Sparo skrev i början av mars ett inlägg titulerat "Hög lön är inte rikedom" och jag kan hålla med om att begreppsförvirringen ("lön" vs. "rikedom") är utbredd. Jag har snöat in på J.D Roth på sistone och fann ett inlägg där han, liksom jag [och Sparo] stör sig på samma sak. Det kan naturligtvis finnas en korrelation mellan lön och förmögenhet. Men den är inte imperativ. Med reservation för att grafen nedan har några år på nacken...
...kan man se att det finns en generell trend att folk med hög inkomst hamnar långt upp (tornadon drar liksom upp i högra hörnet). Men om du går ner i mitten, säg på ett nettovärde kring en miljon dollar, har du en ganska bred inkomstspridning. Från regelrätta låginkomsttagare till riktiga höginkomsttagare. Hur kommer sig detta, menar J.D Roth?
Earning money is only part of the equation. What you do with the money you earn has a profound impact on your wealth.
Jag kommer osökt att tänka på en kompis före detta chefs FRU som jag hade nöjet att sitta bredvid på en lunch för något år sedan. Hon var i 50+ åldern och drev eget, gift med en VD som säkert tjänade sexsiffrigt och därutöver diverse styrelseuppdrag, våning i de finaste kvarteren och ett (1) hemifrånflyttat barn. Man kan tycka att detta borde vara en rätt gynnsam situation för en person rent ekonomiskt. Ladorna välfyllda, lite slack i livet liksom. Men icke. Reservation för att jag inte känner kvinnan alls och hon var av det lite...yvigt frivola slaget, möjligen med en anstrykning av mytomani, men detta förtäljdes mig: Ett par år tidigare drabbades hon av cancer och "hela inanmätet var tvunget att gröpas ur" och kort efter operationen, vill minnas att hon sade "två dagar", var hon tvungen att ge sig upp i sadeln igen och börja jobba eftersom hon som egenföretagare var beroende av ett kontinuerligt flöde av fakturapengar (jag var för dåligt insatt i försäkringsfrågorna för egenföretagare för att ställa rätt frågor där). Jag, som kände till hennes livssituation på ett ungefär, var tvungen att fråga: "Men ni har ju två inkomster?" (varav åtminstone en är asfet?). Hon hävdade då att "hon var tvungen att dra sitt strå till räkningsstacken".
Ja herregud, vad vet jag. De kanske hade någon form av militantfeministisk äktenskaps-set-up som av principskäl krävde millimeter-rättvisa på räkningsfronten inga undantag accepterade förutom död. Men jag tror heller inte att det är helt otänktbart att de - trots inkomstnivåer - på grund av eskalerande livsstilsinflation hade dålig likviditet.
Exemplen är oändliga. Min gamla kollega som var tvungen att äta 5kr-nudlar för att klara sig igenom karensmånaden efter att hon sagt upp sig. Min gamla chef som trots VD-lön bara hade så att han klarade sig i knappt två år medan jag, som säkert tjänade mindre än hälften, hade motsvarande nio år på banken. Och så vidare.
Vad jag vill komma till är två saker:
1) Media gillar enkla förklaringsmodeller.
2) Du är inte default ett offer för din lön.
Och jag är inte helt skygglappsförsedd. Jag förstår att det inte är så lätt att bygga upp en förmögenhet på minimilön om du är ensamstående sexbarnsmamma (eller kanske just därför - du får ju 11 600 totalt om du räknar med flerbarnstilläggen och barn äter ju ändå bara friterad potatis och gul snö). Men till oss andra, som inte har sex barn eller lever på existensminimum är det rätt görbart att stasha undan en rätt stor del av lönen förutsatt att vi lever ett kostnadssmart liv. Som IGMR sade i en kommentar för inte så länge sedan: "Jag pratar ofta med Fru IGMR och försöker förstå hur vi kan leva ett gott liv med slack på mellan 20 - 25K och det samtidigt är synd om andra som gör det."
