Folks syn på min ekonomi

Under CampFI kom vi in på många intressanta samtalstrådar varav en var hur folk ev. hanterar ens valda livsstil. I den mån man nu är transparent. Jag var ju under de yrkesverksamma åren inte öppen med att jag likt Andy Dufresne i Nyckeln till frihet i lönndom karvade mig en exit, i sittande måndagsmöten mitt framför ögonen på fängelsedirektören (#fånga femkronor). 


Precis i början av min sparkarriär, det vill säga när jag funnit Jesus i MMM, predikade jag nog en del inför nära vänner i förhoppningen om att även de skulle se ljuset och följa med på min resa. 

Detta gav i regel svagt gensvar. Någon log lite generat, ytterligare någon blev provocerad, you know the drill. Jag nämner det eftersom jag vill poängtera att jag de facto delgivit min närmaste krets planens karaktär, om än för ett antal år sedan. Planens karaktär: Att spara ihop så pass mycket pengar att jag kan leva på avkastningen. Inte att inte spara ihop tillräckligt med pengarna så att jag måste bli bjuden på lunch av mina vänner för att kunna umgås.

Och ändå är det precis detta som verkar ha hänt. När jag bjuder upp till umgänge så väljer jag av såväl privatekonomiska som av principiella skäl att bjuda hem folk alternativt ta med något ät- och framför allt drickbart till platsen där vi ska ses. Därmed inte sagt att jag inte ibland går med på att ses på lokal, det gör jag säkert en gång i kvartalet. 

Visserligen tycker jag att det är trevligare att ses hemma hos någon, av massor av skäl. Man får mer tid att umgås och under lugnare omständigheter. Man får slå lovar i folks hem för att se vad skit de sysslat med på konsumtionsfronten och man kanske stöter in i ett barn man inte sett på ett tag. Framför allt kan man inta horisontalläge i någons soffa till kaffet, vilket sällan är fallet på krogen. 

Men åter till poängen. När jag i somras bjöd ett par väninnor på lunch på lokal och vi närmade oss betalningen, lade den ena av dem handen på min Visahand och viskade: "Är det säkert att du klarar av det här nu då?". Missförstå mig inte, det var inte på något vis härskartekniskt sagt, bara omtänksamt från en person som inte skulle kunna mästra någon ens om hon försökte. Jag visste inte om jag skulle skratta eller fnissa och förklarade kort att det inte var någon fara med min ekonomi och sen tänkte jag inte så mycket mer på det.

Men på vägen hem slog det mig. När jag velat umgås med den här vännen har jag alltid bjudit hem henne på middag. När hon sen velat bjuda tillbaka, har hon bjudit mig på lunch ute. Jag har alltid tolkat detta som att hon inte gillar att laga mat och så att säga ersätter en hemmamåltid med en restaurangdito. 

Tolkat och tolkat förresten, det är uttalat så och hon sörjer fortfarande sin ”maid” från expatåren eftersom hon inte kan laga mat. Men nu inser jag att en bidragande orsak till att hon insisterat på att betala är att hon trott att jag inte haft råd. Och jag mitt fån har tackat och tagit emot, när jag i själva verket borde ha stångat fram kortet och bara "den här gången betalar jag".  

Om jag ska vara självkritisk så handlar det om två saker. Dels har jag inte varit så bra på att förklara mitt livsupplägg som jag kanske trott. Och dels har jag varit för passiv när det gäller att bjuda folk på lokal. En hemmamiddag med bubbel och vin är inte gratis, men bra mycket billigare än att gå på krogen. Och symbolvärdet är starkt: Att langa fram kortet på lokal signalerar starkare ekonomi än att välkomna någon i sitt hem. 

Samtidigt, hur pedagogisk förväntas man vara? För i takt med att FIRE bitit sig in i mitt liv, desto mindre tänker jag på det. Jag känner litet eller noll behov av att prata om det med folk utanför bloggosfären. Lektionen här är väl att man i vissa fall, i det fall man misstänker att man är föremål för allmosor, måste vara extra tydlig och det gör man bäst genom att betala på lokal med jämna intervall.

