Lektion 4: Skatt är stöld

Okej kapitlet heter inte "skatt är stöld" utan "The history of taxes and the power of corporations" men om jag ska sammanfatta det så blir det "skatt är stöld" alternativt "arbetstagare är losers, skatteplanerande företagare är vinnare och ska du bli rik blir det till att du sållar dig till den senare skaran." Jag har lite svårt att ta till mig budskapet i detta kapitel. Dels för att jag inte tycker att skatt är stöld (även om man lite till mans ibland kan undra vem som sitter på projekt-startsbeslut) och jag tycker att vi ändå med viss säkerhet kan säga att den främsta orsaken till att vi i Skandinavien rankar oss som lyckligare än snittamerikanen till stor del kan tillskrivas en samhällsmodell som resulterar i relativt sett minskade inkomstklyftor och en jämförelsevis mer utbredd känsla av social trygghet. Det är det ena skälet till att kapitel fyra rinner av mig som vatten på en gås. Det andra skälet är att jag, som jag tidigare nämnt i anslutning till denna miniserie, är så brutalt ointresserad av att bli företagare. Jag kan för mitt liv inte se vad det företaget skulle handla om. Baka limpa i mitt kök? Och även om jag hade en superbra affärsidé hade jag varit förlamad av skatteverks-skräck. Ni vet...rädsla att fylla i fel blanketter, deklarara på ett sätt som gör att jag hamnar i white collar prison. Jag är inte redo för det!

Men för er som är lite modigare och kan överväga eget kan jag ändå sammanfatta kapitlets huvudpunkter avseende detta med företagande. Det är ett effektivt sätt att planera sin skatt så att man skattar mindre än de som förvärvsarbetar. Så här ser det ut och jag tar inga följdfrågor på det:

Den som äger ett företag gör så här:
1) Tjänar in  2) Spenderar (så mycket som möjligt) 3) Skattar

Den som jobbar för ett företag gör så här:
1) Tjänar in  2) Skattar 3) Spenderar

Jag surfade runt lite på temat från svenska sajter och hittade denna och denna som kanske kan vara av intresse om du går i tankarna på att starta eget. Det här med skatteplanering och avdrag är min kryptonit, det som får mig att krypa ihop i fosterställning och börja slå för öronen. Nu förstår jag hur människor känner som himlar med ögonen när jag börjar prata ISK och tjänstepension. Är det alltså så tråkigt ni tycker att det är? Hua.

Sorry, jag tappar tråden. Ni får låna boken och fördjupa er själva i temat "Robin Hood var en skurk" (han skriver så, flera gånger) och "Staten är som en best som tar allt den kan och ger ingenting tillbaka", eftersom jag misslyckas med att ge kapitlet rättvisa. Författaren ger avslutningsvis sin sammanfattning på vad det innebär att ha "Finansiell IQ" och det är att besitta en kombination av kompetenser kring redovisning (förmågan att läsa siffror och förstå vad de innebär för ett företag), investering (strategier för att få pengar att göra mer pengar), förstå marknader (greppa tillgång/efterfrågan mm) och affärsjuridik ("Smart tax consultants are worth their cost, as it's still cheaper than paying the government").*

I beg to differ, Mr. Kiyosaki. Jag är utbildad civilekonom ink. kurser i redovisning and shit. Jag har gått på Företagsekonomiska Institutet för att lära mig analysera nyckeltal i syfte att kunna förstå hur det är fatt med ett bolag**. Jag har förvisso inte läst affärsrätt men efter 18 år inom marknad och sälj har jag rätt bra koll på tillgång, efterfrågan och annan corporate bullshit. Cirka 0% av dessa upplevelser har byggt min ISK till det den är idag. Snarare var det så att den dagen jag accepterade att jag aldrig på egen hand skulle klara av att genom att grotta ner mig i ett bolags årsredovisning skulle kunna göra "börsklipp", "tajma marknaden" etc. för att istället med indexfondens absoluta diversifiering och avsaknad av bolagsrisk helt enkelt följa med i den naturliga börsrörelsen som ju går upp och ner men på sikt upp, som jag började tjäna pengar.*** Så jag tycker inte att man behöver alla de där sakerna han nämner. För att bli finansiell rådgivare ja, men inte för att själv tjäna pengar på börsen.

