Jag blir materialist

I helgen har jag fått många fina rensningsprojekt från er och jag har nu utsett tre vinnare som jag presenterar i ett extrainsatt inlägg imorgon 06:30.

Jag har blivit materialist. Detta efter att ha snubblat in i det svarta hålet "The Art of Frugal Hedonism" igen, efter ett par års uppehåll. Ni som ännu inte läst den: Läs den. Finns länkad under boktips. Ja det är korrekt, det är en av de böcker som jag inte lånar på bibblan, jag gick åstad och köpte den samma dag jag lämnade exemplaret åter för jag insåg att den var nyckeln till ett lyckligt liv. Men så hör då bara:

"Look at the slightly daggy chair at your kitchen table, and be gobsmacked by the fact that men collected sap oozing from subtropical trees to make the rubber for the nubs on its legs. Huge machines pulled the metal for its frame out of the depths of the earth and heated it until it glowed so as to extrude it into the right shape. Ancient oil was whipped into a frenzy with pigments and catalysts until it became that moulded plastic seat. Do this same thinking to the clock on your wall, the bread on your shelf, and the cheesecake in your fridge."

Det är egentligen helt MIND BLOWING och jag kommer osökt att för kanske hundratusende gången i mitt liv att tänka på Karens Kingstons beskrivning av hur man på Bali (åtminstone när hennes bok skrevs för vad? 30 år sen) har en (1) kniv i köket och den hålls alltid i tipp-topp-trim och används till allt. En kniv, att jämföra med vårt bulimiska förhållningssätt till dylika köksredskap (Få se nu, har vi en ostkniv på landet? En sån med små hål i, annars...annars typ fastnar osten när man skär?). Det slog mig att om man anammar ovan synsätt på alla sina materiella ägodelar, inklusive mat, åstadkommer man ett pärlband av bra saker:

1. Du slösar inte på miljö.
2. Du slösar inte på tid (det tar att handla, reklamera, underhålla, arrangera och slutligen göra sig av med prylarna när nytt pockar på).
3. Du slösar inte på pengar.

Så långt hygienfaktorer, d.v.s. boring stuff. Men jag skulle vilja addera en vad Hertzberg, den gamla organisationsgurun, kallar motivator. Genom att sluta köpa nytt börjar du sätta värde på det du har. Du tar hand om det, googlar skötselråd, hittar smarta sätt att lappa och laga och VIPS har du en hobby för livet. För även om det för en oinvigd låter svintråkigt att exempelvis putsa mässingsljusstakar eller skor, kan jag av egen erfarenhet intyga att du med rätt YouTube-klipp kommer att älska det. ÄLSKA DET säger jag. Den totala känslan av tillfredsställelse när du inser att de där Skultuna-ljusstakarna i sin absoluta funktion och enkelhet funkar år ut och år in, oavsett vardag eller fest, och att de blir som sprillans om du täcker dem med ketchup i en timme.*

"Our culture seems to have become a little averse to looking after things: care of objects smacks of uptightness. It is unfashionable. [...] As a culture we have watched a lot of James Bond movies where the good guys blow up luxury cars and phones in the line of duty, and it seems de rigeur to not care. There is a societal suggestion that demonstrating how Fun we are involves an 'I've got more important things to do with my time' carelessness about the tawdrier aspects of material things, like looking after them."

Jag försöker lägga ett par sekunder på att föreställa mig hur Daniel Craig, mitt uppe i en actionscen, avbryter det han gör för att sätta sig ner och försöka YouTuba hur man ska fixa till osynlighetsfunktionen på sin Aston Martin men lyckas dåligt. Istället tänker jag efter avslutat inlägg sätta mig på soffan i mitt småsletna TV-rum och titta på mina föremål, ett efter ett. 

- Den 15 år gamla TV:n som till stor del tillverkats på tusenårig olja som dragits upp ur havsbottnarna för att med svart färgpigment blandas till den ebenholtssvarta plast som utgör dess ram. Fundera på de ädelmetaller som utgör diverse komponenter på baksidan. Hur får man in allt?
- Det vita sofföverdraget, vars ursprung troligtvis är en sönderstressad bomullsodling i Indien, där män, kvinnor och barn utsätts för besprutningsmedel så till den grad att de behöver sjukhusvård
- De säkert 80 år gamla terrakottakrukorna, gjorda av lera som tillåter vatten och luft att passera genom krukans vägg vilket förebygger övervattning samt syresätter rötterna på ett nästintill genialt sätt. Osv.

Efter en övning av detta slag känns det inte logiskt att surfa runt på Mediamarkt.se för en TV som är liiite plattare/smidigare/mer multifunktionell (herregud, jag har ju redan fått ta del av den största lyxen av dem alla: Fjärrkontroll! Där kan vi snacka leap of innovation). Inte heller känner jag något sug efter att åka till IKEA och "förnya textilierna i säsongens färger" eller dra en sväng förbi Lagershaus (i det fall Hudik haft ett, säg Rusta då) för att slanta upp för några nya krukor när jag faktiskt har de optimala exemplaren. Möjligen kan jag känna ett sug att ta reda på mer om krukors skötsel. Som av en händelse finns det mängder med filmer på YouTube som beskriver exakt hur man gör. Bland annat med Patrick Swayzes brorsa nedan:



Och plötsligt finner jag mig vara materialist, så otippat. Är du materialist i detta avseende? Ge gärna några bra skötselråd av något.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Apropå dessa vackra ljusstakar -vi har ju två matbord i vårt hus och ett tag funderade jag på att skaffa ytterligare en uppsättning så att vi skulle "slippa släpa ljusstakarna fram och tillbaka" men insåg vilken björntjänst mot mitt psyke detta varit. Det är just det faktum att jag avgudar dessa stakar i kombination att jag får trixa lite inför varje användning som utgör själva tjusningen. Det är lite muskelkraft och viljestyrka inblandat, inte bara weezy sleezy "orkar inte/vill ha det bekvämt/gör det enkelt för mig"-beteende när vi väl sätter oss att äta. Jmfr. valfri generation från 1800-talet och bakåt: Där hade man troligen runt en ljuskälla av typen levande ljus kvällstid, kring vilket (på grund av prislapp vaxljus) hela familjen samlades för handarbete, ärtspritning och interpersonella påhopp. Varför ska JAG leka balla allan och "min tid är så värdefull måhåhååå"?

Tävlingsdags!

Eftersom vi (jag) under sommaren har pratat minimalism och rensning så tänkte jag att det var dags för en tävling (dessutom är det dags för mig att rensa ut bokhyllan). Ni som varit med sen start vet att jag i bloggens begynnelse premierade en handfull som delade bloggen på sociala medier med ett presentkort på Privat. Men det tänker jag inte göra den här gången eftersom jag inte vill uppmuntra till alkoholintag, även om det rör sig om en väldigt god och prisvärd cava (@Privat: Jag skickar faktura). Tävlingen är enkel och jätterolig: Du tar före/efter-bild på ett rensningsprojekt och mailar mig med chans att vinna nedan tre titlar.

