Jobbgarderob del 2: Kläder

Ett bra sätt att komma igång med att fixa en säsongsgarderob är att låta sig inspireras av Interwebz. Jag brukar leta filmer om capsule wardrobes på YouTube och om jag innan kände mig lite motsträvig får jag i regel fart efter. Jag ÄLSKAR filmer om capsule wardrobes. Därför blev jag först lite ond när jag såg titeln på nedan film. Vem kan ifrågasätta detta koncept?

Kvinnan i videon tydligen och hon har vissa poänger. Dels att den typiska capsule-videon ofta blir rätt världsfrånvänd i det att alla har vitt, grått och svart i svindyra material. Dels för att det verkar försigå en tävling kring att ha minst antal plagg. 

Kvinnan i videon menar istället att man ska utgå från det man redan har, att man ska integrera de färger man gillar och att man kan tillåta sig att ha betydligt fler plagg än de klassiska 30.

Jag håller helt med. För mig är kapselgarderob blott en inspiration till att skapa en fungerande vardagsgarderob där de flesta plagg (alla?) går att kombinera samt, och detta är nyckel, att resterande plagg vid behov tvättas, stryks och läggs undan i en säsongslåda e d för att undvika "knökfull-garderob-men-inget-att-ha-på-sig"-syndrom. 

Man får göra hur man vill, men två-tre timmars eftertanke inför varje ny årstid köper dig massor av tid månaderna som kommer. Och tillfredsställelsen...ja TILLFREDSSTÄLLELSEN i att en kulen morgon i oktober glänta på garderobsdörren med pirr och förväntan i absolut vetskap om att allt som hänger därinne matchar och gör dig till ditt bästa jag. Det är en målbild att sträva efter.

________________________________________

Som jag beskrev i förra inlägget grundade jag bokstavligt talat med basen, det vill säga skorna. Därefter formulerade jag en målbild gällande färgpallett (beige, vit, svart) och rafsade ut samtliga plagg. Även här började jag från basen och plockade ut ett antal underdelar:

Från vänster till höger: En knälång pennkjol i elastiskt material från Vila. Ett par svarta HM-jeans i stuprörsmodell, ett par slim fit HM-jeans med fransiga ben, ett par bootcut Lindexjeans i mycket elastiskt material (modell Mira) och ett par chinos. Totalt fem (5) underdelar. 

Sen valde jag ut överdelar. Från vänster till höger: En linneskjorta från Vila. En tunn vit Uniqlo HeatTech-tröja som ska bäras under en vit angoratröja från Primark som hänger bredvid. En vit V-ringad Uniqlotröja i bomull. Därefter en beige tjock T-shirt från Primark, en lösare beige topp från Uniqlo och en långärmad beige elastan-T-shirt från Vila. Sen en svart topp med öppen rygg från Rodebjer, en elastisk svart T-shirt från Samsoe & Samsoe och ett svart linne från Uniqlo. Totalt tio (10) toppar. 

Därefter plockade jag ut ytterligare ett lager. En beige bomullskofta från StTropez, en kashmirtröja från Uniqlo och en merinoullskofta från Uniqlos Inèz de la Fressange-kollektion. Totalt tre (3) varma överdelar.

Som kronan på verket plockade jag ut en svart vintagefyndad kavaj från "Stocklm" eller vad MQ nu kallar märket samt en gammal Tigerkavaj från 2010 som enligt mig fortfarande gör sitt jobb. Så två kavajer. 

För övrigt är i princip allt, med undantag av Vilaplaggen, Lindexjeansen och Tigerkavajen ovan köpta på andrahandsmarknaden till runt 20 procent av nypris. 

Tillkommer gör också den marinblå tunna kappan från Boomerang jag fyndade på Mimer loppis i våras (Mimer loppis går f ö av stapeln även denna helg, lördag mellan 10-16 fast på Hagagatan 2-40 ej Norrtullsgatan, fullt av medarbetare från modebranschen som vill göra sig av med sin ballast av överfulla garderober).

Jag valde också ut en svart handväska, en svart kuvertväska, en beige dito och några halsband för kvällsbruk samt ett par silverfärgade örhängen i återvunnen zink jag skaffat från en av de större fast fashionkedjorna. Märkligt - jag som har svårt för diverse örhängen ink. de allergisäkra från apoteken - kan utan problem bära billiga örhängen från tyska Rossman eller HM. 

Detta blev utkomsten. Jag brukar normalt göra sammanfattningar i miniatyr av dessa inlägg, men jag kände att jag behövde kunna gå tillbaka och minnas exakt vad jag satt ihop för att lyckas i vardagen, så nedan en granulär exposé:

NUMMER ETT

Beigesvarta ballerinas, svarta HM-jeans, beige Primark T-shirt, beige Tigerkavaj, Coachväska.

