Jag kommer förhoppningsvis inte att må rävas i fem år, men de första 6-12 månaderna kan enligt onkologen bli krävande. Om så ens bara en bråkdel av biverkningarna slår till har jag goda skäl att dra ner på tempot.
För att illustrera nivån: Efter att läkaren gått igenom tre preparat som gav fatigue, koncentrationssvårigheter, ledvärk, illamående, yrsel, hjärtklappning, vallningar from hell och diverse annat lockande såsom håravfall, viktuppgång etc kom hon till ett skelettstärkande dropp (cellgift går åt skelettet) och tänk DET preparatet hade INGA biverkningar. Både jag och MV andades ut.
Sen tillade hon: ”Förutom en då, att man vid större tandläkaringepp av typen borttag visdomstand riskerar sprucken käke”. Påminner om Jonatan Unges rutin om att han bara har tre problem. ”Tre problem, det är ju ingenting! Det finns folk som har fem problem! Jag har bara tre: Att jag är överviktig, alkoholiserad och gravt missköter min ekonomi”.
Min chef, eller jag kanske ska säga före detta chef, förstod precis. Jag skulle tro att han även drog en lättnandets (lättnadens? lättnandens? Vars är du, min språkpolis?) suck.
Men han var lite fin ändå måste jag säga för när jag sa att jag tänkte plugga till hösten föreslog han att jag istället skulle ta tjänstledigt för studier, för att hålla alla dörrar öppna. Vilket jag tackade nej till. Här ska dörrar stängas, reglas och förseglas med silvertejp.
När han antydde oro över min ekonomi - på pappret är jag blott en frånskild trebarnsmorsa i förorten - sa jag att jag på grund av bostadsförsäljning och boende i hyresrätt inte hade så stora bekymmer där. Tyckte att jag kunde ge den hinten nu när han var så omtänksam.
Well well, nu är det gjort. Om tre veckor går jag in i uttagsfasen. Jag utesluter inte framtida jobb, men då ska det vara roliga gig, vilket i sig brukar betyda dåligt betalt. Hobbyjobb.
Men först ska jag landa dessa biverkningar, gråta i gruppterapi och hitta en lösning på mitt hår. Just nu ser jag ut som kärleksbarnet till en åldrad Judy Dench och Alfons Åberg. Kritvitt, glest och kort, de sorgliga stråna ligger platt mot huvudet med tydlig snedbena. Liite som en nazist i en åttiotalsfilm och han heter Heinz.
Åter till uppsägningen: Jag brukar ju bli rätt upprymd vid dylika episoder. Men förutom lättnaden i att ha samtalet överstökat kände jag ingenting. Jag blev först lite förvånad över detta. Men jag drar helt enkelt slutsatsen att jag allt sedan februari redan levt i frihet och avsaknad av arbetsrelaterad oro. Därtill ett sedan länge taget beslut att inte komma tillbaka. Själva uppsägningen var ju bara en teknikalitet som inte förändrar något i mitt dagliga liv.
Vid ett par tillfällen under min sjukskrivning har jag lekt med tanken på att ifrågasätta det beslut jag tog i början av året. Men det har räckt med att överhöra en väns jobbsamtal eller andras semesterpusslande (”jag tar vecka x och halva y så sparar jag en vecka till hösten”) för att jag ska avsluta den tankegången.
Vid något tillfälle behövde jag bara sätta mig i lotusställning, blunda och för mitt inre måla upp bilden av en outlookinbjudan med ämne ”Genomgång prospects” för att jag skulle släppa den tråden och istället välja den Kay Pollackska glädjen.
Jag har skissat på en vardagsstruktur inför hösten och eftersom ni verkar lapa i er vad skit jag än skriver om får ni den här:
- Ett massivt missbruk av sovmornar. Jag ska göra det till en princip att inte gå upp förrän barnen lämnat hemmet.
- Därefter uppgång, bäddning Lex Jordan Peterson, en kaffe och en promenad på minst 30 minuter helst mer.
- Pilates, dusch och fix (kläder, smink).
- Lunch och ev. studier (kommer att läsa humaniora 50%), kanske en liten lur.
- Långsam matlagning.
- En gång i veckan lunchträff med vän. Jag ska verkligen steppa upp på vänfronten i höst, har legat på latsidan under våren.