"101 tankar om aktier lär dig mer om aktiemarknaden, mänskligt beteende och några av de vanligaste orsakerna till att vi ibland tänker fel när vi köper och säljer aktier."

"Att spara i aktier kan vara mycket enkalre än de flesta tror. Och inte alls så riskfyllt heller. Särskilt inte om du följer de goda råd vi samlat i boken."



"Boken er også et essay (älskar norrmän!) om arbeidets rolle i livet og velstandens dilemma: Gleden over nye ting og upplevelser, strevet medåskaffeseg dem og åklare å sette pris på alt sammen."


DEADLINE: Måndag. Ja det är korrekt, efter denna helg. Den rensning som dröjer är den som inte blir av.

Du får gärna maila anonymt (fruefficientbadass[at]gmail.com) men när jag sen utser dig vinnare får du hosta upp en adress såvida du inte vill komma till Hudik och hämta ditt pris.



Något sånt här tänker jag. Fast ni behöver inte sätta ihop bilderna själva. Jag kommer alltså att publicera bilderna på bloggen, men utan att avslöja ditt namn. Det behöver inte vara ett helt rum, det kan vara en garderob, en låda, ett skåp. Ange också gärna vilken bok du är intresserad av så att jag kan utse vinnarna på bästa sätt. 

Mvh/
FruEfficientBadass

Fler tankar om aktier

Hej. Jag läser fortfarande Ludvigs bok. Eftersom den är så bombad med bra-att-ha och jag inte vill bli stämd för plagiat av stora textmassor tänkte jag ta och plocka några favoritsägningar och sen lämna boken därhän. Gå och låna den på bibblan, eller köp den på länken i rullgardinslist "Boktips".

Förändring är konstant
"Precis som det är svårt för människor att förändras när man fastnar i vanor som man tycker är bra är det svårt för företag att förändra affärsmodeller som har fungerat under hela deras livstid". 

Detta resonemang hör ni ju i J L Collins gästspel hos Choose FI: "Disruption happens faster than ever before" och vem kunde vid millenieskiftet tro att Apple skulle gå om Nokia, varför tog det Kodak sån tid att fatta digitalfototrenden et cetera osv in eternum. Enligt Ludvig ger detta att du som innehavare av aktier visserligen bör hålla dig kvar vid grundprincipen att köpa och behålla, men att hålla sig uppdaterad med stora förändringar i samhället av typen digitalisering och automatisering och dess påverkan på olika branscher. Men eftersom jag är indexkramare och indexfonder är självrengörande - gammal teknik fasas ut och ny petas in utan att jag behöver lyfta så mycket som ett finger - lämnar jag det rådet därhän. Ägna dig åt att läsa skönlitteratur istället, det är bättre för själen.

Överlevandebias
"Överlevandebias är alltid närvarande. De som lyckas syns. Det gäller bland entreprenörer, idrottsstjärnor och investerare.[...] Genom att fokusera på det långsiktiga får du resultat. Ränta-på-ränta ger utslag över tid. Håll ut."

Vi hör om vinnarna, inte förlorarna. Det gäller såväl den framgångsrika entreprenören (går en på fem kånkade) och det gäller bolagen och fonderna som slår index år efter år. Det vill säga, de är inte så många men de hörs. Spledes: Indexfonder. Det säger inte Ludvig, men det säger jag. Vid det här laget tror ni väl att jag är köpt av indexmannen och det får du gärna tro, så länge ni köper index för jag vill att du ska leva ett fantastiskt liv där du har råd att inte sitta i bås.

Börsen är det tillgångsslag som utvecklats bäst över tid. Vissa perioder har börsen gått bättre, andra perioder har den gått sämre. Dåliga perioder har ändå varit bra såtillvida att det skett liten tillväxt. Bra perioder har varit fantastiskt bra. Observera att grafen nedan har logaritmisk skala, så utvecklingen ser egentligen mycket mer ut som en skidbacke snarare än silhuetten av ett kulligt berg. 


Baserat på det vi vet idag finns två genomgående teman vad gäller börs: 

1. Börsen går upp och ner, men på lång sikt har den alltid gått upp. Även efter världskrig och pandemier.
2. Bolagen kommer och går. Endast ett bolag som fanns med när DJ öppnade vid 1900-talets början finns kvar i indexet (tror det är GE?).

Om man skulle basera sin investeringsstrategi på ovan två punkter landar åtminstone jag i att:
1. Sitta still i båten och ta del av den naturliga börsrörelsen utan att lägga sig i för mycket.
2. Äga breda billiga indexfonder som per automatik fasar ut de bolag som är på nedgång samtidigt som de fångar upp bolag som är på uppgång. Som exempelvis Facebook Amazon Apple Netflix Google, bolag jag knappast haft ögonen på för 20 år sedan eftersom de typ inte fanns. Eller, Netflix fanns ju...


Om du köper enskilda aktier, hur gör du för att minimera risken att äga bolag vars affärsmodeller kan komma att bli föråldrade?


Mvh/
FruEfficientBadass

P.s: Graf till kommentar 1. D.s:

Avanza Zero jmfrt med andra fonder samt OMX30 de senaste fem åren. Uppifrån och ner: Lila = Spiltan Aktiefond Investmentbolag (ink. utdelning och efter avgift). Grön = Swedbank Robur Access Sverige (typ en indexfond). Bakom den döljer sig ljusblå linje Länsförsäkringar Sverige Indexnära. Längst ner - gul linje - är OMX Stockholm 30 (ink- utdelningar). Bakom den döljer sig Avanza Zero i en ganska exakt avbild.

Home Bias

Apropå Unge Herr Ludvig så har han ju en podd och jag kan särskilt rekommendera ett avsnitt på temat Home Bias, d.v.s. när vi föredrar lokala aktier och fonder framför utländska. Jag har aldrig riktigt förstått logiken kring att äga mer av svenska bolag i form av exempelvis en indexfond Sverige varför jag tyckte att det var intressant. Maria och Ludvig i 10 punkter:

1. Vi är världsmästare på detta beteende i Sverige.
2. Närmare 25% av våra investeringar ligger i svenska placeringar. Därutöver även nordiska fonder och globala fonder som även har en extra hög andel Sverige i, så totalen hos snittspararen ligger snarare på 35% (mot en 1%-ig del av världsekonomin). Detta gäller fonder. Därutöver tillkommer aktieägande där den överväldigande majoriteten ligger i svenska bolag.
3. Sverige har varit en bra marknad historiskt.
4. USA står för 60% av världsmarknaden. På andra plats Japan 8%, UK 5%. I en globalfond ligger mycket amerikanskt.
5. Fördel investera i svenska aktier på grund av informationsövertag. Studier visar att det ger överavkastning (främst amerikanska studier och då avseende mindre bolag). Det slår emellertid inte strategin att ha en bred diversifiering.
6. Sverige är en liten marknad i världen och diversifiering/riskspridning är nyckel. Portföljen ska inte ha en enkelsidig exponering mot en marknad eller en aktie och hur gärna vi än vill tro att vi är bäst som gäller det även att ha en sverigebaserad portfölj.
7. Går du utanför ditt land får du ofta större exponering mot andra branscher = bra.
8. Sverige liten marknad, men förhållandevis bred jämfört med våra nordiska grannländer. Men man får mycket industri och mycket bank, d.v.s. något smalt.
9. Home Bias = fördel att ha i SEK om man ska ta ut och konsumera i SEK. Hög valutarisk om du har dina besparingar i annan valuta.
10. Tung exponering industri i Sverige gör att vi har internationell exponering (kanske särskilt tydligt efter coronavåren).

