Är jag FIRE?

För en tid sedan fick jag frågor om vår ekonomi och det slog mig att det var ett tag sedan jag skrev om den ur någon form av helhetsperspektiv. Likt andra som dragit ur pluggen har jag pö om pö förlorat intresset för månatliga sammanställningar och graflaborationer. 

Under yrkeslivet var de däremot min snuttefilt i konferensrummet och jag har ett Excelark med tolv flikar som minne, senast redigerad i oktober 2018. Men jag kan ge en övergripande sammanfattning ändå eftersom kontentan är inympad i mitt centrala nervsystem. Jag kör en FAQ:

Lever jag på min man?

Svar nej. Vi har delad ekonomi vilket innebär att han ansvarar för sin del av räkningarna och jag för min. Vi har ett rätt enkelt upplägg som går ut på att jag betalar allt som har med Hudik att göra och han allt med Stockholm. Fram tills nu har det varit en rätt jämn splitt, men med stigande räntor kommer han att bära ett tyngre lass varför jag under hösten har tagit över föreningsavgiften i Stockholm. Å andra sidan kommer elen dra iväg här så vi får se var det landar. Vi handlar och tankar en gång i veckan och varannan vecka betalar han, varannan vecka jag. 

Min man har sin egen ISK som är mindre än min, men han har inte heller ambitionen att sluta jobba. Däremot vill han inte arbeta heltid och sedan vi flyttade upp till Hudik jobbar han mellan 50 och 60 procent samt har några styrelseuppdrag på distans.

Är jag ekonomiskt oberoende?

Det beror på vilken definition man väljer. Den mest vanliga i den svenska bloggosfären är att man bara räknar med sparande i exempelvis ISK. I så fall är jag inte FI, åtminstone inte enligt fyraprocentregeln. Nu räknar jag visserligen inte med fyraprocentregeln utan med en mer himpavimpa sjuprocentregel. Jag är inte ens fri enligt sjuprocentregeln, utan måste dra in några tusen i månaden, se punkt "vad kostar mitt liv".

I den amerikanska bloggosfären räknar man ofta in allt i sitt nettovärde, det vill säga även fastigheter och pensionsavsättningar. I så fall är svaret ja, jag är FI. Mitt samlade nettovärde, i det fall vi skulle sälja huset och lägenheten samt att jag plussar på pensionsavsättningar och ISK ligger på en rätt maffig summa. Jag har inte räknat på det i detalj eftersom ett sådant scenario är barockt. Att sälja ett hus som varit i släkten i tio generationer? Då ska vi sitta rejält i kläm. Eller en lägenhet med gångavstånd till Riche när våra utsikter att någonsin få bostadslån igen är likamed noll? Tveksamt, åtminstone under de närmsta tio åren. 

Men säg runt tio miljoner för min del och mer för min man då han har haft högre pensionsavsättningar än jag. Men eftersom vi inte vill sälja är det ett ointressant tal. Inte heller känns det som att jag kan räkna med pensionen som en tillgång eftersom den är knuten till ålder, varför jag i min taktiska planering bara utgår från ISK.

Vad kostar mitt liv?

Mellan 13 000 och 15 000 kronor per månad. Det högre beloppet gäller under vinterhalvåret på grund av elkostnaderna i Hudikhuset. Sommaren är i regel också dyrare på grund av aktivitetsnivå. Hösten är min frugala period, då jag drar mig tillbaka i mitt gryt och putsar mynt. 

Anledningen till att min månadskostnad är förhållandevis låg trots att vi har tre barn i dyrålder (ni som klagar över blöjpriserna, kom igen när de äter elektronik, körkort och Ugg:s) är att vi när barnen var små satte undan deras barnbidrag inklusive flerbarnstillägg under sju år. Dessa pengar har göttat till sig bra och vi använder denna barnens frihetsfond till allt som är utöver mat och annat löpande. Språkresor, tandställning, körkort, datorer, mobiler etc. 

Vi har också givit de två äldsta varsin liten ISK som de tvingas föra över 200 kronor till från studiebidraget varje månad för fondköp. De köper då Länsförsäkringar Global Indexnära. Och med det menar jag att det görs en automatisk överföring från konto "Barnbidrag" till deras respektive ISK från vilken jag lagt upp ett automatiserat fondköp varje månad. Men de vet hur man loggar in och kollar läget.

Hur såg min sparresa ut?

I maj 2015 trillade jag via Jan Bolmesons blogg in på MMM och blev frälst. Efter en månads sträckläsning och frenetiskt excellande släggade jag skiten ur min privatekonomi. Jag fick vid den här tidpunkten ut runt 34 000 kronor i månaden samt då och då bonus. I och med MMM började jag fimpa utgift efter utgift och eftersom många av dem var rent consumer suckerae (städhjälp, barnpassning, dussincharter, matkassar, fönsterputs, frisör- och restaurangbesök, ansiktsbehandlingar etc) gick det ganska fort. Men det tog ändå drygt ett år innan jag var uppe i sparkvot 40 procent. Räknar man in barnbidraget var sparkvoten högre.

Dessa år var gynnsamma för firman och i egenskap av försäljningschef fick jag två år i rad en ganska fläskig bonus (hade inget med mig att göra, men valutadiffar ledde till svarta siffror) som gick rakt in på ISK:en. Flytten från huset in till stan gjorde också att vårt liv blev billigare, trots att vi ökade lånen. Det kostar att ha hus, även nyproducerade sådana eftersom det florerar diverse kollektiva smittor i villaområden i storstadsmiljö (terrasstillbyggnadsvirus, markissjukan etc). Vi sålde också en bil som gick in på våra ISK:ar.

När jag i juni 2018 drog ur pluggen var jag halvvägs mot sparmålet 3,5 mkr. Vi flyttade då upp till Hudik och hyrde under de två första åren ut vår lägenhet i Stockholm vilket gav 20 000 i månaden efter skatt. Under den här tiden läste jag på heltid och tömde bidragsdelen i CSN vilket med barntillägg gav 4 500 kronor i månaden. Jag behövde alltså inte röra ISK:en under dessa år.

Året därpå jobbade jag deltid som reporter med samma resultat. I slutet av förra året var jag på god väg mot nästa miljonstreck (3) men sen slog skiten i fläkten och nu är jag nere på samma nivå jag var före corona buä buä. Men jag gör som ni andra, filtrerar på 5 år när jag behöver göra ett uttag. 

Gör jag uttag ur ISK:en?

Ja. Lyckligtvis sålde jag av en del förra hösten som, tillsammans med mina inkomster från boken och ledsagarjobbet, hållit mig flytande under året. Jag ser mig alltså mer som Flamingo-FI än som FI. Med det menar jag att jag har pengar nog att hålla mig flytande fram tills pensionsuttag (åtminstone om jag börjar ta ut tjänstepension tidigare än ordinarie pensionsålder), men om jag vill ha guldkant på tillvaron får jag gigga. 

Hur tänker jag framåt?

Det är naturligtvis svårt att sia om framtiden, men om jag utgår från en inflationsjusterad tillväxt på i snitt fem procent per år samt antagandet att jag inte kommer att dra in en krona till, ser det ut som nedan.

Tabellen är från Ultimate Retirement Calculator och det syns dåligt, men kontentan är att även om jag säljer av för 180 000 kronor om året kommer jag att ha drygt 1,6 mkr kvar på ISK:en det år jag kan börja plocka ut tjänstepension. En tjänstepension som täcker mina mest basala utgifter. Men samma sak här: Vill jag göra extravagant skit får jag antingen jobba, sälja fler fondandelar, sälja lägenheten (och flytta till en hyresrätt SKB vilket är görbart eftersom barnen inte bor hemma längre) eller...ingenting, det är de alternativ jag har. 

Nu finns det många if:s and but:s med ovan. Klarar jag mig på 180 000 om året med ökad inflation? Vet ej. Det jag vet är att vi nog kommer att leva lite billigare när barnen ett efter ett flyttar hemifrån och det drar ju igång redan nästa år. 

Det finns också en möjlighet att barnen hinner flytta hemifrån innan de slukat hela frihetsfonden och då tänker jag ta mig friheten att disponera över den i samråd med min man. Han gillar havskräftor se.

Å andra sidan är det inget som säger att vi om ett tag inte går tillbaka till högre börsavkastning. Tvärt om indikerar historien att så kommer ske. Och jag kanske äntligen får min thriller i kemtvättsmiljö utgiven och då är jag hemma. Den som lever får se och den som är flexibel i tanke och handling har en fördel. Och jag vill gärna tro att jag är flexibel i tanke och handling.

Vad sparar jag i?

Innan jag hittade FIRE-bloggosfären hade jag mitt blygsamma sparande på ett fasträntekonto med typ två procent ränta. Jag vill minnas att jag ett år gjorde 700 kronor efter skatt. Sen övergick jag i samråd med min säljare banktjänsteman på Kuckelimuck till deras egna fonder. Först aktiv förvaltning, men efter att jag hittat MMM bytte jag till de som etiketteras Robur med drygt 0,2 procent i avgift. De var väl helt ok, men av ideologiska skäl var jag tvungen att flytta över till Avanza och där blev jag förälskad i Spiltan Aktiefond Investmentbolag som fortfarande är min största post. Jag har också Länsförsäkringar Global Indexnära.

För några månader sedan blev jag emellertid grupptryckad av IGMR att testa Lysa och jag förde över en mille dit, ganska precis innan vårens stora dipp. Det var ett bra tillfälle för ett alfabeta-test och jag kunde konstatera att Lysa gör precis det de säger sig göra: De presterar med kudde åt båda hållen. De kommer inte att vara bäst i klassen i uppgång men inte heller sämst i klassen i nedgång. Det är som indexfondernas indexfond, i form av en fondrobot. När jag i förra veckan gjorde ett uttag tog jag från Lysa eftersom värdet där minskat med åtta procent sedan köp. Att jämföra med mina Avanzainnehav som gått ner med 30 dito YTD. 

Sen jag hjälpte en bekant med köp av utdelningsaktier blev jag även lite sugen på att testa. Jag är så vansinnigt förtjust i klirret i mobilen vid utdelning. Men jag har bara några tusen där eftersom utdelning som bekant faller ut även med fonder. Med fonder (särskilt av indextyp) slipper man också bolagsrisk, det vill säga risken att helt förlora ett innehav på grund av konkurs, eftersom indexfonden är självrengörande. Men som sagt, utdelningsljudet i Avanzaappen är kul.