Upplever du att dina vänner tror att du lever på ruinens brant?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Vill också tipsa om Frihetsmammans inlägg på temat ekonomisk självbild D.s.

35 kommentarer:

  1. Som nyskild med halvtidsjobb hade jag ont om pengar men upplevde det inte som dålig ekonomi - jag hade levt med en patologisk snåljåp som hela tiden hävdade att vi levde på ruinens brant, och när jag fick bestämma kände jag mig äntligen trygg och tillfreds. Nu med välbetalt heltidsjobb har jag levt lite småslösigt för att barnen ska känna sig socialt accepterade. Dock har deras vänners föräldrar villa, pool, Tesla, sommarställe, dyra väskor och flera utlandsresor per år, och det är jag långt ifrån. Jag försöker hitta vägen tillbaka till "sunt" snålande, där jag konsumerar det som faktiskt gör mig glad och undviker onödiga utgifter som Reitan-svinn och poänglösa plagg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det här som blir lite konstigt för mig - jag tycker FruEB lever ett rätt normalt liv, ungefär som jag gör som ensamtående med tre barn och bara frilansinkomst och sparandet - så jag upplever det livet inte alls som frugal weirdo - men visst det kanske upplevs som frugal i jämförelse med villa, pool, Tesla, sommarställe, dyra väskor och flera utlandsresor per år

      Radera
    2. Jag har tänkt lite åt det hållet jag med. Jag är också en ensamstående förälder. Det är intressant att få ta del av hur andras ekonomiska situation ser ut. Bjudlunch är uteslutet för mig men jag kan inte påstå att det är ett problem heller. Jag äter sällan lunch ute och gör jag det betalar var och en för sig. Om jag umgås med vänner så ses vi hemma hos någon, eller tar man en promenad, plocka blåbär ihop, åker till stranden. Det finns ju så många sätt att umgås. Att dricka alkohol för att umgås känns inte heller nödvändigt- bara en onödig utgift. Jag är bjuden på tjejkväll om två veckor, där blir det nog vin men inte många av oss kommer dricka då vi behöver köra bil hem. Dessutom ska var och en ta med varsin maträtt till en buffé. Undrar om skillnaderna kanske också ligger i var man bor - stad eller landsbygd? Jag har inte rest i sommar, inte rest de senaste fyra åren och det är inget jag ens reflekterar över - inte mina bekanta heller. Så ”alla” gör inte dussinresor. Jag tjänar ändå över snittet och har bra ekonomi. Men jag börjar fundera på skillnaden mellan hur man levt tidigare och ”frugal weirdo”. Vi sänker oss inte bara till olika nivåer utan även från olika nivåer. Jag har tex inte dragit in på frisörkostnad då jag aldrig klippt mig mer än en gång om året. Jag har aldrig gått hos fotvård så det är ingen kostnad jag kan stryka. Däremot har jag hund och nu för tiden har jag hund på ett billigare sätt än tidigare, tex ärvda halsband och koppel. Hunddagis är ingen kostnad jag nånsin haft - man cyklar hem på lunchen och rastar och går inte det ber man förälder eller granne om hjälp och betalar igen genom att hjälpa tillbaka. Älskar verkligen den här bloggen, men så frugal är den inte för mig då jag aldrig levt så ”högt upp” eller hur jag ska säga. Det innebär dock inte att jag inte får tips härifrån för det får jag verkligen!

      Radera
    3. Tack - intressant - håller med om de tips man får härifrån!

      Radera
  2. Jag är rätt öppen med vår strävan och jag tror de flesta förstår men kanske inte alltid håller med. Nu har inte mina vänner dyra vanor heller så jag har aldrig upplevt detta.

