedom.

3. Skapa den perfekta garderoben. Inte genom att köpa nytt, utan genom att skapa en uppdaterad kapsel av existerande plagg med kanske 20 plagg som passar dig perfekt och i dina färger. Videotjejen tipsade om en utmaning hon själv genomfört, nämligen att försöka kombinera sina plagg på helt nya sätt. Plötsligt kändes en helt lealös garderob spännande. Mitt eget tillägg här, apropå mitt tidigare inlägg om galgar, är att investera i enhetliga galgar. Gärna den där lätta, sammetsklädda sorten. Det lyfter vilken garderob som helst och lägger sig som valium över shoppingsimpulsen = känsla av rikedom.

4. Ägna tid åt kreativa projekt. Om det är något som får dig att känna dig som en slav under The Man så är det sova-jobba-äta-sova-formulan. Den jag själv trillar in i efter en period av heltidsarbete, nämligen att efter dagens slut äta och sen dråsa ner framför Netflix innan det är dags att sova för att orka upp till nästa arbetspass. Försök att bryta konsumtion av stimuli mot produktion av stimuli, även om det kan tyckas vara kontraintuitivt. Det kan handla om stort (skriva en bok) eller smått (skapa en Spotifylista) eller skissande på en dröm eller ett projekt av något slag. Det ger dig en känsla av att äga ditt liv = känsla av rikedom. 

5. Ha ett lager av förbrukningsvaror. Exempelvis ett extra paket plåster, tandborstar, schampo, glödlampor, vad som helst. Du behöver inte bygga upp enorma prepperlager, men en extra av den här typen av produkter gör att du aldrig behöver erfara brist = känsla av rikedom.

Jag skulle vilja lägga till en punkt här och det är att (post corona) bjuda hem folk. En enkel soppa med iskall Finkelbräu, en lågbudgetbrunsch på äggröra, toast och nybryggt kaffe. Det spelar inte så stor roll vad du bjuder på, men att bjuda hem någon ökar såväl nivån av samhörighet som känslan av att leva ett liv i överflöd = känsla av rikedom. 

En annan sak jag tycker känns väldigt rikt är att (post corona) gå på badhuset, simma några längder och bada bastu. När jag kommer ut därifrån känner jag mig som en miljon dollar, som att jag har en egen pool med spa.

Har du några tips på saker som får dig att känna dig rik?

Mvh/
FruEfficientBadass

Sommargarderob 1 300kr

Jag är som ni vet rätt nöjd med min sommargarderob. Det mesta i den är resterna av en personal shoppingrunda på Åhléns City för cirka hundra år sedan och resten är loppisfynd. Den funkar i en vardag här uppe på landet och är koordinerad i företrädesvis grått och marint. Men nu stundar nya tider, nämligen planer på en europaturné med tåg till sommaren, förutsatt att saker lugnar ner sig på virusfronten. Det hade varit trevligt med en liten tågkapsel, snäppet mer chic än grå jeans och blå tröja. Eftersom den rätta tiden för klädköp är off season passade jag på i början av december. Gör er redo för: Min HILFIGER-CAPSULE!

Varför Hilfiger? Ingen särskild anledning. Jag har bara en sak från samma leverantör och det är min sommarclutch som jag älskar. Men stilen tilltalar mig: Klassisk, enkel, mycket crew neck som jag gillar och en färgskala som är behaglig. Så här gjorde jag:

- Sellpy.se

- Markera "fast pris" (annars måste du vänta ut diverse auktioner och då blir det genast mer komplicerat eftersom du inte vill betala flera frakter, förutsatt att de inte avslutas inom en tvådagarsperiod)

- Filtrera på dam/herr, storlek, varumärke etc.

- Hjärta det du gillar.

- Gå tillbaka till dina hjärtan och sätt samman en "plocksida" av det slag du hittar i glansiga månadstidningar. Det ger en bättre överblick och du ser om du har rätt viktning mellan över/underdelar (2-3 överdelar på 1 underdel cirka) samt om färgerna funkar tillsammans.

