Vårt linneskåp - sista inlägget

För ett tag sedan förhävde jag mig över vårt minimalistiska Stockholmslinne, det vill säga bara en uppsättning lakan per säng, o så praktiskt, fluffiga varma lakan samma dag som de hamnar i tvätten. Men som ni vet har varje aspirerande minimalist skelett i garderoben och vid hemkomst i Hudik mötte mig följande syn.

Nu ska tilläggas att jag ju varit borta i två veckor och familjen hade på eget bevåg fått rumstera runt där och "återbörda" textil vi haft med oss till Gotland samt efter eget huvud fått byta lakan i sina sängar med nästintill katastrofalt resultat. Jag menar, i vår dubbelsäng låg de fläckade mintgröna lakanen som jag sparat gud vet varför och största barnet hade bäddat med minstingens textil, total anarki.

Det fanns bara en sak att göra: Tömma och börja om. Jag tog ut tygstycke efter tygstycke, inspekterade och sorterade i prydliga högar på matsalsbordet. En hög för personkopplad textil (numera har varje familjemedlem valt två uppsättningar lakan som man vill ha i sin säng, den ena används medan den andra hänger uppe på torkvinden), en hög för resten som nu en gång för alla kallades vid sitt rätta namn: Överflödig textil. 

Vidare en hög för handdukar som används och är snygga och bra och en hög för handdukar som bara fått hänga med. Exempelvis hade jag ett par sträva hand-handdukar som vi aldrig använder för att de är sträva. Och en hamam-handduk som jag aldrig använt eftersom den inte absorberar vatten. Ett par duschmatte-handdukar (som man lägger på golvet när man duschat och sen hänger upp) men som vi inte gillar lika mycket som den som för närvarande är i duschen och ett oräkneligt antal udda örngott som vi inte behöver.

Dessutom hade vi ett stort överskott på så kallade skyddslakan, ni vet de med plast på ena sidan och frotté på andra. De var en nödvändighet när barnen var små och kissade och spydde i sängen, men nu var det ett tag sedan sist varför de behövde röjas ur vägen. 

Ett par lakan var fläckiga bortom räddning och efter att ha klippt ut lite putstrasor gick de till återvinningen.

Jag passade på att lägga till lite udda strumpor och slitna kläder i återvinningskassen som jag drog ut i skräpförrådet i väntan på nästa tur till återvinningscentralen. Ge-bort-textilen åkte jag med till en välgörenhetsorganisation redan samma dag, för att inte drabbas av ånger. Det här är lakan jag sparat på i åratal, säkert sen innan barnen föddes. Och de har legat där, oanvända och skrynkliga. 

Ibland har jag tänkt att de är bra att ha om vi ska iväg någonstans där det krävs lakan. Vilket är en tankevurpa då vi alltid har lakan över: De som inte är i sängen. Plus att vi ofta tar med oss sovsäck, exempelvis när vi åker skidor. Sagt och gjort, jag dumpade skiten. Kvar enbart det vi använder i prydliga högar och med etiketter som visar vems hög som är vems.

Om ni minns från förra inlägget på temat behövde jag ett nytt vitt örngott, gärna i linne, till lägenheten i Stockholm. Jag hittade under utrensningen två (2) vita linneörngott som ingen tjingat, så där slapp jag jaga nytt. Å andra sidan köpte jag efter utrensningen två nya mjuka hand-handdukar till badrummet att ha när de andra ligger i tvätten, för att slippa torka ansiktet i sträv textil. 

Frugal wins?

Förutom sparat inköp vitt örngott, inga. Tvärt om, jag köpte nya handdukar för 60 kronor. Däremot...hur najs är det inte att öppna linneskåpet nu? Om det tidigare låg på minus 40 är det nu plus 190. Till och med min man noterade förändringen. Jag har nu också gott om plats för min dator längst ner. Ja, det är där den ligger och göttar sig när jag inte bloggar, omgiven av textil. Det var även här vår katt diade sina åtta ungar förra sommaren, så det är bra feng shui. 

Den bruna lådan uppe till vänster är vår "tekniklåda" där vi förvarar all spretig teknik av typen bortkomna laddare, extra pluppar till hörlurar, power banks etc. Samt den externa hårddisk där jag har mitt utpressningsmaterial. 

Nu lovar jag att jag inte ska skriva mer om detta linneskåp. Jag ids inte ens formulera en fråga till er läsare. Kanske den ska lyda: Hur glada är ni på en skala att jag nu kommer att sluta skriva om mitt linneförråd?

Mvh/
FruEfficientBadass

Utrensning diverseskåp

Som ett led i mitt hoarderfilmmissbruk är jag på ständig jakt efter områden att rensa ut hemmavid och nu senast föll blicken på ett stort skåp i kallhallen, d.v.s. ett utrymme vi bara passerar igenom vintertid i brist på värme, men som ändock härbärgerar en del prylar. Exempelvis: Kläder som ett barn vuxit ur och som jag väntar på att ett annat barn ska växa i, mina tjockaste av tjocktröjor som inte funkar att hänga på klädstången, en videobandspelare min man köpt under en av sina elbehandlings-highs (och således inte minns att han köpt), av någon anledning en manikyrfläkt, gammal kurslitteratur som ska säljas, verktyg, hundpåsar till min lånehund et cetera. Nedan ser ni ett före och ett efter:

 

Jag började med att ta ut allt för att sedan sortera i högar. Saker som ska doneras, saker som ska säljas, saker som ska till andra ställen i husen och saker som ska slängas. Exempel på saker som skulle doneras var i princip samtliga kläder förutom mina två favorit-tjock-tröjor. De kläder ett barn växt ur var inte intressanta för nästa barn och eftersom plaggen var tvättade och strukna var det bara att hiva i donationspåse. Jag hade också en del sommarplagg här till mig och min man. Eller sommarplagg...mer plagg jag inte riktigt kunnat bestämma mig för skulle vara kvar eller inte. Tips: Om du "inte vet" om du vill ha ett plagg eller inte vill du troligtvis inte ha det. Så de gick antingen till donation eller textilåtervinning. 

DVD-skivorna åkte med ett undantag till donation liksom några gamla sällskapsspel och böcker. De verktyg som förvaras här ska vara absoluta basvaror av typen hammare, skruvdragare och måttband. Bulken av verktyg ligger på verkstaden i huset mitt emot och har man något riktigt projekt håller man till här. Verktygen i det här skåpet ska bara täcka vardagliga behov. Av okänd anledning hade här ackumulerats betydligt fler verktyg än så varför jag återbördade överskottet till verkstaden. Det blev en hel papperskasse full. 

Jag passade samtidigt på att rensa utrymmet under trappan där vi har diverse "sportprylar" av typen bollar, badminton- och tennisrack, luftmadrasser etc. Utrymmet rymmer också en pågående donationshög och en kasse för textilåtervinning. När dagen var slut hade jag en kasse med saker som skulle upp på verkstaden och tre kassar som skulle till antingen textilåtervinningen eller vanliga återvinningen.

Till återvinningen åkte även två av de miniatyrskepp som min svärfar samlat på. Nedan samling har vi släpat med oss i fyra flyttar. Skeppen var viktiga för min svärfar och han hade dem med sig till det hem han hamnade på efter en stroke för ett tiotal år sedan. Därför föll det sig naturligt att min man "tog hand" om skeppen när pappan gått bort. Därefter har de stått i olika förråd och samlat damm år ut och år in. Skolboksexemplet på sentimentala prylar man inte vågar göra sig av med. 

Först tänkte jag att samtliga skulle gå till loppis, men såg sedan att de två mindre båtarna hade trasiga master. Av den anledningen donerade vi bara de två med segel, som var hela. Jag valde en lämlig tidpunkt att ta upp frågan med min man eftersom jag misstänkte att jag skulle stöta på patrull, men det visade sig då att han inte ens mindes att vi hade dessa skepp. Så mycket för allt mitt dammande genom åren. Prylar!

Här är hela donationshögen. Längst bak under kassen lådan från köksutrensningen från tidigare. Kassarna innehåller sådant från skåpet och utrymmet under trappan. Jag hade också en basketboll, men dessvärre gick pumpen sönder av ålderdom när jag försökte pumpa till den, så såväl boll som pump gick till återvinningen. Två värmefläktar som vi inte använder längre sedan vi installerat ytterligare en varmluftspump samt en bilkudde. Den senare behöll jag "ifall vi skulle få besök av folk med barn", totalt negligerande det faktum att folk som reser med barn i regel har sina egna bilbarnsstolar. 

