Cirkus Arbetsliv

Det händer spännande saker på jobbet nu. Jag har ju rastlöst sneglat mot utgången sedan i våras (sex månader in i anställningen haha), men samtidigt njutit av min feta lön och min feta bil. Det som besvärat mig mest är att jag fått en ny KFH (Kunden Från Helvetet). Jag har inlett ett projekt att fasa ut hen, men även oaktat denna kund sköljer tjänstemannalivets tristess och meningslöshet över mig i vardagen. Jag är bra sugen på att säga upp mig.

En märklig sak är att min chef är försvunnen. Ingen vet vad som hänt. Efter ett mystiskt semestermeddelande från en dag till annan är han onåbar och sedan en vecka tillbaka har han ett out of office utan datum för återkomst. Först nu fick vi ett meddelande om att chefen är sjukskriven. To be continued.


 
Imorse balanserade jag för övrigt om min ISK. Tidigare fördelade jag Spiltan Aktiefond Investmentbolag/LF Index USA 40/60 men har nu skiftat om till 60/40. Inte för att jag tror att USA i förlängningen är en dålig investering utan för något som min guru Per H Börjeson skrev i sin julhälsning:

Varning för bubbla?
I Spiltans q3-rapport skrev jag att dagens marknad känns lite ”déjà vu” från år 2000. Då förändrade internet världen, men många av bolagen från den tiden finns inte längre kvar. På samma sätt kommer AI att förändra världen, men många av de bolag som nu lägger miljarders miljarder på AI, utan att få några större intäkter, kommer att få problem i framtiden. När bubblan spricker, oavsett om det är nästa månad eller om flera år, kommer det att drabba hela marknaden. Ovanstående fick uppmärksamhet i media och den 17 november blev jag inbjuden att vara med i Ekonomibyrån för att diskutera bubblor med Robert Bergqvist från SEB och Victoria Silvstedt.
Vad tror ni, är det klokt att ombalansera eller var jag för snabb på avtryckaren?

Mvh
EB

Slösaktigt november - Ett inlägg om kläder och sånt

Om oktober var sparsamt har november varit slösaktigt. En del är drivet av barns födelsedag och Stockholms Filmfestival. Men mycket är också ren och skär shopping och hör på detta: Jag har för första gången på åratal köpt nya plagg. 

Varför? 

För att just de här plaggen - två par jeans - inte fanns att köpa på Sellpy, annat än i pris snarlikt nypris. Det var en vän till mig som kom snajdandes med ett par snygga jeans i lite vid modell av märket Ninepine (jag är ej köpt). Jag, som de senaste femton åren nästan uteslutande gått i slim fit jeans parat med stövlar, fick nu höra att detta tydligen var UTE. 

Ni vet vad jag tycker om mode och trend. Jag föredrar stil. Stil handlar om att hitta vad man passar i och ha någon form av kontinuitet där du förhåller dig trogen till det som passar just dig. Med det sagt finns det lite knep att ta till för att ändå framstå som någon som har lite koll, utan att ruinera dig. Och utan att begå våld på ditt jag.

Jag hade en kollega en gång som var intresserad av mode och kläder. Det här barn var på den tiden, tidigt 2000-tal, då Ebba von Sydow hade en modespalt i någon kvällstidning. Vi brukade sitta och kuckilura kring den här spalten på fredagar och min vän sa något som fastnade: "Man behöver ju inte ta till sig allt som är trendigt, men man kan plocka ut en detalj av typen en färg eller ett mönster och använda det på exempelvis en accessoar." Hennes resonemang var att det visar att du, även om du är klädd i din grundstil år ut och år in, ändå inte var tappad bakom en stilvagn. 

Ååå jag känner att jag INTE predikar för de stora massorna här. Hälften av läsarna går bort direkt (män) och uppskattningsvis 80 procent av kvinnorna (som lever ett stealth wealth-liv) likaså. Jag skriver för resterande kvinnor, som anser att det bör gå att kombinera ett hyfsat sparsamt liv med lite garderobsskoj. 

Minns ni när neonfärger kom tillbaka för några år sen? Hemsk trend förvisso. Men om vi tar detta som ett exempel. Istället för att gå på HM och köpa tre nya outfits i neon kan man på Sellpy fynda exempelvis ett armband eller en kuvertväska att ha på fest i någon ärtig neonfärg och på så vis signalera att "Jag är medveten om trenden, jag väljer att visualisera den sparsamt". 

Varför ska man ens signalera att man är medveten om trenden? Jag talar nu till de manliga läsarna när jag förklarar: Vi vänder oss inte till er. Varför skulle vi? Ni kan ju knappt skilja på marin och petrol och ni kan utan problem kalla en trikåtopp för blus osv. Vi kvinnor vänder oss till andra kvinnor. Vi vill impa på dem. Det är säkert en rest från grottorna när en ny hona anslöt sig och på kort tid behövde etablera status. Då genom ett mäktigt stycke koskinn eller vad vet jag, konstfärdigt flätat armhålehår. Men idag i form av att anamma något som trendar. Är man därtill modeintresserad och/eller befinner sig i en medelålderskris, blir detta signalvärde betydelsefullt. 

