Ett helgpyssel för frugalisten

Den uppmärksamme såg i gårdagens inlägg att där låg dynor och en sorts filt (brukar ligga på träsoffan mitt emot hammocken för att skapa mjukhet åt de som sitter i den) och kuddar i hammocken. Det var en sorglig blandning textil. Det gamla blå täcket från 40-talet var fläckigt av gud vet vad och hade en sorts kant som höll på att falla av på sina ställen. Någon hafsig husmor ett par generationer bakåt hade fäst bandet med vad-det-nu-kallas-söm (en sån där gles) och nu hängde det och slängde det. De rutiga kuddfodralen från 90-talets Indiska innehöll några riktigt läskiga innekuddar från Strindbergs tid och dynorna...Ja dynorna (ursprungligen med något 90-taligt fult blommönster) som jag så listigt klätt om med överkast Indira från IKEA för några år sedan, var mer gulbrunt än vitt. Bläk! Inte heller hade jag sinnesnärvaro att skapa avtagbar klädsel när jag sydde på tyget förra gången så det stod mellan: Göra sig av med och köpa nytt. Eller vara fiffig. Ni kanske kan gissa vad jag valde? Va? Vavavava?

Äckligt täcke. Äckligt, trasigt, fy fy fy.

Smutsvitt vs. crispy white from stash.

Du behöver: STORT överkast (gärna för dubbelsäng), sax, nål och tråd. 

Jag beslutade mig naturligtvis för att göra en fuskvariant på den senaste lösningen nämligen att fästa nytt tyg på ovansidan av dynorna. Jag hittade ett vitt överkast för dubbelsäng på övervåningen som vi aldrig använder och klippte det i tre lika breda delar. Fick kapa lite på höjden bara. Ingen fållning, fållning är för mesar.

Sen vek jag tyget över kanterna och började sy. Fula, barnsliga stygn i bjärt kontrasterande färg. På någon dyna sydde jag bara i själva ny-tyget och på andra dynor sydde jag även fast det nya tyget i det gamla tyget, på grund av fula glapp. Du fattar när du kommer igång. Du får tänka på att dynorna sedan kommer att trängas tillsammans i hammocken vilket ger lite slack eftersom ingen ser kanterna riktigt. Än mindre baksidan. Så det är fritt fram att maska.

Det hela blev tippelitopp. Men nu till en absolut avgörande punkt för dig med möss i huset. Du Måste Förvara Dynorna I Pappers-sopsäckar. Min mormor må ha varit usel på att värdera allmoge, men en sak hon sa stämde och det är att möss inte kan ta sig igenom papper på samma sätt som plast. Låter helgalet men jag har sett det själv - hur sopsäckarna av plast malts ner till molekyler medan pappers-säckarna klarar sig år ut och år in. Mina påsar, av fashionistamärket "Raw", inhandlades på Beijer för 5kr/4-pack (en lokal kampanj?). Hade jag vetat att de kostar 69kr till ordinarie pris hade jag köpt på mig fler än åtta säckar. Nu använder jag dem till all vinterförvaring av känsliga saker (även badprylar av typen strandfiltar och luftmadrasser) samt till våra extramadrasser som står på vinden. Fantastiskt.

Nästa gång jag rör mig på loppis tänker jag hålla ögonen öppna efter överkast av annan färg till nästa omklädning. Eftersom taket på hammocken är mörkgrönt skulle jag kunna tänka mig den färgen vilket funkar bra med min vurm för vit/grönt i trädgården.

Anyheuw, jag tog mig ju även an täcket. Först lagade jag det med TRÅCKEL, heter det inte så så? Och sen tvättade jag det i maskin tillsammans med de rutiga kuddöverdragen. Min lycka var stor när jag på vår egen loppis hittade två innerkuddar av lite senare produktionsdatum än 1912 och så här fin ser den lilla högen ut som ska vinterförvaras för att varsamt plockas fram till Kristi Himm.

Jag minns dessvärre inte vad det slaktade överkastet kostade (det var nyinköpt, från tiden som consumer sucker), men jag lovar att du hittar liknande på loppis för snudd på ingenting alt. IKEA för några hundra. Har du vanliga dynor till en utegrupp (soffa+fristående fåtöljer) är detta också ett sätt att förnya och fräscha upp. Så här tänker jag: En välkurerad utegrupp, om än omodern, på en välvårdad och sparsamt inredd uteplats, är mer tilltalande än en maxad dito med sprillans nya möbler från Rustalajnen om du därtill kontaminerar området med Kinaplastiga leksaker, uppblåsbara pooler, ostädade grillar, krukor med döda plantor (så många gånger undrar jag över detta beteende....plocka åtminstone bort krukan så att man slipper se haveriet) och diverse annat mög.

Har jag rätt eller har jag fel eller rätt?

Mvh/
FruEfficientBadass

Så tjänade jag en halv månadslön på en dag

Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta, vad en frugal weirdo gjorde, det var ej länge sen. Nej, det var förra måndagen då jag bestämde att det blivit höst och därför tog in utemöblerna*. Vi har en hammock som är runt 30 år, brokiga parasoll och trämöbler som målats om några gånger. Det hela såg lite ofräscht ut när jag drog upp regnskyddet, huller om buller och smutsligt och hönsspillning på trämöblerna. Jag var trött på hela utegruppen ink. hammock.

Under ett normalår brukar vi hasta in hammock och utemöbler i förrådsutrymmen under någon hösthelg då vi, speedade av jobbstress och landetlycka, försöker hinna med såväl sista gräsklippningen, en två-tre turer till tippen, intag av vinterved, äppelmostillverkning (om äppelår) och undanplock utemöbler på knappt 48 timmar. Men nu, gott folk, är tiden min främsta resurs varför jag bestämde mig att lägga en heldag bara på att göra iordning utemöblerna för vinterförvaring, helt crazy. Jag föreslår att ni gör detsamma, för på detta vis sparade jag en halv månadslön, Så här resonerar jag:

1. En snittsvensk tjänar enligt Jenny Damberg (SvD-intervjun med Åsa A m fl) 33 700 kronor vilket ger runt 160 kronor i timmen efter skatt.
2. Att plocka fram en dassig, smutsig och lite möglig hammock med ledsna dynor samt av höns nedskitade trämöbler en solig dag kring pingst år 2020 kan driva även en frugal weirdo till felslut, exempelvis att det är motiverat att skaffa nya utemöbler (de är ju mellan 30-60 år gamla trots allt, även om de funkar utmärkt för våra behov).
3. Genom att dosera en rejäl dos kärlek och omvårdnad på dessa möbler redan nu inför vinterförvaret, motar jag så att säga olle i grind och jag ljuger inte när jag säger att jag efter avslutad övning redan längtar efter dem. Precis på samma sätt som att jag - troligtvis som enda svensk - längtar efter mina vinterkläder och stövlar i samma stund som jag placerar min välkurerade, nyputsade, kemade och strukna kallgarderob i en prydlig låda i källaren.
4. En hammock av ungefär samma sort som vi har idag kostar ink. dynor c:a 4 181 kronor. 4 181 delat med 160 = 26 timmar (efter skatt).
5. En utemöbel (soffa, bord, två fåtöljer) med samma funktion som de vi har idag kostar runt 7 995 kronor. 7 995 delat med 160 = 50 timmar.**
6. 26+50=76=nästan två arbetsveckor. Genom att lägga fem timmar en måndag i augusti avhåller jag mig från okynnesköp värda två arbetsveckor nästa år (förutsatt att jag varit en normal arbetande människa men ni fattar principen).

Detta gjorde jag tralala:

Rengjorde

Smutsskyddade

Täckte med plast

Nu är våra möbler målade med någon säkert miljövidrig färg på 80-talet (den flagar aldrig) så jag tvättar bara, men läs här om du vill ha lite tips för hur du vårdar trärena utemöbler. Artikeln i fråga manar svenne banan att ta tag i slipning/inoljning när man tar ut sakerna på våren. Men eftersom du spelar i en annan liga så du gör det nu på hösten, så att möblerna får stå och riktigt gotta till sig under vinterhalvåret och till skillnad från dina grannar kan du om åtta månader gå från utplock till rosé på under minuten.

Med grillen, som jag glömde fota före/efter*** lekte jag Blocket-leken. Har du lekt Blocket-leken? Du låtsas att din grej ska säljas på Blocket, köparen är redan på väg för att hämta upp den. Du måste iordningsställa den illare än kvickt så att köparen inte vänder i dörren. Med den inställningen blir något som först kändes tråkigare än internal audit till och med roligt. Ja, även grillen står där under plasten och jag samlade in allt grillrelaterat på ett och samma ställe så att det blir kul och lustfyllt att ta fram den nästa sommar. Jag vet att det låter märkligt, men bara synen av de prydligt förvarade utemöblerna ovan ger mig dopaminpåslag. Det känns som att de ingjuts nytt liv inför 2020. Som puppor.

