Husesyn 2: Kök

På samma sätt som vardagsrummet fyller två funktioner (umgänge och arbetsplats) ska köket rymma två diametralt motsatta aktiviteter: Intag föda samt sömn (för mig). Varför så knasigt? För att jag flyttat till tre rum och kök och jag har två tonåringar som behöver eget rum mer än jag. 

Dessutom bor de på annan adress två av fyra veckor, och då kan jag slagga i någon av deras sängar. Jag skriver detta eftersom de inte läser bloggen, annars hade de blivit skogstokiga. Men av rättviseskäl delar jag min tid mellan 15-åringens och 17-åringens säng. 

Första gången jag var inne i detta kök på visningen slogs jag av hur stort det var (tror det är 16 kvadrat). Rent tekniskt är det det största sovrummet och jag tycker inte att det finns någon motsättning i att här ha såväl matbord som bäddsoffa. Bäddsoffan är ju också bara bäddad kvälls- och morgontid och ofta har jag hunnit bädda ur den innan barnen vaknat. Gäster älskar soffan och hamnar ofta just där med orden: "Man borde skaffa en soffa till köket".

Bordet köpte jag också till förra flytten och det går att lägga i iläggsskiva vilket ger plats för 8-10 gäster. Ett optimalt format hade ju varit ett runt bord med iläggsskivor, men jag är inte riktigt där än, jag är för fäst vid det gamla bordet. Dels för att det är så funktionellt, men jag gillar också det ljusa trät som på feng shui light-manér lättar upp de grå, kala väggarna. 

Kök dagen efter inflytt

När jag flyttade in började jag med att möblera med det jag redan hade. Exempelvis den stora, mörkgrå matta som i tidigare boendet låg i rummet. I den lägenheten passade den bra, eftersom väggarna var ljust ljust rosa och rummet flödade av dagsljus och ljusa möbler. Men när jag nu möblerade det gråmålade köket med grå matta, grå soffa, grå stolar, grå duk, mörkblå gardiner och trist takbelysning fick jag knappt luft. Det kändes som en cell. Inte ens Josef Franks "Fåglar" som väggbonad fick känslan att släppa, varför jag gjorde en del förändringar. Som inbegrep shopping. Följande införskaffades:

- En mindre matta i naturmaterial (sisal?) som visade mer trägolv.

- Bordstabletter i linneimitation (25 kr styck på Jysk) istället för grå duk (mer synligt trä).

- Ljusgrå, lättare mörkläggningsgardiner som smälter in i väggarna (Ikea).

- Fönsterlampor i naturmaterial (bambu?) som kastar ett härligt sken över väggar och tak kvällstid. 

Kök efter

Min sovhörna

Jag blir lycklig varje gång jag äntrar köket, särskilt soliga dagar. Det känns som att jag bor i en fyr. Jag har aldrig bott så här högt upp i ett hus (tre våningar) och jag har utblick i tre väderstreck. Därtill är huset helt ljudisolerat såväl utåt (man hör ingen trafik) som mellan lägenheterna. Vilket är skönt om man likt jag har barn som bråkar i falsett. 

Några ord om mönsterkakafonin i ovan bild. Det kanske inte känns helt intuitivt att blanda tre mönster ("Manhattan" på kudden, "Fåglar" på tyget och "Celotocaulis" på lampskärmen) men då måste jag påpeka att DET SKA VARA SÅ. Det är bara att gå in på Svenskt Tenn och se deras show rooms. 

Vän av ordning kan nu referera till inlägget om vardagsrummet där jag dissade för många mönster. Till mitt försvar säger jag att a) Mina köksmönster är koncentrerade till liten yta i ett i övrigt avskalat rum och bildar på så vis en fokalpunkt och b) Konsekvens är för töntar.

Jag spinner dessutom vidare på Manhattan i en bricka ställd i det utrymme som finns under ett köksskåp, dessvärre stilmässigt illa matchad med en kruka jag lånat av mamma som jag förvisso gillar, men som är lite för pastellig för att matcha primärfärger. 

Jag passar på att tipsa stockholmare om att gå på Liljevalchs innan 12 januari och se "Svenskt Tenn: A Philosophy of Home", en av de bästa utställningar jag varit på där. Den är även barnvänlig i det att man byggt upp en mängd interiörer i miniatyrformat, så det är som att gå och glutta in i dockhus. Det är också en hållbarhetsfest och man förstår varför prylarna är så dyra: Tygerna screentrycks, glaset handblåses, möblerna karvas av små familjesnickerier runt om i landet. Svenskt Tenn är skönhet, hållbarhet, tradition, design, filosofi, altruism och konsthistoria, som ett dyrt kinderägg för tanter. Skapat av en västgötakvinna i konstnärligt samarbete med en österrikisk man, idag en stiftelse. 

De förra hyresgästerna hade en mikro i ovan nämnda nisch (yes, nu hoppar jag tillbaka igen). Personligen anser jag att [fristående] mikros är själadödande, så jag gömde den uppe i ett överskåp där den får stå och skämmas. Jag vet inte om ni minns att jag köpte en begagnad mikro på Blocket när jag flyttade sist. Den var rostig inuti och knapparna är på finska. 

En nackdel med lägenheten är att den med ett undantag (det andra köksfönstret) har smala fönsterbräden. Det är omöjligt att ha stora krukor i fönstren, vilket är en sorg. Ovan har jag försökt göra det bästa av situationen och grupperar två krukor och en av min sons skulpturer i triss. Detta enligt Lex Frida Ramstedts "Handbok i inredning och styling". Kanske Sveriges bästa inredningsbok? Nu såg jag dessutom att hon utkommit med en ny: "Handbok i möblering" som definitivt hamnar på min julklappslista (tag notis mamma).

Vad mer finns att säga om köket? Jag är ju stor fan av fria bänkytor, eftersom ett kök ofta är utrustat med fiffiga förvaringslösningar av typen skåp och lådor för sådant gemene man gillar att ha på full display framme såsom smaksättare, byttor med köksredskap, diverse mög etc. Vilket är kontraproduktivt då dessa saker såväl hindrar lustfylld matlagning som att de samlar damm och flott. Men jag har i detta boende beviljat ett undantag nämligen ett knivställ. Kicking and screaming, då jag ogillar den typen av kolosser man såg i varje svenskt hem under 80- och 90-talen, ni vet vilka jag menar:

Jag ogillar dem av flera skäl. Dels det uppenbara: Att de tar mycket plats. Dessutom tycker jag att de är pretentiösa: "Se på miiiig, mästerkocken, jag måste ha mina verktyg i en friktionsfri kloss!". Sen vet ju ett barn att display av knivar är dålig feng shui, särskilt om eggen är synlig som på de där magnetlisterna folk envisas med att dra upp på kaklet vid spisen. Jag har också en mycket osmaklig historia om en väns knivblock, en händelse som utspelade sig i Hongkong för runt tio år sen. Låt oss säga att de små springorna är perfekt BB för kackelacksmammor.

Men, efter att ha kunnat konstatera att mina knivar har en tendens att slöa till sig i kombination med att jag har ont om lådutrymme att lägga dem i, har jag nu fallit till föga och skaffat mig ett magnetiskt knivblock i trä. Eller block och block, det är en rätt tunn skiva i akacia. 

