När vi gifte oss för cirka 100 år sedan fick jag en servis av märket Upsala Ekeby av min mormor. Jag hade vaga minnen av den från min uppväxt - den togs nämligen bara fram till jämna födelsedagar vilket enligt mina beräkningar skedde cirka en gång under mina vistelser i deras hus. Den var så oanvänd att vi fick diska den flera gånger för att få bort åratal av ingrott damm. Men fin är den. Så fin att min mormor (RIP men hon var en knepig figur) ville att vi skulle skriva ett äktenskapsförord för att skydda servisen*. Jag blir full i skratt varje gång jag tänker på det - min man är troligtvis den minst porslinsintresserade mannen på jorden och därtill disträ - han skulle inte märka om jag så drog ut plomberna ur munnen på honom under pågående skilsmässa. Jag vägrade alltså att låta porslinet stå i skåpet utan började använda det dagligdags. Och trots att vi har tre barn har vi faktiskt stora delar kvar 15 år senare. Men saker går sönder och då särskilt de minsta assietterna och de djupa tallrikarna. Mitt partytrick har då varit att komplettera med loppisporslin av olika sort. De enda kriterierna är:
1/ Det måste gå att stapla på ursprungsporslinet
2/ Det får inte ha guldkant då vi har och använder mikro
3/ Det ska givetvis vara maskindiskbart. Och är det inte det diskar vi det ändå i maskin och struntar i att dekoren bleks.
4/ Det ska helst vara blått och vitt, men det är inget måste.
Varje gång jag är inne på en loppis slänger jag ett getöga på porslinsavdelningen - finns här något som matchar kriterierna ovan? Det roliga då är att man ibland kan hitta saker av prima kvalitet till löjligt låga priser - Rörstrand, Gustavsberg etc för någon tia styck - eftersom folk i regel vill ha större serier av märkesporslin och inte spridda skurar som jag. Det gör att jag för en bråkdel av pengen kan bjuda mina barn på en pallett av porslinskonst till vardags:
Ovan ser du lite Upsala Ekeby blandat med Rörstrand, Gefle och lite random tysk och brittisk produktion. Äggkoppen är den där klassiska Rörstrandserien med gröna blommor (Gröna Anna?) och även om mina barn aldrig fått äta på en komplett Gröna Anna-servis har de ändå någon form av relation till mönstret då det passerat revy lite då och då på frukostbordet. Jag ser det som en sorts mönster-sådd. Och ett badass sparknep till att kunna njuta av härlig porslinsdesign för liten peng.
Mvh/
FruEfficientBadass
* Hade hon inte varit så knäpp hade man kunnat skriva en hel Badass-essä om henne. Det sparades på potatisavkok (oklart till vad), det grävdes ner kontanter på konstiga ställen in case of emergency divorce och efter Tjernobyl köpte hon upp allt mjöl i byn.
Så smart tänkt!
SvaraRaderaJag ärvde min mormors mors finporslin från 1920-talet. Gissningsvis använt sisådär tre gånger någonsin. Jag vet att mormor aldrig använt det och inte mamma heller (hon har hela serien med Gröna Anna), men för mig är det lite vardagslyx att äta på det varje dag. Eftersom jag är lite minimalist (haha, mer än jag var medveten om inser jag när jag läser den här bloggen!) så tog jag bara med mig fyra tallrikar av varje sort när jag flyttade, resten är kvar i huset.
Huset är verkligen något som kräver rensning, men just nu är det uthyrt (möblerat) och jag låtsas som det inte finns. En utmärkt tillfällig lösning. ;-)
Pseudominimalism - det är väl det folk i gemen ägnar sig åt varje gång de åker på semester; man plockar ut de göttaste bitar man absolut behöver och njuter av att leva enkelt på annan ort.
RaderaFint porslin! Det är kul med saker som har en historia och när gamla saker kommer till användning.
SvaraRaderaHaha, och hon var alltså en föregångare till "fuck-off-kapital". "det grävdes ner kontanter på konstiga ställen in case of emergency divorce"
RaderaTack minimalistspararen! Ja visst är det härligt? Jag drabbas av samma insikt varje gång jag handlar begagnta. Ex har jag i alla år haft opersonliga soffbord från IKEA som efter ett tag blir skeva och/eller släpper lamell. Nu köpte jag ett teakbord (60-tal?) av märket HMB Möbler, Rörvik Sweden, för 250kr på Myrorna och det där bordet kommer överleva mig. Plus att jag älskar det, vilket jag aldrig gjorde med IKEA-borden.
