Husesyn 2: Kök

På samma sätt som vardagsrummet fyller två funktioner (umgänge och arbetsplats) ska köket rymma två diametralt motsatta aktiviteter: Intag föda samt sömn (för mig). Varför så knasigt? För att jag flyttat till tre rum och kök och jag har två tonåringar som behöver eget rum mer än jag. 

Dessutom bor de på annan adress två av fyra veckor, och då kan jag slagga i någon av deras sängar. Jag skriver detta eftersom de inte läser bloggen, annars hade de blivit skogstokiga. Men av rättviseskäl delar jag min tid mellan 15-åringens och 17-åringens säng. 

Första gången jag var inne i detta kök på visningen slogs jag av hur stort det var (tror det är 16 kvadrat). Rent tekniskt är det det största sovrummet och jag tycker inte att det finns någon motsättning i att här ha såväl matbord som bäddsoffa. Bäddsoffan är ju också bara bäddad kvälls- och morgontid och ofta har jag hunnit bädda ur den innan barnen vaknat. Gäster älskar soffan och hamnar ofta just där med orden: "Man borde skaffa en soffa till köket".

Bordet köpte jag också till förra flytten och det går att lägga i iläggsskiva vilket ger plats för 8-10 gäster. Ett optimalt format hade ju varit ett runt bord med iläggsskivor, men jag är inte riktigt där än, jag är för fäst vid det gamla bordet. Dels för att det är så funktionellt, men jag gillar också det ljusa trät som på feng shui light-manér lättar upp de grå, kala väggarna. 

Kök dagen efter inflytt

När jag flyttade in började jag med att möblera med det jag redan hade. Exempelvis den stora, mörkgrå matta som i tidigare boendet låg i rummet. I den lägenheten passade den bra, eftersom väggarna var ljust ljust rosa och rummet flödade av dagsljus och ljusa möbler. Men när jag nu möblerade det gråmålade köket med grå matta, grå soffa, grå stolar, grå duk, mörkblå gardiner och trist takbelysning fick jag knappt luft. Det kändes som en cell. Inte ens Josef Franks "Fåglar" som väggbonad fick känslan att släppa, varför jag gjorde en del förändringar. Som inbegrep shopping. Följande införskaffades:

- En mindre matta i naturmaterial (sisal?) som visade mer trägolv.

- Bordstabletter i linneimitation (25 kr styck på Jysk) istället för grå duk (mer synligt trä).

- Ljusgrå, lättare mörkläggningsgardiner som smälter in i väggarna (Ikea).

- Fönsterlampor i naturmaterial (bambu?) som kastar ett härligt sken över väggar och tak kvällstid. 

Kök efter

Min sovhörna

Jag blir lycklig varje gång jag äntrar köket, särskilt soliga dagar. Det känns som att jag bor i en fyr. Jag har aldrig bott så här högt upp i ett hus (tre våningar) och jag har utblick i tre väderstreck. Därtill är huset helt ljudisolerat såväl utåt (man hör ingen trafik) som mellan lägenheterna. Vilket är skönt om man likt jag har barn som bråkar i falsett. 

Några ord om mönsterkakafonin i ovan bild. Det kanske inte känns helt intuitivt att blanda tre mönster ("Manhattan" på kudden, "Fåglar" på tyget och "Celotocaulis" på lampskärmen) men då måste jag påpeka att DET SKA VARA SÅ. Det är bara att gå in på Svenskt Tenn och se deras show rooms. 

Vän av ordning kan nu referera till inlägget om vardagsrummet där jag dissade för många mönster. Till mitt försvar säger jag att a) Mina köksmönster är koncentrerade till liten yta i ett i övrigt avskalat rum och bildar på så vis en fokalpunkt och b) Konsekvens är för töntar.

