Läsarberättelse åtta

HUR BÖRJADE DET
Det började i yngre tonåren med oro för pengar. Från att ha växt upp i ett rätt så övre medelklassrikt liv med två akademikerföräldrar (i en bruksort: dvs vanlig medelklass i Stockholms-mått) så kom en skilsmässa och en mamma som fick det betydligt ekonomiskt tightare. Inte regelrätt fattigdom, men oro. Så jag började samla pengar på sparkonto vid första sommarjobben, var väldigt ekonomiskt medveten som student etc. Vågade dock inte investera på börsen (trots ett tillskott på 50 000:- från farföräldrar som trillade in när jag fyllde 18). Min storasyster hade fått samma summa pengar sju år tidigare och investerat dessa efter råd från storbanken, och sen behövt ta ut pengar när värdet sjunkit med med drygt 50%. Hon avrådde mig därmed med bestämdhet att ha med börsen att göra. Så den blev jag rädd för. Låste istället in pengarna på ett konto med lite högre ränta. En ränta som i bästa fall matchade inflationen (men det gjorde den nog aldrig).

VAD GJORDE JAG FÖR FÖRÄNDRINGAR
Jag kom ut i arbetslivet ca 2015 med ett redigt stort studielån, och insåg samtidigt att mina sparpengar knappt växt något, snarare urholkats av inflationen. Ramlade in på Claes Hembergs blogg - och det blev min ögonöppnare att välja något annat än sparkonton. Jag tog därmed ut pengar från sparkontot och började successivt sätta över på nyöppnat Avanza-konto. Globala indexfonder, Sverige-indexfonder, aldrig mer än 0,4% i förvaltningsavgift (tror Hemberg hade det som riktmärke).

Från Hemberg började jag upptäcka fler ekonomibloggar. Bara svenska. Men framförallt behövde jag hitta nya bloggar när han själv slutade skriva på sin. Där någonstans måste jag ha upptäckt FIRE, eller åtminstone Miljonärinnan30 (men då upplevde jag nog hans blogg med 50% fasa. Kändes så extrem. Har mycket mer behållning av hans blogg idag). Eftersom jag också hade börjat jobba, och insett att arbetslivet var rätt svårt och krävande, mycket pga jag valt en vårdutbildning och tyvärr är arbetsmiljön och arbetsvillkoren rätt bedrövlig i stora delar av hälso- och sjukvården. Läkare var jag ju inte heller så fanns inte utsikten att kunna jobba 50% och ändå fortsätta investera i samma takt som på nuvarande heltidstjänst. FIRE-bloggar blev min tröst och snuttefilt efter ångestfyllda och stressiga arbetsdagar. Hoppet om att jag någon gång, och innan 65-70 års åldern, faktiskt ta mig ur ekorrhjulet.

SÅ HÄR INVESTERAR JAG
Har en (ganska diffus) målbild på 6 miljoner. Når i dagsläget, borträknat pengar investerade i en brf, en tredjedel på vägen. 2/3 av mina investerade kronor är placerade på Avanza. Utspritt lite hejvilt i olika fonder men allting i hyfsat billiga och framförallt breda aktieindexfonder, med tonvikt på globala. Resten är på Lysa med konto 60/40 aktie/räntor. Ska minska räntedelen där, särskilt i och med ökad skatt på ISK.

Märks nog att efter Hamberg blev Rikatillsammans min nya ledstjärna för hur/vad jag skulle investera pengarna. Jag fick även en en stor klumpsumma in på kontot efter en mycket köra och nära persons bortgång (men fy vad jag hellre hade velat haft kvar personen i ett tiotal år till oavsett alla pengar i världen) där jag behövde komma till beslut vad göra med dessa.

MITT LIVSMÅL
Jag vill leva som att lönen inte spelar någon roll: att jag kan ta beslut baserat på lust och intresse, och inte utifrån att säkra en inkomst. Enklare sagt än gjort då min personlighetstyp innehåller en stor portion oro och katastroftänk (men det är ju också dessa drag som gjort att jag sparat så mycket genom åren, så inget ont som inte har något gott med sig osv).

