Miljonär för en dag (för 185 spänn)

I min serie "Det här gör jag när du är på jobbet" har turen kommit till en lördag i slutet av augusti (du är visserligen inte på jobbet då hoppas jag), den sista på min två veckor långa husmorssemester i Stockholm.

Husmorssemester, möjlighet för utarbetade husmödrar att vila upp sig på semesterhem, 1946-1979.

Begreppet har emellertid uppdaterats sedan 1979 och den (av mig) nya definitionen lyder:

Husmorssemester, möjlighet för random kvinna som tagit hand om makes ångestproblematik i ett år samt projektlett en sommar ink. traumatiska språkresemissöden 24/7 ink. potentiell traffickingsituation, missade flyg och försvunnet bagage samt bortskämda barn som på Gotlandssemester mest legat och klagat i sina bastuvarma rum samt slagits i bil att återhämta sig minst 30 mil från familj tillsammans med väninnor intagandes ett oändligt antal glas bubbel samt obegränsat antal turer ut på Djurgården med eller utan bad.

Den här lördagen hade jag emellertid inget socialt inplanerat utan flanerade ut på stan utan särskilt mål. Vädret hade slagit om från 29 grader och sol till 23 grader och duggregn vilket var rätt behagligt och plötsligt märkte jag att jag styrde kosan mot Svenskt Tenn. Där roade jag mig med att provsitta soffor för 140 000 kronor (exklusive tyg) och försökte göra en PPA-analys (Pris Per Använding). 

Ponera att jag köper en soffa för...vad blir det med tyg...200 000? Och jag sitter i den tre gånger per dag i snitt. Fem dagar i veckan (ibland är man ju bortrest). Det blir 720 gånger per år. Och jag lever i ytterligare 44 år = 31 680 gånger vilket ger ett snittpris på sex kronor per sittning. Men den här sittningen fick jag helt gratis. Släng på de minuter jag halvlåg i en schäslong bredvid och jag fick  Svenskt Tenn-möbel-tid för en dryg tia. En avancerad form av snatteri.  

Sen struttade jag vidare till Skeppsholmen och vek in på Östasiatiska muséet, naturligtvis med fritt inträde. Jag hade muséet nästan helt för mig själv och kom på en ny rolig lek. Jag kallar den "Heist Movie" och den går ut på att jag låtsas att jag är en karaktär i en "smart-kupp-film", av typen Oceans 11, som är på muséet för att reka inför den stora stöten. Vilket gör att jag när jag kommer in i en ny sal med konstföremål ägnar dem minimalt med uppmärksamhet men istället sneglar upp mot övervakningskamerorna, som om jag var i färd med att kartlägga dem. Ibland tar jag upp mobilen och avfyrar ett foto mot kamerorna till, samtidigt som jag tittar åt ett annat håll.

Blotta tanken på att det sitter någon väktare med Avarn-emblem i en källare och ser mig reka gör mig motiverad. Men troligtvis gör det inte det. Kassören slänger väl en blick på bildskärmarna innan han låser för dagen, men med lite fantasi är det nästan så att jag känner den nervösa svetten bryta fram i pannan. Man kan ju också ha heist-musik i öronen för att komma i stämning. 

Jag måste säga att muséet överraskade positivt och det huvudsakliga skälet till det var filmen om "Kina-Gunnar" på plan två. Det vill säga den geolog som grävde fram merparten av prylarna på muséet i fråga. Filmen visade en pregnant liten historia med dramaturgisk höjdpunkt ej i Kina utan när Gunnar (Andersson?) var med på den första svenska expeditionen till Nordpolen och kom bort.

Ja, han och ett par kollegor tappade likt dagisbarn bort gruppen och fick ta skydd i någon form av stenskjul och äta pingviner (råa?) för att överleva. När de efter ett år blev återfunna trodde expeditionen att de hittat en ny människotyp, så skitiga och jävliga var de.

När jag sen var på väg mot Moderna passerade jag den evenemangslokal som tidigare hette Skeppsholmskyrkan men som numera går under beteckningen Eric Ericssonhallen. Där stod ett par män och sopade konfetti och när jag passerade undrade de om jag ville ha blommor. Vad är det för en fråga, ro hit! 

Tydligen hade någon haft bröllopsjubileum kvällen före - gissningsvis någon med mycket stålar - och nu hade eventfirman mängder och mängder med snittblommor som bara skulle kasseras. Så kom det sig att jag den här dagen fick med mig ett jättefång av gladiolus hem. Kände mig som en filmstjärna när jag stegade in på Moderna med famnen full.

På Moderna hade klockan passerat tolv och min intermittent fast gjorde sig påmind, det vill säga att jag börjar äta vid tolv och var hungrig. Som jag redan tidigare gnällt över kostar utelunch skjortan och halva ärmen, men låt mig berätta om mitt Moderna-lunchknep. 