Varför en sparblogg?

När jag påbörjade min sparresa fanns det rätt många investeringsbloggar men få sparbloggar. Det är ju jättebra med folk som exempelvis Jan Bolmeson som inspirerat mig mycket, som skriver om hur du ska placera pengarna. Men utmaningen för mig, som sparade runt tusen kronor i månaden när jag hittade MMM, var att veta hur jag skulle yxa loss pengarna som skulle in i investeringarna, fast i hedonic treadmill som jag var. 

Jag minns att jag, pre MMM, googlade spartips och hamnade på en sajt som tipsade om att man kunde späda ut duschkrämen i en blomduschflaska med vatten för att få den att räcka längre och liksom...bläk, vad är det? Inte tar det mig till ekonomisk frihet i alla fall och låter dessutom obehagligt. 

Nu har ju sparbloggarna poppat upp som svampar ur jorden och det tyder ju på att många upptäckt ett annat sätt att se på såväl privatekonomi som livskvalitet (för det är ju KUL att hitta smarta sparlösningar). Jag tror att många som fått upp ögonen för sparande och den tillhörande sköna nattsömnen gärna vill "ge tillbaka" genom att blogga. Själv skulle jag kunna donera en njure till MMM.

Mina kom-igång-tips

För dig som är ny på bloggen har jag samlat mina topp tio spartips i fliken med samma namn (du når den i webbläge, d.v.s. från datorn). Vill du ha mer rekommenderar jag Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende där jag plockat ut de bästa spartipsen från bloggen. Tipsen går att applicera oavsett inkomstnivå.

Jag är helt övertygad om att den stora utmaningen vad gäller hög sparkvot är psyket. Man måste vara motiverad (ha ett tillräckligt attraktivt mål) och vara uthållig. 

För att uppnå det förstnämnda tror jag på att hitta sin community och dela erfarenheter (vår fantastiska bloggosfär såväl i Sverige som utomlands). 

För att uppnå det andra behöver du spelifiera sparandet. Lönecava är en sådan sak. Din hjärna ska tycka att det är kul att spara, annars kommer den att försätta dig i knipa. Att ha en frihetsgraf motiverar också, så att du visuellt kan se dina framsteg månad för månad.

Det jag däremot inte tror på är självspäk. Det kan funka ett tag och jag uppmanar alla att åtminstone i början av sparresan ta en köpfri eller restaurangfri period, gärna ett helt slaktår för att komma igång och se resultat som i sig motiverar. Men därefter måste nog de flesta integrera några element som får det att kännas lite härligt och stundtals lyxigt.

För man behöver inte vara sparsam precis hela tiden eller på alla fronter för att kunna vidhålla en frugal livsstil. Kolla Fri2032, som trots hästar lyckats finfint. 

Jag hänger gärna med mina vänner ut på finkrog. Men jag gör det kanske en gång per år och övrig tid äter vi all mat hemma. Jag och min man har förvisso börjat med otyget att äta lunch tillsammans ute någon gång per månad men det är äktenskapsunderhåll.

Jag köper dyr parfym, men jag klipper sedan sju år mitt eget hår och lägger i princip inga pengar på kläder. Und so veiter. För som Paula Pant säger: You can afford anything, but not everything. 

Mvh/
FruEfficientBadass

Vi är Ankeborg

En vän till mig berättade att hon köpt en bunt inredningstidningar för en krona styck på bibblan. De var två år gamla, men redan kändes bilderna obsoleta. ”Minns du när allting skulle vara grått, grått, grått?”. Njae, jag läser ju inte dylika reklamprodukter men jag har ett vagt minne av att ha sett café- och restauranginteriörer i den skalan. Perioden följde på den med marmor/mässing och följdes upp av ”minimalismtrenden” på företrädesvis youtube där amerikanska flickeflarn visade upp sina uniformt omstylade rum som nästan alltid innebar:

- Nätt skrivbord i ljust trä

- Vit kortluggad matta med svart mönster

- Ljusa trähyllor med krukväxter och aroma diffuser

Trender kommer och går, ISK:en består. Nej, ISK:en bulkar på är kanske mer korrekt, trots den för TILLFÄLLET låga börsen.

Jag rekommenderar i ”Sparboken” att man ska göra en ”frihetsgraf” där man plottar in sitt börsplacerade kapital ett par gånger per år. Trots att jag inte pytsat in en spänn sedan juni 2018 taktar jag över estimerad tillväxt. Detta trots att grafen bygger på ett kontant månadstillskott på runt 15 000 kr. Det är börsutvecklingen, ränta-på-räntan, som fixat biffen. Om jag idag plockat ut 2021 års avkastning att leva på under 2022 hade jag kunnat leva high-life på Rivieran på heltid.

Hur blev det så här lyxigt? Svar: Under fyra års tid ströp jag all onödig konsumtion, renoveringar och dussincharter. Jag satte varje överskjutande spänn i arbete på börsen. Inredningsmagasinen fortsatte att pumpa ut plocksidor med ”höstens måsten” men jag slog dövörat till. Resultatet är:

1. Slack och rörelsefrihet

2. Omoderna kök. Det på landet är så omodernt att det faller utanför alla tillgängliga jämförelsemått. Det i stan är svenne banan-skämmigt på riktigt, eftersom alla kan relatera till det hopplöst omoderna med mörkgrå glansig granit, svart glas bakom spisen och blanka vita IKEA-luckor (som börjar bli lite fuktbubbliga i kanterna).

Ändå upplever jag att ISK:en skänker mig mer tillfredsställelse än vad köken ger mig otillfredsställelse. Jag misstänker att många av er som läser skulle känna likadant. Ett nytt kök är bara nytt ett tag. ISK:en fortsätter till nya höjder (med gupp på vägen, idel action).

För merparten av oss är drivkraften att pimpa sitt hem emellertid så stark. Så stark så stark att även om vi någonstans VET att vi kanske vore betjänta av att göra saker i omvänd ordning (spara först, försiktig renovering sen) klarar vi inte av att stå emot. Köket måste ut, badrummet måste uppgraderas, golvet läggas om och helst igår.

Jag har sett så många potentiella frihetsfonder tillintetgöras på detta vis. Högavlönade människor med fet bonus som löpande plöjer ner allt överskott i hemmet. ”Det var ett måste att flytta köket till andra sidan huset” eller ”Vi behövde verkligen få upp tvättstugan ett plan för att klara vardagslogistiken”. 

Bland forna kollegor och existerande bekanta är det uppskattningsvis bara jag som tänkt: ”Jag måste så snabbt jag kan få ihop ett rejält stash på banken så att jag kan få leva mitt liv med större frihet.”

Varför är det så, relativt sett, oattraktivt med frihet? Varför anses det finare och mer legio att bränna sparutrymmet på snart otrendiga renoveringar (eller resor)? 

Retorisk fråga. Jag har själv varit på andra sidan och jag minns själv hur jag såg på sparnördarna. Trista, ej livsbejakande egoister. Ja faktiskt, jag associerade sparande med Joakim von Anka. Självcentrerade personer som gillade att roffa ihop en hög pengar de kunde rulla runt i medan deras fellow citizens i Ankeborg levde livet så som det skulle levas (vilket i nio fall av tio betydde resor till Ankapulco vilket får mig att tro att Kalle Anka är en socialantropologisk studie av mänskligheten).

Poängen med detta inlägg? Ingen, förutom min vanliga uppmaning till dig, frugal weirdo, att fortsätta på inslagen bana. Anstå onödig konsumtion, renovering och resor ett tag till. Låt ränta-på-räntan få något att arbeta med. Därefter kan du återgå till en något mer spendersam livsstil. Men gör det i rätt ordning: Spara först, konsumera sen. 

Mvh/
FruEfficientBadass

Är FIRE det bästa?

Innan jag börjar: En shoutout till signatur "Lisa" som stod för förra läsarmailet "Vad gör man med all sin tid". Signatur "DB" vill komma i kontakt med dig men eftersom hin inte har Instagram vill hen att jag vb. hens mailadress till dig. Men nu hittar jag inte ditt mail eftersom jag inte minns vad du heter i verkligheten. Är du snäll och mailar mig?

Apropå läsarmail fick jag nedan mitt i högsommarvärmen:

"Hej Fru Efficient Badass,

Kanhända har du fullt med olika uppslag till bloggen eller så behöver du någon nödlösning som mitt inlägg kanske skulle kunna vara, eftersom jag tycker att mitt inlägg tar upp en ny vinkel på det här med Fire.

Överskrift: Är FIRE det bästa och vilka signaler skulle jag då sända till mina barn?

Jag har ett okej jobb men ser samtidigt inte riktigt meningen med att jag ska lägga så mycket tid på att ha ett arbete (kanske 50 års kris?). Jag ska berätta varför:

Jag har studerat 5,5 år på högskola. Nu drygt 20 år senare kan jag konstatera att jag har "tjänat" mer pengar på mina aktier än vad jag har haft inkomster från mina jobb. Det som har gjort detta väldigt tydligt är att jag 2002 satte in en klumpsumma på Avanza. Jag har vare sig tagit ut pengar eller satt in nya pengar på Avanza sedan 2002. Startbeloppet 2002 var 500 tusen och nu 19 år senare har jag 18 miljoner hos Avanza (dock numera fördelade både på KF, ISK samt lite depå).

Denna aktieutveckling hade inte varit möjlig utan min lön som har tagit hand om löpande utgifter, och som då har inneburit att aktieportföljen hos Avanza har kunnat fortsätta växa med ränta på ränta effekten.

Jag inser självklart att min portfölj kan utvecklas negativt redan imorgon, men också att min genomsnittliga årsavkastning har varit bra och även om mönstret ändras lite framöver tror jag att kapitalet kommer att fortsätta växa på lång sikt. Kommer självklart ihåg det sämsta utfallet som jag haft och det var vid åren runt finanskrisen (2008) och då var den totala nedgången för mig ca 70% som mest, innan det vände upp igen.