“The standard of living where you choose to reside can have a huge impact on how far any of these income or wealth numbers can get you. And how much or how little you choose to spend of that income or wealth also plays a role. Lifestyle inflation can be a killer if you’re not careful, no matter how much money you make.” (Ben Carson)Geo-arbitrage, val av boende, semestervanor, bil, shopping- och matvanor är de faktorer som har störst påverkan på din ekonomiska balans och således ditt nettovärde (nedan refererat till som din "hink"). Är du inte beredd att kompromissa avseende dessa faktorer är du troligtvis hänvisad till ekorrhjulet fram till ordinarie pensionsålder, oavsett hur mycket du krämar upp din lön. Roth gör en liknelse vid trädgårdsmaterial:
"Your income is like water flowing through a hose. The higher your income, the larger the flow of water. But wealth — net worth — is like a bucket that you're filling with water. If you have a high-flow hose, but you're spilling the water on the ground instead of filling the bucket, you're not going to fill it very quickly. On the other hand, even a trickle of water can fill the bucket if you're careful and take your time."Den sista meningen applicable på exempelvis Aktiestinsen. Har du några exempel i din närhet på folk som med rätt modesta inkomster ändå lyckats skapa sig ett nettovärde värt att tala om?
Mvh/
FruEfficientBadass
Intressant grafik. Min reflektion är att sambandet mellan inkomst och förmögenhet verkar vara väldigt lågt?
SvaraRaderaSom svar på frågan, jag tror rätt många som inte har drift att visa upp sig har en saftig stash. Exempel: gammal kompis som ärvde 0,5mkr på 80-talet av mormor eller nåt sånt. Arvet har stått i aktier sedan dess. Han är nöjd så länge han har snus och el. Han har sparar av sin lön så han kan casha en rejäl villa. Men trivs bra i sin tvåa. Såna människor får ihop världens hög utan att anstränga sig verkar det.
"Han är nöjd så länge han har snus och el." Livet på en pinne om du frågar mig. Ibland saknar jag att ha den lasten. Skulle tro att din kompis inte går runt och gråter av olycka över sin miserabla tillvaro?
RaderaTack för ett som vanligt grymt inlägg! Jag tycker detta ämne "Hög lön vs. stor förmögenhet" är så intressant. Även "Stor förmögenhet vs. starkt kassaflöde". Det känns väldigt vanligt att många får en löneökning och sedan använder den löneökningen till att konsumera mera, dvs. löneökningen får inte någon betydelse för personens förmögenhet.
SvaraRaderaJag tror att de flesta av dina läsare har eller inom kort kommer ha en inkomst/förmögenhets-ratio som är bättre än snittet :)
Jag tycker också "ofta" man hör folk som säger att de sparar i bostaden och att man genom den är miljonär ett par gånger om man t ex ägt den i X antal år. Personligen är jag lite kluven till det där. Pengarna i bostaden är ju inlåsta tills man säljer bostaden (givet att man inte har möjlighet att öka belåningen och därigenom använda bostaden som en bankomat). När man sedan säljer bostaden är det inte helt osannolikt att man köper en dyrare bostad och de pengar man "tjänat" är nu istället inlåsta i en dyrare bostad.
Att skapa sig en egen pengamaskin eller ha tillgång till likvida medel är därför det jag eftersträvar :)
Mvh
The Dividend Story
"Även "Stor förmögenhet vs. starkt kassaflöde"". Jag återkommer än en gång till Jeanette Bonniers medverkan i Skavlan för många år sedan (då hon som 80+-are bland annat beskrev sin relation till random partners och tackade sin lyckliga stjärna för att hon var så tät att hon, närhelst hon behagade, kunde vända sig till sin boyfriend och säga "Ge dig av, du tråkar ut mig"). Frågan kom också: "Hur känns det att ha så mycket pengar?" varpå hon svarade att "har man så mycket pengar som jag är det mesta uppbundet i tillgångar så man känner sig inte så rik i vardagen" vilket jag gått och grunnat mycket på. Och såklart är det så. Även om jag inte tror att hon någonsin behövde ta sms-lån för att gå på krogen. Men bara att ratta runt det semi-altrusitiska Bonniers konsthall måste ju ha varit som att stå och kasta in dollarbuntar i öppen eld.