Du köper soppa för 125 kronor. Soppan för dagen var ingen favorit, jordärtskocksoppa, men den gick ner. Dessutom fick man efter eget tycke lägga i rostade jordärtkocksbitar och det gjorde jag en masse (skålen längst bort till vänster). 

Men sen - salladsbuffén, fantastisk. En grönsallad, en kimchisallad och den bästa: Fint skivad zucchini, morötter, majs, linser och bönor över vilka man kan välja två sorters dressing samt topping i form av rostade pumpakärnor och chilisesamfrön. OMG! Det är som en hel lunch? Till det bröd i olika former och flingsaltat smör samt obegränsad tillgång till bubbelvatten. Värt! 

En person med sviktande moral hade kunnat uppmana till att dela en sopp- och salladsrätt på två. Den ena går in och "tar plats" långt ner i lokalen medan den andra beställer en dagens soppa. Soppskål och salladsdito fylls till brädden och en extra sked och gaffel råkar slinka med och sen turas ni om att ha vårdnad om brickan. 

Men jag skulle aldrig drömma om att uppmuntra till ett sådant beteende, vilket hade resulterat i lunch för 70 kronor styck vilket är rena 90-talet i lunchpris. Ja, 70 kronor, för jag räknar med att ni du också beställer en "kaffe på maten" för 15 kronor vilket är halva priset. Den tar du med dig i en take-awaymugg in på utställningarna och känner dig som en normal människa.

Och apropå utställningarna har jag ju redan besökt den ordinarie (gratisutställningen) ett par gånger i år i samband med att min svägerska sålt ett verk till Moderna och jag dragit dit alla jag känner för att skryta. Men den här dagen valde jag istället att utforska Arkitekturmuseum som ligger i samma byggnad. Utställningen hade fått familjen IGMR att dregla för den handlade om Sigurd Lewerentz, landskapsarkitekten bakom Skogskyrkogården och diverse annat som Malmö Stadsteater samt Östra Kyrkogården i samma stad. 

Han har tydligen också ritat en av mina favoritbyggnader nämligen Djurgårdkanalens roddklubb (uppe till höger). Men det riktiga guldkornet på visningen var den lilla hälsningen längst ner till höger i bild, från Lewerentz till den mer kända kollegan Gunnar Asplund med vilken han bland annat gjort Skogskykogården. Så här skriver han: "Att ännu en gång taga upp den där tråkiga händelsen kan icke leda till något gott varken för Dig eller Mig. Jag tycker det skulle vara så mycket olämpligare som Du enligt Dina egna ord har ett svagt hjärta."

Men guuue, cliffhanger! Vad var det för en händelse? Backstabbing på arkitekturklubben? En förflugen kollegial kyss på after worken? Har man sagt a får man säga b har jag lust att säga men det tjänar ju ingenting till. Gunnar Asplund dog sju månader senare, bara 55 år gammal, medan Lewerentz blev hela 90 år. Han ligger för övrigt begravd på just Östra Kyrkogården i Malmö. 

Sen högg det till i consumer suckertarmen och jag tog mig till butiken och köpte med mig en replika av Walid Raads "Kicking the Dead and/or Les Louvres" från 2018. Nu hänger den över min skrivhörna här i Stockholm som ett litet minne av dagen. Jag skulle aldrig drömma om att köpa ett vykort i stort format för 30 kronor utan rotar i fyndlådan för fem kronor #frugalwin.

Nu började jag känna mig mätt på kulturupplevelser och tog min gladiolusbunt från garderoben och gick ner mot SL-färjan som via Slussen tog mig till Djurgården för 39 kronor. Den lyxiga kultur/utelunch/båtdagen kostade m a o 185 kronor. Hade jag delat lunch med någon hade den kostat 114 kronor. Genom att skippa båten hade jag hamnat under hundralappen. Och folk säger att man måste ha mycket pengar för att kunna göra saker silver lining etc. Va? Vavavava? 

Min absoluta övertygelse är att det inte är pengarna som är problemet utan tid och fokus. Du kan hitta huuur mycket som helst att göra till liten eller ingen peng alls. Promenader att ta, vänner att träffa, muséer att besöka, utomhusbio, kulturnätter, naturupplevelser, picknickar, båtturer till kollektivtrafiktaxa osv. Men folk har inte tid att göra dessa saker för de har fullt upp med jobb och när de inte har fullt upp med jobb behöver de prioritera återhämtning och vila alternativt en resa bort.

Och det är helt i sin ordning om man vill ha det så. Det var ju mitt upplägg i 18 år. Hemmet - jobbet - Willys, sen repeat fram till semestern. Vad med pensionspengar jag haft om jag fortsatt så. Förutsatt att jag levt till pensionsålder, det finns ju dessvärre inga sådana garantier Lex Gunnar Asplund. 