Har du tagit in utemöblerna än?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ja, det var en aning tidigt men nu har vi ju vår härliga frugala balkong att sitta på och jag tröttnade på att behöva flytta hela möbelmankemanget för att komma åt med gräsklipparen såhär under sommarfinalen. Dessutom tittade det fram massor med maskar och larver under parasoll-fötterna vilket gjorde hönsen glada.
** Såg i kommentatorsfältet från balkonginlägget att IGMR m fl funderar på att bygga egna utemöbler under vintern. Låter underbart! Tror att det blir betydligt snyggare att göra klassiska egna möbler än att hoppa på årets trend på Ekerö Möbler/Rusta.
*** Ni får tro mig på mitt ord när jag säger att den var äcklig innan och tipptopp efter.

Livet på en pinne är sällan dyrt

Livet här på landet har bjudit på mycket umgänge - såväl med hitrest folk som urfolk vi lurat in i vår honungsfälla a.k.a. den gamla hammocken, där vi pumpat dem på kunskap och knowhow om trakten - och djurliv. Vi har gått från att ha en dvärghamster till en dvärghamster, sju hönor, en katt och en sporadisk storpudel vid namn Oskar.

Oskar i cosume jewellery

För dig som ännu inte testat det kan jag rekommendera just denna kombination, d.v.s. umgänge med Människa samt umgänge med Djur. Det är en OUTSINLIG källa till skoj. Särskilt om man kan sy kläder till dem, djuren alltså.

Jerry i brudklänning av resttyg inför tvångsgiftet med Svarten.

Jag går - i brist på annan stimuli - ofta och tänker på de här sakerna nuförti'n. Hur roligt jag har. Inte gapflabbroligt, även om jag upplever att jag skrattar mer nu än när jag för några år sedan glissade runt på arbetsplatsens lineoleumgolv i väntan på att få äta min frysta linsgryta i lunchrummet. Mer lågintensivt kul. Varje morgon jag vaknar tänker jag "Å underbart, dags för morgonrutinen, jag älskar den."* När morgonen övergår till förmiddag tänker jag: "Å underbart, nu är det snart lunch, jag älskar lunch. Och efter lunch kan jag ta mig an projekt X/Y/Z, så kul."** När eftermiddagen lider mot kväll blir jag än en gång uppspelt för då närmar det sig middag och har jag skött mig kanske det vankas ett glas vin till detta. Vi lagar mat, vi planerar var vi ska sitta (inne eller ute), ska vi ha brasa eller ej, vilken musik ska vi spela?*** Men då, när middagen är avklarad, kommer det bästa av allt. Det är så underbart så jag nästan inte kan sitta still. Då är det FILMDAGS! Vi har ju loppifyndat mängder och mängder med gamla godingar samt att vi lånar löpande på bibblan. Men sen då? Vad kan slå denna dagens klimax? Jamen, läggdags såklart. När sömnigheten kryper sig på och vi står och borstar tänder i kör i badrummet och sen kanske man får läsa lite Tuff & Tuss för ett barn och sen gå och lägga sig, läsa några rader i en bok innan ögonen blir blytunga och man får somna, å ljuvligt. Redan där och då längtar jag till nästa morgon.

Vad kostar en sådan här dag? Mat från Lidl och kanske en hundring i räkningar, som ett snitt per dag. Och att jag lyckas uppbåda förväntan inför varje enskilt moment beror enbart på en (1) sak och det är restriktion av stimuli. Hade jag haft tre coola bilar som lockade till körning och underhåll på uppfarten, en båt som krävde dito, ett sommarhus på bilavstånd****, en inplanerad shoppingresa till London, tre Netflixserier att följa, två krogkvällar per vecka, ett extensivt ridintresse, barn med tre aktiviteter var, ständigt pågående renoveringar etc. hade jag inte givit luft åt dessa lyckoimpulser. De hade kvävts i den stenhårda konkurrensen. Vadå kolla på Minority Report på en nästan-tjock-TV, vi har ju källaren full av hemmabiosystem och uppkoppling nog att streama varenda film ur världshistorien? Lidls lättöl till lunch, du tycker det är lyxigt? När du har en weekend i Pisa inplanerad, då du ska få dricka [insert initierad druvjargong] till lunch efter turen till outletten där du ska sätta sprätt på 500 Euro. Och de där grå Whyred-byxorna för 60 kr på Erikshjälpen som du så gullat runt med och skapat olika kombinationer av, hade passerat cirka 100% obemärkta i det fall du haft en Personal Shopper-date inplanerad på Åhléns City i september.

Jag kommer alltid att minnas min tysklärare som med plirande, lycksalig blick berättade om hur han brukade satsa en symbolisk summa pengar (symbolisk summa=max 20kr) på en häst varefter han bänkade sig på balkongen (som vette mot Täby galopp) för att titta på loppet medan han åt en liten biff och drack ett glas rött. Det var för honom essensen av lycka.

Min farmor, som brukade krypa upp framför TV:n med sina av sönerna införskaffade hörlurar (hon var halvdöv men på grund av hörlurarna kunde hon skruva upp volymen så att hon hörde utan att störa grannarna - true bliss enligt henne) med sin lilla korg nagelfilar och ett glas Bristol Cream och kolla på något gammalt avsnitt av Falcon Crest allt medan hon fixade naglarna. Som hon myste över detta.

Livet på en pinne är sällan dyrt. Vad är livet på en pinne för dig?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Morgonrutinen: Göra mina ryggövningar, dricka kaffe och släppa ut hönsen.
** Projekt X/Y/Z handlar allt som oftast om att rensa något, konstruera något eller skövla något på tomten. Det kan också betyda en tur till affären eller bibblan, då är det folkfest.
*** Detta kan tyckas vara enkla spörsmål men jag och min man för ett lågintensivt krig på musikfronten där han tycker att vi spelar för mycket jazz och då särskilt "Summertime" med Kat Edmonson och "Girl from Ipanema" med Stan Getz.
**** Du kanske tror att jag skämtar men det är rätt vanligt att man här på landet har "stuga" en bit bort som man öser pengar på. Det och fyrhjulingar.

Bekvämlighetskostnad

Nutidsmänniskan - till skillnad från den perfekt rekorderliga dåtidsmänniskan - hemfaller i 99 fall av 100 till det bekväma alternativet. Av den anledningen anser vi det spektakulärt att folk frivilligt går i kloster, retreat eller avstår från att ta hissen. Anledningen till att det är på det viset har troligtvis med våra arvsanlag att göra, vi är programmerade att spara på vår energi så att vi överlever vintern och kan avla fram mången avkomma. Nu har vi ju i många fall uppvärmda hus och en hyfsat säkrad tillgång på mat, varför behovet av bekvämlighet inte är detsamma nu som förr. Faktum är att vårt behov faktiskt är det motsatta - hörde på ett Kvartalsamtal att bara 3% av barn i medelklasstunga länder rör sig i enlighet med världshälsoorganisationens rekommendationer. Men det handlar inte bara om motion. Vi håller på att gräva vår egen grav av effektiviserande jox som enligt Bob Hansson bara sparat oss ett par minuter om dagen jämfört med på 90-talet. Vi behöver av-bekvämisera oss.

- Ta cykeln till affären. Att cykla till jobbet är kanske inte ett alternativ för alla, men de flesta har en affär på cykelavstånd.
- Gör en rejäl utrensning av dina köksattiraljer av typen popcornmaskin, äggkokare, glassmaskin och börja göra sakerna från grunden med dina existerande kökstillbehör. Ja, man kan poppa i kastrull och ja, man kan göra glass genom att vispa ihop grejerna för hand, det tar bara lite längre tid i frysen. Och vips en fri hyllmeter i köksskåpen och du behöver inte flytta runt grejer för att få tag på de saker du använder ofta än mindre flytta till en större bostad för att härbergera all din ballast.
- Stryp all utemat och hämtmat under åtminstone en månad och sätt en ära i att laga Varenda Måltid Hemma. Eftersom du sparar shitloads of money på att inte äta mat som tredje part lagat, kan du också kosta på dig fina råvaror och vem vet, kanske även en liten flaska vin vid tillfälle?
- Så fort du finner dig fingrandes på en elektrisk pryl av typen eldriven konservöppnare, en ny fet gräsklippare eller annan uppgradering av existerande pryl, ge dig själv en käksnärt och gå därifrån.
- Säg upp all form av abonnemang, ex. "strumpor på posten" och köp själv när det är dags.
- Innan du ringer rörmokaren/trallsnickaren/cykelreparatören, konsultera YouTube och försök att lösa problemet på egen hand.
- Innan du skaffar det där verktyget du behöver, hör med en granne och/eller kolla tjänster som Hygglo.
- Innan du köper ett nytt klädesplagg, se om det går att laga. Gå inte genom livet som min man som aldrig lärt sig att sy i en knapp.
- Innan du lägger någon som helst order hos nätbokhandlarna, kolla om titeln finns inne på biblioteket eller Biblio (ljudboksutlåning). Lär dig att uppskatta väntan (tänk: barndomens jular). Väntan, utrymme och tystnad är vår tids bristvaror = lyxartiklar.
- Samma sak gäller om du ska köpa något nytt plagg eller en pryl av annat slag. Lägg in bevakningar på Blocket och Tradera och känn förnöjsamhetens tillfredsställelse den dagen det dyker upp en matchande pryl.

