Ett inlägg om parfym

Å så roligt det här är. Smink, krämer, kläder och parfym. Lite som lifvets salt. Och det bästa är att NI BER OM DET! Eller snarare: Ett fåtal läsare ber om det och eftersom det här är lite av hjärtefrågor rycker jag dem direkt. 

Vissa saker i livet kan man fuska med. Som basplagg av typen jeans och tröjor, där finns fullgoda alternativ i de billigare segmenten. Det är få som kan se att den neutrala toppen du har på dig är från Lindex.

Andra saker är mindre lyckade att fuska med. Exempelvis väskor av typen tote bag där syntetlädret både syns och känns med hand och näsa (i det fall du brukar lukta på folks väskor). Bättre då att köpa en tygväska eller en skinnväska utan märkestillhörighet, gärna vintage. Absolut nono är att köpa fuskkopior av flera skäl varav stil är ett. 

En sak man heller inte kan fuska med är parfym. Det kanske har hänt mycket på budgetfronten sen jag var ung, men jag skulle tro att billiga parfymer fortfarande luktar artificiellt. I den mån de avger doft. Det luktar väl som mest första kvarten, sen har det dunstat av. 

Efter mitt senaste besök i parfymstaden Grasse fick jag timfacit av guiden. Nu är jag usel på att minnas siffror men ungefär så här: En Eau de Cologne avger doft i en knapp timme. En Eau de Toilette i kanske tre timmar. En Eau de Parfum i sex-sju timmar och för ren parfym ännu mer. Nu köper man ju sällan ren parfym, men mitt tips är att köpa Eau de Parfum. Lite dyrare, men den går att förnimma hela [arbets]dagen.

Jag kör som bekant på två trotjänare: Chanels Gabrielle måndag-torsdag och Chanel Mademoiselle fredag-söndag. Detta för att accentuera för mig själv att det är helg och fest. Doftminnet är det starkaste vi har och jag vinnlägger mig om denna rutin. Det blir förutsägbart också för barnen som, när jag tar på mig Mademoiselle, klappar sina händer och ropar "Ska du på operan mor?!". 

Nej, det gör de inte, det har hänt ett par gånger bara och det är för att de så tydligt minns från sin barndom att jag bar denna parfym vid operabesök. Jag tycker att det är trevligt att vara doftkonsekvent. Och jag bär parfym varje dag, 365 dagar om året med undantag för situationer där jag vet att parfym kan vara ett problem.  

Om jag har tur hittar jag dem på Sellpy. Så var det i alla fall med Gabrielle ovan. Den var inte jättemycket billigare än i butik, men några hundra sparade jag allt och den var knappt använd. Annars är mitt tips att handla Chanelprodukter direkt från Chanels webbshop eftersom man då får välja olika prov samt att man får det hela paketerat på ett bedårande sätt. Man kan också beställa ett anpassat kort i det fall man ska ge bort parfymen som en gåva. 

Bakom mina basparfymer skymtar två presentparfymer. Dessa ställer till lite problem då jag inte riktigt vet när jag ska använda dem. Det är inget fel på dofterna, men jag har min princip att inte avvika doftmässigt från mina basparfymer. Jag kanske borde sälja dem? Det gjorde jag en gång med en uppsättning ej använda parfymer (på den tiden jag var doftvilsen och Consumer Sucker) och jag vill minnas att jag fick rätt bra betalt för en påse blandade dofter. 

Förutsatt att du använder parfym (se! Nu kapade jag eventuella behov att kommentera "Jag-använder-inte-parfym"), hur förhåller du dig till dem? Ofta, sällan, sort, styrka?

Mvh
FruEfficientBadass

Uppdatering finkem

Uppdatering och uppdatering, det är status quo även här. Jag har hittat produkter som passar för mig och det finns således ingen anledning att byta. 

Från vänster till höger: De gula L'Oréalprodukterna för schampo och balsam ("Anti Breakage"). Nivea Oil duschkräm. Tips! Olja in dig med kranen avstängd och låt verka i tio sekunder innan du sköljer av. Huden blir mjuk och återfuktad, således inget behov av kroppslotion och du spar plats och tid. Dessutom doftar den underbart. Runt 40 kronor i mataffären.

Nivea Wash för sminkborttagning. De dagar (mycket få) jag inte använder smink vaskar jag bara av med vatten. Det finns ingen anledning att störa huden mer än nödvändigt. Den är som indexfonder: Självrengörande. Nivea Wash är emellertid den ansiktstvätt som stört min hud minst. Jag gjorde ett atypiskt försök att skämma bort mig med en dyrare dermatologisk produkt i somras och direkt fick jag röda utslag. 

På samma tema: Niva Soft fuktkräm för ansikte och kropp. Och händer och fötter, som ju borde hamna i kategori kropp? När jag smort in händerna brukar jag krama in resterna i hårtopparna som lystet suger åt sig. Kort sagt: Den Enda Fuktkräm Du Behöfver. 

Jag läste en gång en bok om ekologisk hudvård (passus: Min hud reagerar dåligt på "ekologisk hudvård") där författaren menade att billiga hudvårdsprodukter görs på slaggprodukter från oljeindustrin. Jag har för mig (jag brasklappar så att jag slipper förtalsrättegång) att varumärken som Vaseline och Nivea nämndes. Jag kan bara dra slutsatsen att min hud är perfekt kalibrerad till slaggprodukter från oljeindustrin. 

Billiga är de i alla fall. Mina ansiktsvårdsprodukter kostar alltså 100 kronor inalles, att jämföra med hudvårdsrutinen pre frugalt liv då jag köpte Clarins dag/nattkräm och säkert någon dyr ansiktstvätt, minns inte så noga. Och om jag jämför min snart 50-åriga hy med mina jämnårigas hyar är det ingen märkbar skillnad. Förklaringen hittar ni på baksidan av burkarna: Det är samma sak i dem, förutom att de dyrare krämerna ofta lassar på konstigheter för att underlätta positioneringen i marknadsföringen. Ju fler ingredienser desto större risk att din hy reagerar på produkten. Ju fler produkter, samma effekt. 

Nivea deo, för att den är så stilren och doftar gott. Sen tandvård: Efter många års sökande har jag hittat den perfekta tandborsten: Philips Sonicare för runt 500 kronor. Jag köpte ett tvåpack och gav den ena till barnet som flyttade hemifrån. Borsthuvuden köper jag på Temu, extra mjuka. 

Starkt influerad av Agnes Wold försöker jag vara mönsterbarn med tandvård varför jag alltid (nästan) kör tandtråd på kvällarna. Den jag gillar bäst är den tjocka vaxade från Johnson & Johnson för en 50-lapp (räcker en evighet). Jag köper Sensodyne original eftersom jag lätt får ilningar. Nu låter jag som en TV-reklam men så är det. 

Här hade jag kunnat sluta då jag är helt nöjd med ovan produkter. Men jag är bara människa och ibland stöter man på ett och annat som ger det där lilla extra i tillvaron och för transparensens skull tänkte jag nu redogöra för dessa val. 

Redken All Soft Schampo. Jag har talat om det innan. OMG. Håret blir silkeslent och glänsande. Dyrt är det också varför jag inte använder det mer än någon gång ibland. Eftersom det är drygt köper jag ungefär en flaska om året. Kostar runt 280 kronor. 

Ett tips från frisörbarnet: Håret ska schamponeras två gånger. Hon har förklarat varför men jag minns inte, det var något med kutikulan (OBS riktigt ord). Första gången öppnas strået och andra gången tvättas det, typ. Jag kan bara konstatera att håret håller sig rent längre om jag tvättar det två gånger.

Använd bara en liten liten klick (stor som en modern enkrona), särskilt andra gånger då det löddrar betydligt mer. Visste du förresten att billiga schampon löddrar mer än dyra? Det är för att de tillsätter medel för att det ska löddra eftersom konsumenten då upplever en fräschare känsla. 

Jag brukar låta andra omgången Redken sitta i någon minut eftersom den innehåller arganolja vilket jag inbillar mig göder håret. L'Oréals lila inpackning är också en favorit. Ljuvlig doft, håret blir lent och glansigt. Säkert restprodukter från oljeindustrin. 

