Ner i gruvan - jag börjar jobba

Jag har ju sedan jag lämnade gängse yrkesliv 2018 jobbat till och från. Deltid som reporter, en kort karriär inom fast fashion (där man trots sin på ytan miljömedvetna profil var besatt av dagens försäljning och obekymrat slängde emballageplast i brännbart eftersom ”vaktmästar’n tyckte det var enklast”, läs mer om greenwashing inom modebranschen här) för att avrunda med en ledsagartjänst på timbasis. Det har försett mig med en skön krockkudde och det man hos svenne banan refererar till som Guldkant på Tillvaron. 

Under sommaren började det emellertid stå klart för mig att guldkant inte skulle täcka smör för 60 kronor paketet eller el för fem spänn kilowatten. Jag kunde visserligen valt att öka upp timmarna som ledsagare men det hade gjort marginell skillnad givet den låga timlönen. 

Rent teoretiskt hade min ISK även i detta läge kunnat brygga över till tjänstepensionsålder. Det känns bara så trist att sälja i låg börs och se sitt nest egg krympa för varje månad. I september började jag söka. Och mötte ett par utmaningar. 

1. Det kryllar inte av jobb i Hudik. Såvida du inte är montör eller sjuksyrra. 

2. Det är, upplever jag, fler som söker per tjänst idag än när jag var inne i cirkusen sist. Jag har sökt jobb både i Hudik och Stockholm och en del Stockholmsföretag avslog redan dagen efter skickad ansökan med motiveringen att de "redan fått 200 ansökningar och tvingats stänga intag". Och det handlar då inte om prestigefulla uppdrag utan typ Key Account på limbolag i Jordbro.

Jag kom ganska långt i en process i Stockholm. Ett så kallat hybridupplägg där jag kunnat veckopendla några dagar i veckan, men där föll jag på mållinjen. Väl tillbaka var jag på intervju hos ett Hudikföretag och i mitten av oktober blev jag erbjuden jobb. 

Hudik är stort som en ärta så jag säger pass på typ av företag och tjänst. Lönen är helt ok för att vara ej Stockholm och arbetet erbjuder personligt svängrum.

Så. När ni läser detta är jag igång igen. Mitt första heltidsarbete på drygt fyra år. När jag 2018 berättade att jag skulle dra ur pluggen höjdes varnande fingrar: "Tänk om du måste börja jobba igen, då är det inte helt lätt att ta sig tillbaka med ett håååål i cv:t!" Facit: Det gick ändå.

Tricket är att motivera sitt hål. Jag har ju de facto pluggat under drygt två år (motiverat av gröna vågen-drömmen som ju är sanning) för att därefter extraknäcka. Jag har också egen firma för att kunna redovisa bokintäkten och den går lätt att haussa. 

Så betänk detta om du står i begrepp att sluta jobba: Det går att återvända. Se gärna till att ha en livlina som kan användas till att kitta igen cv:t om situationen så kräver. En fempoängare på högskolan (du behöver ju inte göra tentan), ett extraknäck? 

Eller kanske firma: Verklig eller fiktiv, ingen kommer att kontakta bolagsverket för att kontrollera att du verkligen har en. Om det mot förmodan blir besvärliga följdfrågor på egen verksamhet kan du säga att du för enkelhetens skull gått via Cool Company eller annan frilansfaktureringstjänst. Ska de då begära ut din senaste inkomstdeklaration för omsättning, don't think so. De orkar ju knappt läsa ditt cv.

Så nu går bloggen in i en ny fas: Den där jag är åter i yrkeslivet. För hur länge vet jag inte. Tills saker har lugnat ner sig på världshaven. Ett par-tre-fyra år? Jag kommer inte jobba heltid till ordinarie pensionsålder, det är en sak som är säker. IGMR sa att han såg fram emot bloggen i work mode, hoppas ni gör detsamma. Vi ses i gruvan!


Mvh/
FruEfficientBadass

Andra läsarberättelsen

I ett tidigare inlägg bad jag om era egna FIRE-berättelser och här kommer nummer två, en riktig FI-macho-historia om du frågar mig. Jag skrev tillbaka och sa att i regel är det fall som nedan som hamnar i offerall (trademark Sparo) hos Lyxfällan. BJ visar hur man trots stora motgångar kan vända skutan. Här kommer hans berättelse, enjoy!

