Bygg din ekonomiska motståndskraft i 3 steg

Ibland glömmer jag att detta är en sparblogg, det vill säga en blogg med huvudtema "dra ner på dina kostnader för att få mer slack i livet" snarare än en investeringsblogg, det vill säga en blogg där jag namedroppar aktier och kommer med börstips. För när jag gör det - tangerar börsen - är jag ute på hal is eftersom jag ju är en börsidiot. Det här är inget stort avslöjande, jag har aldrig hävdat annat än att jag på lekmannavis försöker navigera mig fram till det minst dåliga tillgångsslaget när det gäller att bygga finansiell frihet. Och min bedömning är att det tillgångsslaget är aktier. 

När jag skriver om börs eller lyfter fram företrädare för den finansiella världen som intar en över snittet lugn inställning till detta tillgångsslag får jag ibland kommentarer som menar att det ju finns värsta-scenarios med börsen som inte alls är trevliga, vilket är korrekt. Många menar att vi är på väg mot en ny kris. Vi har haft en nästan obruten uppgång sedan den på riktigt apokalypsnära finanskrisen 2007-2008. Stater är överbelånade och fortsätter pumpa upp sig efter corona. Antalet nya börsbloggar och aktietips från taxichaffisar är tydliga järtecken på att skit väntar runt hörnet. Antalet finansfirmor som står redo att hjälpa dig igenom skiten annonserar friskt, ibland även på blögga vilket ironiskt nog gör att jag berikas.*

Andra hävdar att vi tvärt om kommer ur en två år lång bear market (!) och att accelerationen vi nu ser är början på en ny bull-marknad som kan vara i år, driven av företag med framtidspotential av typen FAANG och medicinteknik. Vad vet jag, men jag väljer ändå att se börsplaceringar som en del av min FIRE-strategi. 

Jag säger en del av min FIRE-strategi. För precis som med allting annat gäller det att göra som räven Fräcka Frasse i Gösta Knutssons klassiker Tuff och Tuss: Förbered alltid en nödutgång i ditt gryt. 

Om din exit står och faller med börsinvesterat blir det besvärande om börsen faller med 90% och inte återhämtar sig på 20 år, bitcoin tar över världen och inget blir som förr. Det är då lätt att falla tillbaka i gamla tankemönster och tro att lösningen är att krypa tillbaka in i kontorslandskapet.

Jag kommer osökt att tänka på ett inlägg från MI30 för några månader sedan där han beskriver hur en del av hans vänner pekar honom finger och säger att "det där kan aldrig gå bra, sluta jobba sådär och leva på avkastning, bäst att ha en anställning när det blåser" för att därefter kasta sig in i suven på väg till möte med banken för att habrovinka med något konsumtionslån alternativt till mäklaren för att stressälja det till taknocken belånade huset för att ha råd att skiljas. 

Ett jobb kan ryka (nästan) lika snabbt som en portfölj kan minska i värde, men det finns saker du kan göra i båda läger för att undvika otrevligheter:

1. Lev billigt

2. Ha diversifierade tillgångsslag

3. Ha flera inkomstströmmar

Punkt ett kommer väl inte som någon överraskning för er som läser den här bloggen. Ett billigt liv är som en vaccination mot mängder av bekymmer (och en källa till tillfredsställelse då man tvingas söka kreativa lösningar snarare än att kasta pengar på problemen). Så nog om den. 

Punkt två kan tolkas antingen i en börskontext och då är ju indexfonder som ni vet en favorit. Men det skadar inte att ha andra tillgångar i form av exempelvis fastigheter, gärna sådana du kan få en intäkt ifrån av typen "källarplan i villan" som kan hyras ut till den enstaka veckopendlare som inte kommer att dras med ner av en framtida arbetslöshetsvåg på 25% (siffra tagen från kölvattnet av 1929).

Punkt tre kan handla om olika former av jobbinkomster, men även hobbyinkomster från möbelsnickeri, YouTubande, översättningar, trädgårdsarbete, extrajobb inom vården, hund/barn-väkteri åt öfverklassen, studier med studiemedel (förslagsvis bara bidragsdelen), uthyrning bil på SnapCar osv. 

Det kan också handla om en deltidsanställning, om du nu varit så lyckligt lottad att du tilldelats en sådan du står ut med och att den finns kvar efter apokalypsen. Alternativt att du och eventuell partner kommer överens om att åtminstone EN av er alltid har en deltidsanställning som täcker åtminstone en del av de fasta kostnaderna så att aktieslakten inte blir för brutal under de första 10-15 åren av börsnedgång. 