Så kom det sig att jag bestämde mig för att i november förnya min jeansgarderob. Det hela sammanföll med att jag råkade passera Ninepines flaggskeppsbutik på Kungsgatan, en butik den vän jag nämnde i inledningen besökt. 

Servicen var perfekt. Expediten föreslog en storlek och den passade. Jag köpte ett par mörkblå som går att ha på kontoret. Jag sitter faktiskt på kontoret i detta nu, i dessa jeans:


Det jag gillar mest med dem är silhuetten från sidan och bensluten:



Dessvärre satte det här jeansköpet igång en dominoeffekt av shopping. När jag nu hittat ett par välsittande, stretchiga, ej föråldrade jeans i mörkblått, ville jag också ha dem i svart och min storlek var slut i Ninepines butik. Men de fanns online och då fick man dessutom 10 procent rabatt vid första köpet. Om du bor ute i landet och tänker dig att du ska köpa ett par jeans från Ninepine - ta en storlek mindre än normalt. Storleken anges i benlängd (30/32/34) kombinerat med midja (då används benämningarna S/M/L/XL). Jag var helt säker på att jag var en medium i midjan, men det blev small. Det är mycket stretch! Så är du en klassisk 38:a, var beredd på small. Benlängden är emellertid densamma som på vanliga jeans.

OBS! Det här är dyra jeans. I butik runt 1 400 kronor. Dessutom funkar det dåligt med mina stövlar till. Jag vill inte knöla ner jeansen i dem givetvis, heller ej känna stövelskinnet mot mina ben. Det som krävs är någon form av boots/stövletter med kort skaft. 

Jag har ett par mörkbruna mockastövletter som passar bra till de blå jeansen, men behövde något dito svart för de svarta. Sellpy hade mest högklackat och i feststil (satin etc), så jag googlade och hittade nedan hos en stor återförsäljare av kläder och skor:


Igår när jag köpte dem var det 55 procent rabatt så jag betalade 630 kronor (ordinarie pris 1 400 kronor). Tamaris, så jag vet att det ordinarie priset stämmer hyfsat. Jag gick in idag och då kostade de 840 så det kändes ju tillfredsställande. För att komma upp i 55 procent rabatt var jag emellertid tvungen att köpa två varor så jag köpte en mössa i kashmir i deras outlet för 116 kronor, så lite lurad blev jag allt. Men kashmir är kashmir och en mössa är en mössa.


Summa summarum: Shopping för i runda slängar 3 300 kronor. Men i mitt tycke bra basplagg som kommer att hålla i ett antal år. Med tanke på att mina höga stövlar är inne på runt femtonde året kommer även ovan skor att hänga med. Jeansen förhoppningsvis också. Och när det sen blir ute med vida jeans plockar jag bara fram mina skinny jeans och stövlar igen. 

En vän hörde för övrigt av sig igår och hade panik inför en arbetsintervju på måndag. Arbetsplatsen är av det lite striktare slaget och min vän är inte särskilt bekväm i strikta kläder. Hon är mer en fladdrig-blus-personlighet medan det här stället nog mer är kavaj och kostymbyxor. 

Jag skickade då henne nedan bilder som food for thought. En kavaj behöver ju inte vara i styvt material. Den kan närma sig kofta:


Ett par välsittande jeans, inte för ljusa, en topp eller skjorta under och du är hemma. När du väl kråkat avtal kan du plocka fram din ordinarie garderob igen.

Det var allt, ett lite udda inlägg på en sparblogg. Men ni som varit med ett tag vet ju att jag skriver om vad jag vill. 

Ha en underbar helg!

EB

Nya lyan: Del 2:2

Vet inte om ni har planlösningen i färskt minne från förra inlägget, men så här ser den ut:


Före/efter vardagsrum:


Väggen till vänster var tapetserad i en raffig fondtapet med silvriga inslag medan övriga väggar hade någon form av molntussig ljusblå variant med inslag av många kraterlika hål. Målaren var tvungen att tapetsera fondväggen två gånger eftersom han inte kunde leva med sig själv när blommorna lyste igenom och för detta blev han belönad med en flaska Moët. 

Från hallen ser man in i min lilla kokong, tyget med mönster Fåglar hänger med:



Jag gillar att ha två soffor mitt emot varandra. Dels för att det är mysigt att kunna sitta mitt emot människor snarare än på rad eller i vinkel. Men också för att detta möjliggör för två personer att båda ligga ner och se på film (TV:n står längs med högerväggen). Soffan vid fönstret fick jag av den förre hyresgästen i förra lägenheten. Den hade stått i hennes studentrum tidigt 2000-tal för att sen föra en tynande tillvaro i källarförrådet. Hur fin som helst! Den andra soffan köptes till lägenheten i stan, faktiskt ny men inte så dyr. 

