FruEB säger upp sig

Jag antydde i julas att jag börjat ruttna på mitt jobb och jag har det senaste året varit inblandad i några rekryteringar som runnit ut i sanden. Jag tror att det lyst igenom att jag egentligen inte varit särskilt intresserad - uttråkad av tjänstemannakarriären som jag är.


Men plötsligt hände det - en vän tipsade om ett jobb och döm av min förvåning när jag fick en pirrande känsla i magen. Detta kan kanske låta konstigt från någon som för inte så länge sedan menade att det enda arbete som kunde vara drägligt vore säsongsjobb och korta påhugg. Jag har i grunden inte ändrat uppfattning. Däremot råkar det här jobbet kombinera en del element jag tycker är mindre artvidriga. Jag har inte ändrat helhetsplanen - jag kommer aldrig jobba heltid fram till statligt stipulerad pensionsålder. Men jag har en bit kvar tills jag har erfordeligt höns-stash och mitt gamla jobb innehöll för mycket livsdränerande admin och asjobbiga människor (du vet den sorten som får dig att vakna kl 03:24 på morgonen - hate it).


Ur ett rent sparperspektiv är det mindre optimalt. Lönen är väsentligt lägre och för första gången i mitt yrkesliv blir jag utan tjänstepension, har ni hört så tokigt. Tur man har haft tjänstepension i 17 år som nu kan ligga och götta till sig. CV-mässigt är det inte heller något att jubla över - jag regredierar tio år rent befattningsmässigt. Men detta är också pudelns kärna. En gång i tiden, när jag var consumer sucka och mån om vad andra tyckte, hade denna karriärmanöver varit otänkbar. Jag hade med en dåres envishet suttit kvar i min gyllene bur och avskytt att gå till jobbet alla dagar i veckan. Nu har jag kommit till en punkt då jag på riktigt överväger en framtid som hönsbonde. Vad spelar det då för roll vilken position jag innehar de sista åren av mitt yrkesliv? Och dessutom - ingen bryr sig! Absolut ingen - förutom jag och möjligen min närmaste familj - bryr sig om vad jag pysslar med om dagarna. Och ni vet lika väl som jag att ett stort lönetapp på bruttot krymper till en betydligt mindre diff på nettot så min sparplan rubbas inte jättemycket - jag kanske måste jobba 6-8 månader till. Det som däremot kommer minska är den andel tid jag kommer att lägga på att hanterera den Kafkaliknande admin som kommer med på köpet i ett stort bolag. Det som kommer att tillkomma är nivåer av spänning och SKÖJ (hoppas jag i alla fall!).

Fig. 1. Relation "Gamla jobbet" & "Nya jobbet"

Om det var gött att säga upp sig? Njae...jag är rätt mesig och tycker att det är ungefär lika otrevligt som att göra slut. Så det var skönt när det var över. Nu väntar min favoritperiod - tiden när man trappar ner på sina åtaganden på ett uppsagt jobb i väntan på att börja det nya jobbet där man ännu inte hunnit göra några fel.

Mvh/
FruEfficientBadass