RaderaJa verkligen, har faktiskt inte tänkt på det så, tyckte bara det var knasigt.
RaderaMin mamma gör likadant! Jag är visserligen svag för standardisering i mitt eget hem, vill helst ha enfärgat och likadant porslin samt sex likadana glas som funkar till vatten/kaffe/öl/snaps/hostmedicin (denna köksskåpsdröm överensstämmer inte riktigt med hur det faktiskt ser ut här, jag lever nämligen i ett nybildat samboskap där min käre partner har kvar samma porslin (med guldkant! Omicrobart! Han fick onda ögat) som han köpte som 18-åring. Han är idag 32. Själv äger jag inget porslin för jag har bott i studentkorridor de senaste fem åren (erkänn minimalistiskt!). Men vi ska ta tag i det där. Vilken dag som helst när barnen är stora, okej, den första är inte ens född än, men...) I alla fall! Jag gillar visserligen standardisering, det är lugnande för mina lättöverstimulerade sinnen. Men det är också något som är oerhört trevligt och genuint med att komma hem till mamma och pappa och få äta yoghurt ur en loppisfyndad blommig skål som inte matchar någon annan i samling - och samtidigt just därför matchar alla andra i samlingen. Och alla hemmaboende småsyskon har såklart egna favoriter (praktiskt nog slåss de inte ens om samma skål/fat/kopp/glas, I know, otroligt). Ja, de har inte ens matchande vattenglas. Inte ett enda är det andra likt. Med hemmaboende barn sedan över 27 år tillbaka har mina föräldrar inga som helst intentioner om att glas och porslin skulle ha någon vidare livslängd. Så loppis är bra. Mycket bra när man som mina parenteser har sex huliganer till ungar.
SvaraRaderaDet där är min utmaning eftersom jag ju gillar standardisering. Jag skulle helst vilja ha det som i köket i en hyrstuga i fjällen. MEN därtill gillar jag blomstrande nationalromantik på tallrikar så kompromissen blir att de binds samman av form, men diffar i utförande. Gillar tanken med att ha glas till allt, kanske kan jag stryka kaffekoppar från min minimalistlista? Tanken svindlar, då går jag under 150 prylar tot.
RaderaHelt rätt att ge sambon onda ögat för guldkanterna - hur tänkte han:)? Om det är någon tröst är de ett minne blott efter några år med Finish PoweBall.
Det är ju en vanlig pepp i minimalistkretsar, just detta multipurposeanvändande av porslin. Angående samma glas till allt då. På temat: Bäst tycker jag om att äta allt ur skål (jag skulle passa så bra som hund), men det kanske inte är helt socialt acceptabelt att bjuda på typ pannkakor eller pizza ur skål.
RaderaSambon försvarar sig med "jaaaag vaaar 18 och jag har inte ägt en micro förrän nu". Microinköpet skedde på min inrådan. Inte så minimalistiskt, men jag tänker på de framtida barnen. Ja, inte direkt på dem, utan på min egen möjlighet att micra mat till mig själv under tiden jag är föräldraledig. Herregud. De får väl nöja sig med tuttarna. Och vad gäller det guldkantade porslinet är de stora tallrikarna för stora för att få in i vår bänkdiskmaskin. Ja, du hör ju, jag har alla argument på min sida för att byta ut dem.
Är det en poäng i att ha både kaffekoppar och temuggar? Det har jag i varje fall aldrig förstått. En del tekännare tycker ju att smaken förstörs om man dricker kaffe ur samma mugg. Annars duger det gott med en sorts mugg/kopp tycker jag.
Haha! Ja, tror det finns flera problem med skålpizza. Men du verkar ju föredömligt skrupelfri så varför inte bara blanda pizzatoppingen till en "bowl" som det så trendigt heter och ät pizzabottnen som en ciabatta bredvid. Jag gillar att äta ur de djupa tallrikarna ovan, även traditionella plattallriksrätter som köttbullar och potatis. Jag menar - det är ju alltid bra med lite extra kant? Och te/kaffemuggarna - egentligen ingen skillnad väl, mer än att man ofta antar att tedrickaren ska bälga i sig medan kaffedrickaren ska sippa med måtta. Men när jag tänker efter ser jag ofta motsatsen så det argumentet håller inte i längden.
