Ett poetiskt inlägg från Gnetar-Greta

En kort presentation av mig, Gnetar Greta: 50+, sambo, mamma till tre vuxna barn och mormor till fem barnbarn. Jag bor i glesbygd med närhet till skog, fjäll, orörda älvar och magiskt norrsken under vintern.

Om jag börjar grubbla så blir jag såå sur över att jag är sen (sist) på bollen med att spara pengar på andra sätt än sparkonto och gammal kaffeburk. Jag ogillar att vara sur så därför grubblar jag inte utan fortsätter att leva som jag alltid gjort. På det sättet som är en del av mitt DNA. Sparsamt. Att jag satt in en slant och att det varje månad ska dras en summa från mitt konto till detta nya i mitt liv känns superspännande! Sen är det kanske mina barn som får njuta frukten av detta, vad vet jag. De är ju mina favoritpersoner så det kunde vara värre. Det kan det alltid.

Jag halkade in på detta när jag bestämde mig för att arbeta halvtid ett drygt år för att få mer tid till det jag tycker om att göra samt att tillbringa mer tid med familjen och även kunna hjälpa min mamma som börjar bli till åren. Innan jag gick ner på halvtid och kunde njuta (en lön är ändå bättre än ingen lön…) av att få drygt 13 000 kr före skatt i lön, så gick jag igenom mina fasta utgifter. Några samtal och mejl senare hade jag kapat utgifterna med ca 1500 kr/månad. Försäkringar, abonnemang, hjälporganisationer m.m, många bäckar små justerades och blev till en 1500 kronors å.

Läste böckerna ”Ut ur ekorrhjulet” (Oskar Lindberg och Maribel Leander Lindberg) och ”Jag lämnar ekorrhjulet” (Åsa Axelsson). Man skulle nästan kunna tro att jag ville lämna ekorrhjulet, moahahaha! Mitt ekorrhjul snurrar dock inte så fort jämfört med många andras, inte minst de bloggare jag börjat läsa, men det hindrar inte att jag vill vara dirigent i mitt eget liv. Och för mig är livskvalitet till stor del det som är ett sparsamt och hållbart liv.

Att baka sitt eget bröd, plocka skogens och myrens alla bär, göra sylt, saft och frysa in för kommande behov. Att stycka, paketera och frysa in älgkött som min sambo kommer hem med under älgjakten, det är sann rikedom. Att äta röding som vi fiskat uppe i fjällen tillsammans med mandelpotatis från vårt eget potatisland, inte många restauranger slår den måltiden.

Det är väl egentligen det allt handlar om, att man har möjlighet att välja hur man vill leva sitt liv när man nått FIRE. Och om det skulle inträffa för mig så fortsätter jag nog precis som nu. Kanske jag ger mig på surdeg och lär mig att sticka också.

Det är onsdag när jag skriver detta och nu har jag lagt ärtor i blöt för imorgon är det ärtsoppa och pannkakor, det är sen gammalt.

Tack för all inspiration fru EB och alla andra som jag hittat via denna blogg!

Frugalt boende

Jag har ju haft mailkontakt med en del av er sedan flera år tillbaka. Ibland boomerangar det tillbaka ett mailsvar flera år efter det första och det är alltid kul (särskilt när mailskrivaren i fråga berömde min humor). Nedan en konversation som startade för tre år sedan på temat boende:

Hannibal Lecter skrev för några år sedan:

"I och med att du öppet berättat om att ni flyttar från hus till lägenhet, tänkte jag höra mig för om det då vi är på väg till hus från lägenhet. Jag är några år yngre än dig (medicinsk ålder alltså, mental ålder mycket äldre baserat på min bristande humor i jämförelse) med småbarn och vi har länge spanat på villa livet. I valet mellan boende får jag göra lite avkall på sparkvot (känns ok i sammanhanget då sparkvoten är på en bra nivå). Från din erfarenhet av att bo i både hus och lägenhet vad är det stora skillnaderna? Ekonomisk har du berättat en del om att det är dyrare, kan du utveckla det lite så jag förstår vilka delar som kan komma och kosta, samt andra aspekter än ekonomiska du vill lyfta fram som skillnad mellan hus och lägenhet?"

Jag svarade:
Det är så lätt att stå utanför och berätta för någon att gör si och gör så, men så funkar ju inte fölk. Det vore som att jag kunde säga till mina barn att bli inte fulla eller ligg inte med gycklare, de måste igenom skiten själva. Så självklart ska ni ha hus, få det ur systemet bara så att ni kan flytta tillbaka till den undersköna lägenhetstillvaron sedan utan den där gnagande FOMO-känslan sen.


"Jag skulle säga att det stora slukhålet med hus är alla de där "projekten" som kan äta upp precis allt, allt, allt sparutrymme. Man drabbas av kvarterspsykos och ska bygga veranda precis som grannen, isolera förrådet eller skaffa markiser för 80 papp eller annan idioti som en annan höll på med. Kan man köpa ett hyfsat energisnålt hus med lite renoveringsbehov PLUS att man har psyket att avhålla sig från sådan skit, då har man absolut möjlighet att kombinera hus med hög sparkvot. Särskilt om man, till skillnad från 90% av svenne banans, också kan bo i huset under de fina månaderna istället för att imperativt dra på spaniencharter. Jag skulle nog fått panik i somras i vår lägenhet om vi inte haft lantstället eller annan vattennära asyl."


