FruEB - en användarmanual

För ett tag sedan efterfrågade nye läsaren "Halvan"* att se mina inlägg i kronologiskt ordning och jag blev då påmind om att bara runt 20% av er läser bloggen i webbläge på datan. För er andra a.k.a. de coola iPad/mobil-läsarna kommer här några tips.

Det finns två sätt att få tillgång till webbversionen av bloggen. Det ena är att gå in via en dator. Det andra är att scrolla längst ner i mobilen och trycka på "visa webbversion" (röd, streckad ruta, ser tant?).

Du får ju scrolla lite fram och tillbaka då varför jag skulle rekommendera att gå in via datorn. Det ser då ut ungefär så här:

Längst upp ser ni ett antal flikar. Dessa flikar når ni även i mobilt läge, men då ser det ut så här (förutsatt att ni trycker på ordet "blogg" i översta rutan):

Här har jag samlat lite mer allmänna och tidlösa inlägg. Exempelvis en flik för den som trillar in på bloggen första gången och inte fattar vad det hela handlar om. Man kan se den fliken som en sorts  läsanvisning eftersom jag längst ner på sidan även introducerar "etiketterna"...

...som ovan är inringade i grönt. Det rör sig om ett antal ämnesområden som är mer (spara, investera, ekonomiskt oberoende, minimalism, mat) eller mindre (badrum, receptklubben mästerkocken, prepping) vanligt förekommande. Klicka på en etikett och de skola alla veckla ut sig. Jämte skymtar ni blogglistan på bloggar jag gillar och FYI händer det att jag adderar en sparrelaterad blogg i det fall jag tycker att den är läsvärd, men då applicerar jag en in/en ut-principen. Vilken åker ut? Den som är sämst på att uppdatera, återfinns vanligtvis längst ner.

Ovan i den blå streckade rutan ligger inläggen i kronologisk ordning, ungefär 600 till antalet. När jag passerar 1 000 ska jag livestreama från hönshuset, då jag iklädd cylinderhatt dricker Bollinger och röker pipa.

För er som tycker att jag är så himla bra att ni vill sponsra mig kan ni gå in på flik "Köptips" i rullgardinslisten för där ligger de produkter som jag vaskat fram i affiliatenätverkens utbud som jag de facto redan använder. Så glöm för ett ögonblick min heliga maxim: "Köp ingenting som aktivt säljs på dig". Du behöver förresten inte köpa något i ordets monetära betydelse för att vara mig behjälplig, du kan göra en elskling-koll av ditt elavtal helt gratis och det trillar ändå in kosing till en ann' (du behöver alltså inte byta elavtal bara för att du gör prisjämförelsen). Och bank Norwegainkortet kostar ingenting. Däremot tycker jag, och jag har tyckt så långt innan jag ens visste att det fanns något som hette affiliatemarknadsföring, att det är ett bra kort. Ni har ju noterat att jag även börjat med banners i bloggdelen och de genererar stålars till mä ej pay per vieuw utan per click just sayin'.

Nog fnaskat. Hoppas ni nu har fått en bättre förståelse för funktionaliteten i mitt digitala Taj Mahal. Det jag är riktigt missnöjd med är "Läsarforum" som är ett illa passande format för era interaktioner, hade exempelvis missat ett riktigt göttigt inlägg från en av er i februari. Jag kanske återkommer med den i ett inlägg framöver. Om jag får tid över och lite teknisk intelligens någon dag kommer jag att migrera blögga till en egen domän men jag är ju bara för laaaat.

Mvh/
FruEfficientBadass


* Som för övrigt ska ha cred för att hen skapat ett kommentatorsnamn som inte är "Anonym", ni lyssnar ju inte på vad jag säger, det är svårt att hålla redan på alla Anonym och dessutom rätt trist och omständligt med alla "Anonym 09:23" så jag ber er, även om ni inte har Google-konto och kommenterar anonymt (vilket ni naturligtvis är i er fulla rätt att göra), lägg in en liten signatur i slutet, som till exempel Horsewood9 gör. Tar en sekund extra, särskilt om du väljer ett kort alias, som Kon, Fån eller Gök. Ännu snabbare går det om du väljer tre bokstäver som ligger i rad på tangentbordet, exempelvis ASD JKL eller BNM. 
** Ja jag veeeet att detta är min heligaste av regler, men ni vet vad man säger: ingen regel utan undantag.***
*** Eller förresten: En regel är utan undantag och det är att aktiv förvaltning suger.

Kapitel 9: Några konkreta tips

Robert slänger här in lite bonusmaterial. Vanor han har som kanske du också kan ha. Varsågod:

- Ta en paus från det du gör och utvärdera läget. "The definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting a diffrent result. Stop doing what is not working, and look för something new." Jag gillar den här punkten och jag gör det skarpt. För egen del översätts det ju rakt av till yrkeslivet där jag försökte skaffa nya tjänstemannajobb i förhoppningen att jag skulle trivas i en ny kontext, med nya kollegor, med nya affärsområden och typer av företag. Nu har jag slutgiltigt resignerat inför det faktum att jag är inte skapt för det livet. Jag vet ännu inte om det i längden kommer att bli till det bättre (även om det onekligen känns så i skrivande stund), men jag vet att det hade varit lönlöst att fortsätta som förut.

- Leta efter nya idéer i böcker (Rich Dad Poor Dad skrevs i Internetz barndom varför han inte nämner bloggar eller TED-talks). Han rekommenderar bland annat "The 16 Percent Solution" av Joel Mosowitz som verkar vara en bok om investering i så kallade "tax liens" som ska vara sjukligt lönsamma tydligen.

"Ett inbjudande omslag"

- Hitta någon som gjort det du vill göra. Bjud dem på lunch.

- Utbilda dig, gå på seminarier, läs.

Sen kommer en massa specifika tips kring att hitta fynd på fastighetsmarknaden som jag inte ids gå in på, du får låna boken om detta är ett specialintresse.

- Tänk stort, d.v.s. försök att få volymrabatter.

Och slutligen: "Action always beats incation." Det sista är ju en härlig maxim och korrelerar med Napoleon Hills tankar kring "drift" d.v.s. att merparten av människor bara driver vind för våg genom livet utan att själva kontrollera flödet. Man orkar inte göra förändringar och därför kollar man Netflix och scrollar planlöst i nyhetsflödena och lovar sig själv att när X eller Y inträffar, då ska man ta tag i sitt liv.

Sammanfattningsvis ger jag den här boken en trea. Jag hade säkert tyckt bättre om den i min ungdom, när den var ny och jag inte varit för färgad av min egen religion där Mäster Collins (affiliatelänk) är den högste andelige ledaren. Rich Dad Poor Dad har, trots att den är så gammal, sina poänger och man kan inte fnysa bort Kiyosakis enorma monetära framgång (åtminstone fram till bankutten Flow-FI grävde fram i kommentatorsfältet häromdagen). Han är avgjort skicklig på det han gör och jag påstår inget annat. Däremot är min värdegrund helt annan. Jag längtar inte efter hans stora rikedom och förmågan att köpa lyxartiklar. Inte heller är jag affärsman eller entreprenör vilket gör det svårt att anknyta till många av hans tips och knep. Jag är emellertid glad att jag läste den här boken eftersom den är en sådan viktig referens i den privatekonomiska sfären. Senast igår name-droppade jag den inför en amerikansk day-trader och fastighetsutvecklare och plötsligt hade vi "common ground". Jag rekommenderar den särskilt till dig som är intresserad av att bygga företag, gärna genom fastigheter. Om du vill köpa den för reda stålars får du gärna göra det på min affiliatelänk här. Men jag skulle nog hellre råda dig att låna den på bibblan.

Mvh/
FruEfficientBadass

JKL revisited

"Kan en undersköterska spara pengar? Med mig själv som levande exempel kan jag svara JA på den frågan. Jag är så trött på att undersköterskan får ta på sig en offerroll så fort det i media diskuteras sparande, frivillig enkelhet, minimalism, ekorrhjul, ekonomisk frihet, FIRE och liknande. Alltid är det någon som kläcker ur sig 'Men tänk på den ensamstående undersköterskan med tre barn! Hur ska hon kunna spara något? Är det inte ett hån när högavlönade bla bla' ..." Så börjar bloggandet på "Investeringsundersköterskan", ett konto som tidigare figurerat på Instagram men som nu tagit steget till blogg. Ligger i blogglistan som ni ser till höger i webbläge. Fortsätt att läsa inlägget här.

 Jag fick ett tips av Lana Banana för ett tag sedan* och det var ett ERE-inlägg titulerat "Be the change - the world you deserve". Efter att under dagen bekantat mig med verktyget Copyscape (då jag bland annat körde igenom min blogg för att se om det existerade dupikater någonstans på Internetz) blev jag lite nojig eftersom ursprungsinlägget är en lång textmassa, direkt tagen från JKL:s sida. Så please, klicka på länken här och läs inlägget i original istället, det skulle kännas mycket bättre. Man vill ju inte bli banned by Google.

Jag gillar hans sätt att skriva. Men det tog mig ett par genomläsningar innan jag förstod att det inte var ett vanligt Gandhimanifesto utan att han menar att vi (FIREs) genom att nära oss på nuvarande system kan urholka det och bana väg för något nytt (antar att han menar ett system där man i regel har en mer lågintensiv livsstil med inslag av delningsekonomi och mer altruistiska produkt- och affärsidéer, MMM style). Det här är ju en frågeställning som dyker upp titt som tätt i ekonomibloggosfären och framför allt bland de som ifrågasätter logiken inom FIRE-rörelsen att ta hävstång på den tillväxtgenererande aktivitet man föraktar. Om du frågar mig om min åsikt (vilket jag utgår från att du gör) så är den att marknader förändras efter efterfrågan. När vi inte längre köper vissa produkter eller tjänster (exempelvis Kinaplast) utan istället köper andra produkter och tjänster (exempelvis delningstjänsten Hygglo), kommer företag i regel att tappa intresset för den förstnämnda gruppen men få ett ökat intresse för den senare gruppen. Bolag kommer alltid att behöva investerare, oavsett om de jobbar med Onda saker eller Goda saker. Vi med medel finansierar. För att inte sitta med skägget i brevlådan är det emellertid en fiffig sak att äga indexfonder, eftersom de är självrengörande. Det betyder att ett bolag som går uselt alternativt upphör att existera, per automatik ersätts av ett bolag på väg upp och du märker det inte ens. På så vis kommer det sig att du som äger en indexfond idag har företag som Apple men inte så mycket Nokia, trots att det för bara tjugo år sedan var det motsatta som var högintressant.