Så gött att få detta gjort. Utrymmet under trappan innehåller nu enbart saker som passar oss och våra barn i den ålder de nu befinner sig i. De finns också gott om plats för nya utrensingar i form av såväl hyllutrymme som krokar där jag hängt kassar för textilåtervinning och kläddonation. 

Skåpet har gott om plats att ta hand om saker som inte platsar någon annanstans i huset. Jag använder översta hyllan till min mans oanvända videobandspelare (jag måste nog vänta något år innan han går med på att donera den, han la uppskattningsvis en vecka och en tusing på att jaga sladdar till den) och saker som ska gå till försäljning. 

Hyllan näst högst upp rymmer mina tjocktröjor och dust bags till mina väskor (som jag alltid får leta efter vid säsongsskiften). Andra hyllan innehåller bara en burk med hundgodis och påsar och här kan man langa in otippade saker som inte finner sin plats någon annanstans. Jag läste någonstans att man ska sträva efter att ha åtminstone en tom hylla någonstans i huset, och nu har jag en sådan. 

Längst ner finns de verktyg vi kan få användning av till vardags. Jag såg också till att ladda batterierna till skruvdragaren så att man skipper den dödtiden nästa gång man ska borra eller skruva i något. 

På det stora hela en lyckad rensning. Och som vanligt förvåning över att vi fortfarande har saker att göra oss av med. Det skräpförråd vi har ute i ladugården fylls ständigt på, trots att jag anser att vi inte skaffar nya saker till huset. Kanske är det lagg från consumer sucker-åren? 

Har du utrymmen som rymmer ospecifikt innehåll och när rensade du där senast?

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag rensar köksskåpen

Alltså djävelskapen. Jag följer ju Cornucopias blogg för snabb nyhetsförmedling och ser lämningar av hans rapportering i dagligmedia 1-2 dagar senare. Just nu känns det så överjävligt. Jag finner inte ord. Men vill tipsa om detta: Köp digitala sjukvårdspaket via Apotea så skickar de sjukvårdsutrustning. Ett annat tips är att fylla en låda (max 20 kg) med torrvaror, hygienartiklar eller varma kläder (fräscha, helst underkläder och underställ) och på kartongen skriva "Ukraina" samt innehåll på engelska och ukrainska. Lämna hos ett Postnord företagscenter så skickas lådan utan kostnad.

Åter till ytligheter, en lyx man kan ägna sig åt när man lever i en fredlig dekokrati. Efter mitt rikliga intag av hoardingfilmer blir jag väldigt sugen på att rensa hemma. Min man frågade mig om det kanske var så att jag önskade att vårt hem var lite stökigare, så att jag hade något att bita i. Det var menat som ett skämt, men det visade sig att vi faktiskt hade en del junk som gått under radar i ett antal år.

Våra köksskåp före:

I vanlig ordning kom jag först efter påbörjad rensning på att jag borde ta en bild till bloggen. Ni får helt enkelt föreställa er att alla de koppar, flaskor och diverse som står på diskbänken tidigare stod uppe i överskåpet. Det stora problemet är inte helt unikt: Koppar. Koppar och muggar formligen väller in från höger och vänster. Presentkoppar barnen fått av kompisar. Koppar vi köpt på loppis. Gamla arvekoppar (d.v.s. sådant folk i huvudstaden inte tyckt varit stadsvärdiga och därför tagit upp till landet). De rosa kopparna som skymtar till vänster i bild finns det sju av fast i tre olika pastellfärger. Jag har för mig att jag köpte dem på Dollar Store för kanske åtta-nio år sedan i ett försök att skapa enhet i köksporslinet (på den tiden hade vi bara enstaka och fula saker av allt).

I samband med att vi började hyra ut stället, kanske 2016 eller däromkring, skaffade jag en baskollektion tallrikar och skålar från Ikea i beige. Därefter har jag genom åren hittat matchande beiga öronlösa koppar på loppisar (se andra hyllan vänster). Eftersom de matchar övrigt vardagsporslin bättre har vi helt slutat använda de pastellfärgade kopparna och istället petat upp dem på översta hyllan i väntan på Godot. Men som ni vet kommer han aldrig så nu var det dags. 

Totalt donerades 19 koppar i olika utföranden, 2 gamla glasflaskor, 3 ljushållare, 8 småskålar, 1 kit för att göra isglass och 7 äggkoppar (allt rymdes i lådan till höger). Därutöver återvann jag en trasig isbitsform, ett bisarrt plastglas i form av en palm samt de där ägghållarna till kylskåp vi plockar ut direkt vid leverans.

Man kan fråga sig varför jag gör mig av med äggkopparna jag så ihärdigt samlat på mig på loppisar genom åren. Svar: Vi använder aldrig äggkopp. De få gånger vi äter kokt ägg till frukost lägger vi bara ägget på tallriken. Det är inte Grand det här, det är livet på landet. 

Tillbaka plockade jag saker jag anser att vi har användning för alternativt saker som barnen insisterar på att ha kvar. Vän av ordning kan tycka att vi har väldigt många stora plast- och glasbägare (se hylla näst längst upp till vänster). 

Det stämmer och det är 12-åringen som har en svaghet för det hon kallar "bunkar". En typisk bunke ser ut som nedan: 

Men den kan också se ut så här:

Eller så här:

Eller som sagt, som en palm. Vi har varit igenom dem alla och jag vill inte ens veta hur mycket pengar vi lagt på dem och deras tillbehör (vi har ett helt kartotek med smala diskborstar som ska användas till att rengöra bunkarnas sugrör).

Vad jag vill säga är att hade det här varit mitt kök allena hade här inte funnits en enda bunke. Men nu lever trots allt de andra här också och jag kan ju inte kallhamrat gå och kasta iväg något som är någon annan kärt (även om det bokstavligt talat kliade i mina fingrar). 

Vidare har vi ett stort antal PET-flaskor, främst i minsta formatet, liggande på hylla tre. Men det beror på att vi av ideologiska skäl använder dem nästan dagligen, fördelat på fem pers (vägra köpa vatten). 

Jag sparade också en del vaser i olika storlekar, eftersom vi sommartid har rätt mycket trädgårdsblommor inomhus. Jag sparade också ett par saker som har med födelsedagar att göra. Bland annat en vas med någon form av födelsedagsbudskap på samt en skylt som ett barn gjort i slöjden på vilken det står "Grattis". I vår familj är födelsedagsfrukost den viktigaste beståndsdelen i en födelsedag, och då hör det till traditionen att man på sin frukostbricka får skylten och vas med blommor (om årstiden tillåter). 

Nog om vaser. Jag sparade också ett par fula koppar/muggar som barnen kan ta om de ska måla med vattenfärg. Samt en florsockerströare som är bra att ha lite skyddat eftersom jag har en batch florsocker i den, redo att sprinklas på om man svänger ihop en peach melba eller fruktsallad. 

Hyllan ser rätt stökig ut även efter. Skillnaden är att det finns betydligt mer luft och rymd däri samt att jag vet att det som nu står där är sådant vi löpande använder vilket är en härlig, härlig känsla. Dessutom tror jag att de saker jag rensat ut faktiskt har potential att gå på loppis och eftersom de skänker överskottet till välgörande ändamål känns det lite bra. 

Stänger man dessutom luckorna ser det ännu bättre ut. Likt andra rensare i kommentatorsfältet kan jag nu inte låta bli att öppna överskåpen ibland för att glutta in och götta mig åt resultatet. 

En fånig detalj är att jag nu frigjort utrymme så att min ombytetslöpare (det vill säga den av två identiska bordslöpare vi har på köksbordet, där den ena används när det andra ligger i tvätten) fått egen hyllplats. Tidigare försökte jag lägga den över högarna med handdukar respektive linneservetter med resultatet att jag varje gång jag skulle ha en handduk eller en servett var tvungen att lyfta på löparen. Och som ni vet avskyr jag att lyfta på saker i syfte att komma åt andra saker. 

När rensade du dina köksskåp senast?