Podden avslutas med mitt favoritämne: Evolutionspsykologi. Home Bias kan nämligen kopplas till vårt liv på savannen = vi tror att vi minskar risk om vi håller oss till närområdet. Själv utgör jag ju inget undantag, med min majoritetspost i svenska investmentbolag. När det stormar på börsen ser jag framför mig bild av random styrelse i dessa bolag, fotade med svensk skolofot-bakgrund och känner absolut lugn. Inte kommer dessa gubbar och tanter att missköta sitt uppdrag att ta hand om mina bolag? Aldrig!

Om du är hemkär med aktier, känns det tryggt och bra att satsa på den 1% stora svenska ekonomin?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Graf tillägnad Bagarns kommentar nedan:

Gul: Avanza Global efter avgift. Grön: Länsförsäkringar Global Indexnära efter avgift.

Undvik snabba belöningar

En bit in genom "101 tankar om aktier" börjar jag misstänka att unge herr Ludvig nog inte är så ung som han ser ut på författarfotot.



Mitt estimat är att han är cirka 143 år gammal, givet den klokskap han utan ansträngning häver ur sig. Men så hör då:
"Jobbiga beslut, enkelt liv. Enkla beslut, jobbigt liv."
Taget från idé nummer 33 i boken. Alltså...normalt bör man ha en 80 år under västen för att kläcka ur sig sådan visdom* och jag är ICKE IRONSK som mina barn skulle sagt. Han är jordklok som en grekisk gumma.



Det han ville komma till innan jag tog detta stickspår är att tålamod inte är vår bästa gren. "Snabba lösningar är normen idag. Smartphones har lett den utvecklingen." Kontentan är att vi för framgång i investeringar (och träning) (och typ allt annat i livet å) måste lära oss att ha lite långtråkigt och bara KÖTTA. IN med pengarna i ISK:en, Varje Löning. Packa matlådan, varje dag (min kommentar). Han citerar löst en sägning av one-liner-geniet Bill Gates nämligen att vi överskattar vad vi kan göra på ett år men underskattar det vi kan åstadkomma på tio år.

"Det gäller att sätta igång. Efter ett tag ser det där som verkade omöjligt mer möjligt ut. När det gäller att ta beslut som kan kännas jobbiga i stunden, som att träna, avstå från ett inköp eller undvika onyttig mat, råder följande samband: Jobbiga beslut, enkelt liv. Enkla beslut, jobbigt liv."

Har du tagit några jobbiga beslut på sistone som får dig att stå ut i mängden likt barnen i marshmallowstestet? Beslut som till en början kan kännas bökiga men som kanske redan börjat normaliseras i ditt liv? Tänker själv på när jag slutade med uteluncher och tog med Finduslådor till jobbet (bläk). Det var jobbigt första två-tre veckorna men sen slutade jag tänka på det och idag njuter jag frukterna därav (ett liv utan inkomst och e-ämnen i min dna).

Mvh/
FruEfficientBadass


* Med undantag av vår mäklare som när vi köpte lägenheten vände sig till min man och sa "Happy wife, happy life." Det skrattar vi ofta åt idag, oklart varför för det är ju sant.

Istället för Excel

Ny blogg i listan - Smartsnål.nu. Konkreta spartips. Passade på att rensa lite bland de bloggar som inte uppdaterat de senaste 5-6 månaderna. Om du tillhör en av dem och börjar uppdatera mer regelbundet, maila mig så petar jag tillbaka länk.

Ibland när FIRE kommer på tal finns det de som får tankebekymmer. "Jag vet inte vad jag skulle gööööra om jag inte hade ett jobb att gå till". Nej, det vet du inte, eftersom du är så upptagen att gå till ditt jobb. För egen del har min exit 2018, förutom det uppenbara nämligen högre nivåer av välbefinnande på alla plan, lett till bland annat en förflyttning från storstad till landsbygd, en misslyckad odling, massor av film, mer socialt liv än tidigare, 60 högskolepoäng och ett par nya hobbies. Dessutom har jag hunnit komma ikapp med alla mina landetprojekt, som nu borde tituleras "hemmaprojekt", bland annat iordningställandet av ett till gästrum där det förut huserade mest skräp och campingutrustning. Det var när jag blev klar med detta rum (även kallat "allergirummet" p.g.a. kattförbud) jag kom på idén att damma av min gamla cello och därigenom också kalla rummet "mammas hobbyrum". Jag var ju en motvillig cellist mellan 7-14 års ålder och har i princip inte rört cellon sen dess. Men nu var det alltså dags och resultatet av vårens och sommarens ansträngningar ser du i nedan klipp.



Det här är ju ett maratonprojekt eftersom det är totalt sex sviter varav den första är den enkla. Jag har med nöd och näppe precis slutfört inspelning av #2 (men den låter så jävligt så den får ni inte se) och påbörjat #3. Kanske blir jag klar med denna innan kylan tvingar mig ut ur hobbyrummet, annars skjuts den fram till nästa sommar. Ovan klipp är inte ett försök att slå mig för bröstet och SKRYTA,  jag har ju öron att se med så att säga. Att jag över huvud taget filmade spektaklet var för att min konstnärliga ledare krävde bevis i rörlig bild och sen upptäckte jag ett redigeringsprogram på min pc. Det var inget avancerat program och det saknas all form av ljudfilter och gnisselreduktion (parat med ljudupptagning från systemkamera om ni undrar över det plingande lätet i bakgrunden), så mitt tips är att dra ner volymen en smula och bara se på mina graciösa rörelser.

En viktig detalj i sammanhanget är att jag troligtvis lagt mer tid på att titta på andra som spelat sviten än att öva. Jag vet inte om ni har hört, men på YouTube kan man hitta allt möjligt nuförti'n.* Tänk om de här källorna funnits när det begav sig? Då kanske jag inte hade drabbats av leda varje gång jag satt mig för att öva. Det är så inspirerande att ta del av exempelvis Master Classes, som den jag länkar till här, där en yngling tuktas in i Bachledet av en senior mästare (det är runt 13 minuter in han sliter av honom hästsvansen, till publiknördarnas stora förtjusning). Det har varit uppslukande och det har till och med hänt att jag under sommaren somnat med Bachhäftet och en märkpenna vid sidan av sängen. Uppslukad av en aktivitet som genererar exakt 0 kronor i intäkt och som ger 0 utdelning på LinkedIn och andra datingappar.