- En gång i veckan (minst) en okynnestur in till människobyn för att se fölk, om inte annat så för att handla på min favoritbutik Hemköp City.
Nivå två, eller körsbäret på kakan, är att bli bättre på evenemang. Jag skaffade i veckan appen Abundo för fri tillgång till överblivna biljetter till bio (dag och kväll), teater (ink genrep), standup osv.
Vidare tänker jag mig ett antal långhelger i Hudik innan vattnet fryser. Jag skaffade ett nytt batteri till elcykeln i somras så jag tar mig runt lätt. Hör hur optimistisk jag låter innan medicinerna satts in. Facit kanske blir att jag bara når till punkt ett ovan.
Hur skulle du skissa upp din vardag om den inte längre beboddes av ett heltidsjobb?
Mvh
EB
Vi lapar i oss allt guld du skriver! Hoppas verkligen att det inte blir så mycket biverkningar och smart med lite studier som kan distrahera och ge mervärde.
SvaraRadera/ Ingrid
Håller med ovanstående!
SvaraRaderaBygga saker, mer natur, lärande, stärka vänskaper och hitta nya, ta tag i saker som man vet är jobbiga (flygrädsla etc), goda rutiner, träna mer, laga mer mat från grunden och baka bröd, försöka säga ja och vara spontan med mera! Ett litet rys när man tänker på´t!
SvaraRaderaEB: Men du flyger ju inte? Aha…
RaderaNä exakt. Kanske inte PK att vilja börja flyga men det begränsar mig en del…
RaderaJa skriv så mycket du vill om din nya vardag!
SvaraRaderaMinus cancer och allt vad det innebär då och nu och framöver avundas jag dig. Jag har som vanligt efter en sommar börjat drömma om ett liv i frihet. Med två små barn och 41 år i egna kroppen är jag minst 9-14 år bort.
Jag skulle göra som din plan. Lägga till "leta blåbär i skogen" kanske.
/ P
Ja det är alltid en fröjd att läsa dina inlägg, du har ett så härligt sätt att uttrycka dig, så skriv på bara, om högt och lågt. Jag tycker din plan för hösten låter toppen.
SvaraRaderaAllt gott, bästa EB!
Grattis!
SvaraRaderaOj så tufft det låter med biverkningarna. Men ändå, vilken tröst att kunna vila i att ekonomin inte blir ett problem ovanpå det.
SvaraRaderaHoppas biverkningarna blir hanterbara. Vilken härlig fråga att grunna på! Förutsatt att jag var frisk, jobbfri och ekonomiskt hade mitt på det torra skulle jag nog lägga upp min vardag som följande:
SvaraRaderaVakna kl 7. Ta en kort morgonpromenad. Sen rejäl grötfrukost med massa egenplockade bär. Morgontoalett. Förmiddag med lite mer fysiska projekt i trädgården eller med huset. Lätt lunch (sallad eller soppa). Promenad. Eftermiddag vid datorn, skrivandes. Träningspass. Middag lagad från grunden. Handarbete och läsning på kvällen. Går och lägger mig ca kl 22 efter kvällstoalett, stretchning och fotbad. På helgerna skulle jag fokusera på social tid med släkt och vänner.
EB: Dagligt fotbad?
RaderaBer om ursäkt i förväg och varnar för dålig humor genom att se självklara kopplingar mellan uppräknade biverkningar och det helt "normala och vanliga" klimakteriet som många kvinnor förväntas passera medan normal funktionsnivå bör upprätthållas med ett leende på läpparna (lång mening med ev syftningsfel).
SvaraRaderaSpråkpolisen kommer inte att lämna din kropp/själ/ande (oklar hemvist?), har den en gång bosatt sig så finns den där. Som språkpolis med skarpa formuleringar kryddat med brutal humor är du en viktig person (ingrediens?) för omgivningen och du får gärna fortsätta formulera dig som viktig (oj, upprepning) underhållning för oss som följer din sida.
Må biverkningarna stanna i medicinburkarna och må du ta hand om dig och de dina efter bästa förmåga.