Ni kanske tycker att jag petat ihop en bra lista ovan men då kan jag berätta att jag snott den rakt av, från en bloggpost av G.E. Miller på 20 Something Finance, en nyfunnen bloggpärla och originalinlägget heter "The Funny thing About Convenience".  Han kommer fram till att bekvämlighet sällan är särskilt bekvämt. Han tar exemplet restaurangbesök: "Först ska du ta din bil (som du löpande måste underhålla och serva) till restaurangen. Där ska du hitta en parkering för att sedan ta dig sista biten till stället till fots. Väl där kanske du behöver vänta på ditt bord för att sedan behöva vänta på maten och sen ska du göra resan tillbaka hem." Okej, jag vet, rerstaurangbesök handlar om så mycket mer än att få i sig ett antal kalorier, men tänk på exemplet "köpa en pryl" av något slag. Jag tycker att det nästan alltid blir strul med teknik jag skaffar. Bluetooth-hörlurar som inte kopplar upp sig, cykellampor där bara framljuset funkar, ett tvåpack brandvarnare där bara den ena funkar. Efter uppskattningsvis 50% av mina köptillfällen måste jag tillbaka och reklamera eller byta varan (kanske lite överdrivet, säg 25% då). Klippning då? Att boka tid, ta sig dit, vänta på sin tur, eventuellt bli nöjd men även eventuellt bli missnöjd, kanske behöva ta tillbaka barn för efterklippning i det fall strån sticker ut, kostnad 280-480 kr (det senare i Hudik I kid you not, och då klipper jag barnet i fråga i ett industriområde).

Författaren till inlägget menar också att ökad bekvämlighet i 99% av fallen kostar mer. Såklart. Vilken är den egentliga kostnaden för all denna bekvämlighet, undrar han. Svar: Åratal, kanske decennier av ditt liv då du tvingas jobba för att dra in degen för att bekosta din bekvämlighet. Inte så bekvämt? På grund av jobbet mindre tid med familj, vänner och dig själv. Sist men inte minst - en känsla av otillfredsställelse då du eventuellt (eller inte, alla är vi olika) i slutänden kommer på att all den där bekvämligheten faktiskt inte gjorde dig särskilt mycket lyckligare. Kanske gjorde den dig snarare okreativ, fet och lat vad vet jag, jag bara spekulerar här från min perfekta tillvaro där jag sitter, kreativ, fit och energisk.

Finns det någon "bekvämlighet" du värnar lite extra om?

Mvh/
FruEfficientBadass

Investera eller amortera?

Introduktion: Att investera eller amortera, den eviga frågan. Som dessutom dök upp i kommentatorsfältet för ett tag sedan när kommentator-Ann läckte fikarumsstories från Gulag om kolleger som tyckte att det bästa sättet att investera var att "höja upp bolånen och köpa aktier" vilket kanske inte riktigt är the frugal weirdo way. Eller?

Executive summary: Jag kommer i detta inlägg att tala för att Anns kollegor har rätt. Typ.

Long version: Alla med någon form av finansvett vet att man ska undvika kortfristiga skulder. Men rör man sig in på ämnet amortering blir det lite spretigare. Vissa menar att man först ska betala av sina lån, ink. bostads- och (antar jag) studielån för att först därefter investera. Andra menar tvärt om att man ska sätta sina pengar i arbete snabbare än blixten för att först när man har en liten dollararmé på börsen, ta tag i amorteringarna. Ytterligare en grupp (låt oss kalla dem "de förnumstiga"), menar att man kan göra både och - amortera och investera parallellt.* Och om vi ändå håller på att namnge grupper så kan vi väl kalla amorterarna för "Dr-Jekyll-och-Mister-Hyde:arna" eftersom de verkar tro att de plötsligt kan bli personlighetsförändrade, logga in på ISK:en och bränna allt sparkapital på nätcasino om de inte passar sig. Gruppen som bara vill investera kan vi kalla för "Coolingarna", de som fnyser åt risk (åtminstone officiellt) och menar att de har total kontroll över sina känslor när det kommer till börs och spontana ha-begär.

Själv har jag tillhört samtliga grupper och har efter ett antal år sållat mig till Coolingarna och nu ska jag berätta varför. Med dagens låga ränteläge får du mer bang for the buck genom att köpa och behålla billiga, breda indexfonder (eller liknande) på lång sikt än att betala av dina lån. Om detta handlar såväl Money Guy-avsnittet "Should You Pay Off Debt Before Investing?" från i juli i år (börja lyssna 30 minuter in) samt Privata Affärers artikel "Investering dubbelt så effektiv som amortering" från förra veckan. Såväl podden som PA-artikeln landar i samma slutsats nämligen att den som börjar med att investera går vinnande ur det eftersom hen då åtnjuter göttig ränta-på-räntaeffekt som klår alternativet med hästlängder. Nedan tabell från PA-artikeln visar att du kommer hälften så dyrt undan om du spar i fonder som du sedan betalar av lånet med, som om du amorterat. Man skulle också kunna se det som att det går betydligt snabbare att betala av lånet. 

Det här är väl egentligen rätt självklart, särskilt med det ränteläge vi har nu. Men låt mig chocka dig med att detta inte är enda skälet till varför just jag är en ivrig anhängare av "investera-först"-principen. För mig handlar det nämligen i stor utsträckning om rörelsefrihet. Länsförsäkringars sparekonom Emma Persson i PA:

Money Guy:s Brian Preston säger, runt 34 minuter in i podden: 

"One of our commentators said 'I'm paying off my morgage early so in case I lost my job, I would be on easy street because I'm debt free'. I would tell you that you would feel better if you lost your job and you had a tank of money here that you could go and pull off to pay bills with."

"Jamen jamen jamen, jag vill ju inte riskera att bli en sådan som nallar från kapitalet, då låser jag hellre in mina pengar i bostaden och får hitta andra lösningar om skiten slår i fläkten" tänker kanske du. Och i vissa specifika fall - beroende på hur länge du sparat eller amorterat - kanske du skulle kunna ha en poäng, särskilt om du har en Mr Hyde i kulissen. Men har du vidhållit en kontinuerlig investeringslinje under längre tid får den invändingen dessvärre strykas eftersom du kommer att kunna betala av lånet i sin helhet betydligt tidigare än om du amorterat som en duktig flicka. 

Well. Jag är inte helt blind och döv och har ibland viss förmåga att sätta mig in hur andra människor upplever saker, så kallad empati. Jag förstår att det kan kännas bra att amortera av sina bolån. På samma sätt som att jag först dammsuger och dammtorkar, först sen fluffar kuddar och arrangerar snittblommor på soffbordet. Att göra det i omvänd ordning fyller mig med känslor av obehag och självförakt. Så om du tillhör den grupp som får sömnproblem av att veta att inte varenda krona går in i amortering, tycker jag att du ska fortsätta att amortera. Problemet är att merparten av den amorterande befolkningen enligt mina empiriska observationer amorterar baserat på känsla snarare än fakta. Eller möjligen på grund av lathet (man följer bankmannens råd så hinner man se en till Game of Thrones istället), okunskap (man vet inte hur man ska räkna på det) och/eller grupptryck ("alla andra gör ju så"). Sparekonom Emma igen:

När jag/vi fick FIRE-bacillen avslutade jag och min man omedelbart all vår amortering, höjde upp bolånet och köpte Spiltan för det. Dels har den värdeutvecklingen - visserligen under fantastiska börsår - varit grym. De pengarna hade inte påverkat vårt nettovärde i närheten lika mycket som om de legat bundna i bolånet i syfte att spara oss lite räntekostnader. Men kanske viktigast av allt för vår del - vi har kontroll över degen och behöver inte be om någons tillåtelse för att nyttja den enligt vårt huvud. Föreställ er mötet hos banken när jag ska höja upp bolånen för att delfinansiera mina frihetsår fram till lägenhetsförsäljningen:

- Ja hej, jag skulle vilja höja upp mitt bolån med några hundra laxar.

- Okeeeej, får man fråga varför? Renovera köket kanske? Badrummet? Fyrhjuling? Pool?

- Nej faktiskt inte. Vi vill bara bo på landet, se årstidernas skiftningar och så...ha höns också...men de är inte så dyra, pengarna ska jag ha till att betala räkningar med och sånt...

- Betala räkningar, vad menar du? Du har väl en fast inkomst?

- Eeeh alltså...jag har ju flerbarnstillägg på barnbidraget och så...Dessutom får jag ju intäkter för min blogg med mellan fem och femton kronor om dagen.

Vad tror ni? Får jag höja upp lånen? Va? Vavava? Tillåt mig skapa ett nytt citat och det lyder:

"A man can at any given time pay off a morgage. A morgage down-payment, however, cannot at any given time be him giveth back."

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Jag anser iofs inte att "höja lånen och investera" ska vara enda sparåtgärd utan ett komplement till en redan frugal livsstil där pengar dessutom går in i ISK:en löpande från lön. Men det kanske du fattade smarthövve. D.s.

* Det är ofta den här kategorin människor som också har ett litet konto som heter "buffert", ett litet konto som heter "semester" och ytterligare ett som heter "ifall räntan skulle nå 90-talsnivå".

Frugalt sopptips

Jag lät mig häromdagen inspireras av ett recept i den, i min mening, fantastiska boken Mat & Vin av Anette Roswall. Jag uppskattar att den här delikata svampsoppan gick på runt 40 kronor för fem pers (plus lunch för två dagen efter). Även om den inte gillades av alla barn gillade vi vuxna den så till den grad att jag kan tänka mig att bjuda på den vid främma't.

