"He will challenge you"

När jag knöt gympaskorna för ett par veckor sedan för att gå ut en långpromenad i naturen en fredagmorgon, kom jag osökt att tänka på en sak en före detta ledningsgruppskollega sa till mig när jag sökte mitt förrförra jobb.* Hon var väldigt positiv till sin [snart min] chef och superlativen haglade. Bland annat sa hon: "He will challenge you, that's for sure". Det var alltså meningen att detta skulle vara en USP för mig att vilja ha jobbet. En chef som utmanar mig, kräver mer, får mig att anstränga mig, reach out and go for moooore halleluja praise the lord.

Vad trött jag är på det där tugget. Minns en gammal loj kollega som trattats runt på en handfull positioner i huset och nu blivit tilldelad ett nytt förvar varpå han uppgivet suckade och - som att han fortfarande försökte spela spelet men inte riktigt orkade hela vägen - sa: "Ja, nu har man ju suttit på samma position i några år så jag var redo för lite nya utmaningar". Vad är det med dessa utmaningar? Jag må vara biased av 18 år i tjänstemannakarriär men jag är så less på dem va.

Ni som läser denna blogg vet att jag är en av de första som uppmanar till utmaningar. Definiera dina livsdrömmar, gör förändringar så att de kan ske, experimentera och pusha dig själv utanför bekvämlighetszonen och när du tror att du är utanför tar du ytterligare ett kliv bara push it baby, go push it push it some more (klipp ditt eget hår)! Det är troligtvis orden "dig själv" som är nyckel, jag tycker ju att Du ska pusha Dig Själv, inte låta dig pushas av Annan Person. Jag kanske har de här tankarna just nu eftersom jag börjat läsa "Rich Dad Poor Dad" av Robert T. Kiyosaki** och citerar från förordet:
"Because I had two influential fathers, I learned from both of them. I had to think about each dad's advice and, in doing so, I gained valuable insight into the power and effect of one's thoughts on one's life. For example, one dad had a habit of saying, 'I can't afford it'. The other dad forbade those words to be used. He insisted I ask, 'How can I afford it?'. One is a statement, and the other one is a question. One lets you off the hook, and the other is a question. My soon-to-be-rich dad would explain that by automatically saying the words 'I can't afford it', your brain stops working. By asking the question 'How can I afford it?' your brain is put to work."
Och det han pratar om ovan är inte bara stor TV och finbil utan livsstil (även om jag, eftersom jag nu avslutat boken, vet att han också menar stor TV och finbil). Jag silar ovan genom mitt FIRE-filter och vad jag hör är att jag tidigare i mitt liv sökte såväl intellektuell stimulans som bekräftelse hos andra. Primärt hos en arbetsgivare, eftersom jag aldrig varit riktigt hemmafrumaterial (även om mitt Instagramflöde kan tyckas vara en kavalkad av hushållssysslor). Min arbetsplats och min chef var den som skulle ge mig de arbetsuppgifter som skulle få mig att blomstra som individ och tänkande varelse, ge mig lagom svåra tankenötter att knäcka så att jag kunde bana min väg uppåt och framåt med heder och ära på LinkedIn som belöning.

Jag säger inte att alla bör förkasta denna världsbild. Efter min dag i rätten nyligen har jag kommit att respektera om inte nämndemän, så åtminstone domare och advokater på båda sidor. Jag kan mycket väl förstå att det känns meningsfullt att jobba med demokratifaciliterande uppgifter, eller med hjärtkirurgi eller terapi eller annat behjärtansvärt. Och så länge du lever i symbios med en schysst arbetsgivare som inte enbart tänker hårda tal utan också medarbetarnas väl och ve är det bara att gratulera. Men för mig började den här världsbilden att skava runt år 2011, d.v.s. rätt snart efter att jag återgått till jobbet efter barn #3. Dels tyckte jag inte att det var så himla måluppfyllande längre att utföra uppgifter åt tredje part när jag helst ville vara hemma och pussa på tredje barn. Dels började jag inse att alla arbetsplatser liknade varandra och oavsett var jag landade (och jag har haft många arbetsgivare, runt tio) eller vilken fancy titel man än har, så slutar det ändå med att man sitter och scrollar i Excel och dras in i käbbel av olika slag.

