- Ta en paus från det du gör och utvärdera läget. "The definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting a diffrent result. Stop doing what is not working, and look för something new." Jag gillar den här punkten och jag gör det skarpt. För egen del översätts det ju rakt av till yrkeslivet där jag försökte skaffa nya tjänstemannajobb i förhoppningen att jag skulle trivas i en ny kontext, med nya kollegor, med nya affärsområden och typer av företag. Nu har jag slutgiltigt resignerat inför det faktum att jag är inte skapt för det livet. Jag vet ännu inte om det i längden kommer att bli till det bättre (även om det onekligen känns så i skrivande stund), men jag vet att det hade varit lönlöst att fortsätta som förut.
- Leta efter nya idéer i böcker (Rich Dad Poor Dad skrevs i Internetz barndom varför han inte nämner bloggar eller TED-talks). Han rekommenderar bland annat "The 16 Percent Solution" av Joel Mosowitz som verkar vara en bok om investering i så kallade "tax liens" som ska vara sjukligt lönsamma tydligen.
 |
| "Ett inbjudande omslag" |
- Hitta någon som gjort det du vill göra. Bjud dem på lunch.
- Utbilda dig, gå på seminarier, läs.
Sen kommer en massa specifika tips kring att hitta fynd på fastighetsmarknaden som jag inte ids gå in på, du får låna boken om detta är ett specialintresse.
- Tänk stort, d.v.s. försök att få volymrabatter.
Och slutligen: "Action always beats incation." Det sista är ju en härlig maxim och korrelerar med Napoleon Hills tankar kring "drift" d.v.s. att merparten av människor bara driver vind för våg genom livet utan att själva kontrollera flödet. Man orkar inte göra förändringar och därför kollar man Netflix och scrollar planlöst i nyhetsflödena och lovar sig själv att när X eller Y inträffar, då ska man ta tag i sitt liv.
Sammanfattningsvis ger jag den här boken en trea. Jag hade säkert tyckt bättre om den i min ungdom, när den var ny och jag inte varit för färgad av min egen religion där Mäster Collins (affiliatelänk) är den högste andelige ledaren. Rich Dad Poor Dad har, trots att den är så gammal, sina poänger och man kan inte fnysa bort Kiyosakis enorma monetära framgång (åtminstone fram till bankutten Flow-FI grävde fram i kommentatorsfältet häromdagen). Han är avgjort skicklig på det han gör och jag påstår inget annat. Däremot är min värdegrund helt annan. Jag längtar inte efter hans stora rikedom och förmågan att köpa lyxartiklar. Inte heller är jag affärsman eller entreprenör vilket gör det svårt att anknyta till många av hans tips och knep. Jag är emellertid glad att jag läste den här boken eftersom den är en sådan viktig referens i den privatekonomiska sfären. Senast igår name-droppade jag den inför en amerikansk day-trader och fastighetsutvecklare och plötsligt hade vi "common ground". Jag rekommenderar den särskilt till dig som är intresserad av att bygga företag, gärna genom fastigheter. Om du vill köpa den för reda stålars får du gärna göra det på min affiliatelänk här. Men jag skulle nog hellre råda dig att låna den på bibblan.
Mvh/
FruEfficientBadass
Jag läste denna bok för ett tag sen (har under en period nu kastat mig över all litteratur som handlar om pengar och hur man kan bygga sig sin egen pengamaskin, inklusive din underbara blogg som hjälpt mig att tända min egen FIRE), men det var nåt med den (boken alltså) som inte föll mig på läppen (man kan väl snarare i så fall säga att den föll mig på foten, för den gjorde nästan lite ont att läsa). Jag misstänker, om jag känner mig rätt (vilket jag gör rätt bra nu i den späda åldern av 43 år), att den helt enkelt kändes för amerikansk (rika människor är ubermench som ska hyllas och fattiga människor är poor bastards som får skylla sig själva. Typ.) Sen är huvudfokuset just att blir rik, inte fri, och det är ju det senare som jag eldar upp mig och brinner för (märkte ni FIRE-referenserna där? *skrockar nöjt för mig själv*) . Sen att man måste blir rik för att bli fri är en annan sak. Men vad är det för mening med att vara rik om man fortfarande springer där sönderstressad av ekorrhjulet? Men jag vet, andra funkar på andra sätt och vill ha ut andra saker av livet än mig, det förstår jag (rent intellektuellt alltså, känslomässigt står jag bara och gapar över deras dumhet).