Hade någon pipt in på mitt kontor för tre år sedan, där jag troligtvis suttit och utfört en "leta-rad" i Excel i syfte att producera en lika komplex som menlös rapport till kunden från helvetet som för övrigt aldrig tittade på rapporten men blev topp tunnor om han inte fick den, och viskat att "Psst! Om tre år kommer du att tillbringa våren med att försöka spela Bachs cellosviter. Du kommer att tillbringa timmar varje dag med det, hör du det, tiiimmar!" hade jag fnyst och vänt dövörat till. Men se, the magic of soft-FI, nu sitter en här och jag kommer osökt att tänka på en passage i kapitel 4 i The Art of Frugal Hedonism, ett kapitel titulerat "Have a lot of things you want to do with your freedom":

"From a tender age society encourages us to lay aside our impertus to do things for their own sake, and to instead do much of what we do for external reasons. Working life then continues to reinforce this pattern of doing things for external motivation. Shaping your life around employment is a short cut not only to motivation and structure, but to social and personal validity. Once adapted to this set-up, people can find that as much as they might pine for holidays and crave more 'downtime', they aren't actually overflowing with ideas for what to do with this time when they get it. If you do alter your lifestyle to give yourself more control over your own time, cut yourself some slack for a while. If you feel deeply decoupled from your lust for learning, and your intrinsic motivation to cha-cha with life is gone, expect to even feel a little bored and lost. At some point, however, you will start to feel itchy of spirit. This is the perfect time to brainstorm a list of stuff you'd like to do. And don't you dare leave anything out just because it doesn't sound meaningful. If you want to spend four hours a week practicing throwing circus knives, that is at least as legitimate a use of your time as spending four hours per week formatting a corporate newsletter to meet its style requirements, knowing all the while that no one actually cares."

Om du gjort slut med heltidsjobbet, har du upptäckt att du har lagt mycket tid på något otippat projekt, tid som fordom gick till någon produkt i Officepaketet?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ett annat projekt jag har på gång i detta nu är att lära mig slå med lie och naturligtvis finns det mängder med filmer på temat, bland annat den här seniga östgöten som ger en helt fantastisk kurs i att slå. Inte för att jag lyckades för det, men kursen höll mig sysselsatt i timmar. 

Activity Bias

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Jag håller för tillfället på att läsa unge herr Ludvigs bok 101 tankar om aktier (där var annonslänken) och den är en fröjd. En aktiebok i princip helt befriad från nuffror utan med fokus på den enskilt viktigaste faktorn för långvarigt god avkastning: Ditt psyke. Jag fastnade särskilt för termen aktivitetsbias (snälla, ge mig en bra svensk översättning till "bias", det låter som att jag säger "bajs" varje gång jag uttalar det)

"Det finns studier som visar att vi straffar oss själva genom att vara aktiva på börsen. Vi får sämre avkastning genom att agera än när vi inte agerar. [...] En studie från 2000 visar att de som hade gjort flest förändringar i portföljen hade haft en årlig avkastning på 11,4 procent medan index gav 17,9 procent per år. [...] Det hade alltså varit bättre att köpa index och sen inte göra någonting. Det hade dessutom varit mindre tidskrävande och säkert tagit bort en del ångest över dåliga aktieaffärer. Förutom aktivitetsbias har även övertro en roll i detta. Människor överskattar sin förmåga, vilket leder till ökad aktivitet. Det finns ett tydligt samband mellan mer aktivitet och sämre resultat."
"Det finns ett tydligt samband mellan mer aktivitet och sämre resultat."
Smaka på den och smaka på den igen. Vår aktivitetsbias får oss alltså att tro att aktivitet är detsamma som produktivitet, vilket i fallet långsiktiga investeringar (och en del andra fall å) i de flesta fall är fel metod.

Ludvig Rosenstam Åhman medger att det är svårt att vara passiv. Det är mer krävande för psyket att sitta still i båten än att hatta än hit än dit. Du kan säkert känna igen den krypande känslan i kroppen när det är börsdipp på gång. Men räds ej! Jag har gjort en lista till dig som du kan ägna dig åt istället för att sitta och klura på hur du ska överlista börsen med din hjärna, samtliga aktiviteter är coronakompatibla.

1. Lär dig laga minst en ny vegetarisk rätt per månad.
2. Gör som jag, initiera en clothing ladder. Fullt med action, minimal åverkan på portföljen.
3. Lär dig putsa skor som ett proffs.
4. Utforska naturen - en potentiellt mycket tidskrävande aktivitet beroende på närhet till natur.
5. Föd upp små djur och sälj. Dvärgvädurar? Massor av action och stor Instagrampotential. Dessutom går husdjursförsäljningen tydligen som tåget när folk jobbar hemma och inte kan skämma bort sina brats med utlandsresor.
6. Lär dig att göra hemmamanikyr och ägna dig nitiskt åt detta minst en gång per vecka - slukar massor av den tid du annars hade lagt på att ögna igenom kvartalsrapporter och ta dumma beslut.
7. Lär dig ett kick ass bjudrecept och bjud hem någon på middag.
8. Börja baka surdeg. Vad jag förstått är det lika aktivitetsgenererande som att få en bebis i hushållet och det lämnar mycket lite tid åt att leka daytrader.
9. Börja skriva eller rita. Dagbok kanske, dikt och prosa, med dina egenhändigt gjorda illustrationer. Även detta kommer att ge dig en känsla av att vara aktiv, utan att du begår börsvåld.
10. Gör en spellista på Spotify. Gör två. Dela den till folk som vill ha den och till dem som inte vill.
11. Städa ur ett förråd och sälj överflödet på Tradera och Blocket. Oslagbar actionkänsla.

Fyll på själv. För, som det gamla ordstävet lyder: Den som har händerna fulla hinner inte joxa med portföljen. Lider du av aktivitetsbias och om ja: Har du planer på att ta dig ur det?

Mvh/
FruEfficientBadass

Odlingen - the bitch

Först ett VMA (Viktigt Meddelande Till Allmänheten): Stina Vini sms:ade mig igår kväll om att vinimportörer p.g.a minskad restaurangförsäljning tvingas rea ut sina viner. Mycket beklagligt. Detta gäller exempelvis viner som importerats av Enjoy Wine & Spirits. Nu skyltar ju inte systemet med "rea" så man får filtrera. Jag sökte på Enjoy Wine Spirits, helflaska, 40-50 kronor och la en av varje i kundkorgen. Det är nämligen inte förrän man trycker "Beställ" som det framkommer vad som finns kvar i lager och av ett tjugotal återstod endast nedan två. Jag beställde fem av varje.