Jag har dock haft en önskan om kunna säga upp mig från ett jobb och ändå klara mig under lång tid. Dit har jag nått. Huvudmålet är att inte behöva jobba alls, annat än i min trädgård, eller åtminstone inte med något jobb jag inte har lust med. Problemet är väl att oro kring ekonomi fortfarande finns kvar - så vi får se om jag någonsin kommer våga. Pengar är en sak, modet att ta stegen i praktiken något annat. Önskar jag kunde hantera Excel, tror att kunna se investeringar och utvecklingen, räkna på uttag etc skulle kunna hjälpa mig att bli lite modigare, att liksom se att pengarna med hyfsad sannolikhet kommer att räcka till.

MINA TRE BÄSTA SPARTIPS
Jag är inte den bästa på att spara men jag har nästan alltid sparat pga jag har sett det som en seger när det finns pengar kvar i slutet av månaden. Pengar som då alltid satts in på ett sparkonto. Nu för jag över pengar i samband med lönen. Hur som, mina tre:Har (nästan) slutat köpa nya kläder, Sellpy är nu min klädkedja. Enkelt och bekvämt. Klipper mitt eget hår - för känner mig ändå rätt ful efter frisörbesök.
Väldigt lite smink/hudvårdsprodukter. Ska försöka se snällt på mina gråa hårstrån och inte börja färga.

Sammanfattningsvis kan tre råden ovan bli ett: lathet och inte så stort fokus på utseende kan faktiskt hjälpa en i sparandet. Särskilt som kvinna i storstad.

Tack för din blogg och böcker FruEB! Och tack för alla läsare som lämnar kommentarer på dina och andras inlägg. Det är mitt bästa sätt att inleda arbetsdagen att läsa dessa. Det kanske egentligen är mitt tips nr 1: fortsätt ha koll på målet och hålla sig inspirerad, genom exempelvis bloggar.

Allt gott!

Hälsning,
L

24 kommentarer:

  1. Tack för din berättelse! Jag gillar också Sellpy. Kanske timvikarie sen kan vara en smidig övergång för dig. Där man själv får säga till om hur många timmar man kan/vill/behöver jobba.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Bra idé att tänka mer timvik, skulle göra en övergång/utgång från arbetslivet mindre dramatisk. Är dessvärre rätt slutkörd på människovårdande branscher - men någon har kanske nytta av en numera byråkratisk ordnisse istället på timmar :) Hälsning, L

      Radera
  2. Bra berättelse !! Känner igen mig i mycket, såsom personlighet och att klippa håret själv :) Fast jag är ju man.

    Excel är inte så svårt. Det är bara att börja öva med ett litet ark, rita grafer och diagram etc. Man lär sig under resans gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Fint att höra om igenkänning. Tänker av din blogg att döma att du nått mycket längre fram i modiga beslut än jag. Ska försöka ta rygg! Och öppna ett Excel-ark framöver och se hur det går, hehe. Hälsning, L

      Radera
  3. Älskar excel, inser att jag bara snuddat lite vid alla möjligheter men det är så roligt. Önskar att vi bott nära varandra så hade vi kunnat sätta oss några kvällar och plita ner dina siffror.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh hade mer än gärna fått mentors-hjälp i detta! Men vem vet, kanske korsar sig vägarna någon dag :) Hälsning, L

      Radera
  4. Helt sant! Att inte ha så stort fokus på utseende har potential att spara enorma summor pengar. Här behöver - främst kvinnor - tänka om som grupp. Utmärkt sparknep!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen! Hudvård/kroppsvård/allmänt piff känns som det lätt kan bli ett ekonomiskt slukhål. Och trenden verkar ju bli än värre nu när jag börjar komma upp i den ålder då diverse kirurgiska ingrepp börjar förekomma i ens bekantskapskrets. Hoppas att mina närmaste fortsatt låter bli, så jag slipper vara det enda silverhåriga russinet. Hälsning, L

      Radera
  5. Det känns som jag kunde ha skrivit det där! Håller helt med om din sammanfattning och anar att oron spelat en stor roll för många av oss. Tror sex miljoner är lite mycket om du inte har fem barn, men hellre för mycket än för lite så klart. :) /frihetsmamman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint att höra om igenkänning! Finns nog en hel del erfarenheter och personlighetsdrag oss gemensamt i FIRE-världen. Extra tack till dig och andra som även bloggar. Ni ger mycket till mig som läsare. Hälsning, L

      Radera
    2. Och just! Måste nog ge mig i kast med excel och se om jag kan sänka/landa i annan summa än 6 miljon (som jag inte ens vet riktigt vart jag fått ifrån). Är definitivt ingen fembarnsmor utan har än så länge bara en sambo, som dessutom är ekonomiskt självgående och till och med trivs med arbetslivet! Så främmande för mig. Hälsning, L

      Radera
  6. Känner också igen mig mycket i din berättelse! Både oro att "våga lita på sin beräkning" och inte så utseendefixerad.