Jag försöker nu inte framhäva mig själv eller säga att min förvaltningsstil skulle vara något magiskt. Tvärtom är min förvaltningsstil ganska passiv. Jag köper aktier i mindre/medelstora Svenska industribolag som har presterat bra och sedan behåller jag dem om jag tycker de fortsatt presterar bra (jämfört med andra industribolag). Jag har därför bara sju aktier i portföljen men följer bolagen löpande. Upplägget kan nog närmast liknas vid investmentbolaget Latours upplägg. Jag gör mindre än en förändring om året i portföljen. Är även en riktig medelsvensson med villa, Volvo, vovve, fru och tre barn och det är nog ingen som har någon aning om mina funderingar. Det som eventuellt skulle utmärka mig från kollegor och vänner är att jag inte har några lån, men det är å andra sidan ingen som har en aning om det heller.

Med denna mer eller mindre relevanta beskrivning av mitt läge funderar jag alltså på vad skulle mina tre barn få för attityder, tankar och förhållningssätt till pengar om jag helt enkelt slutar jobba och visar att det inte är nödvändigt? Kan det hela resultera i att barnen får en inställning där de tror att de inte behöver anstränga sig alls, utan att börsen fixar allt?

Med andra ord, kan FIRE snedvrida verklighetsuppfattningen för barnen? 

Med Vänliga Hälsningar

Tor Torsson från Torslanda"

Jag måste bara flika in här ett stort grattis. Vilken resa! Nyfiken fråga: Du säger att du är passiv investerare. Vad fick dig att gå in med ett så stort kapital precis när IT-bubblans efterdyningar var som mest traumatiska? Du borde ha varit hyfsat ung då och som oerfaren investerare borde det ha tett sig rätt skrämmande att göra tvärt emot alla andra, med ett förhållandevis stort belopp dessutom?

Mvh/

FruEfficientBadass

Mjölka pensionsapparaten tidigt ja eller nej?

En sak som jag och min man kom att fundera över i helgen är följande:

Vad händer om man gör några tunga uttag ur den gängse pensionsapparaten (d.v.s. den pension du ser när du loggar in på minpension.se) tidigt, för att istället låta ISK:en jobba vidare under några år? Med tidigt menar jag att pumpa slut ett par av tjänstepensionskontona under 5-10 år istället för att låta dem tugga på livsvarigt. 

Jag har alltid tänkt på den normala pensionen som något abstrakt som jag inte ämnar röra förrän svenne banan gör det, exempelvis vid 67 eller 79 års ålder. Det har helt enkelt känts för läskigt att slakta tidigt och vilket snöpligt slag mot min grandiosa självbild att hamna på sockenstugan vid 85, när side hustle-potentialen kan antas vara förverkad. Allt medan mina dygdiga vänner som sparat sina feta tjänstepensioner åker på rymdresor och dricker spirulinamohitos på mars. 

Men så här diskuterade vi:

1. Vi talar inte om en total likvidiering av hela pensionen under fem år. Snarare att man, lite snabbare än snittet, knapar i sig en del av tjänstepensionen mellan exempelvis 55-65 i den mån så tidiga uttag medges, det diffar stort mellan de poster jag har exempelvis. (Alla som någon gång jobbat med kollektivavtal har tjänstepension men dessvärre syns den inte i det orange kuvertet, vilket skapar stor nationell olust varje Q1. Gå in på minpension.se och logga in med mobilt bank-id för att se nivå två i din pensionspyramid.)

2. Pensionsplaceringar är även de börsplaceringar, men i regel mer defensiva än en indexfond e d. Gör man en prognos på minpension.se ligger estimatet för framtida tillväxt på 2 procent. Gissningsvis kommer det som ligger på din ISK att utvecklas i snabbare takt än så såvida du inte hamnar i The Great Depression.

3. OCH OCH OCH du har väl hört: Man kan bli överkörd av en buss och det imorgon alleredan. Såvida du inte tickat i ruta "återbetalningsskydd" absorberas då din pension in i det stora maskineriet och delas ut till de som är i din årskull. Grunna på det en smula: Den där kaxige killen i 8c, han som brukade göra apminen när han såg dig, får del av dina pensionspengar. Om du cashar ut tidigt under ordinarie pensionsålder har du liksom "bankat" den degen. Din ISK tillfaller undantagslöst de du själv valt. Och om du inte har några arvingar och inte skrivit testamente är mitt tips att du gör det, även om allmänna arvsfonden säkert gör bra saker.

Så summerat: Slack för ISK:en att jobba några år till, mer turbo i innehaven och säkerställda pengar. Nackdel? Den uppenbara: Att du får sämre pension åren som kommer. Men då har ju förhoppningsvis ISK:en hunnit växa till sig så att du inte behöver bry dig om det. Om börsen faller precis när du ska börja plocka ut? Ja, då får du försöka finna tröst i att historiska korrektioner i snitt varat i 196 dagar. Eftersom du fortfarande plockar ut en del pension, exempelvis din allmänna samt från några av de tjänstepensioner du inte rörde vid din initiala räd, blir konsekveserna av ett accentuerat uttag under dessa dagar troligtvis inte överdrivet dramatiska. 

Jag labbade lite på minpension.se i helgen (flik "simulatorn") och bara genom att aggressivt tömma en av mina tre tjänstepensionsfonder under fem år med start om tio år ålder 55 (mot defaultalternativet börja vid 65 och fördela på "livstid") fick jag rejält med slack. Såpass mycket att jag knappt skulle behöva röra ISK:en under denna femårsperiod. Och ni vet väl vad man säger om femårsperioder? Historiskt sett har 87 procent slutat på plus.

Jag har inte gjort några avancerade kalkyler på detta, men som övergripande tanke känns det som en bättre satsning att mjölka över snittet mycket vanlig pension några år i början för att på så vis skydda sin ISK. Åsikt?

Mvh/
FruEfficientBadass

Investera för nybörjaren Del 3

Investera för nybörjaren, den tredje och avslutande delen, tema ”vad köpa”. Men innan vi börjar med det så behöver jag säga en sak av stor vikt.  

En sak av stor vikt när det gäller investeringar

När man investerar långsiktigt är det av Stor Vikt att förstå att börsen går upp och ner men på lång sikt har den alltid gått upp. Alltid. Om den skulle krascha och aldrig gå upp igen har du/vi gissningsvis större problem än fördelning ränta/bostad/börs. Då talar vi apokalyps där konservburkar och tändargas är hetaste valutan. Och kanske breda antibiotikas och amfetamin, men det är ett sidospår. Ungefär lika pricksäkert som krypto, även om Ibland Gör Man Rätt gjort 5% på en dag på det senare (jag försöker låta raljant när han påpekar detta men är mest avundsjuk då jag aldrig fattat hur man köper skiten).

Ovan graf visar Dow Jones, det vill säga ett amerikanskt börsindex, från 1900-talets början (d.v.s. sedan start). Det hack du ser efter 1920-talet är den omtalade börskraschen och den efterföljande "stora depressionen". Den varade förvisso nästan fram till andra världskriget i vissa länder, men poängen är denna: Börsen återhämtade sig även från den. På samma sätt som den återhämtat sig efter världskrigen, börskraschen -87, IT-kraschen, finanskrisen eller coronadebaclet.

TID är nyckel vid börsinvesteringar. Och diversifiering, att äga lite av mycket för att inte riskera att satsa på fel häst, men det kommer vi till i nästa stycke. Om du är långsiktig i dina investeringar (>5 år, helst >10 år) är du i princip "säkrad" avkastning. 

Sajten The Balance listar de bästa och sämsta avkastningsperioderna mellan 1973 och 2016 och resultatet ser du ovan. Grafen talar sitt tydliga språk: Under ett kalenderår är det som att singla slant, det kan gå upp och det kan gå ner. Om du som nybörjare råkar tajma ett dåligt börsår är risken stor att du hoppar ur igen med den känslomässiga övertygelsen att det där med börsen är farliga grejer, bäst att spara på lönekonto.

Om du har is i magen nog att hålla ut i tre år ser det helt annorlunda ut. Då har man under majoriteten av treårsintervallen landat på ett plus. Vid fem års sparande ännu större andel positiva utfall. Från och med femton år har ALLA rullande mätperioder 1973-2016 gått med plus.

Nu tror jag inte att vi står inför en krasch av det slag som kommer att vara i femton år. Men det är ändå viktigt att du har med dig detta: Historiskt har börssparande alltid slutat på plus, förutsatt att man håller i sina innehav. Så länge du har en buffert för oförutsedda utgifter som gör att du inte kommer att tvingas sälja aktier eller fondandelar när börsen är låg. 

En annan viktig sak med investeringar

Jag nämnde ovan att det är viktigt att sprida risken. Vad betyder det ens? I klartext: Att inte satsa på ett fåtal aktier. Det är bättre att äga lite av många bolag, eftersom det då blir knappt märkbart om ett företag går i kånken. Istället för att köpa på dig små aktieposter i femtio bolag kan du enkelt köpa en eller ett par billiga fonder som vart och ett innehåller massor av bolag. 

Fonder består av enskilda aktier. Tänk dig att du står vid lösgodishyllan och plockar på dig tio bitar av samma sort. Så visar det sig att det var romrussingelé i alla och du blir ledsen. Om du istället plockar tio olika bitar, varav endast en är romrussingelé och resten är mellan- eller jättegoda, blir du ganska nöjd i slutänden. Detta är principen med breda fonder. Du kommer inte sopa banan med din avkastning, men det kommer att bli godkänt. 

Ofta består en indexfond av de största bolagen på en börs. Stora stabila bolag ger utdelning, vilket du då får del av med dina indexfondsinnehav. Enda skillnaden mot att få utdelning i indexfond jmfrt. med aktier är att utdelningen i fonden återinvesteras per automatik, medan du med en utdelande aktie får utdelningen som cash på kontot. 