NUMMER TVÅ

Svarta ballerinas, svarta HM-jeans, beige topp Vila, svart kavaj Stocklm, Coachväska.

NUMMER TRE

Vita sneakers, chinos, vit V-ringad topp Uniqlo, Boomerang-kappa, kuvertväska.

NUMMER FYRA

Beige/svarta ballerinas, blå Lindexjeans, beige T-shirt Primark, beige topp Uniqlo.

NUMMER FEM

Beigesvarta ballerinas, Lindexjeans, svart topp Rodebjer, Boomerangkappa.

NUMMER SEX

Sneakers, Lindexjeans, vit Vilaskjorta.

NUMMER SJU

Beigesvarta ballerinas, Lindexjeans, svart Uniqlolinne, beige kofta StTropez.

NUMMER ÅTTA

Beigesvarta ballerinas, Lindexjeans, svart Uniqlolinne, beige Tigerkavaj, Coachväska. 

NUMMER NIO

Svarta ballerinas, fransiga jeans, svart T-shirt Samsoe, vit/beige kofta Uniqlo.

NUMMER TIO

Beige pumps, fransiga jeans, beiga topp Uniqlo, svart kavaj.

NUMMER ELVA

Beigesvarta ballerinas, fransiga jeans, svart linne Uniqlo, beige kofta StTropez, halsband.

NUMMER TOLV

Beigesvarta ballerinas, fransiga jeans, svart T-shirt Samsoe, Tigerkavaj.

NUMMER TRETTON

Beigesvarta ballerinas, svart pennkjol Vila, Heattech-tröja Uniqlo, beige kashmirtröja Uniqlo som jag vänt bak och fram samt kavlat upp ärmarna på på grund av fläckar som inte går bort.

NUMMER FJORTON

Sneakers, svart pennkjol, vit Heattech Uniqlo, vit angoratröja Primark.

NUMMER FEMTON (kväll)

Beige pumps, svart pennkjol, vit Vilaskjorta, beige clutch Tommy Hilfiger.

NUMMER SEXTON (kväll)

Pumps, svart pennkjol, svart linne Uniqlo, beige kofta StTropez.

NUMMER SJUTTON

Svarta ballerinas, chinos, svart Uniqlolinne, svart kavaj Stockhlm.

NUMMER ARTON

Bruna mockaboots, chinos, svart T-shirt, brun kasmirtröja Uniqlo.

NUMMER NITTON

Bruna mockaboots, chinos, svart Uniqlolinne, svart kavaj Stockhlm.

Den uppmärksamme ser att jag smugit in ytterligare en tröja på slutet, den bruna kashmirgröjan från Uniqlo. Jag drabbades av en stundens ingivelse när jag i de sista bilderna skapade ett par utstyrslar för de där sista dagarna av snällhöst inför den ruggigt kalla årstiden. 

Så det blir inalles 21 plagg, tre väskor, fem par skor och lite accessoarer. Ovservera att enbart två uppsättningar kläder (15+16) är för kvällsbruk. Varför? För att det är så försvinnande få gånger man behöver klä upp sig. 

Om du möts ute eller går på middag hemma hos kompisar klär du dig i regel på samma sätt som en dag på jobbet, eller hur? Eller hur eller hur eller hur? Det är enbart om du ska på större festlighet eller riktig finkrog du behöver en särskilt finjusterad klädsel och mitt råd till Quinnan är då: Lilla svarta. Det stora intrycket gör du med hår, smink och smil. 

Så här såg garderoben ut innan min rockad:

Och så här såg den ut efter:

Kanske ingen stor skillnad för ögat men väl i känsla. Jag vet att vartenda ett av plaggen ingår i En Plan. Allt är rent och struket. De enda åtgärderna jag behövde göra var att skaffa ett par låga vita strumpor till sneakerserna samt laga fodret på den svarta kavajen. Och såklart, göra rent dessa sneakers. 

För transparensens skull ska jag säga att jag också har ett par fuljeans att ha vid hemmafix och flytt (inlägg to come) samt ett par överdelar för sagda göromål. 

Ja, det var min kicka-igång-hösten-kavalkad. Får den godkänt? Tänker mig nummer åtta första dagen på jobbet. Framåt vintern kommer stövlarna fram, ytterligare ett par svarta jeans (min vinteruniform) samt marint och vinrött. Och de underbara vinterkapporna, halsdukarna, handskarna och mössorna. Längtar!

Berätta om din höstgarderob!

Mvh

FruEfficientBadass

Jobbgarderob del 1: Skor

Glad september! Jag hade stor behållning av att läsa era kommentarer kring mina barntips i somras och efter att ha sett några avsnitt av Luksusfellen (norska Lyxfällan) skulle jag vilja lägga till ett par tips:

- Spela aldrig. Huset vinner alltid. (Detta efter episoden med en kvinna som höll på att förlora sina barns hem efter att ha skrapat triss för en kvarts miljon om året).

