Avkastning vs. miljö

Ja herreminje. Det var i sanning bättre förr. När vi inte producerade en massa prylar som förstörde vår jord, när vi inte strävade efter evig tillväxt, när alla hade lika lite och när somrarna var längre och gräset grönare. 


Ingen aning faktiskt...fick upp den när jag bildgooglade nostalgi.

Det var inte så länge sedan jag själv tänkte i liknande banor. Jag har haft svårt att få in i mitt huvud hur mina aktier ska kunna ge avkastning trots att tillväxten (mätt i BNP) stagnerar för varje år som går.* Jag har också haft lite dåligt samvete för att jag å ena sidan gärna vill ha göttigt med avkastning på mitt investerade kapital, men samtidigt inte ha tillväxt av Kinaplast. Det var under en smokingmiddag hemma med min man för något halvår sedan som vi kom att tala om detta och min man la huvudet på sned och sa "Men...du tror att tillväxt enbart kan ske med bibehållen och ökad produktion av fysiska saker?". Jag kände mig som en byfåne. Vilket är ett av skälen till att jag gillar han så mycket, att han kan peta ner mig från min självutnämnda besserwisser-piedestal ibland. Klipp till en Pinkertext**:

"De innovationer som är på väg är inte bara en lista på coola idéer. De härrör från en övergripande historisk utveckling som har kallats "den andra maskinåldern". Medan den första maskinåldern, som växte fram under den industriella revolutionen, drevs av energi, drivs den andra av information. [...]. Dess revolutionära löfte vilar på högintensiv användning av information för att styra alla andra tekniker och på exponentiella förbättringar av informationstekniken själv, till exempel i fråga om datorkraft och genomik".***

De flesta ekonomer är överens om att BNP inte är ett optimalt mått på välstånd och för att förklara det i få ord kan man säga att människan och BNP har gått skilda vägar på flera sätt:

1/ BNP formulerades i en ekonomi baserad på stål och vete, inte en där data och information är den mest dynamiska sektorn. Många av de nya varorna och tjänsterna är dyra att utveckla men kostar i regel rätt lite att producera, varför de bidrar lite till den uppmätta produktionen även om deras effekt på konsumenternas välfärd är stor.

2/ Mycket av det vi tidigare betalade för är gratis, ex. nyheter, encyklopedier, kartor, fjärrsamtal, korrespondens och den fysiska detaljhandelns fasta kostnader vilket pressar ner prisbilden överlag.

3/ Runt 137 000 människor lyfts ur extrem fattigdom varje dag och man estimerar att vi under vår eller åtminstone under våra barns livstid kommer att ha utrotat den extrema fattigdomen helt. När människor klättrar uppför den Maslowska behovspyramiden sker en konsumtionsförskjutning från produkter till tjänster.

Den sista meningen ovan är viktig. Vi kommer även fortsatt att konsumera tjänster. Och i en framtida produktionsmiljö där allt mer arbete automatiseras kommer den nedåtgående trenden av arbetade timmar per år även fortsatt att gå nedåt, även i länder som idag har en stor andel människor i produktion ex.Indien och Kina. Det betyder i korta drag att vi kommer att ha en aktiv ekonomi även framledes, men vi kan nog inte räkna med de dopade tillväxttal som vi hade efter andra världskrigets slut. I en framtid när fler nått ovan fattigdomsgränsen kommer vi heller inte att producera procentuellt lika mycket fysiskt gods som vi gör idag. Jag har personligen valt att inte hoppa på olika teknologiska aktietåg av typen FoodTech eftersom jag är feg och lat. Jag tänker att när något av dessa nya företag når kritisk massa hamnar de ändå i min indexfond. Så min lekmannamässiga bedömning är att vi inte behöver montera ner kapitalismen och införa planekonomi för att världen ska fortsätta framåt. Tvärt om tror jag att kapitalism är en absolut förutsättning för mänskliga framsteg och entreprenörskap, oavsett om vi talar Musk eller den ensamstående sub-Saharian kvinnan som får mikrolån till en get.****

Som jag skrev tidigare i ett inlägg om robotiseringen har vi som art rätt dåligt track record i att gissa oss till framtiden. Vi förstår att vissa yrken kommer att försvinna på grund av automatiseringen. Men vi har svårt att göra korrekta gissningar kring vad som komma skall. Vem hade på 80-talet kunnat förutspå att ett rätt bra karriärval 2018 hade varit att lära sig om SEO? Eller att det skulle finnas företag som vaktade hundar? Eller att vissa skulle livnära sig på att få andra att skratta?