70059 - Ruida Domo - U.S.A - 49 kr (vitt)
70957 - Ruida Domo - U.S.A - 49 kr (rött)

Go, go, go! Nu till inlägget:

Med tanke på alla vårens inlägg om min grönsaksodling (eller förodling inomhus därav) kanske du undrar varför jag inte skrivit så mycket om resultatet. Det finns en ganska enkel förklaring till detta, nämligen att

ODLINGEN ÄR EN BITCH.

Jag har stundtals varit riden av mörka demoner när jag hatiskt spejat ner i djupbäddslådorna och väst okvädningsord mellan tänderna. "Varför växer ni inte era små äckel, vad är det för fel på den här jorden va, vavavavaVA?!"

Innan ni tror att jag helt tappat koncepten ska tilläggas att jag till slut fick lite avkastning ändå, mer om det nedan. Men först måste jag kontaminera er mer med min bitterhet. För i princip alla mina förodlade plantor av typen kål, zucchini, lök och morot gick åt skogen. Och jag kan för mitt liv inte begripa varför. Jamen kolla här:

Exhibit 1: Morotsplantor, små som bakterier, trots optimala väderförhållanden. Du ser något stort till vänster i bild. Det är inte morotsblast, tror det är ett ogräs som kom med jordpåsen.

Exhibit 2: Zucchiniplantor, till synes frodiga, se backstory under.

Låt mig stanna upp vid zucchinin en stund eftersom det är den som allra mest göder på mina konspirationsteorier. Båda plantorna är gåvor från våra odlingsbegåvade grannar. Men som ni ser är den vänstra plantan betdyligt större än den högra. Varför? undrar vän av ordning. Jo, för att den högra plantan fick vi några veckor innan vi fick den vänstra. Så den högra plantan adopterades in i våra lådor, med konstfärdigt varvat gödsel/jord/bokashi/maskar/växtnäring/besvärjelser, och stannade omedel-bart att växa. Medan den vänstra plantan stod kvar i våra grannars nonchalant ihopvispade jordbädd och bara "mmm jag ska växa och gosa till mig och bli dubbelt så stor på en vecka yes" för att senare ta plats bredvid sin olyckssyster och liksom slappa oss i ansiktet med sin storlek och prakt (är den inte också grönare?). Är det så här man säger fuck off till varandra på landet? Ger sina grannar zucchiniplantor i olika etapper? 

Jag har fått en mängd av tipz och rrråd under den här tiden. Benmjöl. Kaffesump. Urin. En speciell sorts kogödsel av ekologiskt slag som bara finns att köpa på Granngården. Jag har testat allt (jajemen, skölj eventuella grönsaker jag serverar dig). Men skörden står på intet vis i proportion till mina ansträngningar. Och naturligtvis har jag vattnat. Vattnat och vattnat. Kom nu inte och säg att jag vattnat för mycket för då får du min ondaste blick (även om jag tycker mig se ett tunt lager mögel i jorden...kan vara bokashin å). 

Men det är inte en helt dyster historia. Jag har upptäckt grödor som faktiskt funkar rätt bra och deras gemensamma nämnare är att de inte bär någon form av färgglad frukt i form av tomat, morot, rädisa, zucchini, gurka, pumpa eller lök. Nej, de grödor som funkar för mig är fyra:

1. Mangold (av någon anledning inte spenat)
2. Ruccola ("sprider sig som ogräs" som en vän sa och hon hade rätt)
3. Sallat (av alla sorter)
4. Mynta (men det är väl fusk att ange den, fanns dessutom sen tidigare)

När jag väl förstod detta styrde jag om våra lådor. Rädisorna, som antog formen av något obskyrt, åkte ut i komposten. De var liksom svampiga och äckliga. Några av de mer svulstiga plantorna rök också, för att ge plats åt räta rader ruccola, satta med ett par veckors mellanrum för att ge kontinuerlig skörd. 


Så från och med juli månads ingång har jag gått all in bladgrönt och dessutom köpt på mig några som ska funka framåt höst och tidig vinter. Se så vackurt:



Jag talade med min mamma om denna min misslyckade odling. Min mamma är bra på det mesta och jag minns hur jag från rätt späd ålder var avundsjuk på hennes perfekta teckningar när mina bara blev kludd, eller hennes enastående förmåga att bonda med djur som bara fräste mig eller baka fluffiga sockerkakor när mina blev degiga. Så jag utgick från att hennes odlingsprojekt några mil bort (de har coronaflyttat till sitt lantställe) skulle briljera över mitt. Men ej! "Nej, det går inte. Det kommer inte upp något. Jag vet inte vad jag gör för fel." Ytterligare en pusselbit. Kanske är det DNA-relaterat? Vi må vara bondesläkt, men inte var det grönsaker man odlade direkt. Kanske odlade man potatis, eller pärer som det heter här. Ja just det ja, jag har ju en djupbädd för potatis på baksidan och det tycktes mig ett tag gå framåt för dessa plantor. Jag köpte plomberad sättpotatis, förgrodde, la termomenter i jorden för att invänta 10 graders morgontemperatur, jag pysslade, kupade, vattnade. Sen släppte jag en eftermiddag ut hönsen. Hönsen såg djupbädden och anade att där kunde finns mask. End of story. Jag adderar: Hönsen är en bitch. 

I vilket fall landade jag i detta: Plantorna var en terapeutisk hobby när pandemiångesten slog i taket. Det skänkte mig viss glädje att varje vårvintermorgon se över dem, vattna dem, pyssla med dem. Det var något konkret och jordnära i en stökig tid. Jag lärde mig något ("bara odla sallad") och min man fick snickra odlingslådor, något han åtminstone delvis tyckte var kul. Så summerat: Det var värt det. Och nästa år vet jag hur jag ska agera. 

Hur har din odlingssäsong varit (om alls)?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Sedan inläggets tillkomst har jag haft Stina Vini på besök. Jag slaktade mina då mycket yviga gurk/pumpa/zucchini-plantor och behöll enbart palmkål och mangold. Sen åkte vi till Granngården och jag bad henne göra sin grej: Köpa rätt jord (i det här fallet kogödsel) och gräva en höstbädd. Hon trixade runt i gott och väl en timme. Begravde bokashin lååångt ner, sen jord/gödsel/jord, betydligt högre upp mot lådans kant än jag tidigare haft för bättre ljus. Nu står bladgröna frön på grodd inne i svalt skafferi i väntan på utsådd inför höstodling (Sara Bäckmos "Odla-året-runt"-fröserie). D.s.

Mitt ISK sommaren 2020

Något märkligt inträffar ju när man klipper navelsträngen med båset och det är att man inte längre bryr sig om sina innehav i samma utsträckning som tidigare. Det är inte bara jag som säger det, jag hör liknande tongångar från Mad Fientist, MMM, Palma On Fire m fl. Varför det blir på detta sätt är oklart. Det är ju när kranen stängs av som man borde sitta klistrad vid börsskärmen för att säkerställa sitt väl och ve. Jag har inget bra svar men skulle tippa på att man i en sus-och-dus-tillvaro inte behöver snuttefilten längre. Dessutom har man fått sin skärmtid tillgodosedd under båsåren.