HUR BÖRJADE DET
Det började för min del med en fet smäll. Jag åkte på en grav vattenskada i min fullbelånade kåk. En vattenutkastare hade vid nybyggnation -78 monterats uppochned, o efter decenniers cykler av vinter till sommar hade kopparröret antagit formen av en ballong, som till slut spruckit. Bara den sista månaden innan upptäckt hade 70 m3 vatten extra gått ner i grunden och upp i väggarna. Läckan hade dock pågått åratal innan upptäckt, då bara i mindre omfattning.

Försäkrings- o skadebolag inkallades och man kunde pimpla i ett testhål i golvet samt innerväggarna hade svartmögel 1,5 meter upp. Syllarna som huset vilade på var i princip ruttnat, mosat fnöske. Evakuering på dagen med två kassar kläder och datorn för mig fru och två barn. Detta var 2012, året som mayaindianerna spådde mäsklighetens förintande. De hade enbart delvis rätt.

Sedan började eländet på allvar. Det var knepigt nog att sy ihop livet boende i lånad husbil, lånad lägenhet från vän, hotell, en lånad sommarvilla under vintern, en kåk i annan kommun två kommuner bort och slutligen en liten lägenhet i nämnda kommun. Samtliga dessa boenden betingade 12-12.5k i månaden, lyckligtvis med försäkringsbolagsstöd.

Under tiden drabbades jag av sjukdom, först fysisk pga det upprivna möglet antar jag, sköldkörtelsinflammation som höll på att ta kål på mig innan de hittade vad som var felet efter en dryg vecka inlagd. Sedan senare, psykisk, då jag åkte på utbrändhet samt panikångesttacker då försäkringsbolaget ansåg skadorna var för stora för en vattenskada (?!) och vägrade ersätta. Jag var ej dummare än att jag insåg lägets allvar.

Det var över ett års juridisk strid innan jag genom att ha den stora turen att vara vän med två byggnadsingenjörer som stred för min sida fick rätt och huset fick en i princip nybyggd nedervåning inifrån och ut efter 1,5 år. Men då hade frun sedan ett tag ledsnat o lämnat och jag hade under denna långa tid i kappsäck o som sjukskriven haft det fulla ansvaret att spara ihop 120 000+ för självrisk och rörmockarjobb. Brytpunkten för att få rörmokeri ersatt var 30 år. Kåken var ett par år över det. Inte en krona på sparkontot fanns innan. Jag hade iaf överlevt ekonomisk armageddon och en högst reell risk att hamna på gatan med endast ett maxat huslån på fickan.

VAD GJORDE JAG FÖR FÖRÄNDRINGAR

Jag insåg hur fullkomligt vansinnigt oansvarig jag varit tidigare. Levt från månad till månad utan att bygga någon buffert överhuvudtaget. Under min tid i kappsäck hade jag varit tvungen att strypa ner på nästan allt som ej var nödvändigt för att trots den osäkra utgången kunna betala kostnaderna som skulle komma att falla på mig om renoveringen skulle bli av.

Jag tvingades bli frugal helt enkelt! Jag tyckte långt från den biten var det jobbiga i situationen så jag beslutade mig för att ej växla upp mina utgifter nämnvärt väl tillbaka under mitt egna kära tak, utan jag kunde gott i princip fortsätta på den inslagna vägen, men kanske nu iaf unna mig något gott till helgen.
  • Jag strukturerade upp ett automatiserat sparande.
  • Jag lovade mig själv att här skulle jobbas, med mål 1 att betala av hela huslånet och billånet.
Under några år jobbade jag inte deltid, halvtid eller heltid, jag jobbade alltid. Ofta innefattande iaf en helgdag i veckan och pass från 9 till efter midnatt var snarare norm än undantag. Jag hade ett hyggligt bra betalt jobb som ingenjör inom telecom och arbetsuppgifter saknades aldrig. Samtidigt med detta började jag ta åt mig sidouppdrag inom politiken och startade upp en lokal förening. Jag jobbade fokuserat mot mitt mål, och även om jag nu i efterhand kan se det smått galna så trivdes jag bra och led ej alls. Under denna perioden kunde jag lägga undan multum, rekordet för ett år var sparkvot på 76%.