Man lägger bara kniven mot skivan och kan välja att låta eggarna vetta mot väggen, vilket är en något förmildrande omständighet ur ett feng shui-perspektiv. Dessutom tar den mindre plats än den huggkubbe till knivblock jag växte upp med. Inte i. Hade jag vuxit upp i ett knivblock hade jag varit kackelacka. 

Nog om köket. Kreativ input?

Mvh
FruEfficientBadass

Husesyn 1: Vardagsrum

Grattis på lönedagen! I mitt inlägg om flytten efterfrågades husesyn och innan jag börjar vill jag bara adressera elefanten i rummet: Jag dricksade inte flyttkillarna. Varför? DE FÖRTJÄNADE INGEN DRICKS. De var långsamma, griniga och dåliga kommunikatörer. Jag flyttade från en etta med 30 kartonger, noga uppmärkta med destination ("Källare"/"Vardagsrum" etc). De anlände min förra bostad runt 13:00 och när jag visat dem förråden drog jag till min nya och tänkte väl att de skulle dyka upp inom ett par timmar. Icke. Det dröjde fram till halv sex innan de, efter att konstfärdigt ha ignorerat mina nyfikna [hysteriska] sms med frågor av typen "Hur går det?", "Var är ni?", "När tror ni att ni kommer?" gled in med tre minuters varsel. Observera att det tar runt 20 minuter att köra från lya ett och lya två så i min fantasi såg jag hur de körde över Öresundsbron med mitt patinerade bohag. Möblerna struntar jag väl i, men KLÄDERNA! Det har tagit decennier att bygga upp den perfekta kapselgarderoben. 

Att se dem arbeta var en plåga. De tog en kartong i taget, utan några som helst synergier av typen "Lassa hissen full med kartonger som ska ner i källaren, för att därefter lassa hissen full med saker som ska upp i lägenheten". Det visade sig också att de av outgrundlig anledning plastat in alla mina sketna loppisfynd till möbler. Det var troligtvis detta som tog tid. 

I bokningsbekräftelsen stod att jag skulle swisha betalning i samband med att killarna anlänt till startdestinationen. Men senare på kvällen, när de sent om sider blev klara, blev det en massa jidder. "Har du verkligen betalt?", "Får jag se swishkvittot?" och "Nästa gång du flyttar ska du betala efter att vi avslutat!". 

Som grädde på moset glömde de en del saker i bilen som en förvirrad person kom ut med tre dagar senare. Jag var inte hemma då så jag sa åt honom att ställa de två tavlorna det handlade om utanför dörren varpå han lät helt uppriven: "Men jag har ju hela bilen full!" Ehhh, va? Med två tavlor? Det visade sig ha skett en internkommunikativ miss så hade vi inte rett ut det hade jag mycket väl kunnat komma hem med hela trapphuset fullt av någon annans grejer. 

Så nej, de fick ingen dricks, och jag kommer inte att rekommendera firman i fråga för någon jag känner. 

Så, till husesynen. Jag börjar med vardagsrummet, eftersom det är vad man ser direkt när man kommer in. Några grundförutsättningar här: Huset är bara några år gammalt och känns väldigt nyproducerat på gott och ont. På gott eftersom allt är toppfräscht. De tidigare ägarna verkar inte ha satt upp en enda pryl på väggarna (vilket kan bero på att de är satan att borra i - betong) och alla väggar är genomgående ljusgrå - en bra grundkulör. Men när man jobbar med nya hus kan man inte drämma in bara nymonterat från Ikea, då blir det för själlöst. På motsvarande sätt kan det bryta av med lite moderna och fräscha möbler i ett ruckel. Lex "Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel!", min nya drog på SVT Play.

Men här gällde det alltså att smula ner den splitternya känslan i boendet och lyckligtvis har jag nästan bara gamla loppisfynd alternativt skavda Ikeamöbler med snittålder tio år.

Detta är vad som möter besökaren när man kommer in i lägenheten från hallen. Vardagsrummet fyller alltså två funktioner: Umgängesyta och arbetshörna, eftersom jag förlägger merparten av min arbetstid hemma (halleluja). Jag saxar några rader ur Agneta Nyholm Winqvists bok "Feng shui för svenska hem":

"Vardagsrummet är den plats i vårt hem där vi visar omvärlden vilka vi är; det symboliserar vårt självförtroende. Vardagsrummet är ett ställe där vi ska kunna koppla av, umgås och ta emot gäster. Det är också här vi oftast visar upp våra vackraste ägodelar."

Jag håller med om allt ovan, med betoning på "koppla av". Det är den ultimata lyxen att efter ett år i en etta med mina barn ha ett neutralt umgängesrum där de kan komma och gå. De kan kura upp i en soffa och läsa (I wish) eller kolla på TV för att sen dra sig tillbaka till sina hålor. Jag kan ha folk på besök som inte prompt behöver sitta uppstyrda vid ett matbord utan de kan vältra sig i en soffa. Inte minst uppskattar jag att kunna ta en liten lur där själv framåt eftermiddagen, eftersom det på något sätt känns mer legio än att gå och lägga sig i en säng. 

Avkoppling för mig handlar mycket om färg, att inte behöva processera en massa färgintryck och livliga mönster. Färgskalan i mitt vardagsrum är naturlig, vilket åtminstone jag upplever som avstressande. Grått, duvblått och mossgrönt med inslag av trä. Även form kan vara en stressor. Om du har en mängd "coola designer" som var och en skriker ut sitt budskap ("Se på mig! Jag har sofistikerad design!") är även det föremål för distraktion. Jag gillar enkelhet, i allt från kläder till möbler och husgeråd. Dessvärre måste man I DAGENS SAMHÄLLE värja sig mot allt konstlat och komplicerat. Det enkla får man varsamt sålla fram, företrädesvis på andrahandsmarknaden. 

Enligt feng shui ska man blanda olika element. Nu kan jag inte detta utantill utan tjyvkikar i boken igen:

- Trä (står för öppenhet, uthållighet och förtröstan). Åtgärd: Trämöbler och träaccessoarer. Växter, samt tavlor som föreställer växter. Grönt och mellanblått.

- Eld (står för dynamik, kreativitet och självsäkerhet). Åtgärd: Alla sorters ljus, även elektriskt. Konst som föreställer djur eller människor. Färgen röd. 

- Jord (står för stabilitet och organisation). Åtgärd: Keramik, fyrkanter och rektanglar, jordfärgade toner.

- Metall (står för mental klarhet och koncentration). Åtgärd: Stenar, föremål av metall.

- Vatten (står för "tystnaden och mörkret där vi kan komma till insikt om livets skeenden"). Åtgärd: Alla former av vattenarrangemang, speglar, svarta och mörka toner.

Med bas i ovan resonemang kan vi köra ett feng shui-bingo. I ovan bilder fångas följande:

1. Trä: Golv, soffbord, skrivbord, hylla ovan skrivbord, växter (sammanlagt sex levande och en gren på väg att knoppas och ja, jag fann den på marken). Grönt och mellanblått i soffkuddar och detalj i planschen samt oljemålningen. 