MEN de flesta ekonomibloggar har ju trots allt någon form av uppföljning av innehav så därför känner jag mig nödd och tvungen att bryta av min ändlösa serie om...vad skriver jag om nuförtiden...olika former av rensning va? med ett renodlat börsinlägg. Eftersom jag skriver med visst eftersläp får ni min status per 1 augusti. För på landet kan ingen höra dig rabbla datum så håll tillgodo:



Som synes ligger jag något över OMX30, om man nu tycker det är en relevant benchmark. Är det för att jag är en klippare av rang? Nay! Det är för att jag valt att glida med den naturliga börsrörelsen och ta del av den, boostat av mina rätt rejäla innehav i Spiltan Aktiefond Investmentbolag. För som ni vet har investmentbolag en tendens att överträffa index. Det sägs också att investmentbolag riskerar att gå betydligt sämre än index dåliga år, men av detta har jag märkt intet. Jag hjärta Spiltan. Substansrabatt får man å. 

Jag erkände ju tidigare i somras att jag gjort det okristliga: Sålt av i en dipp (okej uppgång). Därav en inte helt oansenlig del cash i ISK:en nu. Jag väntar inte in en till dipp för köp. Cashen stannar. Jag har insett att jag var för högt placerad för att kunna sova min skönhetssömn och där jag är nu känns bra. Jag kanske kommer att köpa igen i framtiden, om jag får en inkomst som tillåter det, men jag låter nuvarande cash ligga kvar som en Valium i värdepappersform. Ja det är ologiskt, jag skulle ju lika gärna kunna köpa för pengarna som ligger där NU och sen spara ihop en ny buffert för framtida lön. Men börs är som bekant psykologi och den som hittat den för sig passande formulan är den som går vinnande ur det i längden och för mig passar nedan upplägg perfekt. (Eller? Nästa kris får ge facit)


Syns dåligt: Gul = Cash. Blå = Avanza Global. Orange = Länsförsäkringar Global Indexnära. Grå = Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Jag tänker inte bry mig om att säga vilken av dem som gått bäst under året - host Spiltan - för saker ändras, särskilt på en månad. Det är också ointressant. Jag får bita mig lite i kinden varje gång någon frågar mig "Vilka fonder går bra just nu då, vilka ska jag köpa?" Svaret är: "Massor av fonder går bra just nu, men det säger ingenting om deras långsiktiga prestation. Och massor av fonder går mindre bra just nu, men inte heller det säger någonting om deras långsiktiga prestation. Så köp vad som helst, så länge du a ) köper, och b) fonden har ordet "index" i sitt produktnamn och en avgift som ej överstiger 0,20%."

Nu var det ett tag sedan jag sjöng indexfondens lov så jag gör det igen. 
1. Den är billig. Mången forskning menar att det absolut mest välgörande du kan göra när du investerar är att hitta placeringar med låga avgifter. Varför? För att även en liten fjuttig procent på årlig basis kommer att gröpa ur ditt kapital. Gör denna snurra om du inte tror mig. 
2. Den ger, liksom utdelningsaktier, även den utdelning. Med skillnaden är att du inte ser den som separata kronor, intrillandes på ditt ISK, utan pengarna återinvesteras automatiskt. Se denna film om du inte tror mig. 
3. Den är självrengörande. Du behöver inte ligga sömnlös och fundera på om de vackra, stabila bolag du valt till din portfölj ska drabbas av nästa virus eller teknologiska jättekliv som gör just detta fina bolag obsolet. För indexfonden spottar ur sig kånkade bolag och ersätter dem med up-and-comins. Hade ens de vassaste börskännarna vid seklets början dissat sina Nokia mot Apple? Tveksamt. Och detta sammanfattar skönheten med indexfonder:

DU BEHÖVER INTE BRY DIG.

Rensa i röran, plocka smultron, gå långa promenader vid vatten, måla tånaglarna, baka banankaka på bruna bananer, lära barnen fula ord, snickra en liten möbel, skapa outfits i garderoben, se härlig film, skriva haiku, ligga på soffan och stirra i taket och fundera på vad du ska bli när du bli stor och så vidare. En stor bonus är att du helt kan klippa med ryande affärsmedia och dubiösa Twitterkonton där experter tipsar om vilka enskilda aktier som är heta för tillfället. 

Enda nackdel: Den har i regel en avgift, om än låg. Såvida du inte köper Avanza Zero. Men det kostar att köpa aktier å och då får du tampas med punkt 3 ovan.

Hur har det gått för dina innehav under coronaåret anno domine 2020?

Mvh/
FruEfficientBadass

Vad skulle Freud ha gjort?

Så heter en titel jag fick av en vän i förlagsbranschen och som jag haft mycket roligt med i sommar. Bland annat ett helt kapitel om hur man hindrar sina barn att skaffa tatueringar i en ålder då, jag citerar: "...ombyggnaden av prefrontala cortex - där vi balanserar emotioner och planerar för framtiden - i bästa fall är bräckliga och i sämsta fall tillfälligt satta ur funktion".

Men det kapitel som tilldrog sig min absoluta uppmärksamhet var ändå detta: "Ska jag arbeta för uppskattning eller pengar?" med det inledande citatet: "Att förstå den mänskliga motivationen måste vara en bra sak. Det kan hjälpa oss att förstå vad vi verkligen vill så att vi kan undvika att jaga efter regnbågar som inte är ämnade för oss."

Kapitlet inleds med lite Maslowska referenser och landar i att nästan alla studier av hur folk trivs på arbetsplatsen pekar på att autonomi (självbestämmande) är det viktiga. "När detta står i fokus blir jämförelserna med andra människor (ex. lön) på sin höjd distraktioner. [...] Arbetsvillkoren kan göra en arbetsplats till ett ställe där vi trivs eller rentav har kul, men aldrig till ett som är på djupet tillfredsställande. För att uppnå det måste vi leta någon annanstans."

MEN VAR DÅ, GE OSS SVARET! ropar ni nu i kör. Lugn! Jag fortsätter plagiera här...

"Ekonomen Robert H. Frank föreslår att vi börjar med att tänka på det vi älskar. Vilken aktivitet uppslukar oss fullständigt? Vilken sorts uppgifter får oss att helt förlora tidsuppfattningen? Det här är upplevelsen av flow. Om du hittar svaret på den här frågan behöver du inte oroa dig för pengarna som erbjuds, eftersom du till slut kommer att få mer pengar än du kunnat drömma om. Franks resonemang lyder ungefär så här: 'Om du hittar en aktivitet där du upplever att du hamnar i det här flödet, det vill säga där du hittar ditt flow, kommer du med naturlig lätthet att bli expert på just den sortens aktivitet. [...] Du kommer helt naturligt att börja ägna alla timmar du kan avvara åt att arbeta med den, och därmed snart att bli expert på det du gör. Förekomsten av internet gör att det inte längre spelar någon roll hur din expertis värderas lokalt, eftersom människor kommer att hitta experten de letar efter.' Vilket också innebär att du, i alla fall när det gäller jobbsökande, måste vända uppochned på Maslows behovstrappa. Om du börjar med att eftersträva självförverkligande så kommer allt annat följa i dess släptåg."

