Arvsskifte

Det florerar för tillfället en del reklam där olika finansiella och juridiska aktörer erbjuder sig att rådge inför kommande arvsskiften. Eloge till Söderberg och Partners till vänster nedan som lyckas illustrera kommande död som om handlade det om solsemester på Österlen.

Jag blev nyfiken och klickade på länken men hamnade då i ett kontaktformulär som jag passade mig väldigt noga för. Att jag överhuvudtaget klickade på reklamen har väl att göra med att min prekära situation tidigare i år väckt mitt intresse för arvsskiften i allmänhet och mitt eget i synnerhet.

Anledningen till denna ökande marknadsföring är kanske ett resultat av att 40-talisterna nu börjar skifta arv. Det verkar som att den gängse inställningen är att hellre ”ge med varm hand än kall” så som boomer-influencern Amelia Adamo uttryckte det i samband med att hon förde över merparten av sina tillgångar till barn och barnbarn. 

Jag ser det också bland vänners föräldrar som börjat sälja övertaliga fastigheter och föra över kapital storlek större till sina barn. MV:s pappa går direkt på barnbarnen och överför 10 000 kr vid födelsedag öronmärkta till insats första lägenhet. Det är som att en sorts ekonomisk dödsstädning äger rum varför jag för tillfället får en del frågor från sagda vänner: "Om jag ska investera ett större belopp, hur och när ska jag göra?". (Executive summary: Indexfonder, så snart du kan, försök inte tajma börsen).

Bidragande till arvsskiftestrenden är kanske också en ökad oro för återinförande av arvs- och gåvoskatt. Det var ju bara drygt tjugo år sedan vi hade sådana och 40-talisterna har det i färskt minne. Det blir ju inte bättre av att V gjort sitt bästa val någonsin. I skrivande stund slutet av september är det fortfarande oklart vem som kommer att regera med vem och var ministerposterna landar. Men om V:s dröm skulle bli verklighet hamnar vi ett steg närmare Finland där arv över 30 000 och gåva över 7 500 Euro beskattas med upp emot sjutton procent.

Nu verkar ju S mer försiktiga i frågan och även om det också där finns krafter som gärna hade sett återinförande av båda skatterna så är det långt ifrån ett S-vallöfte. Men OM frågan börjar dyka upp på agendan kommande mandatperiod är det kanske dags även för min generation att börja skifta nedåt, förutsatt att barnen är tillräckligt stora. Vet inte hur sådant funkar vid ändringar. Om ett återinförande av gåvoskatt införs säg 1 april ett år, kan jag då ge gåva under mars som inte beskattas eller blir det retroaktiv beskattning?

Själv funderar jag mycket på det här med gården i Hudiksvall. Jag hoppas ju att jag driftar stället i några decennier till men en dag kommer jag att behöva lämna vidare till nästa generation. Men som läget var i februari visste jag ju inte detta och jag ägnade en del nattetimmar åt att vrida och vända på frågan. 

Att skapa någon form av stiftelse verkar alldeles för krångligt. Samägande är jag principiellt emot då det enligt vad jag uppfattar alltid verkar bli strul. Jag ser helst att den med störst intresse och fallenhet (händighet) tar över med ekonomisk kompensation till övriga. En symbolisk kompensation då eftersom den nye ägaren även den kommer att behöva en slant för såväl drift som underhåll, även om jag hoppas ha gjort de mest kostnadskrävande sakerna av typen takbyte gammelhus och ny infiltrationsbädd innan nästa generation tar över. 

För det är ju långt ifrån "högsta vinsten" att ärva ett ställe av detta slag. Det är en betalningsförpliktelse in eternum och kräver dessutom rätt mycket manuellt kroppsarbete. Något mina barn hittills visat rätt svagt intresse för.

Jag står inte i begrepp att formulera testamente här och nu, men det skulle vara intressant att höra hur ni hade resonerat. Och vad tror ni om arvs- och gåvoskatten?

Mvh
EB

5 kommentarer:

  1. Om arvsskatt kommer på tal, så finns ju en möjlighet att lämna Sverige för gott. Om landet har politiker som finner en sista plundring värt, då är det över för Sverige och det säger isåfall mycket om hur illa landets förfall är. Redan nu ser vi hur Sverige inte ens klarar ut att hålla ett demokratiskt val utan omfattande fusk. Det är riktigt illa redan.

    SvaraRadera
  2. Arvs och gåvo skatten tror jag inte man rör.
    Testamente: kan behöva uppdateras regelbundet.
    Symbolisk kompensation tror jag som lekman kan innebära framtida risker.
    ”Tala med en jurist” är en vanlig rekommendation, säkert värt pengarna.

    SvaraRadera
  3. Jag tänker också ganska mycket ”varm hand” här. Om man ändå vet att pengarna en dag ska vidare finns det något logiskt i att låta dem göra nytta när mottagaren faktiskt behöver dem, snarare än att optimera för största möjliga kvarlåtenskap. Vi vet också att värdet av pengar minskar med ökande ålder - man kan helt enkelt göra färre saker vid olika åldrar. Skidsemester eller New York Marathonresa.
    Gården tycker jag däremot är knepigare. Där ärver man ju inte bara ett värde utan också ett ansvar, kostnader och en massa arbete. Om något av barnen verkligen ville ha den hade jag nog försökt lösa det ungefär som du beskriver. Men om ingen visade något större intresse tror jag faktiskt att jag hade varit ganska pragmatisk: sälj gården och fördela pengarna istället. Det känns bättre än att lämna vidare något som mest riskerar att bli en plikt.
    Arvs- och gåvoskatt lär säkert dyka upp igen som politisk fråga förr eller senare. Och skulle det börja se konkret ut misstänker jag att principen om varm hand snabbt blir ännu populärare.

    SvaraRadera
  4. Allt detta är knepigt, och finns nog ingen generell lösning som passar alla. Men att planera skiften kan både spara pengar och förhindra tvister, men även skapa tvister. Dina tankar om gården som en privat variant av fidekommiss där utöver fastigheten även kapital för framtida underhåll avsätts till en arvinge och övriga får en symbolisk summa tycker jag bäddar för framtida avundsjuka och splittring. Jag tror mer på att var generation får göra sina egna värderingar. Arvingarna kanske inte ser det sentimentala värdet i att behålla tidigare generationers fastigheter och säljer direkt. Eller tvärt om att de vill behålla och förvalta tillsammans. Eller en blandning där någon/några köper ut andra. Med det bör vara deras val, inte något som styrs av tidigare generation. Är barnen unga nu kan deras värderingar och prioriteringar även förändras framöver. Men finns inte kapital att ekonomiskt rättvist fördela arvet så tror jag att samägande eller försäljning är de mest rimliga vägarna för att inte skapa framtida splittring.

    SvaraRadera
  5. Skatt måste in för att bekosta samhällets ökande utgifter, kanske oförändrade i förhållande till BNP. Skall ju bekostas av skatteuttag. Ökad fastighetsskatt verkar ju vara ekonomernas favorit, kanske är den mest trolig. Mitt eget ointresse för föräldrarnas stuga är oförändrat genom åren, har aldrig varit min dröm. Enklast skulle vara om min pappa sålde den innan men annars får jag göra det efter.

    SvaraRadera