Om indexfonder ur Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende

"Det är svårt att identifiera de aktier som lyckas prestera bättre än index. Så kallad ’disruption’, att industrier och tekniker blir föråldrade och byts mot andra industrier och tekniker, sker snabbare än någonsin. Du kommer alltså att behöva vara på tå för att inte sitta med nästa Svarte Kodak, Nokia, Polaroid, Facit eller Agfa på hand. Denna typ av bryderier behöver indexinvesteraren inte ägna sig åt eftersom ett underpresterande bolag så småningom trillar ur indexfonden och ersätts av ett annat. Du behöver heller inte ligga sömnlös och fundera på vilket bolag som om några år ska läggas till akronymen FAANG (Facebook, Apple, Amazon, Netflix, Google) eftersom indexfonden per automatik plockar upp 'rising stars'." Det är mina huvudsakliga argument för indexfonder. Plus att de är billiga. En fonds avgift är av stor betydelse för ditt långsiktiga utfall.

Vidare om nackdelar med indexfonder:

"Om du lyckas identifiera och hålla kvar vid aktier som lyckas prestera bättre än index på lång sikt kommer du att få bättre avkastning än index. Du slipper fondavgift (men betalar en köpavgift, courtage)."

Det är troligtvis den röda texten ovan som får folk i gemen att fnysa lite åt indexfonden (eller fonder överlag). Man tror sig vara liiite vassare än övriga investerare och kan genom att hålla sig uppdaterad på Twitter ta bättre beslut än den flegmatiska fondinvesteraren.

Fördelen med att vara nybörjare

Men du är nybörjare och som sådan har du en superkraft: Dåligt självförtroende när det kommer till börs. Du kan alltså leva med att inte handplocka din egen superportfölj som ska sopa banan med index utan kan nöja dig med genomsnittlig börsavkastning. Just ”genomsnittlig” är sant för indexfonderna eftersom de tar rygg på de största bolagen och således blir en spegling av hur dessa presterat. 

Du kanske tror att det är dåligt att få genomsnittlig avkastning? Nay! Tvärt om visar många studier att det är den passiva indexinvesteraren som vinner i längden. Till och med Buffet menar att det är det bästa investeringsslaget för de allra flesta.

“My advice to the trustee couldn't be more simple: Put 10% of the cash in short-term government bonds and 90% in a very low-cost S&P 500 index fund,” he noted in Berkshire Hathaway’s 2013 annual letter to shareholders.

Hitta indexfonderna

Sök efter "mest ägda indexfonder" så får du nog upp bra resultat som är köpbara på en svensk bank. Jag fick vid sökning exempelvis fram den här sidan som listar några alternativ. Listan visar vilken marknad fonden investerar på (Sverige eller Global) och vilken avgift den har. Du ska aldrig betala mer än 0,3% för en indexinvestering.

Det är inte superviktigt att du väljer Exakt Rätt Indexfond eftersom de alla apar efter snittet, det vill säga: En svensk indexfond presterar ungefär lika bra, oavsett om den har "Länsförsäkringar" eller "Swedbank" i namnet. Som nybörjare skulle jag välja en svensk och en global indexfond och sen fördela emellan (50/50, 60/40 eller 70/30 med störst andel svenskt). 

En favoritfond bland Avanzianerna är Spiltan Aktiefond Investmentbolag (avgift 0,27) och det är i huvudsak den jag äger. Ett aktivt urval av investmentbolag (Industrivärden, Kinnevik, Investor etc, bolag som i sin tur äger massor av bolag på olika marknader) gjordes vid fondens start. Men därefter förvaltas den passivt och har därför den låga avgiften. Mina innehav har överträffat index sedan start. En sorts hybrid mellan passiv och aktiv förvaltning, men till passiv prislapp.

För över pengar till ISK:en varje månad och köp enligt din på förhand valda fördelning, oavsett om börsen är hög eller låg. Varför? Se tidigare punkter. Det är ingen idé att försöka tajma marknaden och det är viktigt att låta pengarna ligga på börsen för att få ta del av såväl värdeutveckling som utdelningar. Låt gå att den dippar ibland, men strunt i det. Med din långsiktiga sparhorisont har det mycket liten betydelse hur börsen går en enskild vecka, månad eller till och med under ett år eller två. 

Ögona på bollen

När du nu kommit igång med ditt månadsspar i aktier (för indexfonder är som sagt aktier, bara paketerade) måste du hålla ögona på bollen. Håll dig borta från finanspress och en massa tyckande. Fokusera istället på de sparåtgärder du genomför i vardagen som leder till att du kan yxa loss ännu mer pengar att pumpa in i ISK:en. 

Lär dig bygga capsule wardrobes, putsa dina skor till att hålla i en evighet, laga din egen mat, klipp ditt eget hår, städa ditt eget hem, underhåll dina egna barn, gör allt som står i din makt att - speciellt under första sparåret - reducera dina kostnadsmassa så att det trillar in massor av cash på investeringssparkontot. Se det som bränsle till den atlantångare som ska ta dig till friheten. 

Det är här många går bort sig. Man ägnar onödigt mycket tid åt att nagelfara finansmedia i jakt på "klipp" när man istället ska vända blicken mot sitt liv och sina utgifter. Att investera är inte svårt, att frigöra pengarna som ska gå in i investerandet däremot, kräver sin man och kvinna. 

Om du är på jakt efter effektiva sparknep kan du be ditt bibliotek att ta hem Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende. Ange ISBN 9789180202817. Följer du råden i boken kommer du (i det fall ni är en tvåbarnsfamilj) att ha fått loss drygt tre miljoner på tio år, förutsatt att ni investerar sparutrymmet på börsen.

Lycka till nybörjare! 

Mvh/

FruEfficientBadass

Investera för nybörjaren Del 2

Investera för nybörjaren är en serie om tre inlägg och här följer nummer två. Först ett hejarop till de av er som bearbetat era bibliotek i Hufvudstaden:

Bra jobbat med Stockholmsbiblioteken! För någon vecka sedan fanns ett ex under inköp. När jag kollade igår verkar det som om boken är på väg in på biblioteken i Blackeberg, Farsta, Hornstull, Husby, Hässelby gård (mina gamla hoods!), Högdalen, Kista, Kungsholmen, Sköndal, Stadsbiblioteket, Telefonplan, Tranströmerbiblioteket och Östberga. I Malmö Stad har man bara tagit ett ex, just sayin'. Åtta på kö.

Åter till inlägget: Efter att du genomfört ett antal sparåtgärder i vardagen och samlat ihop en fin buffert (och betalat konsumentkrediter) är det dags att börja investera. Det gör man som bekant på börsen, genom att köpa aktier.

Time in market > Timing the market

Innan vi ens närmar oss ämnet skulle jag vilja strypa tajming-diskussionen i sin linda. Många nybörjarsparare är så oroliga för att gå in på börsen vid "fel" tillfälle, det vill säga när den är "högt värderad" eller riskerar att "krascha". Det är mycket möjligt att börsen är högt värderad just nu, eftersom börsen historiskt alltid har ökat i värde över tid vilket gör att vi allt som oftast befinner oss i närheten av en ”all time high”. 

Att tro att den plötsligt skulle gå ner till 2010 års nivåer är inte så troligt. Möjligen kan den i en nära framtid falla för börsen faller med ojämna mellanrum. Men så länge du då behåller dina fondandelar eller dina aktier över tid har du inte förlorat något. När börsen återhämtar sig kommer även dina fondandelar eller aktier att återfå sina tidigare värden. Tricket är att inte sälja i nedgång. En genomsnittlig nedgång varar i två hundra dagar och som du minns har du nu en buffert som kan hålla dig flytande i det fall du av någon anledning behöver extra likvider under nedgången. 

Så kortfattat: Den bästa dagen att börja investera var igår och den näst bästa dagen är idag. Sålla dig inte till skaran av "sparare" som sitter och håller på stora kontantreserver i väntan på "nästa krasch". Det är ungefär lika logiskt som de som suttit med insats till hus på lönekontot i tio år i väntan på att bostadsmarknaden ska krascha.

Ring din bank

Nybörjare, räds icke! Du behöver inte skaffa en ny bank av specifikt slag för att börja investera (även om de flesta efter ett tag flyttar sina innehav till antingen Nordnet eller Avanza). Jag vill gärna att tröskeln för dig som läser detta inlägg ska vara minimal så jag säger så här: RING din vanliga bank. Jag är väl medveten om att det är långa köer, men det kan vara värt det eftersom direktkontakt är SÅ mycket enklare än att hålla på och chatta med någon bot eller försöka maila (min Kuckelimuck Bank har två (2) arbetsdagars svarstid). Men just deras telefonservice är öppen - håll i dig - dygnet runt! Ring vid en tidpunkt då du misstänker att svenne banan har annat för sig, exempelvis när SVT bjuder på Babben Larsson eller när det är lönelördag efter lunch. 

Prata med kundtjänst

När du väl fått banktjänstepersonen i luren, säg som det är. Att du är nybörjare  kring sparande och behöver extensiv hjälp, knapptryck för knapptryck, till att komma igång med ett investeringssparkonto (ISK). 

Varför investeringssparkonto? Det är ett enkelt och kostnadseffektivt sätt att spara. Du betalar löpande en schablonskatt och kan sälja innehav utan att det får några administrativa konsekvenser i form av vinstskatt. Det sköts av banken per automatik. De flesta i sparbloggosfären har ISK och i det här fallet råder jag dig att följa massan.

En stor fördel med ISK är att du enkelt kan flytta hela konkarongen till annan bank den dagen du tröttnar på Kuckelimuck Bank. Förutom schablonskatten är det bara insättningar och uttag från ISK:en som leder till (relativt blygsamma) skattekonsekvenser.  Däremot kan du köpa och sälja för allt vad tygen håller inom ISK:en utan att du betalar vinstskatt (men köper du enskilda aktier betalar du köpavgift; courtage, vilket du gör även utan ISK).

Alternativet är en vanlig värdepappersdepå vilket jag har för mig att man får med "på köpet" när man startar en ISK. Från värdepappersdepån dras ingen schablonskatt. Men där får du problemet med administrativa följdverkningar vid försäljning av värdepapper (med påföljande skatt).

Häng kvar med kundtjänst

När den tillmötesgående kundtjänstmedarbetaren hjälpt dig att starta ISK ska du hänga kvar som en igel. Nu ska du be hen att knapptryck för knapptryck guida dig till hur man gör för att överföra pengar från ditt lönekonto till ISK:en och VE dig om du inte antecknar dessa steg på ett papper. Detta papper ska du senare renskriva, illustrera med blomster och laminera för att sätta upp väl synligt framför datorn så att du aldrig glömmer. Överför på stående fot - med bankens hjälp - en symbolisk summa från lönekontot till ISK:en. Ett par hundra räcker.