Men åter till det Gandhiska. Att "vara förändringen". Mikrospaning: Jag själv blev inspirerad av en vän som är bra på att laga vegetariskt. Hon i sin tur sparar rejält varje månad. Inte för att hon är FIRE, utan för att hon är rädd att få stryk av mig hon inspirerats av diskussionerna på bloggen. Har du tagit efter någon i din omgivning på sistone? Eller ännu bättre- inspirerat någon annan till förändring i god FIRE-anda? Kanske utan att hen vetat att du är FIRE-anhängare?**

Mvh/
FruEfficientBadass

* Hon hälsar att hon inte är död hon kan bara inte kommentera.
** Om du nu är det. Om inte är det ett mysterium vad du gör här.

Lektion 8: Kom igång

Ja, låt oss komma igång och få det här överstökat för nu känner jag att min relation till den här boken sjunger på sista versen. Så här anser Robert att du bör sätta igång ditt nya liv mot ekonomisk framgång:

1. Hitta din målbild
För Roberts del handlade det om att konkretisera saker han inte ville göra. Han ville inte jobba 9-5 på ett kontor (hear ya sista!), han ville inte betala skatt som en loser-medborgare i största allmänhet (ett återkommande tema) och han ville inte vara antälld. Utifrån dessa målbilder började han sedan mejsla ut planen: Hur göra för att komma dit?

2. Gör dagliga val
Det är dina dagliga val som avgör om du blir rik eller ej. Håller fullständigt med. Med den skillnaden att jag översätter det i att gå istället för att åka kollektivt, äta hemgjord ärtsoppa istället för att ta take-away och handla kläder på Myrorna istället för på Biblioteksgatan. Robert menar mer...investera i lärande istället för att köpa investeringar. Syftet med lärandet är, om jag tolkar det här rätt, att du ska öppna ditt sinne för affärsidéer som kommer att göra dig svinrik.

3. Välj dina vänner med omsorg
Robert lär sig av såväl sina rika vänner (vad man ska göra) och sina fattiga vänner (vad man inte ska göra). Trevligt!

4. Lär dig snabbt
Ja, det står typ bara så. Lär dig snabbt så att du kan tjäna många stålars. Robert är som vanligt bäst i klassen: "He says that's why he can make more in a day than many will make in a lifetime".

5. Betala dig själv först
Denna obegripliga punkt. Ja, du ska alltså spara och investera innan du skattar (obs, ej möjligt om du är svensk löntagare) och betalar hyra, mat och övriga omkostnader. Du tror att jag skämtar när jag säger detta? Se bild nedan där vänster är "rätt" och höger är "fel." Kalla mig konservativ, men jag liksom gillar att inte få Kronofogden på mig.

6. Betala dina rådgivare väl
Jag antar att han här bland annat avser sina polare skattejuristerna som är värda sin vikt i guld. Allt är mer värt än att betala skatt, allt! Sen ska man säkert betala någon finansiell wiz kid som kan komma med komplexa invetseringslösningar som mättar författarens smartass-behov. Viktigt att lära sig mycket om svåra saker och betala folk för att kunna om svåra saker så att man kan bli snuskigt rik så att man kan...vahettere...äsch gå till punkt 8.

7. Få tillbaka investeringen omedelbart
Robert talar om att vara en "Indian giver" (får man ens säga så idag? Det heter väl "native american giver"?) d.v.s. att man ska få tillbaka det man investerat omedelbart vilket skulle grunda sig i någon politiskt inkorrekt historia från en gåvoindcident när de första europeerna kom till Nordamerika. Han drar något exempel om ett husförädlingsprojekt han tjänade massor av pengar på. "For each of his investments, Robert says there must be an upsida, something for free - like a mini storage, a piece of land, stock shares, a house. And there must be limited risk."*

8. Använd tillgångar för att köpa lyxvaror
Robert älskar lyx. Han skriver så. "Robert loves luxuries as much as the next person." Jag kommer osökt att tänka på hur barnen pratade i tredje person när de var i förskoleåldern. "Mimmi älskjar glass." Han exemplifierar med en bekant som, istället för att sticka till sonen pengarna till en bil, gav sonen en del av beloppet och information om hur aktiemarknaden funkade så att han själv kunde tjäna ihop till sin bil. På ett sätt sympatiserar jag med den inställningen, men ska man nå dit utan att gambla med högriskföretag som Roberts bekant då uppenbarligen uppmanade sin knappt i hjärnan färdigutvecklade son att göra, vet jag inte hur många år man hade fått vänta. "Här Mimmi, får du 1 500 kronor av mammi. Om du investerar dessa i billiga indexfonder kommer du vid 35 års ålder att kunna ta körkort och köpa en begagnad Corolla."

9. Välj dina hjältar
Nu måste ni ha i åtanke att den här boken skrevs för drygt 20 år sedan: "One of the most powerful ways we learn as children is pretending to be our heroes. Robert continues that as an adult, though his heroes have changed. Insted of pretending to be Willie Maus at bat, he channels the bravado of Trump while negociating a deal or the analytical skill of Warren Buffett when looking at trends." Trump återkommer vid ett flertal tillfällen i boken i egenskap av förebild. Undrar om han hade skrivit om Trump även idag? Troligtvis, eftersom det är Trump affärsgeniet han avser. Undrar för övrigt hur Robert Kiyosaki ställer sig till Buffetts uttalanden kring billiga, långsiktiga indexfonder på sistone? Och det faktum att Buffett vill att hans förmögenhet ska ligga i mestadels indexfonder efter hans död, inte balla allan-förvaltas av ett gäng intelligenta finanskillar med breda slipsar?

10. Var generös och bli belönad
"If you want something, you first need to give." Det är ett uttalande man omöjligt kan ogilla. What goes around comes around. Det jag däremot inte skriver under på är hur boken resonerar kring givande som en affärstransaktion där man liksom verkar vänta sig en cashback. "Whenever you feel in need for something [...] givet it first and it will come back in buckets." Vad händer om Robert skulle, triggad av sin egen brist, ge något och inte få hinkvis tillbaka? Blir han sur då? Jag är bara nyfiken.

En fråga som jag tycker var viktig och central i det här kapitlet är den om drivkrafter. Varför sparar du pengar? Jag anar att merparten som läser den här bloggen gör det för att bli fria, men varför? Varför vill du bli fri? Och är det "do:s" eller "don't:s" som driver dig, att få möjlighet att göra något eller möjlighet att slippa något?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Ursäkta en ann' men fram tills nu har det varit mycket snack om att ta stora risker för att "make it big". Nu uppmanas läsaren att tigga till sig perks i samband med investeringar och att dessutom inte acceptera risk. Jag är förvirrad. 

Lektion 7: Att komma över hinder

Vid det här laget har jag lärt mig hur man läser den här boken. Man kan med förel skippa första delen av varje kapitel eftersom det bara är en omständlig transportsträcka till del två - "Summary". Kapitel sju handlar om fem olika hinder som kan ligga på vägen mot rikedomen och jag inser vid det här laget att när Kiyosaki talar rikedom då snackar han Rikedom. Inte någon minimalistisk ERE-tolkning av typen "äger du din tid är du rik" utan BAM Texan style.

Han plockar till och med upp Texasbon som ett föredöme under punkt ett "fear": "Just like the Texans, don't bury your losses. Be inspired by them." Det här med att ta höga risker och vinna alternativt förlora stort tycks vara en hederssak. Jag kan omöjligt läsa nedan passage med brittisk accent i huvudet, det måste liksom skrevas fram på sydstatsdialekt:

"A balanced portfolio isn't a bad thing. But it's not going to help you win big. It's not how successful investors play the game. You must be a little unblanced in the beginning - but you must be focused. Put your eggs in a few baskets and focus. Building your asset column doesn't take hard math, but it does take courage and the the right attitude toward failure."

Eeeh...ungefär som J L Collins säger då: "Put all your eggs in one basket and forget about it. The great irony of investing is the more you watch and fiddle with your holdings the less well you are likely to do."*

Men åter till ämnet. Hinder två på vägen: Cynism. Du ska helt enkelt inte låta dig dras ner av negativt tugg i exempelvis media och där håller jag nu med. "The savvy investor knows that the seemingly worst of times is actually the best of times to make money." Robert själv accepterar ingenting sämre än 16% i avkastning men "people who are filled with doubt are willing to accept a far lower return". Alltså...jag skulle inte tacka nej till >16% avkastning, men jag har ingen lust att ägna dagar och veckor åt research för att sedan handplocka förhoppningsvis rätt bolag i IPO-läge. Han kanske inkluderar fastigheter och fastighetsförädling i detta avkastningsmål också, eftersom aktier verkar vara mer än sidosyssla än en huvudnäring.

Hinder tre är lathet. "One of the most common forms of laziness is staying busy. Too busy to take care of your wealth, or your health, or your relationships." Det får mig att tänka på en Tim Ferriss-podd jag lyssnade på nyligen med Derek Sivers, entreprenören som blivit en mästare på att säga nej. Han anser att ett säkert sätt att öka sina nivåer av tillfredsställelse är att bara tacka ja till saker som känns "Hell Yeah!" och skippa allt annat, allt från resor till bekantskaper till uppdrag. Ständigt fullsmetad agenda är för honom synonymt med brist på kontroll. Anyhow, Kiyosaki menar att lösningen på latheten är att odla lite girighet, vilja att ha mer. Han menar nog pengar.

Hinder tre är dåliga vanor. Jag ska villigt erkänna att jag inte fattar denna passage riktigt. Han exemplifierar med losern Poor Dad som "alltid betalade skatt och räkningar innan han 'betalade sig själv' (investerade?)". Hmm ja, det låter ju spontant som en bra idé. Men Kiyosaki för ett resonemang som menar att Rich Dad investerade först och sedan "fixade pengar på annat håll" för att betala sina borgenärer. Whatever.