Är man optimistiskt lagd kan man ju också utgå från att det svenska pensionssystemet inte är på väg mot total kollaps och har man några år under västen torde detta generera några kulor in under tredje halvlek.**

Min poäng är väl denna: Dåligheter kommer att hända och det finns inget sätt att helgardera sig. Men man kan delgardera sig genom att vidta ovan tre steg. Så gör mig en tjänst och sätt dig till helgen och tänk följande tanke:

"Om alla mina börstillgångar försvinner imorgon, hur hanterar jag detta ur ett frihetsperspektiv?" 

Det är vad företag skulle kalla "Business Continuity Planning", det vill säga den krisplan som ska göra att ett företag står pall oavsett scenario. Du gör det säkert bättre än de flesta företag eftersom du, varandes frugal weirdo, redan har en över snittet hög förmåga att tänka utanför BOXEN och därtill har ett starkt egenintresse för att planen blir bra, till skillnad från de tjänstemän som sitter och knåpar ihop dylikt på arbetstid. 

Hur skulle din Business Continuity Plan se ut? 

Mvh/
FruEfficientBadass

* Från och med oktober lägger jag halva bloggintäkten på Plan-fadderbarn så fortsätt klicka, jag taktar parallellt med eventuell uppgång.

** Min första sportmetafor på bloggen btw och som ni ser är jag inte bara börsidiot, det var först vid andra genomläsning jag tyckte att det klingade fel. 

"Växla ner - 77 sätt att leva bättre på mindre"

Inlägget innehåller annonslänk till Bokus.

För ett tag sedan beställde jag en bok på das Interwebz (mer om den längre fram) och jag gick rakt i fraktfällan: I syfte att spara 19 kronor på frakt köpte jag en bok för 55 kronor och gick därmed 36 kronor back. Men jag hade inte köpt boken om den inte fångat mitt intresse. Det handlar om "Växla ner - 77 sätt att leva bättre på mindre" av Karin Lilja.

Karin Lilja skriver som en gud. Det märks att hon har skrivande som yrke och språket flyter fram utan varesig krångliga formuleringar, putslustiga rubrik-allitterationer (en styggelse i sparlitteraturen, tänk "Spara på spånken") och råden är många och bra. Inga nyheter för oss i den här dårskapen, men för en nybörjare helt okej start. Jag imponeras särskilt av hennes klarsynta analys av den egna arbetssituationen. Nedan saxat ur en passage som anknyter till det jag försökte fånga i ett tidigare inlägg men inte helt lyckades sätta på samma sätt som hon. Lyckan som kommer av att själv bestämma över sin tid:

"Nedväxling tycks för många handla om att jobba mindre i ett exakt antal timmar. Att ha sex timmars arbetsdag eller tredaarsveckor eller något liknande. Jag tror att det finns en risk för att nedväxlandet blir för mekaniskt, ett 'jag jobbar mindre och därför har jag tagit ett lugnare spår i livet'. Det behöver inte vara så, livet kan vara stressigt ändå. Jag och min man jobbar bara lite mindre än alla andra, men finessen med våra liv är att vi själva bestämmer när vi vill jobba. En arbetsdag för mig kan löpa mellan halvnio till halvtre med en kort lunchrast. Sedan blir jag kanske lite trött och tar ledigt hela eftermiddagen och tidig kväll. Det kan hända att jag tar en tupplur vid fyratiden. Ibland blir det ett pass vid datorn på kvällen. Måhända sitter jag någon timma en söndagsmorgon också om jag har en arbetstopp. Lägger man ihop allt blir det nog en trettiotimmarsvecka, ibland mer än så, men timmarna är nedlagda på mina villkor."

Alltså BOY vad jag skriver under på detta. Jag har en känsla av att vissa tyckte lite synd om mig som jobbade heltid genom sommaren, den tid då resten av Sverige tar ledigt. Men det var inte alls jobbigt. Jag visste ju att det var mitt val och att det var under en avgränsad tid. Nu till hösten jobbar jag två veckor av fyra, ledig mer än jag jobbar. Till årsskiftet står jag potentiellt utan jobb, men har dragit in så pass mycket deg under 2020 att mina finanser aldrig varit bättre. Och just den här känslan, av att jobba i avgränsade perioder, helt på mina villkor, fyller mig med en lycka. Varje dag jag nu går in på jobbet gör jag ett MMM:skt litet glädjeskutt i trappan både på väg in och ut: Hurray! En dryg tusing in på kontot!