Hannibal svarade:

"Känner igen en del 'fenomen' du nämner. På allt för nära håll tyvärr. Mina föräldrar bor i ett lugnt sommarstugeområde, där det varit lugnt och stiltje under många år. Sen för något år sedan skulle någon bygga garage, och kort efter det börjar nästa granne (eller gubbe, för det är alltid gubbarna) bygga garage, och dennes granne skall ha ordentlig altan, en tredje bygga ut huset och till råga på allt skall mina föräldrar nu bygga attefalls. Why god why!? Fanns inte på kartan för några år sedan, men det vattnas väl i munnen på gubbarna när de ser maskiner och verktyg hos sina grannar. Njut istället av lugnet gamla päron, men näe, här skall byggas. Klart alla måste prova och lära sig själva, eller igenom skiten som du uttrycker. Alltid lär man sig något, hur det än går.


Den intressanta röda tråden igenom husdiskussionen tycker jag är att ju mer pengar du lägger ned, ju mindre tid får du över. Skall det byggas skall det hittas material och snickras, alternativt leja ut det, men det kräver oxå sin tid. Ju mindre pengar man lägger ned på allehanda projekt desto mer tid över för familj och annat man själv väljer. Och ju mer pengar du bränner på semester, desto mindre tid. Billig semester (eller hemester som det modernt heter) ger mer tid. Jag försöker prioritera en del på tid (hus är kanske rent ur den aspekten det sämre valet mot lägenhet, men det finns andra aspekter att bejaka oxå)hur som haver, jag vill inte blocka all tid genom att hålla mig sysselsatt med projekt 24/7 och inte ha tid till annat än jobb, sova, projektera. Men, kanske lätt att säga nu, svårare senare när man väl är där och drabbas av den allt för vanliga kvarterspsykosen."


Sen gjorde vi ett uppehåll i vår konversation i några år och för några veckor fick jag följande uppdatering:

"Update några år senare. Vi flyttade till hus. En granne frågade två veckor efter vi flyttat in: ”vad blir första projektet, bygga ut altan eller byta kök?” :)

Än så länge inget av det som frågades om gjort. Har målat några rum inomhus i samband med inflyttning. två rum kvar att måla, men de kommer kanske inom 2-3år. Förstår mycket väl de du nämnde om kvarterspsykos. Har ett par nyinflyttade på granngatan som redan (2 månader in i sitt ny hus) tagit in ritning på utbyggnad. Andra gör nytt golv i badrum, någon byter kök på löpande band. Får väl ha insikten att man behöver renovera någon gång, men som jag skrev tidigare så prioriterar jag tiden allt för högt för att sysselsätta mig med slentrian projekt, eller projekt för projekterandes skull, det äter så mycket tid. ”House renovate eats time for breakfast”, för att parafrasera på corp bullshit frasen ”execution eats strategy for breakfast”. Jag skall fortsätta prioritera tid så långt det går. Alla får energi från olika saker, vissa från att lägga ned energin i att fixa det som ej är trasigt, andra från att ha tid att välja vad man vill göra eller bara vara. Så tack för tipsen. Att få fallgroparna utpekade var toppen. Och igenkänningen i det du varnade för är ju ändå väldigt rolig."

Igenkänning någon?

Mvh/
FruEfficientBadass

Läsarmail: Vem tjänar på att vi jobbar heltid?

Jag vill tacka er alla som skickat gästinlägg. Förutom att det avlastar min hjärna ger det bloggen en mosaisk lyster och jag älskar vart och ett av inläggen, såväl de mer jordnära som de filosofiska. Nedan ett av de det senare slaget, från Anna Andersson på Storgatan 1 i Stadsköping:

"Både jag och min respektive har de senaste åren varit sjukskrivna på heltid. En av oss var utmattad, den andra fick en potentiellt livshotande sjukdom.

Nu när vi kan arbeta igen, förefaller heltid vara slöseri med livstid. Nu ser vi tydligare vad vi förut valde bort utan att vi förstod det. Deltid, däremot, funkar utmärkt. För att överleva på sjukpenning är sparsamhet nästan nödvändigt. Nu bara fortsätter vi på samma spår.

För vem tjänar på att vi jobbar heltid? Det är faktiskt dyrare (ping ekorrhjuls-Åsa)! Nu, däremot, hinner vi äta bättre, alltid förhandla låneräntan varje år, och vi orkar ägna oss åt varsin hobby. Och hålla koll på pensionskapitalet. Det orkade jag inte förr!

Ja, vem tjänar? T ex jobbskatteavdraget har ett tak. Och det lönar sig dåligt att tjäna mer och mer eftersom skatten ökar. Staten, däremot, tjänar bra på heltidsnormen och all konsumtion. Gud förbjude att vi alla skulle klara oss på deltidsinkomster! Det är nästan alltid man inbillar sig att det är en skyldighet att jobba tills man stupar. Men gör inte det är du snäll, för om du blir sjuk så är det i första hand ditt eget problem. Att du inte pallade trycket.

Jag vet inte om vår modell är deltids-FI, ett tyst uppror mot systemet, eller om vi helt enkelt bara gör som folk gjorde förr i tiden, innan löpande bandet - jobbar så lite som vi behöver för att klara oss (Ping Adam Svanells bok).

Lite roligt är det också att folk blir provocerade. Mötte en ytligt bekant, nämnde att jag arbetar deltid. Reaktionen?

"Ojdå, har du blivit permitterad?"

Fniss, "har du blivit permitterad". Ja, av vilket annat skäl vill man egentligen avvara en stor del av sin vakna tid till att inte sitta med sin häck på en kontorsstol och se åren gå. Reflektioner på inlägget?

Mvh/

FruEfficientBadass