Vad jag försöker säga är något i stil med att vi nog kan ta det lite lugnt på just den här domedagsfronten, d.v.s. våra aktier kommer inte att störtdyka bara för att vi minskar produktionen av prylar (viktigare då att fokusera på att skifta till kostnadseffektiv och ren energi där denna produktion äger rum asap vilket ligger runt hörnet givet kw-priset på sol). Inte heller ska vi ge oss in i irrationella vindlingar av typen planekonomi bara för att vi upplever att det är så kapitalistiskt och hemskt idag och att det var bättre förr etc. Den rikaste 1%-:arn drar iväg och det beror företrädesvis på att vi inte haft världskrig på ett tag och att globaliseringen underlättar för folk med huvudet på skaft att nå ut med sina produkter och tjänster till en bredare publik. Vi jobbar inte med en statisk kaka som ska fördelas mellan allt fler hungriga människor och där den feta brukspatron skuffar undan hamnarbetarna för att förse sig själv med största biten. Vi har en dynamisk, växande, smart kaka som blir allt mer kostnadseffektiv att baka för varje år som går, som på grund av den mänskliga uppfinningsrikedomen i kombination med ekonomiska incitament (=marknadsekonomi) kommer att fortsätta in i den andra maskinåldern både starkare och smartare än någonsin tidigare. Tvärt om bidrar du till den nya renässansen genom att inte låta dina pengar ligga och ruttna bort på ett lönekonto utan sätta dem i arbete genom att investera i marknaden.




Betänk att vi bland världens nedersta miljard har runt en miljon människor med en IQ på geninivå. I dagsläget varken hörs de eller syns de, men i takt med att vi utrotar den extrema fattigdomen kommer även dessa att vara med och bidra. Och tack vare en minskad krigstrend och ökad utbildningsnivå även i fattiga länder minskar risken för förtryckande regimer som potentiellt hade kunnat lägga band på dessa människor. Så du behöver inte oroa dig för absolut stagnation utan kan fortsätta att placera dina pengar i växande och produktiva företag för hyfsad avkastning även framöver. Vill du därtill undvika bolagsrisk skulle jag rekommendera indexfonder, men det vet du ju sen gammalt.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Om du är intresserad av ett bra sparande kan jag rekommendera 4spar, ett flexibelt sparande med hög ränta. Klicka här för affiliatelänk. D.s.


* Sedan början av 70-talet har den årliga tillväxten minskat med mer än hälften, till cirka 1,4%, genomsnitt för åren 1974 till 2015, World Bank 2016. Nivåerna för USA under dessa två perioder är 3,3% respektive 1,7%.
** Upplysning Nu, Steven Pinker, s. 419, 423-424. Och jag bara skojade, vi hade inte smoking på oss.
***
Genomik är studiet av arvsmassa, det vill säga en organisms fulla uppsättning DNA, som inkluderar såväl gener som så kallade icke-kodande DNA.
**** Ett nästan fabelliknande exempel kommer från Norbergs "Framsteg" (s. 35-36) som beskriver hur bönderna i byn Xiaogang i Anhui-provinsen i slutet av 70-talet införde smygmarknadsekonomi, drygt 15 år efter att Mao efter lite tvångsindustrialisering ink. konfiskering privat egendom lyckades svälta ihjäl drygt 40 miljoner kineser. Bönderna i byn Xiaogang slöt ett informellt avtal där varje familj själva fick välja hur man skulle bruka jorden och de skulle också tillåtas att sälja vad den producerade, efter att staten hade tagit sin beskärda del. Följden blev att bönderna gav sig ut tidigare och jobbade hårdare. Andra byar lade märke till förändringen i utfall och till slut spred sig ryktet om den framgångsrika byn ända till partiet varpå dödsstraff var att vänta. Men gräsrotsrörelser var på modet i 80-talets Kina och i en aldrig tidigare skådad helomvändning stöttade partiet en rad jordbruksreformer med start 1982 och tillät andra byar att göra likadant. Ett land som tack vare Maoistisk planekonomi bara två årtionden tidigare hade upplevt en av de värsta svältkatastroferna i historien producerade nu ett överskott av livsmedel till världsmarknaderna. Och därför, mina barn, kommer jag aldrig att bli en anhängare av planekonomi.