Jag valde under hösten att förnya färgschemat i vardagsrummet. Från att ha haft företrädesvis grått, blått och enstaka inslag av grönt, tog jag fasta på färgerna i nedan plansch (rosa och aprikos - som ni kanske minns funkar det med den koreanska inredningsestetiken "med inslag av pastell"). Kuddöverdragen och planschen är från djävulens leverantör Temu och kostade inalles 200 kronor. 

Det här är ett tips till er som liksom jag inte har ordentliga inredningsskills. Gör det enkelt för dig. Hitta en väggprydnad (tavla/plansch/foto om du så vill) som du gillar, som din själ spritter till lite av. Leta i museibutiker, online, second hand. Plocka sedan upp två av färgerna från denna och skaffa kuddöverdrag och/eller en filt i dessa färger. Se till att tillbehören är synliga i samma vy som väggprydnaden. Voilà, inredning for dummies. 

Överkurs: Lämna in planschen på professionell inramning hos en ramaffär, gärna med reflektionsfritt glas. Kostar en del, men är det navet till din inredning i ditt mest betydelsefulla rum är det en investering bra mycket mer värd än ett nytt sideboard från Mio.

Rosa gifter sig faktiskt rätt bra med rött i mönster Manhattan (såg exakt denna
kombo i en inredningstidning)

Vardagsrum mot sovalkov (där jag även satt upp stringhyllan)

Några punkter i vardagsrummet:

- Avskalade väggar (man hålar ogärna nytapetserat)
- En stor matta binder ihop soffgruppen
- Varma glödlampor (gå till en specialiserad lampaffär för maximal glöd)
- Lagom med välskötta (detta är nyckel) växter och levande ljus, gärna blockljus i glasvas

Minstingens rum:



Minstingens rum var till höger tapetserad med en blommig gråvit tapet men spontanmålad i mörkt duvblått på övriga väggar. Jag säger spontanmålad eftersom det kändes som att någon på fyllan hittat en dunk blåfärg, tagit största penseln man hittat i förrådet och kört igång på stubben. Utan att passera fånerier som maskeringstejp eller golvskydd. Det var blåfärg på listerna, på eluttagen, på lysknapparna och på garderoberna in till höger. 

Men efter att målaren var klar med snickerier och uppsättning av den gröngrå tapeten blev rummet hur fint som helst. Den gröna färgen togs upp i ett antal detaljer och växter. Vintageplanschen köpte hon i Amsterdam i våras.


Odågans rum är mer eller mindre en replika på det rum hon hade i förra lägenheten. Temafärger svart, vitt och rosa. 


Nyligen köpte jag en klädstång modell mindre och en rullbyrå för alla hennes hårfönar, vilket frigjorde yta. 

Klädstång med skohylla 199kr på Ikea

Mängden hårvårdsprylar står inte i
proportion till deras hårmängd.

I samband med flytten fick de nya dubbeltäcken. Det är tydligen något som trendar hos unga. Dels underlättar det för odågan att ha övernattande pojkvänner då deras vision av mys är att kunna ligga under samma täcke. För minstingen handlar det om att skapa känslan av att inte sova i sina föräldrars gamla dubbelsäng utan i en lite extra bred 140-säng och till den illusionen bidrar dubbeltäcket. 

Jag har bara en uppsättning lakan var till dem så det gäller att tvätta och torktumla en dag då de inte bor hos mig. Det är också ett litet härke att trä i det gigantiska täcket i påslakanet och att få det att nå ut till alla kanter och stanna där. Jag har efter några månader jobbat fram en metod som inbegriper påslakan ut och in som läggs på täcket och fästs med gummiband i alla hörn samt säkerhetsnålar upptill för att sen vränga på påslakanet. Det är lite av ett gympass, men vad gör man inte för att hålla glinen på gott humör.

Ja, det var nya lyan. Jag vet att det finns saker att fila på, som gardinlängder. Jag förbannar mitt korttänkta jag som i förra lägenheten klippte ner längderna i mina fina vita linnegardiner för att passa takhöjden där. Jag borde sparat hela längden och fållat upp den, för nu hänger just dessa gardiner på halv stång vilket är oerhört otillfredsställande. Jag funderar på att skaffa korta linnestycken i avvikande färg (beige?) att sy på de långa vita gardinerna så att de går dit de ska nämligen golvet eller ett par millimeter ovanför.

En tanke som slår mig när jag gjort dessa inlägg är hur lite jag faktiskt köpt nytt till min lägenhet (eller alla boenden historiskt). Det mesta är gåvor från vänner eller köpt second hand. Det enda jag kan komma på är köpt nytt är dubbelsängen i minstingens rum och en av sofforna.

Mvh
EB