RaderaJag ställer mig alltid frågande när jag möter människor som lever i ett par med två heltidsinkomster och ändå säger att de inte har råd, eller inte kan spara något. Jag är ensamstående, jobbar bara 80%, har hus, har en bil jag använder och en som är avställd som dottern ska få när hennes körkort är klart, har häst och ytterligare ett gäng husdjur och jag lägger undan drygt 30% av min inkomst. Hade kunnat lägga undan mer om jag jobbat heltid eller om jag inte haft hästen men det är livskvalitet för mig. Lediga dagar som jag kan tillbringa hemma, ute i naturen eller i stallet
SvaraRadera"Jag ställer mig alltid frågande när jag möter människor som lever i ett par med två heltidsinkomster och ändå säger att de inte har råd, eller inte kan spara något. " Jag vet precis hur ett sådant par funkar eftersom jag varit ett sådant. Inte par då, men 50% av ett par. Jag minns hur jag kämpade i ett halvår för att lägga undan 20 000 att ha som buffert under min första mammaledighet och jag var helt slut efter. Svaret där är nog inte nödvändigtvis att man är en consumer sucker (även om jag absolut var det - särskilt när det gällde barnen och där var det 'no limits' för det var ju baaarnen) utan att man helt enkelt inbillar sig att vissa återkommande, strukturella kostnader är "ett måste". Man "måste" åka utomlands minst en gång om året - hur skulle det annars se ut? Hur skulle vi klara oss igenom den svenska vintern? Man "måste" renovera sitt kök om det är äldre än 15 år. Man "måste" ha barnförsärkingar, olycksfallsförsäkringar, livförsäkringar, fetaste livförsäkringen, inbrottslarm, minst två aktiviteter per barn, minst en dejt-night per månad för att klra äktenskapet, gymkort för att prioritera hälsan osv. i alla oändlighet. Jag tror att mycket av vår slentrianmässiga konsumtion handlar om att saker vi får itutade i oss - från såväl producenter, våra peer som oss själva - att vi måste ha. Att komma till den insikten - att det faktiskt finns väldigt få finansiella måsten, är absolut avgörande för att komma framåt mot FI.
RaderaÄlskar dina anekdoter!
SvaraRaderaTänker att människor är så olika, att det stora svarta hålet måste fyllas med distraktion. Är man nöjd med sin tillvaro behöver man inte hålla igen och leva med korta tyglar varje dag, det blir inte en uppoffring. Det är bara att gå ut i friska luften och känna att man är del av något större och att en ny filt inte värmer mer än den man har.
Jag nämner lågkonsumtion i förbifarten för nästan alla jag samtalar med, men det är många som är så osäkra på sina utgifter och deras nödvändighet och bara låter det flöda av vana. Man måste nog ha en latent ådra av sparande för att finna glädje i det.
"men det är många som är så osäkra på sina utgifter och deras nödvändighet och bara låter det flöda av vana." Jag minns att jag tyckte att det var väldigt obehagligt att inventera mina kostnader och även om jag visste att jag borde gå igenom dem för att få överblick tog det år, år och år innan jag de facto gjorde det. Jag är osäker på om de här nya apparna gör detta lättare.