Frugal skoläsning

Jag inser en bit in i mitt liv som frugal weirdo att jag hyser en särskild kärlek till att frugalisera footwear. Detta är delvis ett utslag av att jag inte gillar billiga skor och köper man dyra skor vill man ogärna kasta dem på tippen i tid och otid av flera skäl, ett varandes att man troligtvis blivit fäst vid dem. Ett annat varandes att man kanske har börjat begripa ett det är ett djur som fått - kanske inte plikta med sitt liv men åtminstone - bidra med materia för att skon eller stöveln ska bli till.* För egen del handlar det också om att jag är snål och avskyr att köpa skor.**

För att göra en kort historia lång och omständlig så skaffade jag för ganska exakt elva (11) år sedan ett par curlingkängor med inbyggda broddar. Eftersom du nu säkert får tusen frågor i ditt huvud ska jag metodiskt gå igenom var och en av dem.

1/ Vad är inbyggda broddar?



Well, låt mig klippa in en bild från webbversionen av publikationen "Senioren" som visar hur det går till. Det ser alltså ut som vanliga curlingkängor, men på undersidan har du en gummislinga som går att fälla ut och vända och där gömmer sig coola järnspikar som med ett stadigt grepp borrar sig ner i packsnö och is.***

2/ Varför ska man ha dem? 
För att inte trilla och bryta lårbenshalsen eller trilla och få skalltrauma. Bortsett från trill-relaterade frågor kan jag också tillägga att jag brukar få träningsvärk under den isiga tiden av åren för att jag går och spänner mig om jag har glidskor. Plus att man går mycket mer effektivt, utan att slanta runt som en annan byfåne. Och eftersom jag gillar att gå effektivt är detta en sko för mig.

3/ Vad kostar de? 
Jag minns inte, köpte mina på tantbutiken Frövi och de verkar inte ha kvar dem i sortimentet. Men finländska Ilves har något liknande för 1 490 kr.

4/ Varför skriver jag om den här skiten?
Redan för ett par vintrar sedan lade jag märke till att broddarna inte tog som de skulle. De såg mer ut som små tandstumpar hos en pyssling på chrystal meth än som dubbspikar och jag halkade till både en och två gånger. Eftersom jag gillar dem så mye ville jag emellertid inte göra mig av med dem utan uthärdade ytterligare en vinter. Med ännu mer halk. I år var skornas handikapp ett faktum:


Min första tanke var - och jag skäms för detta - att slänga dem och köpa nya. Jag hade ju haft dem i tolv år, en tidsrymd som för många är klart godkänd som livslängd på ett par vinterkängor. Men de här kängorna är robusta. Det är absolut inget fel på själva skon eller innanmätet, de är så gott som nya. Det är bara dubbspikarna som efter mil och mil har nötts ner. Så jag tog dem till min nya skomakare. Skomakaren var lite trilskig till en början. Han ville att jag skulle försöka få tag i "reservdelar hos leverantör" och när jag rastlöst rynkade på näsan ville han sälja på mig ett par lösa broddar att "spänna på" kängan men här går den estetiska gränsen även för en tantbejakare som mig. Broddar får verka, men inte synas. Jag var tvungen att stryka honom medhårs i flera minuter innan han gick med på ett daredevil experiment. Man kan säga att jag pushade honom in i ett nytt, främmande och riskfyllt område han aldrig tidigare beträtt, och för det ska jag ha cred.