    Däremot har jag fått höra av bla familj att "så kan man ju göra om man har pengar" om vår billiga Italienresa i år. Den tog eftersom den är så fel på många nivåer. Visst har vi pengar men de slösas ej och de är inte till för menlös konsumtion - de är till för att köpa tid och kontroll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det förstår jag, att den tog. Jag tror att de som säger det, redan åker på en charter, en skidresa, äter ute-luncher, kött alla dar i veckan osv (ok, lite överdrivet och generaliserande) och det är kanske klart att man inte kan åka på en sådan resa OCKSÅ.
      Vi har snålat i 2 somrar och åkte iväg på en liknande resa i sommar. Men vi har inte åkt på alla de andra resorna OCKSÅ.

      Radera
    2. Precis så. Sedan blir man ju supersugen att redovisa alla kostnader samt att vi kan ta med oss mycket egen mat i bilen, kör snålt, bor bra men inte dyrt, lagar maten själv på stället, inte shoppar... med mera. Våra två veckor var verkligen inte dyra trots att allt är dyrt nu men man är lixom tvåa på bollen efter en sådan kommentar.

      Radera
    3. vad blev kostnaden?

      Radera
    4. det var mycket bra! Tack

      Radera
    5. Min ovilja att redovisa vår Pariskostnad kan delvis härledas till att jag och IGMR jämfört resebudget tidigare och han vann med hästlängder.

      Radera
  3. Vi går sällan på lokal. Dels av samma skäl som dina, det är mycket lugnare o skönare hemma (och man kan bjuda på ganska exklusiv dryck till och efter maten utan att det svider). Men dels för att det faktiskt är svårt att pussla ihop när man kan träffa sina vänner. Det är väldigt få ställen som serverar annat än brunch en lördag förmiddag. Då blir det gärna en utflykt med picknick. En vardagkväll är det fullt upp. Det har faktiskt oftast blivit söndagsmiddagar med vännerna vilket kan betyda allt från nåt från pizzerian till en fyra-rätters.

    Men när jag går ut (väldigt sällan alltså) så är det vid ytterst ovanliga tillfällen som den ena bjuder den andre, oftast som tex födelsedagspresent. Vi ses för att vi tycker det är trevligt. Vi delar på notan rakt av, även om vi äter olika saker. För att vi gör detta tillsammans. Det hänger nog kvar från studietiden.

    Spargrisen

    SvaraRadera
  4. Dufresne...

    https://www.youtube.com/watch?v=UUNvFVQYClY

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjena! Läser fortfarande men har inte gjort några instick på ett tag. Jag går i skov :)

      Radera
  5. Jag tror det kan vara delvis pga det medvetna döljandet/avsaknad av siffror - jag tycker inläggen om städning och klädkapsyler osv är jättebra men med inläggen om själva livstilen saknas det en sammanhang och det hela blir väldigt luddigt med inga siffror - då vet man inte vad klassas som en frugal livstil och hur mycket av det finansieras av tex ditt mans jobb och FIRE sparandet. Jag vet inte om det görs så att man kan få det hela att låter mer extremt än vad det verkligen är eller pga man vill prata om en FIRE livstil trots att FIRE kanske egentligen inte har uppnåtts eller pga någonting annat, men det är självklart så att det finns ingen plikt att redovisa siffror men som sagt det blir ju rätt luddigt i så fall så det är inte så konstigt att folk drar fel slutsatser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Medhåll!

      Hur mycket stålars har ni, FruEB, och hur ser inkomst och utgifter ut?

      Jag uppskattar bloggen och är daglig läsare sedan flera år men ibland känns det lite som att man läser om hur en välbärgad familj lajvar medelklass.

      Radera
    2. Jag vet att jag har läst om faktiska utgifter/månadskostnader i tidigare inlägg och även hur mycket de då sparat ihop mm. Matkostnader osv. Ni får gå tillbaka och läsa på! Och förresten tycker jag verkligen att det är märkligt att som anonym kommentator nästan kräva sådana uppgifter.