Hinder fyra är arrogans. Jag uppfattar det som att arrogans i detta sammanhang är liktydigt med ignorans som man vägrar kännas vid och lösningen är att skaffa sig nödvändig kunskap från en expert. Well well, ett avslutande citat:

"The primary difference between a rich person and a poor person is how they manage fear." Här måste jag ju hålla med och tillåt mig ännu ett Collins-citat:

"A portfolio of 100% stocks, which is what VTSAX (läs: en bred indexfond) gives you, in study after study provides the greatest return over time. The only downside, and I mean only, is that the ride will be very rough at times. Admittedly, it’s a big one. If you are not tough enough to stay the course, if you get scared and bail when the storms are raging you are going to drown. But that’s a failure in you, not a downside of this asset class."

Mvh/

FruEfficientBadass

* Och som ni vet finns det gott om forskning som stödjer detta resonemang, ett resonemang som även stöttas av investerare som till och med lyckats bättre än Kiyosaki.

Förbered dig på det värsta...

...men hoppas på det bästa tralalala. För ett tag sedan skrev jag om testamente och som ni kanske märkt tillhör jag den kategorin i befolkningen som liksom nästan njuter av dessa morbida övningar* varför jag blev glad när ChooseFI hade ett avsnitt då de med hjälp av den före detta hedge fund-förvaltaren Chelsea Brennan gick igenom det de kallade för "The Family Emegency Binder". Det anknyter till det min absoluta favorit i ekonomisfären Birgitta Piper förespråkar nämligen att man ska "ta livet vid varandra vid köksbordet". 

För oavsett hur obehagligt man kan tycka det är att röra vid de här frågorna tror jag att de flesta är överens om att det vore ännu mer obehagligt att förlora en nära anhörig och mitt i kaoset även behöva leta efter koder och bank-id-dosor. Långt ifrån alla tänker hela varvet runt. Chelsea, som har bloggen Smartmoneymamas berättar i ChooseFI-avsnittet som jag nämnde ovan om en man som varit väldigt noga med att plita ner allt i sitt testamente och vidhörande dokument. Som han sedan lagt i sitt robusta, i källaren insprängda kassaskåp som ingen hade koden till. Jag vill att min man vid min eventuella död snabbt ska vara på fötter igen så att han kan ta hand om våra barn på bästa sätt och snart ta sig ut på Tinder för lite lattjolajban, he's like so worth it.

Jag hörde också ett avsnitt av Money Guy Show som betonade vikten av att skriva ner var man vill att eventuella barn ska vara om både du och din respektive skulle trilla av pinn samtidigt, exempelvis i en zombieinvasion. "Om du tycker att det är svårt att fundera på de här frågorna och komma fram till ett bra svar så kan du ju föreställa dig hur svårt staten kommer att ha att ta motsvarande beslut." Man tycker att de här sakerna är obehagliga men du gör ingen en tjänst genom att inte ta tag i dem. Det finns vad jag kan se ingen statistik som säger att din chans till överlevnad ökar för att du vägrar skriva testamente. Dessutom tror jag på "ut-med-trollen-i-solen"-teorin, d.v.s. även en person med dödsångest mår bättre efter en sådan här övning, precis som ett barn mår bättre efter att sprutan är tagen och man upptäcker att det inte var så farligt.

Det nämndes i båda avsnitt en app som används för att kunna komma åt varandras lösenord och det är LastPass, som jag inom kort ska testa. Förutom lösenord skulle jag kanske göra en Excelsammanställning på var man har sin tjänstepension och huruvida de har så kallat återbetalningsskydd. Gå in på Collectum.se (bank-id) och se efter, detta specas tydligt. För om så är fallet ska den som inte är död kontakta Collectum och höra hur efterlevandepengen ska delas ut till dig och eventuella barn. Dessutom utgår ju såväl barnpension (om de fortfarande går i skolan d.v.s. fram till och med studenten, med minst 1 550 kr per barn och månad) och "omställningspension" till överlevande vuxen under minst ett och max två år (det senare om du har barn). Här vänder man sig till Pensionsmyndigheten.se för mer info.

I en eventuell sammanställning kan ni också lägga in vilka löpande räkningar som kommer till hushållet och vart dessa räkningar landar. Är det Kivra, mail eller post? Jag kan tänka mig att man mitt uppe i tumultet gärna delegerar en del uppgifter till övrig familj och vänner och med en katastrofmanual kan du just delegera, för att själv istället ägna dig åt dina barn eller dig själv. Eller planera begravningen och här är mitt slutgiltiga tips: Ha en lapp om begravningen i samma pärmflik som du har testamentet och upplys din partner om att du har en sådan lapp. Du behöver ju inte göra som jag - kontrollfreak som jag är har jag specat det hela rätt...detaljerat* - utan mer: Kyrka/ej kyrka, begravas/kremeras. Kan vara rätt schysst mot dina efterlevande att låta dem slippa gissa.**

En detalj är också inloggningar till sociala medier etc. så att man kan stänga ner skiten. Det var någon som sa att om 50 år kommer merparten på Facebook att vara döda, som en digital kyrkogård. Med tanke på hur usel jag varit på att underhålla mina sociala medier (minus blögga) är det verkligen ingen förlust att dessa stängs ner. Däremot har jag bett honom om att åtminstone lägga en liten blänkare på bloggen om jag trillar av pinn, så att ni inte sitter och väntar på ert dagliga inlägg i onödan. Notera att jag åtminstone inte förberett ett inlägg som ska postas efter min död. Och det behövs inte heller, ni vet redan vad jag hade skrivit.***

Tänk på att det alltid är det senaste testamentet som gäller. Så om du/ni tycker att detta med ett juridiskt praktexemplar till testamente är en för hög tröskel, nöj er med en mall från the Interwebz som ni sedan låter ett par grannar bevittna. Om ni skulle få tummen ur någon gång i framtiden och göra ett snyggare exemplar kommer det per automatik att överskriva det tidigare.

Har du samlat denna typ av info någonstans och om inte, vilken är din ursäkt?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Bach & Bollinger.
** Kommer att tänka på ett avsnitt av Alex & Sigge där Alex Schulman berättar om en episod efter mammans död. Han och bröderna är i mammans lägenhet bara någon dag innan den stora, pampiga kyrkobegravningen där massor av gäster är inbjudna. Då hittar de en lapp med instruktionen att hon vill ha en liten intim begravning med bara de närmaste. Jag vill minnas att även min farmor hade något sådant riktigt klurigt ställe, typ en lapp som stack upp ur en telefonkatalog. Som att begravningen är någon form av gömma-nyckel-lek. Nej, tacka vet jag Sparo som skrev att han skulle ställa sina instruktioner i kylskåpet, för det är det första stället anhöriga tömmer efter din död. 
*** Köp ingenting som aktivt säljs på er!

Lektion 6: Arbeta för att lära dig - inte för att tjäna pengar

"Most people work hard to get a secure job, focusing on pay and benefits in the short term." Jag håller med om det och kommer spontant att tänka på min vän Marknadsförar-L som jag redan tidigare tjatat om - hon som hoppade av det fina tjänstemannajobbet för att i princip jobba gratis i en start-up i syfte att lära sig ny teknik. Det är nice and dandy och jag beundrar henne för det. Det finns också exempel på folk - Pete Adeney till exempel - som tröskade på i drygt tio år i sitt grå kontorsbås för att sen ge arbetsgivaren fingret med sin FI. Jag skulle faktiskt kunna drista mig till att påstå att det senare är ett säkrare sätt att nå ekonomiskt oberoende än det förra för även om Marknadsförar-L har chans att bli snuskigt rik om hennes endeavor lyckas, finns också en inte oansenlig risk för att så inte kommer att ske.

Jag kan liksom inte förstå denna svartvita inställning att det bara finns en väg till rikedom och det är att slå på stora trumman, bränna av fyrverkerierna och satsa stort på högriskprojekt, starta egna bolag och förädla fastigheter, gärna i kombination. Vad är det för fel med den mer modesta vägen framåt, den som sker genom aggressivt sparande av lön i exempelvis indexfonder?

Dessutom tycker jag att Kiyosaki så här 200 sidor in i boken börjar bli väl självgod. Så till den grad att jag var tvungen att riva ut en post-it på vilken jag skrev "Självgod" se själva:

"Robert* became both dads, both a hard-core capitalist who loves the game of making money, and a socially responsible teacher..." Jaja jag fattar, du är både tuff och god, synd att du är så gammal idag gubbe annars hade jag försökt fånga dig med håv.

En instuderingsfråga på slutet är: "Har du någon gång stannat på ett tryggt och säkert jobb istället för att kasta dig ut i något okänt och potentiellt mer lönsamt?" Jag råkar vara intresserad å så svara gärna.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Av någon anledning skriver han om sig själv i tredje person i summeringarna.

Frälsningen och FIRE

Vi halvskämtar ibland om att FIRE-rörelsen är en sekt, men det var inte förrän jag hittade denna passage i ett barns SO-bok som jag till fullo såg likheterna mellan FIRE och den tidiga svenska väckelserörelsen.

"På många håll i Sverige delades människorna upp i två läger: de som höll sig till kyrkan och prästen [MOS och dussincharter], och de som kallade sig 'frälsta' [frugal weirdos] och gick på sina egna möten [hängde på FIRE-bloggar]. 'Läsarna' [frugal weirdosarna] blev kända för att vara hederliga och dugliga människor [nåja...DIY är ju ett centralt begrepp]. Men de kunde också vara hårda och fördömande mot andra [no kidding!]. Det var inte ovanligt att de 'frälsta'  ansåg att bara de själva hade funnit sanningen, medan andra var 'syndare på väg till helvetet' [Kronofogdemyndigheten]. Läsarna undvek allt 'syndigt' [Kinaplast och dussincharter] och höll sig för sig själva. Det gjorde att många tyckte illa om dem [se exempelvis här, här eller här]."

