Nu stänger jag semesterboken för det här året och man kan väl sammanfatta det som att det varit mycket vatten. Vatten och stränder och klippor, stilla vatten, glittrande vatten och vilt vatten som här nedan där jag efter ett besök i Nicenatten hälsar medelhavet med två Pastis i systemet. Det framgår inte av bilden men det var galna vågor och jag var tvungen att hänga kläderna på tork.
De jag bodde hos hade lägenhet i slutet av Promenade des Anglais, långt borta från turisttillhållen vilket var true bliss.
Varje morgon kilade jag ner och hängde med gänget av gamlingar som kutryggiga stapplade sig ner mot stranden. Där la de varsamt sina gåhjälpmedel åt sidan för att dra på sig proffsiga simfenor, cykloper och färgglada badmössor och plums ner som sälar varefter de låg och guppade jag vet inte hur länge.
Gamla fransmän är också roliga att prata med eftersom de talar så långsamt, tydligt och med begriplig vokabulär (inte slang och annat ungdomen rör sig med) varför jag hade en chans att damma av franskan. De är också rätt angelägna om att Saker Blir Rätt och räds inte att korrigera om man till äventyrs skulle böja ett adjektiv fel.
Andra dagen tog jag, minstingen och hennes kompis bussen till Grasse och besökte parfymhuset Fragonard. Bussresan dit tog runt en och en halv timme och vi hade turen att köras av en helt obegripligt social och engagerad chaufför som berättade allt som fanns att veta om staden i fråga. Som att Piaf dog där eller att Berlusconi tillbringade några av sina sista veckor där ("Grasse - staden dit folk kommer för att dö"). När vi kom fram tog hon av sin rast för att guida oss runt och på frågan "Hur kommer det sig att du känner alla i hela stan" sa hon att hon även var kommunalråd ("Grasse - staden där busschauffören bestämmer").
Jag vet inte hur intresserade ni är av parfym men jag är rätt intresserad. Det var och är i viss mån fortfarande så att de flesta modehus vänder sig till de franska stamparfymerierna för att komponera sina dofter. Basnoter, mellannoter, toppnoter har siffror som identifikation och när Chanel var på besök någon gång på 20-talet fick hon hjälp av den erkända näsan Ernest Beaux att dofta sig igenom ett antal toppnoter varpå valet föll på nummer 5. I motsats till kotymen valde hon helt sonika att kalla doften så: Chanel nummer 5. Huvudsaklig ingrediens rosor från Grasse och hon köpte upp skörden för flera år framöver för att ha ensamrätt. Badass.
Jag kan inte lämna ämnet näsa. En näsa ("nez") är en person med ett väl utvecklat doftsinne. Och när jag säger väl utvecklat menar jag överjordiskt bra. En färdig näsa ska kunna identifiera ungefär 10 000 dofter, medan vi vanliga dödliga kanske kan känna, vad vet jag, några hundra? Många har den latenta förmågan, men denna skill måste tuktas och förfinas. Det gör man med näsorna som får studera i sammanlagt nio (9) år för att bli klara. Först två års matematik, kemi och fysik och sen sju års praktik på parfymhus. Väl klar tjänar en näsa runt 350 000 i månaden och det finns ungefär 200 i världen. Vår guide kände en näsa som fått sluta efter covid eftersom hans doftsinne tog stryk.
Här nedan syns den så kallade doftorgeln där näsan sitter och skapar (tyvärr var han på semester. Eller hon, vad vet jag?). Längst ner basnoterna, sen mellannoterna och överst toppnoterna. En parfym kan innehålla upp emot 20 olika dofter, alla med olika tonläge. Vissa, som mysk, ligger kvar hela dagen medan andra, som blomdofter, försvinner inom loppet av en timme. Om vi talar eau de parfum alltså, en eau de toilette försvinner i sin helhet redan efter 3-4 timmar och en eau de cologne redan efter någon timme. Beroende på vad du har för hud och om du är man eller kvinna (den sitter längre på en man varför du som kvinna alltid ska köpa eau de parfum).
En detalj från Grasse är att de från de rosa paraplyer som hängde mellan husen med jämna mellanrum sprayade ut ånga med rosdoft. Varför gör vi inte sådant här hemma? Så himla bra idé ju.
Dagen efter tog jag minstingen till min favoritstad Menton. Det var här jag som 16-åring trevande började lära mig franska efter ett års gymnasiestudier av nämnda språk. Till min hjälp hade jag och min rumskompis en tysk-fransk parlör från 30-talet som så att säga inte hjälpte så mycket. Jag vill bland annat minnas att vi hos värdfamiljen efter middagens avslutande fråga "Vill ni ha mer mat?" febrilt letade i lexikonet efter frasen "Jag är mätt" men sa något i stil med "Vi är dräktiga".
Hur som helst blev jag helt kär i konceptet Frankrike och på höstterminen i tvåan la jag runt 80 procent av mitt skolfokus på detta ämne vilket gjorde mig såväl vass som till lärarens gullegris. "Visst ska du bli franskalärare precis som jaaag?" sa hon efter att ha levererat den sista starka femman.