Mvh/
FruEfficientBadass

14-åringen blir minimalist

Så äntligen blev mellanbarnet minimalist (eller något ditåt). Ni kanske tror att jag hade ett finger med i spelet. Att min ständiga stävan efter enkelhet, att skala bort allt onödigt, att drilla barnen i garderobsrensing och nyttotänk har bidragit. Ej! Barnet hade varit hemma hos en ny kompis, av mig hädanefter kallad Frälsaren. Frälsaren hade ett rum som enligt fjortonåringen var "såååå snyggt, inte en onödig pryl, allt var undanstoppat i lådor." 

Själv hade jag med morot och piska försökt få barnet att under sommarlovet röja i den knarkarkvart hon huserar i, utan resultat. Men ett (1) besök hemma hos Frälsaren resulterade i en 180-gradersgir från "extra allt" till "bort med allt" (ni vet ju vad man säger, efter fyra års ålder är det vännerna som har störst inflytande, själv är man blott en inventarie). Det tog en halv (½) dag så var projektet genomfört. Det var uppseendeväckande. 

Jag kommer nu att förse er med några före/efterbilder med följande brasklappar: Eftersom projektet uppstod så hastigt och lustigt hann jag inte ta realtids-förebilder varför de som serveras nedan är runt ett halvår gamla (och de har redan figurerat i bloggen i ett annat sammanhang). Efterbilderna togs lite i farten utan motherhood pimping så jag tycker inte att de är assnygga (exempelvis är det bra dammigt på skrivbordet) men ni får ta det för vad det är - ett wallraffande i en fjortonårings rum. 

Klädstång

Som sagt, bilderna är inte helt kompatibla då förebilden togs någon gång i höstas då barnet peakade i sin Plick-verksamhet (Blocket för tweenies). Men tro mig när jag säger att hon gjorde ett gediget rensningsarbete. Fyra papperskassar med rentvättade kläder till välgörenhetsorganisationen, ett par Converse såldes för 200 kronor och Doktor Martenskängorna fick jag paxa för minstingens tonår (mot betalning, man är väl en loser). 

Kvar: Massor av utrymme och enbart plagg hon enligt egen utsago gillar skarpt. Som belöning fick hon gå in på Sellpy samma kväll och välja lite höstnytt. Bland annat ett par kängor och ett nytt par jeans. Så värt och så långt ifrån Konsumentverkets riktlinje att vi ska lägga drygt 2000 i månaden på barnkläder varje månad.

Skrivbord

Eftersom väggplottret är kvar kanske det inte framgår med önskvärd tydlighet, men ytan är så mycket renare nu. Fönstret rensades från kosmetikgyttret som hamnade i en necessär hon numera (ibland) förvarar i översta skrivbordslådan. Hon rensade i övriga lådor så till den grad att en hög prylpackad byrå i en annan del av rummet kunde avyttras (dess vitala innehåll kunde rymmas i två av skrivbordslådorna). 

Pigtittaren åkte upp på vår loppis i väntan på bättre tider och istället målade hon en anspråkslös spegel i svart (ram) och ställde på skrivbordet. Som synes är golvet fritt från kläder. Enligt trettonåringen är det (vis av en dags minimalism) "omöjligt att stöka ner med få kläder". Hon är något på spåret. 

Sängen

Kanske är det denna del av rummet som förbättrats mest. Ett gammeldags hörnskåp till vänster, vars huvudsakliga syfte var att härbärgera junk, åkte upp på loppisen (i väntan på barns utflytt och återställande av allmogerum) och den höga byrån i högra hörnet kunde som sagt åka ut när innehållet rensats (fyra kassar pyssel och pennor till loppis, två kassar till återvinningen). 

Istället en korgstol i vänstra hörnet. Sängen har sedan i höstas fått rejäla ben och ett gammalt överkast funkade bra för att skapa sken av harmoni. Hon gillar liksom jag vita lakan, så även om sängen är obäddad ser det helt okej ut. En hylla på väggen till höger rök även den och med det allt orört mög som stod och samlade damm därpå. 

Efterarbete

Det tog några dagar att tvätta, torka och stryka allt som skulle vidare till loppis. Lillasyster fick ärva en del och inspirerad av storasyster gjorde även hon garderobsrockad. Jag och minstingen hade emellertid redan dag ett på sommarlovet rensat igenom hennes rum så i övrigt var allt tipp topp. 

Jag adderade några ännu-ej-använda sommarplagg till loppiskassarna så det blev en rejäl inlämning. Tillfredsställelsen i att avyttra dessa prylar i vetskap om att småttingarna nu har välfungerande rum och garderober, redo att ta sig an skolåret 21-22. 

Den barnhärtiga minimalismen

Om man inte har några prylar är det svårt att stöka ner. Så enkelt är det. Av våra barn är det fjortonåringen som har svårast för ordning och reda, trots att hon premieras på månadspengen om hon varje dag bäddar sängen och lämnar golvet fritt från kläder och prylar. När det blir stökigt låser det sig för henne. Hon kan spendera en hel dag i sängen, varvandes gråt och Modern Family, i en sorts seg apati över stökigheten och irrationella utsagor av typen "Jag kan inte stäääda buhu jag vet inte vad det är för fel på mig snörvel". Det finns säkert en lämplig diagnos på detta tillstånd och jag kan känna igen mig lite. Inte i oförmågan i att ta tag i städningen (duh) utan det känslomässiga skav jag erfar när det är rörigt omkring mig. Känslan av att jag inte kan få något annat gjort så länge det är oreda. 

Jag är väl medveten om att jag tenderar att dra lite för stora växlar på det här med den fysiska ordningen. Att den i sig förmår påverka vårt mentala välbefinnande och vår förmåga att leverera allt annat i livet. Men jag kan inte låta blir att tro på ett samband. Tvångsmässiga samlare utmärker sig sällan som bon vivant kreatörer. Sakerna, prylarna, stuffet tar över och blockerar. 

Minimalism är bra för såväl stora som små

Jag fick ett mail av en läsare i somras. Hen är utlandsstatonerad och jag fick några bilder från huns boende. OMG. En garderob med typ en decimeter mellan de färgkoordinerade plaggen, en enkel säng med vita lakan, ett skrivbord med en vattenflaska och ett par skrivdon. Hen skriver: 

"Har det fint och lever minimalistiskt. Saknar givetvis familjen och den svenska sommaren men därutöver har jag allt man kan önska sig. Biblioteksböcker lånade på långlån, bra Wi-Fi, tillgång till gym etc. Blir tydligt hur gött det är med minimalismen och enkelheten. Ger mkt tid till självreflektion, lyssning på podd, läsning och fys. Har 6 par kalsonger, 6 par strumpor, 5 t-shirts, 2 par byxor i samma utseende, ett par kängor. Inga materiella saker saknas mig."

Känn på den: "Inga materiella saker saknas mig". Eller översatt: "Jag är nöjd". Konsumtionen har inget tak. Du kan handla och köpa på dig hur mycket som helst tills krediten slår i taket, men konsumtionsmöjligheterna kommer ändå att fortsätta pumpas fram, likt det algoritmade flödet på din FB-profil. Minimalismen emellertid, har ett golv och det är när du har de saker du behöver. Du kan, till skillnad från i konsumtionsprojektet, bli klar. Därefter kan du vila i trygg förvissning och att "inga materiella saker saknas dig." Jämför "ständig strävan" mot "vila". Där har du det: Konsumtionen och prylsamlandet vs. minimalismen. 

Minimalism - en pågående process

Ni som redan givit er in på rensaspåret vet ju att det sker i etapper. Man börjar hiva ut det värsta och då ser man allt smått som även det kan ryka. Man börjar se konturerna av ett härligt utrymme, ett utrymme som av riddare (du) behöver befrias från plotter och bröte. Rensningen frigör energi att genomföra mer genomgripande förändringar och när de väl är på plats vill man fortsätta att hålla fint. 

Sedan inläggets tillkomst har rummet nämligen genomgått ytterligare förändring. Eftersom den insikt hon på eget bevåg tillskansat sig under vår och sommar är värd sin vikt i guld tyckte jag att hon var värd en rumslig makeover. Vi har ju tidigare slagits för att behålla de gammelsvenska och fackmannamässigt uppsatta tapeterna. Men någonstans fick väl även jag inse att tonåring är man bara en gång och de åren vill man inte tillbringa i rum med gammelsvenska och fackmannamässigt uppsatta tapeter.