      Radera
    3. "men ibland känns det lite som att man läser om hur en välbärgad familj lajvar medelklass." Haha underbart, blir på något sätt smickrad. Får ta ett omtag om de faktiska nuffrorna då eftersom det var ett tag sen. En sak jag vet att jag med större regelbundenhet kommunicerat är att vi inte är hela vägen FI. Snarare använder jag begreppet "semi-FI", d.v.s. att vi har pengar nog att klara det mest basala fram tills tjänstepensionsuttag men att vi behöver sträcka upp oss i det fall vi vill leva ett snäpp över.

      Radera
  6. Bland mina bekantskaper bjuder vi inte varann på restaurang. Går vi ut och äter betalar var och en för sig. Möjligtvis att vi bara delar notan jämt av och tänker att det jämnar ut sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu var detta i samband med den enes födelsedag och det här är mycket generösa vänner så det kändes naturligt.

      Radera
  7. Men, vilken bra timing med detta inlägg! Igår hade jag två vänner över som inte hade varit i min nya lägenhet tidigare (Jag flyttade till en tvåa i januari. Ett ekonomiskt drag, för övrigt.) Den ena i paret frågade mig "meeen hur går det ekonomiskt då?", när vi pratade om mitt val att gå endast arbeta 50 % det här året. I det här fallet är det som att det är sysselsättningsgraden och inte själva inkomsten som är grejen. De gånger det händer att jag är ute tillsammans med andra turas vi om att bjuda varandra och när jag bjuder hem folk ser jag till att göra det fint med bubbel, flera rätter mm precis som du Fru EB. Fick en liknande fråga av en vän för ett tag sedan också. Ja, det är klart att man tjänar mindre om man arbetar färre timmar, men det är ju också ett aktivt val. I min bekantskapskrets så är det viktigt att göra rätt för sig dvs löneslava och ju mer upptagen man verkar desto bättre. Knyter an till ditt tidigare inlägg om samtalet ni hade på Camp FI. Jag trivs verkligen med mina vänner, så när det blir dags för min exit så måste jag maskera den på något bra sätt. Heltidsnormen är helt enkelt för inpräntad i folks hjärnor. Några förslag?

    Det verkar för övrigt som att folk tänker:
    löneslava= goda ekonomiska förutsättningar.
    Jag tänker:
    avkasting och ränta på ränta = frihet och ännu bättre ekonomiska förutsättningar.

    /Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. En möjlig täckmantel är väl egenföretagare? Vem bryr sig om att kontrollera ett sånt påstående? :)

      Radera
    2. Verkligen. Frilans. Inom vad som helst.

      Radera
  8. "Upplever du att dina vänner tror att du lever på ruinens brant?"

    Egentligen inte. Konstigt nog. Ibland har jag en hemsk misstanke att det beror på att de tror att min särbo försörjer mig (vilket han alltså INTE gör). Svårt att förhindra om jag inte ska slita fram kontoutdragen vilket ju vore ganska ohyfsat.

    För övrigt är jag försiktig med att kalla mig frugal eller FIRE. Det finns så mycket föreställningar om vad det bör innebära som om det fanns en manual eller regelbok (vilket inte är fallet).

    Personligen var jag betydligt mer frugal under sparandefasen. Nu tre år efter exit är kan betydligt mera laid back. Jag ser att pengarna räcker och blir över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Personligen var jag betydligt mer frugal under sparandefasen. Nu tre år efter exit är kan betydligt mera laid back". Håller helt med. Det där att noja över hur saker ska gå under sparfasen är nog en naturlig del av resan inför sargsläpp. Svårt att tro att det lättar men det gör det vad jag erfarit även i den större bloggosfären (amerikanske bloggar etc).