Jag köpte en kartong vita champinjoner och en kartong bruna skogschampinjoner på Lidl för 30 kronor tillsammans. Dessa ska rivas och torrstekas tillsammans med en hackad gul lök och ett par rivna vitlöksklyftor. Därefter lyfter man bort svampen och vispar ur pannan med fyra dl. vatten. Svamp, lök och vatten i kastrull tillsammans med ett par buljongtärningar, två dl grädde, salt, peppar, lite Madeira e d och till sist ett par droppar äppelcidervinäger. Värm men koka ej. Mixa enligt tycke och toppa med kryddgrönt, krutonger (gjorde egna av glutenfria "ändskivor" som rostades i brödrosten för att därefter kubas och stekas i rapsolja) och lite stark ost.

Visste du att två gånger svamp i veckan gör att du löper hälften så stor risk för att få Alzheimers och andra kognitiva disorders du nog helst vill undvika?

Trevlig fredag!

Mvh/
FruEfficientBadass

Varför budgetar suger

Jag har, som ni redan märkt, nyligen upptäckt bloggen "20 something finance" och kan inte låta bli att låta mig inspireras av några av hans inlägg. I ett inlägg från januari i år skriver han om varför budgetar suger. Att på förhand stipulera att X% ska gå till ditten och Y% till datten, är ungefär lika smart som att anpassa sitt konsumtionsbeteende efter lön. D.v.s. göra en Johnny Depp och bränna varenda dollar, även om du dragit in alldeles för mycket pengar på skitprestationer av typen Pirates of the Carribean.* Men jag skulle tro att han har en budget och den ser ut något i stil med:

- Mitt vin: 30 000 dollar per månad
- Min personal på 40 pers: 300 000 dollar per månad
- Sprida min författarvän Hunter S. Thompsons aska genom att skjuta upp den över Aspen i en specialbyggd kanon: 5 miljoner dollar
osv.

Icke desto mindre är han en sopa.

Istället säger han (20 something-Miller) att ju mer du tjänar, desto mer ska du spara. Att dra in 80 000 i månaden och klappa sig på axeln för att man fondat iväg de av din banktjänstekvinnas rekommenderade 10% i bankens aktiva förvaltning är enfaldigt (såvida ditt mål i livet inte är att bli fri, då är det ett rationellt beslut). Jag lyssnade på senaste ChooseFI med f.d. PR-snubben David Sawyer som skrivit boken "Reset - How to Restart Your Life and get F.U. Money" som sa något i stil med att när han var på toppen av sin karriär, som skotsk VD för det internationella PR-företag han jobbaade för, hade han pengar nog att täcka två (2) månaders livsomkostnader. Hans poäng var att många akademiker och högre tjänstemän är bra på att sköta sina företags affärer, men usla på att ta hand om sin egen ekonomi. Jag skulle kunna skriva en essä om detta men spar det till en annan gång.

Vidare påpekar Miller att det i gängse finansråd till populas nästan aldrig förekommer prat om skräddarsydda mål. Det som är okej för majoriteten (att sätta undan 10-15% i ett pensionssparande för att känna sig duktig och kanske ha råd att gå två år tidigare) är knappast relevant för en frugal weirdo och frihetslängtare.

Miller tycker överlag att vi är för mesiga när det gäller att avsätta pengar till framtida frihet vs. avsätta pengar till fluff. "Only 20% towards financial priorities? Meanwhile 30-50% towards superfluous stuff like 'nights out' and '121 channels of cable'?" Jag tänker ofta på detta också, hur fördömande folk kan vara när någon stashar 40% av sin inkomst i långsiktigt sparande, medan en 40%-ig avsättning mot en pool eller en skoter [till] anses helt rimlig.

Han avrundar sitt resonemang med: "You'd be foolish to take this advice and even more foolish to give it." Jag älskar karln. Så ovanligt med folk som kan tala ur skägget och inte braska med ett evinnerligt "Alla har olika förutsättningar, allt sparande är bra, man gör så gott en kan bla bla bal" (want a bedpan with that?). Det är ett faktum att företrädesvis amerikansk medelklass är alldeles för dålig på att investera givet konsumtionsutrymmet den haft de senaste 7-8 åren. Och ett skäl till detta är att finansmedia och finans-"rådgivare" lägger sparkvotsrekommendationen på pussynivå (jag menar då på en kattunges nivå, när man bör lägga den på ett lejons dito). Och eftersom gemene man prioriterar omedelbar kickback framför framtida sådan är gemene man dömd till ett liv utan Freedom Unlimited-pengar. Ty den som ej spar, han blir aldrig rik.

Jag spaj 7%

Klarar du att spara även utan budget?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Vid genomläsning så här på morgonen inser jag att inlägget är något förvirrat. Jag talar om a) budgetar suger (d.v.s. det hjälper inte att ha en budget om du däri har värdelösa eller för generöst tilltagna kategorier) och b) folk sparar för lite. Jag tror att jag missar att tydliggöra min ståndpunkt som är att du ska skala dina lökar så att du är nere på benen. Därefter lägger du till det som är av absolut värde, ex. hemlagad mat, elräkning och rouge. Detta är din "budget". Resten går in i frihetsmaskinen. "Budget" i min värld existerar inte. Däremot finns det något som heter "uppföljning" vilket är jättebra om du vill se hur väl du lyckades med ditt frihetsarbete föregående månad eller YTD vs. samma period föregående år. Ett tips här är att plotta in din spending som en linje i ett linjediagram och ditt sparande i en annan linje (annan färg då) i samma linjediagram. Det brukar se väldigt tillfredsställande ut i det fall du är på rätt bana (när linjerna korsar varandra blir det en extrainsatt Freixenet mini) och så kan du lite diskret sitta och plocka med din graf under nästa ATP/APT/AP whatever, ingen kommer att misstänkliggöra dig eftersom okynnesanvändande av företagsdator sällan är synonymt med Excel. D.s.


* För övrigt överraskades jag i ett loppisfynd av filmen Neverland och en avskalad Depp som faktiskt är en bra skådis, trodde inte att han kunde spela annat än män i lustiga hattar och läskiga leenden. Om du vill veta lite trivia om filmen kan du maila.
** F.U. översätter han med Freedom Unlimited, lite fyndigt.

Frugalt balkongbygge

Jag nämnde i förbigående för ett tag sedan att vi byggt en balkong av spillvirke. Jag bad min man att specificera exakt vad bygget kostat, och det landade på strax under 3 000 kronor. Det som kostade var en cirkelsåg (dryga tusingen), impregnering och färg (dryga tusingen) och lite reglar och skruv. Så här såg det ut vid projektstart i slutet av juli:

Anledningen till bygget är att den vackraste kvällssolen söker sig till just den här sluttande hörnan av trädgården. Så vill man sitta ute och äta eller ta ett glas framåt kvällningen, får man antingen ligga på en sluttande filt eller palla upp bord med vedträn och sitta snett i stolar. Därav bygget.

Be mig nu inte gå in på byggtekniska detaljer. Jag var faktiskt inte ens där utan var på utflykt i Stockholm för att vinka av ett lägerbarn. Men jag bedömer att min man gjöt en klump cement i vilken han förankrade pålen som håller upp konstruktionen. Därefter förankrade han en ram längs med de två väggarna samt mot pålen, på vilken han sedan moterade plankgolv. Eller rättare sagt, tioåringen skruvade i planken vilket var en pedagogisk övning av divint slag ("första halvtimmen bara svor hon...sen var hon jättestolt").

Allt virke låg uppe på logen - den vänstra byggnaden - och är rester från ombrädning fasader etc. Det enda som köptes in i virkesväg var rundstaven till ledstång. Eftersom balkongen byggts mot två ekonomibyggnader - logen och ovan vedboden - var vår önskan att den skulle ha en rustik karaktär. Alltså inga glaspartier, ingen snickarglädje eller krusidull utan en sorts avsats bara, som att den funnits där i alla tider för att lassa hö på e d.

Efter att ha målat nederdelen i samma brunsvarta spilloljenyans som logen samt staketet med falu rödfärg, smälter den in rätt bra. Det enda som sticker ut är ju ledstången som av praktiska skäl också var tvungen att gå lite över fönstret (annars hade man behövt böja sig för att nå den). Nu tvistar jag och min man om huruvida den ska målas eller inte. Jag vill ha den röd så att den försvinner in i huset, men min man vill behålla den trären.

Anyheuw, förutom kvällssol upptäckte vi att vi har en alldeles maginfik utsikt härifrån, över Sveriges Toscana a.k.a. Hälsingland. Vår gård ligger på urdikad havsbotten och det finns fortfarande en liten pöl kvar längre bort som idag tjänstgör som fågelreservat så vi har mängder och mängder av fåglar att titta på på ängarna. Hägrar, gäss, tranor you name it. Så det har blivit lite av ett pensionärsnöje för mig och min man, att sitta här, sippa rosé och kika på fåglarna.

En liten fiffig detalj med bygget är att det leder en lucka från balkongen rakt in på logen där vi kan plocka in utemöbler och dynor till hösten.

Har du ägnat dig åt något frugalt bygge under sommaren?