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är: Var och en gör som en vill, så länge det känns bra (varför fick "en" inte genomslag istället för "hen"?). Men om en tror att en behöver 20 miljoner för att gå i tidig pension (en riktig föreställning från en alfahane i vår närhet) är du nog offer för en tankevurpa. Det du däremot behöver är hjärnlugn för att tänka ut saker att ta dig för. 

En specifik fråga: Vilka mind games har du för dig i vardagen? Jag tipsade ovan om att leka heist-film. Men läsare har tidigare tipsat om "fånga-femokronor". Det är gratis och det är kul och ännu roligare att höra vad knäppt folk har för sig så ös ur dig. Om jag får många bra svar kan jag berätta om en annan lek jag har för mig som heter "Laga mat hos maffian".

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 15 - Sista rycket

Nu har ni varit så tålmodiga. Detta är sista inlägget i denna serie och det blir lite gott & blandat kan man väl säga, eftersom de återstående punkterna inte engagerade mig såpass att det räckte till fördjupningar. Några korta:

1. Njut av säsongerna (s. 190)
Väder är vår landskapsarkitekt och genom att rida på väderkaraktäristika kan du nå stor njutning i livet. Passa på att verkligen avsky vintern när den är på utgång och gläds som ett barn vid första vårtecknen. Bada som en tok i högsommarvärmen och hoppa i lövhögarna när den friska, klara höstluften sveper in. "Weather should be one of the great flavour enhancers of life. If we heat and cool our buildings and cars to the same temperature year round, we deny ourselves this flavour - of snuggling into woolly jumpers and going a bit foetal on the couch with duvets and hot chocolate for entire evenings; of throwing the doors and windows open on the first proper spring day to let the smell of warming earth and jasmine rush in; of briny sweat licked from your upper lip as you demolish a slab of watermelon on a summer's afternoon."

2. Att leva sparsamt med barn (s. 204)
Ingen av författarna har barn, men sista kapitlet handlar om sparsamhet och barn. Det är väl inga revolutionerande tankar utan mer "ditt barn uppskattar tid med dig snarare än nya prylar", "var ute mycket i naturen" och "undvik att göra specialmat till dem". Men en punkt fastnade jag för och det var denna:

Expect phases
"Once kids start trying to define their own identity within society and their peer group, buying stuff often becomes a tool they want to use to help with this process. Firstly, remind yourself that in hindsight most people reflect on having been brought up frugally as a really good thing - so even though your child may be convinced that they are suffering unbearable deprivation right now, that feeling is unlikely to last. [...] Thirdly, if you are feeling horrified by the consumtion-crazed demon you appear to have spawned, comfort yourself with the fact that you have tought your offspring to be questioning and thoughtful by discussing things with them. You've modelled the values you'd like them to have, so they will be pretty likely to turn into a good adult once they find their feet."

Två tankar: Helt upp och ner är tanken på att mina barn ska se tillbaka på sin frugala uppväxt med tacksamhet. Men när jag börjar fundera på det har jag rätt få vänner som sammanfattar sin uppväxt med "Jag hade det så underbart, jag fick guldkort på Grönan varje sommar och mina föräldrar skaffade mig alla märkeskläder jag ville ha." De gånger jag hör härliga barndomsminnen är det mer "Mina föräldrar tog med mig ut på långseglingar", "Vi fick ofta vara med och laga mat" e d. Jag tror att jag behövde höra just ovan, eftersom det ibland känns som att jag berövar mina barn livets härligheter när jag säger nej till prylar.

Det blir inget X-Box siger jag

Det andra jag tänker på är att även om ett av barnen (i mitt fall mellanbarnet) stundtals är krävande kring materiella ting, finns det en väsentlig poäng i att hon får diskutera de här frågorna. Vi viker oss ofta sällan för tjatet. Det är också tydligt att det är barnet med mest social medvetenhet kring status och hackordning, som är den som vill ha flest prylar. Jag nämner ånyo det fantastiska citatet av Katrine Marçal: "Barn är som våt cement - allt som passerar lämnar ett avtryck". Tänk på det, när du svär där i köket eller snäser åt din partner. Allt Lämnar Avtryck.

Nog med hushållsångest. Som belöning för er läsning av frugal hedonism får ni här ett svalt recept från boken, passar nog utmärkt till El Cortejo, Systembolagets billigaste vitvin på halvflaska. Inte PET.

Kall zucchinisoppa med basilika
- Mjukstek en gul lök och två vitlöksklyftor tills genomskinliga.
- Blanda i lite timjan och ett lagerblad och låt värma med någon minut.
- Lägg ner cirka 1 kg skivad zucchini och en näve hackad persilja. Salta.
- Låt steka på medelvärme i runt 8 minuter, addera därefter en halvliter vatten. Koka upp.
- Ta bort kastrullen från plattan. Ta upp lagerbladet och lägg i basilika (runt 3 msk hackad).
- Addera runt 3 dl kallt vatten. Mixa slät. Stå i kylen minst 3 h. Smaka av med salt och peppar innan servering.