Mixa Intensif Body Lotion köper jag i Frankrike men den finns på Amazon. En babyprodukt, men så ljuvlig. Fräsch doft, huden blir helt genomfuktad och håller sig mjuk länge. Jag tror att det är för att den innehåller glycerin? 

Jag använder den vintertid på kvällarna på torrhetsrynkorna runt ögonen och när jag vaknar på morgonen är rynkorna borta. Alltså, borta är de inte, men de är temporärt utslätade. Jag tror att liknande effekt nås med Vaseline Body Lotion som också innehåller glycerin. Denna är Fru IGMR:s stående ansiktskräm och hon har fantastisk hy.

Sen har vi min favorittandkräm. Den brukar jag belöna mig med efter ett tandläkarbesök och det är här jag köper den för 150 kronor. Opalescence Whitening Sensitivity Relief. Såg nu att den kostar under hundralappen på nätet. Jag kan inte beskriva vad det är som gör denna tandkräm så underbar. Dels är den bra för känsliga tänder, den känns så mild och omslutande. Men smaken! Den smakar exakt som Jenka! Oefterhärmeligt. Ni gamlingar fattar, ungdomen får bara försöka föreställa sig. 

Brasklapp här att min 15-åring fick kräkreflexer när hon använde den, hon tyckte att den smakade som "något äckligt man får i munnen hos tandläkaren" vilket är helt korrekt. Så innan du går åstad och betalar hundra spänn för en tandkräm, vinnlägg dig om att du gillar Jenka.

Men jag är inte klar där. Jag har ytterligare några saker jag måste delge er. Naglar. Jag har, som gamla läsare minns, en historik av spröda naglar som skivar sig och går av i parti och minut. Jag försökte i min ungdom med diverse kosttillskott och medel, men utan resultat. Tills jag trillade på den högra produkten nedan: Isadora Probiotic Protection Nail Treatment. Kostar runt 90 kronor och är värd varenda krona om du dras med samma problem som jag.

Den är en sorts olja du smörjer in nageln med och efter 4-6 veckor börjar du se resultat. Mina naglar är kanske inte hårdast i stan, men de är hela och åtminstone halvhårda och de skivar sig aldrig. I början av behandligen använde jag inte nagellack. Dels för att det var svårt givet att medlet ska appliceras på naken nagel och jag smorde naglarna varje dag. 

Men också för att jag var rädd att nagellack och remover skulle skada nageln. Nu har jag insett att jag utan problem kan använda nagellack regelbundet. Men jag är noga med att smörja in nageln med ovan efter att jag tagit bort nagellacket. Sen väntar jag några dagar innan jag drar på nytt.

Apropå nagellack har Isadora en finfin hybridprodukt som är såväl nagellack som vårdande lack (till vänster ovan). Isadora Second Nail Harderner & Shield (pink) både skyddar nageln men har också samma blekrosa nyans som exempelvis Chanels nyans Ballerina. Fast till en bråkdel av priset naturligtvis. 

När vi ändå pratar händer kan vi ju prata fötter. Jag har redan tidigare berättat om världens bästa fotkräm: Footmender. Som jag blev rekommenderad här på bloggen. Den ska användas ett visst antal dagar i sträck, men efter de dagarna har du babyfötter. Den är förhållandevis dyr men får ställas i relation till vad medicinsk fotvård kostar. För det här är en proffsprodukt. 

Jag hittade emellertid en värdig konkurrent i Tyskland i somras: Mixa 10-in-1 Cica Repair, en kräm för extremt torr och sleten hud. Finns på Amazon för under hundringen. Jag behandlade en närståendes asfaltsliknande fötter med denna och det blev omedelbart bättring. Återigen: Glycerin som verksam substans. 

Och när vi ändå pratar fötter kan vi prata ben. En tonåring tipsade om "världens bästa rakhyvel". Jag brukar köpa billiga hyvlar av typen Bic, men det händer också att blodvite uppstår i duschen. Rakhyvel Estrid (dryga hundringen på Apoteket) är idiotsäker. Det går helt enkelt inte att skära sig med den. Det enda som stör mig är att den har en sorts gegga (troligtvis med mjukgörande agenda) nedanför bladen, men det kan jag leva med.

Jag har tidigare nämnt att jag badar i shorts eftersom jag vid bikinirakning får stora böldliknande utslag. Jag tror mig ha hittat en lösning i produkten RFSU Intim Cooling Balm för runt 50 kronor på Apoteket. Jag är ännu i en testfas men resultaten är hittills lovande.

Det var allt på finkemsfronten för tillfället. Kom gärna med tips i kommentatorsfältet. 

Mvh
FruEfficientBadass

Uppdatering kosmetik

Vik hädan CIS-man, nu blir det inlägg om smink. Jag fick en förfrågan om detta efter garderobsinlägget och jag brinner för området av flera skäl:

a) Jag är fåfäng och skulle svårligen kunna tänka mig en tillvaro utan retusch.

b) Jag vill inte lägga en spänn för mycket utan att för den skull kompromissa på kvaliteten. 

Nedan den brutala verkligheten när jag välte ut min sminknecessär på bordet. 

Ovan ligger ett felköp samt anomalier såsom två sorters läpp-kosmetika. Vem behöver mer än en sort? Pudret är av märket Maybelline och är ett köp från förra sommaren då jag testade att byta ut den förhållandevis dyra trotjänaren La Roche Posay mot en billigare variant. Det gör jag inte om. Inför detta inlägg passade jag på att lägga en beställning på ett anständigt puder. Men vi tar det inifrån och ut:

1. Foundation

La Roche Posay Toleriane Fluide Correcteur Haute Couvrance. Underlagskräm med hög täckningsgrad vilket gör att du varken behöver concealer eller särskilt stora mängder. En tub av detta slag räcker i mer än ett år för min del. 

Ja jag vet det håller bara i ”12 månader” enligt förpackningen men det är lur, det funkar även i 18 månader. Finns att köpa exempelvis här för (i skrivande stund) 199 kronor. Jag köper nyans 11 Beige Clair vilket borde passa den genomsnittliga nordiska hyn.

2. Puder

La Roche Posay Toleriane Teint Mineral Powder. Ett lätt men ändå täckande puder. Jag har bara foundation och puder på valda delar av ansiktet. Likt fransyskorna försöker jag blotta all fungerande hud för en naturlig look så det är enbart runt ögon, näsvingar och över diverse skavanker jag täcker. 

ÄLSKAR detta puder. Finns att köpa exempelvis här för 269 kronor. Om du (man) opponerar dig över det höga priset kan jag meddela dig att kilopriset inte ens är 29 000 kronor.

Fördelen med den här serien, förutom att den är föredömligt lågmäld utan insmickrande säljare i kosmetikdiskar (finns vad jag vet bara på apotek) är att den är mycket bra för känslig hud. Jag klarar exempelvis inte av oljebaserat smink, som det jag använde under mina Consumer Sucker-år (jag skriver Consumer Sucker, alltid eldar det upp någon) d.v.s. Dior. Jag fick akneliknande utslag runt munnen vilket såg minst sagt ofräscht ut. 

Det var min fantastiska hudläkare Beatrice Sommerfeld som förklarade läget för mig och rekommenderade ovan märke. Om du har hudproblem av något slag, kontakta henne. Hon har även Facetime-konsultationer och hon har hjälpt mig flera gånger där andra gått bet. Dyr, men värd varenda krona. 

3. Ögonbrynspenna

Ovan är mina basvaror där jag är märkeskänslig, allt annat kan variera. Jag skulle kunna leva ett liv med bara dessa sminkprodukter. Möjligen med tillägg av denna, då jag på 90-talet noppade bort stora delar av mina ögonbryn med resultatet att jag måste återskapa dem varje dag. 

Jag är inte så intresserad av vilket märke det är, men det måste vara en ögonbrynspenna som man vrider ut som ett stift, inte en penna man måste vässa eller någon konstig tuschborste jag inte kan hantera. 

Den jag har just nu heter IsaDora Precision Eyebrow Pen och kostar runt 90 kronor. Räcker i runt ett halvår. Jag har nyans Medium Brown eftersom jag har rätt mörka ögonbryn. Jag tycker att det är svårt att hitta rätt till en början. 

Man vill inte ha en för ljus nyans, då får man trycka för kung och fosterland. Och man vill definitivt inte ha för mörk färg, då man tenderar att se sminkad ut och man vill ju se natuuuurlig ut. (Det är korrekt, jag är tant).

