Tema: Sparsamt oktober

Efter att ha skrivit förra inlägget drabbades jag av en sorts skev längtan. En längtan tillbaka till spartiden, när jag gick igång på att hålla mig med dagspeng och jaga extrapriser på Willys. Två saker hände i veckan som fick mig att fundera ett extra varv kring mitt nuvarande liv i sus och dus:

1) Ett samtal med en vän på temat. Hon är tätare än en plastbytta men avskyr resursslöseri, vilket gör att hon trots sexsiffrig lön letar allt second hand och beställer resor ett år i förväg för att komma ner i pris. Hon triggas av utmaningen helt enkelt. Jag minns ju som i ett rosa skimmer åren med sparsamhet och hur jag kunde få samma (om inte bättre) lyckorusningar av en hög sparkvot än att köpa en massa bling vilket hade varit mitt tidigare uppåttjack. Inte för att jag köper en massa bling för tillfället (minus serumet) (och en vintage Michael Kors-väska som bara är 100 procent jag), men ni fattar vad jag menar. Jag saknar att känna mig resurssmart. 

2) En olycklig migration av personlig data mellan min gamla och nya jobbdator gjorde att min snuttefilt sedan 2015 - sparplanen i Excel - gick om intet. Vilket föranledde att jag gjorde en ny månadssammanställning av utgifter. Det var när jag kikade på utgifterna för september (räkningarna drogs idag) som jag hajade till på post mat. Det är helt sjukt, men jag verkar ha lagt 8 698 kronor på denna kategori under september. Ej inräknat restaurangbesök. Och då är barnen hos mig två veckor av fyra. Det är lika mycket som vi la på mat i en fempersonsfamilj (även om maten blivit dyrare nu).

Så detta kommer att ske under oktober: Med vissa intervall (ska försöka göra det varje fredag), kommer jag att följa upp nedan parametrar:

a) Dagspeng

Jag återgår till min tidigare ledstjärna 200 kronor per dag vilket många reagerar starkt på så jag säger som jag brukar: Dessa 200 kronor ska räcka till ALLT som inte är mat eller kommer på en räkning, såsom läkarbesök, apoteket (både lilla och stora gröna), kollektiva och icke-kollektiva färdmedel, böcker, nagelfilar, stuprännor, bensin till gräsklippare, vårlökar, flugsmällor och cellosträngar. Om en pott inte används en dag förs den vidare till nästa och möjliggör på så vis större inköp eller krog. 

b) Brutalkoll på matkonto

Denna månad ska jag damn it följa alla mattransaktioner och försöka bena ut hur det kan dra iväg så mycket. Jag brukar ju storhandla innan barnen kommer, men denna handling brukar sällan gå på mer än 1 200 kronor och det är en gång i månaden. Sen köper jag en del frukt och grönt på en torghandel nära mig, men då använder jag inte ens det för mat dedikerade kreditkortet. Så egentligen handlar jag för mer än det jag skrev ovan. Jag har Hello Fresh under barnveckorna, men även om kassarna är förhållandevis dyra (fyra middagar för 850 kronor) så är alternativkostnaden (att själv köpa fullstora förpackningar och göra samma antal måltider) ungefär lika stor om inte större. 

Ledstjärnan är att dra kortet så få gånger som möjligt per dag. Ingångsvärdet per idag fredag den 26 september är (efter överföring överskjutande belopp till sparkontot) 200*28 kronor (200 kronor gånger 28 dagar eftersom den 25:e oktober är en lördag varför lön kommer en dag tidigare) = 5 600 kronor.

Jag ser redan ett problem i horisonten och det är att en av mina räkningar ligger på autogiro mitt i månaden (Parkster), men den räkningen kommer jag att mota i grind från sparkontot. Öfver min döda kropp att jag kommer att lägga undan dagspeng till att betala boendeparkering och rent tekniskt är det ju en räkning, inte löpande utgift. 

Ett annat problem jag har är det eviga swishandet till barnen eller saker som är barnrelaterade. Föräldraföreningen på dotterns gymnasieskola, kommande studentskivedeltagande (för mig alltså), skit man måste köpa i deras olika klasskasseinsamlingar...Bara dessa swish tar ju en månads dagspeng? Men jag tar ett beslut när och nu:

Saker som jag inte kan kontrollera (d.v.s. samtliga swishförfrågningar från barnen) får gå på barnens konstnärsfond denna månad. Det vill säga: Det enda jag kommer att följa är det jag själv kan påverka, det vill säga min egen konsumtion. Jag kommer emellertid att föra bok över swishandet, mest för min egen vetskap och för att jag ska kunna hålla syrliga tal den dagen de gifter sig.

Så - fredagen den 26 september. Kontot i balans. Klockan är 09:30 och jag har inte dragit kortet en enda gång. Om jag lyckas hålla denna balans kommer jag denna månad att ha en sparkvot på drygt 40 procent. Önska mig lycka till!

