Varning för långt inlägg. Det blir så när man ska redogöra för sina kortdragningar.
Veckan började dåligt. Förra fredagseftermiddagen skulle jag till Hudik med barnen och tänkte att jag skulle göra matsäck för att mota takeaway i grind. Vad bättre ställe att handla på än Lidl, tänker frugal vän av ordning? Svar: Ställen som har koll på sina priser.
Kassörskan verkade ny så kampanjen sex frallor för 14 slogs in som fem frallor för 19 (såå orent). Kycklingpålägget vars hylletikett sa 23 gick in för 39 osv. Nu är det ju inte dessa kronor och ören som kommer att spränga denna månads kalkyl, men det är PRINCIPEN. Det kändes som ett universums hånskratt dag ett i mitt nya liv.
Dessvärre har jag också som princip att aldrig bestrida småsummor på kvitton. Särskilt inte på Lidl som är billigt nog som det är. Så istället gick jag och surade ett par timmar, vilket kändes produktivt.
På lördagen hade vi middagsbjudning så där drog det iväg en del på mat. Säg 900kr (902 för att vara exakt) men då var vi åtta pers så det tycker jag ändå var helt ok. Mina kortdragningar gällande "övrigt" som dras från min "dagspeng" denna helg var fyra:
- Barns hörlurar 249kr (en förutsättning för harmonisk bilresa). Detta belopp tog jag från barnens konstnärsfond och hon fick betala tillbaka i form av barnarbete (städa kakelugnar).
-Weinmann Grüner Weltliner 109kr. Ett prisvärt vitt vin i literstorlek.
- McDonald’s på vägen hem. Gick av tidsmässiga skäl inte att undvika. Vilket är en lögn. Klart jag kunde ha tagit höjd för det under handlingen på lördagen. Men jag är lite ringrostig.
- Näsdukar på Circle K 35kr. Detta var bara störigt. Jag kunde tagit med mig Lidlnäsdukar från landet till typ nollkostnad men det var först på E4:an barnen började snörvla och snyta sig hysteriskt. Parentes, men är det bara mina barn som använder ett halvt paket näsdukar per snytning?
Helgen slutade på 200kr plus. En guldstjärna väntar jag mig för detta: I bilen på vägen ner insåg minstingen att hon glömt sin pianobok på landet. Eftersom vi var halvvägs hem var det bara att glömma att vända. Jag kollade nätbokhandlarna och den kostade 269 kronor. Jag fick då idén att reka bibblan och döm om min förvåning att den fanns! Jag la in en reservation och redan dagen efter fick jag ett sms om att den gick att hämta, på det bibliotek som ligger bredvid hennes pappa. En timme senare hade hon hämtat den. Jag betvivlar att jag agerat på detta - om jag får säga det själv - resurssnåla och framför allt smarta sätt för en vecka sen, innan jag gick in i projekt "Sparsamt oktober". Det kändes mycket tillfredsställande. En positiv bieffekt är att min dotter ser agerandet och kanske tar det med sig in i sitt framtida liv.
På måndagen handlade jag - mot min lärdom från fredagen - åter på Lidl. Min plan var att under en barnfri vecka göra storkok och matlådor, fokus mellanbarnet då hon har praktik på torsdagar och då behöver ha mat med sig. Hennes favoriträtt är korv stroganoff, men förutom ingredienser till detta passade jag på att köpa kaffe, olivolja och andra basvaror varför handlingen gick på 528 kronor. Idag såg jag inga fel på kvittot. Jag kompletteringshandlade också Kalles Kaviar och haricot verts på en annan butik och matnotan slutade således på 608 kronor.
Apropå att jag närmar mig min inte så sparsamme men matkräsne särbo så valde jag att på Lidl köpa ej den billigaste olivoljan utan en som vunnit någon form av pris för sin smak. Observera också citronen på bilden som var en gåva från Lidl (ni som har appen vet vad jag pratar om). Jag har ingen aning om vad jag ska göra med den, men det känns ändå trevligt för gratis är som bekant gott.