Det här är väl inget nytt. Men jag blev extra glad (och självgod) av att läsa ovan referenser givet den tipsbok jag ägnat sommaren åt att sammanställa åt barnen (och prata om här på bloggen, se inlägg "svåra ord"). Så här skrev jag till dem och N.B. detta var innan Freud-boken kom i mina händer:

"Tips # 28: Skaffa flera inkomster

Att ägna sig åt det man älskar är en grundregel. För er tre gäller någon form av kreativt skapande. Ibland kan det vara svårt att leva enbart på konsten. Det kan då vara bra att se yrkeslivet som en tårta: Ett lager sockerkaka (det som kallas ”bread’n-butter-jobb”) exempelvis ”bildlärare” och ett lager sylt, exempelvis serietecknare. Det förstnämnda ger pålitlig inkomst så att man kan spara ihop sitt FU-kapital, det sistnämnda gör man bara för att det är kul. Om det sistnämnda blir väldigt framgångsrikt kan man fasa ut sitt bread-n-butter-jobb. Men det är alltid bra att ha flera inkomstströmmar, det gör att man blir ekonomiskt stark. Och stark ekonomi = frihet.

Tips # 29: Gör din grej

Men med # 28 sagd är huvudregeln ändå att ägna sig åt något man har fallenhet för och tycker är genuint roligt. Bry dig inte om att folk säger att det är svårt att lyckas inom ett visst område. Det finns plats även för dig, särskilt om du lär dig tips # 30.*"

Ganska likt va? Hade jag börjat om mitt liv hade jag nog gått på känsla. Jag har alltid älskat att skriva. Det är verkligen som beskrivet ovan: När jag håller på med något skrivprojekt (aldrig skönlitt dock, helt inkapabel) tappar jag helt tidskoncepten. Jag satt, som ni minns, ett helt år och skrev på bloggen utan någon inkomst. På samma sätt som när Bill Gates som 13-åring fick betala för att använda skolans dator och när han fick slut på pengar hackade han sig in för att få fortsätta**. Samma känsla erfar jag med ljudklipp, som jag fick lära mig på journalistutbildningen. Att sammanställa information till någon form av produkt. Min svenskalärare sa till mig vid grundskolans slut att jag skulle jobba med ett skrivande yrke. Men vad gör jag? Blir ekonom. Jag, med ett års matte (med svag trea vilket för yngre läsare är typ E), dessutom (kanske på grund av) dyskalkyli med total oförmåga att minnas siffror. Det tog mig drygt två år att lära mig PIN-koden till min mobil. Och sen glömde jag den igen.***

Hade jag valt en annan inriktning från början, exempelvis journalistik, hade jag inte behövt sitta här med mina litanior över mitt arbetsliv och ledan i de svala konferensrummen. OMG, så dumt. Inte blev jag gladare av lönen som kom med heller. Ja ok, den köpte mig frihet nog att slippa göra något som jag från början inte var ämnad att göra. Men hade jag sidsteppat hela ekonomgrejen hade jag inte behövt köpa mig frihet. Tror jag. 

I det fall du tillhör de av läsarna som tjänar röva på en arbetsplats som suger liv och lust ur dig, vad hade du gjort om du från början valt din passion som yrke?


Mvh/
FruEfficientBadass

* Nu undrar du kanske vad tips #30 handlar om. Du kommer att gå i graven utan att veta, det är mina superhemliga karriärtips och om de läcker ut kan jag inte ta ansvar för hur näringslivet kommer att utvecklas framöver.
** Grandios jämförelse, men ni fattar.
*** Inte för att jag var sifferekonom, men även marknadsförare måste ibland räkna marginaler och göra kalkyler av olika slag. Mest hela tiden, faktiskt.

Hönan eller ägget

Det klagas ju som bekant på att tiden inte räcker till, man har så mycket att göra och hinner varken laga mat eller träffa sina barn så det blir take-away och nanny och vips är de stora, feta och flyttar hemifrån utan att veta vad du heter. Jag trillade över en bloggpost nyligen med den oemotståndliga rubriken The Joy of the Minimalist life in Retirement. Artikeln berättar om ett antal människor, bland annat Amy Rutherford. Det som emellertid fångade mitt intresse var en passage från en Riley Adams:
"There’s 'time saved from not shopping, from mental attention and time spent thinking of what you want to buy and from not needing to clean or maintain as many possessions,' he notes. To embrace minimalism while preparing for retirement, Adams says, it’s important to 'learn to be content with less.'"

Det här är ju inget nytt för er fånar, men det tål att grunnas på en smula. För tänk om gemene man skulle vidta minimalism i såväl fysisk (sluta shoppa) som mental (sluta med sociala medier och Netflix) bemärkelse. Du skulle frigöra EONER av tid! Åtminstone aggregerat på sverigenivå.

Jag pratade med min f.d. handledare om detta (från vårens praktik) och hon bodde under ett antal år i Stockholm. När hon beskrev sina stockholmshelger var det som en déjà vu. "Vi brukade dra ut till något köpcentrum, dra runt och sätta sprätt på lite pengar, fika, sen äta lunch, shoppa lite till och sen var dan slut." BAM tid och pengar väck. Jag minns hur jag själv brukade sitta och okynnesbeställa hem grejer på nätet på fredagskvällarna (intressant fenomen - man ser att manliga medelålders troll kör hårt just fredagskvällar och så även kvinnliga medelålders shopaholics, sunda beteenden båda två) för att sedan behöva lägga tid på att hämta ut, avpaketera, rätt ofta reklamera, förvara, ta hand om och återvinna samma produkt. Jag lade också rätt mycket tid på att bara scrolla runt i flödena för att se vad som gavs (och det gavs alltid någe) och i sociala medier för att se vad som gavs (och det gavs alltid någe). Timmar, timmar, timmar av mitt liv som trattades mot helt poänglösa fokusområden. Om jag lagt denna tid på att lära mig portugisiska istället, då hade jag varit flytande vid det här laget!

Jag har alltid varit intresserad av att rensa i röran och återvinna/slänga prylar. Jag erfor vissa likheter i sättet att tänka när jag slog in på FIRE-spåret eftersom det handlar om att skala av och få struktur. Och jag älskar aspekten av att få rent i huvudet genom att plocka bort saker av typen shopping och post-shopping-aktiviteter. Jag är nog inte helt ute och cyklar om jag antar att rätt många av er förutom aspirerande FIREs också har en förkärlek till minimalism och enkelt leverne. Så jag är lite nyfiken: Vad kommer först, FIRE eller down-sizing/minimalism?