2. Eld: Sammanlagt fem elektriska ljuskällor samt tre levande ljus. Vid fint väder flödar rummet (som är i söderläge) av solljus, varför jag behöver ha långa linnegardiner längs med hela fönsterytan. Planschen ovanför soffan föreställer Picasso, en av hans fruar och Robert Capa en solig dag på stranden ("konst som föreställer solsken"). 

3. Jord: De brunbeige blomkrukorna i fönstret, terrakottakrukan på det gröna skåpet, de rektangulära tavelramarna. Här har jag en vision om att hitta triss i keramikföremål (skålar/vaser) på loppis att ha i fönstret. De ska vara riktigt vintage, typ 50/60-tal, och ytterligare bryta av mot känslan av nytt.

4. Metall: Armaturerna till bordslamporna, stenarna i ljusvasen (varav några är handplockade på franska sydkusten), cirkelformat sidobord, kopparkruka.

5. Vatten: Damejeannen med kvisten i (den stora vasen under det svartvita fotot), svarta och mörka toner i Jesper Waldersten-bilderna. 

Som komplement till ovan jobbar jag med olika material och strukturer - ullig matta och filt, grovt sofftyg, kuddar i sammet, skira gardiner. Det som skulle kunna läggas till är någon form av djurtextur av typen fårskinn eller fuskpläd. Men för tillfället är jag nöjd. 

Det här med feng shui kan man ju tycka vad man vill om. För det första är ovan en västerländsk nutida tolkning, en light-version. Jag är personligen inte så mycket för att följa baguor och placera ut symboliska föremål av typen guldmynt i ett hörn för att bli rik (jag är ju redan rik!) eller att rena hemmet med salt vid trösklarna (även om jag testat en gång). 

Jag tycker att ovan handlar om sunt förnuft. Tänk er själva den torra känsla man får inombords i en gillestuga av 70-talssnitt där allt, allt, allt är i furu. Eller den kalla och otrevliga känslan i en man cave daterad 1983 med stålrör och svart läder. Man behöver blanda. In med luft, vatten, grönska, men para med jordade element. Och om ett rum ska kännas inbjudande, särskilt ett vardagsrum, behöver man lägga till det där je ne sais quoi i form av konst, skönhet och, tillåt mig bli pretentiös: Intellekt. 

Vän av ordning noterar Svenskt Tenn-mönster här och var. Jag vet att det är fantasilöst. Jag vet det för att jag i somras satt utanför Dramaten när en kvinna i min ålder gick förbi och sa till en ung kvinna (kanske ett barn): "Jo, det är ett ställe där rika människor som saknar egen smak går och handlar". De var otvetydigt på väg mot Strandvägen 5. 

Men jag älskar mönstren. Mer om mina favoriter när vi kommer till köket. Men elefanterna talar sitt tydliga språk: "Vi var dyyyra!". Och med tanke på att allt annat i rummet varit billigt eller gratis, förhöjer elefanterna rummets air från att bara vara "Blocket, Blocket, loppis, från landet" till att tangera eklektiskt. På samma sätt som att du kan förhöja intrycket på en second hand-fyndad Lindexoutfit med hjälp av en retro märkesklocka eller en kvalitativ handväska från ett av de stora modehusen (inköpt på Sellpy till en tredjedel av priset). 

Passus gällande handväskan. Lyssna på Stil från 25 oktober: "Handväskan - är den fortfarande en 'it'-grej, trots skyhöga priser?" för intressant input. Den dåliga nyheten är att märkeshandväskor, trots modehusens försäkringar om att de tillverkas av välavlönade specialister i labbrockar, i stor utsträckning kommer till i sweat shops med usla arbetsvillkor. Ytterligare en dålig, men kanske inte helt oväntad information, är att marginalerna är skyhöga. En genomsnittlig dyrväskas material ligger på runt 700 kronor och kan gå för 30 000. En god nyhet är emellertid att undersökningar visar att människor bedömer att folk (kvinnor) som bär dyra märkesväskor är stilfullare och smartare. Så om du känner dig träffad, skaffa en märkesväska. 

Åter till inredningen. En sak jag fått förnyad energi kring är detta med böcker. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg skaffade jag i somras boken "My Hygge Home - How to Make Home Your Happy Place" av Meik Wiking (dansk). Kostar 209 kronor på Bokus, bästa julklappen. Han skriver så här:

"A study showed that a sixteen-year-old with no books at home went on to have below-average levels for literacy and numeracy, whereas teenagers with only lower levels of secondary education but from a book-stacked home 'became as literate, numerate and technologically apt in adulthood as university graduates who grew up with only a few books'".

Nu kan man tycka till om validitet et al, troligtvis fanns där andra faktorer som spelade in MEN det går inte att komma ifrån att böcker är en underbar inredningsdetalj. Meik fortsätter:

"Your home and your room impact you and your behaviour. You act differently in different room settings, so simply having books there will make a difference. And finally, keep in mind that Cicero, the roman statesman and scholar, is said to have pointed out that a home without books is like a body without a soul".

Dum fråga, men fanns det många böcker i omlopp under Ciceros tid (106 år f.Kr)? Jag måste uppenbarligen omge mig med fler böcker. Så från min brutala bokhyllrensning år 2018 har jag nu så sakta börjat bygga upp ett litet bibliotek med bas i de titlar som överlevde rensningen. Jag har också kvar en del referensverk kring inredning, feng shui och stil som ligger i en hög bredvid skrivbordet, lätt att nå vid bloggskrivande. På soffbordet några feta verk jag skaffade inför stylingen av vår lägenhet. Kostade runt 50 kronor styck på Myrorna och jag blir glad varje gång jag ser dem (en föreställer dessutom djur i vatten - bingo).

Gällande budget vardagsrum var den i princip noll. En soffa, skrivbord, lamporna, det patinerade höga soffbordet och gardinerna kom från vårt gemensamma bohag på Östermalm. Ullmattan köpte jag på loppis i Hudik för ett par hundra för flera år sen. Skrivbordsstolen fick jag av mamma, men jag klädde om den mönstrade sitsen med beige markistyg. Ikeabyrån som TV:n står på köpte jag på Blocket i samband med förra flytten, liksom Stringhyllan ovanför skrivbordet. Det gröna skåpet heter Ivar (Ikea) och jag målade om det med linoljefärg (allt från Blocket). Den ljusare av sofforna fick jag av de tidigare hyresgästerna som annars hade tänkt köra den till tippen. Obegripligt, världens bästa soffa!

Jag hade ett stort överflöd av soffkuddar från vårt gemensamma boende av någon anledning. Jag handplockade de med mest stuns i (ni vet, dunkuddar man kan puffa ner för den rätta looken) och använder de billigare innerkuddarna till utemöblerna (inlägg to come). Den stora vasen (damejeannen) är från landet och jag hade en mycket tydlig vision av att den skulle stå just i det hörnet med en kvist. Tavelramen ovan hittade jag i soprummet och bilden kommer från min samling Waldersten-posters.

Samtliga växter inhandlades i samband med homestylingen och håller sig fortfarande fina och fräscha, eftersom jag skämmer bort dem med regelbundna duschar och växtnäring. Absolut a och o är att hålla armlängds avstånd från så kallade "konst"-växter (finns inget konst med dem, de är hemska). Hellre då inga växter alls, eller suckulenter så stryktåliga att till och med en man kan klara av dem.

