Därför är ekonomiskt oberoende så sällsynt

För ett tag sedan talade jag med en gammal studiekamrat om det här med pengar och sånt. Det är rätt intressant - han har drivit fastighetsmäkleri i Stockholm sedan vi tog examen och i min värld är han ekonomiskt oberoende gånger tio, d.v.s. den dagen han säljer firman blir det paraplydrink på exotisk ö för resten av livet. Han berättade då att de precis köpt ut en av delägarna och att han hade fått tio tusen spänn. What?!? Tydligen är det inte så mycket pengar i mäklarbranschen som man kan tro. Min vän är emellertid driftig på andra sätt och har sparat ihop lite stålars och kommer inom ett par år att kunna checka ut med ett belopp på banken, dock inte större stash än det jag lyckats gneta ihop på sparande från vanligt lönearbete under några års tid.

Inte så tät som hen ser ut

Any How, han berättade då om en gemensam bekant där båda i paret är egenföretagare inom friskvård. De har, precis som vi, tre barn. Vartannat år åker de till Thailand under längre tid, typ ett kvartal. Enbart boendet för nästa års vistelse gick enligt min vän på 70 lakan. Eftersom jag är en av de svenskar som ännu inte varit i Thailand så jag vet inte vad det kostar för fem pers att flyga dit, men säg något liknande? Då är vi uppe i 140 000kr. Därtill mat och annat jox, men som alla Thailandsfans säger så är det ju så vansinnigt billigt att leva där så säg en spänn per person och dag så är jag inte överdrivet in favor gällande min egen tes nämligen att detta kvartal kostar den här familjen skjortan och halva ärmen. Troligtvis har de rätt sparsamt med sparkapital kvar när de kommer hem igen. Men då är de redan igång med att spara ihop till nästa Thailandsresa och har varken tid eller intresse att noja över det.

Här springer jag, tra la la

Jag har för mig att de hållit på med detta sedan mellanbarnet föddes för runt 10 år sedan. Hade de, istället för att löpande resa upp pengarna valt att investera, hade de haft en skön grundplåt till att flytta till Thailand redan nu. Jag tror ju att de hade kunnat försörja sig på sina hands-on-yrken även där.

"Men de kanske inte vill bo i Thailand jämt, de vill kanske bara bort från den svenska kylan och sen hem till släkt och vänner och den svenska skolan och så vidare..."

Ja i så fall, glöm vad jag sa. Jag känner dem inte tillräckligt väl, vet bara att de när vi bodde i samma område konsekvent gnällde över hur motigt det var att vara egenföretagare i Sverige och hur härligt det var i Thailand. Min poäng är helt enkelt att de flesta lever kortsiktigt utan att ens fatta att det finns en större bild - att flytta permanent exempelvis. Detta för att vi av staten & kapitalet sedan barnsben blivit matade med uppfattningen om att sparande och investerande är superkomplicerat och ekonomiskt oberoende är för arvtagare och lottovinnare.


Jag får varje vår och höst en katalog från Studieförbundet Vuxenskolan med kurser i allt från släktforskning till att mura kakelugn*. Inte en enda kurs handlar om att planera sitt liv så att det stämmer överens med ens övergripande drömmar och målsättningar. Inte en enda kurs berör "life engineering" eller målsparande. Vi blir således sällan ekonomiskt oberoende eftersom vi fokuserar på detaljerna snarare än helheten. Vi silar mygg och sväljer kameler. Fast tvärt om, vi konsumerar en massa små mygg istället för att spara ihop till en stor, fet kamel.

Mvh/
FruEfficientBadass


* Bara av intresse - har DU någonsin känt ett behov att mura din egen kakelugn?