    Jag har förmodligen kunnat spara massor på mitt bristande kläd/utseende/heminrednings-intresse. Sellpy är också min klädaffär (hela familjens faktiskt! Fick över maken dit och ungen har än så länge (3 år) ingen egen talan).

    Inser att senaste gången jag köpte något i sminkväg (annat än en ansiktskräm att ta på efter duschen) var förmodligen +5 år sedan när jag köpte en ny mascara.. lever inte efter det där med att man ska slänga mascaran efter 6 månader....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Blir glad över att höra om igenkänningen. Tänker verkligen att det är ens vanor som utgör ens liv, och är glad över min (till viss del) minimalistiska hållning i detta område. Blir ju många många tusenlappar över åren. Min mascara tickade in på +4 år och den nya jag köpt används knappt, då jag var lite rädd för min gamla och ev ögoninfektioner. Haha, ja, vanor som sagt. Hälsning, L

      Radera
  7. Oh yes. Det finns många vägar dit konsumismen försöker kila in sig och skapa "behov": skönhet, inredning, tekniska prylar, verktyg, bilar, mode, m.m. Det är så lite man egentligen behöver för att må bra. Att få vara frisk och ha någon vän eller annan meningsfull relation med en människa eller ett djur räcker rätt långt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Onekligen! Och lite ironin i att det är den konsumtionen/”behoven” som säkerligen till hyfsad stor del står för tillväxten i indexfonderna. Om vi inte hade behövt jobba så mkt hade jag ju inte behövt planera min exakt utifrån indexfonderna haha. Det är vad det är. Tack för din kommentar! Hälsning, L

      Radera
  8. Den gick in i mitt hjärta denna berättelsen. Allt det bästa till dig L.
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Känns väldigt fint att höra, tack att du delade det. Hälsning, L

      Radera
  9. Klipper också håret själv, en frissa har jag inte varit på flera år. Smink och hudvård använder jag knappt längre. Har dock gjort oekonomiska val så finns lite tråkiga skulder. Drömmer om att bli skuldfri och det ska jag bli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Skuldfri är enormt fint mål. Heja dig! Har du bra klippa-håret-tips så tar jag mer än gärna emot. Jag kör på varianten som jag tror FruEB tipsade om i ett inlägg: samla hårtofs i pannan och klippa av. Jag har döpt den till ”enhörningsmetoden”. Hälsning, L

      Radera
  10. "Enklare sagt än gjort då min personlighetstyp innehåller en stor portion oro och katastroftänk"

    Jag är den jag är och där jag är mycket på grund av min oro. På gott och ont.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, men kan du också känna att ens oron skulle må bra av att utmanas också? Jag kan verkligen önska mer av tillförsikt i hur jag tänker, känner och beter mig. Att det nog faktiskt kan gå bra, att det kan räcka - och om det inte gör det, så kan en ny lösning eller alternativ visa sig? Allt gott! Hälsning, L

      Radera
    2. Ja helt klart. Att alltid ta den säkra vägen fram för att den mer äventyrliga för med sig oro är nog tyvärr inte så utvecklande för ens person. Det blir till att ta små steg och försöka utmana sig själv och vifta bort "tänk om det värsta händer"-känslorna.

      Radera
  11. Denna berättelse hade jag kunnat skriva. Frisörfobi och olivolja både invärtes och utvärtes håller kostnaderna nere ang kroppsvård :D. Tack för en superbra blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint för mig att höra! Åh, jag har inte upptäckt olivoljans potential än hör jag (annat än olivoljetvål till schampoo förvisso). Ska utforskas vidare! Hälsning, L

      Radera