Vissa människor tycker att det är skämmigt att be om hjälp på det här viset. De vill hellre lösa det själva, utan att prata med någon. Det är ofta den gruppen som ger upp på vägen och säger saker som att "det verkade så krångligt" och "det funkar inte på min dator" etc. Det finns ett visst samband mellan den här inställningen och misslyckat sparande. 

Om du inte tycker att det är värt det att begå våld på din stolthet i ett 5-50 minuter långt samtal med en kundtjänst (vars existens du betalar med dina bankavgifter) så är det ditt aktiva val. Mitt förslag är emellertid att du kör över din stolthet och bara gör det. Jag kan lova att kundtjänstmedarbetaren INTE kommer att minnas dig under resten av sitt liv som ”den där korkade kunden”.

Två bankdagar senare ringer du igen

För nu har pengarna kommit in på investeringssparkontot. Åtminstone tar det ett par bankdagar om du för över från en Kuckelimuck till en av nätbankerna. Kanske går det omedelbart om du skapar en ISK hos din ordinarie bank, jag vet faktiskt inte. 

Du säger som det är, att det är första gången du ska köpa aktier eller fonder och ber om hjälp. Återigen, steg för steg, du antecknar. Troligtvis säger de något i stil med "Gå först in på flik 'värdepapper' och sedan söker du upp den aktie eller fond du vill köpa och klickar på ’köp’." Så funkar det i alla fall på Avanza. I nästa steg väljer du vilket konto du vill att köplikviden ska tas ifrån (d.v.s. din ISK, dit du redan fört över pengar). Ange belopp du vill köpa för (förslagsvis alla dina två hundringar) och tryck ”Köp”. Klart! Mer än så här behöver du inte kunna för att investera  

Nästa gång ska vi prata om VAD du ska köpa. Det blir kul och mycket läskigt för mig eftersom jag egentligen ogillar att ge specifika köptips.

Mvh/
FruEfficientBadass

Investera för nybörjaren Del 1

Deep Year och krukväxter i all ära, men det här är ju faktiskt en sparblogg. En av läsarna påminde mig om detta i ett mail för ett tag sedan:

"Hej! Jag har följt din blogg i några år nu, och har tack vare dig utökat min content-bubbla med sparande- och investerings-konton på Instagram och i bloggvärlden. Jag har levt halva mitt liv i ekonomiskt oförstånd (är snart 50) och räknar inte med att kunna kliva av ekorrhjulet innan jag blir pensionär. Däremot är det inte försent att lägga undan pengar till pensionen. Jag känner mig redo och står på kanten till att börja. Bättre sent än aldrig. Om du är öppen för önskeartikel till din blogg skulle jag (och andra i min situation) varmt uppskatta en pedagogisk steg-för-steg-instruktion till ISK, med start i hur man väljer leverantör (bank?), till det bästa kom-igång-tipset, hur man undviker den vanligaste nybörjarfällan och hur man ska tänka långsiktigt."

Att komma igång med sitt sparande från scratch

De av er som varit med från början kanske kommer ihåg min sparskola för investeringsutmanade. Jag tänker inte köra en repris på den utan tänkte att jag, givet mina nya insikter kring finansiellt illitterata (e g mitt äldsta barn) skulle göra en helt ny serie med det klickvänliga namnet "Spara pengar för nybörjare". Ni vet kanske också att det för de allra minsta finns en serie på Youtube feat. mina barns gosedjur. 

Men jag inser att den har sina begränsningar, både vad gäller content och utförande, varför jag nu gör en serie blogginlägg om nybörjarspar. Du som redan kommit igång med ditt sparande alternativt överglänser mig i kunskap (vilket borde vara giltigt för uppskattningsvis 85 procent av följarskaran), kan DRA ÅT H-E.

Steg ett i att börja spara

Jag skojar givetvis, ni får gärna följa med på resan. Men ha i era smarta bakhufvuden att det kanske inte kommer några överraskningsmoment denna vecka. De här inläggen är för ovan läsare och hennes gelikar. Och för ordningens skull måste jag betona att steg ett i att börja spara är att vilja börja spara. För om sparandet görs av plikt eller en känsla av att man måste, kan man lika gärna låta bli. Det blir som med dieter, du kommer bara att må dåligt och hoppa av. Du måste identifiera ditt "varför". Varför? Annars kommer du bara må dåligt och hoppa av, lyssnar du inte på vad jag säger? 

Syftet med ett sparande är ju det diametralt motsatta, att du ska känna livsenergi och sprittande förväntan inför framtiden. Som Morgan Housel uttrycker det i Pengars Psykologi: 

"Ett sparande är som att ta en tidpunkt i framtiden som ägs av någon annan och ge tillbaka den till dig själv". 

Så sätt dig ner en timme eller fem och ta dig en ordentlig funderare kring hur du vill att ditt liv ska se ut om fem-tio år. Lägg inte ribban för högt här genom att utkräva någon form av ”totalt livsmål". Min erfarenhet är att det bara blockerar hjärnan. Tänk snarare: "Hur vill jag att en typisk dag i mitt liv ska se ut? Hur stor del av dagen ska handla om arbete? Vad skulle jag vilja göra med den tid som inte är förlagd till arbete? Vad får mig att känna trivsel?”

När du väl landat i de frågeställningarna kan du ju fundera på hur pengar kan vara ett verktyg i ekvationen. Ska de finnas där för att delfinansiera denna framtid? Eller ska de bara finnas där som en skön mental krockkudde så att du slipper oroa dig för oväntade utgifter eller ett liv som fattigpensionär? Om du frågar mig är de sistnämnda skälen precis lika goda som att sträva mot full blown FIRE. Utan tvekan är pengar kopplade till mental hälsa och själsligt välbefinnande. Livet är inte alltid lätt, men det blir enklare om du inte behöver bekymra dig för din privatekonomi, stjärnstopp. 

Steg två i att börja spara

Det andra steget till att komma igång med sparande är att beställa hem alla titlar som innehåller ordet "investera" eller "aktier" från nätbokhandeln och avsätta tre månader till att plöja dem. Ha! Skojar igen (det är ingen hejd på mitt skämtlynne idag). Det är absolut INTE vad du ska göra. 

Tvärt om ska du under steg två hålla armlängds avstånd från allt vad komplicerade experttips heter. Du ska bara lyssna på mig. Och jag säger till dig: Under steg två ska du implementera ett antal livsstilsåtgärder i din vardag som gör att pengarna i större utsträckning blir kvar på ditt lönekonto. Du börjar idag. Jag listar 100+ tips i Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende på just sådana små till synes obetydliga förändringar som tillsammans kan frigöra drygt tre miljoner kronor på tio år i en tvåbarnsfamilj. Några effektfulla tips från boken är att:

• Genomföra ett köpfritt år precis i början av din sparresa. På så vis har pengarna tid att götta till sig enligt ränta på ränta-principen. Därefter kan du återgå till ett mer spendersamt liv. Tricket är att du under det köpfria året kommer att ha detoxat dig från konsumtion så även om du sedan tycker att du lever lyxliv kommer din utgiftsmassa med stor sannolikhet att vara lägre än innan det köpfria året.
• Ge dig själv månadspeng nedbrutet per dag så att du på förhand får "spara ihop" dagspengar till ett större köp eller ett restaurangbesök under månaden. Du måste täppa igen de där småhålen i ekans botten.
• Anamma ett minimalistiskt synsätt och lär dig att gilla det. Det är svårt att göra av med pengar om din strävan är att ha så få prylar som möjligt. Tvärt om kommer du att börja sälja av saker vilket ger ett positivt kassaflöde.
• Sluta äta ute. Jag menar det. Under första året ger du dig själv besöksförbud på restaurang/bar/café och det kommer att göra underverk med ditt sparande.
• Ta ett resfritt år. Enligt punkt ett ovan är det viktigt att tidigt på din sparresa yxa loss så mycket pengar det bara går så att ränta på räntan har något att bita i. Denna "uppoffring" kommer att betala avkastning varenda år framöver. Det underlättar också att du vet att du efter en tids avhållsamhet kommer att få resa igen. 

Det som händer nu är att du inom kort kommer att känna av att det samlas mer pengar än vanligt på ditt lönekonto. Ägna de första månaderna åt att bygga upp en buffert på ett vanligt konto i Kuckelimuck Bank, lämpligen kallat "Sparkonto". Kontakta din banks kundtjänst och be dem ordna ett sådant åt dig. Det kostar ingenting och vissa KM-banker är generösa nog att - inte ge dig ränta vad tror du, men: döpa om ditt konto efter eget hufvud. Om du vill spexa till det lite kan du kalla det "Smurfkontot". Privatekonomi är för många nybörjare så dyngtråkigt att det är viktigt att ta varje tillfälle att lätta upp stämningen. 

När du har runt två månadslöner på Smurfkontot är du redo för nästa steg, att börja investera. Såvida du inte har en massa blancolån och konsumentkrediter, då ser du till att dräpa dem först. 

Mvh/

FruEfficientBadass

ISK:en passerar nästa miljonstreck

Jag bläddrade igenom min gamla tjänstemannadagbok för ett tag sedan och såg att jag år 2016 skrivit att jag "inte skulle känna mig trygg förrän jag hade två miljoner på ISK:en". Le voilà! Jag passerade märkligt nog ny miljon under april (märkligt eftersom jag inte nysparat sedan våren 2018) och det går inte att beskriva känslan i ord. Eller gör det det?

MEGA-SUPER-DUPER-FANTASTICO

Ja kolla, det gick. Jag ska bara lägga in lite brasklappar.

Brasklappar

• Börsen kan "krascha" när som helst.
• Allt kan gå åt helvete.
• Bitcoin äter upp alla Fiatvalutor.
• Det kan gå rakt söderut.
• Bostadsmarknaden rämnar och vår lägenhet blir värd 300 000 kr.
• Det finansiella systemet samt alla banker går sönder. 