Sen gjorde jag ett stopp på Dollarstore och köpte matlådor och frysetiketter för 60 kronor (för 19 lådor = 3 kronor styck men då är flertalet engångsformar på grund av att praktikbarnet sällan får med sig lådorna hem). På kvittot kan 137 kronor härledas till ingredienserna till korv stroganoffen. Det blev middag för två, lunch för mig dagen efter och åtta matlådor, d.v.s. 12,45kr/portion plus tre kronor per matlåda. Till-freds-ställelsen att peta in dem i frysen!
Såhär på måndagen började jag blicka framåt i veckan. Champagneprovning på torsdagen vilket var en födelsedagspresent. Men det tenderar att tillkomma kostnader i liknande sammanhang då förnuftet går ut när bubblet går in och taxi blir en överhängande risk. Därtill en 50-årsfest på fredagen (samma princip). Därför kändes det bra att på måndag kväll ha "bankat" i stort sett hela dagspengen och därmed gå in i tisdag med 611 kronor tillgodo.
På tisdagen fick jag en notis från Postnord att jag hade ett paket att hämta. Det var gamla synder som anlände, från tiden innan sparsamt oktober. Nu kommer en lång utläggning om doftljus och är du inte intresserad kan du scrolla ner till grön text.
Jag har ett mycket kluvet förhållande till doftljus. Jag avskyr uppskattningsvis 80 procent av det som finns på marknaden. Ytterligare 19 procent lämnar mig oberörd. Knappt en procent passerar. Men denna procent...OMG jag kan gå över lik efter ett bra doftljus. Det absolut vackraste (ja vackert var det, esoterisk perfektion) fick jag av hussen till hunden jag passade under mitt första frihetsår.
Det var ingen friargåva, utan en random give-away kopplat till hans jobb som senior fastighetsmäklare på ett av Stockholms finaste mäklerier. Jag fick ju löpande bubbel av karln eftersom han var till åren gången så han drack sällan. Vi pratar den sortens bubbel en förtjust kund med våning värde >20 miljoner ger sin mäklare om försäljningen gått bra d.v.s. från distriktet Champagne.
Vid något tillfälle tog firman fram ett eget doftljus. Antagligen för att ha på visningar för att ge det exklusiva klientelet en känsla av det je-ne-sais-quoi de förväntas känna när de sätter sprätt på sin trust fund. Kanske för att ge som gåva till kund. Vet ej, men jag fick ett ljus.
Herregud. Jag älskade det här ljuset mer än mitt förstfödda barn. Jag använde det sparsamt och det höll säkert i ett år. Sen flyttade vi till Hudik och där blev längtan så stor att jag i strid med min stolthet kröp till korset och frågade mäklarmannen om det fanns möjlighet att köpa ljuset i någon form. Antingen av mäkleriet eller av ljusproducenten.
Svaret var nej. Ljuset var taget ur produktion och skulle aldrig komma åter. Det gick tydligen inte att återskapa hos producenten. Eller så sa han bara så för att han inte orkade rodda med skiten. Jag förstår honom, det var ju inte så att jag var på topplistan av prioriterade kunder, blott en hundvakt.
Men sen gjorde han något rart: Han gick runt på mäklarkontoret och plockade på sig halvbrunna ljus som han skickade till mig. Jag tror jag fick tre stycken, som tillsammans räckte i ytterligare två år eftersom jag bara tände dem vid speciella tillfällen eller om jag en dag kände mig i behov av en upplyftare.
Sen var det slut på det roliga och jag fick med ljus och lykta leta efter något som efterliknade detta magnifika ljus. Då måste ni förstå vad det doftade och det är så svårt att beskriva en doft. Men om jag ska ge det ett försök så var det en rätt maskulin, rökig doft. Inte rök som i braseld utan mer som dyr rökelse (inte som den sort man hittar i en kinabutik, mer som i...vad vet jag...diskret myrra från en katolsk kyrka) kombinerat med doften av nytjärat båtskrov. Förutom den murriga basnoten låg där lager på lager av diskret, dyr väldoft som förde tankarna till penthouses i New York och sekelskiftesvåningar längs Rive Gauche. En doft som invaggar dig i en känsla av trygg exklusivitet, som att inget ont kan hända dig så länge du befinner dig i doftens närhet.
