Linoljefärgens magi

Under ångeståret 2021 ägnade jag mig (och ibland min man, i den mån han var nyelektrifierad) åt en del inredningsprojekt, exempelvis minstingens rum och vårt sovrum. Skåda fördärvet i det senare:

Före

Efter

Jag var helt enkelt tvungen. De solkiga tapeterna, den 90-taliga bården, skruvhål på schweizerostvis och järn i vattnet som missfärgar alla vita textilier. Jag gillade i och för sig den lindblomsgröna färgen så den fick det bli kvar, fast målad för att täcka alla igenspacklade hål. Till den passade elefantlamporna från Svenskt Tenn (nåja, tyget i skärmarna var därifrån alla fall) som hand i handske. 

De rostfärgade vita lakanen gick till textilåtervinningen och nya införskaffades hos min tidigare antagonist Rusta. Jag är inte helt bekväm med att erkänna min nyfunna, kanske inte kärlek men låt oss säga acceptans, för firman i fråga. Men få kan argumentera mot att de har snygga lakan (jag köpte de lite grövre, tvättade varianterna som kallas "vintage"). Lakan är ju en massivt viktig inredningskomponent i ett sovrum, särskilt om man som vi inte ids hålla på med överkast. Jag köpte också en "handgjord" korg för 49 kronor att häva min mans bråte i. Handgjord av AI då eller, för vilket hantverk kostar 1 dollar i timmen? (vänta förresten, jag vill inte veta...)

Nog om mina bravader. Vad jag ville tipsa om är linoljefärg. Wow, tänker kanske du ironskt, vilket revolutionerande knep. Men lyssna klart. Jag har precis påbörjat nästa projekt, kanske det mest omfattande i husets historia i vår regi, nämligen att göra om i det stora rum som går under beteckningen "salen". Det har inte varit ett lätt beslut, eftersom tapeterna och det jättefula brungröna linoleumgolvet fram tills nyligen varit skyddsmärkta. Jag har på olika sätt försökt dölja de enorma revorna och bucklorna i de spända tapeterna med tavlor och vägghängda textilier. Men nu går det inte att sminka grisen längre. Barnen skäms över att ta hit kompisar eftersom det ser ut som "ett spökrum” och även en snåljåp som jag kan tycka att det är okej att renovera ett utrymme vart 120:e år. Vi ska ju leva här också, inte bedriva bygdemuseum.

Så i väntan på att komma igång med de stora manövrarna (riva ner tapeter och borra upp gipsplattor) har jag börjat med de små projekten varav ett handlar om möbelmålning. Allt i rummet är just nu brunt, orange eller varianter därav. Så jag har målat om ett enormt avlutat linneskåp i vitt och tagit ner några mer funktionsdugliga stolar från vinden varav två var rätt risiga i färgen.

Det här är är dussinstol. Kanske inte från Ikea men typ, jag vet faktiskt inte var den kommer ifrån men troligtvis köpte jag den på loppis. Jag målade den med ljust grå linoljefärg och det magiska händer. Inte bara får den en fräschare färg, den blir på något vis mer gedigen. Jag kan inte uttrycka det bättre än så.

Plötsligt känns den såväl fräsch SOM patinerad. Det är linoljefärgen som gör det. Om ni liksom jag älskar linoljefärg vet ni vad jag menar. Det är som att trät - trots att det redan är målat -  liksom göttar till sig och blir lite mer rejält. Jag har sett samma sak hända med andra möbler. En enkel kökspall från Ikea, ljusgrå vid inköp. Målade med linoljefärg i samma nyans och vips kändes den betydligt mer "allmoge" jag vet det låter asfånigt. 

Mitt tips till dig som står med en uppsättning Ikeamöbler på väg mot Tipptapp, testa först att måla om dem med linoljefärg. En liter vitt kostar runt 300 kronor och den är jättedryg (du ska bara stryka på tunt, tunt annars rinner det). Dessutom doftar det gott under hela processen. Färgskalan, i det fall du köper färdigblandat, är harmonisk för ögat och det gör verkligen ingenting om man kan ana penseldragen. Det adderar bara ytterligare patina. Jag gjorde en snabbsökning på Blocket och hittade mängder och åter mängder med avdankade matsalsmöblemang. Den här exempelvis:

Gissningsvis har ägarna sneglat på ett fräschare möblemang på något fancy möbelvaruhus. Kanske vill de ha de trendiga Y-stolarna för fyra tusen styck och därtill ett ellipsbord för 20 000, vad vet jag. Mitt råd till dem hade varit att istället köpa hem ett par burkar linoljefärg. Men så de då bara:

Kanske en nyans i familjen grönjord? Eller varför inte blanda själv, en stor burk vitt och en liten kimröksgrå? Det hade blivit sååå snyggt. Och så roligt att göra. Och billigt. Och miljövänligt. Etc. Eftersom de sparat så mycket pengar kan de istället kosta på sig en vacker center piece i form av en bedårande växt. De får råd med detta! Jag vet i alla fall vad jag hade gjort. Jag hade målat möblemanget antikgrått, klätt om dynorna (om det är dynor, svårt att se) i något rustikt och slittåligt linnetyg, kanske sandbeige? Och sen hade jag köpt den där krukan på Sjöhistoriskas museishop jag trånat efter i cirka fem år och fyllt den med suckulenter (man kan inte ha höga växter på ett matbord, då ser man inte de som sitter mitt emot, har försökt). 

Har du någon erfarenhet av att pimpa ett slokande möblemang med linoljefärg?

Mvh/
FruEfficientBadass