Mvh/
FruEfficientBadass

Svåra ord

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att jag gjort en sorts livs-manual till barnen med punkter som spänner mellan himmel och jord. En av punkterna är "Lär dig svåra ord". Det ska ju barn egentligen lära sig i skolan kanske man kan tycka. Men jag litar inte på att skolan lär dem tillräckligt många svåra ord och jag har själv en förkärlek till dem. Varför tror ni annars jag slänger mig med glosor som impertinent och luguber? Dessvärre har jag inte alltid stenkoll på vad orden betyder. Jag trodde, fram tills helt nyligen, att "talträngd" betydde "svårt att få ur sig orden", när det är precis tvärt om. Och det var Fri2032 som förtälte mig att schabrak var ett tyg man lägger under hästen. Eller hästens sadel, whatever. Men det kan tydligen också betyda ett "stort praktfullt tygstycke" i mer allmän mening.

Därför skapade jag en lista på 265 ord, huvudsakligen efter att på denna sida gått igenom orddelen i högskoleprovet sen 2014. Men jag googlade också på "svåra ord quiz" och fick fram en del göttigt. Min mans reaktion på listan var att den kanske var för svår. Åtminstone för minstingen som har vissa kunskapsluckor. På ett läger nyligen frågade ett annat barn om hon visste vad "nasse" var för något (antar att de åsyftade nazist) och hon svarade "sova", eftersom hon trots sina elva år alltid kommer att vara vår lilla bebis med vidhörande vokabulär. Så ja, listan kanske är lite over the top och kan behöva fyllas på med lite enklare svåra ord. Det dumma är att det inte är helt lätt att hitta dessa "utmaningslösa" quizes så man får liksom sitta och fundera rakt ut i luften. Kom gärna med ordförslag.

Eftersom jag lagt ner ganska mycket jobb på den här listan och vet att de aldrig kommer sitta och plugga den frivilligt kom jag på ett listigt knep. Jag bänder in ordexponeringen på det ställe jag vet att de är fast på flera gånger om dagen nämligen toaletten. Så jag printade listan med tio ord på varje sida och sätter sedan någon månad upp en sida i veckan på tvättmaskinens sida, som vetter mot toaletten. HA! In your brains, suckas. Som en episod i Simpsons där Bart spelar ett TV-spel och halvvägs in upptäcker att det är ett pedagogiskt spel där man lär sig saker varpå han förskräckt kastar spelkonsollen ifrån sig med ett "WHAT!? I'm LEARNING things!".



Min initiala tanke var att vi skulle ha någon form av quiz vid veckans slut men det visade sig, som så många andra ambitiösa projekt i vårt hushåll, inte hålla hela vägen. Jag har fullt sjå med att minnas att byta ut lapparna då och då. 

Än du då, du är ju inte ett barn (hoppas jag verkligen, då har du hamnat fel), kan du dessa?

1. Torgföra
2. Filantrop
3. Gåsmarsch
4. Tirader
5. Polyglott
6. Ikonisk
7. Målsägande
8. Kalamitet
9. Letargisk
10. Lakonisk

Svaren har du här*. Hungry 4 more? Maila mig så får du hela listan. 

Vad har då detta med FIRE att göra? En hel del faktiskt. För vad handlar det hela om i slutänden? Att få ett bra liv! Och min absoluta övertygelse är att ett bra ordförråd bidrar till ett mer kvalitativt liv. För man framstår som smartare (förutsatt att man kan använda dem rätt), man har lättare för högskolestudier, ja uppenbarligen har man lättare att klara åtminstone högskoleprovet. OCH! Man kan besserwissra sig inför folk, inte att förglömma. Och det är ju så roligt med ord! Och det är vad FIRE handlar om, att få tid över att ha roligt i den form man nu anser att roligt sker. 

Mvh/
FruEfficientBadass

* 1. Öppet uttrycka. 2. Människovän 3. Gå på rad efter varandra 4. Mångordiga yttranden 5. Flerspråkig 6. Legendarisk, berömd 7. Den i en rättegång som anser sig blivit utsatt för brott. 8. Olyckshändelse 9. Sjukligt slö 10. Fåordig

En dyr och underbar helg

Detta inlägg var egentligen planerat till mitten av mars men utgick på grund av coronahysteri (om ni reagerar på viss anakronism gällande exempelvis filmval och det faktum att jag faktiskt gick på bio).

För ett tag sedan var jag på snabbvisit i storstan. Ett barn skulle på kalas och ett annat ville på tweenievis umgås med sin bästis genom att under 24h likt en reptil ligga i en dubbelsäng, äta choklad och titta på YouTube. Jag var lämnad till vargarna (40-talistgrottan) och schemalagde därför en egen liten filmfestival med tre besök på Filmstaden.* Ja ni som kan räkna vet att jag är uppe i en femhunka redan där, vilket motsvarar ungefär vad jag drar in på tre dagar som student. Därtill skulle vi köpa kalaspresent och ni som har barn i 10-årsåldern vet att allt som stavas "Kawaii" kostar skjortan och halva ärmen.

Bitch

Till det kalaskostym**, nya strumpbyxor, tuggummi, tulpaner till födelsedagsbarnets mamma, fickpengar till tweenien så att hen kunde köpa reptilföda och en och annan utemåltid och swish så var jag ett par tusen fattigare.

MEN blev jag verkligen det? Både jag och småttingarna hade the freakin' Time of Our Lives. Vi fick alla göra det vi gillar mest under en helg. Två tusen spänn på tre personer är ungefär vad jag spar på att:

1) Inte ha en - som tidigare planerat - övernattningslya i Stockholm
2) Inte handla kläder och skor för av Konsumentverket  stipulerade 2 700 kronor för en tvåbarnsfamilj utan snarare lägga 700 på familj om fem.
3) Diffen mellan att handla på Maxi och Lidl en månad.

Och vi gör inte en helg på detta vis i närheten av varje månad. Så med risk att upprepa mig som en glömsk papegoja: Har du väl fått ordning på den grundläggande privatekonomiska strukturen som i själva sin konstruktion avstår onödigt dyrt boende, extensiva restaurangvanor och/eller ett destruktivt shoppingsmönster, är du fri att ad hoc-förstärka de delar av ditt liv som ger dig det som konsumtionssamhället titulerar GULDKANT på tillvaron. För du har väl hört - YOLO unn unn.

Har du förmågan att - efter att spontansprättat pengar - knyta din spending till din rationellt planerade vardagsekonomi i övrigt och på så sätt slippa dåligt samvete med tagelskjorta som följd? Eller måste du duscha hett efter varje spendy pants-tillfälle?

Mvh/
FruEfficientBadass

* And Then We Danced, La Belle Epoque och Bombshell.
** Harry Potter-tema; lyckades undvika färdiga "maskeradkostymer" utan fyndade istället en vit skjorta, en V-ringad grå pullover som jag klistrade vinröda/lejongula band på, en liten blå HM-kavaj och en slips i perfekta Gryffindorfärger på Myrorna för ett par hundra.