Så vad jag vill säga är: Säg inte "Jag kan inte skräddarsy mitt liv efter eget tycke, eftersom jag behöver min heltidslön från arbetsgivare X eller Y för att gå runt". Säg "Jag vill skräddarsy mitt liv efter eget tycke så därför behöver jag sätta mig ner och fundera hur jag ska klara mig utan en heltidslön från arbetsgivare X eller Y för att gå runt."

Det är inte enkelt och det kommer inte att presenteras exempellösningar för dig i dagligmedia. Men eftersom jag har som uppgift att Utmana Dig, to Challenge You, har jag snickat ihop ett par exempel nedan, som "Food For Thought" som man säger på corporate bullshitiska.

Exempel 1: Högavlönade Helena
50-åriga Helena sitter och knapprar i Excel på fina företaget dagarna i ända. Hon tjänar 90 000 kronor före skatt men dör långsamt inombords eftersom hennes kropp och psyke vill vara ute i naturen, umgås med fru och tonårsbarn och ha mer slack och frihet i sitt liv. Hon har också hela sitt liv drömt om att skriva en roman. En nära vän till Helena dog i höstas vilket har fått Helena att fundera på frågor om livet. Helena med familj bor i en villa i Sollentuna som de skaffade 2003 och har amorterat duktigt som goda svenne bananas genom åren. Hustrun lyfter även hen en bra lön som revisor på ett stort bolag och om hun jobbar järnet några år till blir den kanske partner och får ännu högre lön. Men egentligen vill man föda upp hundar av sorten samoyed och umgås mer med de tre sönerna innan de flyttar hemifrån.


Efter-scenario:
Helena et al säljer villan i Sollentuna och köper ett anspråkslöst radhus i Bergslagen (jag tänker typ...Sala). De har nu en pengamaskin på X antal miljoner som enligt 4%-regeln ger tillräckligt för att de ska kunna betala löpande utgifter. Eftersom såväl Helena som fru redan om några år kan börja plocka ut tjänstepension kan de även kosta på sig att ta ut lite mer än 4% av kapitalet varje år vilket möjliggör en härlig långresa varje sommar. Eftersom varken Helena eller fru jobbar ett vanligt kneg kan de ägna hela sommarloven åt slow travel med sönerna per tåg och båt och bo billigt på hostels etc, vilket ger upphov till många dråpliga situationer och missöden de kommer att referera till under återstoden av deras liv. Helena börjar så småningom att gigga lite extra på ortens kanotklubb och regeringen blir kassör i ortens brukshundsklubb. Inget av dessa gig ger särskilt mycket pengar - åtminstone inte jämfört med deras tidigare jobb - men det skänker mening och lycka åt deras tillvaro. Helena börjar skriva sin roman och den handlar om en hund.

Exempel 2: Lågavlönade Hasse
Det 45-åriga vårdbiträdet Hasse i Enköping har som ensamstående kämpat i många år för att hålla hushållet flytande under det att hans två barn växte upp. Vårdyrket är krävande för kroppen och Hasse ser inte att han kommer att hålla ut ända till 65 eller, hemska tanke, 70. Hans stora passion i livet är att måla i akryl och han skulle gärna ägna sig mer åt det. Nu flyttar den yngsta dottern hemifrån och Hasse ser möjligheten att vidta vissa åtgärder som på sikt skulle kunna förändra hans livssituation.

Efter-scenario:
Hasse bor i en trea och nu när båda döttrarna är utflugna hör han med hyresvärden om det finns möjlighet att byta lägenheten mot en mindre. Det finns det, och genom att flytta till en tvårummare i samma hus spar han 3 000 kronor i månaden. Matkostnaden går också ner dramatiskt sedan flickorna flyttat hemifrån och efter det att Hasse övergått till en mer vegetarisk diet (inspirerad av "portionen under tian") lyckas han komma ner till mindre än halva matkostnaden mot vad han hade innan. Här spar han ytterligare 3 000 kronor i månaden. Hasse börjar också passa katter när folk på orten reser bort på Thailandsresor på vilket han drar in några tusen om året. Elräkningen och övriga löpande omkostnader sjunker med runt 500 kronor i månaden i den mindre lägenheten och genom att sälja av möbler och gamla barnprylar får han in ett startkapital till sin nystartade ISK. Året han fyller 55 har han drygt 1 200 000 kronor på sin ISK vilket innebär att han utan problem kan plocka ut drygt 4 000 kronor i månaden utan att kapitalet minskar i värde. Hasse använder dessa 4 000 kronor till att gå ner till 40% i arbetstid (innan jobbade han 75%). På så sätt får Hasse två dagar av kollegialt samkväm per vecka, men kan ägna resten av tiden åt att måla och hjälpa döttrarna som nu fått egna barn, eftersom de har fullt upp att göra karriär. Han rastar också ett par hundar övriga dagar vilket ger lite extrainkomster.***

Nu antar jag att du redan går och tänker life engineering dagarna i ända eftersom du befinner dig i just den här filterbubblan. Men finns det utrymme för dig att utmana dig själv ytterligare? Detta är bara en tankelek så du behöver inte vara orolig, jag ska inte utkräva implementering.