Därför hjälpte vi henne att målad väggarna influencer-rosa. Med hjälp av några väl utvalda accessoarer från Butiken Jag Ogärna Erkänner Att Jag Handlar I blev rummet mycket fräschare för en tonåring att ligga och idissla i. Hon fick en bäddsoffa från loppis och nya lakan i två uppsättningar som bara är hennes. Så detta är nuläge:

Observera att hon fått enhetliga halkfria galgar - ett omedelbart lyft för vilken garderob som helst. Den uppsättning jag länkade till i förra meningen kostar drygt 400 kronor för 100 stycken. Gå ihop med ett par vänner och få en proffsgarderob för 140 kronor. Man tror inte att det kommer att göra skillnad men det gör det. Jag tycker mig också se att hon är mer noggrann med upphängningen efter denna manöver OCH att hon verkar mer tillfreds med sin garderob överlag. Intressant att notera att hon nyligen övergivit sina adidasbrallor och istället norpar kashmirtröjor ur min garderob (*diskret segergest*). Det har inget med minimalism att göra men skänker hopp i största allmänhet. "This too shall pass" som ni tipsat mig att tänka under sommaren. Det har jag tänkt ända sen adidasbrallorna dök upp här i vintras. Parentes. 

Har du någon ung person i din närhet som upptäckt glädjen i att ha färre?

Mvh/

FruEfficientBadass

Att älska sin matta

Tack snälla ni för alla fina kommentarer i förra inlägget. Jag blev helt varm i hjärtat, var nästan på väg att skapa en emoji här, så ur balans är jag. Ni är så kloka och kärleksfulla, vad har jag gjort för att förtjäna en sådan läsekrets? Drog också på smilbanden för första gången på flera dagar av den kommentator som föreslog Theresa Williams som gästbloggare. Tänk om hon är en riktig person, bara med en rejält seg hang-up?

Jag har nu runt tio (kanske fler?) gästinlägg i inkorgen redo att bakas ut och jag tänkte göra som så att jag från och med nästa vecka postar måndagar och torsdagar. Får se ratio gäst/eget. Kanske varvar jag. 

Anyheuw. Ni kanske undrar hur en städmanisk pedant hanterar livskriser av det slag jag nu befinner mig i. Onlineterapi, meditation, anhöriggrupp? Icke. Man läser om Fumio Sasakis "Hejdå saker" och vid denna genomläsning fastnade jag vid en tanke. Han skriver:

"Det sägs att en ägodel är något man bryr sig väldigt mycket om. (...) Att vara totalt medveten om ett fåtal ägodelar man verkligen uppskattar istället för att vara godtyckligt varse en hel hög med ting kan dubbla, eller tredubbla, känslan inför våra saker."

Mina dyra budgetglasögon

Jag tänker på mitt bruk av solglasögon. Under mina consumer sucker-år hade jag en fem-sex stycken av mellanpris som skrotade runt i olika lådor, i bilen och i väskan. Pö om pö har dessa fasats ut och istället köpte jag ett dyrpar (fortfarande consumer sucker-år) av märket Coach som i skrivande stund har runt sju år på nacken.

Jag minns i ärlighetens namn inte vad de kostade men det var fyrsiffrigt. Poängen är att jag älskar dem. De är tidlösa i sin Jackie O-storlek och ljuset silas behagligt genom dem, utan att för den skull mörka utsikten som är fallet med en del billigare varianter. Jag har fortfarande kvar det otympliga fodralet och det händer att jag packar ner dem i detta inför resor. Den gamla kollektionen av skeva, osköna och fula brillor har med åren gått sönder och hamnat på återvinningscentralen. Tillfredsställelsen när jag tar dem på mig är stor, varje gång. Varje Gång.

Bry dig om din matta

Sasaki: "Den amerikanska poeten Allen Ginsberg sa en gång att om man bryr sig om sin matta dubbelt så mycket är det som att äga två". Trots att jag nu äger runt fem gånger så få solglasögon som fordom upplever jag betydligt större tillfredsställelse med sakernas tillstånd. Jag kan duplicera denna känsla överallt i mitt hem.

1) Min pyjamas, en svart historia med vita kanter jag fyndköpte på Sellpy i vintras. Japanskt märke, oerhört skön passform. Älskar den varje gång jag tar den på mig. Har inga andra nattkläder utan får sova i Chanel #5 den natt den hänger på tork.

2) Vår bil, som jag tidigare skrivit ett inlägg om. Älskar den jäveln.

3) Min sommarclutch av märket Tommy Hilfiger. Den är beige, den är nätt, den rymmer allt man kan tänkas behöva på vift, den går att trä över magen och den kan bli en aftonväska om jag tar av bandet. 

4) Mina två par jeans (inlägg to come). Behöver inte en jeansgarderob där det ligger staplar av mer eller mindre negligerade brallor.

5) Min enkla standardlunch bestående av stekt potatis och ägg, lite sallad på det Just nu växer det dessutom i odlingslådan så jag kan gå och plocka direkt från landet. Den bästa av luncher för den äts när och hur jag vill, d.v.s. i frihet. Jag kan fortsätta hur länge som helst. 

En sann berättelse från den verkliga världen

Jag kan också dra paralleller med andra förhållningssätt runt omkring mig. Min konstnärliga ledares man har fått lite cash på hand och genast börjar han förlänga sin bucket list. Just nu är det en 40 fots båt han vill ha, trots att han redan har en 33a (kan minnas måttet fel här, är inte jättebra på båtar, förväxlar gärna fot med tum exempelvis). Min vän är inte bara frugal utan en dopamin-hacker i det att hon vet att endast lägga pengar på sådant som skänker henne långvarig tillfredsställelse. Av typen bra löparskor för att hon gillar att springa. Hon var måttligt imponerad av mannens båtcraving.

Mannen: "Men jag har velat ha en 40-fotare sedan jag var liten!"

Hon: "Verkligen? Visste du ens var fot var när du var liten? Du visste att du ville ha en segelbåt, det är en sak. Men tror du verkligen att några fot (fötter? min fråga) mer kommer att göra dig lycklig?"

Mannen: "Men den står på min bucket list!"

Hon: "Men din bucket list uppgraderas ju hela tiden. När du väl gått till 40 fot kommer du att vilja ha en ännu större båt. Vilket blir komiskt då barnen inte längre följer med så det är du och jag som ska vara på den där båten. Exakt när tror du att du blir nöjd?"

Mannen: "..."

Till hans försvar ska sägas att han resonerar som merparten av svenne bananas. Uppgradera är en livsstil, ett sätt att hantera tillvaron och, vad vet jag, rädslan för döden. Nej förresten, nu drar jag för stora växlar på det. Han var nog bara båtsugen. Men jag kan ge min vänstra tumme på att ingen i hans bekantskapskrets, förutom hans fru, ifrågasätter hans strävan.

Varför spara över huvud taget?

Nu handlar i och för sig inte det här om att skaffa fler av något, utan om att ersätta ett objekt med ett finare objekt. Vilket ju är precis det jag gjorde med mina solbrillor med gott utfall. Men i exemplet ovan handlar det inte bara om båtar. Det är klockor, bilar, kläder och andra gadgets. 

Vi har återkommande talat om hur vi kan formas av uppväxten. Gissningsvis var det lite småtufft ekonomiskt för hans del. Det var inte tal om att åka på utlandsresor eller förnya bil vart tredje år (buhu), utan denna typ av kapitalvarukarriär är något han ägnat sig åt i vuxen ålder. 

Hans fru hade det inte särskilt extravagant under sin uppväxt heller, men i hennes uppväxtmiljö var det nog inte lika prylfixerat. Eller så är hon bättre på att identifiera samband. Exempelvis har hon sedan några år avsatt så stor del av sin disponibla inkomst att hon nu passerar tvåmiljonersstrecket, med möjlighet att inom snar framtid utforma sitt liv precis som hon vill.

Brinke kommenterade i samband med ett liknande inlägg:

"Så när Ingenjörsutbildningen var genomförd och första jobbet i hamn då rann det ut pengar. Aldrig mer än jag hade råd med men det sparades ju inte direkt någonting heller. I tio år höll det på innan jag började snegla på det här med minimalism. Men det tog några år till innan jag kom på vad jag skulle göra med alla pengarna som nu inte spenderades."

Här närmar vi oss pudelns kärna: Gemene man saknar motivation att spara. Man ser inte poängen. Jag vet precis hur de känner, för det var så jag kände mina första 37 levnadsår. Visst, det var kul att kunna spara ihop till en resa eller ett kapitalinköp av något slag. Framför allt var det kul att sätta sprätt på pengarna vid löning. För vad annat kunde man göra? Att spara till pensionen lät ju så snarktråkigt och dödsnära att det inte fanns på kartan.