Suze Orman och påven ogillar uppstickare

På samma sätt som de tidiga väckelserörelserna hoppas FIRE-rörelsen på stor spridning likt dåtidens "stormvind"-profetia. Men frikyrorna fick aldrig riktigt det genomslag de trodde att de skulle få, möjligtvis med undantag för Pingströrelsen som enligt SO-boken även den minskar i antal varje år. Lite synd tycker jag, eftersom de har tydliga drag av FIRE. Att leva i from enkelhet, inte bära överdrivet mycket bling. Hade jag inte varit så förtjust i vin hade jag kanske övervägt att gå med. Hur var det förresten med det där tiondet? Är det fortfarande aktuellt, någon som vet? För det lär ju inte ske om en så siger. Undrar förresten hur de investerar, frikyrkorna. Är det okej att förbjuda smink, cigg och vin, men ändå investera i L'Oréal, LVMH och Swedish Match?

Svenska Kyrkan är i alla fall skickliga (eller är det Söderberg och Partners som sköter deras portfölj?). En dessvärre låst artikel från DI från 2018 ingressar:

Värdet på Svenska kyrkans investeringar har ökat med nästan 1 miljard kronor under ett år. Samtidigt ökade avkastningen med en bit över 100 miljoner. Svenskfavoriten bland aktierna heter Volvo.

Jag hörde också någonstans att de har över 100 miljoner bara i Unilever. Undrar om avkastningen, tillsammans med de rätt kännbara fastighetsinnehaven*, skulle täcka kostnaderna de har för sin diakonala verksamhet?

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Höll precis på att glömma - det är ju löning idag! Får jag se lite #lönecava då för att se att ni lever som jag lär! D.s.

* Jag trillade över några siffror som gjorde gällande att vi idag har runt 3 400 kyrkor i landet. Halleluja. De kostar 3,7 miljarder att drifta per år vilket exempelvis tas från avkastning och kyrkskatt. Men "det totala fastighetsbeståndet är flera gånger större" vilket ju borde antyda att det finns utrymme att göra vad ett liksom normalt företag hade gjort - sålt av fastigheter. Inte kyrkor, övriga sorters fastigheter. Så hade folk kunnat lägga sin kyrkskatt på annat istället, exempelvis på att köpa sig framtida frihet eller utrota TBC. Begravningsavgiften betalar du ju ändå så du behöver inte skapa ISK "begravning".

Ett aha-ögonblick

Innan jag börjar, låt mig slå ett slag för IGMR:s skildring av tågresan till Kroatien om ni inte redan läst den. Jag får kryll i hela kroppen av text och bild. Tåg är naturligtvis bra för miljön, men det som slår mig i beskrivningen är att det verkar vara bra även för psyket. Jag vill också åka nattåg till Zagreb!

För ett tag sedan var jag ute och gick med en fellow FIRE-anhängare när hon berättade att hennes man en dag hade kommit till henne och berättat att han kvällen innan, strax före läggdags, fått en uppenbarelse. Inte av det religiösa slaget. Eller kanske just av det religiösa slaget eftersom vi pratar sektologi à la FIRE. "Jag insåg att jag jobbar för att vi ska kunna bo i det här huset."

Bakgrund: Såväl min vän som hennes man har i princip amorterat av sitt radhus i en välbeställd stockholmsförort. Uppskattat värde: 5 miljoner?  Nu fulräknar jag:

5 000 000 minus vinstskatt (ponera att de köpte radhuset för 3 700 000 för några år sedan) runt 290 000 och sen lite mäkararvode etc = 4 630 000 och så 500 000 kvar i lån =4 130 000 cash kvar.

Men de måste ju boooo? Nu verkar det som att den här familjen sneglar lite på Dalarna. Om vi ponerar att de kan tänka sig att flytta till exempelvis Mora kostar ett radhus - enligt en snabb kik på Hemnet - runt 1 200 000 kronor. Kvar på ISK: 2 930 000 kr. Med 4%-regeln blir det en liten inkomst på 117 200 kronor per år eller 9 767 kronor per månad. Vågar de sig på en 5%-regel blir det drygt 12 000 kronor i månaden. Tillräckligt för att de båda skulle kunna gå ner ytterligare i arbetstid (de jobbar redan deltid). Till saken hör att de gillar Dalarna, det skulle inte bara enbart vara en frugal manöver utan också realiserandet av en livsdröm.

Nu är ju inte 12 000 möjligt att leva på ens för den mest frugale (särskilt inte om det som här, finns barn med i bilden). Men om de båda kan tänka sig att jobba deltid eller perioda, särskilt med tanke på att de - tror jag - har en ISK också, är det säkert möjligt att frigöra ytterligare tid i schemat. Jag kan inte låta bli att fundera: väger folk någonsin de olika livsalternativen mot varandra eller springer de bara på?*

I Sverige har vi ju en stenhård arbetslinje och, som man konstaterade i ett intressant Kropp & Själ nyligen så är det lite "arbete-till-varje-pris-strunt-samma-med-vad-eller-varför". Men om man dristar sig till att ifrågasätta heltidsnormen och istället funderar på varför man jobbar i den utsträckning man gör, blir det intressant. Jobbar man för att arbetet i sig är ett livselixir, något man njuter så fullkomligt av så att blotta tanken på att inte få cruisa in på arbetsplatsen alla [var]dagar i veckan ter sig som öken?**

Det slår mig ofta när jag ser fancy pancy människor svänga förbi mig i vardagen. Hur många dagar i månaden jobbar du för din suv, dina moderiktiga kläder och dina exklusiva uteluncher? Hur många dagar per månad sitter du i bur för att kunna vistas i frihet på andra sidan jordklotet någon vecka per halvår? Hur många dagar per månad jobbar du för att ha råd med din hund ink. hunddagis eftersom du inte har tid att umgås med din hund eftersom du måste jobba för att ha råd med hundens dagis?*** Och vad skulle hända om man vände på steken och precis som min väns man sa: "Jag vill inte jobba lika mycket som jag gör idag för att ha råd att bo". Således: "Vi säljer huset och flyttar till landet och kan på så vis jobba mindre och få mer tid med barnen plus att vi har närmare till naturen och skidbackarna i vilka vi kan vara med barnen." En FFF helt enkelt. Ungefär så här tror jag att man skulle kunna visualisera en slumpvis vald consumer sucker (blå stapel) mot en ordinär frugal weirdo (orange stapel):

Källa: Norton, Flutt & Dingue

I veckan träffade jag en läsare och tog en promenad. Låt oss kalla hen Miranda. Miranda jobbar som affärsjurist och lägger i snitt 60-70 h per vecka på jobbet. Ofta uppstår firmabehov även på helger och det förekommer inte alltför sällan att man får jobba uppåt 18 timmar i sträck. Lönen är naturligtvis grym men grymmast av allt är timdebiteringen mot kund som ligger upp emot 4 000 kr. Miranda hade räknat ut att hun jobbat in sin lön efter en halv arbetsvecka, resten går till "overhead" (ironiskt nog gjordes inga tjänstepensionsavsättningar på denna firma dock). Nu, med ett bedårande barn i barnvagn hade han ingen lust att göda firman längre så tankarna gick till att i en framtid hoppa av och istället starta eget med affärsjuristnära tjänster. Vad tror du - hur stor andel av befolkningen funderar på hur många dagar de jobbar för vem?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Vännen jag talar om är semi-FI och berättade att grannar hade börjat undra hur det kom sig att de kunde stå med barnen vid klätterställningen så tidigt på dagarna. "Har ni vunnit på Lotto eller?" En klasisk svenne banan-slutledning. D.s.

* Det var en retorisk fråga.
** Om så är fallet undrar jag a) var siffrorna i exempelvis denna undersökning kommer ifrån och b) varför avsäger sig inte fler frivilligt sina semestrar eller åtminstone några enstaka helger och klämdagar om det nu är så kul?
*** Eller som en vän lakoniskt konstaterade efter att han efter ett jobbyte med rejäl löneförhöjning engagerat en barnflicka tre dagar i veckan: "Man kan säga att jag genom min löneökning fått råd att betala för att inte vara med mina barn."

Lektion 5: De rika uppfinner pengarna

Okej jag ska villigt erkänna det. Ungefär här i läsningen av Rich Dad Poor Dad börjar jag distansera mig och det rätt rejält. It ain't for me. Jag är för J L Collins-indoktrinerad (affiliatelänk). Jag tycker att köpa och behålla billiga indexfonder är det bästa sättet att investera so help me God. Det tycker inte Robert T. Kiyosaki. Robert är mycket mer intresserad av att starta bolag, jobba med fastigheter och köpa snabba bilar som bevis på sin framgång. Och det är naturligtvis helt i sin ordning. Men jag kan inte låta bli att få lite kli på armen när jag läser saker som:

"We also [vid sidan av balla allan-tillgångarna] have a stock portfolio where we buy high-risk, speculative companies that are just about to go public. It's a risk, but the more you develop your financial intelligence, the lower the risk becomes. The smarter you are, the better your chances of beating the odds."

Wuuuu.....backa bandet Robert! Undrar vad Warren hade sagt om han hört dig testosteron-bräka på det viset? Troligtvis någonting i stil med:

"You don't need to be a rocket scientist. Investing is not a game where the guy with the 160 IQ beats the guy with a 130 IQ. Rationality is essential."

Är det rationellt att köpa högriskbolag i förhoppningen om att de ska vara ett av de tio som ska vara vid liv om ett år? Undrar vad J L Collins skulle säga. Kanske något i stil med:

"The simple truth is this: the more complex an investment is, the less likely it is to be profitable."

Men jag lovade er en sammanfattning av Rich Dad Poor Dad, inte mina åsikter om den. Så jag fortsätter: Kapitel fem handlar mycket om våra inneboende förmågor och om mod. Att vi i en föränderlig värld måste vara agila i sinnet och våga ta möjligheter. Författaren återkommer ständigt till exempel på losers av typen "den friställde chefen som bönar och ber om att få sin tjänst tillbaka" och uppmanar oss att bli våra egna. "Luck is created. So go get yours. [...] Those who have creative fincancial minds escape the Rat Race the fastest." [...] Markets go up and down, and investments come and go. The world is always handing you opportunities of a lifetime; you simply need to be able to see them."