      Radera
  9. Hade mycket roligt åt det här inlägget för jag kan känna igen mig. Vissa, som våra grannar, tror nog att vi har det jättetufft ekonomiskt för de har tipsat oss om möjligheter att uppdatera hemmet på kredit eller med "finansiering" som de kallade det. Min man blev sjukt förfärad när det hände. Han visste inte vad han skulle säga. De baserar sannolikt det på vår bil, att vi aldrig uppdaterar vårt hem och bryr oss sjukt lite om hur trädgården ser ut. De flesta verkar köpa sjukt dyra grillar (men till skillnad från oss aldrig grilla!), fina utemöbler (men aldrig vara ute) och uppdatera bilen varannat år på rutin. Vi lever ju som bekant inte riktigt på det sättet och de kan säkert inte föreställa sig att det skulle vara av egen fri vilja.

    Nu vill jag inte på något sätt hävda att det måste vara dyrt att få det fint, både du och IGMR är jätteduktiga på att pyssla på budget, men det är enklare att spara pengar om man helt sonika inte bryr sig om att utemöblerna kommer från ÖoB och ser lite trista ut och odlar tomater i plasthinkar istället för i fina krukor, samt låter grillen vara billig och lite rostig men använda den ändå.

    Jag blev lite överraskad över bjudgrejen. Jag misstänker att jag och mina vänner lever i en konstig värld för vi brukar alltid betala separat eller så betalar en och resten swishar motsvarande sina kostnader. Men så dricker jag inget vin, det kanske är annorlunda om man delar vinflaskor och liknande? Det händer att någon annan insisterar att få betala middagen, men jag har aldrig gått med på det om det inte varit min födelsedag eller liknande. Jag tycker personligen att det är extremt jobbigt att vara skyldig någon pengar så jag ser alltid till att betala på en gång även om jag uppfattas som konstig därigenom.

    Tycker Fias tips om att ha eget företag som täckmantel låter fint förresten om man vill vara diskret. Jag har nog varit rätt så öppen med mina planer och brukar vara rätt konstruktiv när det gnälls om höga dieselpriser och matkostnader så mina kollegor tycker nog istället att jag är en rätt så rik person. De brukar inte vilja bjuda mig på allmosor iaf. :)

    PS. Tack för att du tipsade om mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ninnis tips var det förresten. Förlåt för felskrivningen.

      Radera
    2. Precis - det är enklare att leva billigt om man inte bryr sig om hur ”uppdaterat” ens liv är! Håller så mycket med om det! Och det är verkligen en känsla av att känna sig FRI att se livet så!

      Radera
  10. @Frihetsmamman: "för de har tipsat oss om möjligheter att uppdatera hemmet på kredit eller med "finansiering" som de kallade det." Om man hade kunnat få vara en fluga på väggen för att ha sett din min.

    Korrelationen uppdatera allt och inte använda det känns genomgående. De som mest rustar sina uteplatser och installerar diverse slukhål (pool etc) är de som reser bort på sommaren. Mikroexempel i vår förening i stan: Alla har superfina balkongmöbler, designprylar och vackra krukor. Vi har allt från Blocket och en Rustakruka (som jag försöker hålla uppdaterad och fin).

    Nu är det visserligen lite nyhetens behag (vi inredde balkongen sju år efter inflytt) men under sommaren nu har vi använt vår balkong mångfalt mer än hela föreningen tillsammans. De kanske är bortresta dock...

    Annat exempel är ju dyra kök. En vän köpte ett fint hus tdigare ägt av en rik företagare. Han hade rustat allt ink. kök. Min vän med man kunde konstatera att den exklusiva ugnen av något tyskt märke verkade helt oanvänd (vi talar manual låg kvar i ugn). Kanske inte så konstigt dock, han var väl ute och representerade större delen av tiden. Men det finns liknande exempel som inte är lika flagranta.