Tänk om jag upptäckt FIRE tidigare. Tänk om någon försökt att förklara grunderna i investering, ränta på ränta-effekten till exempel. Tanken svindlar. Men som ni minns finns en oskriven regel i dessa fora och det är att inte gräma sig över förlorad sparslant.

Fördelarna med att älska sina få prylar  

Men åter till minimalismen och att, åtminstone symboliskt, ha en eller ett av saker. Det får flera positiva följdverkningar:

- Du gillar det du har mer = ökad livstillfredsställelse.

- Saken är troligtvis snyggare eftersom du valt den med omsorg och tar hand om den.

- Du spar shitloads of money både för att du slipper att löpande skaffa nytt eller parallell-varor, men också för att du slipper betala för onödig bostads- eller förrådsyta för att härbärgera sakerna. Dessutom kan du sälja överflödiga saker när du väl identifierat din nyckel-item.

Har du några exempel på den symboliska "mattan", en sak du bara har en av men som en svenne banan troligtvis har fem av?

Mvh/

FruEfficientBadass

Mindful shopping (eller bara patetiskt?)

Tanken har varit med mig en tid nu. Vi behöver en ny tvål till badrummet, en flytande tvål att späda ut och ha i min Mujibehållare.* Jag har kikat lite i hyllorna på de ställen jag vanligtvis handlar på, det vill säga Lidl och Coop, men inte hittat något som fallit mig i smaken. Så en dag i juni tog jag och minstingen cykeln iväg till meckat på området: ICA Maxi. Säga vad man vill om konceptet ICA Maxi, men de har ett enormt sortiment finkem. Jag hade också behov av att köpa en ny batch av min enda hudkräm, Nivea Soft, och eftersom jag har egen erfarenhet av hur jävliga skickliga ICA:s finkemsinköpare är vet jag att jag nästan garanterat får bäst pris just där. 

Det var ett äfventyr. Vi är ju inte så ofta på Maxi, av såväl logistiska som ideologiska skäl.** Men djeeeesus vad mycket prylar. Det är som ett varuhus! Uppskattningsvis 40% av butiksytan krängde annat än mat: minigrillar, doftljus, färgglada plastmuggar specifikt framtagna för att tas med på picknick. En maximalists våta dröm. "Ea!" som min dotter brukade skrika som liten när hon ville ha ”mera” av något, företrädesvis saft. 

Väl inne i finkemshyllan, eller ska jag säga; finkemshyllorna, tog det mig några minuter att navigera rätt. Om jag minns rätt talar vi fyra hyllängder uppdelade på säkert ett tjugotal sektioner, vidhörande gavlar och därtill separata bordsexponeringar med schampoon, balsam, krämer, smink, hårfärg, ja till och med hårfärg specifikt riktad mot män, ja SKÄGGFÄRG omg visste inte att det fanns. Den dagen jag kommer på min man med att färga skägget då vet jag att han har en affär. 

Så till slut hittade jag rätt hylla och började botanisera och efter en tio minuters sniffande på alla tvålar beslöt jag mig så för nedan artikel. Varumärket heter "Gunry" och klingar bekant. Var inte det de där tantiga tvålarna man kunde hitta i mormors badrum med doft av äpple, liljekonvalj och annat damigt? Uppenbarligen har de haft en varumärkeskonsult inne för den här mörkbruna flaskan med typsnitt artisanale känns väldigt trendig, som att den försöker att vara "Lilla Bruket"-ish minus en nolla på priset. För den kostade bara 19 kronooor (på kampanj, någon på Gunry hade fått The ICA Treatement i Solna).

Flaskans utseende hade emellertid ingenting med mitt köpbeslut att göra eftersom jag häller över innehållet i min eminenta Muji-refill-mousseflaska (25% tvål, 50% vatten, resten skakutrymme för maximalt skum) som inte bara är barmhärtigt befriad från varumärken (minus Muji då) utan också bjuder på lyxigt skum varje gång man pumpar. Du hittar den om du googlar på Muji PET Foam Pump Bottle 250 ml och den är genomskinlig, inte vit. Har för mig att den var hyfsat dyr, kanske 100 kr, men värt det för du gör av med mindre än hälften så mycket tvål. Och skulle tvålen vara på upphällningen adderar du bara lite vatten och skakar om och vips har du full behållare igen, tada (funkar bara ett begränsat antal gånger dock, sen tvättar du händerna på icke-FHM-compliant vis med bara vatten). Nej, det var doften jag gillade, en lite rustik blandning av rosmarin och bergamott. Den kändes unisex, fräsch och natuuuuurlig liksom.

Var vill jag komma med denna poänglösa historia undrar kanske vän av ordning (du)? Jo, mitt liv är så decluttrat på allt vad konsumtion och blingbling heter -  även på extraordinära upplevelser som att salongsberusad shoppa bort 10 lakan under en eftermiddag i London eller casha upp detsamma för en Burberrytrench på La Fayette i Berlin (bitterljuva minnen), men även småputtriga kickar som att dra hem HM-kläder till kidsen inför skolstart för 3 000 kronor eller för den delen "unna sig" ett par nya vinterstövlar eller två för att de var på rea, trots att man redan har en fungerande uppsättning i garderoben - att en så enkel sak som att köpa pumptvål till badrummet blir lite av ett äfventyr. Ett äfventyr som kom att kosta mig 19 kronor. Men själva förarbetet (att sondera övriga butiker) och själva genomförandet (besöket med minstingen på Maxi) omgärdades av viss förväntan, en känsla av spänning (ja patetiskt) och också en förnöjsam kick när jag lyckats smussla ut flaskan i min rymliga handväska utan att betala. 

Jag skojar, skulle aldrig snatta med barnen i släptåg, kan ge trauman för livet. Är det inte mäktigt? Att jag kan få ut samma - om inte en bättre - "köpupplevelse" som Klarna säger -  på att köpa en flaska pumptvål som att gå loss på höstmodet i fjärran land? 

Och och och! Det handlar även om något annat. Jag kan inte komma på något bättre ord än just "mindfulness". Mitt schema är så rent, min hjärna så luftad, att jag faktiskt kan tillåta mig att göra en hel utflykt kring detta banala inköp. "Mindful shopping"? Lite som man tänker sig att pensionärerna i Provence går och handlar lördagslunch på torget: Man cruisar, man diskuterar, man provsmakar...man klickar INTE hem bulimiska mängder mat på Instacart eller vad de nu har i Frankrike - säkert någon retarderad variant som involverar Minitel. Är det någon därute som fattar vad jag menar? Hohooo? 

Och om ja, har du själv någon frugal shoppingupplevelse att bjuda på? 

Mvh/

FruEfficientBadass

* Jag har p g a slemkonsistens givit upp försöken att göra egen tvål. Synd för det var roligt.

** Ideologiska i det att jag ogärna betalar mycket för min mat när jag kan köpa den billigare och lägga diffen i indexfonden. Undantaget kött där jag mer börjat handlat från Reko-ring. Annat inlägg.

It's not about the stuff

Jag började som jag nämnde i inlägget om garderobsskifte alltså att lyssna på minimalistpoddar igen och trillade över en med mer än lovligt burkigt ljud vid namn Spark Joy där två kvinnor, som kallar sig "KonMari-konsulter", i avsnitt 127 intervjuar en australiensisk organisationsguru vid namn Peter Walsh. Han var både tröttsam och intressant att lyssna på och en sak han sa fastnade:

"It's not about the stuff".

Lite konstigt, från en man som byggt hela sin karriär på att hjälpa folk att fnula runt med sitt stuff:

Men hans poäng var denna: Röra och för många prylar är ofta symptom på något annat. Skulle man hårdra det till hoardertypen gränsar det ju inte sällan till psykisk sjukdom. Men även medelmåttig röra tyder ofta på någon form av brist eller disharmoni. Eller en felaktig uppfattning om att prylar ger lycka och med en dåres envishet testar man nästa, nästa och nästa produkt i den poänglösa lyckojakten. Vilket per definition leder till att man sjabblar bort de egentliga förutsättningarna för lycka som i åtminstone mitt fall stavas gott om slack så att jag kan ta mig an kreativa projekt och ägna mig mer åt naturupplevelser och mänskliga relationer. Genom att inte lägga pengarna på "lyckoprylar" utan i en billig indexfond köper du dig exakt detta: Tid att ägna dig åt vad tusan du vill.