Min feta "månadslön" 2021

Så, åter till min (eventuellt temporära) glädje över att vara tvåfaldig miljonär och det faktum att avkastningen under 2021 motsvarat en nettolön som någon av nedan personer troligtvis drar in:

Däremot har jag inte dragit in i närheten av den här strippan som enligt Daily Mail tjänar 8 000 dollar per kväll. 

Jag blev ledsen när jag läste artikeln om strippan för så här står det: 

"Strippers who earn $8,000 A NIGHT at world's most famous strip club admit they don't 'respect' money because they make it so fast - and end up broke because they don't save any of it."

Flickeflarn! Come to Mummy, jag ska lära er att sätta upp ett brokerage account på Vanguard och lära er att tratta in 85 procent av lönen i billiga indexfonder varje månad så är ni fria på två år!

Ekonomisk plan med reservationer

För att återgå till verkligheten och mig själv så inser jag ju att två miljoner kronor inte är mycket att hänga i julgran i dessa sammanhang (sammanhang = FIRE-bloggosfären). Det finns de - host MI30 - som har mångdubbelt mer. Samtidigt är två miljoner ungefär den summa jag behöver för att leva ett i mina ögon perfekt liv. Om jag fortsätter att dra in lite pengar på småjobb och parallellt med det tar ut från ISK:en kommer den att bära min del av räkningarna+fickpengar fram till ord. pension. Går vi in i en långvarig lågkonjunktur får jag växla upp jobbet eller så får vi sälja lägenheten. Får vi trots det inte ekvationen att gå ihop får vi leva på slemmig korngröt och torkat björnkött (läser för tillfället apokalypslitteratur av två braskande kvällstidningsjournalister så jag vet vad som gäller). 

The beauty of it. Jag behöver inte bestämma mig här och nu! Det mest magiska är att inget av alternativen ovan innehåller orden ”audit”, ”dataskyddsförordning” eller ”processkartläggning”. Nyckeln i det här scenariot är låga omkostnader och flexibilitet.

Sweet Spot nådd

Två miljoner är min sweet spot och nu är jag här. Pengen gör det den ska nämligen förser mig med självförtroendet att fortsätta att leva ett liv i sus och dus och det finns egentligen ingen anledning för mig att vare sig spara mer eller dra på mig uppdrag av andra anledningar än att de känns roliga. Återstår bara en sak att göra, nämligen att planera för MILJONMIDDAG!

Trots att börsen är lite crazy bananas nu (dock inte mer crazy bananas än för två år sen) vill jag också delge dem av er som är i början av sparresan att det enligt min uppfattning är NU efter två miljoner som ränta på ränta börjar lyfta till magiska nivåer. Choose-FI-Jonathan menade att 100 000 dollar (runt 840 000 kronor) var det magiska ränta på ränta-brytet. Väl medveten om att fluktuationerna kan gå åt båda håll och går det nedåt känns det mindre magiskt. Men ännu mer medveten om att börsen historiskt gått upp.

Två frågor:

1. Har du formulerat en sweet spot?

2. Tror du att du kommer att nöja dig när du är där?

Mvh/

FruEfficientBadass

Tre knep till att bli rik

Gå gärna in och kolla Enkel Bonings recension av "Sparboken - en konkret guide till ekonomiskt oberoende"!

Morgan Housel skrev i Pengars Psykologi: "Det finns böcker om konjunkturcykler, tradingstrategier och sektorvinnare. Men den mest kärnfulla och viktiga boken borde heta 'Håll käft och vänta'". Mitt förslag är att du, medan du väntar, vässar din pengamaskin ytterligare i syfte att frigöra ännu mer sparutrymme som du kan köpa aktier för. 

Min bristfälliga erfarenhet (diverse uppsnappade anekdoter i ekonomifora) gör nämligen gällande att de som är väldigt om sig och kring sig på börsen (det vill säga folk som ägnar sig åt sådant Housel pratar om ovan), i regel segar sig fram som sniglar på vägen mot finansiell splendour. Deras frugala olycksbröder- och systrar däremot, verkar komma framåt snabbare. Varför? För att de/vi lägger tid på att jacka loss sparutrymme, istället för att lägga tid på att sitta och tvinna sin lugg framför diverse experter som pratar om hur man kan fixa och trixa med innehaven. Muskler framför hjärna, kanske vissa hade sagt. Personligen tycker jag att det kvittar, framåt är framåt oavsett orsak. Idag följer således tre fundamentalt viktiga knep för att bli rik. Förbered er på ett inlägg som ger russinfingrar.

1. Tvätta dina kläder

Det är klart att du redan idag tvättar dina kläder. Vad jag menar är ett metaforiskt tvätta dina kläder, ungefär som Candides slutord "låt oss odla vår trädgård" inte enbart handlar om att ruska liv i rabatterna. Det handlar om att vårda sina plagg på ett nästintill religiöst sätt, att vörda dem. 

Jag har ju som ni vet gått från att vara storkonsument av kläder till att i princip inte köpa några kläder. Detta sparar mig runt 36 000 kronor per år (jag sa ju storkonsument). Pengar som utan att passera gå landade i ISK:en under uppskattningsvis sju år vilket byggt ett kapital på drygt 300 000 kronor (still counting). Bara ränta-på-räntan blir under denna period 80 000 kronor, så jag har fått dricks för att inte vara consumer sucker.

Min klädrutin är enkel. Jag har en uppsättning vår/sommar-plagg och en uppsättning höst/vinter-plagg. Vid säsongsskifte går jag igenom allt: Tvättar, vädrar, viker prydligt ihop föregående säsong och lägger plaggen i min säsongslåda. På toppen lägger jag ett silkespapper, för att det ska kännas extra lyxigt att ta fram plaggen ett halvår senare. Funkar perfekt. Jag känner mig alltid upprymd och nöjd när jag plockar upp säsongsplaggen och jag känner mig alltid välklädd. Shoppingbehov noll. Tvärt om får jag klåda inne på HM för att inte tala om Sportbutiker när barnen - hua - ska köpa baddräkt eller gympakläder (vilket är en mental påfrestning utan dess like, om du har tweenies vet du vad jag menar).

Inför årets säsongsskifte - som påbörjades i mitten av april - bestämde jag mig för att tvätta alla mina tjocka tröjor av typen kashmir- och merinoullsttröjor. Jag brukar vanligtvis bara vädra dem och tvättar först när de har synliga fläckar. Men det slog mig att jag inte tvättat vissa av tröjorna på åratal, varför jag la upp en plan. Planen var att jag Varje Dag under en vecka handtvättade En (1) tröja. Då blev det lite mer av mindfulnessövning än en stress. Och tröjorna var verkligen smutsiga. Nedan ser du tvättvattnet från min Dagmarkofta som säkert inte tvättats på tio år (WUA!).

Eftersom den var av merinoull pudrade jag bara vanligt tvättmedel i ljummet/varmt vatten och lät den ligga och götta till sig en halvtimme. Till kashmir använder jag efter läsartips ett billigt Lidlschampo, vilket som helst. När plagget legat en stund tjoffar jag runt det lite, försöker göra som jag sett i Astrid Lindgren-filmer, höjer händerna (med koftan i dem), sänker ner i baljan, skrubbar eventuella fläckar försiktigt mot annan del av plagget. Sen häller jag ut vattnet och häller upp en omgång svalt sköljvatten. Efter någon kvart (eller ett par timmar, beror på hur min agenda för dagen ser ut) gör jag samma rörelser, utan gnugg. Sen en sista omgång sköljvatten. 

Sen rullar jag, återigen efter läsartips, in plagget i en handduk och låter det ligga där och gona sig ett par timmar. Därefter är det redo för torkställningen där jag försöker att lägga det över flera linor för att undvika vikstreck. Koftan blev som ny och efter genomgång av samtliga fem vintertröjor vek jag dem prydligt ner i säsongslådan och ser fram emot att börja använda dem igen till hösten. 

2. Nöj dig med mindre

Jag talade för ett tag sedan med en kompis som har samma familjestorlek som vi. Hon bor i en Stockholmsförort och har tre minuters gångväg till en spårvagnsförbindelse till city, så rent krasst skulle de klara sig med 0-1 bilar. Nu hade de precis skaffat bil nummer fyra. Hon ondgjorde sig lite över det (det var en Man Splurge) och sa "Och ni som bor på landet och har en bil! Varför ska vi ha fyra?". Bra fråga faktiskt. En genomsnittlig personbil har enligt Insplanet en driftkostnad på 2 143 kronor per månad. Räknar man in värdeminskningen kostar den 4 643 kronor. Låt oss för ordningens skull anta att deras bilar kostat 150 000 kronor i genomsnittligt inköpspris (vilket är snällt räknat, de har en SUV och en cabriolet). På fem år skulle då deras bilpark kosta dem 1 114 000 kr, om man avstår från att räkna med värdeminskning. Vi köpte vår bil för 45 000 kronor och min uppskattning är att den kostar lite drygt 600 kronor per månad givet att skatten är så låg och att vi bara har trafikförsäkring. Motsvarande bilkostnad på fem år i vår familj ligger således på 81 000 kronor. En differens på 1033 000 kronor alltså, ett kapital man enligt 4%-regeln kan plocka 3 400 kronor av varje månad utan att beloppet för den skull minskar i värde. 

Vi nöjer oss med mindre och det hjälper oss att (för)bli rika. Men jag går steget längre än så. Vi inte bara nöjer oss med mindre, vi gläds åt det mindre. Ja, du gissade rätt, ska jag visa före- och efterbilder på vårtvätt av bilen (som för övrigt var gratis hemmavid):

Jag och minstingen avsatte en halvdag till att dra ut och skrubba mattorna, dammsuga, dammtorka och svabba av den. Det var lite av ett familjenöje (?). Tillfredsställelsen efteråt var stor och min man, som fick äran att åka vår renskrubbade bil först av alla, sa att det var, och jag citerar "en vacker upplevelse". 

Vi är samtliga i familjen väldigt förtjusta i vår bil. Den möjliggör så många fantastiska saker. Vi tar oss till skola, jobb och fritidsaktiviteter. Vi kan lasta saker i den, åka till tippen med den och sedan ett par månader övningskör vi med 16-åringen i den (för det blir ett minimum av körlektioner hos bilskola för att skona barnens konstnärsfond). Vi vet helt enkelt att uppskatta den, vilket leder till att vi gullar runt med den. På kuppen spar vi, jämfört med min referensfamilj i Stockholm, en mille på fem år. Så att nöja sig med mindre är viktigt, men lika viktigt är att verkligen uppskatta och glädjas åt det man har. Det gör underverk för din inre minimalist och det är primärt hen som fostrar ditt sparbeteende. Så håll det enkelt och vårda det du har. 