Jag skojar! Män kan VISST! Fnissar lite när jag tänker på en historia från podden Kafferepet där en nyskild man lyckas ta död på den del av växterna han fick med sig i bodelningen. En efter en viker hädan utom en monstera som han vårdar ömt. Han läser på, han för ett schema, exakt en deciliter vatten varje lördag. Tills det att hans femårige son något år senare frågar honom: "Pappa, varför vattnar du plastblomman?".

Men det var inte jag som sa det. Vad säger ni, får vardagsrummet godkänt?

Mvh
FruEfficientBadass

Billiga mysfaktorer kurrkurr

Inget nytt för läsare som Ingrid men jag kom att tänka på den heliga kvartetten vad gäller mys när jag stod och beundrade min i förra inlägget beskrivna gladiolusbukett häromsistens.

Den heliga kvartetten:

- Blommor

- Böcker

- Konst

- Levande ljus

Och det är inte jag som säger det, det är Lucia Van Der Post i boken Things I Wish My Mother Had Told Me.

Tro det eller ej men hon är sämre på att sköta sitt Instagram än jag med senaste uppdatering november 2021 vilket gör mig orolig eftersom damen säkert är 90+. För tillfället har jag inte boken hos mig, men jag minns så väl hennes text om kvartetten. Hon hävdar att hon är uppvuxen under knapra omständigheter (något hon effektivt verkar ha hämtat sig från) och att hennes frånskilda mamma hade ont om pengar när hon var liten. Men att det hemma hos dem alltid fanns dessa element: Blommor, böcker, konst och levande ljus.

Men tänk efter själv, det är ju som hela kostcirkeln i inredningssammanhang. Det enda jag skulle kunna tillägga är doft (i form av en essentiell olja eller ett milt doftljus) och musik, exempelvis en diskret jazzslinga i bakgrunden.

Och kanske en skön pläd i soffan (gärna i ull eller...kashmir?) parat med en kudde i exklusiv design. Du vet att jag menar Josef Frank och väl medveten om att det känns ängsligt: Det är så vackert. Ett tips då är att besöka butiken på Strandvägen och köpa en stuvbit som de ibland gentilt lägger upp i små näpna rullar i en pytteliten korg på plan två med typ 10 procent rabatt. 

Men ärligt talat, investera lika gärna i en färdig kudde och känn noll behov av att förnya den gamla Karlanda Ikeasoffan eftersom kudden lyfter soffan till nya höjder. Förutsatt att du verkligen gillar Josef Frank, annars är det ju bortkastat. Jag känner mig som sagt besläktad givet att vi varit grannar. Med några decennier emellan. 

MEN för att återgå till grunderna. Jag tänker på min äldsta som inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att flytta hemifrån. Istället för att åka till diverse möbelvaruhus och handla för kung och fosterland kommer mitt recept för att sätta bo vara som följer:

- I det fall möblering krävs: Enbart 2nd hand.

- Porslin/husgeråd: Samma sak här (det finns redan av barnet påbörjade högar med stilrena Arabiatallrikar från Erikshjälpen)

- Lakan/handdukar: Ta med hemifrån och komplettera från loppis. Om ni levt textilspartanskt hemma tycker jag nog att ett par väl valda nyinköp kan vara en lämplig inflyttningspresent. Förutsatt att man inte har överkast blir sänglinne tongivande för inredningen, särskilt i en etta eller i ett studentrum.

- Böcker: Ta med hemifrån och ha på full display, även om bokhyllan är liten. Böcker kan också med fördel läggas i bohemiska högar på bord, bänkar och i fönster.

- Ljus: Ta från vår ljushållarlåda på vårt egna loppis (innehåller cirka 100 värmeljushållare)

- Konst: Sätt upp egna verk, foton eller inramade affischer. Blanda med loppisfynd. Det får gärna vara eklektiskt.

- Blommor: Skaffa ett par suckulenter som du verkligen tar hand om (självvattnande kruka från Clas O?) samt ta in kvistar/blommor utifrån.

Vad gäller doft tänker jag ge samtliga barn ett nybörjarkit städprylar när de flyttar hemifrån:

• En dammsugare
• En flaska linoljesåpa från Gysinge
• En hink
• En plattmopp
• Ett packe fibertrasor
• En glastrasa
• En blomspruta
• En flaska essentiell olja av typen citrongräs eller rosmarin. 
• Ett par pump såpa blandas med ljummet vatten och används till golven. En pump såpa blandas med vatten i blomsprutan och används till all rengöring ink. badrum och kök. Linoljesåpa, doftar ljuvligt och känns så skonsamt mot alla ytor. 

Kanske kommer jag också att sponsra ett verktygskit ink. skruvdragare, borrset och plugg så slipper de genomgå det stålbad jag själv fick genomlida med vobbliga hyllor och fallande ljuskronor som resultat. 

Jag tappar fokus. Det här var inte menat som ett inlägg om vad man skickar med barnen när de flyttar hemifrån utan som en gentle reminder om hur du själv med några enkla handgrepp kan skapa en ordentlig mysfaktor hemmavid, särskilt nu när vi går mot mörkare tider.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är en sucker för hösten, det är min absoluta favoritårstid. Att solen äntligen går ner i rimlig tid så att man får fira skymning med brasa, ljus och jazz. 

Applicerar du kvartettten?

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag byter lakan och funderar på prylar

Jag har vistats rätt mycket i Stockholm i augusti, vilket kanske märkts på mina inlägg. I Hudik har jag exempelvis ingen garderob, utan bara en enkel klädstång samt två byrålådor. Det var när jag efter-sommaren-fixade det som lite nostalgiskt kan kallas "barnkammaren" - det vill säga det stora sovrum som vi avdelat till två små rum av vilka ett rum huserar två barn - som jag kom att tänka på det här med prylar. Igen. Och hur vi lite till mans överskattar behovet av dem. 

Se här. Jag har dragit av lakanen i 14-åringens säng och i skrivande stund ligger de i tvättstugan på ett gött 60-gradersprogram bekostat med föreningsel. Jag hade också dragit av lakanen i de två loftsängar som är i det intilliggande rummet. Samtliga lakan är vita. 

När tvättprogrammen är slut torktumlar jag lakanen och när de kommer upp i lägenheten drar jag på dem, rena, väldoftande och varma. Det är så det måste bli, eftersom vi bara har en uppsättning lakan per person i Stockholm. Och det är inga problem. För hur ofta behöver man två?

Kanske om man har gäster. Nu hänvisas gäster i vår Stockholmslägenhet att sova i existerande sängar, och där finns ju lakan. Vi är inte så känsliga med sånt. Om folk vill sova i våra lakan är det helt i sin ordning, vi byter inte nödvändigtvis efter. Tycker de att det är ofräscht är de välkomna att ta med egna. Jag har lyssnat på tillräckligt många Fråga Agnes Wold för att känna mig trygg i att det inte är via lakanen jag kommer att ådra mig dödlig sjukdom.

Kanske känner man ett behov av flera uppsättningar lakan om man gillar att bulka tvätt flera veckor i sträck för att riktigt hinna jaga upp sig med tvättångest innan någon får tummen ur och tar tag i det. Mitt förslag är att du inte gör på det viset utan bestämmer en dag i veckan då du eller annan tar tag i skiten så slipper ni oja er så mycket över det. 

