Bicicleta Eléctrica

Jag har en bra och en dålig nyhet - vilken vill du ha först?

Okej då präktiga du, här kommer den dåliga:

Du har varit med och betalat min elcykel. 6 100 kronor har FruEB fått ur det allmänna för att ägna sig åt consumer suckerae. Så här såg den ut när den kom:

Observera hur noggrant jag suddat ut varumärket för att inte få stryk av min jurist 

Så här såg den ut när jag packat upp den (den kom helt monterad minus pedalerna):

Här har jag av oklara skäl suddat ut min yngstas anletsdrag. Det är liksom rätt liten risk att hennes polare läser blögga.

Så här ser det ut när jag lastar återvinning i den:



Och så här ser den ut när jag lastar barn i den:


Vi gjorde ju oss av med bilen i våras i samband med att jag bytte jobb. Halleluja moment. Enda orosmoment: Hur ska vi ta oss ut till förorterna i Stockholm för att kunna bada under sommarhalvåret? Vi hade inte behövt vara oroliga. Min tantkärra i kombination med det kommunala bussnätet gjorde susen. Sommarsemestern var ytterligare en källa till horribla mardrömmar och tandagnissel, men där lyckades vi lösa det med hyrbil. Ett par nötter återstod att knäcka: Hur åka och handla samt åka till återvinningen när vi är korta vistelser på landet, off season? För vi kommer inte att hyra bil varje gång vi är där av en mängd skäl varav det monetära enbart är ett (avstånd till biluthyrningsfirma ett annat). På höst/vinter/vår är våra enda behov egentligen att anskaffa föda (10-15 min cykelväg bort) och avyttra återvinning (samma sträcka). Detta var skälen till att vi skaffade denna holländska el-lastcykel. 

Den är nu testad för de olika scenarios jag redogjort för ovan plus att de går att forsla två barn i i det fall vi vill ta oss till stranden en otippad baddag i september eller bara åka in till "stan" för att mota eventuell lappsjuka i grind.*

Den goda nyheten då? Jamen det är väl uppenbart:

a Den spar miljö
b Den spar pengar**
c Jag "marknadsför" genom min byfåniga look på cykeln, konceptet elcykel på orten, vilket kanske kan få framtida bilintressenter att åtminstone överväga elcykel, åtminstone för kortare sträckor.
d Genom att berätta om det här kanske jag kan få DIG att överväga att skaffa elcykel och därmed få DIG att profitera på punkt a+b. Det var väl värt 6 000 spänn non?

Att köra elcykeln är en helt otippat trevlig upplevelse. Jag trodde aldrig att den var så stark! Det känns lite som att ha en Hulk som springer bredvid en med handen i ens rygg, som en sorts överdriven medvind så fort du trampar (det är haken - elen aktiveras bara när du trampar, du kan inte slöa helt och hållet, då hade det tydligen klassats som moped). 

Mvh/
FruEfficientBadass

*Det hälsingska bussystemet är inte utbyggt i samma utsträckning som det bussnät som servar Stockholm med omnejd. Att åka hemifrån oss till stranden i Hälsingland (en sträcka som normalt tar tio minuter med bil) tar med X-trafik en timme och en kvart. Hur åker de egentligen, via Uppsala?
** Bruttopris runt 25 000kr, du får tillbaka 25% via Naturvårdsverket (gäller endast nyköp). Om du är lite sugen skulle jag råda dig att göra slag i saken relativt snart då jag tror att ett regeringsskifte alt. annat politiskt skulle kunna avsluta dessa elcykelspremier då uttagen varit större än estimerat. ***
*** Vilket är märkligt eftersom man kan tro att elcykelssubventionen kommit till för att regeringen vill att så många som möjligt skaffar elcykel. Äsch, jag begriper mig inte på politik och sånt däringa.

Äppelmos

Ja herregud, i fredags kom vi till landet och det var massivt med äpplen. Massivt. Förra året kom tre äpplen och eftersom vi är tre i familjen som äter äppelmos dagligen kände jag snålvattnet rinna till omedelbart. Hela lördagen tillbringade jag vid mostillverkningen och så här gick det till:


Jag skalade och delade äpplena i grova klyftor. Sedan kokade jag dem i 5-15 minuter.*


Sen mixade jag de mosiga äppelbitarna med lite heppat socker och blandade ut ett kryddmått askorbinsyra i en kopp mos som jag sen rörde ner i moset. Askorbinsyra är ett fancy ord för C-vitamin och eftersom varken vi eller marsvinen kan producera detta själva är det bra att tillföra det i kosten. Plus att det hindrar moset från att mörkna.