Till och med när ljuset var släckt anade man doften i rummet, som ett lyckans skimmer. Ja, jag blev lycklig av det ljuset på ett sätt som varken Molton Brown, Voluspa, Diptyque, Acqua di Parma eller Jo Malone förmår saliggöra mig. Tipsa gärna i kommentatorsfältet (med överhängande risk att hamna på min shit list om ljuset inte håller måttet).
Efter ett par års sniffande på alla doftljus som kom i min väg hittade jag ett som inte på något sätt var jämförbart men som ändå rörde sig i samma tassemarker och det är nedan ljus från Rituals:
 |
| 360 gram, 60 timmar, 429 kr. |
Jag brände slut på mitt fjärde nu i våras och sedan dess har jag gått doftlös. Nu finns det säkert de som inflikar att man faktiskt kan leva ett kvalitativt liv utan rumsdoft. Jag håller med. Men det är inte lika najs. Särskilt inte sen man förälskat sig i den rätta. Det finns ingen återvändo. Jag Måste Ha Det.
Min tanke var att jag i Amsterdam skulle hitta något liknande och ja, jag hittade ett ljus som i butik vars namn jag förträngt kändes lovande. Men det var en besvikelse när jag tände på nu i början av hösten. Hur ska jag beskriva den doften? Ljumma nylonstrumpbyxor möter Eldorado citronsaft på plastflaska. Ljuset gjorde mig på dåligt humör, särskilt eftersom det till och med var dyrare än ljuset ovan.
När jag trodde att jag inte kunde bli mer irriterad blev jag det vid ett besök på Rituals i september. Mitt ordinarie ljus var slut i butik. Inte bara i den butiken utan överallt, även hos återförsäljare vilket jag googlade mig till på plats. Den över snittet sminkade men under snittet informerade butikssäljaren kunde inte svara på när ljuset skulle komma in igen eller ens om det skulle komma in igen.
Jag började nu likt heroinisten bli riktigt nojig. Jag erbjöd mig att köpa visningsexemplaret. Gick inte. Jag erbjöd mig att köpa ljuset i maxiutförande med trippla vekar för drygt 800 kronor. Hon smet bak på lagret för att sen konstatera att även det var slut och nej, jag fick inte köpa visningsexemplaret. Efter att ha kontrollringt några andra butiker stod jag tomhänt: Ljuset fanns inte att uppbåda och det kanske på livstid.
Med undantag för refillen. Ljuset finns också som refill, då utan glasbehållaren (som jag dumt nog slängt när ljuset tog slut). Refillen fanns fortfarande att köpa hos en mängd näthandlare. Så jag kom upp med en plan: Att bränna slut på Amsterdamljuset och fylla dess glasbehållare med Ritualsrefill. Sagt och gjort. Under en veckas tid gick Amsterdamljuset på låga ute på min balkong (jag klarade inte av lukten) och precis i tid för leverans av refillen hade den brunnit ner till botten.
Tycker ni att jag skrivit tillräckligt om den här ljushistorien nu? Glöm det, jag har bara kommit halvvägs. Nu kommer den dramaturgiska vändningen förstår ni. När jag försökte placera refillen i Amsterdamburken visade det sig att den inte passade. Inte överhuvud taget. Ritualsrefillen är liksom lite konformad med bred topp och smalare bas och Amsterdamljuset var cylindriskt med jämna sidor. En fjärdedel av refillen stack således upp ur behållaren och det krävs inte ett geni för att räkna ut att det inte skulle sluta bra. Jag testade refillen i ett antal andra behållare hemma utan framgång.
Vid det här laget var jag inne i sparsamt oktober men likväl besatt och desperat. Så i tisdags tog jag beslutet att göra något irrationellt: Köpa ett Rituals doftljus jag egentligen inte ville ha för att bränna ner det på balkongen och i glasbehållaren placera refillen. Jag sonderade nätet och såg att Rituals hade rea på vissa erbarmliga dofter av typen jasmin och vanilj. Men nu hade jag tunnelseende så i tisdags efter jobbet (jag är noga med arbetstid) åkte jag till den så kallade Skrapan i Stockholm för att dra åt mig ett äckligt ljus till 20 procent rabatt.
