FIRE-träff Skellefteå - vad hände?

Det ska ni få veta nu. Jag fick ett mail i min sedan en viss tid negligerade mailkorg från arrangören och så här står det:

"Den 10 maj hölls en FIRE-träff i Skellefteå där vi var sju personer, plus några barn, som samlades hemma hos en trogen Fru EB-läsare. Fyra av oss hade tidigare deltagit i en av Fru EBs träffar, så det fanns både nya och bekanta ansikten. Från eftermiddagen till kvällen – eller rättare sagt, ända till midnatt – pratade vi oavbrutet och hann med både fika, promenad och middag. Vi pratade faktiskt nonstop!

Samtalen kretsade kring allt som har med FI  att göra – hur vi har hittat till FIRE, var vi befinner oss på vägen, och de olika faserna som många går igenom. En av deltagarna hade redan gått i tidig pension, vilket gjorde det extra intressant att höra om livet efter arbetslivet.

Det var verkligen häftigt att träffa människor man aldrig träffat förut och direkt kunna dyka ner i djupa samtal om meningen med livet, samtidigt som vi också tog upp vardagsnära utmaningar – som hur man får tiden att räcka till med barn, eller hur man kan tänka kring relationer och ekonomisk struktur, till exempel för- och nackdelar med separat eller gemensam ekonomi.

En särskilt intressant del av kvällen var att diskutera våra olika förutsättningar, beroende på var vi bor, vad vi jobbar med och vilken livssituation vi befinner oss i. Det var väldigt givande att få inblick i varandras liv som skiljer sig åt en hel del. Att höra berättelser om att hyra ut sin bostad eller samäga bil var både inspirerande och gjorde att det hela kändes lite mindre ogörbart – mer som något verkligt och möjligt.

Det stämmer verkligen, som de brukar säga på Choose FI: människor som kommer på FIRE-träffar är ofta lätta att umgås med – öppna, nyfikna och sociala. Det här var en sån kväll man lever länge på."

Det är inte de smartaste som vinner...

 ...och tur är det för de flesta av oss. Jag kan inte tala för er, men jag är lyckligt medveten om att jag max är genomsnittligt begåvad. All filmatisering av geniskap verkar dessutom associerad med pillerolyckor och diverse lidande för alla omkring. 

Men i mitt tycke är han ett geni - Per H Börjeson på Spiltan. Jag riktigt MÖS när jag läste nedan inlägg:

Per H Börjesson är dock skeptisk till att hoppa på köptåget just nu.

– Det var väl köpläge i måndags? Då köpte vi lite aktier i Spiltan eftersom vi tyckte det var en överreaktion. Men nu när det gått upp 6–7 procent? Nej, då ska man vara försiktig. Det kan mycket väl komma en ny tull – eller ett utspel, säger han.

Att försöka tajma marknaden är sällan en bra idé, enligt Börjesson. I stället handlar det om att ha en långsiktig strategi och hålla sig till den – oavsett brus.

– Det är inte de som är smartast som vinner på börsen, det är de med karaktär, säger han.

Börjesson konstaterar att många gör fel i oroliga tider. Både börsproffs och småsparare tenderar att agera på nyhetsflödet – vilket leder till förhastade beslut.

– Många paniksäljer när det rasar, eller går all in när det stiger. Men man ska inte göra något förhastat åt något håll. Det gäller att vara ödmjuk inför framtiden, speciellt när det sitter en stolle i Vita huset som är helt omöjlig att läsa, säger han.

Han sätter fingret på något här och anledningen till att jag tror att ni som läser detta inlägg är långsiktiga vinnare på börsen. Medan era jämnåriga primater glatt gnaskar i sig de färgglada frukterna från buskar och trän sitter ni och torkar desamma och lagerför inför framtida frihet. Strävan mot FIRE kräver blott två saker: Kunskap och Karaktär.  

Nu är börsen förvisso tillfälligt på uppgång men som Per säger ovan: Så länge vi har en stolle i Vita huset är inget att ta för givet. Det är bara att fortsätta på inslagen väg. På tal om det ska jag om en stund sitta i rådgivningsmöte med mitt företags pensionsbolag gällande löneväxling. Jag har aldrig löneväxlat men det låter bra. Min gode man (exet) säger att jag ska göra det. Löneväxlar ni?

Mvh
FruEfficientBadass

Stora och små problem

Tack snälla ni för bra input i förra inlägget. Jag kan meddela att F i skrivande stund tio dagar efter operation mår förhållandevis bra. Han har ont i huvudet, men vad annat att vänta efter ett sådant ingrepp. Men han bor själv och kommer kanske till och med svänga förbi skolan någon timme i slutet av förra veckan.

