 |
| Mad FI-entist och J L Collins |
Även på hemmaplan delar folk med sig av sin tid. Jag tänker på hur läsare Katarina hörde av sig för att hjälpa mig med information kring hur man blir frilansskribent och plötsligt stod hon här i hallen med frilansguider i hand. Senare donerade hon också sin vältummade "Your Money or Your Life" till en utlottning och kanske har du som fick den skänkt den vidare till någon annan som känner sig inmålad i ett hörn? Jag tänker på IGMR som varit mig behjälplig med viss rådgivning där han har expertkunnande och Studenten A som sitter och skriver långa altruistiska prisjämförelser som blir gästinlägg på bloggen*. Och nu senast, en doktorerad språklärare som på sin fritid hjälper mitt äldsta barn att klara ett tyskaprov i maj, lika gratis som ballongerna på MacDonald's. Låt mig fördjupa mig ett par sekunder i detta case. Så här skriver språkläraren i ett mail till mig:
"Lysande exempel på hur bra det funkar att inte lönearbeta har vi nu praktiserat! Jag slapp betala för mat och taxi i Stockholm när jag var där och du istället hjälpte mig. Du slapp betala för läxhjälp till A. Jag fick tillfredsställelsen av att undervisa helt utan de frustrerande störningsmomenten i skolan."
Hur hittade jag denna språklärare som ägnat timmar och timmar under påsken att lära mitt barn hur man använder ackusativ och dativ? Jo, genom att en av er i början av året tipsade om ett avsnitt i Plånboken i P1 där man intervjuade författaren till boken "Jag lämnar ekorrhjulet" och long story short - jag betraktar numera Åsa, språkläraren, som en vän. Nu har jag dessvärre inte så mycket att erbjuda Åsa i form av undervisning till hennes barn, men lita på att jag står redo som en saglande hund den dagen Åsa vill ha hjälp att frisera ISK:en eller lära sig riva tvål. Hon har dessutom en given rastplats i Hälsingland om hon skulle bila mellan Umeå och släktingen i Stockholm. Och mitt barn - A - har talanger kring det digitala och formgivning, så behöver Åsa hjälp att i framtiden skapa en hemsida e d kommer hon utan att behöva köpa belgisk choklad och ha dåligt samvete att få hjälp.
Jag har nog aldrig riktigt fattat konceptet delningsekonomin förrän nu. Inte heller har jag haft tid att erbjuda min hjälp. Min man har, efter avslutad tjänstemannakarriär, även han hoppat på delningsspåret. Om ett par veckor åker han till släkten i Göteborg och bygger vägg åt sin syster. Syrran sparar en del på byggkostnaden och min man lär sig en färdighet som han eventuellt skulle kunna ta betalt för i framtiden. Dessutom får de kvalitetstid tillsammans under icke-konstruerade former. Win win förutom för hantverkaren som skulle fått väggjobbet annars. Men win för interimchefen som tagit över min mans jobb. Så win win win right at ya bitch.
Har du några exempel på kompetensbarter i vardagen? Alternativt - ser du att du om du hade haft mer tid hade kunnat ägna dig åt vissa utbyten och i så fall, vilka? Vad har du att komma med?**
Mvh/
FruEfficientBadass
* Prisjämförelsen på Lidl som fick mig att slutgiltigt gå över till att bli en Lidl-handlare, något som spar mig uppskattningsvis 2 000 kronor per månad vilket är som att dra in 3 500 på att jobba deltid i skoaffär.
** Och om en av dina kompetenser är att byta blixtlås får du gärna höra av dig på mailen.