Genom att angripa prylarna tar man sig på mekanisk väg ett steg närmare själva problemet: Att det kanske finns traumaproblematik i bagaget. Som i en närstående släktings fall: En av barnflickan orkestrerad vårdslös utresning i hans pojkrum på 50-talet ledde till ett livslångt sparande på allt - boktravar upp till taket et cetera. Eller att man räds ålderdomen, som min mamma som de sista tio åren i arbetslivet köpte kläder nog för femton medelålders kvinnor eftersom "man vet inte om man har råd att handla när man blir pensionär". Identifiera dina mentala hang-ups genom att gå loss på dina prylar.

Själv fick jag för några veckor sedan ett paket med böcker på posten från en kompis som lånat dem för uppskattningsvis tio år sedan. Varför? frågade jag, som hade glömt de här böckerna sedan länge. Han berättade då att han för första gången tagit tag i att rensa bokhyllan och sen åkt på återlämningsturné. De som bodde för långt bort (som jag) fick böckerna skickade på posten. Jag påpekade att han inte hade behövt göra det, jag hade inte saknat dem. Men för honom var det ett viktigt steg i processen, att så att säga sluta cirkeln. Nästan som en ritual. Bort med möget, saker åter till sina rätta ägare och kvar en slimmad, vacker samling klassiker som han och hans fru vill läsa om. Inte bara rensade han själva hyllan, han rensade sitt psyke från en aldrig så liten gnagande känsla av "vad har jag i hyllan egentligen, troligtvis några lånade titlar, minns inte från vilka..."

När folk omkring mig, företrädesvis min man, hånar mig för min besatthet vid att bara ha nödvändiga prylar (exempelvis ser jag inte poängen i att spara tre par gamla tennisskor, kan man inte ha ett par i reserv för grovjobb på tomten så lämnar man övriga två till återvinningen?) missar de ofta poängen. Det handlar inte om att göra sig viktig eller agera prylpolis för att det är kul (okej lite kul). Att skala av allt som inte är väsentligt möjliggör fokus på det som är av vikt. För en person, en familj, en organisation. Jag säger det senare eftersom jag var involverad i mitt industriföretags så kallade "5S"-projekt som handlar om just ordning och reda i den fysiska arbetsmiljön och såg vilken förändring det ledde till i produktionen. Gladare arbetare, högre grad av effektivitet, precis som i Toyotafabriken där det hela hade sin början.

Organisation hjälper dig att nå dina mål. Ett välstädat och zen badrum gör att du känner dig fräsch, inte äcklad, efter en dusch. Ett välordnat skafferi och kylskåp underlättar när du ska laga mat vilket gör att du faktiskt gör det med alla de fördelar det medför. Att ha välordnade finanser med tydlig struktur gör att det blir enklare och roligare att spara och vips sitter du med frihetskapital på hand och kan kosta på dig att ta ut svängarna i livet. Organisation är nyckeln. Peter Walsh menar att det etymologiska ursprunget är grekiskans organikós, samma stam som till ord som organisk som i sin tur relaterar till betydelser som grundläggande, enhetlig, levande.

För att leva ett enhetligt och dynamiskt liv är det alltså lämpligt att låta prylarna bli ens slav istället för tvärt om. Peter Walsh säger bland annat att många av hans kunder klagar på prylarna, att de inte har någonstans att göra av dem och så vidare. "Det här hade aldrig funkat i en relation, att den ena parten bara överlastar den andra med skit (av typen du överlastar din bokhylla med inknölade böcker på längden och tvären) för att sedan klaga på den drabbade (bokhyllan). Man tar sitt ansvar i relationen med sina prylar och avlastar bokhyllan". Gäller alla ytor i ditt hem: Du lastar av garderoben, så att man inte behöver armbåga sig in för att ta ett plagg och så att du ser fram emot att med lätthet klä dig i välsittande plagg varje morgon. Du avlastar badrumsskåpet så att man kommer åt de saker man använder löpande utan att riskera att välta ut dyra parfymen i handfatet eller skära sig på rakhyvlar som står och trängs i fronten. Du har ett slimmat och välordnat städskåp så att du nästan ser fram emot städningen och slipper ringa Hemfrid. På så vis skapar du ett ändamålsenligt habitat där vardagsbestyren liksom rinner på i bakgrunden utan att du behöver stanna upp och störa dig på x, y och z. Vilket i sin tur frigör massor av energi du kan lägga på roliga och konstruktiva projekt samt mänskliga relationer.

Dessutom kväver du din consumer sucker eftersom du i din strävan efter ett enkelt och slimmat hem kommer att bäva inför tanken på att skaffa nya prylar. Fritt huvud, fet plånbok, kul kul.

Har du rensat mer än vanligt i coronatider?

Mvh/
FruEfficientBadass

Ett kök att trivas i 0 kronor

Vad gör att man trivs i ett kök? Jag vet inte vad som föregår i din depraverade hjärna, men om du frågar mig skulle jag säga: Ett rejält bord för många att sitta vid, en riktigt vass kniv och tända ljus. The rest is noise. Ni kanske tror att jag nu rensat igenom alla ytor i mitt liv och att intet återstår men faktum är att köket på vårt lantställe, numera vårt hem, lämnade en del att önska. Varför? Det finns inte jättemycket förvaring. Däremot finns det köksgeråd från fyra generationer bakåt, vilket gjorde att man ibland behövde lyfta på saker för att komma åt andra saker. Ibland var de saker man lyfte på ovala eller runda, men de låg staplade på saker som var rektangulära vice versa. Jag vill inte överdriva eller så för då börjar ni tro att jag är sjuk på riktigt, men jag får kli i själen av sådant.

Dessutom har beståndet av företrädesvis modeeerna köksprylar ökat i och med vår flytt hit. Jag åsyftar då eldrivna mackapärer som riskokaren, hushållsassistenten och långkokaren. Dessa attiraljer stod och skämdes på golvet i det iskalla skafferiet och det tog emot varje gång man skulle ut dit och rota. Dessutom var det hela tiden ett letande efter dagliganvända prylar som rivjärn, durkslag och citruspress, eftersom någon [host min man] ställde sakerna på Olika Ställen Varje Gång. Dessa saker sammantaget gjorde att jag en dag i oktober tog tag i skiten och se nedan turordningen:

1. Skåp före

2. Allt ut

3. Skåp efter

4. Junk

5. Dymoförklaring till Vissa

Min filosofi var som vanligt att tömma ut, torka ur och bara plocka tillbaka sådant vi använder. Det var i sanning intressant. Det övergår mitt förstånd att vi exempelvis hade en perkulator-kaffebryggare på prime spot givet att vi inte vet hur man gör perkulatorkaffe. Det är dessutom ironiskt att jag, som gjort business av att raljera över mina föräldrars tripletter av köksföremål, hittade tre trattar. Och all-de-les för många uppläggningsfat. Folie, bakplåtspapper etc. var i en röra och i underskåpet låg hushållsrullar i ett hav av plastpåsar. Värdo. Inte heller behöver vi fem brickor, särskilt inte sedan jag anskaffat Brickan i mitt liv med min mans avtacknings-presentkort från Svenskt Tenn.

Vi har också ett skåp ovanför diskbänken med vardagsporslin och även det fick sig en omgång. Men så de då bara:

1. Överskåp före

2. Överskåp efter

Det är svårt att se på bilderna kanske, men jag gick efter samma metodik. Ut med allt, torka rent och fundera kring verkliga vardagsbehov. Är det rimligt att ha assietterna med guldkant framme när barnen regelbundet vill mikra ostmackor? Är det praktiskt att blanda vanliga kökshanddukar med de vita linneservetterna i ett sammelsurium av textil? Är det så förbannat svårt att hitta ett dedikerat ställe att ha hushållspappret på? Svaren är nej, nej och åter nej och dessa opraktiska beslut (eller konsekvenserna av brist på beslut) renderar oss vardagsstress och huvudbry. Det tog mig en halvdag att styra upp skåpen och jag tror att jag permanent tappade känseln i höger långfingertopp efter allt tryckande på dymon, men det var så värt det. I vanlig ordning undrar kanske du varför jag skriver om de här sakerna på en ekonomiblogg? För att låna ett stilknep från Björn Wiman ("Man kallar mig Klimatchef istället för Kulturchef") så är det här lika mycket en Ekologiblogg som en Ekonomiblogg. Och det säger sig självt att det tär mindre på jordens resurser att nöja sig med det man har istället för att skaffa nytt.