4. Eyeliner

Jag har börjat med en lite finurlig grej nämligen att dopa mina ögonfransar med en svart eyeliner. Jag har aldrig kunnat hantera eyeliner. Det blir för tunt, för hackigt, för tjockt eller för smetigt. 

Sen fick jag ett tips: Försök inte åstadkomma en rak linje längs med övre fransraden. Dutta bara med den längs med franskanten runt en tredjedel från ögats ytterkant räknat. Som små prickar. Det simulerar ögonfransar och bygger en optisk villa. Förstår ni hur jag menar? Eller måste jag använda mina teckningsskills för att vara tydlig? 

Små, små duttar bara. Du kommer att bli förvånad över resultatet. För när maskaran kommer på syns det inte att det är fusk-grundat. Jag är inte alls noga med märke här utan köpte något billigt på Normal för runt 30 kronor, svart som den arabiska natten.

5. Maskara

När det kommer till maskara är jag däremot märkeskänslig. Jag kan inte hantera vattenfast sådan, det hamnar små flagor i ögonen och blir som en grå hinna under ögat hur mycket jag än försöker tvätta bort den. Och att skaffa en separat sminkborttagning för vattenfast strider mot allt jag tror på. Min favorit för tillfället är L'Oréal Telescopic Mascara. 

Namnet antyder ju att den ska ge långa ögonfransar. Kanske så långa att man behöver ett teleskop för att se slutet på dem? Men jag insåg nu också att dess paketering påminner om ett teleskop. Så finurligt!

Min maskarametod härrör från massiv läsning av Vecko-Revyn i tonåren. Först tre lätta drag på varje sida (bara överfransarna), sen ytterligare ett lager direkt. Gärna stanna lite längst in och rugga in maskaran, för att sen bara rulla ut sista biten. Man vill ha tjockt vid fransroten men tunt längst ut för att undvika fluglortslooken. 

Sen tar jag mina bara fingrar och böjer dem lätt i fem sekunder. Ögonfransböjare är en onödig pryl plus att du riskerar att klippa av dem vilket har hänt med mitt mellanbarn som numera är franslös på vänster öga. 

6. Rouge

Jag brukade ha rätt milda färger på rouge, men när jag för några år sen testade en chockrosa variant hos en kompis blev jag glatt överraskad. Tricket är att inte ha mycket alls, utan bara en lätt puff på glada kind-kullarna (du vet när du ler). 

För tillfället använder jag IsaDora Perfect Blush 08 Purple Rose som kostar knappa hundringen och håller i ett par år förutsatt att du använder den enligt min rekommendation det vill säga med måtta. Ansiktet får genast liv på ett sätt som en blek persikonyans inte förmår göra.

7. Läppar

Jag ogillar kletiga saker på läpparna. Helst hade jag tatuerat in en lätt kontur så att jag slapp bekymra mig om det hela men efter lite research på området insåg jag att det dels var rätt dyrt och heller inte hållbart i mer än ett par år. Så ett mellanting är att använda torra produkter med mycket pigment. 

Som exempelvis IsaDora Twist-Up Matt Lips. Jag har en nyans 60 Orange Pop som vid åsyn känns vansinnigt orange och det är den också. Poängen här är att bara väldigt lätt låta den vidröra läpparna. Inga skarpa konturer, utan mer som en flyktig nyansinjektion. Den kan förnimmas nästan hela dagen.

Jag hittar inte färgen längre, kanske var den för mycket för mänskligheten att bära, men en liknande ser ni nedan, pris runt 150 kronor och den håller i en evighet.

8. Ljus ögonskugga

Som ett festkomplement har jag också en ljust beige ögonskugga som jag applicerar i ögonvrån och under yttre delen av ögonbrynet för...jag vet inte vad branschen kallar det...glow? Det accentuerar ögonen. Jag glömmer allt som oftast att använda den varför nedan ögonskugga legat i necessären i säkert tre år. Runt 150 kronor.

Som ni ser har det inte hänt så mycket på sminkfronten. Jag köper inte svindyrt, men heller inte billigast. Jag har hittat de produkter som passar mig och jag ser inga skäl att hänge sig åt trender vad gäller mitt ansiktes utseende. Såvida man inte är en trendig person och det vet ni ju att jag inte är.

Någon frågade i förra inlägget om jag köpt något Chanel-nagellack på sistone. Och det har jag faktiskt, bara för ett par veckor sedan. Det var i samband med att jag köpte Chanel rip-off-skorna jag redogjorde för i skogarderobsinlägget. Jag fick feeling och gick till Åhléns City och inhandlade ett Rouge Noir då mitt gamla klibbat ihop.

Det kan tyckas vansinnigt att lägga 380 kronor på ett nagellack som med största sannolikhet är sammansatt på exakt samma sätt som ett billigt. Grejen är att den här nyansen hittar jag ingen annanstans. Den är vinröd på gränsen till svart. 

Tänk dig att du dricker ett riktigt fylligt Zinfandel. Den färgen är det. Jag har försökt med andra märkens vinröda nyanser. Inte samma sak. Jag har stannat en kvinna i kollektivfabriken och frågat vad hon har för lack (i förhoppningen om att hon hittat ett billigare alternativ) och svaret var: Rouge noir! 

Du får också en gullig påse med prasselpapper i när du handlar. Och du kommer alltid känna att du bär Chanel vilket spär ut den frugala känslan din hjärna kanske odlar i smyg på grund av din stora andel förägda kläder.

Att satsa på kvalitet i smink ger flera fördelar:

1) Du slipper göra dig av med felköp av undermåliga produkter. Den övre gränsen för vad du kan lägga på smink (om du lyssnar på branschen/sociala medier/reklam etc) finns ännu inte. Jag vet, jag har tonårstjejer.

2) Du kan minimera tid du lägger på att reka och handla produkter. Och tid är som bekant pengar.

3) Du känner dig On Top Of Things vilket gör att du är mindre benägen att ägna dig åt okynnesshopping.

4) Givet punkt 3 kommer du att vara på bättre humör och som du säkert vet tjänar glada människor mer än sura.

Vad har du för sminktips?

Mvh

FruEfficientBadass

Billig kräm bäst i test (igen)

Efterlysning! Du kvinna som mailade i helgen om att det inte gick att kommentera samt en spännande historia därefter, kan du maila om? Det försvann. 

I mitten av april råkade jag, som ett utslag av lathet, i kontakt med tablå-tv och efter en timme med Prins Philip såg jag att det gick ett faktaprogram om hudvård på SVT. Programmet heter Sanningen om hudvård och sändes i tre delar på torsdagar i april men går att se på SVT Play.

Det första programmet handlade om anti-age-produkter som testats ink. placeboprodukt på närmare 300 personer. Testen ägde rum antingen på kändisar i SVT-studion eller hos ett känt testföretag för dylika produkter (jag skulle gissa Testfakta). Man testade under två månader effekten av klassiska antirynkkrämer och serum, produkter med retinol och en produkt med någon protein som antagits ha anti-rynk-effekt. Testpersonerna fick smörja halva ansiktet med dyrprodukten och den andra delen av ansiktet med en generisk fuktkräm av enklare sort, men de visste inte vilken kräm som var vilken.

Inte helt otippat syntes ingen skillnad med blotta ögat när testperioden var slut. Deltagarna fick se varandras bilder och gissa vilken sida som varit föremål för dyrprodukten och där var det singla-slant-spretigt, ingen konsekvens. En av testpersonerna, Amelia Adamo, var säker på vilken sida av ansiktet som var dyrkrämen och vilken sida som var Cien från Lidl eftersom den senare inte alls kändes lika kvalitativ om den förra. Förutom att det var tvärt om. 

Med mycket få och marginella undantag åt båda håll (d.v.s. ibland reagerade en person bättre på dyrprodukten medan en annan reagerade bättre på den billiga produkten) fick försökspersonerna samma resultat på båda sidor av ansiktet. Minus att de som använt vissa retinolprodukter ömsat skinn, men detta var tydligen inte menat från producentens håll utan man ställde via mail motfrågor som "Sover han alltid med den sidan ner i kudden?". 