Boken spänner över en mängd sparområden: Mat, resor, underhållning, konsumtion och jag kan verkligen rekommendera den som en gåva till en stressad person i din närhet, affiliatelänk här. Med det sagt: En ganska viktig komponent saknas i boken. Finanserna. Jag fattar att det inte är del av bokens "scope", den riktar sig till den som vill växla ner utan att först göra en sparresa. Men det är lite synd att hon inte ens i ett kort avsnitt berör hur man kan starta ett hyfsat aggressivt sparande under ett år eller två innan man skiftar ner, för att slippa den ekonomiska stress hon stundtals ger uttryck för i boken. Hon skriver förvisso att det är bra att ha en buffert i det fall man får oväntade utgifter av typen bilreparation eller en "elräkning på 6 000 kronor" (ett exempel som enligt henne nästan vände upp och ner på deras ekonomiska tillvaro). Men givet den bakgrund hon kommer från: Högpresterande stureplansbroiler, måste hon ju ha tjänat tillräckligt för att under något av de tiotals år hon snurrade ekorrhjul, lägga undan en bit av lönen i exempelvis indexfonder. 

Och även om hon inte hade gjort det hade hon ju kunnat tipsa om det i boken. En årslön i fonder hade givit vilken nedväxlande person som helst lite andrum och känsla av joie de vivre, istället för en kniv mot strupen som, som hon själv skriver, riskerar att jaga tillbaka en downshifter in i ekorrhjulet igen.

Ett råd från boken som gick rakt in i hjärtat är det om tristess. Jag tror att Karin och jag är av samma sort: Ganska rastlösa och projektdrivna. Har vi inget att sysselsätta oss med blir vi trötta och går och lägger oss. Därför kan livet i en nedskiftad tillvaro ibland bli ansträngande. Eller som Karin skriver: "Bröden jäser, sallaten växer och allt tar sin tid. [...] Jag har fått lära mig att leva med tristessen, men jag kämpar fortfarande med att se den som en tillgång". BAM in i getingboet. "Jag skulle inte ha någonting att gööööra om jag inte hade ett jobb att gå till." Delvis får man ju ge den delen av klagokören rätt, för livet ÄR inte lika fullproppat med en enklare livsstil. Det kommer dagar där ock jag gör en MI30, d.v.s. vandrar runt i det färdigstädade huset och kikar ut genom fönstrena och undrar vad det ska bli för väder framåt eftermiddagen. Och det är inte odelat positivt. Myror i brallan, som en av mina första chefer korrekt diagnosticerade mig med. Och inte kan man som frugal weirdo konsumera sig ur tillståndet heller, det verktyg som annars är top om mind för merparten av befolkningen. Detta är Karins metod:

"När jag blir outsägligt trött och lagt mig på sängen, då somnar jag inte, för jag är inte trött, bara uttråkad. Så tankarna vandrar iväg och ofta, om än inte alltid, kommer jag på nya idéer eller löser ett problem. Efter en stund - fem minuter eller två timmar - fyller infallet mig med energi och jag stiger upp igen. All tristess är som bortblåst."

Jag har nu testat det här under hösten och jag kan intyga att det funkar. Visst, jag har studerat på heltid och jobbat halvtid, men ni känner mig, clean slate bitch, jag gjorde klart mina pluggmoduler under de första tre veckorna av terminen och jobbet är som sagt bara två veckor i stöten. Och det finns en gräns för hur välordnat hemmet kan bli utan att nalkas neuros så jag har haft min beskärda del av tristessrelaterad trötthet. Då har jag likt Karin gått och lagt mig och dåsat en förmiddag. Kanske tagit en promenad. Och så plötsligt, från ingenstans, så kommer jag på ett blogginlägg eller en idé som exempelvis relaterar familjens väl och ve (av typen skriva en bok till barna om lifvets fallgropar). Faktiskt lite av magi. Funkar i princip varje gång. Och gör det inte det accepterar jag att så är fallet och drar på en gammal favoritfilm och tänder en brasa istället, ej heller detta fy skam om vi talar livskvalitet.

Om vi återgår till grundtemat nedväxling, FI(RE). Ponera att du har en god vän som approcherar dig med ledsen min och säger att hen är trött på ekorrhjulet och vill ha dina konkreta råd till att gå vidare. Vilka tre huvudsakliga råd skulle du ge? 