Servera i grunda skålar, eventuellt med lite kryddgrönt och zucchiniskal på. Mitt tips är att fritera skalen i stekpanna med rapsolja så att de blir krispigt bruna. Jättegott att ha på soppan.

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 14 - Var inte så kräsen

I avsnitt 40 ("Don't be a snooty bum bum") handlar det om att sluta vara så konsumtionskräsen och, om jag tolkar det rätt, uptight när det kommer till det exakta valet av produkt, fokus mat och dryck. Jag parallelläste detta med Virdborgs "Sommaren, syster" där huvudpersonerna, i ett dystopiskt krigssverige, tvingades äta allt som kom i deras väg ink. kokt, kladdig huggorm. Vi är en stenålderskvart från huggormen - yet - mycket aktsamma när det kommer till val av rätt Nespressokapsel. För att inte tala om vin, OMG vin, inte häller man i sig vad som helst!*

Det är lite skakigt att tala om exceptionella smakupplevelser, eftersom alla har olika uppsättning doftreceptorer. Bara enäggstvillingar delar identiska upplevelser av smak. Jag gillar särskilt författarnas uttalande: "So maybe if you're still a closet-drinker of instant coffee you are just more receptive to its finer flavours than some other people".**

Författarna berättar om en bekant som under en längre tid bodde tillsammans med människor med Downs syndrom. När hon lämnade boendet slogs hon av hur mycket tid och energi hennes vänner la på att hitta "rätt" produkter (antar här att de talar mat & dryck). Downs syndrom-folket åt mycket av det de tyckte var gott och lite av det de inte tyckte var gott. Vad gängse kulturnorm sa brydde de sig inte om.

Det finns givetvis undantag, menar Annie R. Det kan handla om skillnaden mellan lite dyrare choklad och den billigaste sorten, eller självmognade körsbärstomater snarare än de vit-röda gummismakande man hittar i affären på vintern. Men i många fall handlar det om små, mycket små, skillnader. Genom att kasta produktkräsenheten överbord  behöver du inte betala överpris för merparten av de produkter vi som människor behöver för vår överlevnad. Jag läste en gång om ett blindtest gällande jordnötssmör i USA. Vad heter deras mest kända märke nu igen? Skitter? Any Heuw, försökspersonerna fick två bitar toast med jordnötssmör på och de var alla helt säkra på att de valde rätt, det vill säga den märkesprodukt de varit trogna genom åren. Det visade sig att båda bröden hade samma jordnötssmör och det var testledarna som blandat till den själva. Trots att det var exakt samma pålägg på båda smörgåsarna menade vissa försökspersoner att "jag ser på konsistensen på smörgås X att det är Skitter." Sådana consumer suckas är vi att vi läser in allt från doft, smak och konsistens i ett varumärke.

Jag har ju i ett tidigare inlägg redogjort för hur Egna Märkes-Varor (EMV) funkar i svensk dagligvaruhandel.*** Det är i många fall samma fabriker som tillverkar den dyra märkesvaran som den billiga butiks-brandade varan. Tänk efter - känns det troligt att ICA Basic har en egen tandkrämsfabrik? Eller att Axfood (Garant) har en egen théplantage i Indien? Genom att sluta vara en snooty bum bum kan du, utan att anstränga dig över huvudtaget, köpa de dyra märkesvarorna till halva priset. Så länge du kan stå ut med att inte stoltsera med fancy märkeskryddor eller märkeshonung inför gäster.

Mina akilleshälar vad gäller mat är få. I skrivande stund kan jag bara komma på en produkt som jag är hyfsat övertygad om att jag hade klarat i ett blindtest och det är Kellogg's Corn Flakes. Kellogg's verkar inte ha dragit ner brallan inför EMV-folket ty ICA Basics och Eldorados flingor är inte i närheten i varesig smak eller konsistens.

Har du några mat- och dryckprodukter du skulle ha svårt att skiljas ifrån?

Mvh/
FruEfficientBadass

* I boken exemplifieras ett franskt smaktest bland etablerade vinkännare där 54 av dem (# totalt framgår inte) inte ens kunde identifiera att de i testet provade två identiska vita viner (varav det ena färgats rött).
** Det är det enda jag dricker hemma.
*** Mia har ju till och med dissekerat näsdukar för att befästa denna tes.

The Art of Frugal Hedonism Del 13 - Begränsa valen

Avsnitt 39 tituleras "Limit the Burden of Choice". Att stora valmöjligheter ger oss ångest är väl ingenting nytt, men det är ändå intressant att höra författarnas syn på saken i relation till frugal hedonism.