Vad han gjorde var att han körde spikar igenom den tunna gummilisten från insidan och ut, klippte av spikarna vid cirka 3 mm längd och slipade till dem i sin slipmaskin. Därefter limmade han tillbaka den tunna gummilisten. Det gör att kängorna inte längre har sin ursprungliga funktion, d.v.s. att man med den medföljande "nyckeln" kan bända upp gummilisterna och vända dem så att de kan extraknäcka som vanliga kängor utan broddar. Men vem bryr sig, det var ju för broddarna jag köpte dem.


Ovan ser ni resultatet från sidan. Fördelen är att jag nu också alltid har ett par vapen med mig, så om zombiesarna anfaller river jag bara av mig kängorna och går bärsärk. Dessutom putsade skomakaren upp dem så att de såg ut som nya.


5/ Vad kostade kalaset?
420 kronor. Det vill säga runt en tusing sparad.

6/ Vad blir mellanskillnaden i en indexfond i 10 år?
Drygt 2 000 kronor dumbass. Du vet ju att ett belopp vanligtvis fördubblas på tio år om det ligger börsexponerat? Då kan jag dessvärre inte förlänga skornas livslängd mer eftersom undersidorna nu är fastlimmade. Om vi ponerar att motsvarande känga då på grund av inflation kostar 1 700 kronor kan jag köpa ett par nya för min peng och därutöver ha 350 kronor att köpa cava för. Och eftersom jag då har nya fräscha dubbspikar under fötterna kommer jag inte ens att halka och få skalltrauma efter att ha druckit den.

Och så win för miljön och skomakarens kassaflöde såklart. IGMR påpekade att han efter ett tidigare skoinlägg blivit inspirerad och tagit ett par kängor till skomakaren. Dessvärre var de bortom räddning. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att han försökte. Så om jag kan skicka med dig tre tips så här i vintertid:

1. You don't kno what you don't know until you know (copyright ChooseFI podcast). Testa!
2. Det finns mycket deg att spara om du tar hand om dina skor.
3. Testa olika skomakare tills du hittat en bra. Oftast hittar du dessa på den lilla bakgatan, inte i det stora köpcentret (de behöver inte anstränga sig för trafiken).
4. Det känns sjukt satisfying att ta hand om sina skor.

Det var fyra tips, men ni känner mig, sockrar gärna med fler tips än allmänheten vill ha.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag tänker särskilt på en vän [host Marknadsförings-L] som har stövlar där arktiska små sälungar fått sätta livet till. 
** Traumatiserad av att ha levt i sydeuropa med storlek 41½ i skor och således blivit hänvisad till herravdelningen en gång för mycket.
*** Jag kan meddela att piggarna också med framgång borrar sig ner i trägolv och då särskilt gråmålade trappor som vi hade i det hus vi bodde i vid tidpunkten för skornas införskaffande. Min man blev helt tokig, efter att först ha trott att vårt hus invaderats av termiter. 

Decembershopping

Innan jag börjar, ni bara måste läsa Frihetsmammas inlägg från igår. Här har vi en perfekt inkörsport till FI om ni har lust att ge bort en sådan i julklapp till någon. Och BTW ni är onda, jag hade fler läsare igår än vanligt. Lyteskomik va, det går ni igång på?!