- Ta körkort tidigt. Den dagen du verkligen behöver körkortet är det för sent (d.v.s. leder till onödig stress när du precis fått ett körkortskrävande jobb, har bulle i ugnen etc).

- KÖP ALDRIG NÅGOT PÅ KREDIT så vidare det inte är bostad.

Nåväl. Jag befinner mig just nu i det välsignade tillstånd som kallas mitt emellan jobb. Och inte som eufemism för arbetslöshet, utan som en beskrivning av mitt exakta tillstånd: Jag slutade mitt gamla jobb i början av augusti och börjar mitt nya i mitten av september. Ett välsignat tillstånd, skulle man kunna säga, där jag verkligen inte kan jobba även om andan skulle falla på (vilket den inte har gjort). Som ett smakprov på den ljuvliga FIRE.

Folk har frågat hur jag ska få dagarna att gå. Snark. Återigen: Behöver vuxna människor orkestrerad dagverksamhet (jobb) för att inte balla ur? För så låter det när jag säger att jag inte ska göra något särskilt. "Centralbadet" säger jag. "Okej, det är en dag, sen har du 40 dagar till, vad ska du göra dååååå?".

För information har jag haft helt underbara dagar med sovmorgnar (trodde inte jag var kapabel till det längre men en dag sov jag till halv elva så det finns hopp), promenader, pilates och yoga, lunch med vänner, diverse fix och don och idag måndag far jag norröver för att måla fönster och klippa häck. 

Men tiden går fort när man har roligt och nu står det inte på förrän jag kliver in i cirkusen igen. Därför klurade jag i helgen på om jag skulle fixa iordning någon form av yrkesgarderob för att ge rätt avtryck första två veckorna på jobbet. För som ni vet är det de första dagarna folk fackar in dig i sina fördomsfulla psyken och skulle jag komma dragandes i sommarens signaturklädsel (strandklänning, sandaler och långkofta) hade jag inte framstått som den fixstjärna jag vill att de för enkelhets skull ska uppfatta mig som. 

Det hela underlättades av ett köpbeslut: Skor för tidig höst. Jag gillar ju ballerinas och har ett par svarta och ett par beige. De beige köpte jag på Tradera för en hundring för ett par år sen och som ni ser har livet gått hårt åt dem. Mina försök att göra dem rena har bara resulterat i att smutsen spritt sig. Därför köpte jag i fredags ett par nya av märket Vagabond för en tusing. 

Som ni ser är det en fräck ripoff på de ikoniska Chanelskorna som kostar tio gånger så mycket nya. Tory Burch har något liknande för runt tre gånger så mycket men jag tycker att smärtgränsen för skor av den typ du använder max ett kvartal per år ligger på en tusing.

Jag har tidigare skrivit om skor här. Den skogarderob jag där redogör för är i princip intakt, det har inte hänt någonting förutom att de Eccosandaler jag visar bild på i somras föll sönder och ersattes med ett par identiska. Jag bokstavligt talat tog på mig de nya sandalerna i butik och slängde de gamla i en soptunna i Düsseldorf där jag råkade befinna mig vid köptillfället.

I vilket fall fick ovan nya par skor bli min ledstjärna in i den tidiga hösten. Jag vinnlade mig därför om att tömma alla klädförvaringar (min garderob samt två väskor med höst/vinterkläder som står på en hög hylla i hallen) för att tråla fram de plagg som gick i linje med följande rafflande färgkombination, håll i er:

SVART     VITT      BEIGE

Och innan du börjar åma dig över min brist på fantasi vill jag bara påpeka att a) jag är precis så tråkig och konservativ som jag framstår och b) är det high fashion du är ute efter finns andra mer lämpade bloggar och framför allt sociala mediekonton.

Men innan vi äntrar klädbiten en bild på den kompletta skogarderoben för september till slutet av november. Det är enligt min erfarenhet då det är dags att plocka fram stövlarna. Men än så länge hänger de prydligt på sina stövelgalgar nere på källarförrådets klädstång, fint putsade och insmorda med Effekt läderbalsam, världens bästa skoprodukt (och väsk/handsk-produkt).

- Ett par svarta ballerinas

- Ett par beigesvarta ballerinas

- Ett par bruna pumps (till gränslandet mellan tidig och sen höst, hade inga svarta)

- Ett par beige Tamaris-pumps, ergonomiska nog att dansa discodans i (prövade helt nyligen)

- Ett par vita Adidassneakers

Apropå nämnda sneakers hade sommaren solkat ner dem rätt rejält varför jag fräschade upp dem med Klorinmousse. Jag la upp detta på Instagram i våras vilket resulterade i ett antal Klorinkritiska kommentarer. Jag håller med. Klorin är djäfvulens avkomma. Men jag använder den i princip bara till detta ändamål (och om jag haft kattlåda på besök). Jag har testat även andra sätt men inget ger ett så bländvitt resultat som just Klorin. 