För som jag redan påpekat i ett tidigare inlägg  är det oerhört lätt att dras med i renoveringskulten. Den marknadsförs till oss dagligen i form av TV-reklam, annonser och pappersblad med avsändare som Bauhaus och Byggmax.* Som om inte det var nog har vi peer pressure i form av vänner och bekanta och bekantas bekanta som passerar i våra sociala flöden. Vi är så upptagna med att flåsa ikapp alla dessa individer att vi sen inte har tid att faktiskt odla våra sociala relationer före/medan/efter det att vi renoverar.

Jag själv är långt ifrån immun. Efter att ha skrivit långkjolsinlägget jag refererar till i stycket ovan, ja faktiskt i samma veva som jag gjorde detta inläggs köksrensning, var jag på god väg att skrota mitt gamla beslut att låta matsalsväggarna vara fula och spruckna och istället bränna på spånplattor och jugendtapet från Duro. Det var enbart ett småkaotiskt vardagsliv under andra halvan av september som gjorde att jag tvingades till betänketid och därmed sans. Det är assvårt. Men genom att optimera det du redan har så åtminstone minskar du risken för att du ska rusa åstad och dränera din framtida frihet. För som Anna Bratt skrev i UNT för några år sedan:

"Året är 1986. Du ska flytta till en lägenhet i stan. Ja, så du bär in dina lådor och ställer dit dina möbler, helt enkelt. Klart! Nu – 30 år senare – kanske du först av allt skulle ha kontaktat en inredare för smakråd innan du rev ut köket – som det i och för sig inte var något fel på, bara inte din stil. Sedan hittar du inspiration till den nya inredningen på nätet och när hela hemmet är klart visar du upp det på din egen inredningsblogg!"

I mitt fall innebär köksrensningen att jag till vardags ser fram emot att laga mat eftersom jag har nödvändiga verktyg på armlängds avstånd. Detta minskar också risken för ad hoc-lösningar av typen "take-away" vilket är ytterligare en frugal vinst. Jag tycker också att det är snudd på meditativt att plocka ur diskmaskinen eftersom sakerna sömlöst rinner upp i hyllorna på sina på förhand utmärkta platser, istället för att jag inför varje objekt ska stanna och tvingas tänka: "Var var det den här stod egentligen". Inte heller blir jag avbruten i min tysta avgudan av unge herr Vikingur Olafsson och hans Bachtolkningar av en man som står och hojtar "Var är hushållspappret?" när jag sitter framför brasan i mina nästan ljudtäta lurar. Kort sagt: Min livskvalitet har ökat markant och detta utan att jag satt sprätt på en krona. Och är det inte det man vill med renovering, att få ökad livskvalitet?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Svensken spenderade närmare en kvarts miljon på "sin senaste renovering".

Zen Bathroom

Inlägget innehåller reklam genom annonslänk för Apohem.

Ni har väl inte missat att Kvartal nu även har en sektion Kultur? "Sveriges minsta och vassaste mediahus" har numera sponsorship från såväl mig som man på månadsbasis. Kvalitativa poddar och krönikor modererade av Jörgen Huitfeldt, Staffan Dopping, Viktor Barth-Kron och numera också den underbaraTherese Bohman (du som inte läst henne bara gör't) m fl. Kvartal och Filter från och med nu. Tidigare marknadsförda Sans och TIME ut. Ring klocka ring!

Som ni vet är jag finkemsminimalist och det är jag inte bara av frugala skäl utan för att jag tycker att badrummet ska vara en skyddad zon där man ska kunna hämta kraft ("I vattnet styrkan" etc). På samma sätt som att sovrummet till varje pris måste hållas rent och fritt från plotter ska badrummet vara fritt från bjärt kolorerad plast och logotyper från multinationella företag. För hur mycket jag än älskar effekten av mitt Redken-schampo, vill jag slippa se själva formgivningen i mitt annars vitgråa badrum med stål- och trädetaljer. I Stockholm hade vi bara en sak på badkarskanten och det var en refillpump från Muji i vilken jag hällde min hemgjorda tvål. Senare upptäckte jag den fantastiska skumpumpen och den står här på landet på vårt handfat. I duschen har det emellertid ballat ur, se bild:

Hyllan är full med fula ej matchade flaskor, det står en tvål på blandaren och på golvet mina schampoflaskor. Instuckna bakom rören ett par duschhandskar, ni vet den där sorten som river till så gött. Antalet flaskor är resultatet av att vi inte använder samma produkter i hela familjen, så även om jag enbart har tre items, blir det tillsammans med barnens och min mans grejer ett betydligt större antal saker som ska samsas på liten yta. Det blir dessutom lite äckligt under flaskorna efter avrunna produkter och bildas gärna en liten geggig pöl på hyllor och andra underlag. I do not like. Jag kanske är särskilt traumatiserad av nedan episod i mitt liv (ni får själva skapa det där plingande fe-ljudet som brukar höras när man går tillbaka i någons minne):

"Jag var 23 år och hade precis flyttat in i ett kollektiv bestående av ingenjörer. Två manliga ingenjörer, en kvinnlig ingenjör, och så jag. Vi delade på en lägenhet i Västerås och det hela var ett kortsiktigt arrangemang, för jag skulle bara skriva klart min D-uppsats och sen dra till storstaden för att söka anställning. Jag bodde i en garderob. Du tror kanske att jag skämtar nu, men det var de facto en stor garderob med fönster i. Du vet, den där sortens fönster med buckligt glas som man inte kan se ut genom. En walk-in closet kan man säga. Tappar tråden här....Nåväl, de var ett gäng snuskpellar de här ingenjörerna (eller blivande ingenjörerna om jag ska vara petig). De åt makaroner direkt ur kastrullen, det var centimeterhögt damm på deras Star Wars-figuriner, man dammsög högst sporadiskt (om alls?). Jag, i skydd av min garderobsdörr, kunde visserligen hålla preussisk ordning hos mig. Men åtminstone en gång om dagen var jag tvungen att röra mig till det gemensamma duschutrymmet. Det var ett praktiskt litet rum, byggt på 80-talet, med ett ljusgrönt lineoleumgolv och ljusa kaklade väggar. På golvet i duschutrymmet stod ett tjugotal flaskor. En del fulla, en del halvfulla, men rätt många tomma. Ingenjörsjävlarna orkade inte bära de tomma flaskorna till lägenhetens enda papperskorg, som fanns i köket. En dag fick jag nog och började rensa bland flaskorna. Döm om min förvåning när jag upptäckte att golvet under flaskorna var ljust rosa. ROSA! Den ljusgröna nyansen jag tog för artsy lindblomsgrön, var i själva verket ett tunt lager av mögel eller möjligen mossa!"

Så ni förstår kanske min lycka när jag vid genomläsning av Mari Kondos "Spark Joy"-bok hittade ett helt avsnitt om hur man ska förhålla sig till badrum och finkemsprodukter. I korthet handlar det om att hålla dusch och badkar rena, sånär som på något enstaka objekt av typen tvål eller tvålpump. Det vill säga, en produkt som hela familjen använder på daglig basis. Resten - schampon, balsam, personspreferenser kring duschkräm, inpackningar, peelingar och annat - ska stå i ett badrumsskåp, ligga i en kommodlåda eller i brist på detta i en korg/låda som inte står i duschen. När man anländer badrummet med dusch eller bad på agendan, plockar man åt sig de produkter man för dagen vill använda. När man sedan är klar, torkar man av dem och lägger tillbaka dem i korgen. Inte värre än att du sköljer av tandborsten och ställer den i tandborstglaset när du är klar eller ställer in kaffekoppen i diskmaskinen efter dig. Så här gjorde jag:

1. Hittade en korg på loppis i vilken jag lade en droppskyddande tvättlapp i botten.

2. Ställde samtliga produkter i korgen.

3. De grälla färgerna och fula loggorna mildrades av den skira gardinen.

4. Voilà, my Zen Shower, redo att ta emot vem som helst.

5. En liten touch av yasuragi: En enkel ICA Hjärtat-tvål (4,25kr) på en hemslöjdad träställning.

Om man vill lyxa till det kan man ersätta budgettvålen ovan med en dyrtvål Natural Care från Apohem. Den kostar 29 kronor, förutom just nu då den verkar kosta 21,75 kr.