Ja herregud. Jag har köpt kläder. IGEN! Ni som följer mig på Instagram vet att jag redan till sommar-rean köpte en Carin Wester-kjol och två Weratoppar. Visserligen på 50-70% rea men ändå. Bara en dryg månad senare gick jag åstad och skaffade begagnade kläder på Mimer Loppis varav vissa plagg (exempelvis den marinblå oljerocken) kommit till stor användning i höst och vissa andra (exempelvis den stickiga blå lammullströjan och den bruna västen) inte kommit till lika mycket användning.* Men nu i början av december hände det sig så att samtliga jeans i min höstgarderob** fick osmickrande hål i partier som var så tunnslitna att de inte går att laga. Så det bar av till Myrorna. Hem kom jag med tre plagg varav endast ett var jeans. Att köpa svarta jeans second hand visade sig vara svårare än jag trott. Jag vill helst ha dem svarta, alltså svarta som den arabiska natten. Inte melerade som i den Lützenska dimman. Och jag vill att de ska vara stretchiga, inget häng. Så det fick bli ett nyköp där, just sayin'.*** Any Heuw, låt mig få försvara mina vintageköp.

1. Blå jeansskjorta
Jag har blivit smått besatt av tanken på att Jacob Lund Fisker bara har mörkblått, svart och grått i sin garderob. För vad jag vill med jeansskjortan är inte i första hand att glida runt som någon MacGyver och osa jeanz.


Jag vill bara att den ska sticka upp lite under cashmeretröjan. Lite rullrull på ärmarna och det kändes som en andra hud. I vanlig ordning måste jag googla okända märken och det här hette Mossimo och verkar vara någon form av beach wear-företag men strunt i det, den satt som en smäck med lite stretch i. Matchas med svarta jeans och bruna stövlar. 40 spänn.



2. Grå jeans
Jag vill bara understryka att jag inte är någon fan av jeans med bling på. Men det var något med de här jeansen som fångade mitt intresse. Kvalitén gick inte att ta miste på. En sådan liten detalj som att insidan hade blommönster upptill men kamelfärgat i benen så när man rullar upp benen blir det kontrastfärg. Passformen var perfekt, precis lagom hög midja och inga obehagliga glipor någonstans. Jag tänkte att om jag kombinerar blinget med total askes i övrigt (bara en rundhalsad cashemere i beige och bruna, enkla accessoarer) kan jag komma undan med det. 80 kr.


Chocken när jag kom hem och googlade märket (Mos Mosh) och hittar ett par nästan identiska för 1 498 kr.

3. En blingig svart tröja
Ni kanske tror att jag har fått en liten hjärnblödning som köper två paljetterade plagg på raken. Till mitt försvar ska sägas att jag aldrig tidigare i mitt liv köpt paljetter så det kanske är dags nu, vid 42. Den så kallade paljettåldern. Men tröjan av märket Sambuscari gick inte att motstå. Ett italienskt märke, så perfekt i passform, kvalitet och utförande att till och med Myrorna hade vett att prissätta det i ett högre spann (100 kr). Jag fick först en träff på Internetz till en mycket primitiv hemsida (med endast en adress till ett exklusivt modekvarter i trakterna kring Venedig) men när jag skulle länka här hittade jag den inte längre, så hemlisch är märket.


Jag tänker mig den till ett par svarta jeans med uppvikta ben och ett par svarta pumps och en färgglad clutch till ett operabesök. Eller parade med ett par jeans och svarta stövlar och svarta Longchamp Roseau på en lunch på Spanjorskan. Eller varför inte som ett sovplagg i en knarkarkvart, bara fantasin sätter gränser.

Har du vintageshoppat någe under senhösten?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Remark 1) När jag ska lära mig att stickiga plagg inte kommer att användas hur snygga de än är?  Remark 2) Alltså väst, vilket loserplagg. Nu vet jag varför jag aldrig haft en - de är ju helt värdelösa! Exakt NÄR ska man ha dem? Lunchtid under de två dagar då vädret står och väger mellan förhöst och mellanhöst? 
** Två till antalet - ett par svarta och ett par mörkblå.
*** Jag lämnade in mina gamla jeans samt lite andra utrensade textilier till HM och fick en värdecheck på 50 kronor att använda "vid nästa köptillfälle" vilket råkade infalla 12 minuter senare efter att jag provat ut ett par perfekta svarta stretchjeans med hög midja som jag köpte två exemplar av till en totalkostnad av 350 kr. Skamligt billigt...