"The fantastic news for Frugal Hedonists is that by consuming less, the range of consumer decisions you have to confront on a daily bass plummets. If you always make your own salad dressing, you'll never find yourself in the supermarket gazing bleakly at the 93 varieties on the shelf. If you basically only buy second hand, and take pleasure in taking your luck where it comes, you'll never find yourself standing in the Ikea checkout line in tormented indecision about whether to sprint back and swap that set ot towels for the darker blue ones before it is too late."

Ikea-ångest - been there done that. Tur man inte hänger där längre. Även om jag ännu inte skulle kunna tänka mig att köpa frottéhanddukar på Myrorna, oklart varför. Jag är lycklig ägare till ett stort antal vita, klassiska frottéhanddukar från HM Home, drygt 10 år gamla och fortfarande som nya.*

Med det sagt, författarna förhåller sig pragmatiska till antalet konsumentval. "There's no obligation to be dogmatic about avoiding consumer options that you've decided you're better off without. The point is to not have them cluttering up your brain on a daily basis."

På förr i ti'n - maximalt med luft i hjärnan

Idag - minimalt med luft i hjärnan

Mvh/
FruEfficientBadass

* F.ö. fick jag höra från en vän som jobbade i Kina vid tidpunkten för HM Homes lansering. Hon berättade att affärsområdeschefen var så missnöjd med hela lanseringsproduktionen att den gick till "återvinningen" innan den nådde butik. Kollektionen ersattes sedan med mer kvalitativa textilier och de har, vad jag kan bedöma, hållit nivån ever since. 

The Art of Frugal Hedonism Del 12 - Res billigt

Sparo skrev en gång att "semester är för människor som inte gillar sina liv". Författarna till "The Art of..." går i avsnitt 33 in på liknande resonemang.

"If daily life is stressful, having time off work and getting away from home often means one thing: doing as little as possible. You are aching to rest and recharge, and to look at beauty while you have the time to notice it. This means you crave more expensive accomodation, less challenging experiences, and idyllic surroundings."

Jag kommer att tänka på en f.d. kollega. Han var ensamstående och levde för jobbet. Först inne på morgonen och sist ut på kvällen. Han hade, vad fransmännen skulle ha beskrivit som en "dålig livshygien" i det att han åt dåligt, sov dåligt och hade, vad jag kunde uppfatta, inte så stort socialt skyddsnät mer än kollegorna på jobbet. Inte oväntat fick jobbet ohemult stora dimensioner för karln - minsta avvikelse ledde till bombastiska utbrott.

Any Heuw, när vi jobbat ett par år tillsammans berättade han till min förvåning att han skulle åka på semester utomlands. Helt otroligt - jag trodde inte att han var kapabel att lämna jobbet om så bara för ett par dagar. Men jo, han skulle åka till Egypten. Till en all inclusive resort och bara ligga på en solstol i en vecka. Sen åka hem igen, utan att se jota i Egypten. Allt för att, som han sade "ladda batterierna för att kunna lägga in högsta växeln igen." För honom var semestern bara ett sätt att möjliggöra ytterligare jobbleverans. Och Egypten, vad finns där att se egentligen - öken, öken och sedan några stenbumlingar som någon staplat on top of other things.

Om du redan lever ett liv i sus och dus och egen regi har du desto större energi att ta dig an en resa på ett mer nyfiket och utforskande sätt. Resan blir en upplevelse och ett avbräck från en, förhoppningsvis harmonisk men kanske aningen enahanda tillvaro och du kommer att sukta efter nya intryck och kanske lite äventyr. De goda nyheterna är att det är precis detta man uppnår genom att skippa den femstjärniga resorten med luftkonditionerad transfer och istället åker i lågsäsong, använder sig av lokaltrafik och bor lite kreativt.

Författarna tar exemplet semester i Frankrike: "You've always wanted to visit France. Instead of spending three weeks hopping between tour buses and hotels, you use a house swap website and find a charming village to live in for three months. The absent owners have left you their car, and enough bicycles for your whole family to use for outings. You spend a deliriously idyllic honeymoon period acquainting yourself with all the local landmarks and gastronomic specialties, before venturing further afield to put your French to the test while exploring some nearby cities. When it comes time to cram a definitely-illegal quantity of camembert into your suitcases for the homeward journey, you realise that you are going to have a litte piece of that village stuck in your heart forever."

Ovan beskriver rätt väl hur jag ser mitt resande i framtiden. Jag tänker tåg. Jag tänker till och med lifta. Eller kanske inte, men i alla fall långfärdsbuss med potential att träffa nya kompisar, på samma sätt som jag träffade Marknadsförar-L på en buss till England för nästan 30 år sedan. Air bnb, handla på supermarkets, lära känna en granne, utvidga sina cirklar under veckor, kanske månader. Utveckla ett språk. Det paradoxala med frugalt resande är att det som i generiskt resande skulle upplevas som dåligt eller till och med katastrofalt, nästan kan bli kul och spännande. Att ha tagit fel buss och ha åkt fem timmar åt fel håll är för en frugal hedonist ungefär lika irriterande som det för en gängse resenär är att flygplats-transfern saknade air condition. Positionerna rubbas när du inte har en tid att passa.