En av produkterna, specifikt riktad mot män, hade som sagt någon protein som i tidigare studier visat sig ha viss effekt på det undre hudlagret. Enda kruxet var att det enligt den labbsimulering som gjordes i samband med programmet skulle ta de verksamma substanserna uppskattningsvis tio år att nå ner till detta hudlager. Då skulle man vara uppe i en produktkostnad på en halv miljon och effekten antogs bli marginell.

Det institut som parallellt med SVT-programmet utförde tester på närmare 300 personer kunde emellertid visa på en produkt som var överlägset bäst ur ett anti age-perspektiv, en produkt som hade bäst återfuktande förmåga nämligen blå Nivea, originalprodukten. Jag minns att en väninna till min mamma som var svårt ansatt av dyrt krämberoende klagade på att hennes mamma bara använde denna produkt och hade färre rynkor än henne. Då, kan det ha varit på 90-talet och jag var själv helt övertygad om dyrare krämers förträfflighet, tänkte jag att det var bogus, morsan måste ha haft några tjyvknep. Men forskningen stödjer alltså användning av Nivea i syfte att motverka fina linjer.

Sjutton kronor på Apotek Hjärtats webbshop. Att ställa mot de krämer i studiotestet som började på 500 kronor. Det var roligt att höra Proffs sitta och raljera över produktlöftena. "När de skriver '20 plus ett naturliga växtextrakt, menar de inte bara 21'?". Kemiingenjören hade kul i slutet av programmet när han smorde en rejäl klick Nivea på kinden och frågade om han fått "glow". 

Inget nytt under solen. Jag har ju förespråkat en lättare variant på ovan kräm i ett flertal inlägg (Nivea Soft), exempelvis här och här.  Jag gillar hela Niveasortimentet och använder ansiktstvätt, deo och duschkräm från samma märke. Kontentan är väl helt enkelt: Det är himla svårt att komma ner till de undre hudlagren. Som en av forskarna/läkarna sa: "Huden vill ju helst stöta ifrån sig saker utifrån". Men fett och fuktbindande komponenter minskar små linjer i hudens övre lager. I skrivande stund har jag precis köpt på mig en liten burk blå Nivea på Hemköp och även om det känns kontraintuitivt att smeta på en så pass fet kräm tycker jag ändå att det känns bra. Jag ska i alla fall ge det en chans.

Det är roligt att leka med tanken på att den av testpersonerna, en kvinna som sa sig lägga 2 000 kronor i månaden på hudvård, skulle kunna titulera sig miljonär om tjugo år enbart genom att gå över till en mer verksam hudvårdsrutin. Nivea Wash och ovan kräm, lite ränta på ränta och klart. Personligen tror jag att man med lite stålars på banken sover bättre på natten och det finns viss evidens för att sömn faktiskt är bra för hyn.

Uttjatad fråga, men använder du dyra eller billiga fuktkrämer? Om det förra, hur många inlägg om Nivea måste jag skriva för att övertyga dig om att sluta?

Mvh/

FruEfficientBadass

En kosmetisk produkt som funkar

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar till Parfym.se och Nordicfeel.

Jag är som ni vet finkemsminimalist och min uppsättning kosmetiska produkter ryms i en vanlig necessär. Jag har skrivit om det bland annat här och här. Med det sagt: När jag hittar någon ny produkt som verkligen gör sitt jobb ser jag det som min medborgerliga skyldighet att berätta om det (och i det här fallet - potentiellt tjäna en hacka på det). Varför? För att det mesta som säljs därute (du vet, utanför sparbloggosfären, i den riktiga världen) är överreklamerat, av marknandsförare uppblåst skit utan effekt. Jag vet, jag har själv varit produktchef för ett av värdens största varumärken för tonårshy som inte hjälpte mot finnar men däremot gav tonåringen fnasig hy, drömkombo. Jag känner också folk (folk = IGMR) som känner folk som jobbat med produktion av skönhetsvård som off the record medger att ytterst få produkter har effekt. Om en produkt ger strukturell och bestående effekt på exempelvis en hy ska den klassas som medicinskt och då säljs den sällan med spots på TV4. Ett undantag som åtminstone jag ser det är den fotkräm en av er tipsade om i kommentatorsfältet. Dyr men fantastisk, mina fötter har aldrig varit lenare och det spar mig en rejäl slant mot att gå till fotvårdaren fyra gånger per år. Nåväl. Nu följer min litania över mina naglar så har du inga nagelproblem alt. är man: Cirkulera, här finns inget att se!

Jag har alltid haft usel nagelkvalitet. Trots att jag har aldrig hållit på med akrylnaglar, gellack och annan kapitalförstöring utan enbart strukit ett lager lack per vecka, ok ibland två gånger i veckan. Men varför är det en deal-breaker? Jag har väninnor som gör samma sak och trots det har jättestarka naglar som bara växer utan att skiva sig, bli mjuka som isbergssallad eller fnasa till sig så att Allt Ludd Fastnar. Vid sidan av sned konst finns det en sak jag hatar: När ludd fastnar i en trasig nagel. UÄK! Ger mig existentiell ångest. 

Så mina krav är inte höga. Jag aspirerar inte på långa naglar, absolut ej. Funkar inte i min skottkärrevardag. Jag vill blott ha naglar som växer redigt upp till toppen av fingret. Under våren har de skivat sig så till den grad att jag varit tvungen att klippa ner dem under fingertoppsnivå och du hör ju hur skönt det låter - det blir rött och svider. Och lyss, även DÅ har de skivat sig! Typ ner till nagelbanden! Det är inte normaaalt hör ni det? Jag började på riktigt tro att jag led av någon form av näringsbrist men eftersom mina blodvärden ser bra ut och jag i övrigt är frisk utan varesig hud- eller hårproblem fick jag inte ihop det. 

Historiskt har jag testat olika produkter. Allt från en vidrig historia med formaldehyd som visserligen först gav jättestarka naglar, men efter ett par månader uppstod en mörk linje under naglarna och de började sitta löst. När jag uppsökte läkare (min inre Sherlock Holmes hade semester) konstaterade han att det verkade som om jag kommit i kontakt med något starkt toxiskt preparat och han undrade om jag jobbade med kemikalier i någon form. Så ut med den.* Jag har även testat mer harmlösa nagelförstärkare från de stora leverantörerna av typen Mavala utan resultat. En kvinna på Åhléns rådde mig att fokusera på nagelbanden och smörja dem med någon svindyr olja "eftersom det är i nagelbanden nageln bildas" (källa på det?). Så i våras kom vändpunkten, efter ett liv med skitnaglar. Det hela skedde i Sundsvall.

Jag hade tagit barnen på en liten stadstur eftersom de började klättra på väggarna i Hudik och Sundsvall är så nära stenstad vi kunde komma inom de tillåtna två timmarna. Medan småttingarna provade jeans inne på Lindex sonderade jag sminkhyllan och i IsaDoras ställ stod en produkt med det bullshittiga namnet "Pro-biotic Protection Nail Treatment". 

Jag vet ärligt talat inte vad som fick mig att köpa den givet min hopplösa historik på området. Jag är ju i grunden också mycket skeptisk till kosmetiska löften. Och probiotika liksom...modeordet från 10-talet, nu överfört till nagel. Övriga ingredienser: Lite oljor och glycerin. Men jag gjorde det, kanske som ett sista försök. Produkten har konsistensen av just en sorts rosa, trög olja. Man masserar in den i nageln så den blir inte som ett lack. Vilket betydde att man måste gå med bara naglar under tiden man använder den. Jag penslade och penslade, masserade och masserade, minst två gånger om dagen. Det här var i början av april. I skrivande stund, midsommar, kan jag bara konstatera: Det funkar! Jag förbannar mig själv för att jag inte tog en förebild. Efterbilden är nämligen inte så imponerande om man inte såg det katastrofala utgångsläget med skivor och splittringar åt alla håll och kanter.

Ja, helt vanliga naglar, tänker kanske du. Och detta är exakt min poäng: De är helt normala! För första gången i mitt liv så det här är en freakin' DRÖM för mig. Jag kan numera använda mina naglar till det de är avsedda för, som enklare verktyg när man exempelvis ska pilla av prislappar från sina loppsifynd eller skrapa av lite linoljefärg som torkat på fel ställe. Tidigare resulterade sådana aktiviteter i 9 fall av 10 med att det lossnade ett lager nagel. Nu sitter den där den ska, på nagelbädden. Och när jag klipper nageln hör jag ett tillfredsställande "klick" och inte det där mjuka, svampiga ljudet av isbergssalladsnaglar som mosas sönder. 