SvaraRaderaJag har som sagt läst din blogg lite på sistone (och med lite menar jag att jag plöjt igenom den på en vecka likt en skördetröska på speed) och känner nu att det är dags att presentera mig lite. Jag har alltid levt ett sparsamt liv, ganska downshiftat/nerväxlat faktiskt när jag tänker efter, utan att jag känt till termen. Har aldrig jobbat mer än 75 %, utom 2 månader då jag jobbade heltid i början av min karriär eftersom jag vickade för någon som var sjuk. Det var hemskt. Fasansfullt. Det kändes som jag hade noll och inget liv. Efter det har jag som mest jobbat 75 %, nu jobbar jag 62,5 (dvs 25t/v). Är förskollärare, i en kommun som ligger rätt lågt i löneligan, så lönen är inte jättefet om man säger så. Så det är inte fråga om att spara 50-85 % av lönen, men jag har min egen variant att FIRE, eller hp-hl som jag kallar det ("hej pengamaskin-hejdå löneslaveri"). Dels har jag lite FIRE i mitt liv redan nu (närmare bestämt 15 timmar iom ingen heltid) och dels så spar jag så mycket jag bara kan för att bygga upp min pengamaskin. Planen är att säga upp mig från fast jobb senast vid 60, springvicka lite efter det när och om jag har lust, och sen ha en del kvar på ISKen när jag väl går i pension "på riktigt", vilket ju lär bli vid 70 om politikerna får som dom vill (och det brukar dom ju få). Ja jag vet, inte mycket att skryta med jämfört med dom som jobbar heltid inom nåt högavlönat, sparar som maniska samlare i 7 år och sen säger so long sucker till arbetsgivaren när dom staplar ut i den berusande friheten som knappt 40-åringar, men utifrån mina förutsättningar (låg lön och inte en chans att jag skulle gå upp till heltid då det garanterat skulle ta livet av min själ), så är det en ganska hyfsad plan om jag får säga det själv.
Oj vad jag babblar på.. Men det är bara för att det är så kul att äntligen, _äntligen_, ha hittat andra som också älskar frihet lika mycket som jag och dessutom har en plan för att nå den (hoppet man får inom sig, alltså det är oslagbart. Förut tänkte jag att en trissvinst var min enda möjlighet att uppnå frihet/tidigare pension än vad staten vill, men nu känner jag att jag faktiskt kan göra nåt själv för att nå dit. Jag har ett mål och en plan, och även om det kan kännas rent absurt när jag verkligen tänker på hur mycket pengar jag behöver, är det ta mig f-n inte omöjligt, och det är underbart).
/ljudavregn
@Ljudavregn, jag fick GÅSHUD av din novell (försökte fota armen till mitt FruEB Insta men det blev inte så tydligt på bild, gå gärna med i Instaversionen av FruEB för med ojämnt intervall inlägg på teman som döda hästar och brödbak). Varför gåshud?
SvaraRadera1) Jag älskar din historia.
2) Jag älskar ditt språk.
3) Jag älskar din åsikt om Rich Dad Poor Dad som bättre sammanfattar min egen, as formulerad i dagens inlägg.
4) Jag älskar din plan.
5) Och jag är så glad att du hittaat hit och [förhoppningsvis] kommer att fortsätta att förgylla kommentatorsfältet med din input!
Kramen damen
Jag känner ungefär likadant för Ljudavregns kommentar (även fast det ju inte är min blogg hen lovprisar). Jag tycker det låter som att hen hittat en grym lösning som jag blir alltmer lockad av. Inspirerande! Heja dig!
RaderaOj, wow, vilket mottagande, tack Fru EB och Frihetsmamman, era ord gjorde min dag! Vilket redan i sig själv var en pretty bra dag, då jag jobbar på en sån där arbetsplats där man får vara ledig röda dagar och ändå kamma hem full lön när det är dags för lönecavan. (Se där, jag är så imponerad av bloggen att jag använder uttrycket lönecava, trots att jag personligen är så ointresserad av alkohol att jag inte ens vet vad en cava är). Självklart kommer jag att vara inne och klottra i kommentatorsfältet i fortsättningen, jag hade kunnat skriva en hel roman istället för bara en novell.
SvaraRaderaRobert verkar mer intresserad av upshifting än downshifting! Läste någonstans att vanan att tala om sig själv i tredje person ofta tyder på storhetvansinne (Napoleon gjorde det tydligen också...Skulle kunna tänka mig att en viss Donald gör detsamma...). Tack för att du tog dig genom boken - nu vet vi vad den går ut på! Och till dig, "Ljudavregn", så kan jag bara hålla med - har också knäat de (få) gånger jag har jobbat heltid och insett att det helt enkelt inte funkar. Starkt att utgå från dina egna förutsättningar och inte snegla på andra! Respekt! (Oj, första gången jag använder det uttrycket, men det känns väldigt rätt här!)/ Irene
SvaraRaderaGirl power! (första gången för mig med den)
RaderaJag visste aldrig att jag kunde få bra och pålitliga trollformler online som verkligen kunde hjälpa människor som jag som behövde relationshjälp. Jag blev skild från min man när han gick upp med mig och gick tillbaka till sin ex-älskare, jag var så förkrossad och krossad. Jag var inte jag själv förrän en vän till mig hänvisade mig till en stor man som heter Great Baba Ogbogo att han kunde vara till hjälp för min situation. Först tvivlade jag på och kontaktade senare honom och han sa till mig att han skulle få en kärlek förtrollning förberedd för att jag ska få tillbaka min pojkvän. Efter att ha gjort det behövande gjorde jag allt som han instruerade och till min största förvåning fick jag ett samtal från min pojkvän att han skulle komma hem och han var ledsen för allt han fick mig att passera igenom. Resultatet blev framgångsrikt och idag lever vi lyckligt. Jag gav honom mitt ord att jag kommer att dela min erfarenhet med världen så att andra kan få hjälp av något slag från honom. Du kan skicka e-post till honom via: greatbabaogbogotemple@gmail.com eller för brådskande svar, skriv honom på sin WhatsApp-linje +2349020168697 ... Tack så bra BaBa Ogbogo
SvaraRadera