Jag spinner dessutom vidare på Manhattan i en bricka ställd i det utrymme som finns under ett köksskåp, dessvärre stilmässigt illa matchad med en kruka jag lånat av mamma som jag förvisso gillar, men som är lite för pastellig för att matcha primärfärger. 

Jag passar på att tipsa stockholmare om att gå på Liljevalchs innan 12 januari och se "Svenskt Tenn: A Philosophy of Home", en av de bästa utställningar jag varit på där. Den är även barnvänlig i det att man byggt upp en mängd interiörer i miniatyrformat, så det är som att gå och glutta in i dockhus. Det är också en hållbarhetsfest och man förstår varför prylarna är så dyra: Tygerna screentrycks, glaset handblåses, möblerna karvas av små familjesnickerier runt om i landet. Svenskt Tenn är skönhet, hållbarhet, tradition, design, filosofi, altruism och konsthistoria, som ett dyrt kinderägg för tanter. Skapat av en västgötakvinna i konstnärligt samarbete med en österrikisk man, idag en stiftelse. 

De förra hyresgästerna hade en mikro i ovan nämnda nisch (yes, nu hoppar jag tillbaka igen). Personligen anser jag att [fristående] mikros är själadödande, så jag gömde den uppe i ett överskåp där den får stå och skämmas. Jag vet inte om ni minns att jag köpte en begagnad mikro på Blocket när jag flyttade sist. Den var rostig inuti och knapparna är på finska. 

En nackdel med lägenheten är att den med ett undantag (det andra köksfönstret) har smala fönsterbräden. Det är omöjligt att ha stora krukor i fönstren, vilket är en sorg. Ovan har jag försökt göra det bästa av situationen och grupperar två krukor och en av min sons skulpturer i triss. Detta enligt Lex Frida Ramstedts "Handbok i inredning och styling". Kanske Sveriges bästa inredningsbok? Nu såg jag dessutom att hon utkommit med en ny: "Handbok i möblering" som definitivt hamnar på min julklappslista (tag notis mamma).

Vad mer finns att säga om köket? Jag är ju stor fan av fria bänkytor, eftersom ett kök ofta är utrustat med fiffiga förvaringslösningar av typen skåp och lådor för sådant gemene man gillar att ha på full display framme såsom smaksättare, byttor med köksredskap, diverse mög etc. Vilket är kontraproduktivt då dessa saker såväl hindrar lustfylld matlagning som att de samlar damm och flott. Men jag har i detta boende beviljat ett undantag nämligen ett knivställ. Kicking and screaming, då jag ogillar den typen av kolosser man såg i varje svenskt hem under 80- och 90-talen, ni vet vilka jag menar:

Jag ogillar dem av flera skäl. Dels det uppenbara: Att de tar mycket plats. Dessutom tycker jag att de är pretentiösa: "Se på miiiig, mästerkocken, jag måste ha mina verktyg i en friktionsfri kloss!". Sen vet ju ett barn att display av knivar är dålig feng shui, särskilt om eggen är synlig som på de där magnetlisterna folk envisas med att dra upp på kaklet vid spisen. Jag har också en mycket osmaklig historia om en väns knivblock, en händelse som utspelade sig i Hongkong för runt tio år sen. Låt oss säga att de små springorna är perfekt BB för kackelacksmammor.

Men, efter att ha kunnat konstatera att mina knivar har en tendens att slöa till sig i kombination med att jag har ont om lådutrymme att lägga dem i, har jag nu fallit till föga och skaffat mig ett magnetiskt knivblock i trä. Eller block och block, det är en rätt tunn skiva i akacia. 

Man lägger bara kniven mot skivan och kan välja att låta eggarna vetta mot väggen, vilket är en något förmildrande omständighet ur ett feng shui-perspektiv. Dessutom tar den mindre plats än den huggkubbe till knivblock jag växte upp med. Inte i. Hade jag vuxit upp i ett knivblock hade jag varit kackelacka. 

Nog om köket. Kreativ input?

Mvh
FruEfficientBadass