Mvh/
FruEfficientBadass

* Ni vet när man har sådana där modeeerna chefer som vill att ens framtida kollegor ska ha ett finger med i rekryteringen.
** "The #1 personal finance book of all time" enligt den själv. Jag kommer att recensera boken framöver.
*** Jag föreslår att ni uppskattar att jag avhåller mig från könsstereotyper i mina exempel. 

26 kommentarer:

  1. Bra inlägg! Gillar dina exempel då det blir mer konkret och vardagsnära. Fokus vovve och familj för min del nu :-)

    SvaraRadera
  2. Det här med att "utvecklas genom jobbet" är en bluff som (oftast) bara chefssegmentet går på egentligen. Det segmentet som verkligen lever för/med sin jobb som den primära identiteten de har. Klart alla andra också ska "utmanas" på jobbet, även Lisa som jobbar som parkeringsvakt, eller Stefan som skolskjutshandläggare. Det ska drivas på med hjälp av senaste managementkurslitteraturen och strösslas genom omorganisationer, medarbetarsamtal och verksamhetsutvecklingsplaner. "Kärnverksamheten" nickar och mm:ar bara på stormöten för att sedan återvända till sitt skrivbord och fortsätta det som de alltid har gjort, dvs se till att verksamheten fungerar. De struntar i vilken delregion/enhetsindelning/avdelningslinje/förvaltningsstruktur de tillhör. De gör sitt jobb som de alltid gjort och under tiden dagdrömmer de om huset de ska köpa, eller barnbarnet som snart ska komma, eller vad som ska ätas på fredag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om din beskrivning. En klassiker är ju den nye chefen som med av sin chef nygiven ledarskapsutbildning kommer med en massa motivatoriska goda avsikter som ska workshopas (been there done that på båda sidor) men efter ett halvår max ett år måtse lugna sig och inse tt det är lika bra att ltåa verksamheten vara.

      Radera
  3. Superbra inlägg som alltid! Håller helt med om det där med att flytta runt på olika positioner internt på jobbet, det är ju mer eller mindre same-same-but-different. Man gör ofta snarlika saker som innan men själva "huvudområdet" är lite annorlunda. På tal om Excel, tycker jag det ofta är alldeles för mycket rapporter och uppföljningar, undrar ibland hur mycket som verkligen läses av allt som tas fram? :)

    När man pratar runt lite om FIRE känns det ändå som att många inte anser det vara OKEJ "man måste jobba för att bidra till samhället etc", men samtidigt drömmer man om att bli finansiellt oberoende genom att vinna på lotto :) (vilket verkar vara okej :)).

    Samtidigt är det många som inte trivs på jobbet och vill inget hellre än att jobba mindre. Så jag vet inte om åsikter som att man måste bidra till samhället är en mekanism man tar till för att man inte tror att FIRE är något man själv aldrig skulle kunna uppnå. Vad har du fått för kommentarer från din bekantskapskrets om att du inte har ett 9-5 jobb längre?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "men samtidigt drömmer man om att bli finansiellt oberoende genom att vinna på lotto :) (vilket verkar vara okej :))." Jag har ladrig tänkt på det men du har ju helt rätt! Att Lottovinnare inte anses vara samhällsparasiter? Kanske för att empirin visar att de rätt snart är i arbete igen eftersom de tenderar att göra av med vinsten.

      Radera
  4. "eller vilken fancy titel man än har, så slutar det ändå med att man sitter och scrollar i Excel och dras in i käbbel av olika slag." Amen!

    En bok som nämner det du skriver om här är Growth Mindset av Carol Dweck. Av allt jag under en tid självhjälpsknarkade var nog denna det bästa. Och det är som du skriver ovan om Rich dad poor dad lite vilken attityd du har mot utmaningarna, att säga ja istället för nej, se möjligheter istället för hinder. Det är befriande när du väl kommit en bit på vägen med just det tänket.