Jag var som jag beskrev rätt manisk före, under och efter hans operation. Jag kunde knappt äta eller sova och jag var tvungen att aktivera mig med diverse hushållsrelaterade aktiviteter non stop. När jag städat hans lägenhet och tvättat två gånger började jag snegla mot trapphuset som - givet att huset inte ingår i Gavlegårdarnas premiumsegment - var riktigt sunkigt. Men där någonstans kände jag att var tvungen att dra gränsen. Frågan är vad som hänt om jag givit efter för den impulsen. Hade jag tvingat mig in i övriga 50 trapphus och städat dem också? 

Väl hemma tänkte jag att jag skulle landa i någon form av lugn och trötthet men döm om min förvåning när jag fortfarande kände mig rastlös och uppe i varv. Parat med en nästan katatonisk nattsömn som utan problem kunde kompletteras med en liten lur mitt på dagen. Vidare kände jag mig, med brist på mer nyanserade ord, lite nere. Men det var inte förrän odågan kom till mig med efterfrågan på terapitid som det slog mig: Det är ju våren!

Jag minns nu att jag varje år vid just den här tiden - slutet av april till kanske slutet av maj - känner mig olustig inombords. Ljusets återkomst känns som en smocka och jag får i regel existentiella bryderier av typen "Vad handlar livet egentligen om?"/"Vad är jag satt på jorden att göra?" och annat som går under paraplyet existentiella bryderier. Jag känner också större obehag än vanligt i interaktionen med mina suriga kunder. Så pass att jag börjar känna av min gamla Outlookfobi från när jag var försäljningschef.

Efter en snabb googling hittade jag ett namn på det: "Springtime lethargy". ChatGPT sammanfattar konceptet enligt nedan:

Springtime Lethargy – Sammanfattning (200 ord)

Springtime lethargy, eller vårtrötthet, är ett vanligt fenomen där många människor känner sig trötta, energilösa och nedstämda under övergången från vinter till vår. Trots att dagarna blir ljusare och längre, upplever många motsatsen till vad man förväntar sig – istället för ökad energi kommer en känsla av utmattning.

Orsakerna till vårtrötthet är flera. Under vintern utsätts kroppen för mindre dagsljus, vilket påverkar melatonin- och serotoninnivåerna. Melatonin reglerar sömn och ökar under mörka månader, medan serotonin, som påverkar humör och energi, ofta minskar. När ljuset återvänder på våren tar det tid för kroppens hormonbalans att justera sig, vilket kan ge upphov till trötthet.

Kroppens anpassning till nya temperaturer och rutiner kan också bidra till vårtrötthet. Dessutom påverkar förändringar i sömnmönster och ökade pollenhalter vissa individer negativt.

För att motverka vårtrötthet rekommenderas regelbunden motion, vistelse utomhus i dagsljus, en balanserad kost samt god sömnhygien. Att vara medveten om fenomenet och lyssna på kroppens signaler är också viktigt. I de flesta fall är vårtröttheten tillfällig och går över när kroppen vant sig vid den nya säsongen.

Jag och odågan är just nu som en tandemdisplay av ovan fenomen. I förrgår bröt jag tre veckors upphackade sömnnätter med en tolvtimmarsnatt från vilken jag knappt vaknade resten av dagen. Odågan gick och la sig halv nio igår kväll och vaknade vid sju. Just nu känner jag mig pigg och rastlös och känner ett stort behov av att dra igång nya projekt, medan jag igår knappt orkade dra mig ur sängen. Odågan är i sitt bästa tillstånd av energi och glädje och ska tillbringa sin lediga dag med vänner på diverse loppisar.

Detta tillstånd är som ni förstår jobbigt för folk i omgivningen. Minstingen är till synes helt oberörd av övergången till vår. Hon har för övrigt inga problem med vargavintrar eller mörker heller. Men för särbon blir det smått förbryllande när jag ena dagen klättrar på väggarna och inte kan sitta still en sekund, för att nästa dygn sova bort hälften. 

Min åtgärdsplan är att följa de goda råden ovan. Jag ska vara ute mer. Och jag ska försöka få upp dopaminnivåerna genom att varva promenad med lite spring. Bara lite, jag vill inte riskera att bli träningsnarkoman (sluta skratta anhöriga). 

Redan om en vecka kommer jag att ha fullt upp att göra med vårstäd i Hudik och senare i maj kommer flyttkartongerna till mig så att jag kan börja rensa och packa. Jag får se denna vecka som sista chansen att faktiskt ta det lite piano och komma i fas inför några riktigt jobbiga flyttveckor. 

Har du säsongsrubbningar?

Mvh
FruEfficientBadass