Vad skådar då mitt nordvästra i butikshyllan om inte ett doftljus i exakt den doft och burk jag vill ha? Black Oudh! Bara ett kvar! Jag tror inte mina ögon. Enligt säljaren i den andra butiken var ljuset slut överallt men tydligen inte på Söder. Jag formligen sliter åt mig ljuset och väl i kassan kommer nästa glada överraskning: Även detta ljus har 20 procent rabatt! Jag hade nästan svårt att hålla tårarna tillbaka när den bedårande kassörskan packar ner mitt ljus i kassen till ett pris av 343,2 kr. Inte bara har jag nu två års doftljusförbrukning bankat hemmavid. Jag fick 86 kronors rabatt!
Så kontentan är att jag under tisdagen gjorde av med 430 kronor eftersom SL dit och hem gick på 86 kronor. Men då hann jag med ett föräldramöte på samma biljett så jag hade ändå behövt punga ut med denna utgift.
På onsdagen hämtade jag ut min nya förmånsbil och behövde erlägga kollektivtrafiksavgift dit. Men nu kör jag el och det ska bli spännande att se vad det gör med mina månadskostnader på bilfronten.
På onsdagen handlade jag också mat för 105 kronor. Det blev ingredienser till en pasta arrabiata för två samt två matlådor = 26 kr/person. Pasta arrabiata kräver inte parmesan varför rätten hade kunnat vara häften så dyr. Mitt enda kortdrag i övrigt var som sagt bussbiljetten till bilnasaren.
Torsdagen den 2 oktober gick jag in med balansen 581 kronor. Dessutom fick jag en återbetalning från Sellpy på returnerade varor med 491 kronor. Dessa fördes över till sparkontot eftersom det är resultatet av mina affärer pre sparsamt oktober och inte del av denna månads förutsättningar.
Senare på kvällen gick det två SL-biljetter ToR champagneprovning. Provningen i sig genererade inga extra utgifter och kalla mig eskort men jag lät mig bjudas på ett efterföljande litet snack på ett mysigt hål i väggen invid Vasaparken. Men rent moraliskt konterade jag denna bjudning under kategori "födelsedagspresent" och kunde sova gott om natten.
På tal om natten så fick jag på tunnelbanan hem feeling och köpte biljetter till ett dansevent som äger rum i Stockholm nästa helg. Så torsdagen slutade på balans 195 (jag sa ju det, att man får räkna med oförutsedda utgifter om man dricker bubbel).
In på fredagen: 395, vilket torde räcka kostanden för en Uber på väg hem från 50-årsfesten ikväll. Med det stänger jag vecka ett av Sparsamt Oktober och summerar enligt nedan:
Mat: 1 718kr (men då hade jag en större middagsbjudning)
Dagspeng: I fas
Swish till barn: 841 (togs från annat konto)
Gällande swish till barn så var det ett par hörlurar som låg i gråzon. Dels hade jag sjabblat till det med överföringen av studiebidraget till minstingen och hon behövde verkligen ett par nya lurar. Det var enklare att dra kortet än att på stående fot avbryta den pågående transaktionen av studiebidraget eller att be henne att swisha i efterhand. Dessutom fick hon jobba av kostnaden.
Vidare har jag i ett svagt alt. genialt ögonblick givit båda barnen carte blanche vid inköp av böcker. Om ni vill debattera det och tala er varma för bibliotek och loppisar hänvisar jag till
detta men mest
detta inlägg och kan dessutom tillägga att mellanbarnet numera har fyllt det hyllplan som syns i länkat inlägg två med lästa böcker vilket, givet historiken av icke-läsande, är en framgångssaga. Nyckel är att hon får välja böcker helt fritt och att hon sedan får ställa in boken i hyllan, som en trofé.
Sen betalade jag 300 kronor för två par glasögon till ovan barn som en förutsättning för att hon ska kunna fortsätta ta körkort. Tydligen fick hon ett bidrag på 800 kronor av staten, vilket man ju tackar för. Sverige är fantastiskt.
Ha en trevlig helg! Jag fortsätter min sammanställning nästa fredag.
Mvh
EB