Jag känner inte för att samla tvätt på hög så vi behöver alltså bara en uppsättning lakan eftersom en tvättid sällan sträcker sig över natt. Och eftersom vi i Stockholm inte har några möjligheter att hänga är det torktumleri som gäller. Vilket gör att tvätten per definition är torr innan läggdags. 

Så varför har man dubbla, tredubbla, fyrdubbla uppsättningar lakan? Jag tror att det är ytterst ovanligt med hushåll där man likt oss (i Stockholm alltså) endast har en uppsättning lakan per säng. Med undantag av Åsa Linderborgs barndomsbeskrivning i Mig äger ingen där man sov helt utan lakan vilket är minimalism på ny, smått obekväm, nivå. 

Det vanliga är snarare knökfulla linneskåp, gärna med brokigt mönstrade lakan varav bara en bråkdel (de i toppen) används eftersom man inte orkar rotera högen. Massor av värdefullt utrymme i såväl skåp som hjärna till överflödig textil. Textil som dessutom är miljömässigt krävande att framställa.

Förslag! Välj ut en favorituppsättning lakan till varje säng. Skänk resten till Myrorna. Okej, spar en uppsättning för gäster eller ha i reserv i största allmänhet. Sedär, inget behov av linneskåp (handdukarna förvarar du på bekvämt avstånd till badrum/kök eller var du nu ska använda dem) samt textil där den gör nytta. Och känslan, känslan när du på kvällen kryper ner i helt nytvättade, fluffiga och skrynkelfria lakan (det är i linneskåpet de får veck). 

En bonus är att jag pysslar en del med lakanen. Exempelvis syr jag på tryckknappar när jag manglat sönder befintliga. En reva i örngottet sys ihop. Jag såg att örngottet på bilden nedan - i linne - håller på att falla sönder på grund av användning och då tar jag snart en tur till Myrorna för att köpa ett nytt. Eller så bekostar jag ett i siden för att skona 14-åringens mest värdefulla tillgång håret. Det blir en julklapp i så fall. 

Bilden ovan är tagen tre timmar efter det att första bilden togs. Och tanken slår mig: Hur många sådana här exempel har vi inte i våra liv? Varför äga åtta par jeans när du egentligen bara behöver ett par. Även om du är helt galen i att alltid bära jeans så måste du ju kunna uppbåda ett ersättningsplagg att ha under de timmar ditt par ligger i tvättmaskinen. Fyra par sneakers? Okej dåligt exempel, jag har förstått att sneakerägande handlar om annat än funktion. Men 20 par skjortor? Förutsatt att du tvättar en gång per vecka kan du omöjligt behöva mer än sju stycken. 

Två uppsättningar tallrikar? Ja, jag vet, fiinporslin som aldrig används och används det så är det ingen som lägger märke till det. Sju paraplyer? Förutsatt att ni inte är sju i familjen (och bor i Göteborg) behövs det inte. Mer än en flaska schampo i duschen? Fler än åtta par strumpor? Tre pyjamaser? Två extratäcken i förrådet? Burt burt burt! 

Se det som att ditt hem är ett vandrarhem dit du tillfälligt tagit din tillflykt tillsammans med eventuell familj. Se till att ni har det som får vardagen att rulla och ta hand om dessa prylar på ett nästintill religiöst sätt. Tänk på Kingstonexemplet med de möjligtvis fiktiva familjerna på Bali som bara har en kniv i hushållet och den hålls i perfekt skick för att kunna ta hand om all form av skärning. 

Du frigör pengar, energi och utrymme. Det senare kan frigöra ytterligare pengar och energi om du väljer att byta till en mindre bostad som spar såväl amorterings- som energipeng. Och så rullar det på. 

Har ser det ut i ditt linneskåp?

Mvh/
FruEfficientBadass

Budgetfixa garderoben

När jag var på Gotland såg jag att husägaren i sin ytrenovering av sitt 50-talshus lagt in heltäckningsmatta i de små garderoberna i sovrummen. Det var en liten men effektfull detalj. Gissningsvis ligger det trägolv under. Men genom att lägga till en kortluggad vitgrå heltäckningsmatta blev garderoberna väldigt mysiga, som walk in closets. 

Jag bestämde mig för att göra detsamma med vår Stockholmsgarderob. Ursprungsskicket var korkgolv, troligtvis inlagt på 80-talet.

Golvets mått är 100 * 80 cm och jag tänkte att det skulle bli en billig sak att skära till från en av de stora heltäckningsmatteleverantörerna, exempelvis denna eller denna. Så var inte fallet. Ofta finns en fördefinierad bredd, inte sällan flera meter, vilket gör att jag aldrig kom under tusen kronor om man räknar in frakt.

Ett snällt företag gick till och med ner i källaren för att se om de hade en stuvbit i vald storlek och färg, men där fanns inget. 

Så jag köpte en gångmatta från Rusta för 299 kronor. Eftersom de håller på att avveckla butiken på Regeringsgatan var det 25 procent rabatt så slutpriset blev 225 kronor. 

Transport hem med buss kostade förvisso 39 kronor men då fick jag privilegiet att snabbspola förbi valrörelsens floskeltunga skyltkavalkad (såå skönt att inte bo i Stockholm under valrörelsen).

Sen klippte jag helt enkelt till den och la den på golvet. Det blev lite pusslande längst bak men vem ser det? Jag brydde mig inte ens om att fästa mattan med dubbelhäftande tejp e d. Det står en lådkonstruktion på som håller den på plats.

Se så vackurt. Nu kan jag nästan kalla den min walk-in closet. Det är en garderob och man kan gå in i den, nu dessutom med ett skönt underlag. Jag kan varmt rekommendera detta tilltag för lite vardagslyx. Så slipper du fundera på att bygga ut huset för tre miljoner för att ha plats med en fancy garderob. Gör befintlig garderob fin istället så spar du mycket tid, pengar och energi. Ovan projekt tog en och en halv timme från start till mål.

En tanke som slog mig gällande walk-in closets. Nu kanske ni tror att jag ljuger men jag vill inte ha en. Inte ens om en snäll byggherre approcherade mig på gatan och erbjöd sig att med mirakelmetod bygga ut lägenheten så att jag fick en. Jag tycker att de är obegripliga. Varför ska man ha ett helt rum för sina kläder? Är tanken att man ska vistas där, även efter påklädning?

Såklart, om man har ohemult mycket kläder behöver man ohemult mycket uttrymme för att lagra sina kläder, det fattar ock jag. Men tanken på att ha ohemult mycket kläder fyller mig med stress. De videos jag sätt på temat "declutter walk in closet" kan ge mig pulspåslag i flera minuter.

Alla de suckar, nervösa skratt och huvudkli som kvinnan i videon ovan ger ifrån sig kan du slippa genom att bli garderobsminimalist. Du äger och kurerar ett fåtal plagg per säsong (max 30) och behöver aldrig mer uttrymme än en normalstor byrå eller en 90 centimeter bred garderob i det fall du vill hänga allt. 

Nu blev jag dessutom inspirerad till att småstäda min egen garderob, för tillfället full med sommarplagg så det blev en femminuterslång övning i att sortera på färg och kön (min man och jag delar) eftersom vinterkläderna snart ska in. Ett par puffar Chanel på mattan och voilà, as happy as can be.

