Jag rensar bokhyllorna och blir lycklig

Aaargh, böcker, en evig följtetong på blögga. Kanske för att de ställer till ett sådan besvär såväl fysiskt som psykiskt. Först gjorde jag en rejäl rensning. Sen gjorde oss av med i princip rubbet inför flytten. Det är det här "i princip" som skaver för vi har fortfarande två olika bokförvaringar i vårt hus på landet: En hylla nere i TV-rummet för våra böcker och så barnens böcker i en hylla på övre plan. Gamla barnböcker som dessvärre - snif - inte läses längre, men som inväntar nästa generation för samlingen är en skatt.

Någon vecka innan jag tog mig an våra hyllor hade jag börjat störa mig rejält på att jag inte kunde hitta vårt fotoalbum från 2019. Jag hade okulärbesiktigat vår vuxenbokhylla säkert fem gånger utan resultat. Men vis som jag är av min ålder vet jag att det inte finns några genvägar: Man måste ut med det. OCH efter att jag upptäckt den perfekta rensningsformulan vet jag ju att jag måste gå igenom vår bokhylla åtminstone en gång per år, helst två. Så det var bara att sätta igång:

Trots att vi inte direkt införskaffat några böcker under året har det ändå trillat in lite grejjor. Ganska många anteckningsböcker från mina studier (all kurslitteratur har jag sålt eller ska sälja på Studentapan, bästa sajten för att köpa och sälja sådant), en del gratisböcker jag fått på loppis vid köp (alltså, man måste inte ta en bok, men ibland har jag inte kunnat låta bli) och en allmän röra. Så, ut med rubbet, damma av, sortera och TADA jag hittar albumet! Det var svart, inte grått som jag mindes det, och hade nästlat sig in mellan Bankbluffen och Pluras kokboks svarta ryggar. Lycka är när man hittar något man letat efter. Ni vet ju, det står till och med på min lista med "saker-som-gör-mig-lycklig"-saker sen gammalt.

JAG HITTAR NÅGOT SAKNAT = BLIR LYCKLIG

Behöver inte vara krångligare än så.

Sen sorterade jag ut en och en halv kasse skräpböcker och ställde tillbaka resterande. Fint och ordnat, alla anteckningsböcker omallokerade till bättre lämpade ställen i huset.

Dags att tackla barnens hylla. Jag tänkte att det kunde vara lika bra när jag ändå var igång. Den såg för övrigt inte ett dugg bättre ut, trots att de inte läser sina gamla barnböcker längre. Dessutom hittade jag en del vuxenlitteratur däri, exempelvis en radda P.G. Wodehouse och Graham Greene som jag aldrig läst men som jag bara inte kan göra mig av med på grund av den söta, orange Penguin-utgåvan.

Därutöver hittade jag en del diktsamlingar och annat jag nu, tack vare min rensning i vuxenhyllan, kunde ställa där, kat-ching. 

Ytterligare en kasse till tippen, företrädesvis med Kalle Anka-pocket och en del barnböcker, av det moderna och insmickrande slag (ofta med välgörande politiska budskap) fick åka med eftersom jag bedömer att de inte kommer att väljas ut att läsas för mina barnbarn. Åtminstone inte i samma utsträckning som någon av Lindgrenarna. 

Tre papperskassar till tippen! För som ni minns är böcker persona non grata hos loppisarna. Va?! Och vi köper inte ens böcker. Hur är det för människor som faktiskt köper böcker? Djäfvulens påfund dessa ting. Någon borde initiera bokbål. 

När rensningen var klar och Var. Sak. På. Sin. Rätta. Plats. kom jag på att den lilla skrutthylla jag målade i grå linoljefärg under projekt gästrum nu kunde komma väl till pass. I den har jag nu min Penguin-samling samt diverse annat jag inte kan göra mig av med men som inte platsar i vanliga vuxenhyllan på grund av fulhet (exempelvis min franska grammatik från gymnasiet som jag behöver när jag ska plugga med barnen). Nu står den på lut bredvid min nya arbetsyta.

En bok som tilldrog sig mitt intresse under rensningen var denna: "Det är serverat" av "festtraktörerna" Ulf Lundqwist och Kicke Sturesjö, från 1990. Varför i all världen har jag sparat på denna titel?

Efter en snabb slagning i detta praktverk förstod jag varför. För var annars kan man se paret Wahlberg laga spenattimbal eller göra kycklingfond, rätter som på den tiden var heta? 

Och det ger mig en sådan enorm tillfredsställelse att se hur fult allt var på den tiden. Jamen kolla in deras kök! Sedermera fick ju Pernilla en helt annat smak (vill minnas att hon har Guccitapeter i sin walk in closet) och jag skulle inte tro att hon skulle bjuda en festtraktör av idag på fond. Men det fanns en tid när hon och Emilio stod och spexade i ett kök med gardiner som ser ut som gammelmormors underkjol. 

Hur ser det ut i din bokhylla? Ordning och reda?

Mvh/

FruEfficientBadass