Ny lägsta pensionsålder

Hej hoj glad fredag på dig! Som du såg i gårdagens nyhetsflöde: "De sex partierna /i pensionsgruppen/ är överens om att gränsen för när man tidigast får ta ut allmän pension ska höjas stegvis från 61 år till 64 år. Den stegvisa höjningen berör alla som är under 60 år i dag." Jag blir överraskad varje gång våra politiker kommer med blocköverskridande förslag utan att först jamsa runt med en stunds fiktiv pajkastning. Enligt de knappa informella vittnesmål jag har inifrån Rosenbad är de ju alla, möjligtvis med undantag för SD, hej och bror med varandra vid kaffemaskinen och de flesta fajter är populistiskt spel för gallerierna. Att gränsen för "tidig pension" (d.v.s. inte min definition av tidig pension) bör höjas från 61  till 64 år är väl en no-brainer, givet att vi lever längre idag än när gränsen 61 sattes. Om cancerforskningen går dit jag hoppas kommer 64 inte att räcka.

Bra med beskedet:
Förhoppningsvis blir det en väckarklocka för en och annan consumer sucka som har problem att betala 42kr i porto två veckor innan jul istället för att skaffa sig en buffert och ett långsiktigt sparande. Kanske lyckas en och annan också ta till sig den stora bilden nämligen att höjd pensionsålder är en direkt konsekvens av att vi lever längre. Detta borde generera hallelujarop ute i stugorna eftersom det är ett kvitto på att våra medicinska framsteg ger synbara resultat för befolkningen i stort.


Mindre bra med beskedet:
Som DN skriver som svar på frågan "Vilka blir mest besvikna över dagens besked?": "De med låga inkomster och slitsamma jobb, som inte orkar eller kan fortsätta arbeta högt upp i åren utan som hade hoppats att få gå i pension före 65 eller 66-årsdagen med en pension de kan leva på."  Jag kan inte argumentera emot det. Jag har sett det i min egen närhet, folk vars kroppar tar slut, men inte tillräckligt slut för att få förtidspension av sjukdomsskäl. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till frågan om jag ska vara ärlig. Jag är emellertid ganska övertygad om att vi inte kan fortsätta ha den pensionsmodell som vi har idag utan att riskera att systemet urholkas. Jag har dessutom utvecklat lite av en allergi mot medias default-vinkel att skruva till det värsta tänkbara scenariot som om vore det något som berör gemene man (i det här fallet en person som jobbat med ett fysiskt slitsamt arbete, som slitit ut sig men inte tillräckligt mycket för att få sjukpension, en person vars arbetsgivare inte lyckats hitta en ersättningssysselsättning av mindre fysiskt krävande art alternativt att personen inte går att kompetensbredda att ta en annan tjänst som är mindre fysiskt ansträngande). Många av oss, såväl bluecollars (särskilt med dagens fokus på säkerhet & hälsa) som tjänstemän, skulle kunna jobba en bit in på 70. Denna utveckling blir med stor sannolikhet också mer tydlig när vi går in i gig-ekonomin där gränsen mellan arbetsliv och fritid blir mer flytande. Om vi ska försöka rädda vårt nutida påfund pensionssystemet bör vi kanske lämpligast göra det genom att anpassa åtminstone den övergripande modellen efter majoriteten i samhället, inte undantagen?


Men det är svårt att spekulera om framtiden. Lättare är att tycka synd om folk och "vilja mer", exempelvis citeras Juholt i artikeln i DN: "Pensioner ska man kunna leva på!", en truism så Juholtsk att jag nästan saknar karln. Men hur gammal är han, fem år? Mina barn säger att de vill äta godis till frukost. Jag skulle kunna ge dem godis till frukost, men jag vet att det inte är så bra i långa loppet då de utvecklar karies och obesitas.

Man måste få äta massa glass väl?

LYCKLIGTVIS finns en lösning på "problemet" och det är:
1/ Sluta grotta ner dig i hur politiker hanterar den statliga pensionen och fokusera på att bygga en egen pensionsmaskin i din ISK. Blir det något ur pensionsapparaten, le och var glad.
2/ Vad du än gör, lyssna inte på den här mannen:


Sten Eriksson - kommunikationschef på Pensionsmyndigheten - tycker att unga har massor av saker att tänka på

I denna artikel från början av november (kom i kölvattnet av det i ekonomibloggosfären så uppmärksammade Agendaavsnittet om pension, vill minnas att det snackades mycket om knäckebröd efteråt). På frågan: "Är det enligt er viktigt att redan i unga år tänka på och planera för sin pension?" svarar Sten: "En ung person har massor av andra saker att tänka på. Råden är enkla: se till att få ett jobb så fort som möjligt. Se till att du har tjänstepension på det jobbet. Eller spara motsvarande om du är egenföretagare. Jobba på. Ju högre lön du har, och ju längre du jobbar, desto högre blir pensionen."


Hade inte detta varit ett gyllene tillfälle att smyga in något i stil med: "Det kan också vara vettigt att sätta undan en del av sin inkomst, säg 10-15% (hade jag varit Sten hade jag sagt 40-50% men då hade folk slagit dövörat till), i ett enkelt sparande av typen indexfond. Eftersom ni är vuxna människor kan jag säga som det är: Ingen kan med exakthet räkna på hur vårt pensionssystem kommer att klara den demografiska utvecklingen framgent varför det kan vara bra att du som individ vidtar egna åtgärder för att inte fastna med skägget i brevlådan."


Det är lätt att bli konspiratorisk. Som att det är meningen att vi likt ystra Juholt-lamm ska hållas inom hägn så länge det bara är möjligt ("bara vi slipper dricka Novalucol innan vi öppnar våra pensionskuvert så är jag nöjd mohoho!"). Men jag är än så länge inte fullt ut konspirationsteoretiker, så jag nöjer mig med att tro att våra politiker och höga tjänstemän bara är rädda att framstå som krävande eftersom de lärt sig att det är något som vi svenskar tycker mycket illa om.



Mvh/
FruEfficientBadass