RaderaJag tar mig själv som exempel. Är en helt vanlig arbetare, ensamstående med en 6 åring, jobbat deltid dom 7 sista åren så alltså inga feta löner här inte. Till på köpet bor jag i dyr storstad, har aldrig fått något stort arv eller vunnit på lotto (och hur skulle jag kunna göra det då jag aldrig löper lotter?). Ändå är mina dagar i ekorrhjulet räknade tänkte lämna det nästa år vid 45 års ålder.
SvaraRaderaHur gick det till? Lösningen är tid. Började spara redan 1999. Ränta på ränta är otroligt starkt och jag är själv förvånad över hur snabbt pengarna växer när man väl tagit sig förbi den första miljonen.
Aktiestinsen är förövrigt min stora förebild.
@Anonym 07:57 Jag får rysningar av din berättelse! Och du sätter fingret på något helt avgörande och det är tiden och förmågan att hänga kvar långsiktigt. Något som är helt artvidrigt för svenne bananas med NU-syndrom.
RaderaVill här (helt fräckt och OT) uppmärksamma er på en kickstarterkampanj för säsong tre i poddserien Myter och mysterier som fått rubriken Staten och kapitalet. Den är tänkt att gå igenom det här med pengar kopplat till historien och hur mystisk hela världsekonomin kan uppfattas vara trots att den samtidigt är något helt vardagligt. I det inledande avsnittet presenterar de ämnet lite löst, se länk. Verkar bli spännande! De säger att den nya säsongen (om den blir av) kommer att bli mer mystisk än de andra delarna varit. (Är det verkligen möjligt?) Bidra gärna med en slant om det finns intresse och om ni "har råd" ;).
SvaraRaderahttp://www.myterochmysterier.se/myter-mysterier/staten-och-kapitalet/
/Eva
Noterat!
RaderaTänker alltid på utdelningsseglarens gamla slogan när det kommer till höginkomsttagarna: "Tjäna som en VD, spendera som en städare". Lätt parafraserat.
SvaraRaderaJag har också stött på mången människa av den typen du lyfter fram. Istället för att boosta sin ekonomi så låter de pengarna boosta tempot på tillvaron och sin konsumtion. Båda de två i kombination gör sig sällan väl.
Tack för bra inlägg som vanligt! :)
mvh,
10årsplanen
https://10arsplanen.blogspot.com/
Snyggt citat, den tar jag med mig i citatboken.
RaderaVerkligen! En parafras på den gamla "Ät som en fågel..." (min prydhet avhåller mig från att slutföra den meningen).
RaderaSkrev också om det här för ett litet tag sedan (http://www.cosmonomics.se/2019/03/17/kan-vem-som-helst-bli-ekonomiskt-fri/) och finner det en fascinerande invändning att man hävdar sig inte kunna spara/inte ha råd när man har höga inkomster. Vår familj räknas som höginkomsttagare pga makens inkomst (min är modest ärligt talat), men vi hade gått runt på bara min inkomst och oftast går hela hans till investeringar. Då har jag så svårt att förstå varför andra inte skulle kunna göra detsamma, eller som du nämner IGMRs kommentar - varför vi går runt på den pengen och varför det skulle vara synd om andra som "tvingas" gå runt på samma.
SvaraRaderaPrecis som du skriver i ditt inlägg: "Så är ekonomisk frihet bara för höginkomsttagare? Nej. Men det är absolut enklare med större inkomster, och man har möjlighet att göra det betydligt snabbare."
RaderaVissa människor har vuxit upp med den självklara inställningen att behoven alltid är större än resurserna att fylla dem. Identiteten som fattig och med ständiga behov kanske blir bestående livet ut och det oavsett hur mycket man tjänar.
SvaraRaderaDet blir då lättare att förstå att detta med att frivilligt avstå från något, ibland kanske för att uppnå något i framtiden, bara är otänkbart. Man skjuter ju aldrig upp att äta middag först nästa vecka. Lika ologiskt blir det då att säga nej till andra "omedelbara och livsviktiga behov".