Ursäkta, det blev lite åsikter här ändå. Jag håller med honom om flosklerna ovan. Men jag vidhåller att indexfonder möter ovan krav och till och med överträffar dem. Det är just i en föränderlig värld där affärsidéer kommer och går som man behöver självrengörande indexfonder, inte högrisk-gambling med nischade start-ups. Och det är tack vare långsiktigt sparande i indexfonder som svenne banan kan våga släppa sargen och ta dessa möjligheter som livet som frikostigt strösslar över oss då och då. Tycker jag, tralala. Sen utesluter inte jag att man köper fastigheter och har en liten lekpott för högriskprojekt eller startar eget, men indexfonder kan utan problem utgöra basen. Han pratar ju mycket om grund och fundament så någonstans tror jag att vi vill samma sak, bara med olika medel varav de medel som föreslås av exempelvis Bogle, Buffet och Collins är indexfonder. En mening tar jag emellertid med mig med stor behållning till min framtida finansiella kurs till mina barn:

"Robert's philosophy is to plant seeds in his asset column. Start small and plant seeds."

Det var något en av er kommenterade tidigare i veckan, att boken får en att verkligen fundera på det här med tillgångar. Vad det de facto är* och vad de de facto gör**.

Mvh/

FruEfficientBadass

* Inte en pool.
** Ökar i värde med tiden.

Lektion 4: Skatt är stöld

Okej kapitlet heter inte "skatt är stöld" utan "The history of taxes and the power of corporations" men om jag ska sammanfatta det så blir det "skatt är stöld" alternativt "arbetstagare är losers, skatteplanerande företagare är vinnare och ska du bli rik blir det till att du sållar dig till den senare skaran." Jag har lite svårt att ta till mig budskapet i detta kapitel. Dels för att jag inte tycker att skatt är stöld (även om man lite till mans ibland kan undra vem som sitter på projekt-startsbeslut) och jag tycker att vi ändå med viss säkerhet kan säga att den främsta orsaken till att vi i Skandinavien rankar oss som lyckligare än snittamerikanen till stor del kan tillskrivas en samhällsmodell som resulterar i relativt sett minskade inkomstklyftor och en jämförelsevis mer utbredd känsla av social trygghet. Det är det ena skälet till att kapitel fyra rinner av mig som vatten på en gås. Det andra skälet är att jag, som jag tidigare nämnt i anslutning till denna miniserie, är så brutalt ointresserad av att bli företagare. Jag kan för mitt liv inte se vad det företaget skulle handla om. Baka limpa i mitt kök? Och även om jag hade en superbra affärsidé hade jag varit förlamad av skatteverks-skräck. Ni vet...rädsla att fylla i fel blanketter, deklarara på ett sätt som gör att jag hamnar i white collar prison. Jag är inte redo för det!

Men för er som är lite modigare och kan överväga eget kan jag ändå sammanfatta kapitlets huvudpunkter avseende detta med företagande. Det är ett effektivt sätt att planera sin skatt så att man skattar mindre än de som förvärvsarbetar. Så här ser det ut och jag tar inga följdfrågor på det:

Den som äger ett företag gör så här:
1) Tjänar in  2) Spenderar (så mycket som möjligt) 3) Skattar

Den som jobbar för ett företag gör så här:
1) Tjänar in  2) Skattar 3) Spenderar

Jag surfade runt lite på temat från svenska sajter och hittade denna och denna som kanske kan vara av intresse om du går i tankarna på att starta eget. Det här med skatteplanering och avdrag är min kryptonit, det som får mig att krypa ihop i fosterställning och börja slå för öronen. Nu förstår jag hur människor känner som himlar med ögonen när jag börjar prata ISK och tjänstepension. Är det alltså så tråkigt ni tycker att det är? Hua.

Sorry, jag tappar tråden. Ni får låna boken och fördjupa er själva i temat "Robin Hood var en skurk" (han skriver så, flera gånger) och "Staten är som en best som tar allt den kan och ger ingenting tillbaka", eftersom jag misslyckas med att ge kapitlet rättvisa. Författaren ger avslutningsvis sin sammanfattning på vad det innebär att ha "Finansiell IQ" och det är att besitta en kombination av kompetenser kring redovisning (förmågan att läsa siffror och förstå vad de innebär för ett företag), investering (strategier för att få pengar att göra mer pengar), förstå marknader (greppa tillgång/efterfrågan mm) och affärsjuridik ("Smart tax consultants are worth their cost, as it's still cheaper than paying the government").*

I beg to differ, Mr. Kiyosaki. Jag är utbildad civilekonom ink. kurser i redovisning and shit. Jag har gått på Företagsekonomiska Institutet för att lära mig analysera nyckeltal i syfte att kunna förstå hur det är fatt med ett bolag**. Jag har förvisso inte läst affärsrätt men efter 18 år inom marknad och sälj har jag rätt bra koll på tillgång, efterfrågan och annan corporate bullshit. Cirka 0% av dessa upplevelser har byggt min ISK till det den är idag. Snarare var det så att den dagen jag accepterade att jag aldrig på egen hand skulle klara av att genom att grotta ner mig i ett bolags årsredovisning skulle kunna göra "börsklipp", "tajma marknaden" etc. för att istället med indexfondens absoluta diversifiering och avsaknad av bolagsrisk helt enkelt följa med i den naturliga börsrörelsen som ju går upp och ner men på sikt upp, som jag började tjäna pengar.*** Så jag tycker inte att man behöver alla de där sakerna han nämner. För att bli finansiell rådgivare ja, men inte för att själv tjäna pengar på börsen.

Jag avundas dig som har förmågan och drivkraften att starta eget. Och jag har inget emot att man som egen skatteplanerar enligt gängse lagstiftning.**** Men min poäng är att det som är andemeningen i Rich Dad Poor Dad kapitel fyra nämligen "driver du inte eget är du körd ur ett rikedomsperspektiv" inte är sant i den kontext vi befinner oss i Sverige idag. Man kanske får minnas att boken har 20 år på nacken och på den tiden var investering krångligare än det är idag. Vanguard fanns förvisso men the Interwebz var relativt nytt. Det fanns i sanning inga användarvänliga lösningar för vanligt folk utan man var i mångt och mycket hänvisad antingen till bilhandlar-förvaltare eller till sin egen förmåga att medelst rosa tidningar "analysera bolag" varför företagarspåret ändå fick anses vara den bredaste vägen framåt. Innan jag lämnar detta kapitel, låt mig skicka med en passage som jag ändå tyckte var lite rolig:

"My highly educated dad ("Poor Dad") always encouraged me to land a good job with a strong corporation. He spoke of the virtues of 'working your way up the corporate ladder.' He didn't understand that, by relying solely on a paycheck from a corporate employer, I would be a docile cow ready for milking. When I told my rich dad of my father's advice, he only chuckled (småskrattade). 'Why not own the ladder?' was all he said."

Jag avslutar inlägget med en fråga från mig själv till er. Förstorar jag detta med att driva eget? Det behöver ju inte vara liktydigt med att starta produktion av en innovativ produkt i fjärran land. Det kan lika gärna handla om att sälja sin tid som konsult. Något som kommer att bli verklighet för merparten av oss inom en inte alltför lång framtid. Om du drev eget, vad skulle det handla om?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag lyssnade för övrigt på ett Hidden Brain med temat "Why No One Feels Rich" som tangerar ämnet ekonomisk jämställdhet. I en studie av Norton/Ariely hade man visat två pajdiagram för ett urval av amerikanska väljare. En paj illutrerade en situation där de rikaste 20% ägde en tredjedel av rikedomarna och de fattigaste 20% ägde 10% av rikedomarna. En annan paj visade en situation där de rikaste 20% ägde 84% av rikedomarna och de fattigaste 20% ägde 0,1% av rikedomarna. Nästan alla (92%), oavsett politisk åsikt, var för paj nummer ett. Som visade sig föreställa Sverige. Paj två var siffror från USA. Men när den detaljen avslöjades ändrades åsikterna - då ville merparten ha paj #2. Varför? Många, komplexa skäl. Rädsla för socialism varandes ett. Lyssna på podden!

* Det är liksom "bränn hellre pengarna på bål än ge dem till staten". Uppenbarligen finns det vissa saker jag aldrig riktigt kommer att förstå med USA.
** Som best practice plockades HM fram, där fick vi lära oss om ett företag som gjorde allt rätt. Inget kunde hota dess styrka som vi kursdeltagare fick läsa oss till genom att bena ut årsredovisningens nyckeltal smidda i titan. Detta var år 2012 och aktien värderades till runt 250 kronor, allt pekade på att detta var The Company att investera in. 
*** Ja, och så det faktum att börsen gått som tåget sedan jag efter läsning av den enda bok om investeringar du behöver (affiliatelänk) ändrade min strategi till lågpris-indexfonder.
**** En sak som jag ibland hör kveruleras både bland vänner och annat löst folk är att "Sverige har högst bolagsskatt i världen, man bestraffar företagande wuäwuä". Men det stämmer ju inte. Tvärt om har vi mer än halverat bolagsskatten sedan mitten av 80-talet och ligger med våra nuvarande 21,4 ungefär på EU-genomsnittet. Om två år kommer skatten ytterligare att sänkas till 20,6%.

Jag gör en Tough Viking

Våren och försommaren är motionsloppens tid och jag som har Djurgården som vardagsrum ogillar att ha flåsande föreställningar med dunkadunka-musik i mina promenadstråk.* Så det kanske förvånar en och annan bland er att jag för ett par veckor sedan gjorde en Tough Viking. Tough Viking är, för er som inte vet det, en sorts modern version av tapperhetsprov där man vid sidan av själva löpningen ska hoppa genom eld, kräla i gyttja och döda spädgrisar med sina bara händer. Nej okej man ska inte döda spädgrisar men jag skulle tro att det diskuterades inför lanseringen.