Det blev jag inte, men jag klarar mig efter ett par universitetsår franska och diverse utlandsjobb rätt okej. Mitt stoltaste ögonblick i livet var när en fransk kursare på den sydfranska handelshögskola jag läste vid en termin frågade om jag kom från norra Frankrike, han kunde inte placera min dialekt. Där är jag inte idag, man hör med lätthet att jag är utomsocknes.
På tal om utomsocknes stannade vi till i Monaco/Monte Carlo på vägen hem. Här kommer mitt frugala tips: Ta utgången mot hamnen och sikta på Stade Nautique Rainier III. Det är en vanlig kommunal swimmingpool, mitt i hamnen. Så för några euro kan man ligga och guppa i ljummet saltvatten och titta på såväl skyhöga hus (en tvåa kostar runt 50 miljoner) som bastardstora lyxjakter. Ett bisarrt land, bisarr stad, full med rikingar och kändisar (sist jag var vid nämnda pool såg jag Pillan). Sen köper man en baguette på närliggande butik Casino och sätter sig i skuggan och tittar på ryssar.
Dag fyra vinkade vi adjö till vårt förtjusande värdpar och så kom resten av familjen på besök. Vi rasslade igenom det som sig genomrasslas bör, bland annat en dagstur till Italien och den lilla staden Ventimiglia som på fredagar har marknad...
...något jag hade uppskattat för tio år sen men nu satt jag och surade på en uteservering medan barnen gick och shoppade. En intressant notering vilket eskalerade till ett gräl: Småttingarna kom till vårt cafébord och klagade på att pengarna var slut. "Okej", sa jag. "Varför delger ni mig denna information?". Ni som har tonårsdöttrar kan ju gissa er till tugget. "Men asså..!" "Du är så himla..!" "Vi är ju i Itaaalien liksom...". Jag var tvungen att ta tjuren vid hornen, trots att vi var på en så vacker plats. Men det var värt det. När annars ska de lära sig om inte här? När pengarna är slut är pengarna slut och då får man tiga still i väntan på nästa löning.
Och på tal om nästa lön, vid hemkomst fick 15-åringen sin första lön evva och på frågan "Vad ska du bränna iväg den på då?" (jag = cynisk) fick jag det bedårande svaret: "Jag ska investera 30 procent". Och det gjorde hon, undrens tid är inte förbi. Åter till ursprungsberättelsen: Väl tillbaka i Nice fick de rulla i vågorna som de små blötdjur de är och blev på gott humör igen, jag fick till och med en ursäkt för dagens tidigare utskällning av MIG för att DE gjort av med hela reskassan.
Några ord om Nice i sin helhet. Det är en perfekt stad, jag hade aldrig varit där innan annat än vid flygplatsen. Den har allt! En levande stadskärna, folkmyller, en gammal stad (bild) och ett vibrerande strandliv. Just den här kvällen var det någon form av DJ-race och folk stod och dansade, andra spelade beach volley, många hade picknick. Vid vår ände av stranden firades på midsommar dessutom fransk dito (se mitt Insta) vilket var som en sorts medeltida version av vår med rätt fåniga dräkter (tänk ”Frost”). Dräpo (dräktpolisen) i Hälsingland hade rynkat på näsan åt töckera.
Och ni som följer mitt rafflade liv på Insta såg också att jag avverkade ett par konstmuséer. Städer som Villefranche, Antibes, Cannes och Eze ligger på runt en halvtimmes tågavstånd. Gillar man lyx - och det gör man - sätter man sig på terrassen på Hotel Negresco och tar ett glas. På kvällarna rekommenderas gayklubb, dit jag inte kom på den här rundan. Det får bli nästa gång.
Mitt finala rivierantips är Roquebrune-Cap-Martin, mellan Monte Carlo och Menton. Boka i god tid innan visning på
Villa E-1027 och gå längs den vackra kusten. Vi misslyckades, nästa tid låg två veckor framåt. Men då återstår den överjordiskt vackra lagunen nedanför, nästan helt obefolkad. Nedan återskapar vi en bild vi tog för sex år sen när jag var på ensamresa hit med de två äldsta barnen och den då nioåriga Odågan inte kunde sluta vispa runt i det turkosa vattnet.
Det vi gjorde den här gången var att missa tåget hem så vi fick ytterligare en timme i nämnda lagun. Vi märkte då att ortens ungdom simmade ut och runt hörnet och när jag och Odågan gjorde detsamma upptäckte vi en badgrotta. Helt fantastiskt, precis som i Cast Away fast med vatten i och utan ångest. Låg man i grottan översköljdes man av salta vågor och ovan kunde man klättra upp på höga klippor från vilka vi slängde oss ut, utan att tveka en sekund (eller?). Bara ett tips.
Nog om Frankrike. Jag hade tänkt skriva om västkustveckan i samma inlägg men inser att jag redan överskridit längdgränsen för känsliga läsare. Har ni haft en bra sommar eller pågår den för fullt?
Mvh
FruEfficientBadass