Så om du liksom jag haft riktiga nagelproblem, testa denna. Den kostar på länken nedan 119 kronor. Jag har i och med detta helt fasat ut min användning av nagellack (som jag inbillade mig skyddade mina naglar) så det går på ett ut rent ekonomiskt. Tid spar jag å. 

Har du några [kosmetiska] produkttips att delge oss?

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Efter att ha läst kommentarerna nedan har jag på Nordicfeel införskaffat ett stycke Nuxe Huile Prodigieuse 50 ml (deras omdömen stämmer med era) och en The Ordinary AHA-peeling 30%. Man kan få rabatt om man signar upp för nyhetsbrevet (vilket man ju gör och sen avreggar man vid första utskick). Kvar på listan: Cataphil (till vintern) och Munkens, när min Footmender tar slut.

* När jag gjorde research inför det här inlägget såg jag att man numera förbjudit formaldehyd i kosmetiska produkter vilket jag sorterar i kategorin "allt var inte bättre förr" i mitt minnesarkiv. 

Årets sminkpost

Så här i elfte timmen satte jag sprätt på årets sminkbudget, som jag som vanligt satt till max femhundra kronor. Jag har ju tidigare skrivit om kosmetika och min oförmåga att förstå hur vissa verkar kunna sätta sprätt på tusen kronor per månad (hittar inte inlägget nu men det var verkliga exempel från tidningen Tara). Man har ju bara en begränsad yta att applicera skiten på eller?

Jag har också berättat om min spännande hudhistoria och hur jag till slut fick adekvat hjälp av en hudläkare på ön som berättade vilken typ av produkter min dermatithud behövde för att inte se pubertal ut. Sedan dess är jag La Roche-Posay trogen. Deras sminkgren ligger under namnet Toleriane (finns även som hudvård) och är hyperallergenisk. Jag önskar att jag hade kunnat flasha en affiliatelänk här men det enda nätapotek som - vad jag ser - kan tillhandahålla ett hyfsat sortiment Tolerianekosmetika är Med24. Där finns å andra sidan det man behöver, nedan listat i min prio-ordning (med pris taget från Med24 per slutet av november i år):

Flytande foundation, 180 kr.

Mineralpuder, 214 kr.

Det är korrekt, du behöver bara två produkter. Tillsammans med billigaste fraktalternativet blev det 434 kronor, smack rakt in i budget. Sen köper jag ju mascara, rouge och en helt underbar kyssäkta läpplack från Clarins också (kladdar 0 och håller en halv dag), men ovan produkter nämner jag eftersom de är ej utbytbara för min del. Allt annat ger antingen utslag eller är uselt i jämförelse. För vid sidan av att de är jättebra för oss med superkänslig hy, har de - och då menar jag primärt underlagskrämen - en egenskap som är hyfsat unik. Låt mig saxa från ett La Roche Posay-marknadsföringsmaterial:

"Corrige toutes les imperfections et unifie parfaitement le teint grâce à son pouvoir couvrant élevé. Enrichie d'un nouvel agent texturant breveté, la formule ultra-étirable se module facilement pour un résultat maquillage naturel sans surcharge et un confort longue durée."

Det betyder bla bla bla att den täcker bra. Den har nämligen, hur ska jag uttrycka mig utan att låta helt köpt, fler färgpartiklar per milligram än en vanlig underlagskräm. Så med en krämklick i storleken av ett drygt knappnålshufvud kan jag täcka allt obehagligt mörkt runt båda ögonen, det röda runt mina näsvingar samt även mojsa ut lite över mina gamla dermatitärr runt munnen. Sen tar jag mineralpudret och duttar lite kring näsa och mun men försöker att låta ansiktet i övrigt att vara bart för att åstadkomma den där glasliknande K-beautykänslan, fast utan att använda tio produkter. Inget är ju så vackert som bar men frisk hud non?

Jag har ljus hud och använder den näst ljusaste nyansen: 11 Light beige. Krämen sitter som berget utan att se pancake-målad ut och går lätt bort med min Nivea Wash på kvällen. Till och med en mycket kräsen sminkmänniska i min närhet (min andliga vägledare) har gått över till La Roche Posay efter att ha testat min kräm. Hon brukade tidigare blanda ut sin foundation med lite dagkräm för att det inte skulle se för målat ut och hon blev med storm tagen av den naturliga lyster hon fick med den här.

Skulle jag skaffa nya Tolerianeprodukter varje år och därtill min Clarins-läppgrej och min Cliniquemascara (den mig veterligen enda mascaran som går bort aslätt med Nivea Wash) skulle min budget inte hålla sig under 500 kronor. Poängen är att La Roche Posay-produkterna håller i närmare två år, eftersom de är så dryga. Det innebär att jag ger en illusion av närapå spotless hud för runt 60 öre per dag. Med tanke på att "huden är ditt visitkort" som någon sa i Kropp och själ, är det like totally worth it.

Allt jag behöver (i princip)

Har du några sminkrekommendationer att ge?

Mvh/

FruEfficientBadass

Ett till inlägg om hudvård

Jag har ju redan tidigare berört ämnet när jag talat finkemsminimalism och som ni vet använder jag bara Nivea Soft till såväl ansikte som kröpp. Jag hade förberett en slide till Camp FI Süd på temat som inte riktigt hanns med så jag tänkte göra ett inlägg på temat. Samma dag som nämnda frugalträff var jag och familjen IGMR på promenad och vi kom då att tala om hudvård. Jag berättade om min tid som produktchef för ett känt hudvårdsmärke för tonårshy och att det var ironiskt att samma företag tillverkar en av de mest frätande diskmaskinstabletterna på marknaden ("it's evil shit" som deras sverigechef sa).

Då berättade IGMR att han har en kollega som kommer från kosmetikbranschen och hon hade för honom berättat att om en produkt av typen "anti age" verkligen skulle göra allt den lovar hade den behövt gå ner så på djupet i huden att den då hade behövt genomgå de prover som ingår då en produkt eller ett preparat ska bli klassat som medicinsk produkt. Det du köper på Åhléns eller Kicks är i regel inte medicinska produkter. Med andra ord: Mycket snack och lite verkstad.

FruIGMR är ju ett levande bevis på att det duger utmärkt med den enklaste av enkla produkter. Jag kanske är partisk men hon är rent ut sagt assnygg på det där Anne Hathawayska sättet som gör att man inte kan bestämma sig för om man vill gulla med henne eller slå henne på käften. Vad har hon i sitt ansikte? LdB-kräm, 29:90 kr på Willys.

FruIGMR-isch

En bekant frågade mig för något år sedan var jag gjorde mina fillers. Jag tolkar det som att hon tolkar mitt ansikte som relativt rynkfritt. Jag använder inte rynkkräm och skulle jag mot förmodan göra det så skulle den komma från Lidl eftersom den, förutom att vara oförskämt billig, är bäst i test (tyvärr luktar den illa). Jag kan för övrigt rekommendera Råd och Röns test och därpå följande artikel jag länkade till i förra meningen. Den visar hur väl en bra historia kan sälja en usel produkt, år ut och år in. La Mer kostar 4 500kr för 100 ml och blev sämst i test. Men boy vilken story.

Om du känner dig tveksam till mina påståenden så kan ni följa det tips en vän till mig fick av en kemist: Vänd på förpackningarna och läs innehållsförteckningarna. Det är i regel samma sak på plats 1-10 (de största ingredienserna). Det är först på finliret det börjar diffa med olika sylfidiska extrakt som behövs för att marknadsavdelningen ska ha något konkret att jobba med. Du kan höra mer om det i veckans "Kropp och själ".