Så här blev det för mig: 

Priset, 1 255 kronor, är ganska blygsamt, särskilt om jag jämför med vad ungefär motsvarande varor kostar nya (inom parentes). Jag betalar alltså ungefär 15% av nypris. Visst, de där sandaletterna för 35 kronor ser använda ut om man zoomar bilden. Ungefär som ett par nya hade blivit för mig efter två-tre somrars användning. Och byxorna ska enligt uppgift vara "håriga" och när jag zoomade in på dem såg jag mycket riktigt att den förra ägaren lämnat långa, blonda hårstrån på dem. Men vet ni, jag kan tänka mig att plocka bort håren och använda byxorna ändå. En ganska bra deal då jag får dem till 85% rabatt. 

Några aber dock. Jag är osäker på hur Hilfigers storlekar är. När jag googlade efter jämförelsepriser såg jag på en sajt att de är rätt små. Jag är inte så orolig för kavajen (M) eller skorna (41 är 41). Men klänningen är 36 och skulle den motsvara en HM-34:a är jag rökt. 

Lyckligtvis har Sellpy generösa returregler och man kan skicka tillbaka en vara förutsatt att den har ID-lappen kvar till en kostnad av 49 kronor, vilket det kan vara värt, särskilt om det är flera varor som inte passar. Om en produkt har en defekt som inte angivits i annonsen kan du skicka in en bild och reklamera. Då får du rillbaka pengar ink. frakt SAMT du får behålla plagget. Så kommer det sig att jag fick en cashmeretröja för 70kr (kostnaden för att få ett hål lagat). 

Nu låter detta som ett sponsrat inlägg men det är det inte. Jag älskar Sellpy. Mer än Tradera, eftersom man kan köpa allt på samma ställe, på en gång (förutsatt att du valt "fast pris"). Jag tycker ofta att varorna håller hög klass och känslan jag får är att de som säljer via Sellpy är spendy-pants shopaholics som hellre handlar än avyttrar. Provisionen är också formulerad på så vis att det lönar sig att sälja exklusiva och välbehållna plagg (säljaren får 40% av försäljningspriset upp till 500 kronor och därefter 90%), vilket troligtvis lockar fram de som sitter på gobitar. Som Agneta Sjödin, exempelvis, vars lilla svarta Guy Laroche jag var såååå nära att köpa för 600 kronor för ett tag sedan (men sen kom jag på att jag aldrig använder den lilla svarta längre snif). 

FACIT

Jag fick hem prylarna tre dagar efter beställning och så här blev det:

Merparten av kläderna satt bra. Kjolen var lite för stor, kavajen mycket för stor (jag sydde in den första och returnerade den senare). Ett par av skorna (de blå) satt perfekt, ingångna och sköna, medan de billiga såg snygga ut på men satt inte åt vilket inte funkar och man har för avsikt att gå i dem (de gick i retur). Blusen var rätt tight, men det fick passera för jag älskade den. Överlag var alla kläderna i jättebra skick och det känns att det är snäppet bättre kvalitet än motsvarande varor på, säg Lindex. Jag menar, klänningen är i 100% siden med läderdetaljer. Love it! Plaggen är i samma stil och färgskala och enkla att kombinera, så som jag gjort med klänningen längst ner. Dessutom köpte jag en enkel grå topp från Uniqlo för 35 kronor (med prislappen kvar) som passar bra till resdagarna:

Så här nedan ser ni min tågluffgarderob. Det råkade också slinka med en bikiniöverdel från Tommy Hilfiger, rödvitrandig. Jag la även till den redan existerande väskan av samma märke och se, den matchade perfekt.

De godkända plaggen strök jag och la i en fin påse med silkespapper på toppen, så att jag ska få NK-känsla när det är dags att ta fram den till sommaren. 

När returnerade plagg (minus returfrakt) var klar landade det hela på 1 079 kronor. Eller 1 244 kronor om jag ska vara helt ärlig och inkludera bikiniöverdelen och Uniqlotröjan. Och då är det mjuka, silkiga, kvalitativa, kombinerbara och allmänt härliga plagg. 

Vilket är ditt bästa 2nd hand-fynd?

Mvh/

FruEfficientBadass