...måste något pressas ut, som det gamla ryska talesättet säger. Ni som följde mitt stoiska experiment vet att FruEB är illa
skapt för kontrollerat födointag. Därför går all form av diet bort för min del,
eftersom jag då inom kort kommer att bli besatt av mat, kasta mig över allt
inom räckhåll och sluka det. Men för några år sedan trillade jag över en
lågpristitel vid namn ”Detox” (ni vet den typen av bok man köper på pall på ICA
Maxi, 2 för 99kr - nu verkar den bara finnas som e-bok) som hade en befriande inställning till hälsosam mat. Där står
i princip att ”Ät hur och vad du vill, men försök få in fyra-fem hälsofrämjande/avgiftande
födoämnen per dag”. Och vad händer? När jag proppar i mig minst fyra
hälsofrämjande födoämnen per dag* har jag inte plats att mata på med så mycket
chips och friterade lökringar och andelen nyttigare mat blir större, utan att
jag upplever det som en uppoffring. På samma sätt är det med icke-konsumtion.
Låt mig ge några konkreta exempel:
Fredagkväll efter ett par glas rödvin och luftficka på grund av Pixarfilm:
Förr: Slösurfa på nätet för att se vad jag kunde klicka hem för produkt. Lyckades varje gång.
Nu: Tid att frälsa världen med ytterligare blogginlägg. På så sätt kan man säga att ni läsare har hjälpt mig spara tusentals dollar, tack för det!
Lördag förmiddag:
Förr: Underbart, tid för en promenad till närmsta galleria och slöshoppa bort några tusingar.
Nu: Underbart, tid för en långpromenad och minst två poddar. Undrar vad Medierna har grävt fram för skit om dagligmedia sen sist?
Valfri dag under året:
Förr: Å vad jag längtar till semestern. Då ska vi åka till random all inclusive och bada pool och dricka vin ur vinautomater. Undrar vilken generisk charterdestination vi ska försöka oss på i år?
Nu: Å vad jag längtar till semestern. Då ska vi åka till landet och fortsätta vårt odlingsprojekt i djupbädd. Undrar vad vi ska försöka oss på att odla i år?
Fredagkväll efter ett par glas rödvin och luftficka på grund av Pixarfilm:
Förr: Slösurfa på nätet för att se vad jag kunde klicka hem för produkt. Lyckades varje gång.
Nu: Tid att frälsa världen med ytterligare blogginlägg. På så sätt kan man säga att ni läsare har hjälpt mig spara tusentals dollar, tack för det!
Lördag förmiddag:
Förr: Underbart, tid för en promenad till närmsta galleria och slöshoppa bort några tusingar.
Nu: Underbart, tid för en långpromenad och minst två poddar. Undrar vad Medierna har grävt fram för skit om dagligmedia sen sist?
Valfri dag under året:
Förr: Å vad jag längtar till semestern. Då ska vi åka till random all inclusive och bada pool och dricka vin ur vinautomater. Undrar vilken generisk charterdestination vi ska försöka oss på i år?
Nu: Å vad jag längtar till semestern. Då ska vi åka till landet och fortsätta vårt odlingsprojekt i djupbädd. Undrar vad vi ska försöka oss på att odla i år?
Endast en av bilderna ovan får mitt hjärta att slå lite snabbare |
För där något ska in (bloggande, promenader och landetvistelser) måste något ut (i mitt fall slöshopping och charter). Enkel matematik, eftersom vi bara har X timmar per år. Detta tänker jag på när jag läser om marshmallowstestet – du vet den psykologiska studie där ett gäng 4-åringar fick välja om de ville ha en marshmallow nu eller två sen (och det visade sig att de som tog den direkt blev knarkare och hamnade i Lyxfällan). Så här skriver Pelle Tornell i sin bok Bestäm dig:
”Barnen filmades under övningen och man kunde se att de barn
som lyckades bäst var de som distraherade sina tanker med något annat, som att
leka med en leksak eller hålla handen för ögonen. De som hade svårast att
lyckas var de som fokuserade sin uppmärksamhet på det de skulle motstå”.
Hence - antalet gånger du ser mig på NK-rean per år: 0
Antalet gånger du ser mig surfa runt på flygresor.se: 0
Antalet gånger du ser mig inne på Fabrique för att köpa levainbröd för 100kr styck: Eeh...även solen har sina fläckar. Men det sker mycket mer sällan än du tror.
Så istället för att målsätta att du ska sluta med en
massa saker för att sedan ägna tid åt att sitta och fundera på hur trist det är att sluta med dessa saker – skaffa nya
tidsfördriv som är bättre synkade med din långsiktiga målsättning
och ägna dig åt dessa EN MASSE!Hence - antalet gånger du ser mig på NK-rean per år: 0
Antalet gånger du ser mig surfa runt på flygresor.se: 0
Antalet gånger du ser mig inne på Fabrique för att köpa levainbröd för 100kr styck: Eeh...även solen har sina fläckar. Men det sker mycket mer sällan än du tror.
Mvh/
FruEfficientBadass
*Helen Fosters Top 10 detoxlivsmedel: Äpplen, avocado, kronärtskockor, rödbetor, kål, vitlök, kiwi, katrinplommon, alger, vattenkrasse. Därtill nämner hon alfalfa, sparris, bananer, paranötter, morätter, ägg och tofu.
TACK för bästa inspo ety jag måste SLUTA med felätande och att nedvärdera mig själv. Jag måste FYLLA på med annat och bättre och en masse :) Jag klipper ur din slutsats, lägger på min blogg och länkar dig åff kårs! Kram fr sö Dalsland.
SvaraRaderaVassego. OBS Jeanette, "annat" måste vara lagligt. Kram från ett vintrigt Stockholm.
RaderaJa, en skvätt rödvin = for ever ;)
RaderaAh, vilken insikt. Först lägga till något gott för att sedan automatiskt låta något ont försvinna bort. Undrar om jag kan tillämpa detta på mitt jobb. Lägga till verkligt arbete och låta flumpolicys, och obegripliga förkortningar på obegripligheter som börjar med ordet värde- försvinna bort i fjärran...
SvaraRaderaFörutsatt att du har en progressiv arbetsgivare. Det vimlar av ställen som prioriterar det sistnämnda. Red tape är det största hotet
Radera(blev avbruten av jobb) ...största hotet mot kreativitet och innovation.
RaderaDu får göra det som många svenska företag gör. Håll med och skit i att göra. Eller om du har likasinnade så kan du göra det på en kvart för du vet ändå vad slutresultatet på byråkratiska blir. Har ett utmärkt exempel där vi skulle ta fram våra kundgrupper som vi ska kommunicera med. Vår grupp som består av likasinnade kom fram till ett resultat som kunde sammanfattas i en mening. Övriga grupper hade två-tre pp-bilder fullsmockade med text. Vi fick ta fram tre typkunder. En av grupperna behövde 3 veckor för att få till mötet. Vi klämde in möte inom fyra dagar och det tog ca 15-20 min diskussion. Jag börjar undra vad vi gör för fel eller är det de andra det är fel på?
RaderaDet är de andra det är rätt på: De har fattat att man måste göra sig själv sövande omständlig för att uppfattas som nödvändig för firman.
Radera