Drifting

Jag lyssnade på avsnitt 33 i podden Chose FI som gästades av Dominick Quartuccio. Här talar de om boken "Think and go rich" av Napoleon Hill, en av de största bästsäljarna evva efter typ Harry Potter. Om du inte orkar läsa den kan du avsätta en halvtimme och se filmen med ynglingen med det oerhörda namnet Clark Danger. Key learning är att Napoleon på 30-talet intervjuade ohemult många amerikaner som inte ansåg att de levde ett särskilt lyckligt eller lyckat liv (tror det var 25 000). Hans slutsats var att känslan av att driva runt som en båt på öppet hav, utan mål, riktning eller mening, var den i särklass största anledningen till att folk kände sig som förlorare.

"Drifting - Det tillstånd i livet då vi tror att vi tar medvetna beslut, trots att vi i själva verket mest driver runt i ett sorts hypnotiskt tillstånd."

Dominick menar att det ofta är i samband med betydande (ofta negativa) händelser (avsked, skilsmässa, sjukdom o.s.v.) som vi vaknar upp ur vår dvala och börjar ta kontroll över våra liv. Detta eftersom vår normala tillvaro då får sig en törn - det uppstår en glipa - då vår autopilot inte längre tar besluten åt oss utan vi tvingas till att själva ta kommandot över våra liv. Dominick menar att det är relativt sällsynt att människor (amerikaner i synnerhet) tar aktiva beslut som leder till spänning, utveckling och pirr i magen*. Betydligt vanligare är att man knegar, konsumerar och försöker hålla jämn takt med the Joneses.

Jag kom att tala om det här med en väninna innan sommaren ("Stina Vini" i kommentatorsfältet, ni minns familjen som gjort en minimalistisk resa i inlägg 11 augusti) och hon berättade en historia hon tidigare delat med sig av men som jag glömt. Stina blev sjukskriven för utmattningsdepression rätt tidigt i karriären (hon var väl runt 25) och var då under isen i gott och väl ett år. Därefter återhämtade hon sig sakta och mår idag bra. Jag har alltid slagits av hur lugn och harmonisk hon verkar - hon höjer aldrig rösten** och hon har nära till sina känslor och då särskilt skratt. Jag har sällan träffat en person som skrattar så mycket och så hjärtligt. Det skulle vara hennes man då. Helt underbart, man vill bara hänga med dem och sitta och skratta.

Any How, hon berättade att efter den mardrömsresan det innebär att vara nere på botten, är hon inte rädd för någonting. Att förlora jobbet för att sedan behöva sitta på en dåligt avlönat kneg stör henne inte det minsta - så länge hon får må bra. Medan jag ser folk som säkert tjänar det dubbla eller tredubbla mot vad hon gör, som stressar upp sig multum vid minsta motgång privat eller i yrkeslivet.**** Då tänkte jag på det där med drifting - Stina driver inte som en båt på öppet hav. Hon tog tillfället i "glipan" och valde att omkalibrera sin kompass till ett liv i ett annat tempo och med färre krav. Vad tror ni - kan det ligga något i drifting-tesen eller är det bara amerikansk självhjälpsmumbo?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. "Försök att fånga dagen, om framtiden vet vi ingenting" (Okänd) D.s.
P.s. 2. Vad var det för floskelcitat ovan? Ibland blir jag rädd för mig själv. Any How, när jag stod och målade innerdörrar igår tisdag så såg jag att ChooseFI släppt ytterligare ett avsnitt med "Dom" (som verkat blivit lite av en husgud för dem), nämligen avsnitt 96: "Drift". Det handlar mycket om våra hjärnor och tekniken, vilket drifting-slukhål våra mobiler blivit (visste du att apputvecklare går till spelindustrin och då särskilt enarmade banditer för att lära sig hur man får människor fast? Och att FB medvetet gjort så att antalet likes i den röda bubblan inte visas direkt när du öppnar appen utan väntar några sekunder, för att du först ska tänka "vilken loser jag är" för att sedan översköljas av dopamin när den röda brickan äntligen fylls med siffror) (Och visste du att inte ens Steve Jobs lät sina barn hålla på med iPad i någon större utsträckning eftersom han förstod hur beoendeframkallande tekniken var?). Tänkvärt och konspirationstangerande i ljuv kombination - gå lyss! D.s. 2

* Nej, jag talar inte snusk, jag menar högst alldagliga aktiviteter som att starta en YouTube-kanal, hoppa av ekorrhjulet och starta eget, sälja alla sina ägodelar och flytta till Peru.
** Inte mot mig i alla fall (det hör iofs kanske inte till vanligheterna att man gör det i det vuxna sällskapslivet annat än i hårda kvarter, efter ett glas lägenhetsbråk för mycket) ***
*** Explorer och Loranga
**** Av typen "sidsteppade vid befordran" eller "snålt tilltagen tjänstebilspolicy".