Jag lägger skosnörena i en påse, sprayar Klorin över och låter ligga någon timme innan tvätt. Sen sprayar jag Klorin på skorna och lägger dem i en påse ett par timmar för att sen torka av dem. Kritvitt. Dessa sneakers, som jag köpte för fyra-fem år sen, blir som nya och kommer säkert att tjäna mig ytterligare två-tre år. 

Skogarderoben fick bli utgångspunkt när jag sedan plockade ut de plagg som nu utgör min tidiga höstgarderob. För mig byggs en garderob nerifrån (eller möjligen inifrån men nederdelen har stor bäring). Du kan ha hur snygga outfits som helst, men om de inte lirar med skodonen faller de platt. Och eftersom skor i regel är dyrare än plagg kan det vara smart att ta sin utgångspunkt i just skorna. 

Har du börjat fasa ut sommarkläderna mot business casual (i det fall du dragit nitlotten tjänstemannajobb)? Eller drar du fortfarande runt i sommarens slafsplagg?

Mvh
FruEfficientBadass

Att köpa kvalitet

Ja så nu kommer det då, inlägget om att köpa kvalitet. Fokus kläder, men ni får gärna flika in vad skit som helst i kommentatorsfältet. Jag har också på känn att Theresa Williams kommer att göra ett inspel, jag har hört att hon vurmar för ämnet. Det, och att kasta en förbannelse över sin man. 

Jag skrev ett inlägg i december 2021 som tangerade garderobskvalitet. Men ändå inte. Inlägget hette "Den perfekta basgarderoben enligt mig" och handlade väl i ärlighetens namn mest om stomplagg. Men det är underförstått att har man en enkel, slimmad garderob där det mesta går att kombinera kan du kosta på dig lite bättre saker. Köper du via Sellpy eller Tradera kan du ta i så du spricker och ändå behöva anstränga dig för att komma upp i ny fast fashion-prisnivå.  

Det är korrekt, jag kommer att dra upp Inès igen, trots att hon är ett rött skynke för somliga av er. Hon är fransk, hon är enligt Wikipedia aristokrat (Ordningsfråga: Finns det franska artistocats kvar efter 1789? Max?), hon bor i centrala Paris, hon kände Karl, hon bjuder hem sina hundra vänner på pizza och rödvin ur plastglas för hon är så förbannat stilsäker. Och hon klär så bra i svart polo. Förstår ni att jag 2021 ägnade merparten av året åt att hitta den perfekta svarta polon? Hon är min stilguru och ska du bara skaffa en bok på temat stil så är det den här.

Även om de saker jag i regel köper nog ändå befinner sig i fast fashion-spannet. Mina svarta polos kom från Soaked in luxury, InWear, Zara, Uniqlo och MQ. Skillnaden mellan mig och svenne banan är att mina kostade i snitt 40 kronor och det behövde inte besprutas ytterligare indiska jordbruksarealer för att stilla mitt behov.

Var går förresten gränsen mellan fast och slow fashion? Är Filippa K fast fashion? Baum und Pferdgarten? Gudrun? Jag köpte nyligen en omlottklänning från Ralph Lauren (på Sellpy dummer) och nog satt det en "Made in Cambodia" även i den. Måste man slita kläderna direkt av modellerna på catwalken för att få "Made in France" nuförtiden? Det enda långsamma klädmärket jag känner till är Hudikbaserade Tini som bara använder ofärgat och svart linne i måttbeställda basplagg som ska vara en livstid. Tipsa gärna.

I vilket fall som helst. Jag drar igång nu. Jag rabblar upp mina osorterade tankar och droppar skamlöst varumärken och köpsajter. Jag är inte köpt, eftersom det affiliateföretag jag tidigare haft samarbete med stängt av mig med motiveringen att min blogg har fula annonser (vad är det för fel på fotsvampen?) och olämpligt namn. Ni hör ju själva. Badass. Ass = rumpa. Usch.

1. Trosor

Jag köper bara svarta trosor ur Twilfits bassortiment. Modellen heter Dolly och kostar 130 kronor styck. Eller så köper man fem för 300 kronor eller sju för 450 kronor. Jag curlar er här med matematiken: Om du köper sju på ett bräde kostar de 64 kronor styck vilket är exakt hälften av vad det kostar att köpa ett (1) par. 

Och köper sju är exakt vad jag gör, ungefär vartannat år då de på grund av flitig tvätt (jag byter underkläder minst en gång i veckan) börjar tappa passformen. Min 15-åring tycker att trosa Dolly är ett hån mot kvinnan, att det är tantvarning et al, men det struntar jag i. Det är inte jag som ska attrahera EPA-raggare, hon får gärna behålla sina spagettistrings för sig själv. Dolly är så bekväma. Inget skav, inget glida hit och dit, de sitter som en smäck. Jag har flera väninnor som kör exakt samma och vi brukar komplimentera varandra i omklädningsrummet.