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 11 - Ha fokus

Avsnitt 32 i The Art of Frugal Hedonism handlar om att hålla ögonen på bollen - leva ett liv i frihet utan att bli ansatt av varesig avundsjuka gentemot gemene konsument eller att dra sig undan sociala evenemang (snarare då bjuda in vänner och bekanta till sina evenemang som kanske inte inkluderar krogshower och weekends till London utan mer picknick och äppelplockning). De nämner också ett citat av journalisten George Monbiot*:

"Had our ancestors been asked what to predict what would happen in an age of widespread prosperity in which most religious and cultural proscriptions had lost their power, how many would have guessed that our favourite activities would not be fiery political meetings, masked orgies, philosophical debates, hunting wild boar or surfing monstruous waves, but shopping and watching other people pretending to enjoy themselves? How many would have foreseen a national conversation - in public and in private - that revolves around the three R's: renovation, recipes and resorts? How many would have guessed that people possessed on unimaginable wealth and leisure and liberty would spend their time shopping for onion goggles and wheatgrass juicers? Man was born free, and he is everywhere in chainstores."

När jag läser ovan känns det lätt att fortsätta den väg jag valt. Inte för att jag vill gå på orgier eller surfa monstruösa vågor, utan för att jag värderar frihet högst. Frihet från jobb och relationer som får mig att må dåligt, frihet från dumhet. Att avstå konsumtion, en viss nivå av resande och annat, ter sig som ett billigt pris. Ni som läser denna blogg vet att jag gärna jobbar. Som en vän uttryckte det - det handlar om drivkraft. Jag har drivkraft att skriva den här bloggen och kan posta i princip varje dag. Jag har emellertid inte drivkraft att skriva ner processbeskrivningar för hur ett företag - ej ägt av mig - ska handskas med sin kundinformation i syfte att inte få böter av EU.

När jag läser Monbiots text ovan slås jag återigen av det gamla Biskop Thomas of Strängnäs-texten: Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring. Gud har dig givit sinn och själ, var hellre fri än annans träl. 

På tal om Gud, hur tror du att det blev så här? Att vi, trots att vi på pappret borde vara friare än någonsin i historien, inte är särskilt fria? Är det bögarnas fel?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. "Jag har aldrig träffat en person som kan göra prognoser om marknaden" (Warren Buffet). Har du? D.s.

* George Joshua Richard Monbiot (/ˈmɒnbioʊ/ MON-bee-oh; born 27 January 1963) is a British writer known for his environmental, political activism. He writes a weekly column for The Guardian, and is the author of a number of books, including Captive State: The Corporate Takeover of Britain (2000) and Feral: Searching for Enchantment on the Frontiers of Rewilding (2013). He is the founder of The Land is Ours, a peaceful campaign for the right of access to the countryside and its resources in the United Kingdom.^[2]

The Art of Frugal Hedonism Del 10 - Kul som på förr i ti'n

I avsnitt 31 talar författarna om gammeldags nöjen. Jajemen.

"It was a bit of a revelation actually, the point at which your authors realised that sitting around doing things with our hands while talking to people felt about twice as nice as just sitting around talking to people. Talk travels extra well when the hands are busy. Perhaps the shapes we are making with our fists and fingers help to spawn sympathetic shapes in the brain, sending thoughts off into more novel direction. Perhaps the sense that there is a background activity also narrating the space, removes just the perfect amount of pressure from conversation to allow a more luxuriant rythm to develop. Perhaps it is the simple fact that for a fair chunk of human history, much of our conversational time must have been associated with long evenings of whitting, sewing and weaving - all the small manual tasks of DIY human culture that can be brought inside once the day has dwindled and done by fire or lamplight in a companionable fashion."

Alltså, läs stycket ovan och läs om det igen. För mig var det som en total aha-upplevelse. Jag må suga på handarbete, men jag har alltid älskat att sitta och knåpa med något samtidigt som jag pratar med folk. Skiva grönsaker, lägga pärlplatta, fila naglarna, sy i en knapp. Det finns, precis som författarna skriver ovan, något befriande och lugnande i att fokus inte ligger helt på det sagda utan att samtalet liksom pågår lite i bakgrunden. Det finns de* som menar att det kan vara skönt att slippa ha ögonkontakt hela tiden man talar och att man då lättare kan ta sig an mer känsliga ämnen. Jag har tidigare hört att det är bekvämt att ha känsliga och potentiellt upprörande diskussioner i bilen. Båda sitter med ansiktena framåt och händelserna omkring bilen tar udden av konversationen. Jag vet inte, tycker att det låter lite farligt. Däremot tror jag verkligen på att promenera när man ska ha ett "snack". Det var under en promenad jag sådde FIRE-fröt i min man. Han vet bara inte om det än.