SÅ HÄR INVESTERAR JAG
Idag är min inkomst mycket, mycket lägre, och mitt sparande har fått följa med på den resan. Jag är en försiktig general, automatiserat sparande i tio olika indexfonder, spridda geografiskt och branschmässigt.
  • 5000 kr/månaden fondhandlas på detta vis plus överskjutande på rent sparkonto.
  • 400k sitter på 2års bundet fasträntekonto till runt 2%, skrämd av corona mm.
  • 150k på sedan länge avslutat IPS. Dessa fanns redan vid resans början, men dessa kan som bekant ej kommas åt innan man fyllt 55.
  • Lite andra punktinvesteringar, ett par inköp av fysiskt guld, ett inköp av min drömklocka, som sedan dess mera än dubblats i värde. 
  • Inköp av instrument har även gett avkastning i form av betalda spelningar.

MITT LIVSMÅL

Rent ekonomiskt o även lite annat, en tvåstegsraket:

Mål 1: Amortera bort alla lån, fullbelånade kåken, ganska billiga begagnade bilen.

Detta uppnåddes början av 2017, och jag firade utan skam med en fin bit argentiskt kött med min nya kvinna på lyxresturang i länets residensstad. Lättnaden jag kände och känner är så värd alla alternativa vinster jag kan ha gått miste om genom att inte investera tuffare istället för amortera. Ändrade inget alls i levernet jag var nöjd med.

Den fina köttbit med tillbehör som firades med på kvällen huslånet betalats av.


Mål 2: Ha pengar på banken att kunna göra vad jag vill fram till pension.

Detta mål är på ett vis ej uppfyllt utan pågående, för jag har ej tillräckligt med pengar för att även med mitt nya frugala leverne klara mig till pension. Jag är idag 50 år gammal, och mina sparade pengar räcker för att hålla mig flytande i min nya, som jag ser det helt ok levnadsstandard (har det bra, har det jag behöver och saknar inget, upplever att jag inte är gniden vare sig mot mig eller vänner) en smula över 6 år, långsamt i ökande. Tänker man på ett annat vis så är målet uppfyllt redan nu, för jag gör vad jag vill.

Lönearbetar ej längre. Studerar ett ämne som intresserar mig på heltid, webutveckling o programmering, distans genom AF. Inga studielån. Jag plockar hem lite inkomster var månad genom att sitta i politiska kommunala nämnder, samt som nämndeman vissa dagar i Tingsrätten i länets residensstad. Kommande mandatperiod har jag även anmält intresse för att ställa upp i regional politik. Allt detta är sådant jag vill och brinner för och skulle inte vilja lämna en endaste sak därhän för att istället rulla tummarna och köpa hattar.

Extramål: Resa o se sig om är alltid kul! Även om jag jobbat i Estland, Brasilien o Kina samt besökt 15 andra länder i rena nöjesresor eller i politikens tjänst så vore det synd om jag inte skulle känna att jag kunde kosta på mig det någon gång mellan varven ibland. Det behöver ju inte kosta skjortfabrik, London har jag bara mellanlandat i, några dagar där lockar. Prag. Paris. Budapest. Rom. Enkla turer i vårt egna sköna land eller våra lika fina nordiska grannländer.

MINA TRE BÄSTA SPARTIPS

1. Nu får du kamma dig! Nej, men klippa dig! Gud vet hur mycket pengar jag sparat på ett enkel kit med hårtrimmer och frisörsax. 400 kr för många år sedan, och redan från ruta ett insåg jag att det där med att klippa sig själv varken blir bättre eller sämre än hos dyra frisören. Dessutom för mig som har kalufs som växer som ogräs är det jätteskönt att kunna ta när det behövs o andan faller på, till skillnad mot att krångla med att boka tid. Har du en sambo eller vän närvarade så kan ju du be dem ta det sista babyfjunet i nacken, det är det enda som är lite bökigt. Även ett utmärkt sätt att byta tjänster, jag klipper dig gärna, har ett decenniums erfarenhet, du är ju duktig på detta andra som jag är kass på.