Om du kör på samma glasburkar med vacuum-gummiringar som jag gör, ska du sedan ställa mosburken till 3/4 i sjudande vatten i drygt tio minuter så att luften pressas ur och på så vis konserverar moset. Reservation för att det bara får sjuda, jag kokade en burk lite på slutet och den gick sönder buhu.



Det blev tio burkar inalles varav de stora rymmer två liter och de små 4-7 dl så ett snitt på säg 1,5 liter. En snabb benchmark mot Mathem och deras 730 ml refill à 20kr gör gällande att jag nu mosat till ett butiksvärde av 10*40=400kr. Och en satisfying känsla av att äta samma äppelmos som morfar gjorde när han var liten eftersom träden är över hundra år gamla.

Gör du mos?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Beroende på vilken turordning ner i kastrullen de hade.

Min första arbetsfria dag - en berättelse

När jag under jobbvåren började ana vartåt det lutade (att möjligheten till avsked var realistisk), skissade jag på en plan, nämligen att första dagen som arbetsfri, ändå gå upp vanlig tid, klä på mig och cykla mot jobbet. OBS inte till jobbet, det hade blivit väldigt obekvämt om jag stegat in där med cykelhjälmen under armen som om inget hade hänt och liksom "Va? Varför sitter det någon annan på min stol?" utan mot jobbet. Jag skulle stanna på behörigt avstånd (c:a 5 minuter ifrån) och verkligen insupa känslan av frihet innan jag sedan styrde kosan åt annat håll.

Så kom då Dagen D - det var i månadsskiftet juli/augusti. Barnen for samtliga på scoutläger på lördagen så jag och min man ägnade söndagskvällen åt det man som god scoutförälder lämpligtvis gör, nämligen dricker GT på lokal och går på bio och ser Bergmandokumentär.* Därför var vi lite sega måndag morgon men 08:30 var jag på språng. Tillsammans med några andra tillbaka-till-jobbet-klädda stockholmare cyklade jag mot Roslagstull med en fiktiv lunchlåda i cykelkorgen. Väl framme i den stora rondellen satte jag mig en stund och blickade bort mot min gamla arbetsplats. Jag svarade lite på era plattratt-kommentarer (jättekul haha, tänk att jag fick så många bra svar på den frågan) och sen gjorde jag det jag målsatt mig att göra: I went with the flow. 

Så jag styrde mot nordöst, förbi Frescati, Stockholms Universitet och Naturhistoriska Muséet och tog sen av in i det härliga funkisområdet vars namn jag alltid glömmer. Sen ägnade jag hela förmiddagen åt att utforska Norra Djurgården. Jag såg en orm, jag talade med några pappor, jag vaskade av min panna i det svala vattnet, jag såg illegal drogreklam på en parkbänk, jag hakade på en pappa och hans två barn när de cyklade och låtsades att jag var mamman i familjen**, jag hittade en helt ny butik och köpte glassbakelser på lösvikt som jag delade med en främling. Kort sagt - det var högt och lågt (med betoning på lågt) och när jag kom hem lade jag mig nöjd och skvalpade runt i ett svalt bad för att sedan äta en enkel lunch och skriva detta inlägg. Under eftermiddagen hade jag tänkt uppsöka blodbussen som verkar ha parkerat i närheten och göra slag i saken - jag har tänkt på detta i flera års tid men aldrig "haft tid". Nu har jag tid och nu är det payback time. Åderlåt mig!

Så istället för att ägna dagen åt att sitta i en kvalmigt kontorslandskap, lyssna på tunga suckar från kollegor varvat med hysteriska tongånger från en uptight controller, hade jag en Helt Underbar Dag. Jag insåg att jag då, precis då, stod inför ett vägskäl i livet.***



Mvh/
FruEfficientBadass

* Spoiler alert: Han dör på slutet.
** Ja jag vet, lite psykvarning men what have you - jag är ju arbetslös då blir man labil.
***Jag var tvungen att skriva så för att motivera infog av denna bedårande skogsbild - första gången jag fick se grön inte gul natur på veckor.