Loppet kostar 895 kronor och arrangeras av företaget "Tough Viking", ett bolag som gjort runt en till fyra millar i vinst per år sedan starten vilket ändå är beundransvärt med tanke på att aktiviteterna är säsongsbetonade. Min aversion mot spektaklet till trots tycker jag väl att den här typen av affärsidéer är behjärtansvärda eftersom de får folk att röra på fläsket. Därmed inte sagt att jag själv har lust att bidra till den vinstmarginalen, inte för all gyttja i Ryssland. Så jag och mitt side hustle gjorde det frugal style nämligen tre dagar före själva loppet. Var inte det smart!? Vi var ute på en av våra sedvanliga promenader mot Stora Skuggan till och hamnade, efter en irrvandring i skogen, plötsligt i en snitslad bana. Tough Viking! Det var bara att köra på så vi gick och gick och följde tråden, med diverse pauser för att titta på änder...

...och hästar och kor.

Det vi däremot inte fick i vår frugala version var att bära bensindunkar och stockar eller gästa "Crazy Monkey Bar" som höll på att monteras när vi passerade.

Jag tyckte det kändes besvärande varför jag och hunden gjorde en tur upp i skogen för att se om vi hittade några av vinterstormarna omkullfallna träd vi kunde lyfta tillsammans men gick bet. Vi fick nöja oss med att lyfta en granruska som hunden sen tuggade sönder. Tough Viking på Djurgården är 15 kilometer långt. Vi gick bara 12 kilometer. Hade vi betalat 895 kronor hade någon tvingat oss till penalty laps för att komma upp i en dräglig total, det gjorde ingen nu, en klar nedsida. Men summerat tycker jag ändå att vi hade ett bra race. Vi slapp också trängas med tusentals andra, tror att vi träffade cirka 20 personer på vår promenad varav merparten jobbade för Tough Viking. För övrigt, vore inte det ett bra side hustle? Dessa säsongsjobb måste ju kräva tidsmässigt korta insatser för att sedan gå helt i träda under resten av året. Någon som har erfarenhet? Jag menar då inte att vara volontär. Utan att jobba för dem, sätta upp kilometervis med loppremsor, montera tält och barer?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och med detta blottade jag den 80-åring jag är på insidan.

Lektion 3: Sköt ditt eget företag inte andras

I lektion tre talas om vikten om att sköta sin egen firma först. Detta behöver inte vara synonymt med att starta ett eget företag för att på så sätt jobba åt sig själv utan är ett symboliskt uttalande som betyder att du till varje pris måste bygga upp dina egna inkomstgenererande tillgångar. Kanske parallellt med att du utför lönearbete åt någon annan, men du skall då avsätta pengar i aktier, fonder eller fastigheter. Old news för en FIRE-anhängare, men väl beskrivet i boken.

"Too many people spend their lives minding someone else's business and making them rich. [...] Promotions or a better job will only help you become more financially secure if the additional money is used to purchase income-generating assets."

Jag har ju tidigare talat om paradoxen med min betydligt mer högavlönade chef som sa upp sig samtidigt som jag och hade räknat ut att han klarade sig i två år på sina besparingar medan jag räknade med minst det femdubbla. Det kom i och för sig från mannen som byggde pool på baksidan med motiveringen "barnen ville ha en" för att sedan förlägga 100% av sommaren antingen till sitt skärgårdshus eller på resande fot i Italien. Men jag kan ta råttgift på att du har någon klämmig kollega med marknadsmässig lön som är en fena på att rodda er arbetsgivarens business men som gärna lägger sparutrymmet på att uppgradera bil eller golfutrustning. Jag har själv stött på mer än en genom mina yrkesverksamma år. Fel fokus. Fokus är fel. Eftersom:

"When hard times come, what many people thought were assets will not help them survive a financial crisis. The car has lost much of its value. Those golf clubs? The same."

Rich Dad säger att tillgångar faller inom någon av nedan kategorier:

1. Företag som inte kräver att du är närvarande. Om det kräver att du är närvarande är det ett jobb, inte en tillgång
2. Aktier
3. Obligationer (reservation för att boken är 20 år gammal...kanske inte jätteaktuellt idag)
4. Inkomst-genererande fastigheter, d.v.s. fastigheter som du hyr ut
5. Skuldebrev
6. Royalties från ex. böcker, patent
7. Saker som har ett värde som ökar alternativt genererar inkomst

Rich Dad säger också att det är viktigt att man skaffar de tillgångar man gillar. Inte bara gillar, man ska ÄLSKA dem. Först var jag nära att skumma förbi den meningen, men ju mer jag tänker på det, desto vettigare låter det. Exempelvis är jag inte ett dugg intresserad av att starta eget företag. Jag saknar affärsidé och jag tycker att det låter meckigt. Med tanke på att knappt ett av tio nystartade företag överlever på lång sikt* känns det spontant inte som att det är just mitt eventuella företag som kommer att överleva. Däremot älskar jag aktier. Och de aktier jag älskar allra mest är investmentbolag. Och sen älskar jag ju Per. Så därför är det helt logiskt att jag köper Spiltan Aktiefond Investmentbolag för stor del av slanten. Min vän Marknadsförar-L däremot, tycker att åtminstone fonder är snarktråkigt. Däremot får hon kickar av att starta bolag. Thus: Jag är framgångsrik i det jag gör och hon är framgångsrik i det hon gör. Skräddare bliv vid din läst.

Har du människor i din närhet eller i din familj där man har tillbringat hela livet med att jobba för någon annan, utan att själv lägga undan något i form av tillgångar? Om ja, varför tror du att det blir på det viset?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och att de svenska bolag som har högst överlevnad är inom skogs- och jordbruk gör mig ytterligare mindre optimistisk. 

Jag smygfotar damer på stan

Häromdagen gjorde jag något jag aldrig brukar göra. Jag smygfotade en kvinnas outfit. Min intention var att fråga först men som synes sitter hon och pratar i mobilen och det var ett samtal som aldrig tog slut så jag tog bilden och drog. Jag vet inte vad det var med den här kvinnan men hon gjorde mig lycklig. Lycklig för hon var så snygg, så stilfull och så senior, i kombination. När jag kom innanför dörren såg jag att 11-åringen precis kommit hem och det visade sig att även hon hade lagt märke till damen. Nu syns inte hela hennes stil sådär från sidan, halvt bortvänd, men jag plockade ut liknande plagg från en näthandel så att ni får en tydligare bild av konceptet. Hon har alltså en lårlång grå yllejacka och ett par trekvartslånga, vida byxor i samma material och färg till vilka hon har genomgående bruna accessoarer såsom de helt überljuvliga "bilhandskarna" (hur retro!?), troligtvis från det anrika märket Hestra.

Jämför denna kvinna med slumpvis vald seniorista. För mig ser urtypen av 70-plussare ut antingen som något som trillat ur en Gudrun Sjödénkatalog eller en Myrornas-container. Om det senare: gärna iförd en oformlig jack-kappa i rött, vattenavvisande material över vilken hon trätt en ängslig axelremsväska med blixtlåset ordentligt stängt (gärna hängade framtill på magen), ett par foträta svarta promenadskor och dito byxor med resår i midjan i ett material som slutade produceras på 60-talet. Håret i en icke-frisyr alterntivt färgat mörkrött för att riktigt accentuera utväxten (eftersom hon inte orkar färga mer än en gång i halvåret).

Läsare av denna blogg vet ju att jag har ett traumatiskt förhållande till mitt gråa hår. Kvinnan på bilden ovan fick mig för första gången någonsin att känna mig sugen på grått. Det var liksom...elegant. Vackert grått i en välvårdad page med naturligt fall. Jag kan tänka mig att hon använder silverschampo eller kanske till och med en lättare toning för att få till den rätta silverfinishen. Hon kändes fräsch! Eller som 11-åringen sa: Hon var en tomboy. Jag kan verkligen tänka mig att skaffa exakt basen ovan* och bryta av med några otippade färger typ mango. Naturligtvis flankerat av Chanel Giallo Napoli.

Har du några tankar om hur man behåller stilen genom hela livet?

Mvh/
FruEfficientBadass

* På Zalando skulle ovan manöver gå på runt 4 000 kronor men merparten går naturligtvis att hitta till en bråkdel av kostnaden på second hand. "Bilhandskar" från Hestra runt 800 kr.

Lektion 2: Vikten av ekonomisk allmänbildning

"It's not how much money you make. It's how much money you keep".

Jag har tidigare skrivit om det här apropå ett inlägg av J D Roth som menar exakt detta. Det är inte mängden pengar du drar in utan hur du sedan hanterar pengarna som har betydelse för din framtida förmögenhet eller brist därav (en favoritliknelse är trädgårdsslangen som trots maxat tryck - lön - inte häller något i hinken utan bara ut på gräsmattan - konsumtion). Det centrala budskapet i lektion två är att du måste lära sig skillnaden mellan tillgångar och skulder. Det hela definieras av författaren enligt nedan:

"En tillgång är något som ger dig pengar i fickan. En skuld är något som tar pengar ur din ficka". 

Andra citat författaren gillar är: "Rich people acquire assets. The poor and the middle class acquire liabilities (skulder) that they think are assets." Vad är det då för skulder som medelklassen samlar på sig som de upplever är tillgångar?

- Belånade HUS
- Belånade BILAR
- Belånad KONSUMTION av consumer sucker-art (elektronik, friluftsutrustning, spabadkar etc)*.
- Lån för STUDIER

Det mest kontroversiella i listan ovan är ju [ett belånat] hus och jag skulle tro att en väldigt vanlig uppfattning är att "mitt hus är min bästa/största investering" eftersom vi i regel har sett värdeökningar på bostäder. Kiyosaki har väl inte något större problem med att man bor i ett köpt hus men han tycker att man ska köpa ett hus som kräver lite eller inga lån. Så här resonerar han i korthet:

1/ Du förlorar tid då du låser pengarna i huset istället för att investera pengarna på aktiemarknaden och ger dessa pengar tid att nå göttig ränta-på-ränta-effekt.**
2/ Du förlorar kapital som hade kunnat gå in i pengamaskinen eftersom det i regel kostar mer att underhålla ett hus.***
3/ Du lutar dig mot din "husinvestering" och bryr dig inte om att lära dig om marknadsplaceringar vilket förslappar dig finansiellt. Du förlorar kunskap och kan frestas att lämna ansvaret till en säljare på din bank a.k.a. en "finansiell rådgivare" (som btw helt öppet nuförti'n bara "rådger" om bankens egna produkter, åtminstone om du har kuckelimuck bank som en ann'). Detta leder default till att du får undermåliga produkter till höga avgifter som skor en enda part nämligen banken.