2. Tänk över vad du har och vad om något du behöver. Sälj av det som ej bär sitt värde för dig. Jag sålde nyss en lyxig mountaincykel daterad innan min omvändelse och fick en bunt tusenlappar över även efter att inhandlat in en enkel men nästan ny brukscykel för 500 kr. Tänk noga över nya inköp, behövs det verkligen? Samt omvänt, om det är något som brukas ofta och är jätteviktigt, kanske lönar det sig att köpa kvalitét? Jag köpte ny dator förra året för drygt det dubbla av vad billigaste bärbara pc`n kostar, men då vet jag att den i likhet med den jag ägt innan kommer att fungera utmärkt kommande dussin år!

3. Skaffa en katt! Håller med Jan Emanuel om mängden glädje per krona här. En katt kan fås för en tia tassen, men snåla ej med vaccinering eller sterilisering och behandla den som den lilla vänliga individ i beroendeställning till dig som den förtjänar. Du kommer att få tusenfallt åter för det du investerar. Får rationalisera detta tips av mera livstipstyp genom att du kommer att spara mängder av pengar genom billiga aktiviteter o mys med katten. I skrivande stund har jag en som värmer mina knän i soffan. Mycket värt även det i dessa dyrtider där kåkens värme stundtals får närma sig ensiffrigt.

Tack för mig, det var intressant iaf för mig att få tillfälle att samla mina tankar kring detta med ekonomi och mål, hoppas även en o annan läsare tycker samma lika.

Over and out/BJ

Försämring av jobbhälsan efter pandemin

Detta är ett inlägg vars syfte är att raljera över tjänstemannalivet och påpeka det absurda i att efter hundratusentals år på stäpp och i agrikulturell familjeföretagsamhet fösa ihop ett stort antal slumpvis valda människor i samma lokaler mellan nio och fem, fem dagar i veckan för att sedan förvånas över att det inte faller väl ut.

Objektet för min analys är en artikel skriven av fackförbundet Akavia (tidigare Jusek+Civilekonomerna). Fråga mig inte hur jag trillade över den, troligtvis ett automatiserat utskick från den tiden jag var med i någon av dessa. Rubriken lyder: Tydlig försämring för jobbhälsan efter pandemin.

Observera bildbyråbilden med hysterikan som stöttas av en stabil man. Eller ska det föreställa offer och gärningsman, när han försöker undvika åtal för tafs i kopiatorrummet? Har man ens kopiatorrum längre eller ens rum, i det post-coroniala yrkeslivet? Kanske har hon förgripit sig på honom och nu spelar hon ut gråtkortet i hopp om att slippa upptuktning på HR? Frågorna var många varför jag ivrigt satte i mig texten. Jag komprimerar på grund av plagiatskräck men denna länk går till artikeln i sin helhet. Så här går resonemanget:

När pandemin precis slog till mådde folk dåligt. Efter ett år började folk må bra igen. Faktiskt bättre än på mycket länge. 
Vi har aldrig fått så positiva svar på i princip alla jobbhälsorelaterade aspekter som under 2021. Vi pratar om ”all time high” på cirka 80 variabler, säger Lars Hjalmarsson till Akavia Aspekt.

Vem är Lars Hjalmarsson? Strunt i det, han bara kan om sånt. 

Artikeln fortsätter: När studien i fråga släpptes nu i somras (efter det att de flesta återgått till kontorstjänst) visade resultatet att folk mådde sämre igen, det vill säga resultatet gick tillbaka till hur det såg ut innan pandemin. Så långt inga konstigheter, det hade jag kunnat komma fram till utan att tillfråga 10 000 personer. 

Jars Hjalmarsson uttrycker det så här:

Att många nu har återgått till sina arbetsplatser kan också vara en förklaring till att exempelvis trakasserierna och jobbstressen har ökat. [...] Nu behöver fler åka till jobbet i högre utsträckning och det kan ge mer stress och sämre balans mellan jobb och fritid.
Eh ja. Lite svårare att psyka någon via Teams, även om jag antar att man kan backstabba någon med hemlig kopia även på distans. Om jag skulle utgå från hur jag fungerade i kontorsmiljö skulle jag nog säga att den största pandemivinsten nog varit att slippa klä ut sig varje dag för att åka till ett artificiellt vuxendagis och leka tjänsteman. Men så långt vill inte artikeln ta det. Vi talar ju trots allt om Vuxna Människor.