Är du nöjd med din garderobssituation?

Mvh/
FruEfficientBadass

Projekt städskrubb

Rätt nyligen fick jag lära mig att den del av huset som inrymmer kök, badrum och ett av barnens rum från början var ett litet torp från vilket sedan huvudbyggnaden lagts till. Det förklarar varför exempelvis vårt skafferi och vår städskrubb ser ut som slutscenen till Blair Witch Project (om du inte minns: Den jordkällare där ett traumatiserat barn står och vaggar inne i hörnet). "Städskrubben" var tidigare en sorts tvättrum och passage ut till ladugården (därav trappan upp i ingenting, eftersom ladugården är riven). Jag har försökt hålla ordning här genom åren, utan att lyckas. Här hamnar lite allt möjligt, från cykellyktor till udda snören och superlim. 

Steg 1: Kaos

Steg 2: Töm

Steg 3: Klart

Detta gjorde jag:

- Rensade ut en stor säck med saker till återvinningen

- Lyfte bort en stor pappkasse med saker som hör hemma på verkstaden

- Sopade väggarna från spindelväv och skräp

- Torkade av kaklet ovan handfatat med målartvätt

- Tapetserade med rester från kökstapet

- Satte upp ett par hyllor som mist sin funktion i Stockholm

- Tapetserade ett par vinkartonger i vilka jag sorterade in resterande prylar

Gällande vinkartongerna: Dessa finns gratis utanför kassan på systemet. 

Du behöver inte tapetsera hela lådan, bara en kortsida och en långsida. På så vis syns tapet utåt oavsett åt vilket håll du ämnar vrida den.

Jag använde tapetklister eftersom jag ändå hade det framme, men det funkar lika bra med skollim. Det blev lite buckligt när tapet mötte wellpapp, men i en städskrubb: Vem bryr sig?

Lite andra före- och efterbilder:

Läskigt skåp före

Läskigt skåp efter

Det läskiga skåpet förtjänar sin egen biografi. För cirka tolv år sedan upptäckte mina föräldrar det läskiga skåpet och när de öppnade det upptäckte de att det växte svamp i. Jag menar inte att trät var angripet av svampsporer e d, jag menar att där fanns en skog av typ champinjoner. Det gick en vattenledning genom skåpet och eftersom ledningen var runt 100 år gammal hade det drippelidroppat och skapat ett perfekt habitat för svamparna som göttat till sig i detta mörka, fuktiga ställe i säkert ett par decennier.

Svamparna är nu hitoria och jag upptäckte att det hängde en rejäl kroklist upptill, så troligtvis var det här en 1800-talsversion av garderob. Jag omorganiserade därför saker så att stora otympliga grejer av typen hushållsstegen fick hänga här inne, liksom "tjoffaren" (vet inte vad det kallas, när man får stopp i avloppet tar man den och tjoffar). 

Ett annat hörn:

Läskigt hörn

Vackurt hörn

Det jag älskar med färg är att man bara kan måla över skit, bokstavligt talat. Det hade runnit saker genom åren som lämnat bruna märken på väggar och kakel. På med färgen bara och det såg rent ut. Det jag älskar med tapet är att det ger lite liv till ett tidigare livlöst utrymme. Som ni kanske noterar struntade jag fullständigt i att mönsterpassa utan bara drämde på den. Jag menar, det är en städskrubb. Det gjorde projektet extra kul, att det inte behövde vara så perfekt. Dessutom hade jag ju bara tapetslattar så det hade inte funkat om jag hade velat få till den perfekta tapeten. Vet ni, jag hade till och med kunnat tänka mig att använda flera olika tapeter härinne, så tokig är jag. 

I ovan hörn skymtar ni också den nya dammvippa på långt skaft jag fick av mor min, som en kronjuvel i detta nya städutrymme. Den dammsugare som skymtar i hörnet på förebilden fick också sin egen plats, precis innanför dörren så att den är lätt att nå. Jag kom att tänka på att vi hade en slanghållare monterad ute vid trädgårdsvattnet, en slanghållare vi aldrig använde eftersom ingen orkar rulla upp trädgårdsslangen på den. Den tog jag in, monterade ovan dammsugarplatsen och målade i samma färg som väggen. Inget mer trilla över dammusgarslangar. 

Jag hängde som synes ovan också upp vår kökskalender här inne istället för att låta den plottra igen köket. Den används i huvudsak till att hålla reda på soptömning och fästingbehandling katt och när de frågorna infinner sig är det inte jättesvårt att öppna dörren till städskrubben för att få svar. Samma sak gjorde jag med den whiteboard med barnens skoltider och annan logistikinfo. Den stod tidigare på en hylla i köket och var ful. Nu hänger den inne i städskrubben och är ful (översta efterbilden, ovan handfatet). Varför har jag inte tänkt på detta tidigare? Mysterium.

En sista detalj. Jag rotade fram en fin krok i verkstaden och satte upp precis innanför dörren för att hänga köksförklädet på. Ytterligare en sak som inte behöver hänga framme hela tiden. Väggarna i skrubben var fulla av spikar i olika rader av rost. Samtliga var nu borttagna och endast ett fåtal finare krokar hänger nu härinne. 

Det kan tyckas löjligt att pimpa sin städskrubb. Men nu har ni sett förebilderna så ni förstår att det var tvunget att göras. Och jag kan vittna om att det var en rejäl humörhöjare att få det gjort. Allt på sin plats. Jag har efter det att bilderna togs också printat, laminerat och limmat fast etiketter på lådorna så att vi med 100 procents säkerhet vet var saker finns. En detalj där: På översta efterbilden ser ni två tidskriftsamlare. I den ena förvarar jag dammsugarpåsar till dammsugare X och i den andra dammsugarpåsar till dammsugare Y (gjorde ett felköp, jag brukar annars bara köpa dammsugare som har generiska S-bags). Det är nu superlätt att såväl hitta som inventera lager på dammsugarpåsar och vi riskerar inte att försätta oss i den obehagliga situationen att stå utan.

Projektkostnad var noll eftersom jag bara använde redan existerande material. Hur ser ditt städskåp ut?

Mvh/

FruEfficientBadass

Cable Management

Sladdar verkar vara något de flesta stör sig på. Så även jag. Efter att vi gjort om matsalen störde mig nedan sladd mycket. 

Man kan i regel åstadkomma mycket med kabelklammer. Men eftersom väggen var ojämn nertill och gipsskivorna inte förankrade spikarna något vidare såg det ändå lite mediokert ut. Eftersom spikarna satt lös trillade sladden med jämna mellanrum ner på golvet om man drog ut den för att kunna koppla in andra sladdar i vägguttaget.

Kabelklammer

Lösningen i det här fallet heter kabelkanal och finns på Clas Ohlson i prisklassen 49 kronor och uppåt beroende på tjocklek. 

Kabelkanal

Jag behövde bara en tunn kabelkanal eftersom jag bara önskade dra en sladd igenom den, varför jag fick två meter för 49 kronor. Ett billigt pris att betala för nedan skönhet, om du frågar mig.