Mvh

EB

Jag sprider ordet

Det är kanske lätt att tro att jag fallit ur mina frugala vanor de senaste åren. Det är till viss del sant. Jag storkokar inte linsgrytor eller gör egen tvål. Jag sparar bara till buffert. Mina omkostnader är rekordhöga, delvis drivet av att jag bor i ensamhushåll. Men om jag ska vara helt ärlig: Jag har svårt att motivera mig. Visst hade jag kunnat lägga undan fem-tio tusen på ISK:en varje månad. Men vad tjänar det till i det stora hela då jag redan har det nest egg jag anser mig behöva? Nu har ju börsen varit småsur sedan lägenhetsförsäljningen landade på ISK:en, men när den väl vänder upp igen kommer allt månadssparande att kännas futtigt i sammanhanget.

Så jag har levt på. Jag har nästan levt som en svenne banan. Minus att jag aldrig skulle köpa saker nya av typen säng, kläder. Men jag har rest, jag har ätit ute och jag har tagit taxi. Jag har ju också en särbo som inte är av det snåla virket vilket gör att man lätt förlorar kontakten med rörelsen. Men nu kommer det intressanta: Efter en tid tillsammans börjar vi att påverka varandra, som om strävade vi båda mot mitten.

En av mina favorit-romcoms, What Women Want från år 2000, handlar om kvinnokarlen spelad av Mel Gibson som möter den för honom atypiska smarta kvinnan Helen Hunt. Eftersom jag är en sucker för triviadivisionen på IMDB vet jag att kostymen i filmen är noga uttänkt. I början är Han klädd i mörka kläder, företrädesvis svart. Medan Hon är klädd i ljusa kläder, tonvikt vitt. Men ju längre filmen går, desto mer närmar de sig samma färgskala: Duvblått och olika nyanser av grått. Lite väl finkornig symbolik för en dussinfilm, men jag tycker att det går att transponera på min och särbons inställning till ekonomi (det vill säga livet).

Min särbo var när vi träffades vad jag skulle säga en rätt vanlig representant för medelålders tjänstemannasverige. Bra lön men höga omkostnader. Städhjälp, larm, restaurangbesök, regelbundna frisörbesök, amortering framför investeringar. Inga tankar på tidig pension, eftersom samhället bankat in att man måste jobba mycket och länge och sen helst lite till. Jag upplevde att han hade en viss känsla av frustration inför ett jobb som sedan länge slutat kännas utmanande och kul. Likt en haj fick jag vittring och högg. 

Mina första utläggningar om FIRE möttes av rynkade ögonbryn och skepsis. Det vanliga: "Man lever här och nu", "Tänk om buss/alla gjorde så" etc. I princip allt var heligt, från dyrvinet till larmet. Jag retirerade och tänkte väl i mitt stilla sinne att det nog ändå var för sent, karl är ju ändå femtio. 

Men sen började det hända saker. Det började i det lilla. Han tog med sig papperskassar till affären istället för att köpa nya. Han städade sina bankkonton och avyttrade fonder på fondkonto, tog skattesmällen och la in på ISK. Han skiftade amorteringarna mot sparande i indexfonder. 

Vid något tillfälle tog vi tjuren vid hornen och loggade in på hans Minpension.se, något som krävde dagar av mental förberedelse. Givet hans välbetalda tjänstemannajobb i alla år visade det sig vara en mycket glad överraskning. 

Från att grimaserande ha hållit för öronen när jag närmat mig ekonomi var det nu han som tog upp ämnet, kom med uppdaterade planer kring tjänstepensionsuttag och en eventuell husförsäljning som i början ansågs Helt Otänkbar.

Så en dag hade han skapat sig sin egen exitfil i Excel och konstaterade nöjt att ”går jag vid 55 håller kalkylen”. En arbetslivsförkortning med minst tio år mot vad han trodde var möjligt innan han träffade mig. Idag pratar vi ofta om hur vårt gemensamma fria liv skulle kunna se ut. Saker vi skulle vilja göra, hur vi skulle fördela årstiderna mellan våra olika ställen, resor vi vill göra. 

Till saken hör att varken han eller jag är särskilt äventyrligt lagda. Visst gillar vi att resa, men det är inte meningen med livet för någon av oss. Jag tycker att sommarens bussresa genom Österrike var ljuvlig. En långhelg i Frankrike framåt vårkanten är heller inget jag skulle tacka nej till, men ungefär där ligger ribban för oss båda. Om vi i en framtid kan tänka oss att bo på samma adress - i min hyresrätt eller i hans hus - är vår ekonomiska frihet (fokus hans) än större. 

