Ett rensningsprojekt i förorten

För ett par dagar sedan hjälpte jag Marknadsförar-L att rensa ut i källaren. Vi hade en barnfri dag på oss och en dead-line klockan 19:00 då 12 gäster skulle komma på middag. Kravspecen var att rensa ut allt skräp så att källaren kunde gå från att vara ett allmänt skräputrymme till att bli ett rum med i huvudsak tre användningsområden:

1 Lekrum för barnen (inom kort även TV-spels-rum)
2 Syhörna för Marknadsförar-L*
3 Gästrum**

Källare före

En sak som slog mig under rensningen var vilken kapitalförstöring det är att ha många prylar***. Det hände vid upprepade tillfällen att Marknadsförar-L utropade saker som "Den där har jag letat efter!", "Va, har vi flera av den?". Vi hittade helt ouppackade doppresenter som barnen fått, saker som antingen hade kunnat användas av barnen istället för alternativkostnad "köpa nya leksaker" alternativt ges bort på annat barns kalas istället för alternativkostnad "köpa nya leksaker". Vi hittade mängder och mängder med barnkläder och skor och om jag tolkade min uppdragsgivare rätt hade hon inte helt koll på att dessa fanns, i vilka storlekar de var i och därmed hade hon då inte koll på vad som behöver införskaffas inför varje ny säsong. Det är tre barn i hushållet så ärvapotentialen är stor - men då måste man kurera prylarna på preussiskt vis - inte huller om buller (jag älskar det uttrycket, smaka på det: "Huller Om Buller." Säg det några gånger och du låter som svenske kocken - min idol och mitt carte blanche).

När rummet väl var tömt tog vi lunchpaus och gjorde varsitt förslag på rumsdisposition. Vi kom fram till nästan identiska skisser som gick ut på att skapa en garderobsvägg direkt in till höger (istället för att ha garderoberna utspridda på olika ställen som var fallet i ursprungsmöbleringen), att skapa en slapparyta i blickfånget när man kom in samt en sy- respektive barnpysselhörna.

Rum tömt

Att hitta rätt plats för möblerna var enkelt. Det svåra inträffade när Marknadsförar-L skulle bestämma vilka lösa föremål som skulle in igen och då tog med sig typ samtliga lösa föremål in igen. De flesta dessutom med ett aber. "Den där har jag tänkt måla i kopparfärg", "Den där tavlan behöver bara nytt glas", "De där byxorna vill jag använda men jag måste bara göra X med dem..." eller mest innovativt, apropå en gigantisk vit gosedjursisbjörn (du ser den skymta till höger på sängen på efter-bilden): "Man kan skära av huvet på den och sätta den på väggen, som en jakttrofé i plysch i barnens rum." Det här är Fumio Kasakis käpphäst - att inte låta våra prylar "ropa" på oss. När du kommer hem för att koppla av efter en dag på ett energidränerande jobb är det sista du behöver en mängd prylar som alla behöver åtgärdas. "Ladda mig, laga mig, diska mig, sy om mig, tanka över mitt innehåll på en extern hårddisk så att du kan göra dig av med mig" osv. Det som är trist är att många av de föreslagna projekten (särskilt de som involverade att laga ett trasigt plagg) absolut hade varit görbara om de kommit ett och ett istället för som nu ligga i en stor hög. Då finns det dessvärre bara ett sätt att bryta dödläget på och det är att göra sig av med grejerna, vilket inte är det miljömässigt mest optimala.

När Marknadsförar-L förlikat sig med att detta var tumme ner snarare än tumme upp-dagen (vilket, måste jag säga till Marknadsförar-L:s ära - hon gjorde rätt snabbt) gick det undan. Det bara rasslade ner prylar i återvinningssäckarna. Jag fick vid något tillfälle till och med hindra henne från att slänga en säljbar antikvitet, på den nivån var det. Vi fick också draghjälp av vädergudarna som bestämde sig för att släppa ett iskallt regn över Stockholm denna eftermiddag och då la Marknadsförar-L in högsta växeln, hon gillar inte när det regnar på textilierna.

Med detta sagt, det kom ändå med lite för många prylar in igen och vi hann inte gå igenom allt innan gästerna kom vilket resulterade i förhatliga "limbosäckar" - du vet "jag-kollar-på-det-där-sen" (vilket betyder aldrig)-påsar. Jag kände mig som en yrkesmördare som inte fick avsluta mitt uppdrag, det var puls i objektet när jag lämnade morgonen därpå. Inte helt satisfying. Plus att det på samma våningsplan finns en tvättstuga/toalett som bara väntar på att befrias från sina svällande tvätthögar och spontantravar av tvättmedelsförpackningar för att konverteras till en bedårande gästtoalett, en suite till den nu befriade gästsängen i rummet intill. En kombo to die for. För att inte tala om nedan garderob, OMG vad jag önskar att jag hade fått fixa den. Det är faktiskt rent plågsamt att titta på bilden nedan. Särskilt de där dysfunktionella skohängarna till vänster - been there done that och min lärdom är att den bästa skoförvaringen är att ha max en handfull par skor per säsong, skor man pysslar runt med som om vore de dina husdjur.

Resultatet av rumsrensningen ser du nedan. Jag vill bara braska in då att det här inte primärt var ett Sköna Hem-uppdrag med möjlighet att låna hem rekvisita från GAD utan ett Cajsa Warg-koncept; Man tager vad man haver**** helt enkelt varför stilen kanske inte är helt koherent (New England möter bohemian chic möter Toys'R'Us). Men funktionen - herregud - funktionen är ljuvlig. Här har vi alltså gått från ett kaotiskt prylberg till ett rum med ett flertal olika aktivitetsmöjligheter. Sova, hänga, spela TV-spel, sy, pyssla, slå in presenter, träna pilates, sjunga gregorianska visor och dricka espresso*****. Inte minst är det en yta där undertecknad kan slagga efter att, tillsammans med 12 andra, hällt i sig 10 flaskor cava och två BIB (hur är det möjligt?). Funktion är vackert, tycker inte ni det?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Man känner inte någon på riktigt förrän man varit med och rensat ut deras källare. Jag trodde att Marknadsförar-L ägnade sig lite halvhjärtat åt det där men att sy någon gång ibland - men människan hade textil som skulle kunna varuförsörja en hel HM-kollektion. Tror vi slutade med 5 stora plastbackar bara med TYG.
** Detta stod inte på Marknadsförar-L:s kravspec, men det stod på min eftersom jag inte hade några planer att sätta mig på bussen hem efter middagen plus att jag tycker att det är vansinne att inte skapa lite extra slappyta när man nu ändå har en säng och ett utrymme att ställa den i.
*** Och då går jag inte ens in på kostnaden av att använda 50m2 attraktiv bostadsyta som lagerlokal för prylar du knappt vet om att du har utan fokuserar bara på prylarna i sig.
**** Vilket hon tydligen aldrig har sagt, på samma sätt som Marie Antoinette aldrig uppmuntrade folket att äta tårta eller på samma sätt Özz Nûjen aldrig uppmuntrat Akilov att svartbygga på hans hus.
*****Johan - du MÅSTE förankra garderoberna i vägg eller tak, de tippar bara man öppnar dörrarna. L verkade ha en väldigt avslappnad inställning till detta nämligen.

P.s. Mitt hjärta smälte när Marknadsförar-L skickade bilder igår med texten "Barnen har aldrig varit tillsammans så länge i ett och samma rum som nu" och nedan to-die-fore-bild av Den Vilda Bebin som dagen till ära taggat sin kropp med tusch (strecket över ögat syns inte men det ser plågsamt ut):