Men apropå de här gammeldags nöjena; jag och ett par vänner hade för några år sedan "pysselkvällar" dit man tog med sig allehanda projekt. Det kunde vara allt från ett par salladsbestick som skulle målas i ett never ending intrikat mönster (looking at you C) eller pärlor som skulle bli armband. Jag minns inte exakt vad jag sysslade med under de här kvällarna, men jag minns lugnet då vi satt ute på min väns terrass och småpratade allt medan timmarna rann iväg och högen med armband blev större. Har du några tips på hur man kan förena hand och konversation?

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. En dumbom kan tjäna pengar, men det skall till en klok person att spara (svenskt ordspråk). D.s.

*Mary Hartley, Personal Development Author

The Art of Frugal Hedonism Del 9 - Gör dig människoberoende

Text # 30 (sid 132) heter "People who need people are the luckiest people in the world".  Författarna raljerar över folk som är besatta av att dra in så mycket deg att de aldrig någonsin behöver be någon om hjälp utan kan köpa in tjänsterna. De menar sedan att detta är en björntjänst åt såväl Self som Other. Självet eftersom du inte bygger nätverk och kan sluta dina dagar ensam och isolerad. De andra eftersom de gillar att hjälpa dig. Ett exempel som jag själv kunde relatera till då jag kvällen innan jag läste det befann mig i en snarlik situation:

Scen a: Du åker nerför huvudgatan i en okänd stad och letar efter avfarten till en bekants hus. Det är dåligt skyltat så du stannar och rådfrågar en gammal man om vägen. Mannen beskriver vägen och börjar sedan att berätta en knasig historia om någon som bott i staden för länge sedan. Du får ett gott skratt och kan dessutom återberätta historien för din vän som är nyinflyttad i området.

Scen b: Du sätter på GPS:en och kör direkt till din vän.

"Make money the dominant mode by which you satisfy needs and wants, and you start missing out on a whole lot of living".

Historien jag upplevde var att vi, trots GPS, irrade in oss i en liten italiensk stad på jakt efter ett torg där vi kunde äta middag. Min man som, av manliga skäl, absolut inte kunde tänka sig att Stanna och Fråga någon, tvingades stanna när jag i drama queen style öppnade dörren i farten. Jag stövlade in i första bästa butik vilket visade sig vara ett slakteri av något slag. Det hängde djurdelar från taket och luktade blod, slaktaren och hans mamma lyssnade tålmodigt på mina helt värdelösa italienskagissningar innan slaktaren öppnade munnen och talade perfekt engelska. Efter en stunds prat om vägen berättade han också om stadens historia. Om hur den, till skillnad från de turisttäta medeltidsstäderna i området, bombats hårt under andra världskriget på grund av tågstationen och hur staden sedan byggts upp under 40- och 50-talet vilket resulterat i nästan unik italiensk funkis.

Italiensk funkis

Det var ingen märkvärdig historia per se, men en illustration av diffen människa vs. GPS. Jag läste i en bok om evolutionspsykologi att kvinnor är mer sociala eftersom de, av förebyggande inavelsskäl, har varit de som skickats bort från grottan för att para sig med hane i granngrottan. Det gällde då att snabbt bilda sig en uppfattning om vilka som var vänligt sinnade respektive inte vänligt sinnade. Det gällde också att snabbt göra sig omtyckt, för att säkra en plats vid elden och del i bytet. Medan männen kunde sitta på sina håriga rumpor på samma klipphäll från födsel till död. Nu tappar jag fokus från ämnet - gör dig människoberoende och få ut mer av livet. Hur det sparar pengar? Du behöver inte anlita lika mycket extern hjälp till allt. Samt du kommer att leva ett friskare liv eftersom sociala interaktioner, även av det enkla slaget att du pratar med random människor på stan, är den enskilt viktigaste orsaken till ett långt liv. Kanske ska ditt nästa nyårslöfte varken ha med träning eller rökning att göra utan snarare "I år ska jag närma mig minst en främmande människa på stan per dag och inleda ett samtal." Just do it.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Warren Buffet sa: "Någon sitter i skuggan idag för att någon planterade ett träd för länge sedan". D.s. P.s. 2: Han menar att pengar på börsen växer sig stora, men först på lång tid. Buffetts egna investeringshistorik talar för sig; det är först sedan 80- och 90-talen hans portfölj haft exponentiell utveckling D.s