Mvh/
FruEfficientBadass

Pausfågel

Kära läsare. Tillåt mig att vara helt transparent (till skillnad från vanligt då jag med stor integritet undanhåller detaljer ur exempelvis mina föräldrars byråinnehåll). Under sommaren har jag tappat skrivsuget en smula. Det sägs att man ibland får tvåårskris när man bloggar och det är då man ska fortsätta. Jag vet int' jag, tycker att det är rent sakliga skäl som ligger bakom nämligen:

1) Jag upplever att jag fått ut mitt huvudsakliga budskap flera gånger om som, om du inte redan fattat det, är: Betala för dina verkliga behov, spar resten i breda indexfonder, köp ingenting som säljs aktivt på dig (förutom om jag postar en affiliatelänk) och njut av detta livet för det är med stor sannolikhet det enda du får. 

2) Jag lever numera mitt drömliv och har inte samma kliande behov av att skriva av mig min ångest som jag hade i början av bloggandet då jag fortfarande var fast i hamsterhjulet. Egocentriskt kanske men så är det.

3) Jag kommer som ni vet att börja plugga om ett par veckor vilket kanske åtminstone delvis kommer att tillgodose mina intellektuella behov. Det kanske blir lika kul att diskutera Språkriktighetsboken med mina kursare som det är att få sin dagliga dos Magnus i kommentatorsfältet?

4) När jag började blogga hösten 2017 fanns det, med undantag för FFF och någon till kanske, få svenska ekonomibloggar som talade om akronymen FIRE. Ett av huvudsyftena med FruEB-bloggen var att smyga ner medicinen (det samhällsvidriga FIRE) i sylten (quick fix sparknep samt frugala fyllor). Det senaste året har tiotalet FIRE-bloggar dykt upp och det finns till och med ett ChooseFI Scandinavia på Facebook. Från att initialt ha bespottats i dagligmedia skrivs nu även nyfiket om ämnet, parat med systerämnen som minimalism, köpstopp etc. Jag ser helt enkelt inte så stort behov av just denna blogg längre och skulle kunna tänka mig att bli kommentator på era bloggar istället. 

Och PRECIS när jag hade formulerat ett inlägg med innebörden att jag kommer att gå ner till ett inlägg i veckan, får jag ett bedårande mail av en av "di tysta", d.v.s. en läsare som läser men inte kommenterar. Av integritetsskäl nämner jag inga personkaraktäristika för då kanske ni känner igen henne på stan, men låt mig säga att jag har befriat en 47-årig akademiker ur hans motvilliga tjänstemannatillvaro. På vägen har hen dessutom gått från att ha en magister i consumer suckerae till att bli en riktig frugal weirdo med allt vad det innebär. Och detta var ju min interna avsiktsförklaring när jag började blogga. Kunde jag bara få en (1) person*  att släppa sargen och vinka adjö till ett premierat men själadödande liv för att istället anamma ett enklare men mer äfventyrligt dito, då var jag i mål. Nedan formulering värmde mitt bottenfrusna riddar-Cato-hjärta mer än Bollinger**:

"Hade det inte varit för att jag i februari upptäckte din blogg hade jag nog inte på riktigt räknat på vad jag redan har och vad jag behöver (jag menar, på riktigt behöver. Inte en massa [insert random fancy varumärken]...). Då kunde jag på allvar dra slutsatsen att ”nej, nu har jag försökt gilla att jobba i tjugo år, men det suger faktiskt livsenergin ur mig, så fuck it!”  Som XX-årig akademiker kändes det otroligt skönt att se att det fanns en regel, 4% regeln, som gjorde att jag kunde göra det jag har drömt om sen jag slutade plugga: leva ett liv jag själv vill leva. Inte en massa externa krav (jäg har tillräckligt många inre krav själv), inte en massa hemska kollegor, inga fler chefspositioner (gud, jag DÖR om jag måste ta ett till jobb där jag ska försöka få andra att prestera) och inga fler MÖTEN og FASTA arbetstider. Det tog mig drygt tjugo år, och inte minst din blogg, att inse att jag kunde välja en annan väg, att jag FICK välja en annan väg. Min egen."

Med sådana mail kan man ju inte sluta blogga, även om henun i mailet lika väl kunnat frälsas av någon av er andra FIRE-bloggare. Det finns fortfarande folk därute som behöver räddas ur sina gyllene burar och varje blogg på temat drar till sig en viss målgrupp. Och så länge det finns folk som  är öppna för den frugala enkelhetens bliss behövs samtliga frugalbloggare. Jag insåg att jag med endast ett inlägg i veckan kommer att spottas ner till avskrädeshögen av sökresultaten (d.v.s. sid två) så det blir till att bita i och tvinga mig förbi tvåårskrisen. MEN med det sagt kommer jag att gå från att publicera varje dag till att publicera varje veckodag och därmed lämna helgerna fria. Start imorgon.

Därför bjuder jag på en pausfågel nedan. Hon är granne med mig och heter Anki och fick precis i veckan små ankungar med sin sambo Joakim. Som du ser är ungarna helt bedårande, ser ut som om vore de formade i marsipan. Jag var SÅ NÄRA att spontanköpa två (man kan äta deras ägg och de äter upp mördarsniglar, inte för att vi har några, men jag var i det läget då man kan motivera sitt habegär med vilka USP:ar som helst) tills ägaren visade på deras hägn och den lervälling som där rådde. De gillar att ha blött omkring sig nämligen så det blir sörjigt och jävligt. Inga ankor för mig.

Mvh/

FruEfficientBadass

* Disclaimers av vanliga slaget d.v.s. inte den del av halva arbetsstyrkan som de facto gillar sitt jobb så du som tillhör den delen behöver inte känna dig träffad utan den andra halvan, den som vantrivs på sitt nuvarande jobb i en ofta poänglös tjänstemannakultur ("bullshit job") och hellre hittar en livsbalans där hen får jobba med något för hen mer meningsfullt, kanske i perioder, det forskarna kallar gigekonomin. Plus att du ju med fördel kan läsa bloggen utan att aspirera på FIRE. Det gör mina vänner. De läser och sen börjar de riva sin egen tvål. 
** Vasa? Du börjar tröttna på att jag publicerar grandiosa fanmail? Men sluta läsa bloggen då din narr.***
*** Narr! Ett så fantastiskt ord, fick fram det när jag synonymgooglade "fjant", ska genast inkorporeras i dagligt tal.

Frugal pedikyr

I veckan har jag upptäckt att Kvartal har ett antal poddar. Nu har de visserligen haft lite av sändningsuppehåll på sommaren men verkar dra igång ordentligt med såväl paneldiskussioner, fredagsintervjuer och kvartalsamtal. Finns där du laddar ner poddar. Kvalitetsjournalistik helt gratis.

Det absolut svåraste att skära bort i min lökskalningsprocess var ju professionell fotvård. Jag har egentligen inte eliminerat den helt, men det blir svårt att gå hos sin fotvårdsdam när man är 30 mil ifrån. Och att byta leverantör finns inte på kartan, det hade varit liktydligt med att byta terapeut efter 14 års samarbete. Nej, det är hon eller ingen. Så därför har jag tvingats tillbaka i egen regi och idag går jag igenom hur du gör. Det fantastiska är att det enda du behöver skaffa, förutsatt att du inte redan har en, är en fotfil. Den hittar du i regel på ICA för ett par tior. "Men fotsalt då? Fotkräm?" Screw that! Allt du behöver finns redan hemma.

1. Häll upp drygt kroppsvarmt vatten i en balja. Jag använder min skurhink eftersom den är avlång, inte rund, till formen. I värsta fall får man ta sin runda hink men då får du sitta med fötterna på snedden. I vattnet häller du ett par matskedar såpa. Gulsåpa eller grönsåpa spelar ingen roll. Är jag galen? Nejdå, det är en etablerad produkt för ändamålet.

2. Brygg starkt, hett té i en kanna. Jag brukar göra mintte men det funkar med vanligt svart té. Fyll på i baljan med det varma téet allt eftersom fotbadet kallnar. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker att téet har en uppiggande effekt på mina fötter. Sitt minst tio minuter, helst en kvart.

3. När du tar upp den första foten, var noga med att torka mellan tårna, annars finns svamprisk. Fila medan huden är fuktig och mjuk. Om du har sprickor e d, fila längs med inte snett över.

4. Klipp naglarna med nagelklippare (har aldrig fattat konceptet nagelsax). Vissa menar att man ska fila tånaglarna men herregud, hur mycket tid har folk? Däremot brukar jag dra några drag med nagelfil eller den grova delen av en nagelpolerare (kostar runt 30 kronor på ex. Hjärtat) på ovansidan av nageln så att lacket får bättre fäste.

5. När du målat en omgång (jag tycker ofta att det räcker, minskar också behovet av aceton när jag ska ta av lacket nästa gång) och lacket torkat smörjer du med kokosfett. På med strumpor. Gå och lägg dig. Nästa morgon: Baby feet.