Här trodde jag att slutsatsen var klar. Men icke. Lars tror nämligen att det kan finnas andra orsaker bakom missnöjet:

Samtidigt kan många andra faktorer spela in, till exempel logistikproblem och stigande priser på framförallt energi. Det skapar vånda i organisationerna och kan bidra till jobbstressen.
Come again? Jag förstår inte. Jag utgår här från att Lars ej avser privata logistikproblem att ta sig till jobbet utan problem för företagen. Och att de stigande energipriserna leder till pressade kalkyler och minskad vinst? 

Ursäkta en cyniker som jobbat nästan uteslutande i pressade branscher med allsköns problem kring affärsmodeller och lönsamhet men: Är det inte en smula naivt att tro att den kollektiva arbetsstyrkan i landet låter företagets EBITA avgöra välmående på jobbet? 

Såvida man inte går runt och är konstant rädd för att få kicken mötte åtminstone jag rätt få kollegor som brydde sig om annat än tillbehörsbudget på nästa förmånsbil eller huruvida julfesten skulle bli trist eller kul. De flesta hade nog inte ens koll på vinstmarginalen i procent.

Nu är det här bara spekulationer även från min sida. Men jag tror att anledningen till att man gärna tillgriper alternativa analyser till folks dåliga mående på arbetsplatsen beror på att det är en rätt stor diskrepans mellan tillrättalagda mätningar av typen medarbetarundersökningar (där folk ljuger som en häst travar för att slippa HR-workshop på nästa konferens) och denna typ av anonymiserade masstudie där folk säger vad de verkligen tycker. Vi har under alla år lärt oss att människor stimuleras så vansinnigt av att träffa varandra och de avgudar gott ledarskap och finkaffe, så hur kan siffrorna i Jobbhälsoindex visa tvärt om? Det bara måste finnas en annan förklaring! Enter: Elpriserna.

Med risk att låta foliehatt finns det ju också en och annan som har intresse av att kontoren står pall, åtminstone hybridmodellen. Givetvis alla leverantörer av kontorsmaterial i allt från lokaler och deras underhåll till krukväxter och entrémattor. Sen har vi de själsliga leverantörerna som ska komma in och städa när de antropologiska experimenten spårat ur. Ett missnöjt arbetsliv skapar också efterfrågan på information om själva problemen. 

Det öppnar upp för att driftigt folk kan leverera studier, undersökningar och utredningar. Exempelvis ovan nämnda Lars Hjalmarsson och hans Jobbhälsoindex, en studieidé som enligt Lars tillkom vid kaffeautomaten på jobbet vilket enligt honom är det utlimata beviset på att arbetsplatser behövs. Nedan ett axplock från de senaste årens rapporter från nämnda organisation:

  • Trakasserier i anslutning till jobbet, delrapport
  • Är jobbet meningsfullt ?  delrapport
  • Är det meningslöst på jobbet?
  • Psykisk ohälsa
  • Chefer i offentlig sektor trivs mindre med jobbet än vad chefer i privat sektor gör

För vad skulle hända på rapportsidan om folk fick jobba pandemic style framöver?

  • Fortfarande inga trakasserier i anslutning till jobbet, delrapport
  • Jobbet är meningsfullt!  delrapport
  • Det är inte meningslöst på jobbet!
  • Psykisk hälsa
  • Chefer i offentlig sektor trivs lika bra som chefer i privat sektor gör

Bi Puranen sa i Kvartals Fredagsintervju för ett tag sen: "Dåliga nyheter är nyheter, goda nyheter finns ju inte". Vem vill köpa rapporter om ett arbetsliv i harmoni, där människor trots att de inte sitter på kontoret levererar bättre än någonsin

Hur skulle ditt perfekta arbetsliv se ut? 

Mvh/
FruEfficientBadass