Författaren är medveten om att detta är en rätt kontroversiell ståndpunkt och att han inte räknar med medhåll av den stora massan på den punkten. Men vi kanske ändå kan enas om att det kan vara bra att ha så små bostadslån som möjligt så att man har pengar att stoppa in i marknaden. Min reflektion är också att en liten bostad gör att du samlar på dig färre prylar och eftersom prylar tenderar att kosta pengar är även detta en frigörare av resurser. Åtminstone la vi rätt mycket deg på att fylla våra 172 kvadrat i förorten.

"The middle class finds itself in a constant state of financial struggle. Their primary income is through their salary. As their wages increase, so do their taxes. Their expenses tend to increase in proportion to their salary increase: hence, the phrase 'the Rat Race'. They treat their home as their primary asset, instead of investing in income-producing assets."

Det är denna ändlösa kapplöpning som är så förödande för mångas ekonomiska situation. Det blir som en ond cirkel. Den genomsnittliga fondägaren har så fullt upp med att jobba för att få in degen som ska betala lån, bilar, kreditkort och studielån att de inte har tid att sätta sig in i hur de själva kan sköta sina investeringar på bästa sätt, än mindre hitta sätt som reducerar utgifterna i vardagen (något som är själva affärsidén med den här bloggen - att du ska inspireras att skära i kostnadsbiten). Därför delegerar de ansvaret till bankens säljare som mer än gärna placerar kapitalet i "trygga investeringar med låg risk" (d.v.s. skitfonder med mycket räntor) vilket låter bekvämt och bra för kunder som ogillar ord som risk och otrygghet. Man har nog med oro och turbulens i övriga livet kan en anta. Således: Stor del av potentiell avkastning till banken, mindre till kunden. Jag gråter lite varje gång jag hör om mina föräldrars "investeringar" i låsta räntor i firma Akelius. Någonstans sitter en man på en ö i Bahamas och skrattar högt i en solstol och det värsta är att det inte ens var en liknelse.

"The real tragedy is that the lack of early financial education is what creates the risk faced by average middle-class people. The reason they have to play it safe is because their financial positions are tenous at best. Their balance sheets are not balanced. Instead, they are loaded with liabilities and have no real assets that generate income. Typically, their only source of income is their paycheck. Their livelihood becomes entirely dependent on their employer." 

Nedan en av de nio frågeställningarna i slutet av lektionen, vars svar jag är mycket nyfiken på att höra i kommentatorsfältet:

Hur reagerar du på påståendet att ett hem inte är en tillgång? Ser du ditt [eventuella egenägda] boende som en tillgång?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Jag minns en tragikomisk incident när jag tog över lantstället och skulle se över försäkringen. Huset i sig ink. gigantiska ekonomibyggnader var försäkrat som ett fritidshus modell två rum och kök vilket hade lett till personlig konkurs i det fall gården brunnit ner. Det kostar multum att sanera och forsla bort resterna av en brand. Jag hade väl fått ut cirka 10 000 kronor för ändamålet. Däremot hade mina föräldrar försäkrat "möblemang" och "konst" (släktskapad sådan...) till miljonbelopp. På pin kiv skickade jag in foton och info avseende kronjuvelen av möbeltillgångar till Bukowskis och fick svaret att de gärna sålde vårt "trevliga skåp", utrop 3 000 kr. En bra illustration över vad folk tror om sina "tillgångar".
** I skrivande stund har det förvisso varit en bra affär, åtminstone i storstadsregionerna, att köpa och sälja bostad. Men hade du investerat samma pengar i aktiemarknaden hade du troligtvis tjänat lika mycket. Aktier är det enskilt mest värdeskapande tillgångsslaget historiskt sett end of story. 
*** Jag har skrivit här om hur vi jackade loss runt 90 000 kronor om året på att flytta från parhus till lägenhet.

Lektion 1: Rika jobbar inte för pengar

Jag citerade igår några rader ur förordet på Kiyosakis "Rich Dad Poor Dad" och eftersom boken enligt sig själv ska vara det bästa som någonsin skrivits inom privatekonomi tänkte jag att jag kunde diskutera varje enskilt kapitel med er. Frugal wins:

a) Ni slipper köpa boken.
b) Ni slipper köpa kurs hos extern föredragshållare som bygger sitt content på denna bok.
c) Jag får en rimlig chans att minnas vad boken handlar om så att jag slipper låna den igen om ett par år.

Dessutom är det lite kul eftersom boken innehåller diskussionsfrågor i slutet av varje kapitel och min man slänger bara ur sig raljanta dumheter om man försöker sig på en workshop med honom (antar att det är "too soon" från yrkeslivet) och jag räknar med lite mer engagemang från er sida.

Lektion 1: "Rika jobbar inte för pengar"
Kapitlet är uppbyggt som övriga kapitel nämligen med en inledande dialog mellan den unge författaren Robert, hans jämnårige vän Mike och dennes pappa. Mikes pappa är lågutbildad men street smart och driver ett antal företag och är den är bokens stora pedagog a.k.a. Rich Dad. Roberts pappa, lärare med okej lön och välstrukna skjortor, är Poor Dad, den som prudentligt manar sin son att skaffa en fin utbildning, ett jobb med förmåner och leva ett genomsnittligt bra liv. Därefter följer en kort summering för den som inte orkar med den stundtals förnumstiga dialogen samt ett antal diskussionsfrågor. Kapitel ett går i korthet ut på att Rich Dad låter de båda pojkarna - antar att de ska vara i 10-årsåldern - jobba i hans servicebutik för en riktig skitlön varpå de blir sura och kräver bättre betalt. Rich Dad menar att "livet lär dig inte med hjälp av ord, livet lär dig med hjälp av handlingar" varav denna insikt - att få skitlön av en arbetstgivare, är en sådan handling/upplevelse. Därefter plockar han bort lönen helt och pojkarna får jobba gratis mot det att de får lära sig saker om pengar & livet.

"Some people let life push them around; others get angry and push back against their boss or their loved ones. But some people learn a lesson from it, and in fact welcome life pushing them around because it means they neeed to learn something."

Kapitlet handlar en del om de ekonomiska drivkrafterna rädsla och girighet.

"Most people live their lives chasing paychecks, pay raises and job security because of the emotions of desire and fear, not really questioning where those emotion-driven thought are leading them. It's just like the picture of a donkey dragging a cart with its owner dangling a carrot just in front of its nose. The donkey's owner may be going where he wants to, but the donkey is chasing an illusion. Tomorrow there will only be another carrot for the donkey."

Det första steget till att bli rik i ordets mest sanna bemärkelse (rik på tid, tillräckligt med pengar och möjlighet att ägna dig åt det som känns rätt för just dig) är att erkänna att även du har dessa känslor. Om du är fattig är du rädd för att inte kunna betala räkningarna. Är du rik kan du börja tänka på allt fint du kan köpa för pengarna (och det dyker alltid upp uppgraderade mål därav Rat Race) alternativt börja oroa dig för att bli av med pengarna. Nyckel är att börja se möjligheter att tjäna lagom med pengar på passiv inkomst med andemeningen att "Har man väl lyckats lära sig att se möjligheter, kommer man att ha denna förmåga resten av sitt liv".

"A job is really a short term solution to a long term problem."

Centralt för kapitlet är att inte låta sig styras av pengar. Exempelvis att inte låta en hög lön bli ett incitament att göra något som man egentligen inte är så sugen på (greed) eller att låta en låg, eller total avsaknad av lön i vissa fall, bli ett hinder för att lära sig essentiella lärdomar för livet (fear), lärdomar som i förlängningen kan komma att generera större rikedom än om du tar det säkra före det osäkra.

Jag har ju ett skolboksexempel på detta i min närhet i Marknadsförar-L. Hon är uppvuxen med en entreprenörspappa som i sanning såg möjligheter överallt och även hon har lätt att släppa sargen för att kasta sig in i nytt [kanske lite väl lätt om du frågar hennes man]. Ni minns kanske när jag berättade om hur jag smög mig på henne en dag på jobbet när hon av någon anledning hamnat i en traditionell tjänstemannaroll under några år. Hon såg ut att somna vid skrivbordet. Hemskt var det, som att se ett djur i bur, bland andra djur som av åren blivit domesticerade och därför inte led av det. Men snart var Marknadsförar-L ute i djungeln igen, klättrande som en chimpans på speed, yster av att ha lämnat sina 70 lax i månaden mot en ledande roll i en start-up vars affärsidé jag ännu inte fattat. Vad jag ännu mindre fattar är lönemodellen som går ut på att hon inte får någon. Lön alltså. Däremot har hon procent i firman, en procent som verkar öka för varje månad som hon inte uppbär lön.

Man behöver inte alltid förstå allting  som fransmännen säger. Vad jag däremot kan registrera med mina ögon är att Marknadsförar-L numera har rosor på kind och glöd i blick när hon säger att hon gladeligen jobbar gratis ett bra tag till eftersom hon lär sig banbrytande teknik och nya affärsmodeller. Var så säker på att Marknadsförar-L är den som kommer att bli den rika av oss. Själv sitter jag ängsligt och bevakar mina indexfonder och drar ner på användningen av hushållspapper.

Poängen enligt boken är att acceptera att vi alla har känslorna rädsla och girighet. Frågan är hur mycket vi låter dessa känslor styra våra liv. Marknadsförar-L medger att hon tycker att det delvis var vansinne att lämna den trygga positionen mot detta. Samtidigt lyckades hon hålla den känslan stången och går in i det nya ändå eftersom hon bedömer att det på lång sikt kommer att vara belönande ur ett såväl monetärt som personligt avseende. Historien är intill förvillelse lik den som författaren till Rich Dad Poor Dad beskriver i första kapitlet när han och kompisen Mike börjar jobba gratis för Mikes pappa i syfte att "lära sig allt om att bli rik." Eftersom jag i skrivande stund även läst kapitel två kan jag berätta att detta med lärande är ett genomgående tema i boken. Den med fantasi, ett flexibelt sinne och kunskapstörst tar sig fram i världen är den som har störst chans att klara sig [bra].