Så, jag går mer på krogen och kostar på mig enstaka lyxartiklar som ett serum vars pris ni aldrig kommer att få veta (och som ni vet tror jag inte på dyr hudvård men jag har levande bevis i en väns hud). Han å sin sida börjar skala löken. Nu ryker snart hemlarmet och städningen glesas ner till ett minimum. 

Jag skulle emellertid säga att den stora vinningen för hans del inte ens är de extra frihetsåren han nu blivit varse. Nej, det stora skiftet är hans inställning till jobbet som idag är att beteckna som mer relalalaxad. 

När vi träffades körde han strikt kontorstid, prydligt uppstyrd i struken vit skjorta och månatligt klippt hår. Inte bara jobbar han numera hemma någon dag per vecka. Han ser coolare ut (om man med cool menar lite mer tilltufsad). Håret växer på längden och tvären i en nästan strandnära look. Den vita skjortan är bytt mot mer avslappnade varianter, inte sällan hängande utanför brallorna. Kavajen har jag knappt sett under 2025. Skägget - tidigare ett semesterattribut - hänger kvar trots att vi är en bra bit in i september.

Jag ser det som man så ofta ser med folk som väljer "the road less travelled": Man slutar bry sig så förbannat. Idag vet han att det inte är en katastrof om han får lämna sitt jobb. Jag fick honom tidigt att förstärka sin inkomstförsäkring så den har snart varit aktiv i det där kvalificerande kalenderåret. Skulle han bli kickad efter 25 år i den ständigt omorganiserande Stora Firman kommer han att landa på fötterna. 

Och det är här FIRE-magin spelar in: Ekonomisk trygghet handlar om att kunna gå rakryggad genom tillvaron och slippa att känna sig utsatt. Paradoxalt nog är det nog den inställningen (anekdotisk bevisföring) som gör att det är mindre sannolikt att du som FI/semi-FI får kicken. Det är den som hukar längs med väggen som får gå först. Nåväl, kanske inte i LAS-Sverige, men som princip.

Jag läste upp detta utkast för honom och han propsade då på att inlägget skulle innehålla de fem saker han aldrig kommer att ge upp, så här har ni den:

1. Färska burfångade havskräftor (det var tydligen viktigt det där med buren)

2. Beaujolais

3. Fribeteskött (ni får googla)

4. Alla fotbollskanaler

5. Att bjuda familj och vänner på mat, hemma eller på krogen 

Hallå! Jag ser ingen motsättning i att äta burfångade kräftor om man å andra sidan varken ägnar sig åt okynnesrenoveringar eller dussincharter. Att leva ekonomiskt handlar mer om prioritering än självspäk. För som Paula Pant säger: ”You can afford anything, but not everything”.

Som en parentes kan tilläggas att särbon nu börjat så FIRE-frön även hos familj och vänner. Jag har skickat MMM-länkar (”The shockingly simple math…”) att distribuera till enstaka kollegor som sedan konspiratoriskt nickar åt honom i de svala konferensrummens tyranni. Goda idéer är som vatten: De hittar alltid en väg fram.

Mvh

FruEB

Höstens rensning

Som gamla läsare vet är detta lika delar en ekonomiblogg, en svammelblogg och en rensa-i-röranblogg. Det har varit rätt lite av det sistnämnda de senaste åren, kanske främst för att jag inte haft så många röror kvar att rensa. Så jag har tvingats göra det alla kvinnor i min sits till syvende och sist blivit nödd och tvungna att göra: Skaffa ett nytt rensningsobjekt a.k.a. en särbo med friliggande villa och förråd.

Sedan förhållandets start har jag gått igenom badrumsskåp (i vilka låg tomma behållare finkem en masse), köksskåp (där jag bland annat fann färgburkar och växtnäring), garderober (en hel garderob med cykelkläder vilket är en för mycket för någon som inte cyklar) och diverse andra utrymmen som kaoslådor och diverseskåp. 

För ett par helger sedan kom turen emellertid till den vita valen: Förrådet. Det har snackats om detta ett tag. "Någon gång borde jag..." et al och en lördagsförmiddag i slutet av augusti drog vi igång. Eftersom en rätt stor andel av er är lika sjuka i huvudet som jag insåg jag redan innan start att här behövde "läggas ut" som man säger i tidningsbranschen. Så här har ni förebilderna (en sorts hemsnickrad panoramabild):

Ovan är inte ens hela sanningen för normalt sett står tre cyklar här inne varav två just nu knappt får plats. Dessutom ska här in en robotgräsklippare vintertid. Och i väntan på försäljning, en elmoppe. 