Att bara kunna njuta av en promenad i solen blir obegripligt. Blir därför ibland anklagad för att inte leva i verkligheten när jag inte oroas för det ena eller andra eller inte vill ha ditten och datten. De har rätt, jag lever absolut inte i deras verklighet. Skulle knappt kalla det för verklighet ens, verkar mest vara en inbillning. Men det är å andra sidan med fantasins hjälp vi skapar vår verklighet. Hoppas bara vissa kunde se att den härliga solen borde ingå i en gemensam överenskommelse om vad som är verkligt. Tänk, världen är en men det finns samtidigt över 7 miljarder världar!
/Eva
"Men det är å andra sidan med fantasins hjälp vi skapar vår verklighet. " Å vilken underbar mening! Förtjänar en essä till svar men jag nöjer mig med att säga att jag är så evinnerligt lyckligt lottad med detta fantasisprängda kommentatorsfält, ni är levnadskonstnärer hela bunta!
RaderaHåller med om att utgifterna är viktigare än inkomsten. Jag har just nu en relativt god nettoinkomst och märker att marginalnyttan av högre lön blir allt mer begränsad. Visst skulle man kunna få råd med en resa varje år eller så men värdesätter mer att det jag gör är meningsfullt och att jag kan bo och leva på ett vettigt sätt.
SvaraRaderaNär man kommer upp till en viss nivå slår värnskatt/marginalskatt ut ganska starkt och marginalnyttan av högre lön minskar. Jag har på senare tid börjat tänka att FIRE kombinerat med lite ströarbete är en bättre kombination eftersom man då har mer frihet och samtidigt maximerar sin inkomst per timme. Tjänar man under 10 000 kronor per månad har man en marginalskatt på cirka 22 procent att jämföra med de cirka 52 procent jag har på min nuvarande löneinkomst. Man skulle då få cirka 8 500 kronor över samtidigt som det kan kombineras med en passiv inkomst på 10-15 000 kronor. Det skulle ge ett rätt gott liv som är fullt tillräckligt för det mesta man behöver såvida man har boendefrågan löst när man går i FIRE.
"marginalnyttan av högre lön blir allt mer begränsad" Jag fick en smärre chock när jag gick från närmare 56' till 40' i mitt sista jobbyte. Eftersom jag förlorade tjänstebilen med relaterad kostnad blev skillnaden i lönekuvertet runt 2,5'/månad. På 16 lakan!
RaderaFruEB, men rätt mycket mindre i avsättning i tjänstepensionsavsättning, ca 5500 kr/mån ungefär. Ca 65 kakor på årsbasis.
RaderaVisst ställer man sig frågan hur det kommer sig att arbetsgivare är så notoriskt dåliga på att berätta för sina anställda att det får tusenlappar i ersättning, utöver lönen, varje månad?
Skulle man låta bli att berätta för sina kunder vilket extremt bra pris de fått från oss leverantör, eller vilken extra bra kvalité det är på varorna som ni köper av oss? Nej, det är ju naturligtvis otänkbart......
Folk kan bråka om fruktkorgen ska anlända på tisdagen eller onsdagen, men tjänstepensionsinbetalningen, ja den är det knäpptyst om.
Nu ska vi inte överdriva, så fet är inte tjänstepensionen.
RaderaHåller med FruEfficientBadass, eget exempel: gick ned i lön ganska beskedligt till min nuvarande tjänst för att kunna leva och arbeta på en bättre ort. Skillnaden netto blev till sist bara 2 000 kronor mindre per månad just eftersom marginalskatten åt upp så mycket samtidigt som merkostnaderna omkring är lägre där jag är nu. Min erfarenhet är också att förmånerna ofta är viktigare än löneskillnaden på marginalen.