Nedan en diskussionsfråga från boken:

Rich Dad säger att sant lärande kräver energi, passion och en "burning desire". Har detta hänt i ditt liv (i vilket sammanhang?) och hur har det påverkat dig?

Mvh/
FruEfficientBadass

"He will challenge you"

När jag knöt gympaskorna för ett par veckor sedan för att gå ut en långpromenad i naturen en fredagmorgon, kom jag osökt att tänka på en sak en före detta ledningsgruppskollega sa till mig när jag sökte mitt förrförra jobb.* Hon var väldigt positiv till sin [snart min] chef och superlativen haglade. Bland annat sa hon: "He will challenge you, that's for sure". Det var alltså meningen att detta skulle vara en USP för mig att vilja ha jobbet. En chef som utmanar mig, kräver mer, får mig att anstränga mig, reach out and go for moooore halleluja praise the lord.

Vad trött jag är på det där tugget. Minns en gammal loj kollega som trattats runt på en handfull positioner i huset och nu blivit tilldelad ett nytt förvar varpå han uppgivet suckade och - som att han fortfarande försökte spela spelet men inte riktigt orkade hela vägen - sa: "Ja, nu har man ju suttit på samma position i några år så jag var redo för lite nya utmaningar". Vad är det med dessa utmaningar? Jag må vara biased av 18 år i tjänstemannakarriär men jag är så less på dem va.

Ni som läser denna blogg vet att jag är en av de första som uppmanar till utmaningar. Definiera dina livsdrömmar, gör förändringar så att de kan ske, experimentera och pusha dig själv utanför bekvämlighetszonen och när du tror att du är utanför tar du ytterligare ett kliv bara push it baby, go push it push it some more (klipp ditt eget hår)! Det är troligtvis orden "dig själv" som är nyckel, jag tycker ju att Du ska pusha Dig Själv, inte låta dig pushas av Annan Person. Jag kanske har de här tankarna just nu eftersom jag börjat läsa "Rich Dad Poor Dad" av Robert T. Kiyosaki** och citerar från förordet:

"Because I had two influential fathers, I learned from both of them. I had to think about each dad's advice and, in doing so, I gained valuable insight into the power and effect of one's thoughts on one's life. For example, one dad had a habit of saying, 'I can't afford it'. The other dad forbade those words to be used. He insisted I ask, 'How can I afford it?'. One is a statement, and the other one is a question. One lets you off the hook, and the other is a question. My soon-to-be-rich dad would explain that by automatically saying the words 'I can't afford it', your brain stops working. By asking the question 'How can I afford it?' your brain is put to work."

Och det han pratar om ovan är inte bara stor TV och finbil utan livsstil (även om jag, eftersom jag nu avslutat boken, vet att han också menar stor TV och finbil). Jag silar ovan genom mitt FIRE-filter och vad jag hör är att jag tidigare i mitt liv sökte såväl intellektuell stimulans som bekräftelse hos andra. Primärt hos en arbetsgivare, eftersom jag aldrig varit riktigt hemmafrumaterial (även om mitt Instagramflöde kan tyckas vara en kavalkad av hushållssysslor). Min arbetsplats och min chef var den som skulle ge mig de arbetsuppgifter som skulle få mig att blomstra som individ och tänkande varelse, ge mig lagom svåra tankenötter att knäcka så att jag kunde bana min väg uppåt och framåt med heder och ära på LinkedIn som belöning.

Jag säger inte att alla bör förkasta denna världsbild. Efter min dag i rätten nyligen har jag kommit att respektera om inte nämndemän, så åtminstone domare och advokater på båda sidor. Jag kan mycket väl förstå att det känns meningsfullt att jobba med demokratifaciliterande uppgifter, eller med hjärtkirurgi eller terapi eller annat behjärtansvärt. Och så länge du lever i symbios med en schysst arbetsgivare som inte enbart tänker hårda tal utan också medarbetarnas väl och ve är det bara att gratulera. Men för mig började den här världsbilden att skava runt år 2011, d.v.s. rätt snart efter att jag återgått till jobbet efter barn #3. Dels tyckte jag inte att det var så himla måluppfyllande längre att utföra uppgifter åt tredje part när jag helst ville vara hemma och pussa på tredje barn. Dels började jag inse att alla arbetsplatser liknade varandra och oavsett var jag landade (och jag har haft många arbetsgivare, runt tio) eller vilken fancy titel man än har, så slutar det ändå med att man sitter och scrollar i Excel och dras in i käbbel av olika slag.

Så vad jag vill säga är: Säg inte "Jag kan inte skräddarsy mitt liv efter eget tycke, eftersom jag behöver min heltidslön från arbetsgivare X eller Y för att gå runt". Säg "Jag vill skräddarsy mitt liv efter eget tycke så därför behöver jag sätta mig ner och fundera hur jag ska klara mig utan en heltidslön från arbetsgivare X eller Y för att gå runt."

Det är inte enkelt och det kommer inte att presenteras exempellösningar för dig i dagligmedia. Men eftersom jag har som uppgift att Utmana Dig, to Challenge You, har jag snickat ihop ett par exempel nedan, som "Food For Thought" som man säger på corporate bullshitiska.

Exempel 1: Högavlönade Helena
50-åriga Helena sitter och knapprar i Excel på fina företaget dagarna i ända. Hon tjänar 90 000 kronor före skatt men dör långsamt inombords eftersom hennes kropp och psyke vill vara ute i naturen, umgås med fru och tonårsbarn och ha mer slack och frihet i sitt liv. Hon har också hela sitt liv drömt om att skriva en roman. En nära vän till Helena dog i höstas vilket har fått Helena att fundera på frågor om livet. Helena med familj bor i en villa i Sollentuna som de skaffade 2003 och har amorterat duktigt som goda svenne bananas genom åren. Hustrun lyfter även hen en bra lön som revisor på ett stort bolag och om hun jobbar järnet några år till blir den kanske partner och får ännu högre lön. Men egentligen vill man föda upp hundar av sorten samoyed och umgås mer med de tre sönerna innan de flyttar hemifrån.

Efter-scenario:
Helena et al säljer villan i Sollentuna och köper ett anspråkslöst radhus i Bergslagen (jag tänker typ...Sala). De har nu en pengamaskin på X antal miljoner som enligt 4%-regeln ger tillräckligt för att de ska kunna betala löpande utgifter. Eftersom såväl Helena som fru redan om några år kan börja plocka ut tjänstepension kan de även kosta på sig att ta ut lite mer än 4% av kapitalet varje år vilket möjliggör en härlig långresa varje sommar. Eftersom varken Helena eller fru jobbar ett vanligt kneg kan de ägna hela sommarloven åt slow travel med sönerna per tåg och båt och bo billigt på hostels etc, vilket ger upphov till många dråpliga situationer och missöden de kommer att referera till under återstoden av deras liv. Helena börjar så småningom att gigga lite extra på ortens kanotklubb och regeringen blir kassör i ortens brukshundsklubb. Inget av dessa gig ger särskilt mycket pengar - åtminstone inte jämfört med deras tidigare jobb - men det skänker mening och lycka åt deras tillvaro. Helena börjar skriva sin roman och den handlar om en hund.

Exempel 2: Lågavlönade Hasse
Det 45-åriga vårdbiträdet Hasse i Enköping har som ensamstående kämpat i många år för att hålla hushållet flytande under det att hans två barn växte upp. Vårdyrket är krävande för kroppen och Hasse ser inte att han kommer att hålla ut ända till 65 eller, hemska tanke, 70. Hans stora passion i livet är att måla i akryl och han skulle gärna ägna sig mer åt det. Nu flyttar den yngsta dottern hemifrån och Hasse ser möjligheten att vidta vissa åtgärder som på sikt skulle kunna förändra hans livssituation.

Efter-scenario:
Hasse bor i en trea och nu när båda döttrarna är utflugna hör han med hyresvärden om det finns möjlighet att byta lägenheten mot en mindre. Det finns det, och genom att flytta till en tvårummare i samma hus spar han 3 000 kronor i månaden. Matkostnaden går också ner dramatiskt sedan flickorna flyttat hemifrån och efter det att Hasse övergått till en mer vegetarisk diet (inspirerad av "portionen under tian") lyckas han komma ner till mindre än halva matkostnaden mot vad han hade innan. Här spar han ytterligare 3 000 kronor i månaden. Hasse börjar också passa katter när folk på orten reser bort på Thailandsresor på vilket han drar in några tusen om året. Elräkningen och övriga löpande omkostnader sjunker med runt 500 kronor i månaden i den mindre lägenheten och genom att sälja av möbler och gamla barnprylar får han in ett startkapital till sin nystartade ISK. Året han fyller 55 har han drygt 1 200 000 kronor på sin ISK vilket innebär att han utan problem kan plocka ut drygt 4 000 kronor i månaden utan att kapitalet minskar i värde. Hasse använder dessa 4 000 kronor till att gå ner till 40% i arbetstid (innan jobbade han 75%). På så sätt får Hasse två dagar av kollegialt samkväm per vecka, men kan ägna resten av tiden åt att måla och hjälpa döttrarna som nu fått egna barn, eftersom de har fullt upp att göra karriär. Han rastar också ett par hundar övriga dagar vilket ger lite extrainkomster.***

Nu antar jag att du redan går och tänker life engineering dagarna i ända eftersom du befinner dig i just den här filterbubblan. Men finns det utrymme för dig att utmana dig själv ytterligare? Detta är bara en tankelek så du behöver inte vara orolig, jag ska inte utkräva implementering.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ni vet när man har sådana där modeeerna chefer som vill att ens framtida kollegor ska ha ett finger med i rekryteringen.
** "The #1 personal finance book of all time" enligt den själv. Jag kommer att recensera boken framöver.
*** Jag föreslår att ni uppskattar att jag avhåller mig från könsstereotyper i mina exempel.