Estimerad kostnad: 4 kr. Att jämföra medicinsk fotvård (som förvisso är grym): 550 kr. Frugal win för egen del är cirka 2 184 kr/år vilket i en indexfondger mig en rätt fet jordenruntresa för dryga 100 000 den dagen jag närmar mig av staten stipulerad pensionsålder. För att inte tala om all tid jag sparar på att inte behöva ta mig till min fotvårdsdam. Minus är ju uppenbart - det blir inte lika bra och du går miste om den där överjordiskt underbara fotmassagen. Kanske kan du muta en anhörig?

Gör du egen pedikyr?

Mvh/
FruEfficientBadass

Frugala stiltips inför terminsstarten

I dessa dagar återgår de flesta ordningssamma medborgarna, inklusive de som i smyg gräver sig en tunnel, till ordinarie verksamhet efter veckor i ljuv sus och dus. Det kan då vara frestande att göra som en bekant nämligen gå till frissan och ansiktsbehandlaren för att så att säga rensa ogräset och sen ta en tur genom gallerian för att plocka på sig ett och annat som uppåttjack.

STOP, gör det EJ, det kostar skjortan och halva ärmen och du som frugal weirdo vet mycket väl att dessa stålars gör bättre nytta i din ISK, särskilt nu när du köper aktier på rea. Du kan dessutom åstadkomma ungefär samma känsla genom nedan enkla steg. Jag vänder mig nu företrädesvis till dig som är kvinna.

1) Städa hemma. Ja, det kanske låter lite apart i en lista som rör ditt yttre men enligt mig börjar all form av välbefinnande i städning så shut up. Jag tror helt enkelt att det är svårt att genomföra punkt två om ditt hem ser ut som ett dammigt Shurgardförråd. Se särskilt till att all eventuell semesterpackning är undanplockad och att Var Sak Är På Sin Rätta Plats, detta ger dig den själsliga frid du behöver för en smidig övergång mellan semester och jobb.

2) Rensa garderoben och gör en termporär kapsel med saker som funkar i brytet sommar/höst. Bra kombination oavsett arbetstyp är svart topp och svarta brallor av caprilängd samt en välstruken pashminasjal över axlarna. Det är en outfit som passar alla kroppstyper. Fördelen är att du kan anpassa sjalen efter rådande väder. Lite småkyligt på morgonen: Drapera den likt på min stilguru Inez nedan. Varmare under dagen: Bär den som en klassisk halsduk, knuten runt halsen, eller häng den över din ergonomiska stol. Ut på krogen på kvällen: Tillbaka till läge ett. Det bästa av allt är att du troligtvis kan hitta alla ingredienser till denna kombo i din existerande garderob. Och skulle du inte göra det finns den på valfri 2nd hand nära dig. Till skillnad från de outfits du ser i fast fashionträsket är den också tidlös och lätt att kombinera - du alternerar bara scarfens färg och bär olika skor/smycken till.**

3) Gör pedikyr och manikyr hemma. Kommer mer tips på det imorgon.

4) Gör en ansiktsbehandling hemma. En kollega som var intresserad av hudvård berättade en gång att gör man ansiktsbehandling regelbundet en gång per månad (ej FIRE-kompatibelt) är det jättebra för hyn. Gör man det sporadiskt, så som jag gjorde, ställer det bara till med oreda. Personligen har jag aldrig haft bättre hud än nu när jag inte besvärar den alls. Med det sagt vet jag att det kan vara upplyftande att göra en behandling innan ett säsongsskifte. Min rekommendation är att du tar dig till en butik som säljer lermasker. Döda havs-lera. Inte för att jag tror att hyn blir särskilt mycket bättre av det, men den psykologiska effekten är omedelbar. Det stramar åt, det pirrar, det svider, du ser ut som ett träskmonster och sen tvättar du av och voilà, du är ditt forna vackra jag, fast med rosor på kind. Bara den upplevelsen kan vara värd ett par tior.***

5) Klipp dig eller låt en vän klippa dig. Och om du absolut måste, gå till frissan då. Det blir ändå billigare (?) att gå till frisören än att drabbas av total stilpanik och springa ut på stan och shoppa kläder för flera tusen. Och inse faktum - folk bryr sig mest om sig själva och skulle de titta på dig så ser de företrädesvis på ditt huvud så satsa där. Hår, smink, snygga tänder. Och om du inte bryr dig om vad andra tycker är det ändå trevligt att se en pigg och ej halvdöd människa när du ser dig själv i spegeln så gör det för din egen skull.****

6) Starta en bra vana. Gör några solhälsningar på morgonen eller meditera en minut. Gå eller cykla till jobbet. Kan bli såväl hälso- som frugal win.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Köpte själv ett par helt formgjutna svarta byxor i caprimodell från Esprit för 60 kr på Erikshjälpen häromsistens. Pashminasjalar eller sjalar i den storleken finns nästan alltid på loppis och om inte kan du i Stockholm fynda dessa billigt på Drottninggatan i höjd med Rosenbad (min favoritbutik i halsduks/souvenir-segmentet drivs av asiater, snett emot dansmuseet).
** För tt inte diskriminera er män kan jag åtminstone försöka mig på ett tips och det är att så här års hålla kvar vid en snygg piké-T-shirt-look istället för att gå direkt på skjorta+kostym. Beige chinos, marinblå/mörkgrön/mörkgrå piké och ett snygga sneakers till det. Vet inte hur andrahandsmarknaden ser ut för er men antar att du skulle kunna hitta ett par av dessa items begagnade.
*** Jag har köpt dessa masker i engångsförpackning på ICA Kvanutm för runt 15 kr/st. 
**** Apropå spegel kom min 11-åring hem från tio dagars scoutläger häromdagen med en helt fantastisk insikt. Hon hade inte sett sig själv i spegeln under hela lägret (eftersom de var i skogen) och när hon såg sig sig själv i spegeln för första gången efter det tyckte hon att hon var finare än förut. "Vad tror du att det beror på?" undrade jag. "Jag tror att man blir finare av att inte bry sig så mycket". 

Spartips underhållning

Som ni vet är ett av mina stora intressen film och jag har till och med delgivit er min topp-10-lista, något som jag annars bara förbehåller mina allra närmaste. Att på dagtid få glida runt på Stockholms Filmfestival var en av mitt livs bästa upplevelser punkt slut.* Här i Hälsingland har vi vår egen Bergmantradition nämligen filmvisning klockan 20:00 alla kvällar utom vid exceptionellt badväder, då vi är vid tjärnen, även kallad Blodigeldammen. Filmerna sourcar vi dels från det lokala biblioteket (streamingtjänsten går dessvärre bort på grund av bristfällig och dyr uppkoppling) och från loppisar. Här uppe kostar en avlagd DVD i snitt 15 kronor och givet att vi ofta är fem personer som tittar blir det en kostnad per hufvud på tre kronor och filmuppelvelse. En bra film sparar vi till nästa sommar och då kryper kostnaden ner till 1,50kr/person vilket väl ändå får anses vara frugalt givet att bio för oss alla går på nästan sexhundra.

Ovan skymtar bara en bråkdel av våra filmer. Vi har även två lådor fulla - en med min mans gangsterfilmer och en med mina förnekade romcoms. Den bästa kombon är en hyfsat barnvänlig film (men gudarna ska veta att vi ibland tvingas snabbspola vissa scener) som ändå har vissa kvaliteter. Man ska inte på förhand bestämma sig för vad barn gillar. Några av våra barns favoriter för året är den prisbelönta turkiska filmen "Mustang" och skruvade tyska "Min pappa Toni Erdmann". 

Idealfilmen är alltså något som alla i familjen gillar, men som ändå har viss kvalitet. Onödigt att säga att vi ser Nyckeln till frihet varje sommar. Andra favoriter är Donnie Darko, The Holiday och Miffo (ja, jag sa ju att det skulle vara något alla i familjen gillar så det kan inte bara vara Sundance-vinnare). Många loppisfynd har varit bottennapp och de går direkt tillbaka. Snart kommer vi också göra en gallring och bli av med sådant vi inte kommer att se om. Men nu handlade inte spartipset underhållning om att "se på DVD", eftersom det så att säga säger sig självt. Nej, mitt tips är att ladda ner appen International Movie Database a.k.a IMDb. Varför? Det ger en helt annan dimension till film. Det var inte förrän jag läste flik "Trivia" om filmen "Titanic" som jag förstod hur otroligt cool den filmen är. Att det är en exakt replika (med några undantag av typen två centimeters breddiff i den magnifika trätrappan) av originalbåten, att filmproduktionen kostade mer än det indexuppräknade originalbygget, att ättlingar till överlevare är statister i vissa scener osv. osv. i oändlighet. Min andra tittning av Titanic går inte att jämföra med den första. Det är lite som att du bättre förmår att uppskatta ett "fint" vin om du läst på om dess ursprung, tillverkningsprocess bla bla. 

Ta en film som Dirty Dancing. Jaja, Patrick Swayze ålar tillsammans med Jennifer Grey, you know the drill. Or do you? Visste du exempelvis att de två huvudrollsinnehavarna avskydde varandra så till den grad att man vid något tillfälle tvingade dem att se om provfilmningarna (där de tydligen hade fantastisk personkemi) för att de skulle få arbetsmoralen åter? Visste du också att filmen spelades in i Virginia i oktober, vid den tidpunkt då löven börjar ändra färg, vilket gjorde att man i skogs- och vattenscenerna var tvugen att spraymåla vissa löv gröna? Det var för övrigt så kallt att skådespelarnas läppar blev blå i vattnet, därav bristen på närbilder. Eller att krälscenen faktiskt inte var med i manus utan mer var ett mellan-tagningarna-skoj, men att regissören tyckte att den var så charmig att den fick kvarstå?