Utlandsutdelaren, du har rätt, det är bara 4800 kr/mån och inte som jag felaktigt gjorde ett snabbt överslag i huvudet och landade på 5500 kr/mån
RaderaPoängen i min kommentar kvarstår dock
Ursäkta en dum fråga men tjänstepensionsavsättningen diffar väl rätt rejält från arbetsgivare till arbetsgivare och beroende på förekomsten av kollektivavtal eller ej samt vilken deeal man har?
RaderaEn sak som jag förvånas över är att folk kan vara jättebra på sina jobb och ha full koll på ekonomin där (läs chefer på högre nivå), men sen totala klappträn när det kommer till privatekonomin.
SvaraRaderaVerkar snarare som att ju mer man tjänar desto sämre val gör man?
Och sen har vi dom som aldrig bytt jobb och därigenom aldrig fått upp ding lön, och dessa sitter gärna med offerkoftan och gnäller istället.
Hur svårt kan det vara att ta kommandot över sitt liv och sina pengar?
OT: gällande marginalskatt så skulle jag vilja höra input gällande löneväxling till pension, känns som spontant som en bra idé, men jag har själv inte löpt linan ut ännu. Någon som har gjort det?
Farbror Fri har skrivit lite om hur han löneväxlade. Funderar på det också, har hört mig för på arbetet och det verkar inte finnas några hinder att göra det om jag vill. Fler synpunkter är alltid intressant. Det är några detaljer att hålla reda på, tex att tjänstepensionen ska beräknas på lön innan löneväxling. Inte växla bort för mycket så att man tappar SGI mm.
RaderaMan vill ju egentligen växla allt över marginalskattegränsen och sen hoppas man inte blir sjuk?
Radera"En sak som jag förvånas över är att folk kan vara jättebra på sina jobb och ha full koll på ekonomin där (läs chefer på högre nivå), men sen totala klappträn när det kommer till privatekonomin." Ja det är något jag också tänker på. Min man är ett bra exempel, på jobbet har han hanterat miljardbelopp där han varit mycket engagerad i dess förvaltning men privat...var det inte förrän jag vaccinerade honom med en dos mustachianism som han fick något som helst intresse för investeringar. Ok han har alltid varit sparsam, men förutom någon enstaka gambling med en aktiepost har han aldrig investerat åt sig själv. Jag tror att vi är hjärntvättade i att "jobbet är allt", allt annat tillhör "det lilla livet". Det lilla livet är det stora livet och tvärt om. Det gäller relationer (prioritera de privata framför de professionella) och det gäller dina pengar. OT men såg i veckan en film som tangerar ämnet, helt underbar: "Min pappa Toni Erdmann", finns i DVD-sektionen på ett bibliotek nära dig. Riktigt plågsamma scener från ett europeiskt white collar-liv, fick ibland skämskudda.
RaderaJag har idag roat mig med att gå på hästloppis i Uppsala. Jösses så mycket grejer folk säljer! Nya, fräscha saker, vissa saker som inte ens är urtagna ur förpackningen. Är det nåt (häst)folk verkar kunna, så är det att köpa saker man tror att man har behov av. Bevisligen försvinner det behovet ganska snabbt.
SvaraRaderaJag är förvisso inte ett dugg bättre, jag har samlat på mig massor med grejer genom åren, men jag har iaf kommit till insikt och kommer vårda de saker jag har så de håller länge, länge.
Köpte fö ingenting, mycket stolt över mig själv!
Duktig E! Snart får du vistas i samhället utan fotboja.
RaderaHurra, hurra, hurra!
RaderaHej herr fru
SvaraRaderaNär man står inför ett problem är det alltid en lösning.
Jag är en specifik långivare, specifik och seriös.
Jag erbjuder finansiella lån på 5 000 till 8 000 000 euro till alla seriösa människor som verkligen behöver det, med en ränta på 3% per år. Jag är tillgänglig för att tillfredsställa mina klienter inom två dagar efter mottagandet av begäran.
Om du är intresserad, tveka inte att kontakta mig på min e-post: Mrfrankpoterloanoffer@gmail.com