Är det bara jag eller ser man överhuvud taget inte sladdjäveln? Man kan fästa kabelkanalen med antingen skruv eller med den självhäftande tejpen som redan sitter under och om du frågar mig duger tejpen alla dar i veckan eftersom den är superstark. Gör bara rent underlaget först. 

Jag älskar kabelkanaler. Beskåda nedan sladdhärke som mötte mig i lägenheten i Stockholm i somras, efter att vi bestämt oss från att flytta tv:n från en sida av pardörren till den andra:

Det fullkomligen ryser i mig när jag ser denna bild. Men efter att ha inhandlat en kabelkanal i dimension större blev det betydligt bättre (om än inte lika slimmat som med smalkanalen i huset):

Jag köpte också till en vit plastlåda ("kabelbox" 149 kr Clas O) som skymtar till vänster i bild. Mitt snåljag tänkte först att jag kunde använda vilken låda eller korg som helst för detta, men den här lådan hade perfekta hål för att kablarna skulle kunna dras ut på båda sidorna plus att den i sin vithet smälte in som en del i väggarna. 

Lyckligtvis hade jag en god vän med mig i detta projekt som är lite av en sladdnörd. Jag är själv livrädd för att koppla ur sladdar eftersom jag fruktar - hör ni, FRUKTAR - att jag aldrig någonsin ska hitta rätt maka igen, men rutinerat fotade hon alla settings innan vi drog ur sladdarna och sen var det en lätt match att få tillbaka allt på rätt plats igen. 

Senare lärde mig ett barn att det finns ett helt YouTube-universum som sysslar med sladdgömning under rubriken Cable Management. Jag tittade exempelvis på nedan film:

Det sladdlösa hemmet, en dröm för många. Jag vet att Snålcoachen imponerades över en fancy vän som hade kablarna indragna i väggen vilket lämnade noll kablar synliga. Det är emellertid inte en helt enkel affär. Man måste då borra hål för ROT-dosan i väggen, borra hål bakom taklisten upp till vinden, sticka ner ett VP-rör så du ser det i hålet för ROT-dosan, ta en bit elslang med en skarvbit på och trycka på skarven på VP-röret för att till sista dra upp VP-röret till vinden och fiska upp slangen. Och om du undrar hur jag kan veta detta är det för att jag klippt och klistrat från nätet. Jag begriper ingenting av texten men jag anar att det är dyyyyrt. Bättre då att ta en tur till Clas O, köpa lite kabelkanaler och tjoffa ihop skiten för någon hundring.

Har du några sladdtips?

Mvh/

FruEfficientBadass

Utrensning diverseskåp

Som ett led i mitt hoarderfilmmissbruk är jag på ständig jakt efter områden att rensa ut hemmavid och nu senast föll blicken på ett stort skåp i kallhallen, d.v.s. ett utrymme vi bara passerar igenom vintertid i brist på värme, men som ändock härbärgerar en del prylar. Exempelvis: Kläder som ett barn vuxit ur och som jag väntar på att ett annat barn ska växa i, mina tjockaste av tjocktröjor som inte funkar att hänga på klädstången, en videobandspelare min man köpt under en av sina elbehandlings-highs (och således inte minns att han köpt), av någon anledning en manikyrfläkt, gammal kurslitteratur som ska säljas, verktyg, hundpåsar till min lånehund et cetera. Nedan ser ni ett före och ett efter:

 

Jag började med att ta ut allt för att sedan sortera i högar. Saker som ska doneras, saker som ska säljas, saker som ska till andra ställen i husen och saker som ska slängas. Exempel på saker som skulle doneras var i princip samtliga kläder förutom mina två favorit-tjock-tröjor. De kläder ett barn växt ur var inte intressanta för nästa barn och eftersom plaggen var tvättade och strukna var det bara att hiva i donationspåse. Jag hade också en del sommarplagg här till mig och min man. Eller sommarplagg...mer plagg jag inte riktigt kunnat bestämma mig för skulle vara kvar eller inte. Tips: Om du "inte vet" om du vill ha ett plagg eller inte vill du troligtvis inte ha det. Så de gick antingen till donation eller textilåtervinning. 

DVD-skivorna åkte med ett undantag till donation liksom några gamla sällskapsspel och böcker. De verktyg som förvaras här ska vara absoluta basvaror av typen hammare, skruvdragare och måttband. Bulken av verktyg ligger på verkstaden i huset mitt emot och har man något riktigt projekt håller man till här. Verktygen i det här skåpet ska bara täcka vardagliga behov. Av okänd anledning hade här ackumulerats betydligt fler verktyg än så varför jag återbördade överskottet till verkstaden. Det blev en hel papperskasse full. 

Jag passade samtidigt på att rensa utrymmet under trappan där vi har diverse "sportprylar" av typen bollar, badminton- och tennisrack, luftmadrasser etc. Utrymmet rymmer också en pågående donationshög och en kasse för textilåtervinning. När dagen var slut hade jag en kasse med saker som skulle upp på verkstaden och tre kassar som skulle till antingen textilåtervinningen eller vanliga återvinningen.

Till återvinningen åkte även två av de miniatyrskepp som min svärfar samlat på. Nedan samling har vi släpat med oss i fyra flyttar. Skeppen var viktiga för min svärfar och han hade dem med sig till det hem han hamnade på efter en stroke för ett tiotal år sedan. Därför föll det sig naturligt att min man "tog hand" om skeppen när pappan gått bort. Därefter har de stått i olika förråd och samlat damm år ut och år in. Skolboksexemplet på sentimentala prylar man inte vågar göra sig av med. 

Först tänkte jag att samtliga skulle gå till loppis, men såg sedan att de två mindre båtarna hade trasiga master. Av den anledningen donerade vi bara de två med segel, som var hela. Jag valde en lämlig tidpunkt att ta upp frågan med min man eftersom jag misstänkte att jag skulle stöta på patrull, men det visade sig då att han inte ens mindes att vi hade dessa skepp. Så mycket för allt mitt dammande genom åren. Prylar!

Här är hela donationshögen. Längst bak under kassen lådan från köksutrensningen från tidigare. Kassarna innehåller sådant från skåpet och utrymmet under trappan. Jag hade också en basketboll, men dessvärre gick pumpen sönder av ålderdom när jag försökte pumpa till den, så såväl boll som pump gick till återvinningen. Två värmefläktar som vi inte använder längre sedan vi installerat ytterligare en varmluftspump samt en bilkudde. Den senare behöll jag "ifall vi skulle få besök av folk med barn", totalt negligerande det faktum att folk som reser med barn i regel har sina egna bilbarnsstolar. 

Så gött att få detta gjort. Utrymmet under trappan innehåller nu enbart saker som passar oss och våra barn i den ålder de nu befinner sig i. De finns också gott om plats för nya utrensingar i form av såväl hyllutrymme som krokar där jag hängt kassar för textilåtervinning och kläddonation. 

Skåpet har gott om plats att ta hand om saker som inte platsar någon annanstans i huset. Jag använder översta hyllan till min mans oanvända videobandspelare (jag måste nog vänta något år innan han går med på att donera den, han la uppskattningsvis en vecka och en tusing på att jaga sladdar till den) och saker som ska gå till försäljning. 