Samma sak med en banal historia som Pretty Woman. Du vet scenen där Richard Geere snäpper halsbandsboxen över Julia Roberts fingrar och hon börjar skratta. Detta var ett av Richards pranks och inte del av manus. Men regissören behöll scenen och vissa menar att det var i det här ögonblicket stjärnan Julia Roberts föddes.

Jag är en sådan sucker för den här typen av information att jag kan ägna lika mycket tid att läsa på om filmen som jag lägger på att se själva filmen. Spoiler alerts struntar jag i, jag tycker det är mycket roligare att på förhand veta en massa detaljer om själva produktionen eller relationen mellan skådisarna innan jag börjar kolla. Är du anti spoiler kan jag åtminstone rekommendera att du läser Trivia efter filmen. Risken finns emellertid att du vill gå tillbaka och se om hela filmen igen.

Igår såg vi om Good Will Hunting. Jag hade för mig att den var rätt bra men den har inte åldrats särskilt bra, en rätt seg historia med mediokert skådespeleri förutom Robin Williams R.I.P. Och för övrigt var det vid den parkbänk där Robin Williams och Matt Damon hade sitt "turning point talk" i Boston Public Garden som fans efter Williams bortgång 2014 samlades för att lämna blommor och meddelanden. Vidare hade manusförfattarna (Damon & Affleck) smugit in en apart sexscen mellan de två straighta huvudrollsinnehavarna på sidan sex i manus, för att se vilka studios som bemödat sig med att läsa så långt som sidan sex i manuset. Endast en studio - Miramax - kommenterade scenen och de fick också göra filmen. Vem på Miramax? Weinstein...

Listan kan fortsätta hur långt som helst, jag skulle kunna sitta och rabbla trivia hela dagen. Men det gör jag inte utan jag uppmanar dig att leta fram IMDb:s triviasegmentet hos just din favoritfilm och dela med dig av något roligt fakta i kommentatorsfältet. Men så gör det nu bara.

Scrolla ner till "Trivia"

Mvh/

FruEfficientBadass

* För övrigt ljuger folk som säger att deras bästa upplevelser är att föda barn, det suger. 

Tips på kreditkort som fixar matkontot

Missa inte intervjun med Åsa Axelsson och familjen FRI i gårdagens SVD. Det var låst artikel men om du är prenumerant får du gärna dela med dig av artikelns konklusion i dagens kommentatorsfält. 

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bank Norwegian SE.

Executive summary: Jag vill med detta inlägg ge ett spartips som är kopplat till kreditkort. Så vill ni till ingen kostnad (det är kostnadsfritt kortet såvida du inte är en person som tycker om att delbetala räkningen) stödja en hönsbonde samtidigt som ni får ordning på exempelvis matkontot, tveka ej att signa upp er. Men huvudpoängen är följande: Med ett kreditkort dedikerat till mat är det brutalt enkelt att följa dina matkostnader. Och du kan få vissa andra fördelar på köpe se nedan.

Jag har tidigare berättat om min sparresa och att det var trögt som tusan i början. Efter ett par år kom jag fram till att en av de största anledningarna till snigelfarten var ett stort självbedrägeri kring just mat. Jag hade på något vis bestämt mig för vad maten skulle kosta varje månad och sen trodde jag att genom att bara ha denna fluffiga målbild i min hjärna skulle få just det utfallet. Problemet var att det uppstod ett sorts avvikelsemönster när jag väl stod på ICA Nära med tre skrikande barn i kundvagnen. Matpengarna tog jag nämligen från mitt vanliga lönekonto, det där jag idag bara har pengar öronmärkta "fickpengar"* och väl på plats i butiken kändes allt rimligt, det var ju MAT och man behöver ju liksom MAT det säger sig självt, även om det blev ett antal grillade kycklingar och GB Glace-paket för mycket. 

Jag hade noll koll helt enkelt och ungefär mitt i månaden fick jag börja föra över pengar från kontot "Spar" till kontot "Lön" och så fortsatte det månad ut och månad in. Tills jag en dag, tror det var på en ekonomiblogg minns ej vilken, fick tips om OKQ8-kortet som, om jag inte missminner mig, i början gav 1% cash back. I cash. Konceptet vacklade emellertid något den dagen man konverterade cashback till "du får bara 0,3% tillbaka eller så får du 0,6% tillbaka men då måste du handla för bonusen på någon av våra mackar men bonusen gäller inte drivmedel." Alltså vadå? Jag får 0,6% tillbaka att köpa skumbananer och Turtle bilvax för? Thanks but no thankz.

Då fick jag upp ögonen för ett annat kort nämligen Bank Norwegiankortet, även det ett VISA.  Fördelarna med detta kort är du får poäng på köp upp till 100 000 kronor per år och då får du 0,5%, d.v.s. 0,2% bättre än hos OKQ8.

För mig är detta en sweet setting eftersom jag inte köper mat för mer än 100 000 kronor per år och således får poäng för samtliga mina matinköp. Vad kan jag göra för dessa "Cash Points" då? Köpa resor! Jag skulle tro att jag framledes kommer att flyga i snitt en gång per år och då täcker mina poäng en rätt märkbar del av min resa. Jag får dessutom rabatt på resan med kortet och jag får, precis som med OKQ8-kortet, en finfin reseförsäkring på köpet om jag betalar minst 75% av resan med kortet. Exempelvis får du 500 kronor per person vid försening på mer än 4 timmar (beloppet fortsätter att öka och peakar på 1 500 kronor per person efter ett dygn), bagageförsening på 1 000 kr per person (skäliga kostnader mot kvitto) efter bara sex timmar (tickar på och ökar till 2 000 kronor per person vid 48 timmars försening) samt självrisk hem/villa medan du är borta, avbeställningsskydd mm. Ni som läst bloggen ett tag vet också att jag är stor fan av deras självriskreducerande hyrbilsförsäkring som du som har kortet kan teckna för 249 kronor per år***. Det kan annars bli riktigt dyrt att krocka utan självriskreduktion utomlands. Och självriskreduktion (d.v.s. att ha maxad försäkring) kostar i regel skjortan och halva ärmen i andra länder (och även här...).

Men precis som med OKQ8-kortet gäller det att betala räkningen varje månad. Den effektiva räntan med Norwegiankortet är ännu högre än för OKQ8-kortet (upp mot 22%) så det kräver sin frugal weirdo. Affilitelänk till att skaffa ett avgiftsfritt Bank Norwegiankort har du här.

Så idag har jag stenkoll på varenda matkrona. Genom att ladda ner Bank Norwegian-appen kan jag också se exakt vilken balans jag har per dagens datum och jag kan tweeka mina inköp kring månadsbrytet (som ligger runt den 13:e) på nördiga sätt (d.v.s. om jag är mitt i brytet försöker jag att skjuta på handlingen en dag eller två för att på så vis få en lägre matkostnad för den månaden - ett ljuvligt självbedrägeri****). Jag reser dessutom billigare och behöver inte bekosta dyra reseförsäkringar. Katching-känslan att stå vid bagagebandet och inse att ens väska inte dyker upp, underbart.

Använder du kreditkort och om ja, kan du rekommendera något annat än det jag nämner ovan?

Mvh/

FruEfficientBadass

* En benämning jag för övrigt fick många kommentarer kring när jag använde den i ett inlägg med "wuäwuä den som ändå hade flera tusen i fickpengar" eftersom min definition av fickpengar är allt som inte är räkningar och mat, d.v.s. även TBE-vaccin, resor med kollektivtrafik och foträta skor till barnen, inte primärt tuggummi, smink och tidningen Okej. 

** De som omfattas av försäkringen är du, din make/maka samt barn under 23 år.

*** Du kan dessutom säga upp denna hyrbils-självrisksreduktionsförsäkring när som och få tillbaka diffen på ditt konto, erfor jag nu när vi efter att ha skaffat bil sade upp försäkringen. MEN! Om vi planerar en resa utomlands ink. bilhyra skulle jag utan att tveka skaffa försäkringen igen eftersom 249 kronor vida underskrider kostnaden för självriskreduktion för bara någon dag nere på kontinenten.
**** Som dessutom triggar mig att verkligen gnaga ur varenda rest i kyl och frys vilket rimligtvis borde minska mina matkostnader med runt 1/30-del varje månad vilket borde bli runt 2 600kr/år (vi kostar ungefär 220kr/dag i mat).

Face Your Fears - Blir rik och lycklig

Enligt mina beräkningar är ni 1 700 personer som vanligtvis läser den här bloggen som INTE läst nedan inlägg från 2017 så here you go - sommarsändning:

Människan är ett djur högst uppe i näringskedjan (än så länge). Vi har kommit hit på grund av evolutionära habrovinker som bland annat gått ut på att göra oss uppmärksamma på fara (prassel i busken - aj aj). Därför är rädsla inget att skämmas för, det är ett av våra starkaste kort, vid sidan av förmågan att nyttja verktyg och föra intellektuella resonemang. Jag bör inte gå runt och vara rädd eftersom jag...
- ...inte behöver bry mig om risken för mig eller mina familjemedlemmar att bli attackerade av rovdjur (annat än undantagsvis).
- ...troligtvis kommer att ha mat för dagen för resten av mitt liv (såvida inte Russel hade rätt om induktionsproblemet - varför du bör vara lite prepper, se tidigare inlägg på temat)
- ...förhoppningsvis inte behöver dö av en simpel infektion e d. som var vanligt "på förr i tiden" som mina barn brukar säga.