Mvh/
FruEfficientBadass

Frugal hårvård: Risvatten

För cirka ett halvår sen klippte 13-åringen hockeyfrilla på sig själv under en övernattning hos vän. Tänk ”biroll i Vi barn från Bahnhof Zoo”. Jag lyckades inte hålla god min utan körde hela "VAD-HAR-DUU-GJOOOORT" tills hon nästan började gråta och då fick jag dåligt samvete och höll tyst. 

Jag borde vetat bättre, nämligen att hennes frisyr var straff nog. För bara ett par veckor senare började hon klaga över att håret såg hemskt ut i sin hockeyfrillutväxt och hon har allt sedan dess sparat ut. 

I oktober fann jag henne sittande med sitt blöta hår i duschmössa och hon förklarade då att hon hittat ett recept på risvatten på nätet, ett vatten som på något mirakulöst sätt skulle få håret att växa snabbare. Detta har tung vetenskaplig grund i de så kallade "Yao-kvinnorna" från Guanxi-regionen i Kina, kvinnor som regelbundet sköljer sitt hår i fermenterat risvatten och som en följd därav har väldigt långt (ofta över 1,4 meter), skinande och icke-grått hår. Men så se då bara: 

Eftersom vi har en del läsare med medicinsk skolning passar jag mig noga för att låta påskina att jag tror att man med externa medel kan påskynda hårväxt. Däremot kunde jag inte låta bli att notera att min dotter, efter runt en dryg månads användning av risvattnet, fått en helt fantastisk glans och lyster i det annars av hårfärg och blekning avmattade håret. 

Dessutom verkade det som att kluvna toppar liksom...vuxit ihop? Jag kom på mig själv med att dras likt en fluga till en sockerbit kvällstid och kura mig nära henne i sängen bara för att få dra fingrarna genom hennes hår, varför jag bestämde mig för att själv pröva på.

Det finns, så klart, mängder med risvattenvideos på YouTube, exempelvis här, här eller här. Tydligen pågår det enligt flickorna i dessa videos en "debatt" kring hur man ska göra för det perfekta risvattnet vilket helt undsluppit mig, men min sammanfattning av det jag läst och kollat mig till är som följer:

Man kan göra det enkelt för sig (lägga sköljt ris i en behållare med vatten och skölja håret i det ett par timmar senare) eller man kan göra det svårt för sig (man fermenterar vätskan i två veckor). Nedan en beskrivning av vad jag gjorde efter att ha kollat några videos och pratat med 13-åringen:

1. Skölj cirka 2-3 dl jasminris ett par gånger (jasminris luktar mindre illa än andra sorter).

2. Lägg riset i en bunke med dryga litern vatten och massera det (eller vad säger man, knådar det?) i fem minuter.

3. Sila av riset och koka vattnet på låg värme i runt 10 minuter tillsammans med lite apelsinskal, mest för doftens skull vad jag förstår. Risvatten luktar inget vidare, särskilt inte efter fermentering. Man kan också ha i aromatisk olja av just den anledningen.

4. Låt stå i ett par veckor i kärl av typen syltburk. Kvinnorna i Guanxi-regionen ska enligt uppgift låta vattnet stå i flera månader. Här sker magi och proteiner och annat göttar till sig.

5. Applicera vattnet med hjälp av en blomvattenspruta och låt sitta (gärna under duschmössa som värmer och förhindrar dropp) i en halvtimme och skölj sen ur. 

6. Upprepa runt varannan till var tredje vecka. 

Jag ställde mig lite frågande till punkt 6. Om nu risvatten är så bra, varför inte göra det oftare? Men där är flickeflarnen eniga: För mycket risvatten kan totalförstöra håret så att det blir "övermättat" av protein och därmed få en nästan torr och halmaktig textur. Av den anledningen är det också viktigt att skölja ur, inte låta risvattnet sitta kvar som sista sköljvatten.

Det finns olika åsikter om huruvida man ska tvätta innan och/eller ha balsam efter att risvattnet suttit i. Jag valde en mellanväg nämligen att applicera och skölja håret med vattnet dag efter tvätt. Efter vettansköljningen använder jag inte balsam. 

Jag har nu testat två gånger med två veckors intervall. Jag kan inte påstå att håret vuxit snabbare men det trodde jag inte heller. Däremot upplever jag att det, precis som hos barnet, blivit glansigare. Jag har nu gjort en batch som står och fermenterar på strykbrädan och till Lucia åker den på. Det lär lukta unk men vad gör man inte för att vara fin i håret? Estimerad kostnad: 3kr/batch (räcker till 3-4 sköljningar).

Har du någon erfarenhet av risvatten?

Mvh/

FruEfficientBadass