Och svaret på din fråga? Jag skulle ägna min tid åt trädgård/odling, skratta åt hönornas humoristiska livsstil, klappa katt, promenera hund, laga mat, baka och bjuda på vardagsmiddagar för att glädja andra. Inte ta mig själv på för stort allvar, något jag ofta hemfaller åt i mitt arbete. Känna mig mer rik av skörden som tas om hand än av den abstrakta siffran på ISK:en som jag såklart gottar mig i alldeles för ofta. Att hämta en burk vildhallonsylt från matkällaren och öppna den en vinterdag, den doften och upplevelsen är för mig definitionen av lycka.
EB: Nej nej, jag menar min externa resurs språkpolisen, lex äppleträd från förra inlägget.
RaderaEB: Och ja, håller helt med om att det är de vanliga klimakteriesymptomen. Skillnaden är att det sker på betydligt kortare tid än vid ett natuuurligt klimakterium och att de så kallade aromatashämmarna boostar det hela. Har fått tips om akupunktur mot ledvärk.
Radera2 timmar frukost, 2 timmar rehab(motion), lunch, 4 timmar nyttogöra... Mvh Magnus
SvaraRaderaJag tycker det bästa med att vara hemma är att man kan ta allt i sin egen takt och göra det man känner för. Det är en sådan lyx! Men med det sagt, har ändå en slags rutin utkristalliserats för mig.
SvaraRaderaJag valde att köpa mig fri från ett arbetsliv som jag inte längre ville vara delaktig i redan 2018 3 dagar efter att jag fyllde 52 år och jag har aldrig ångrat mig då livet har olika skeden och jag har arbetat mer än de flesta andra med arbetsveckor på för det mesta ca 60-70 tim/vecka under större delen av mitt arbetsliv som egen åkare och även som anställd chaufför.Jag är en väldigt lat och bekväm individ, men i och med att jag fick Diabetes 2 våren 2025 och även började ta Ozempic mot diabetes så har jag sedan mitten av juni 2025 till mitten av augusti 2026 gått ner 43,5 kg vilket är en viktnedgång med ca 38,3%.(Det är underbart att slippa vara hungrig och ha gått ner i vikt.)Jag bevakar börsen och ekonominyheterna på dagarna och promenerar oftast i ca 15-30 minuter efter varje måltid när det är fint väder så det brukar bli 4 promenader om dagen och igår den 14 augusti blev det 4 gånger som jag flanerade/promenerade i total ca 5,5 timmar.Jag är som en "Duracell kanin" och kan promenera nästan hur länge som helst.Jag reser ofta utomlands till sol och värme och då helst 3 veckor varje resa för att minska tiden som jag sitter på flyget.(Från december 2025 till december 2026 så kommer jag att ha rest hela 6 gånger till sol och värme och helst blir det till Gran Canaria på höst och vinter.)Gillar att köra både korta och långa dagsturer med bilen och jag gillar att hålla långa avstånd till framförvarande fordon gärna minst 5 sekunders avstånd för ökat säkerhet för mig och övriga trafikanter och jag hade gärna kört 100 mil om dagen varje dag då jag fortfarande tycker att det är väldigt roligt att köra bil trots att jag körde långtradare från det att jag var 19 år tills jag var 52 år.För mig var arbetet en hobby som jag fick betalt för tills det inte längre kändes som en hobby.Njut av varje dag med de små glädjeämnen du finner och som du gillar och uppskattar och för egen del njuter jag av ligga kvar i sängen när andra måste gå till jobbet och jag njuter av att duscha, se filmer på tv:n och hjälpa min vuxna dotter att bygga upp en egen "PENGAMASKIN" så att även hon kan köpa sig fri från arbetslivet om hon inte längre trivs på samma sätt som jag gjorde 2018 när jag var 52 år.Jag fyller snart 60 år så jag har ökat takten för att njuta av livet på många olikas sätt så som god och nyttig mat och jag trivs väldigt bra ensam även om jag även kan vara social så har jag inget större behov av att umgås med andra människor.Fördelen med att vara en ung pensionär är att jag numera aldrig stressar då jag har stressat mig igenom större delen av mitt arbetsliv.Jag gör bara det jag vill när jag vill och om jag vill och det som jag måste som t.ex diska, städa och tvätta.Jag önskar dig en trevlig helg och att du slipper allt för jobbiga biverkningar av dina mediciner och annat.Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaDet låter helt underbart och härligt inspirerande. Jag längtar till ett liv i frihet.
Radera