Jag avundas dig som har förmågan och drivkraften att starta eget. Och jag har inget emot att man som egen skatteplanerar enligt gängse lagstiftning.**** Men min poäng är att det som är andemeningen i Rich Dad Poor Dad kapitel fyra nämligen "driver du inte eget är du körd ur ett rikedomsperspektiv" inte är sant i den kontext vi befinner oss i Sverige idag. Man kanske får minnas att boken har 20 år på nacken och på den tiden var investering krångligare än det är idag. Vanguard fanns förvisso men the Interwebz var relativt nytt. Det fanns i sanning inga användarvänliga lösningar för vanligt folk utan man var i mångt och mycket hänvisad antingen till bilhandlar-förvaltare eller till sin egen förmåga att medelst rosa tidningar "analysera bolag" varför företagarspåret ändå fick anses vara den bredaste vägen framåt. Innan jag lämnar detta kapitel, låt mig skicka med en passage som jag ändå tyckte var lite rolig:

"My highly educated dad ("Poor Dad") always encouraged me to land a good job with a strong corporation. He spoke of the virtues of 'working your way up the corporate ladder.' He didn't understand that, by relying solely on a paycheck from a corporate employer, I would be a docile cow ready for milking. When I told my rich dad of my father's advice, he only chuckled (småskrattade). 'Why not own the ladder?' was all he said."

Jag avslutar inlägget med en fråga från mig själv till er. Förstorar jag detta med att driva eget? Det behöver ju inte vara liktydigt med att starta produktion av en innovativ produkt i fjärran land. Det kan lika gärna handla om att sälja sin tid som konsult. Något som kommer att bli verklighet för merparten av oss inom en inte alltför lång framtid. Om du drev eget, vad skulle det handla om?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag lyssnade för övrigt på ett Hidden Brain med temat "Why No One Feels Rich" som tangerar ämnet ekonomisk jämställdhet. I en studie av Norton/Ariely hade man visat två pajdiagram för ett urval av amerikanska väljare. En paj illutrerade en situation där de rikaste 20% ägde en tredjedel av rikedomarna och de fattigaste 20% ägde 10% av rikedomarna. En annan paj visade en situation där de rikaste 20% ägde 84% av rikedomarna och de fattigaste 20% ägde 0,1% av rikedomarna. Nästan alla (92%), oavsett politisk åsikt, var för paj nummer ett. Som visade sig föreställa Sverige. Paj två var siffror från USA. Men när den detaljen avslöjades ändrades åsikterna - då ville merparten ha paj #2. Varför? Många, komplexa skäl. Rädsla för socialism varandes ett. Lyssna på podden!

* Det är liksom "bränn hellre pengarna på bål än ge dem till staten". Uppenbarligen finns det vissa saker jag aldrig riktigt kommer att förstå med USA.
** Som best practice plockades HM fram, där fick vi lära oss om ett företag som gjorde allt rätt. Inget kunde hota dess styrka som vi kursdeltagare fick läsa oss till genom att bena ut årsredovisningens nyckeltal smidda i titan. Detta var år 2012 och aktien värderades till runt 250 kronor, allt pekade på att detta var The Company att investera in. 
*** Ja, och så det faktum att börsen gått som tåget sedan jag efter läsning av den enda bok om investeringar du behöver (affiliatelänk) ändrade min strategi till lågpris-indexfonder.
**** En sak som jag ibland hör kveruleras både bland vänner och annat löst folk är att "Sverige har högst bolagsskatt i världen, man bestraffar företagande wuäwuä". Men det stämmer ju inte. Tvärt om har vi mer än halverat bolagsskatten sedan mitten av 80-talet och ligger med våra nuvarande 21,4 ungefär på EU-genomsnittet. Om två år kommer skatten ytterligare att sänkas till 20,6%.