Inte ett vanligt problem idag

Ändå ägnar jag en del tid åt att vara rädd. Dels har jag de uppenbara rädslorna för terror, brand och att barnen ska dö på olika sätt. Men under det lagret ligger ytterligare ett rädslo-skikt som jag först de senare åren (i samband med att jag trappat ner på konsumtion och bling) lyckats identifiera. Maslow lägger behovet "samhörighet" som nummer tre i sin behovstrappa, efter fysiologiska behov och trygghetsbehov. Baksidan av samhörighet är rädslan för att inte höra till. För även om vi fordom var rädda för att bli uppätna av rovdjur, var en minst lika stark rädsla att bli utesluten ur gruppen och lämnad själv på savannen eftersom vi då låg risigt till vis-à-vis rovdjuren. Och jag har varit (och är fortfarande om än inte i samma utsträckning) rädd att inte höra till.

Exempel från mitt liv: För ett antal år sedan hade jag bokstavligt talat hellre dött än tagit med lunch till jobbet. Jag hävdade för mig själv och andra att det berodde på att "lunchen är min enda fria tid på dagen, då vill jag bort från kontoret" och att "utelunch är en utmärkt arena för nätverkande". Men vad det egentligen handlade om var rädsla att framstå som en loser. Cheferna gick ut på lunch, administratörerna (företrädesvis kvinnor) stannade kvar vid mikron. Detta skulle jag ju aldrig någonsin ha erkänt för någon, eftersom det både är osmickrande för mitt ego och politiskt fet-inkorrekt. Vilket i sig skulle kunnat riskera att utesluta mig ur gruppen. Samma sak med resor. Jag intalade mig att våra utlandsresor handlade om att "komma iväg som familj och få lite familjebonding" (precis som att man inte kan göra det hemma?). Det var visserligen trevligt att komma iväg, jag påstår inget annat, men om jag verkligen gick till botten med det hela handlade det i stor utsträckning om att jag tyckte det kändes fattigt och pinsamt att inte resa utomlands årligen (för att sedan kunna prata om det i fikarummet). När jag slutade konsumera exempelvis säsongsnya kläder, årliga utlandsresor och uteluncher fick jag en handfull insikter:

1/ Jag blev inte utesluten ur flocken. Tvärt om, jag har den bästa flocken ever. Inspirerande, intelligenta och kärleksfulla personer formligen trillar in i mitt liv från höger och vänster, som en sorts "Flock 1:2". Detta är ingenting jag aktivt gått in för, det har bara blivit så. Det kanske är en naturlig konsekvens av att jag helt kapat samtalsämnet konsumtion vilket resulterat i en annan slags samtal. Eller så utstrålar jag orädsla (heter det så?) vilket attraherar alfaexemplar.
2/ Jag förmår sortera viktigt från oviktigt i mitt liv. På samma sätt som en rejäl garderobsrensning kan blottlägga dina key items och således bidra till minskad tid att kuska runt i butiker i jakt på key items, vet jag nu precis vad som har betydelse. Ett konkret exempel: Om jag förr hade velat återse en gammal kär kollega hade jag troligtvis föreslagit en dyr krog (gärna nyöppnad och trendig för att visa vilken cool person jag är). Idag - jag bjuder hem hen till familjen på fredagsmiddag med lite vin och prat eftersom det är relationen jag vill åt, inte en show-off på ett trendigt ställe.
3/ Jag sparar SHITLOADS OF MONEY. Ber om ursäkt för versalerna, men jag måste verkligen betona denna aspekt av att skaka av sig sin sociala ängslighet. Du spar så mycket pengar baby så det är inte klokt.

En mycket ungefärlig överslagsräkning från mitt liv:

Många ser sparande som försakelse. Jag förstår detta, jag har själv varit där för 6-7 år sedan (eller 4 om jag ska vara ärlig). Men nu, detoxad från konsumtion som livsstil, förstår jag att det finns positiva aspekter med att leva ett liv utan samhörighetsknarkande. De sparade pengarna är en positiv bieffekt av detta, och de använder jag till att bygga en frihetsbank. Men lyssna noga nu för jag säger detta bara en gång:

Jag hade gjort dessa förändringar även om det inte givit några sparade slantar.

Detta då jag erfar att mitt liv blivit mer avslappnat och lustfyllt. Mina relationer är av högre kvalitet, jag känner oftare pirr i magen över livets små krumsprång och jag skrattar oftare. Forskning visar också att människor som desperat söker sig till samhörighet paradoxalt nog ofta slutar med det motsatta det vill säga mindre samhörighet ("People with a strong motivation to belong are less satisfied with their relationships and tend to be relatively lonely". Roy Baumeister, socialpsykolog). Så - kasta rädslan överbord, bli rik & lycklig (och smal och brun och smart...).

Mvh/
FruEfficientBadass

Spartips ovanor

Jag lyssnade för ett tag sedan på ett Optimal Living Daily, en podd där Justin Malik läser upp bloggposter på temat "Optimal Living". Detta avsnitt (som jag dessvärre inte hittar nu) handlar om beteende-ekonomi och hur man kan ändra sitt beteende med monetära incitament. Skribenten av berörd bloggpost exemplifierade med sin far, som under många år försökt att bli av med sina överflödiga kilon på grund av diabetes-tecken etc. Den slutgiltiga fixen var varken ett allvarligt läkarsamtal eller Tinderpress, utan Pengar. Mannen i fråga slog vad med sin son om en rätt stor summa, tror det var 2 500 dollar om att han skulle sluta äta vissa saker typ efterrätter vad vet jag. Sakta men säkert gick pappan ner i vikt och idag klarar han sig utan en del av de mediciner han gick på tidigare. Tricket har med beteendepsykologi att göra och det är vår djupa aversion mot förluster som är det riktiga triggern till att ändra beteenden. "We are more averse to losing than we keen on gaining". Det hade alltså inte haft samma effekt på pappan om han enbart lockats av en belöning, det var det faktum att han också kunde gå miste om 2 500 dollar som fick honom att upphöra med sina destruktiva matvanor.

Jag känner igen det där från snustiden. Om vi bortser från det faktum att jag en tid före själva snusstoppet - troligtvis på grund av två års frugalt snusande av billigt gör-dig-själv-"snus" som jag misstänker inte innehöll något nikotin men däremot kändes som vidrig bomull i munnen - nästan kräktes, var den psykologiska sporren varken framtida tandlossning eller potentiellt hjärtslitge. Det var degen. För jag avskydde verkligen att varje månad avstå från att pytsa in 600-1 100 kronor i ISK:en (belopp beroende på var i lökskalarprocessen jag befann mig) för en hobby så värdelös.* Eftersom den tillintetgjorda förlusten (snuspengarna) gjorde sig påmind med jämna intervall, månadsvis, var det lätt att hålla motivationen uppe. "Inte heller den här månaden gick jag bet". Och det värsta som kunde hända var ju att jag tog upp ovanan igen och då hade jag sparat några tusen och givit tandköttet lite ledigt. Med den inställningen, snarare än "nu måste jag sluta för livet annars dör jag", gick det så mycket lättare. Det var odramatiskt, ja, till och med KUL hör på den.

Så mitt tips till dig frugal weirdo som vill sluta göra något dåligt och börja göra något bra, koppla det till din framtida frihet och tänk på den förlust då erfar då du fuckar upp. Det är nämligen det här som är tricket. I en citerad studie i uppläst blogg hade man gjort undersökningar i tre kontrollgrupper: En grupp som bara fick belöning. En grupp som fick en splitt av belöning och egen risk, d.v.s. de fick ge en deposition vid studiens början och sumpade de att sluta med vad de nu skulle sluta göra, så rök den. Den tredje gruppen minns jag inte, men det var solklart mest effektivt att själv riskera att gå miste om sina egna pengar. Tänk inte att "Jag har vunit" utan "Jag har undvikit att förlora".

Viktig här att verkligen påminna sig den här alternativkostnaden. Lämpligen påminner du dig själv vid löning, i form av en frugal liten Freixenet för 34 kronor (artikelnummer 7738). Ja, du kan ju inte bli hur bror duktig som helst, då riskerar det att gå åt skogen. Klappa dig själv på axeln återkommande: "Duktiga jag som inte heller den här månaden snusade eller åt utelunch. Det resulterade i 3 000 kronor in i ISK:en vilket betyder cirka 5 000 kronor före skatt vilket är tre arbetsdagar denna månad jag jobbat för mitt framtida jag."

Mvh/
FruEfficientBadass

* Eller njae...endast en nikotinberoende kontorsslav kan förstå njutningen av att glida in i ett svalt konferensrum med tre timmars processmöte framför sig i vetskap om att man inom kort ska få komplettera kontorets fancy pancy kafe américano med en liten General Mini.