3. Städa dina lådor

Även detta kan tolkas såväl bokstavligt som metaforiskt. Det handlar helt enkelt om att ha koll på sina prylar och göra regelbundna inventeringar. Varför? Då slipper du köpa dubbletter av saker plus att du nöter jämnare på dem. 

Vid nedan aprilövning, då jag tröttnat på att se min mans tumult av under- och träningskläder, insåg jag att han hade helt oanvända kallingar längst ner i kalsonghögen, kompletta med Christer Pettersonveck och i vissa fall, prislapp. Jag minns att han fick dem för ett och ett halvt år sedan, i anslutning till någon av dessa katalogköp som skulle finansiera en klassresa för ett av barnen. Men han har helt avstått från att använda flera exemplar eftersom han, likt de flesta män, bara gräver så djupt han behöver för att gå runt.

Jag rev ut allt, vände på kalsonghögen, la prylarna i sortrena skokartonger (Kondotips) och skrev förklarande post-its på vad som ska ligga var. Ovan: En hög för träningströjor och en hög för träningsbyxor. Inte bara slipper jag höra det återkommande "Har du sett mina tennisshorts?" eller "Vi måste tvätta, jag har inga T-shirts!". Han sliter jämnare på plaggen och kommer heller inte att avvika in på Intersport på väg hem från jobbet eftersom han upplever en brist i någon av ovan kategorier. Detta i sig leder väl inte till några finansiella underverk. Men applicera samma tänk på samtliga skåp och lådor och du har en pengamaskin som kommer att ticka på för resten av ditt liv.

Ovan åtgärder tar tid, det är riktigt och sant. Det hade exempelvis gått snabbare att knöla in de otvättade vintertröjorna i en Ikeakasse längst in i garderoben (vilket hade resulterat i nyinköpt höstgarderob i september). Det hade varit enklare att skaffa en till bil, så hade en av oss sluppit ta elcykeln till stan om den andra haft bilen (usch rörelse). Min man hade lika gärna kunnat klicka hem ett två-tre par träningsshorts av något fint märke (han har ju bara fem par träningsbyxor).

Men dessa tids- och bekvämlighetsförluster (frågetecken på den senare) måste ställas mot den tid investeraresset lägger på att läsa Di och följa expertos på Twitter för att sedan logga in på internetbanken och steppa in och ut ur innehaven.

Ovan tre beteenden renderar mig runt en och en halv miljon i besparingar mot min referensfamilj i förorten, på fem år (har visserligen inte stenkoll på deras klädutgifter men skulle tro att de ligger där våra en gång låg). Sett över en livstid handlar det om hisnande belopp. 

Jag kommer återigen att tänka på ett citat från MMM. "I samma stund som dina levnadsomkostnader går ner till noll är du ekonomiskt fri". Nu är ju inte detta görbart, jag är alldeles för dålig på att bo i tält och jaga/samla. Men man kan ympa det tänket in i alla processer i vardagen, det vill säga att optimera användning av det man har och minska inflödet av nytt så mycket man bara kan. Det är så du yxar loss sparutrymme och i förlängningen blir rik.

Till skillnad från våghalsiga börstips är också utfallet rätt förutsägbart. Somliga kanske skulle säga trist och därför hellre "spelar på börsen". Du är troligtvis inte en av dem för då hade du slutat att följa den här bloggen för länge sedan. 

"The stock market is a device for transferring money from the impatient to the patient."           

Och medan du lunkar omkring och är tålmodig, inventera dina saker och ta hand om dem. Tar du hand om dina prylar?

Mvh/
FruEfficientBadass

Vi plockar smulorna från tjänstemannabordet

För ganska exakt två år sedan jobbade min man sista dagen på sitt tjänstemannajobb. Ett jobb som, förutom en heltid+ som ekonomichef inbegrep ett antal styrelseuppdrag inom samma organisation. Den krasch av personligt slag han fruktade skulle komma (d.v.s. vilsenheten som antas bli en konsekvens av att inte ha vardaglig struktuuur och social konteeext) uteblev. Istället blev han stamkund på biblioteket och i tennishallen.  

Vårt nya (yrkes)liv

Under sommaren 2019 flyttade vi upp till Hälsingland och innan sommaren var slut hade han börjat jobba på en lokal firma som löneadministratör. Jobbet fick han via den familj vi köpte höns av och rekryteringsprocessen tog femton minuter. Han har jobbat cirka halvtid, helt enligt eget huvud. 

Nu till årsskiftet blev han uppgraderad till ekonomichef  och en nettolön för halvtid som motsvarar ungefär det jag fick från en månads heltid som reporter (typiskt va?). Han/vi hade precis göttat oss färdigt över detta då ett bolag där min man tidigare suttit i styrelsen hörde av sig och frågade om min man kunde tänka sig att hjälpa till i ett projekt under 2021.

Min man blir då anställd på 25 procent till en stockholmskonsultisk timpeng vilket innebär att han hamnar på samma nettolön som när han sprang ekorrhjul. Men det finns några skillnader mellan nu & då:

1. Han kan nu jobba var, när och hur han vill. 

2. Han har ingen pendling att tala om.

3.  Han har inget personalansvar.

4. Han är inte inblandad i internpolitik eller allehanda jidder som kommer som ett brev på posten om man är heltidsanställd på ett specifikt ställe med tillhörande livegenskap.

Att gilla sitt jobb - det existerar tydligen

Det bästa av allt är att han gillar båda sina uppdrag. Min man har ju egentligen aldrig varit emot jobb per se. Däremot har han ogillat att ätas upp av ett jobb strösslat med red tape, firmapolitik och corporate must-haves av typen audits, processkartläggningar och utvecklingssamtal.

I hans nuvarande basjobb ser han till att folk får sina löner, att boksluten löper på och att GDPR shit is written. I sitt extrauppdrag får han möjlighet att jobba som en sorts senior controller med helt andra fokusområden. Han får därmed en sorts tallriksmodell med arbetsuppgifter, helt befriad från artificiella corporata tillsatser. När han pratar om sitt nya arbetsupplägg låter han glad och förväntansfull. Uppdraget börjar idag så vi får väl se hur det utvecklar sig.

Hans nya uppdrag börjar ungefär samtidigt som våra hyresintäkter från lägenheten upphör. Därmed förpassades Lägenheten från att vara en kanske-fråga till en icke-fråga. Med de låga omkostnader vi har idag behöver vi drygt hälften av min mans lön för att dra runt. 

Jag blir FIRE-parasit?

Jag inser att jag i och med detta upplägg riskerar att förknippas med den "FI"-grupp (i regel kvinnor), vars bas i ”oberoendet” är att den andra delen av hushållet fortfarande lönearbetar. För det stämmer att min man sedan flytten upp axlat en del kostnader som tidigare låg på mig, exempelvis mat.

Men här föreligger ett par skillnader. Min mans boomerang till yrkeslivet var inte en del av ekvationen när vi tog beslutet att dra ur pluggen. Vi hade, med visst kringelikrokande av typen gig och eventuell lägenhetsförsäljning, kunnat klara oss utan att vare sig jag eller han jobbat. Även jag har arbetat periodvis på halv- till heltid och giggar nu som frilansskribent, även om min lön är minst sagt blygsam jämfört med hans.

Vidare har jag ju på intet vis uppmuntrat hans eskalerande yrkesutövande. Tvärt om, jag tycker att det är rätt trevligt att ha honom i krokarna (bra feng shui) och fram tills det att han la till det extra jobbet kom han ofta hem till lunch för att sedan inte återvända till jobbet. 

Den sista och kanske viktigaste aspekten är att han faktiskt verkar upprymd över den nya ordningen. Han får lite kontakt med ett större sammanhang och får en tillfredsställande känsla av att vara efterfrågad, vilket ju även en avhoppare som jag måste medge borde kännas rätt gött (märkligt nog har ingen av MINA forna arbetsgivare hört av sig).

Vad FI(RE) möjliggör

När vi så låg i soffan och myste över sakernas tillstånd och min man likt en ädel riddare uttalade den för en frugal weirdo golddigger wife ljuva frasen: ”Du kan bara ta det lugnt”, slogs vi återigen av det fantastiska som blivit resultatet av vårt beslut att lämna våra ordinarie tjänstemannakarriärer.

Jag, som har ett över snittet stort behov av att inte ha chef, har kunnat utforska andra sidor av livet. Jag har läst två år på högskola vilket varit både utvecklande och i viss mån inkomstbringande (CSN). När jag är klar med bokskriverier tänker jag lägga in nästa växel i frilanskriverierna. Inte en chans att jag hade haft tid och koncentration nog att påbörja en sådan resa medan jag fortfarande sprang ekorrhjul.

Min man ogillade de artificiella delarna av sitt jobb. Men att på stående fot avstå dåvarande tjänst och be om att få ta ett konsultuppdrag åt ett dotterbolag fanns inte på kartan och hade nog ansetts vara lite mysko i största allmänhet. Men som avhoppare med kunskap om dåvarande organisation är han såhär ett par år senare ett självklart val av rådgivare/konsult till uppdrag av ad hoc-typ. 

Hans "frihet" är en konkurrensfördel i det att hans forna arbetsgivare utan att skämmas kan be honom hoppa på småuppdrag. De kan vara trygga med att han efter en tid inte kommer att börja tjata om fast anställning eller heltid. Han kilar liksom in sig i ett språng som normalt är svårt att fylla. Som han själv uttryckte det: ”Den här resan är enklare uppifrån”. Det vill säga: Tomrummen i tjänstemannalivet blir mer tillgängliga om man först varit en trygg stabil tomte för att sen bli en frilansande tomte.