    "Yes we can, and yes we did" för att citera Obama. Förbättringar är inte en rak resa framåt, men dom händer och du kan lika gärna försöka styra ditt egna liv istället för att bara följa med.

    Det är kul att se hur det som jag först tyckte var positivt mumbo jumbo faktiskt påverkar och förändrar.

    Eller kort sagt, jag ska fan ut i friheten! Worst case är att jag samlat på mig en massa pengar och lärt mig att konsumtion inte är lyckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Eller kort sagt, jag ska fan ut i friheten! Worst case är att jag samlat på mig en massa pengar och lärt mig att konsumtion inte är lyckan." Dagens affirmationskort!

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, jag försökte mig på att redigera, men det gick visst inte. Provar igen.

      Jag skulle absolut kunna utmana mig själv mer med matinköp. Samtidigt märker jag att jag har svårt att få till riktigt god mat som fortfarande är billig. De godare råvarorna är helt enkelt dyrare. Så jag försöker mig på nån slags balansgång. För är maten jag äter inte god (eller åtminstone halvgod) så äter jag inte och det är ännu sämre på sikt. Men jag har iaf tagit an utmaningen "godaste potatisgratängen". ;-)

      Med semester och noll inplanerat känner jag verkligen att jag vill vara ledig jämt. Har funderat lite på att gå ned i tid istället och jag har insett att jag INTE vill jobba alls, alltså knegar jag på på 100 % tills jag gått i mål med sparandet. Hoppas verkligen att det blir snart!

      Ps. Det enda jag använder excel till på jobbet är att räkna ut vilken tid jag kan gå hem. ;-)

      Radera
    2. "Det enda jag använder excel till på jobbet är att räkna ut vilken tid jag kan gå hem. " Lucky you. Vilket program är det som håller dig gisslan då? Själv fick jag för några år sedan allergiska reaktioner när jag såg Outlook-loggan snurra. Burr burr. Hatar Outlook. Hatar även Powerpoint, eller som min 11-åring föraktfull säger: "Kraft-pekare."

      Radera
    3. SAP... Fy, nu vill jag inte tillbaka till jobbet efter semestern.

      Radera
  6. Utvecklas genom jobbet. Är inte detta bara nya ord för det som man sett tidigare. Om man inte känner sammanhang och att det man gör leder till någon nytta så känner man negativa känslor (stress, uttråkning osv)

    Dvs rätt uppgift skulle vara rolig och stimulerande.

    För du kan väl knappast mena att det du helst vill göra är att ligga kvar i sängen och inte göra någonting...resten av ditt liv. Skulle tro att du skulle bli lite rastlös efter några dagar.

    Förstår mycket väl varför vissa är trötta på sitt arbete, men tror man måste skilja på "det specifika arbetet/ uppgiften" och att "utföra en uppgift"

    Rätt person på rätt plats. Det finns nog de som närmast skulle betala för att gå igenom excel-ark ;)


    Med vänlig hälsning
    THZ

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Utvecklas genom jobbet. Är inte detta bara nya ord för det som man sett tidigare. Om man inte känner sammanhang och att det man gör leder till någon nytta så känner man negativa känslor (stress, uttråkning osv)" Givetvis. Det gäller att hitta rätt uppgift för rätt person. Min man råkar älska Excel exempelvis och kan mkt väl tänka sig att sitta och klura på Excelproblem några timmar om dagen.

      Radera
  7. Jag vet inte om jag haft tur eller bara är tillräckligt korkad, men jag har nog utvecklats och trivts på jobbet 90% av tiden. Och efter 4,5 år i ofrivillig ledighet längtar jag verkligen efter att få jobba. Men aldrig mer 100%, nån stans 50-80% hoppas jag orka med. Excel vägrar hag av princip att befatta mig med, det har gått utmärkt i 30 år.

    Idag har jag varit fö på ett frugalt nöje, mammografi. Gratis buss dit och hem också . Andras skattepengar när de är som bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag vet inte om jag haft tur eller bara är tillräckligt korkad". En lyckad kombination? Nej Mia jag skojaar! Jag önskar så innerligt att du blir tillräckligt bra för att jobba så mycket du vill.