    SvaraRadera
  11. Jag har inte vågat vara öppen med att jag tänker sluta jobba tidigare annat än med min sambo som går och väntar på det eftersom han just gick i tidig pension.
    Men det blir nog med ett eget företag som täckmantel så att det inte märks hur mycket/litet jag jobbar.
    Framförallt vågar jag inte säga det till min gamla mor som blir upprörd så fort jag andas om att inte jobba heltid.

    /Skogsanna

    SvaraRadera
  12. Det finns inte många sätt att hitta relationshjälp på ett lugnt sätt från ditt hem eller den plats du väljer. Ge det ett försök och lycka till!

    För bara några dagar sedan bröt min man kärleksförhållandet med mig, vi har varit gifta i mer än 5 år och vi hade två barn tillsammans, bara för att han reste till en annan stad för ett jobb, sedan träffade han en prostituerad, den andra damen har redan använt mörk magisk kärleksförtrollning för att få tag på min man, detta får min man att glömma mig och våra två underbara barn, jag har försökt så många sätt att få honom att komma tillbaka till mig och till våra barn för jag kan inte stå för alla utgifter ensam och ta hand om mig själv och barn. Jag gjorde allt för att få tillbaka honom men inget fungerade, tills jag stötte på samma blogginläggskommentar från en kvinna som bor i USA, delade hon ett vittnesbörd om hur Dr.Oduduwa kunde få tillbaka sin ex kärlekspartner efter så många år av äktenskapsskillnad. Jag försökte kontakta kommunikationen med samma kärleksförtrollare som heter Oduduwa, jag har läst så många bra saker om den här mannen och hans stora krafter för att återställa ett trasigt hem och få tillbaka ex kärlekspartner inom några dagar. Jag skickar också e-postmeddelande till Oduduwa och inom några sekunder fick jag ett svar, han försäkrade mig att inom 24 timmar kommer min ex man att ringa mig på telefon för att be om ursäkt. Jag trodde inte riktigt på det först men jag gav det ett försök, och lol och se precis som han sa det, några timmar efter att jag aktiverade min kärleksförtrollning, fick jag ett telefonsamtal från okänt nummer och det var min man som pratade med mig och han bad om ursäkt för att han lämnade mig med barnen ensam, och han lovar att komma tillbaka hem nästa dag, bara tidigt nästa dag knackade min man på min dörr och han föll på knä och bad om min förlåtelse, jag släppte snabbt in honom i huset och vi pratade om allt och jag förlät honom och låt honom se våra barn, just nu lever jag lyckligt med min man och mina barn alla tillsammans i ett hus. Jag tackar Dr.Oduduwa för hans kraftfulla hjälp och jag rekommenderar honom starkt till alla som försöker få tillbaka ex kärlekspartner och även återställa kärlek och tillit till äktenskap och hem.
    skicka meddelande till Oduduwa personliga Whatsap-nummer länk nedan;
    https://wa.link/q5f107
    (dr.oduduwaspellcaster@gmail.com)

    SvaraRadera
  13. Helt OT men stötte på en jobbannons i krokarna hudik. Tänkte på din man av någon avdelning, kanske något att bryta av med efter den tuffa perioden? Om han är inne på det området dvs. https://jobb.bjornlunden.se/jobs/1938358-hr-chef-till-expansiva-bjorn-lunden

    SvaraRadera
  14. för några dagar sedan fick jag en gratis konsultation online med Dr.Oduduwa, jag kommunicerade med honom oro och han hämtade tillbaka min ex kärlekspartner efter att vi har skilt oss i nästan 6 år nu, jag är väldigt tacksam och glad över att dela med mina vänner den nya sätt jag upptäcker att få tillbaka ex kärlekspartner även efter så många år av separation, de kommer fortfarande att tänka på din kärlek och de kommer tillbaka för att be dig om ursäkt utan att du ber dem eller kallar dem att återvända, det här är en bra kärleksform charm besvärjelse böner som fungerar riktigt bra och snabbt.
    Få gratis konsultation nu via dr.oduduwaspellcaster@gmail.com

    SvaraRadera