Det lustiga var att denna rensning började med att vi råkade stå i förrådet och stirra på väggen till vänster, för att se om det kanske skulle gå att få upp några fler hyllor. Jag vill minnas att jag sa något i stil med "jag tror det räcker med en fem-sex hyllplan för att lösa din förvaringsproblematik". Tills jag kom tillbaka till verkligheten och insåg att: Det är inte bristen på hyllor som fuckar upp din förvaring, det är överflödet av prylar. Och det krävdes inte ett organisationsproffs för att se att ovan förråd hade För Många Prylar. Jag menar, tomma gasoltuber, wellpappkartonger, torkade färgburkar och minst en golfbag för många för någon som knappt spelar golf. 

Mitt föreslagna modus operandi var därför att tömma förrådet i princip helt och hållet (undantaget vinterdäck och en cykel vi visste skulle vara kvar) vilket resulterade i nedan:

Sen dammsög vi, torkade hyllorna rena och tvättade fönstret. Alla prylar som togs ut sorterades i uppskattningsvis ungefär nedan kategorier:

1) Uppenbart släng (gamla bilmattor, trasiga fresbees osv)

2) Nostalgi (särbons gamla leksakstraktor, en kanonkula, ja det vanliga)

3) Trädgårdsrelaterat

4) Bilrelaterat

5) Kem (färg, lacknafta etc)

6) Lek (ex. de fem krocketspelen)

7) Jul

8) Cykel

9) Skidor

10) El (sladdvindor, kokplatta)

10) Återvinning (wellpapp, plast, glas/keramik, farligt avfall, elavfall, pant)

Trädgård, cykel, el

Lek (och en låda skridskor)

Kem och bil

Till ÅVC

Notera att vi inte åkte till återvinningscentralen förrän allting var inplockat i förrådet igen. För som med all rensning går den i flera steg. Den första utrensningen då man fortfarande håller fast vid saker och sen fas två, när grejerna ska in i ursprungsutrymmet igen och man inser att man kanske inte vill ha kvar vissa saker ändå. Detta var fallet exempelvis med den sparade hoover boarden som vi inte hittade laddaren till varför den fick följa med till ÅVC (motarbetandes "sunk cost fallacy": När man fortsätter investera i ett projekt som inte fungerar för att man redan lagt ner resurser som inte går att få tillbaka).

Innan vi plockade tillbaka prylarna ägnade vi några minuter åt verbal planering. Vilka saker behöver man enklast tillgång till? Svaret var: Trädgårdsprylar. Så de fick landa direkt in till höger. Förutom saker med långa skaft som hängdes på väggen längst in. Infogar förebilden strax under.

Efter

Före

Särbon excellerade i att få upp skrymmande långa saker i taket. Vi hittade finurliga ting, ex. ett fodral som var ämnat att svälja hela kittet med tennisnät och stålstolpar, så att även detta kunde läggas i taket istället för att ligga huller om buller i en hylla. Det spikades upp hållare för diverse saker som tidigare låg på hyllor, exempelvis piltavla och grilltillbehör. En hel hylla frilades till robotgräsklipparens vinterförvaring. När vi rensat ut alla förtorkade färgburkar (runt 90 procent) och slagit ihop två halvfulla förpackningar till en (spolarvätska, motorolja m fl) räckte bokhyllan in till vänster till både kemi, verktygslådor och sladdvinda. Med tomma utrymmen kvar dessutom! För transparensens skull har vi i ovan efterbild ännu inte kört in två av cyklarna eller elmoppen. Men ändå.

Lådorna i hurtsen gjordes sortrena med en låda för cykeltillbehör, en för skidtillbehör, en för golvvård och så VIDARE ni hör ju jag blir uppspelt bara jag skriver om det. Behöver jag tillägga att vi sen åkte och inhandlade etiketter för tydlig uppmärkning av varje låda och varje hyllplan?

Det var vackert. Det var så vackert att vi i skymningen gick ut, tände lampan, fällde ut två av de tio fällstolarna som så listigt kilats in mellan hyllor och vägg och tog ett glas medan vi tårögt beskådade miraklet. 

Tips:

- Börja med att tömma och rensa. Hårt och skoningslöst. Om du behöver försvara en pryl med meningar som börjar: "Den här skulle man kunna...", "Man vet aldrig om..." eller "Den här var dyr i inköp..." är det bara att hiva. Hiva hiva hiva. I ett förråd ska enbart finnas saker som säsongsvis kommer till användning såsom julprylar, däck och trädgårdsrelaterat. 

- Rengör. Det förbättrar inte funktionen men genom att skänka utrymmet detta lilla kärleksbevis blir det så mycket roligare att gå in här.

- Sträva efter att förlägga så mycket som bara går till eventuell takförvaring, väggförvaring, hyllor och lådor. Endast i undantagsfall golv. Golvet kommer att gå åt i vilket fall så fort man börjar leva där och behöver släpa in något stort emballage eller grillen. Men grunden ska vara väggar och tak. 

Har du rensat ditt förråd på sistone?

Mvh

FruEB