Precis innan jag skulle posta detta inlägg hittade jag en gammal ansiktsmask i portionsförpackning (kvinnorna av er vet vad jag menar) i badrumsskåpet och beslöt - snål som jag är - att använda upp den, trots att jag inte använder dylika ting längre. Resultatet? Knottror i hela ansiktet. Det är som att min hy efter flera år av finkemsminimalism vant sig vid att sköta sig själv utan inblandning från ett batteri av kemikalier. För som hudläkaren i Kropp och själ påpekar (eller var det hudvårdsforskaren?): I princip alla hudvårdsprodukter innehåller konserveringsmedel som gör att de enkelt ska kunna massproduceras och skeppas långa sträckor (och helst inte börja mögla inom de närmsta åren eftersom konsumenten kan uppleva det som ofräscht). En dos konserveringsmedel är väl en sak. Men är din hudvårdsrutin uppe i en handfull produkter, ackumuleras snart betydande mängder kemikalier. Och som du vet är huden bara ett filter in i kroppen och vips börjar du lysa som radiumflickorna för hundra år sen.

Huden är ett av kroppens största organ och av väsentlig vikt för vårt skydd och vår överlevnad. Den är självreglerande på ett så komplext och sofistikerat vis att vi inte fattar hälften av det. Det klokaste vi klåfingriga människor kan göra är att låta den sköta sig själv, medan vi å vår sida försöker få ihop en tillvaro som innehåller gott om sömn, god mat och glada skratt. Och som hudläkaren i Kropp & Själ sa: Tillför fukt och sök läkarvård vid stora problem. Det är en fair deal tycker jag. Och vill man åt hudvårdens terapeutiska effekter (de är inne på det i reportaget jag refererar till): Gör en ansiktsmassage varje kväll. Med din enkla fuktkräm som du med fördel köper på Willys. Ökar cirkulationen, ger lyster, du får oxytocinpåslag och kan lägga hudvårdspengarna i ISK:en. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Kosmetikjättarnas priolista ser ut så här och jag talar av egen erfarenhet från insidan: Vinstmarginal, vinstmarginal, vinstmarginal, vinstmarginal, vinstmarginal [....], vinstmarginal, "kundens förbättrade hud".

Jag vet att vi varit igenom det här tidigare, men vad har du för "hudvårdsrutin" som di säger på Interwebz? Märker du någon skillnad om du använder dyra produkter?

Mvh/
FruEfficientBadass

Sparhack fötter

Fick tips av FlowFI om en ny blogg - "Bara ditt liv" - som jag nu lagt in i blogglistan. Saxat ur avsiktsförklaringen:

"Nu lämnar jag ekorrhjulet för denna gång. Vad ska jag göra istället? Först och främst ska jag fortsätta att vara hemmaförälder med barnen tills det är dags med förskola (om de vill) och sedan skola. Först då finns utrymme till annat, jag kan tänka mig många saker: skriva en bok, plugga, doktorera, arbeta som konsult eller giga (som det ju så modernt kallas). Men framför allt ska jag satsa ännu mer på ett självförsörjande liv och fortsätta att minska på våra utgifter så att familjen kan få ännu mer tid till varandra. Vi klarar oss utan problem på en lön eller på att båda jobbar deltid och då har vi fortfarande utrymme att investera i vår pengamaskin."

Ska bli roligt att följa. Observera att dagens inlägg innehåller reklam genom annonslänk till Kronans Apotek. Ni vet ju att en av mina svåraste lökskalningar är mina fötter. Inte så att jag vill skala av mig mina fötter, då hade jag varit drabbad av BID - Body Integrity Dysphoria. Men själva fotvården har varit helig för mig ända sedan jag trillade dit för cirka 14 år sedan. Min fotvårdstant har blivit, om inte en vän, så åtminstone en kär bekantskap och känslan av att beträda stan med nyhyvlade, masserade fötter är helt enkelt oslagbar. Rökheroin kanske slår det, men jag har inte testat så jag ska inte vara för tvärsäker. Jag har försökt att trappa ner lite pö om på, exempelvis genom att gå på elevbehandling på Gildaskolan, så på så vis har jag ju skurit i kostnaden från 550 till 350 kronor för en behandling, och då ingick ett fint rött nagellack som jag fortfarande använder. Men behandling ska göras löpande under året för att fötterna ska hålla någorlunda standard och förr om åren gjorde jag det fyra gånger om året (2 200kr/år) för att sedan dra ner det till två gånger 1 100kr/år). Motsvarande kostnad Gildaskolan hade varit 1 400kr/år eller 700 kr/år smartass.

Men sedan juni månad bor jag ju inte på någon av Gildaskolans orter (Stockholm, Malmö, Göteborg) och jag är hänvisad till en amatör, det vill säga mig själv. Jag försöker så gott jag kan och tröstar mig med att det åtminstone är gratis. Jag skulle tro att jag badar fotbad någon gång varannan eller var tredje vecka och precis när jag gjort det känns det väl ok. Men det tar inte många dagar innan jag börjar höra rassel rassel när jag trär på mig strumporna på morgonen. Dessutom kunde jag efter sommaren observera en liten utbuktning på sidan av ena lilltån som till förvillelse liknar de bilder på "liktorn" jag sett på gamla Schollpaket här på landet (således en ärftlig faktor inblandad?). Tills jag kom att tänka på att en av er - minns ej vem - som talat sig varm om en "helt fantastisk" fotkräm som skulle råda bot på det mesta. Nu hade jag glömt bort namnet, men efterlyste det för ett par månader sedan och fick då svar: Den heter Footmender och går att köpa på Apotek och i hälsokostbutiker.

Den ersätter enligt läsaren "allt" och ger dig babylena fötter. Mycket riktigt, på förpackningen står att den ersätter, och jag läser innantill: Fotfil, fotsockor (alltså sådana exfolierande historier som blivit populära), fotbad och fotsalvor. Den sägs hjälpa mot torra hälar, förhårdnader, hudsprickor och liktornar. Snudd på en mirakelsalva? För bra för att vara sant? Jag beslutade mig för att wallraffa. Så genom att ge sken av att jag var en vanlig kund tog jag mig till Kronans Apotek i Hudiksvall och köpte en flaska. Det sved i min själ, för den kostade 299 kronor. Nu var det förvisso 60kr rabatt av oklar anledning, så jag betalade "bara" 240 kronor. Men det stör ihjäl mig, för när jag skrev detta inlägg såg jag att den är betydligt billigare på nätet.

Enligt Footmenders hemsida innehåller produkten "6 aktiva ingredienser"* som tillsammans har väldokumenterade effekter på torr och förhårdnad hud. Känns tugget igen från andra konsumentprodukter? Footmender menar emellertid att de skiljer sig från övriga fotkrämer på en punkt och det är att de är klassade som en "Medicinteknisk Produkt". Vad betyder det då?

"Footmender och Footmender Diabetic uppfyller kraven för en Medicinteknisk Produkt klass IIa enligt den Europeiska medicintekniska lagstiftningen. Det innebär bland annat att Footmenders och Footmender Diabetics effekt är väldokumenterad samt att tillverkningen sker under noggranna och kontrollerade former enligt förutbestämda krav. Tack vare sin klassificering som Medicinteknisk Produkt klass IIa får Footmender och Footmender Diabetic användas på skadad hud." 

Jag vet inte jag, tycker det var rundgång av blaj ovan. Men de refererar till en studie som pekar på vissa resultat, men den såg så bedövande tråkig ut att jag inte orkade ta mig an den. Enda vägen framåt: Testa. Enligt bipacksedeln ska man pumpa ut två pump per fot och kväll och massera i runt en minut. Ofta ska man se resultat redan efter ett par tillfällen, men sammantaget ska man hålla på i en-tre veckor. Jag kan meddela att för mig räckte det med ett pump per fot, men så är jag ju snål också.

Resultatet efter en vecka var att fötterna faktiskt blev märkbart mjukare och "fuktigare" om man kan säga så om fötter. Jag upplever också att de skiftat färg från gråmulet till lite rosigt fräscha, men det kanske snarare har med den dagliga fotmassagen att göra. Den liktornsliknande saken lyser också efter ett par månader med sin frånvaro thank God.

Krämen var lätt att massera in och jag tyckte verkligen att ett pump räckte. Hade jag tagit två hade jag fått torka av överbliven kräm med hushållspapper. Men du bör nog göra detta precis innan läggdags och ta på dig ett par strumpor efteråt, för det är rätt kladdigt. Reservation också för att den "fräscha doften av eukalyptus" kanske inte blir en favorit hos alla i familjen. Men kortfattat kan jag säga att jag är helt nöjd med den. Den är åtminstone betydligt bättre än de generiska krämer från ICA:s finkemshylla jag kört på innan. Nu återstår för min del så kallad "underhållsbehandling" runt en gång i veckan, för att hålla fötterna lika lena och fina. Hur länge räcker en flaska då? Bipackssedeln:

"Med en veckas kur och sedan underhållsbehandling en eller två gånger i veckan räcker den i fyra respektive två och en halv månader."