Vi plockar smulorna

På samma sätt som min man plockar smulor som faller från tjänstemannabordet fångar jag upp ett och annat skribentuppdrag. Idag är jag fri att ta uppdrag kring översättning och content writing med nästan omgående leverans. För tillfället har jag bara en uppdragsgivare (Marknadsförar-L), men hon förser mig regelbundet med jobb och eftersom hon sällan stannar särskilt länge på en arbetsplats tror jag att det kan komma fler batcher framöver.

Tanken har slagit mig förut, men det tål att upprepas: Om man har någon form av användbar yrkeserfarenhet (min man) och/eller tid (jag) har man plötsligt möjlighet att ta uppdrag som går under radarn. Uppdrag som inte annonseras eftersom ingen vettig mänscha skulle säga upp sig från sitt trygga jobb för ett sketet konsultuppdrag eller småöversättningar. Inte heller är arbetsgivare särskilt förtjusta i att anställa folk tillsvidare, varför gigg-ekonomin kommer att fortsätta att växa. En ekonomi som klippt och skuren för kontorströtta frugal weirdos som inte orkar spara sig till 4%-fria. 

Jag skickar bara med den, som en tanke till de av er som klurar på en lean FI. För samtidigt som du stänger dörren till en trygg heltidsanställning öppnas ett fönster till mindre ad hoc-uppdrag som, förutom att vara mindre betungande, också gör att du med stor sannolikhet kommer att få utföra dem på egen hand, i egen takt och på egen ort. Du behöver inte heller utsätta dig själv eller andra för utvecklingssamtal eller delta i tvångsmingel på Zoom fredag klockan tre. 

Om du klippt med heltiden, giggar du i din gamla bransch?

Mvh/
FruEfficientBadass

Om Living a FI - återkomsten

Innan jag börjar, Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende har fått recension av såväl Frihetsmamman som Cosmonomics!   

För en månad sedan gjorde mig en läsare uppmärksam på att min idol inom FIRE-bloggosfären, Living A FI, hade gjort ett nytt inlägg. Det var nästan fem år sedan sist. Jag upptäckte honom bara ett par år innan han slutade jobba och därmed blogga men har läst och läst om hans blogg ett flertal gånger. Newman vet vad jag talar om, han är helt enkelt bäst. Han är som en mer mångfacetterad och välformulerad MMM. 

Hans serie The Job Experience 1-13 kan vara bland det roligaste jag någonsin läst. Särskilt beskrivningarna av Cthulhu. En annan bloggpost jag inte kan glömma är den om Bruce, hans egenhändigt utformade chef som han skaffade sig hemmavid efter FIRE.

Sparbloggaren som försvann

När man följer en blogg så ihärdigt som jag gjorde då, under åren 2013-2015, dessutom de år jag var som mest frustrerad på jobbet, lämnar det ett väldigt tomrum när den bara upphör från en dag till annan. Senaste livstecknet var ett inlägg om det hotade Obamacare i november 2016 och därefter inte ett ljud.

Jag gick in då och då för att se om han uppdaterat men ingenting. Jag övervägde att kontakta honom för att se om han ens var vid liv, men den enda kontaktvägen var en sorts forum-chatt där ett antal personer ställt exakt samma fråga utan att få svar. Och så då plötsligt, ett mastodontinlägg den 17 mars i år. 

Sparbloggarens återkomst

Den här mannen skriver i vanliga fall rätt matiga bitar. Ofta får man avsätta en halvtimme eller så för att ta sig igenom. Vilket man gladeligen gör eftersom han är briljant. Men den här gången hann jag åka tåg mellan Stockholm och Gävle innan jag var klar. Vilket delvis berodde på att det redan då låg 150 kommentarer under inlägget som jag var tvungen att läsa. I skrivande stund är de uppe i närmare 400.

Jag tänker inte spoila mer än nödvändigt, ni får läsa det själva. Men jag kan säga så mycket som att det var ett bra inlägg att läsa för er som går och funderar på potentiella baksidor med FIRE. Det blir inte mer up front ärligt än så. Nu har han ju haft lite osis. Argh, svårt att inte spoila, men det handlade för hans del mycket om hälsa och nära relationer. Men en sak jag skulle vilja lyfta från inlägget (inte en av huvudpunkterna varför jag tar mig friheten) som jag funderat en del på sen jag läste det är aspekten social status.

Spoiler alert!

Han beskrev hur hans dåvarande fru, trots att hon från början varit all in FIRE, älskat resan, hatat sitt jobb, trivts bra under första åren i frihet, efter ett tag började sakna...ja hur beskrev han det..."att hålla jämnt tempo" med sina vänner. Hon hade känslan av att vännerna rörde sig framåt medan hon stod still. De fick nya tjänster, nya tjänstebilar, nya tjänstehjon och hon bara...lökade hemma eller befann sig utomlands på någon budgetresa.

Hon hade svårt att hantera att hennes väninnor, trots att de troligtvis sprang ekorrhjul för allt vad tygen höll, kunde posta snaskiga lyxbilder på sociala medier av sina spa-resorts och weekend gettaways på fina hotell. Och när vännerna uppgraderade hus bodde hon och Living A FI kvar i sin samma hyresbungalow. Till slut åt det nästan upp henne och idag har hon bytt tillbaka till en mer dussinamerikansk livsstil.

Hans reflektion över det här är ganska självrannsakande. Hade han kunnat förutspå denna händelseutveckling? Hade han kunnat göra något annorlunda för att undvika relationskollaps? Han tar definitivt på sig en del skuld (även om jag personligen tycker att han inte borde det, jag menar, hon är ju en vuxen, intelligent varelse, fullt kapabel att exempelvis börja jobba igen om det nu var där skon klämde). MEN, man vet ju inte hur man kommer att reagera när FI är ett faktum. Det kändes lite som att hon även ville bort från honom, att han med sitt fria och atypiska liv kontaminerade the american dream-bilden av framgång.

Strävan viktig för att trivas 

Viktig poäng i såväl hans inlägg som alla kommentarer: Strävan är viktig för vårt välbefinnande. Att planera för framtiden, att ha ett mål. Att skaffa 20-miljonersvillan kan vara ett mål. Att bli vd ett annat. Att bli FI ett tredje. Vad har dessa mål gemensamt? Svar: De känns inte lika lattjo när man väl har nått dem. Det var väl lite det som hände där, hos min idol i Massachusetts. Och jag funderar sedan inläggets tillkomst: Kommer det att hända mig?

Det har snart gått tre år sedan jag lämnade tjänstemannalivet. Två och ett halvt år sedan min man gjorde detsamma. Vi stannar nästan veckligen upp i våra förehavanden och gör någon reflektion kring detta. Bara häromdagen satt vi i två timmar på eftermiddagen och spelade den gamla 80-talsklassikern Master Mind och drack kaffe och kom då osökt in på hur våra eftermiddagar såg ut för drygt tre år sedan. "Vilka eftermiddagar?" sa min man. "Dagarna försvann som i ett slukhål och när jag kom hem vid sex var jag helt blockerad i hjärnan med jobbsaker jag var tvungen att fixa efter middagen eftersom dagen varit full av möten". 

Konsten att gå sin egen väg

Och även om jag jobbat och pluggat en del sedan dess lever jag trots allt ett liv i sus och dus, ett liv som mer exemplariska tjänstemän med tjänstebil skulle snegla ner på och ömma över. Men jag märker att jag har mycket svårt att bry mig om eventuella reaktioner. Jag tror att denna obryddhet varken är ett utslag av viljestyrka eller någon form av supersjälvförtroende. Det är bara sån jag är.

Enligt Living A FI handlar det i mångt och mycket om predisponerad läggning som, på ett mycket amerikanskt vis, går att kartlägga med hjälp av konsultetiketter som Rationals and Guardians. Han har skrivit en bloggpost om det tidigare och kunde nu applicera det på sin (x)fru.

"Certain people are just wired to be like everyone else.  To move with the pack, stay with the herd socially and so on.  Others don’t feel as constrained and aren’t as bothered when they find themselves fifty yards away from where everyone else is.  These tendencies and preferences are part of our core personality makeup.

I have to say — my spouse’s behavior was on-track with everything I wrote in that post.  She’s a Rational and a Guardian rolled into one.  I tried my best to convert her — to make her more comfortable being different and pursuing her own path, but in the end, she had too much Guardian in her. Instead she wanted to follow the trail that was blazed by so many of our peers.  She needed to stay with them and not be so different."

Gänga dig med rätt partner

Jag inser nu hur lyckligt lottad jag är. På två sätt. 1) Jag ballade inte ur 2) Min man ballade inte ur. Den som är närmast att balla ur p.g.a. vår familjs FIRE är mellanbarnet som tycker att vi lever fattigt (det vill säga: Vi köper inte nya kläder åt henne på Zadig & Voltaire närhelst hon önskar).

För jag inser också, efter att ha följt Living A FI tidigare och även hans frus uppsåt att nå FIRE under de yrkesverksamma åren, att man på förhand inte vet hur man kommer att uppleva tillvaron i frihet när den väl blir ett faktum. 

Visst, det är lätt att föreställa sig sovmorgnar och slow travel i september när ens forna kollegor slår sig ner i konferensrummen. Men är man förberedd på att sitta på väninnemiddagen när det vankas köksrenoveringsrally eller följa med vännerna på krogen för att höra om deras senaste fjällstugeköp och svara på frågor kring hur det känns att "inte ha någonting att göööra på dagarna". Man måste leva det för att verkligen fatta.

Nu låter det som att jag har gått på nitar. Det har jag inte. Jag hade redan rensat rabatten innan jag drog ur pluggen och de vänner jag har kvar från mitt gamla liv har roligare saker att prata om än nästa konsumtion. Dessutom har jag skapat en egen liten FIRE-bubbla här på bloggen och i ett rudimentärt socialt nätverk via sms med Bagarn och IGMR och ni/de ger mig all den bekräftelse jag behöver. Möjligen kan jag känna att jag ibland lägger sordin på stämningen när någon av mina icke-FIRE-vänner nästan skamset biktar sig om miljonrenoveringar, poolbyggen e.d. Som att jag skulle bry mig!

Nog om detta. Jag säger inget mer, inlägget får tala för sig självt. Så hämta dig en kopp kaffe eller två, stäng in dig i konferensrummet med headseatet i örat och nicka åt en låtsad röst i cirka en timme framöver och Läs.

Mvh/

FruEfficientBadass