2. Strumpor

Jag köper bara svarta vanliga strumpor, det vill säga inga "heels" (more like "hells") eller "steps". Eller jo, jag har ett par steps till sommarmånaderna, men allt som oftast kliver jag bara i skorna utan strumpor. Jag kan inte påstå att jag hittat någon favoritleverantör av strumpor så tipsa gärna. Ett tag testade jag bambustrumpor, men de fick hål nästan direkt. 

Just nu kör jag ett experiment där jag korskör ett sjupack HM-strumpor (99 kronor) mot ett fempack Lindex-strumpor (149 kronor) för att se hur de står sig mot varandra. Fördelen med de senare är att de har lös resår vilket jag förstått är ett ålderstecken. Att vilja ha lös resår. Jag återkommer i frågan.

3. BH

Jag kan inte längre ha bygel-bh annat än i undantagsfall. Jag får ont i bygelböjen. En vän sa att hennes läkare sagt att det beror på att man har för lite bröstfett, det finns inget som isolerar mot metallen. Därför kör jag med mjuka bh-toppar av den typ man hittar på vilken fast fashion som helst. Jag har gått steget längre och köper en ny svart och vit på trashstället Dollarstore en gång om året. De är lite meckiga att tvätta eftersom vadderingen klumpar ihop sig. Men man kan dra ut den genom en glipa i sidan, släta ut och fixa i ordning den i efterhand. Alternativt handtvättar man eller tar ut vaddet innan tvätt. 

4. Linnen

Jag har tjatat om det genom åren, men HM:s mammalinnen är det enda som funkar på min avlånga överkropp. Alltså de flesta har väl en avlång överkropp, men min är extra lång, som en ödletorso. Vanliga linnen glipar och det tycker jag är riktigt dålig livskvalitet så det blir mammalinnen för min del. Ett tvåpack kostar 199 kronor och jag köper nya ungefär vart tredje år eller när de försvunnit.

Är de gravida på riktigt?

5. Byxor. Som fortsättning skulle jag rekommendera två par jeans. Ett par mörkblå och ett par svarta. Jag köper dem på Sellpy för i snitt 60 kronor styck. Det handlar inte om finmärken utan de som passar min kroppsform bäst är HM, Lindex, Gina Tricot och andra lågprismärken. Jag köper oftast skinny fit eftersom jag älskar stövlar och man vill inte knöla ner tyget i dem. Men jag köpte faktiskt ett par helt nya jeans på Lindex för ett tag sen som är boot cut för vilka jag fått beröm till och med från unga människor. Modellen heter Mira och de kostar 699 kronor men jag köpte dem på Zalando med någon form av rabatt så jag tror jag gav runt 550. De passar bra till vita sneakers.

6. Skor och stövlar. Jag är som ni vet stöveltokig vår/höst/vinter. Jag har ett par svarta och ett par bruna i enkel ridstövelmodell och platt klack. Jag köpte två nya par för runt sex år sen eftersom jag trodde att de gamla var på väg att ge upp. Den frugala förbannelsen: Eftersom jag vårdar stövlarna så bra är de fortfarande i drift och jag har lite gissel kring vilka jag ska använda, de gamla eller de nya. Jag försöker att ha två par i Stockholm och två par i Hudik men det blir alltid övervikt stövlar på ena stället så jag nästan längtar efter att de gamla trotjänarna ger upp så att jag bara behöver hantera två par. 

Vidare har jag ett par vita Adidassneakers jag köpte på Igor sport på Götgatan. De säljer förra årets modeller till runt 60 procent av priset. Sen lite ballerinas/loafers och ett par Blundstones. Och mina Eccosandaler till riktiga sommardagar. Nedan är vad ungefär motsvarande skulle kosta idag och var du kan hitta det.

Ibland får jag på bloggen feedback att jag köper "lyxiga" märken, vem har råd etc men här vill jag introducera begreppet tankevurpa. Visst kan du få ett par ballerinas betydligt billigare, kanske för 180 kronor på styggelsen Skopunkten. Jag ryser av obehag när jag ser på länkade skor. Jag nästan känner hur hårt mina hälar kommer att slå mot trottoaren och hur ont jag kommer att få i benhinnorna. Vidare ser de hårda ut, inte alls så följsamt mjuka som de på bilden ovan. Jag kan också föreställa mig hur två av tre ägare på grund av ovan efter en säsong sorterar ut dem i en kasse till Myrorna för att sedan bege sig ut på jakt efter nya. Kanske på Skopunkten. 