Eftersom jag kör halv dos under själva behandlingsveckan (ett pump per fot istället för två) och dessutom en gång i veckan i underhåll (istället för två), borde min flaska räcka i ungefär ett halvår. En flaska kostar runt 210 kronor om man sourcar den på nätet vilket ger en årlig fotvårdskostnad på runt 420 kronor, att ställa mot tidigare spann 700-2 200kr. Helt ok och därtill inga besvärande rafsperioder mellan behandlingstillfällena, eftersom jag använder krämen löpande. Fina fötter jämt alltså, till betydligt lägre kostnad. Inte heller behöver jag fila sönder ljudbilden till de filmer vi råkar se under tiden jag gör pedikyr. Om du har lust att testa och samtidigt hjälpa en hönsbonde kan du skaffa krämen betydligt billigare än jag gjorde på denna länk.

Har du några andra tips på badrumsartiklar som gjort ditt liv enklare och snyggare?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag fick det till betydligt fler: "Aqua, Urea, Sodium Lactate, Lactic Acid, Tartaric Acid, Glycolic Acid, Panthenol, Glycerin, Methyl Methacrylate Cross-Polymer, PEG-20 Methyl Glucose Sesquistearate, Methyl Glucose Sesquistearate, Butyrospermum Parkii Butter, Octyldodecanol, Behenyl Alcohol, Simmondsia Chinensis Seed Oil, Caprylyl Glycol, Squalane , Menthol, Polyacrylate-1 Crosspolymer, Retinyl Palmitate, Sodium Gluconate."

Ett badrumsfix som spar några kronor åtminstone

För ett tag sedan tillbringade jag en hösthelg ute i skärgården hos Marknadsförar-L. På fredagskvällen hittar jag mitt gamla referensverk "Rensa i röran med feng shui" av Karen Kingston i bokhyllan och låg och läste den långt in på småtimmarna. Jag var därför väldigt sugen på ett projekt morgonen efter och Marknadsförar-L lät mig i vanlig ordning hållas (ni kanske minns hur jag vid ett tidigare tillfälle var med och fixade iordning hennes källare från stökigt förråd till gästrum). Att under en begränsad tid rensa hemma hos någon annan är lika mycket blessing som curse i det att a) Jag börjar själv få ont om utrymmen att röja nuförti'n, till och med på landet som varit en guldgruva på området i nära tre sekel b) Man kan inte göra det 100%-igt eftersom tidsfristen gör att man måste stressa igenom skiten. Jag menar, hade jag gjort nedan badrumsrensning hos mig hade jag troligtvis lagt en helg på det. Jag hade slagit ihop olika innehåll i flaskor, jag hade satt upp saknade krokar, jag hade gjort större rockader i huset av typen "hitta ett bättre ställe för städprylarna". Men nu hade jag en timme på mig, vilket gjorde att resultaten inte blev förstklassigt. Men skit samma, det blev ett resultat.

Badrum före

Badrum efter

Badrumsskåp före

Badrumsskåp efter

Tvättmaskin före

Tvättmaskin efter

Badrummet är original från tidigt 80-tal och har en bastu till höger. Mulltoa utanför huset. Innehållet i badrumskommoden under handfatet var en enda röra. Tidigare på dagen bad jag om ett plåster och Marknadsförar-L sa att de nog var slut. Under badrumsrensningen hittade jag två paket plåster. Vi hade också diskuterat att dricka cava i bastun när person tre skulle ansluta senare under dagen och Marknadsförar-L föreslog då att vi skulle göra lite peeling och andra tjejiga grejer. Det visade sig under rensningen att hen hade SPA-relaterad finkem till ett värde av säkert en tusing liggande på olika håll i röran, och jag skapade en dedikerad korg åt dessa produkter (ovan till vänster). En annan sak som skedde i samband med rensningen var att vi bytte ut alla tandborstar (som var slitna) mot nya som låg inkognito längst inne i skåpet. "Å så bra, har jag de här?" en typisk kommentar från dagen.

Det som nästan alltid sker i den här typen av rensningar är just ovan - man hittar saker som man inte visste fanns och därför köpt dubbletter (ibland tripletter) av. Kapitalförstöring när den är som sämst, eftersom den upptar såväl fysiskt utrymme som hjärnspace ("Herregud, vi måste köpa alsolsprit!" för att sen upptäcka att man redan har två flaskor, ett reellt exempel från detta badrum). Det som också nästan alltid sker är att man hittar saker som inte längre är relevanta. Exempel från dagen var blöjor (yngsta barnet har slutat sedan länge) och kontaktlinser som gått ut i datum. Ytterligare en aha-upplevelse vid de flesta rensningar är att man förvarar relaterade produkter på flera olika ställen.  Marknadsförar-L förvarade exempelvis städprylar lite överallt - i köket, i en skrubb och på tvättmaskinen. Under rensningens gång hittade hon en vit plastlåda i vilken vi samlade de städrelaterade sakerna hon de facto använde. Min sista kommentar rör "containers" eller förvaringslösningar. Många börjar sin städresa med att köpa förvaring. Detta är onödigt, eftersom man nästan alltid frigör utrymme i existerande förvaring och/eller hittar förvaring. I detta fall hittade vi inte mindre än tre (3) tomma necessärer som gick att fylla med prylar som tidigare låg och skramlade löst.

En detalj jag skulle vilja visa är nedan:

Två tvålkoppar: En vit i fönstret och en transparent på vägg

Jag diskade ur den vita tvålkoppen och gjorde den till "nagellackstallrik"

En oanvänd, exklusiv tvål lades i den kvarvarande tvålkoppen.

Familjen använde av någon anledning tre olika tvålar fördelade på två fat. Jag diskade ur det vita fatet och använde den till högfrekventa artiklar av typen nagellack och läppbalsam. En fin tvål vi hittade begravd bland alla finkemsprodukter fick komma till användning i den kvarvarande tvålkoppen. Som av en slump matchade tvålen med de rena handdukar jag sedan hängde fram och det turkosa blev faktiskt rätt trevligt mot det murrigt bruna.

Att ha ett fat för högfrekventa produkter av typen "nagelfil", "läppglans", kan också syfta till att vara uppsamlingsplats för klockor, smycken etc. Det kallas på franska "vide-poche"; ficktömmare, och är särskilt praktisk på ett lantställe eftersom man kanske inte alltid vill ha på sig dessa saker när man badar, målar, gräver upp potatis etc. Som inledning på renset bad jag Marknadsförar-L att sortera ut de artiklar hon och familjen använde dagligdags och endast dessa fick stå kvar i fönsternischen utanför bastun. Ungefär tre fjärdedelar av alla andra flaskor, burkar och prylar som tidigare stod här och i de andra fönstren hamnade inuti badrumskommoden vilket bara det gav en känsla av zen. Jag putsade även av fönsterglasen och speglarna, något som Marknadsförar-L menar aldrig blivit gjort tidigare (men jag tror att det var ett skämt?).

Key learnings från detta rens:
- Ha bara högfrekventa finkemsprodukter framme.
- Se till att ha en yta för förvaring av smycken etc.
- Gå regelbundet igenom innehållet i badrumsskåp och andra förvaringsutrymmen i anslutning till badrummet. Dels för att rensa ut gammalt (vi rensade ut en hel papperskasse med utgångna och inaktuella produkter vilket resulterade i den luft som syns på efterbilderna). Men kanske framför allt för att upptäcka vad du redan har så att du slipper ägna dyrbar livstid åt att jobba in deg som du sedan använder till att köpa produkter du redan har och som kanske blir gamla och behöver slängas vilket är trippel kapitalförstöring.
- Använd den lyxiga tvålen och dina härligaste finkemsprodukter. I lådorna och skåpen gör de ingen glad, snarare tvärt om faktiskt.