RaderaVi köpte en rejäl uppsättning IKEA 365 porslin (tallrikar, assietter, uppläggingsfat) av en student i södra Stockholm för 50 kr (12 delar av varje). Betalade stackaren en jämn hundralapp dock. Den håller gott och verkar oförstörbar. Ett av de bästa inköpen vi gjort.
SvaraRaderaTror jag det - jag gillar 365+. Otroligt prisvärt och helt rätt att ni dubblade. Fick för mig att snålgrisen bodde i södra sverige?
RaderaJag fick mitt porslin från Höganäs när jag tog studenten. Mamma hade en katalog där jag kryssat i vad jag ville ha så fick alla gratulanter köpa de delar de ville. Fantastiskt! När jag flyttade ihop med min man hade han också höganäsporslin i lite annan modell men delarna fungerade bra ihop så vi har inte investerat i något nytt porslin tillsammans. Höganäs är dessutom väldigt tåligt så det har inte gått sönder trots småbarnsår och några flyttar. Och nej, jag valde inte mannen efter porslinet. Han hade dock en snygg tekanna från Design House Stockholm som jag imponerades av och som vi fortfarande använder.
SvaraRadera/Malin
Vilken gullig symbolik, som en schlager från 50-talet: "Du och jag, vi är som två serviser Höganäsporslin, inte samma modell eller färg, men ändå en matchning så fin så fin." Ja jag föll då sannerligen inte för min mans porslin det ska gudarna veta. Ibland blir han nedstämd och säger att han inte fick behålla något från sitt ungkarlsbohag in i vårt gemensamma hem, men då brukar jag peka på vårt durkslag i rostfritt stål. Övrigt bohag (tänk: Lasse Åbergs storhetstid) gick till de sälla jaktmarkerna.
RaderaHahaha!! Jag sparade sambons fyra ikeatallrikar på vinden efter hans: men om vi separerar har jag ju ingenting (porslin alltså). Som om de där 40 kronorna skulle vara det största bekymret vid en bodelning av en villa.
RaderaMysigt med tallrikarna. Imponerad att du kan formen när du går på loppis, själv har jag lyckats samla på mig två olika storlekar på assietter av samma serie..
Man ska uppmuntra deras praktiska infall. Som när min man, efter att jag likt en världsmästare i Tetris lyckats pussla in fem veckors packning för fem i Volvons bagageutrymme och min man kommer med två barncyklar som "måste med". Då uppmuntrar jag. Har du tänkt på det Linn, att det vid ev. bodelning kanske blir just de där fyra tallrikarna som står mellan honom och avgrunden, som en mental snuttefilt? Av porslin.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaVilken nostalgi med Grön Anna! Det porslinet hade mina föräldrar när vi var små. Jag minns det så väl. Mina föräldrar skildes när jag var tonåring och min pappa tog porslinet och han har det än idag. Själv har jag en blandning i mitt eget köp, fast inget mönstrat. Det funkar inte för mig. Ha en bra dag!
SvaraRaderaSB
kök inte köp...
RaderaJa den är jättefin. Trevlig kväll på dig med SB!
RaderaJag fick mitt vita kvalitetsproblem från Arabia när jag var i tonåren. Efter 20 års användning börjar det nu se lite slitet ut, läs rispigt. Är i valet och kvalet om jag ska låta det vara eller köpa något för de kommande 20 åren. Mina morföräldrar har minst 5-6 olika kaffeservisar i sina skåp av diverse kvalitetsmärken och mina farföräldrar hade en drös med Rörstrand, Uppsala Ekeby och Arabia plus lite annat i sina skåp som aldrig användes. Jag gjorde av med fulglasen och använder numera alltid finglasen och besticken. Mina föräldrar har också serviser som de inte använder annat än vid jul. Tycker de kan slänga Ikea-grejerna och använda dessa istället.
SvaraRaderaHear ya. Detta med finporslin måste gå i graven med 40-talisterna. Eftersom mina morföräldrar kom från Hälsingland (bullbältet) fanns mängder med kaffeserviser med pyttesmå koppar. Point Less.
RaderaJag antar att du menar Arabia kvalitetsporslin i första meningen, annars var det en freudian slip som betyder att det är dags för nytt :).
Jag håller faktiskt på att smygsälja bort lite vinglas för hade ett tag ca 40-50 glas från Iittala innan jag sa stopp.
RaderaAutocorrect var i farten. ;-)
Autocorrect är nya Freud - ut med skiten
Radera