Skorna i ovan exempel snittar på dryga tusingen men jag använder dem säkert i snitt tio år vardera. Vilket ger ett snittpris på runt 100 kronor per par och år, vilket är billigare än att köpa nya för 180 kronor per år. Okej visst, jag lägger årligen några hundra hos skomakare så det blir kanske lite dyrare än 100 kronor paret. Men jag slipper få ont i fötterna och jag älskar att bära alla mina skor och stövlar. Det är alltså en tankevurpa att tro att man kommer billigare undan genom att köpa billigt. Det är dyrare att köpa dålig kvalitet. Jag stryker under, ser du?

7. När vi ändå pratar skor vill jag avhandla väskor. Jag har två stycken. Min Mulberry messenger bag som jag har till bruna stövlar och min Coach camera bag som jag har till svarta stövlar. Den förra vill jag minnas kostade sex tusen på NK och när jag nu surfar ut i cyberspace ser jag att den ligger på runt tio tusen. Coach nedan kostar drygt två tusen begagnad från Vestiare Collective och det är ungefär vad jag gav för min till synes nya på Sellpy för tre år sen. Mulberryväskan har hållit bra i snart tio år och jag är glad varje gång jag får trä på mig den. Du kan visserligen köpa en brun axelremsväska i polyuretan för 150 kronor från Shein. Min gissning är emellertid att du kommer att hata dig själv varje gång du använder den så mitt förslag är att låta bli.

Väskor är naturligtvis personligt. Jag gillar väskor som jag kan trä över kroppen så att jag kan flänga omkring utan att behöva använda en av mina händer till att bära en tote eller "handväska". Men förr använde jag ofta Longchamp Roseau. En svart och en mörkbrun, för att matcha stövlarna. De verkar inte finnas nya längre men finns på exempelvis Vestiaire Collective för runt två tusen styck. Dator ryms i.

Som ni ser är jag inte så mycket för stora loggor. Jag har visserligen försökt att gilla LV eftersom jag fascineras av historien bakom. Louis Vuitton fick i uppdrag att ta fram sätestyget till tunnelbanan i Paris men av oklar anledning blev beställningen avbokad. Man var då tvungen att hitta avsättning för klädseln och började då tillverka väskor. Men jag vet inte...Den enda modellen jag gillar är den här. 

6 800 kr

Det man ska veta med Louis Vuitton är att man genom köp också får tillgång till en klubb, om man nu går igång på sådant. Min vän har exakt en väska som ovan och när den gick sönder spatserade hon in i Stockholmsbutiken och fick den lagad på studs. Utan kvitto. Hon blev till och med serverad kaffe och en lina kokain.

8. Åter till basen. Över linnet har jag nästan alltid en tunn långärmad tröja. Efter åratal av sökande har jag landat i Uniqlos Heat Tech. För det första är de varma, utan att för den skull vara i ett obehagligt material. Tvärt om, materialet känns som silke. De håller passformen oförskämt bra och de är inte dyra, i nuläget 199 kronor. Bättre värde än att köpa bulkiga HM-toppar i bomull.

Jag har två marinblå, en svart, en vit och en grå. Passar perfekt under nästa punkt.

9. Kashmirtröjor. Jag är såväl frusen som lite känslig mot kli. Så det blir kashmir, som jag har för mig värmer åtta gånger bomull. Favoriten kommer från Uniqlo och i skrivande stund kostar de dryga tusingen styck. Jag har två marinblå, två beige, en ljusgrå och en svart på ingång. Den svarta är från Uniqlo men via Sellpy så den kostade bara hälften. Handtvättas i schampo, rullas in i handduk och hängtorkar. Vid hål - lämna till skräddare och använd i fem-sju år till. Man gör sig inte av med en kashmirtröja annat än om den faller isär. Rätt bra PPA på den jämfört med akryl från fast fashion. Plus att du känner dig som en miljon dollar.

10. Ytterplagg. Jag har ju tidigare malt på om min DvF-kappa och ja, det är den som prinsessan Mary bär med sådan finess. Den kostade skjortan och halva ärmen men gissa om jag är glad över den, även tio år efter inköp. Svar ja: Jag är glad över den, varje gång. Nypris runt femton, jag gav fem på rea.

Vidare har jag en beige kappa i kashmirblandning från Sand som jag köpte på outleten på Öregrundsgatan för säkert femton år sedan. Fodret har gått sönder, men den håller stilen i övrigt. Jag hittar inte just den modellen, men infogar två liknande nedan. Jag tror jag gav runt 2 500 för min och som synes kan man hitta en Sand i kashmirblandning på rea till ungefär det priset än idag. Klädindustrin är fin på det viset, de måste rea ut eftersom de saknar returrätt till sina fabriker/leverantörer. Det gäller bara att köpa off season. Nu är alltså läge att köpa vinterkläder.

Jag har också en oljerock, lite längre än den på bilden ovan som jag ärvt av min morfar. Oljerockar lever för evigt och blir bara snyggare med åren. Med en varm tröja under funkar den även för vinter, även om jag har min mest under höst och vår. Och så doftar de så gott. 