Den är härlig på flera sätt: Dels är den mild även mot känslig hy som min. Dels innehåller den malda mandelskal så att man får en liten känsla av peeling när man använder den. Vän av ordning undrar om det verkligen är alla våra finkemsprodukter där i korgen. Det är det inte. Hudkräm, tandkräm, sällanprodukter av typen alsolsprit och Rohypnol står i ett separat badrumsskåp. Nu talar jag enbart duschrelaterade artiklar.

Du kanske också undrar vad detta har med hushållsekonomi att göra. Mycket lite. Eller? Kan det vara så att du, i din jakt på att förenkla och harmonisera ditt badrum känner mindre dragning till Axstores företagsben som sysslar med finkemsprångel? För en genomsnittlig svensk lägger runt 400 kronor om året på hårvård och kvinnor lägger i snitt 1 120 kronor på smink. Då får du dessutom tänka på att väldigt många lägger snudd på ingenting alls, som Sparo till exempel. Åtminstone jag har folk i min omgivning som nog snittar 500-600 kronor i månaden på hud- och kroppsvård ink. kosmetika och duschkrämer från Rituals. På tal om Rituals, är det inte just en fin ritual att inför varje dusch eller bad aktivt välja ut de saker man vill använda? Och att man efteråt, på västerländsk feltolkning av Kondo-flumteori tackar sina finkemsprodukter för att de tvättat ens hår etc. innan man lägger tillbaka dem i korgen eller lådan. Måste testa detta.

Vad du garanterat vinner är tid (städning av badrum går betydligt snabbare) och mental energi. Jag uppmanar dig att testa för att själv få känna på effekten av att komma in i ett badrum, i perfekt balans och utan störande brus från externa producenter. Gör, i samband med ditt zen-projekt, en rejäl storstädning av badrummet, häng fram nya handdukar, ställ in en värmeljuslykta, sätt en kvist i en vas och du har vardagslycka som kommer att göra dig tillfreds varje morgon under hela hösten.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Ett bonustips är att hänga en fibertrasa under handfatet, du vet där röret är horisontellt, så att du varje kväll kan svepa av handfatet med den och få bort hårstrån, tvål- och tandkrämsrester. Du kan dra ett tag över badrumsspegeln när du ändå är igång - kanske inte perfekt resultat men du slipper se tandkrämsprickar när du ser dig själv i spegeln nästa morgon. D.s.

Minimalistprojekt vardagsrum

För ett tag sedan läste jag ett inlägg på Zen Habits om hur man skapar ett minimalistiskt hem eller ett minimalistiskt rum. Jag blev i vanlig ordning väldigt inspirerad och sista veckan i augusti tog jag tag i vårt TV-rum. Det är här vi umgås i familjen och det kan hända att så många som åtta-nio personer sitter bänkade framför TV:n vilket gör rummet aningen belamrat med sittmöbler. Därtill finns här fyra dörrar och två fönster, så det är en utmaning att få till det. Dessutom ska här rymmas alla våra filmer och böcker.* Enligt artikelförfattaren karaktäriseras ett minimalistiskt hem av bland annat:

- Rena ytor

- Få möbler

- Accent-dekorationer

"So instead of having a coffee table completely free of any objects, you could have a simple vase with a few flowers, for example."

Jag började med några uppenbara saker. Exempelvis behövdes, efter det att sommargästandet avslutats, inte korgstolen längre så den förpassades till vårt sovrum som i princip inte har några möbler förutom säng och sängbord. Gardinerna skymde sikten och under vinterhalvåret vill man ju få in så mycket ljus som möjligt så dem tog jag bort. Jag plockade även bort en del krukväxter i fönstren och sparade bara två identiska växter i enkla krukor. Nyckel i det här skedet är att inför varje objekt fråga sig: Är detta verkligen nödvändigt för rummets funktion? Sikta också på att ha så rena golv som möjligt. Och då menas inte dammfria golv utan att så mycket yta som möjligt ska synas. Förvaring sker i skåp eller hylla, inte på golvnivå. Andra knep är:

- Försök att hålla väggarna fria. Begränsa till ett eller ett fåtal konstverk. 

- Hitta en tydlig plats för allting. Sakerna behöver inte alltid ligga på just det stället, men det underlättar om det finns ett dedikerat ställe där prylen alltid kan läggas undan.

- Använd milda färger. Vitt är en minimalistklassiker. Men alla jordnära, milda färger har en lugnande verkan såsom mjuka nyanser av grönt, beige, grått etc.

Enligt Zen Habits skapar man ett minimalistiskt rum genom att i omgångar skala ner ("edit"). Låt det gå ett par dagar och ta sedan en ny titt på rummet. Finns det fortfarande saker du kan göra för att fila ner kanterna och göra rummet enklare? Ovan är mitt halvvägs-läge. Jag tyckte att det blev väsentligt bättre med rensad bokhylla, borttag korgstol och gardiner, men jag var ändå inte helt nöjd.

Sen kom jag på vad som störde mig: DVD-skivorna som står staplade på hörnhyllan till vänster (på golvet under står även två brokiga kartonger med DVD-skivor). Jag gjorde därför en rejäl utrensning av filmer vi sett en gång och som jag inte bedömde att vi skulle se igen. Vidare lade jag min mans maffiafilmer uppe i hans låda på plan två samt även en stor del av barnens gamla filmer, som ändå kan vara kul att ha om vi får barnbesök. Vidare lämnade jag en stor kasse med filmer till vår lokala loppis (där vi också köpte många av filmerna). Commercial recycling!

På vår egen loppis hittade jag en gammal margarinlåda som jag gjorde ren och la återstående filmer i. Lådan ställde jag - tada - i anslutning till DVD:n, listigt va? 

Ett par ord om vår lilla bokhylla. Där slängde vi in allt möjligt i början på sommaren i samband med inflytten. Våra faktaböcker, barnens ritböcker, tidningar, magasin, datorer, kurslitteratur och på toppen - en radda ljus vi sällan använde mer än ett åt gången. Och en vattenkanna. Bläk.

Jag gjorde vad varje manisk städnörd gör i en sådan här situation och det var att a) rensa ut oönskat till återvinningen och b) sortera i färgordning. Ja jag vet, det är ett fånigt tips men se så glad man blir av att se det! 

Ovansidan lämnade jag sopren och det tyckte jag var trevligt eftersom vi ibland behöver tekannor och vinglas därpå. Det finns något ytterst befriande med en fri sideboard-yta. Vidare var fjärrkontrollerna ett gissel. Tre stycken har vi och fula som stryk är de. I fönstret stod en liten fin emaljhink full med randomiserat mög. Jag gjorde vad varje god mor hade gjort - slängde skiten (det var mest barnens grejer). Denna hink (utan lock) blev en perfekt fjärrkontrollsförvaring. Alltså, jag förstår att de inte kommer att vara där 100% av tiden. Men efter varje fredagsmyz kan man ju hösta ner dem där så är jag glad. Happy wife happy life. 

Det preliminära slutresultatet blev enligt nedan. Egentligen hade jag velat få bort lite saker på väggarna också. Men det är sådana fula märken under efter diverse uppsättningar och jag ids inte ens tänka på ommålning. Tills vidare låter jag dem vara.

Den vita hyllan där det tidigare staplades filmer har blivit den där "one or two simple decorations can serve as accents for a minimalist room" (Zen Habits) med en liten vas som kan säsongsvarieras med kvistar hela året runt samt ett värmeljus och en flaska med vatten för krukväxterna i fönstret. 

Ni som gillar feng shui vet ju redan hur välgörande det är med vatten i ett rum. Nu har jag alla element närvarande: Vatten, jord (terracottakrukorna), eld (värmeljus) och luft (de vita tygerna). Jag är ganska nöjd själv faktiskt. Nu finns inte en pryl som inte fyller en funktion i rummet och jag kan sitta och bara götta mig, vilket för övrigt var en av de avslutande punkterna i Zen Habits lista:

"Once you’ve simplified a room, take a moment to look around and enjoy it. It’s so peaceful and satisfying."

Jag behöver väl knappast påpeka att manövern inte kostade en spänn mer än min tid. Men den är nuförtiden inte så dyrbar så ingen skada skedd. Släng inte pengar på inredning, ge den tid och kreativ ansträngning. 

Mvh/
FruEfficientBadass

* Just böcker är ju ingen stor fråga eftersom de flesta rensats bort.