Hyllan näst högst upp rymmer mina tjocktröjor och dust bags till mina väskor (som jag alltid får leta efter vid säsongsskiften). Andra hyllan innehåller bara en burk med hundgodis och påsar och här kan man langa in otippade saker som inte finner sin plats någon annanstans. Jag läste någonstans att man ska sträva efter att ha åtminstone en tom hylla någonstans i huset, och nu har jag en sådan. 

Längst ner finns de verktyg vi kan få användning av till vardags. Jag såg också till att ladda batterierna till skruvdragaren så att man skipper den dödtiden nästa gång man ska borra eller skruva i något. 

På det stora hela en lyckad rensning. Och som vanligt förvåning över att vi fortfarande har saker att göra oss av med. Det skräpförråd vi har ute i ladugården fylls ständigt på, trots att jag anser att vi inte skaffar nya saker till huset. Kanske är det lagg från consumer sucker-åren? 

Har du utrymmen som rymmer ospecifikt innehåll och när rensade du där senast?

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag rensar köksskåpen

Alltså djävelskapen. Jag följer ju Cornucopias blogg för snabb nyhetsförmedling och ser lämningar av hans rapportering i dagligmedia 1-2 dagar senare. Just nu känns det så överjävligt. Jag finner inte ord. Men vill tipsa om detta: Köp digitala sjukvårdspaket via Apotea så skickar de sjukvårdsutrustning. Ett annat tips är att fylla en låda (max 20 kg) med torrvaror, hygienartiklar eller varma kläder (fräscha, helst underkläder och underställ) och på kartongen skriva "Ukraina" samt innehåll på engelska och ukrainska. Lämna hos ett Postnord företagscenter så skickas lådan utan kostnad.

Åter till ytligheter, en lyx man kan ägna sig åt när man lever i en fredlig dekokrati. Efter mitt rikliga intag av hoardingfilmer blir jag väldigt sugen på att rensa hemma. Min man frågade mig om det kanske var så att jag önskade att vårt hem var lite stökigare, så att jag hade något att bita i. Det var menat som ett skämt, men det visade sig att vi faktiskt hade en del junk som gått under radar i ett antal år.

Våra köksskåp före:

I vanlig ordning kom jag först efter påbörjad rensning på att jag borde ta en bild till bloggen. Ni får helt enkelt föreställa er att alla de koppar, flaskor och diverse som står på diskbänken tidigare stod uppe i överskåpet. Det stora problemet är inte helt unikt: Koppar. Koppar och muggar formligen väller in från höger och vänster. Presentkoppar barnen fått av kompisar. Koppar vi köpt på loppis. Gamla arvekoppar (d.v.s. sådant folk i huvudstaden inte tyckt varit stadsvärdiga och därför tagit upp till landet). De rosa kopparna som skymtar till vänster i bild finns det sju av fast i tre olika pastellfärger. Jag har för mig att jag köpte dem på Dollar Store för kanske åtta-nio år sedan i ett försök att skapa enhet i köksporslinet (på den tiden hade vi bara enstaka och fula saker av allt).

I samband med att vi började hyra ut stället, kanske 2016 eller däromkring, skaffade jag en baskollektion tallrikar och skålar från Ikea i beige. Därefter har jag genom åren hittat matchande beiga öronlösa koppar på loppisar (se andra hyllan vänster). Eftersom de matchar övrigt vardagsporslin bättre har vi helt slutat använda de pastellfärgade kopparna och istället petat upp dem på översta hyllan i väntan på Godot. Men som ni vet kommer han aldrig så nu var det dags. 

Totalt donerades 19 koppar i olika utföranden, 2 gamla glasflaskor, 3 ljushållare, 8 småskålar, 1 kit för att göra isglass och 7 äggkoppar (allt rymdes i lådan till höger). Därutöver återvann jag en trasig isbitsform, ett bisarrt plastglas i form av en palm samt de där ägghållarna till kylskåp vi plockar ut direkt vid leverans.

Man kan fråga sig varför jag gör mig av med äggkopparna jag så ihärdigt samlat på mig på loppisar genom åren. Svar: Vi använder aldrig äggkopp. De få gånger vi äter kokt ägg till frukost lägger vi bara ägget på tallriken. Det är inte Grand det här, det är livet på landet. 

Tillbaka plockade jag saker jag anser att vi har användning för alternativt saker som barnen insisterar på att ha kvar. Vän av ordning kan tycka att vi har väldigt många stora plast- och glasbägare (se hylla näst längst upp till vänster). 

Det stämmer och det är 12-åringen som har en svaghet för det hon kallar "bunkar". En typisk bunke ser ut som nedan: 

Men den kan också se ut så här:

Eller så här:

Eller som sagt, som en palm. Vi har varit igenom dem alla och jag vill inte ens veta hur mycket pengar vi lagt på dem och deras tillbehör (vi har ett helt kartotek med smala diskborstar som ska användas till att rengöra bunkarnas sugrör).

Vad jag vill säga är att hade det här varit mitt kök allena hade här inte funnits en enda bunke. Men nu lever trots allt de andra här också och jag kan ju inte kallhamrat gå och kasta iväg något som är någon annan kärt (även om det bokstavligt talat kliade i mina fingrar). 

Vidare har vi ett stort antal PET-flaskor, främst i minsta formatet, liggande på hylla tre. Men det beror på att vi av ideologiska skäl använder dem nästan dagligen, fördelat på fem pers (vägra köpa vatten). 

Jag sparade också en del vaser i olika storlekar, eftersom vi sommartid har rätt mycket trädgårdsblommor inomhus. Jag sparade också ett par saker som har med födelsedagar att göra. Bland annat en vas med någon form av födelsedagsbudskap på samt en skylt som ett barn gjort i slöjden på vilken det står "Grattis". I vår familj är födelsedagsfrukost den viktigaste beståndsdelen i en födelsedag, och då hör det till traditionen att man på sin frukostbricka får skylten och vas med blommor (om årstiden tillåter). 

Nog om vaser. Jag sparade också ett par fula koppar/muggar som barnen kan ta om de ska måla med vattenfärg. Samt en florsockerströare som är bra att ha lite skyddat eftersom jag har en batch florsocker i den, redo att sprinklas på om man svänger ihop en peach melba eller fruktsallad. 

Hyllan ser rätt stökig ut även efter. Skillnaden är att det finns betydligt mer luft och rymd däri samt att jag vet att det som nu står där är sådant vi löpande använder vilket är en härlig, härlig känsla. Dessutom tror jag att de saker jag rensat ut faktiskt har potential att gå på loppis och eftersom de skänker överskottet till välgörande ändamål känns det lite bra. 

Stänger man dessutom luckorna ser det ännu bättre ut. Likt andra rensare i kommentatorsfältet kan jag nu inte låta bli att öppna överskåpen ibland för att glutta in och götta mig åt resultatet. 

En fånig detalj är att jag nu frigjort utrymme så att min ombytetslöpare (det vill säga den av två identiska bordslöpare vi har på köksbordet, där den ena används när det andra ligger i tvätten) fått egen hyllplats. Tidigare försökte jag lägga den över högarna med handdukar respektive linneservetter med resultatet att jag varje gång jag skulle ha en handduk eller en servett var tvungen att lyfta på löparen. Och som ni vet avskyr jag att lyfta på saker i syfte att komma åt andra saker. 

När rensade du dina köksskåp senast?

Mvh/
FruEfficientBadass