Jag har även två tunna trenchliknande kappor i skrynkelfritt material från någon fast fashionleverantör av typen Only/Vila. De är perfekta sen vår, tidig höst och sommar. 

Utöver ovan ytterplagg har jag en ullhistoria storlek större som varit min mormors och en tunn dunkappa med branding jag fått av jobbet. Och en grå lite maskulin kappa från Paul & Friends som jag fick av en kompis. 

Ja, det var i stort sett det hela. Jag har naturligtvis fler kläder än så här, men tänkte att detta kan räcka för att dra igång diskussionen. För att sammanfatta min formula: Hitta dina perfekta underkläder i fast fashion, köp nästa lager begagnat, skala upp med ytterplagg och accessoarer men bär dem tills de rasar sönder. 

Vad har du för kvalitetstips? Länka gärna, idag får ni min tillåtelse att vara consumer suckers.

Mvh

FruEfficientBadass

Värdet av att kurera sin skogarderob

Jag hittade förra inläggets Cumberbatchbok på en second hand-butik och i densamma fastnade jag för skostället. Inte för att jag var sugen på skor, det är jag aldrig. Jag tillhör inte den del av [den kvinnliga] befolkningen som älskar skor utan är nöjd om jag har bekväma skor som samtidigt ser okej ut. Det kan bero på att jag tidigt fick storlek 41 och att min tid i Frankrike givit mig trauma eftersom en vanlig skobutik ofta slutar damstorlekarna vid 39. Därefter är man hänvisad till "cadet"-avdelningen vars innebörd jag ännu inte förstått men jag tror att det har med tonårskillar att göra. 

Anyheuw, det jag såg i andrahands-skohyllan var nedan: 

Idel festskor. Inte ett enda par "vardagsskor". Varför? Min teori är att man i regel använder slut på vardagsskor, men att man inte använder slut på festskor. Tvärt om. De står där och samlar damm år ut och år in och i ett anfall av rensning hivas de till andrahandsmarknaden. Och köps sedan av en kvinna som "ääälskar skor" för att istället samla damm hos henne. 

Jag blir så stressad av att följa Hollywoodkändisar in i deras monstruösa garderobsreportage. Och när folk hävdar att Carrie Bradshaws orealistiska garderob i Sex and the City (orealistisk eftersom hon i verkligheten inte skulle ha råd med den givet att hon är frilansskribent i staden med en av de högsta hyrorna i världen) är avundsvärd håller jag inte med eftersom den bara innehåller troféskor. Visserligen använder SJP kläderna i serien, eftersom det är fiktion. Men för en verklig människa i riktiga världen är det svårt att upprätthålla en sådan klädstil.

Kanske är det enklare i New York, med släta trottoarer och ett mer kontinentalt klimat. Men att gå i högklackat i Stockholms innerstad är inte alltid helt lätt, inte ens under sommarmånaderna. Åtminstone inte i gamla stan eller längs med kajerna, med kullerstenar, ojämn stenläggning och håliga gångvägar. Nej, tacka vet jag enkla vardagsskor med en twist. Så här ser min skogarderob ut per säsong:

HÖST/VINTER

Blundstones kängor i mörkbrunt, runt 1 500 kronor. Vattentäta, superbekväma. Dessa tröskar jag i fram tills det att isen kommer.

Då byter jag till Ice Bugs med dubbar. På så vis slipper jag bryta handlederna och jag kan gå mina promenader med rejäla kliv istället för att liksom min man - som är för cool för dubbar - halka omkring i gympaskor. Kostar närmare 2 000 kronor men så värt det att slippa frakturer. 

Om jag ska vara lite fin av typen gå på Dramaten tar jag på mig antingen mina bruna eller svarta stövlar. Jag har haft dem i säkert 14 år så kostnaden är nu nere i mikrolite per år. Men de kräver omvårdnad, jag putsar dem regelbundet och smörjer dem med Effekt läderbalsam. Jag vill minnas att inköpspris låg på runt 1 800 kronor styck när det begav sig (det var fortfarande consumer sucker-år).

VÅR/SOMMAR

Först ut på våren är mina Adidassneakers med memory foam eller liknande, vilket gör att de är väldigt sköna att gå i. En kompis hävdar att hon köpte identiska för dryga tusenlappen men jag betalade bara 400 kronor på favoritbutiken Igor Sport på Götgatan som säljer förra säsongens skor med 40-70 procent rabatt. 

Näst ut är mina loafers. Funkar till byxor, kjol och shorts. Man kan ha små strumpor (steps) i eller så kör man en fuling och bara sticker ner sina bara fötter däri, det gör jag. Man kan ju ha en svettsula i som man byter någon gång per år. 