      Radera
  8. Superbra inlägg! Jag har läst ikapp dina inlägg senaste veckorna och det är en fröjd.
    Innan min föräldraledighet var jag duktigt less på jobbhelvetet, men så var jag på en överjävlig startup som förstörde min livslust ett puckat beslut i taget (hög igenkänning på inlägget du skrev om din startuperfarenhet). Nu känns det mer ok men så har jag god anledning att jobba 80% iom barn. Att läsa alla era bloggar och fundera ut mina egna planer har gett mig en inre frid jag bara drömt om.

    Keep it up!
    /L

    SvaraRadera
  9. "Att läsa alla era bloggar och fundera ut mina egna planer har gett mig en inre frid jag bara drömt om." That's what we're here for hunny.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fab! Känns bra att ha entrat kommentarsfältet. ;)

      Radera
  10. Jag trivs väldigt bra som familjens enda överhuvud, men jag ser stor potential i att skaffa en sambo. Tänk två inkomster som delar på en hyra, internet- och elräkning varje månad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lätt hänt att det blir både tre och fyra, kanske fem eller sex. De extra inbringar dock inget på inkomstsidan, adderar på utgiftssidan. Men du kanske kan lägga det på lämpligt balanskonto för senare aktivering, jag menar det är ju en investering. Kassaflödet däremot är dock svårare med

      Radera
    2. En sån där som adderar på utgiftssidan har jag redan på heltid, så den biten har jag koll på. Mycket bra investering hittills med tanke på hur ofta jag inte kommer till jobbet men ändå får betalt.
      Ingen vågar knorra om frånvaron heller när man kommer tillbaka, isåfall är det bara att spänna ögonen i gnällspiken och uttala namnet på valfri jobbig barnsjukdom så är det lugnt sen.

      Radera
  11. Strålande inlägg. Tillbaka till "varför". Och att drömma och livs-designa. Tydliga exempel! Motiverande! /S

    SvaraRadera
  12. Åh så underhållande du skriver. Fnissar och inspireras om vartannat.

    SvaraRadera
  13. Jag har mycket glädje och spänning i mig, jag är torpey clare, varit nöjd med mitt äktenskap, inte förrän min make började lyssna på skvaller om att jag inte var trogen mot våra äktenskapliga löften, jag försökte få honom att förstå att de var skvaller och lögner, men han förlorade kärleken, förtroendet och förtroendet för oss. Så vi blev nagande par och ansökte sedan om skilsmässa, senare blev vi separerade. år efter vår skilsmässa försökte jag leva ett normalt liv utan honom men jag kunde inte, så jag började en strävan efter att få tillbaka min ex man, då jag hänvisades till, BaBa ogbogo en stor och mycket andlig man som kastade en älskar stava på mig och fick min EX att återvända till mig. Jag är överväldigad, så jag släpper hans kontakt här för dem som har problem med äktenskap och äktenskap, så att han kan hjälpa till med bra verk. E-post: greatbabaogbogotemple@gmail.com. Eller hans whatsapp-nummer ... +2349020168697. Ta kontakt med honom, se hur stor och kraftfull han är. Hjälper också i dessa frågor ...

    (1) Sluta skilsmässa.
    (2) End Barrenness.
    (3) Lycka till stava.
    (4) Äktenskapspell.
    (5) Bli av med andliga problem.

    SvaraRadera
  14. Jag visste aldrig att jag kunde få bra och pålitliga trollformler online som verkligen kunde hjälpa människor som jag som behövde relationshjälp. Jag blev skild från min man när han gick upp med mig och gick tillbaka till sin ex-älskare, jag var så förkrossad och krossad. Jag var inte jag själv förrän en vän till mig hänvisade mig till en stor man som heter Great Baba Ogbogo att han kunde vara till hjälp för min situation. Först tvivlade jag på och kontaktade senare honom och han sa till mig att han skulle få en kärlek förtrollning förberedd för att jag ska få tillbaka min pojkvän. Efter att ha gjort det behövande gjorde jag allt som han instruerade och till min största förvåning fick jag ett samtal från min pojkvän att han skulle komma hem och han var ledsen för allt han fick mig att passera igenom. Resultatet blev framgångsrikt och idag lever vi lyckligt. Jag gav honom mitt ord att jag kommer att dela min erfarenhet med världen så att andra kan få hjälp av något slag från honom. Du kan skicka e-post till honom via: greatbabaogbogotemple@gmail.com eller för brådskande svar, skriv honom på sin WhatsApp-linje +2349020168697 ... Tack så bra BaBa Ogbogo

    SvaraRadera