Badrummet har några år på nacken och färgsättningen på porslin och golv kanske inte är supertrendig. Men med fria, rena ytor, nydiskade tandborstglas och tvålkoppar, tycker jag ändå att det blev rätt så tilltalande. Jag drog även ett tunt lädersnöre genom hårborstens skaft och hängde den på en krok så att den blir lätt att hitta och som pricken över i:t satte jag dit en liten kvist i en vas. Sen hade vi partyparty i bastun hela kvällen lång. Har du koll på allt ditt finkem eller är det dags för en rensning?

Mvh/
FruEfficientBadass

Zen Bathroom

Inlägget innehåller reklam genom annonslänk för Apohem.

Ni har väl inte missat att Kvartal nu även har en sektion Kultur? "Sveriges minsta och vassaste mediahus" har numera sponsorship från såväl mig som man på månadsbasis. Kvalitativa poddar och krönikor modererade av Jörgen Huitfeldt, Staffan Dopping, Viktor Barth-Kron och numera också den underbaraTherese Bohman (du som inte läst henne bara gör't) m fl. Kvartal och Filter från och med nu. Tidigare marknadsförda Sans och TIME ut. Ring klocka ring!

Som ni vet är jag finkemsminimalist och det är jag inte bara av frugala skäl utan för att jag tycker att badrummet ska vara en skyddad zon där man ska kunna hämta kraft ("I vattnet styrkan" etc). På samma sätt som att sovrummet till varje pris måste hållas rent och fritt från plotter ska badrummet vara fritt från bjärt kolorerad plast och logotyper från multinationella företag. För hur mycket jag än älskar effekten av mitt Redken-schampo, vill jag slippa se själva formgivningen i mitt annars vitgråa badrum med stål- och trädetaljer. I Stockholm hade vi bara en sak på badkarskanten och det var en refillpump från Muji i vilken jag hällde min hemgjorda tvål. Senare upptäckte jag den fantastiska skumpumpen och den står här på landet på vårt handfat. I duschen har det emellertid ballat ur, se bild:

Hyllan är full med fula ej matchade flaskor, det står en tvål på blandaren och på golvet mina schampoflaskor. Instuckna bakom rören ett par duschhandskar, ni vet den där sorten som river till så gött. Antalet flaskor är resultatet av att vi inte använder samma produkter i hela familjen, så även om jag enbart har tre items, blir det tillsammans med barnens och min mans grejer ett betydligt större antal saker som ska samsas på liten yta. Det blir dessutom lite äckligt under flaskorna efter avrunna produkter och bildas gärna en liten geggig pöl på hyllor och andra underlag. I do not like. Jag kanske är särskilt traumatiserad av nedan episod i mitt liv (ni får själva skapa det där plingande fe-ljudet som brukar höras när man går tillbaka i någons minne):

"Jag var 23 år och hade precis flyttat in i ett kollektiv bestående av ingenjörer. Två manliga ingenjörer, en kvinnlig ingenjör, och så jag. Vi delade på en lägenhet i Västerås och det hela var ett kortsiktigt arrangemang, för jag skulle bara skriva klart min D-uppsats och sen dra till storstaden för att söka anställning. Jag bodde i en garderob. Du tror kanske att jag skämtar nu, men det var de facto en stor garderob med fönster i. Du vet, den där sortens fönster med buckligt glas som man inte kan se ut genom. En walk-in closet kan man säga. Tappar tråden här....Nåväl, de var ett gäng snuskpellar de här ingenjörerna (eller blivande ingenjörerna om jag ska vara petig). De åt makaroner direkt ur kastrullen, det var centimeterhögt damm på deras Star Wars-figuriner, man dammsög högst sporadiskt (om alls?). Jag, i skydd av min garderobsdörr, kunde visserligen hålla preussisk ordning hos mig. Men åtminstone en gång om dagen var jag tvungen att röra mig till det gemensamma duschutrymmet. Det var ett praktiskt litet rum, byggt på 80-talet, med ett ljusgrönt lineoleumgolv och ljusa kaklade väggar. På golvet i duschutrymmet stod ett tjugotal flaskor. En del fulla, en del halvfulla, men rätt många tomma. Ingenjörsjävlarna orkade inte bära de tomma flaskorna till lägenhetens enda papperskorg, som fanns i köket. En dag fick jag nog och började rensa bland flaskorna. Döm om min förvåning när jag upptäckte att golvet under flaskorna var ljust rosa. ROSA! Den ljusgröna nyansen jag tog för artsy lindblomsgrön, var i själva verket ett tunt lager av mögel eller möjligen mossa!"

Så ni förstår kanske min lycka när jag vid genomläsning av Mari Kondos "Spark Joy"-bok hittade ett helt avsnitt om hur man ska förhålla sig till badrum och finkemsprodukter. I korthet handlar det om att hålla dusch och badkar rena, sånär som på något enstaka objekt av typen tvål eller tvålpump. Det vill säga, en produkt som hela familjen använder på daglig basis. Resten - schampon, balsam, personspreferenser kring duschkräm, inpackningar, peelingar och annat - ska stå i ett badrumsskåp, ligga i en kommodlåda eller i brist på detta i en korg/låda som inte står i duschen. När man anländer badrummet med dusch eller bad på agendan, plockar man åt sig de produkter man för dagen vill använda. När man sedan är klar, torkar man av dem och lägger tillbaka dem i korgen. Inte värre än att du sköljer av tandborsten och ställer den i tandborstglaset när du är klar eller ställer in kaffekoppen i diskmaskinen efter dig. Så här gjorde jag:

1. Hittade en korg på loppis i vilken jag lade en droppskyddande tvättlapp i botten.

2. Ställde samtliga produkter i korgen.

3. De grälla färgerna och fula loggorna mildrades av den skira gardinen.

4. Voilà, my Zen Shower, redo att ta emot vem som helst.

5. En liten touch av yasuragi: En enkel ICA Hjärtat-tvål (4,25kr) på en hemslöjdad träställning.

Om man vill lyxa till det kan man ersätta budgettvålen ovan med en dyrtvål Natural Care från Apohem. Den kostar 29 kronor, förutom just nu då den verkar kosta 21,75 kr.

Den är härlig på flera sätt: Dels är den mild även mot känslig hy som min. Dels innehåller den malda mandelskal så att man får en liten känsla av peeling när man använder den. Vän av ordning undrar om det verkligen är alla våra finkemsprodukter där i korgen. Det är det inte. Hudkräm, tandkräm, sällanprodukter av typen alsolsprit och Rohypnol står i ett separat badrumsskåp. Nu talar jag enbart duschrelaterade artiklar.

Du kanske också undrar vad detta har med hushållsekonomi att göra. Mycket lite. Eller? Kan det vara så att du, i din jakt på att förenkla och harmonisera ditt badrum känner mindre dragning till Axstores företagsben som sysslar med finkemsprångel? För en genomsnittlig svensk lägger runt 400 kronor om året på hårvård och kvinnor lägger i snitt 1 120 kronor på smink. Då får du dessutom tänka på att väldigt många lägger snudd på ingenting alls, som Sparo till exempel. Åtminstone jag har folk i min omgivning som nog snittar 500-600 kronor i månaden på hud- och kroppsvård ink. kosmetika och duschkrämer från Rituals. På tal om Rituals, är det inte just en fin ritual att inför varje dusch eller bad aktivt välja ut de saker man vill använda? Och att man efteråt, på västerländsk feltolkning av Kondo-flumteori tackar sina finkemsprodukter för att de tvättat ens hår etc. innan man lägger tillbaka dem i korgen eller lådan. Måste testa detta.

Vad du garanterat vinner är tid (städning av badrum går betydligt snabbare) och mental energi. Jag uppmanar dig att testa för att själv få känna på effekten av att komma in i ett badrum, i perfekt balans och utan störande brus från externa producenter. Gör, i samband med ditt zen-projekt, en rejäl storstädning av badrummet, häng fram nya handdukar, ställ in en värmeljuslykta, sätt en kvist i en vas och du har vardagslycka som kommer att göra dig tillfreds varje morgon under hela hösten.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Ett bonustips är att hänga en fibertrasa under handfatet, du vet där röret är horisontellt, så att du varje kväll kan svepa av handfatet med den och få bort hårstrån, tvål- och tandkrämsrester. Du kan dra ett tag över badrumsspegeln när du ändå är igång - kanske inte perfekt resultat men du slipper se tandkrämsprickar när du ser dig själv i spegeln nästa morgon. D.s.