Favoritmärket här är italienska Geox som har ergonomiska skor "som andas". Grymt sköna. Har sedan tidigare ett par marinblå och ett par röda men de är säkert 8-10 år gamla och har börjat lossa i sulorna efter idog nötning. Årets upplaga från Sellpy var av annat märke och kostade en dryg hundring. 

När sommaren börjar på riktigt är det sandaler från Ecco som gäller. Nedan ("Ecco Flash") är favoriter och som jag skrev i ett tidigare inlägg skaffade jag ett nytt par av exakt samma modell i år (de tidigare har jag burit säkert i fem år, varje juni- och julidag). Kostar 1 200 kronor cirka, men jag köpte mina för 800 under vårvintern. Köp off season om du vet vad du vill ha.

Utöver ovan har jag ett par hudfärgade pumps från Tamaris som jag använder cirka en gång per år, och då när jag ska gå på fest inom närområde d.v.s. max Karlaplan. Att jag skulle bära dem i Hudik ser jag som uteslutet. 

Med ovan är jag nöjd. Jag vill inte påstå att det är särskilt billiga skor jag köper. De ligger samtliga i spannet 1 000-2 000 kronor såvida jag inte köper från andrahandsmarknaden vilket jag sällan gör (minus ovan nämnda loafers). Anledningen varandes att jag hört något om att skon formar sig efter sin brukare och att man av den anledningen helst inte ska överta andras. Och enligt inläggets vinkel: Det är inte helt vanligt att hitta vardagsskor i andrahandsflödet (sökte inför detta inlägg på Blundstones, Ice bugs och Ecco-sandaler på Tradera och fick bara upp barnsandaler Ecco). Folk nöter ut bra skor tills bara tippen återstår. Finskor däremot, lämpas över på andrahandsmarknaden, eftersom de inte används.

Frågetecken dock kring de skor som just nu väller ut i de billigare skobutikerna. Under en Stockholmspromenad i mitten av juni var det nedan badskor med grova remmar som regerade. Om du frågar mig är de varken snygga eller kvalitativa så vi får se om de återfinns på Myrorna om något år eller två. Eller om de på grund av bekvämlighet (badskor tenderar att vara sköna) faktiskt nöts ut.

Köper man kvalitet och har fallenhet för skovård blir det dessutom en frugal historia av det hela ändå med uppsidan att du kommer att känna större glädje av att använda högkvalitativa skodon jämfört med mög i fuskskinn från, säg, Din Sko. Skor som, likt de billiga sladderväskorna från fast fashionindustrin, varar i en max två säsonger för att sedan dumpas på grund av sönderfall alternativt brukarens missbelåtenhet med deras estetik. Nej, köp kvalitet och köp saker du vet att du använder. 

Likt i klädgarderoben bör du sikta på att låta 80 procent av klädinköpen gå till snygga vardagskläder. Kanske 15 procent till funktions/sportplagg och max fem procent till fest. För det är max så många timmar av din vakna tid du ägnar åt fest. Gissningsvis betydligt färre, men jag vill inte vara ogin. 

Jag är så nöjd med mina skor. De fyller alla mina behov. Dessutom tar de väldigt lite plats om man jämför med Carrie Bradshaws. Jag behöver alltså inte köpa de där vita skolådorna i plast från Ikea som alla smarta inredningsprogram pysslar med. "Se så fiffigt, här har vi hängt upp förvaring till era 400 par skor" och sen vet man att ingen i hushållet tänker lägga sina skor i lådorna utan fortsätta kränga dem av sig precis innanför dörren för alla andra att snubbla på. Som mellanbarnet säger. "Det ska ju se lite slarvigt ut" (som en del av den coola tonåringsimagen alltså). 

Men om, om, om jag någon gång skulle få möjlighet att tillskansa mig ett par riktigt exklusiva skor så skulle det vara nedan:

OMG de är så fina. Men de kostar runt 7 000 kronor nya eller 5 000 kronor begagnade och enligt Lex Fransk Skoshaming svåra att få tag i i min storlek. Däremot såg jag några liknande från Tamaris men de är ju som sagt inte Chanel och då faller hela grejen. 

Summerat: Mina skor kostar i inköp knappt 10 000 kronor men då har jag nött på ovan i i snitt tio år så säg en årskostnad på 1 000 kronor. Och jag är inte klar än. Skinnstövlarna kommer att följa med mig in i kremeringsugnen. Om man tänker så, snittkostnad 1 000 kronor per år i skor, kan man föreställa sig denna tankelek:

- Lägga dessa tusen kronor på att vid behov förnya inköp av den fungerande samt högkvalitativa, smickrande skogarderoben eller...

- ...lägga 1 000 kronor per år på skor av festslag som ytterst sällan kommer att användas och istället köpa skitskor att ha för vardagsbruk.

Är du nöjd med din skogarderob?

Mvh/

FruEfficientBadass