The Art of Frugal Hedonism Del 8 - Arbetet är en bitch

I punkt 23 går författarna igenom "arbetets historia". Spoiler alert - vi jobbar för mycket idag. De spekulerar i vad som driver oss till detta överdrivna arbete, trots att vi av såväl föregångare i historien (Keynes/Eisenhower/Huxley) som av kalla fakta (vi lökar på arbetstid och skapar onödig admin av typen GDPR för att skapa jobb som vi kan mata in i Ekonomimonstret) får indikationer på att det vi håller på med i många fall är onödigt. Vi skulle med minskad konsumtion och minskad stress i samhället visserligen banta ner Ekonomimonstret, men vi hade inte heller behövt trassla runt där i hjulet. Författarna pekar på Dygd. Vi har lärt oss att det är Fint att jobba. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och utgör den grund på vilket samhället vilar."* 

Jag citerar från sidan 106: "From the late 16th to 18th centuries European moral value systems took a heavy re-moulding by Protestantism, with its emphasis on work as the focal point of life and the road to salvation. Forswearing pleasure and frivolity was encouraged, and the attainment of money was seen as a sign that you were making fine headway into God's good books. Large portions of society have had to work hard for millenia, but now work became something to be pursued for its own noble sake."

Jag har själv aldrig lagt in så många timmar. Faktum är att jag tror inte att jag någonsin jobbat övertid, annat än någon timme här och där.** Däremot har jag hört många berätta om hur mycket de jobbar. Jag minns minen hos en ytligt bekant när hen, efter att ha orerat om sina ohemula arbetstider, frågade mig om jag också hade mycket jobb (och tydligt väntade sig en motsvarande utläggning) och fått ett "Nej verkligen inte" till svar. Hen var inte förvånad. Hen var förorättad. Vad var jag för en, som inte pytsade in i den allmänna lidandepotten?

Går vi tillbaka i historien, till jägar/samlar-folken, fanns troligtvis inte ens ett ord för "jobb". Forskare uppskattar att man ägnade knappt fem timmar per dag åt att skaffa och tillreda föda och boplats. Ord för jobb verkar faktiskt saknas fram till modern tid. Barbara Ehrenreich skriver i en av sina böcker: "The period from the thirteenth to the fifteenth century can be seen as one long outdoor party, punctuated by bouts of hard labour". Eftersom jag läst Johan Norberg och hans skildringar av matsituationen i Europa under dessa år skulle jag drista mig till att säga att det kanske inte var så lustfyllt utan att bristen på arbete dels hade med orkeslöshet att göra (en fransk medeltida bonde levde på...var det 1 600 kalorier om dagen?) men också på missväxtår då det inte fanns så mycket att göra mer än att slå dank.

Any Heuw, en historisk flukt ger av handen att denna arbetsiver är något den hyfsat moderna människan fött fram och fostrat. Författarna medher att det visst finns det pengaalstrande jobb som är fantastiska, stimulerande och får oss att växa som människor. Men:

"We don't think that anyone should spend most of life working without questioning the whole equation first."

Har du hela ekvationen klar för dig?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Glöm inte att utröna möjligheten att hyra ut ditt hem via air bnb när du inte är där D.s.

* Oklart om Tage var ironisk, men jag hoppas på det. 
** Ärligt talat tror jag att jag har snittat en 80%-tjänst i tid till 100% lön vilket gör mig till en loser ur ett karriärperspektiv men en vinnare i min egen hjärna.

The Art of Frugal Hedonism Del 7 - Ekonomin är en bitch

I mitten av 1900-talet var det många - däribland Keynes och president Eisenhower - som förutspådde att den genomsnittliga arbetstiden i takt med att produktionskapaciteten ökade, skulle reduceras. Kraftigt. "Man will be faced with [...] how to occupy the leisure, which science and compound interest will have won for him." År 1965 förutspådde en av senaten beställd utredning att snittamerikanen år 2000 skulle arbeta 14 timmar per vecka med runt sju veckors semester om året.

Yeeez indeed. Hur blev det så här? "Why aren't we all scratching our heads and saying "Hold on a minute, I think I'd like the version where the machines have us all doing less work please"? För även om man undantar alla privata affärer folk passar på att sköta på arbetstid, återstår ändå 21 timmar att redogöra för.

Författarnas teori #1: Att vi i vår kultur förknippar en intetsägande karriär med att vara en misslyckad person. Dessvärre finns ingen allmänt vedertagen måttstock för när man är lyckad varför fölk i regel springer förbi "målsnöret" och fortsätter sträva trots att de nått över snittet vad gäller såväl karriär som materiell nivå. Det är här författarna menar att man bör hitta sin "sweet spot" - den nivå av materiell standard då man inte längre har svårigheter att tillgodose sina basala behov, men innan man når den nivå där man med råge kan betala för all upptänklig konsumtion men trots detta känner sig missnöjd och eventuellt fångad i en livssituation som kräver konstant arbete för bibehållande av status quo.

Författarnas teori #2: Det kan finnas ett intresse i samhället i stort att hålla människor i arbete under en stor del av den vakna tiden. Författarna refererar till Raptitude-bloggaren och komikern David Cain (se blogg i blogglistan till höger): "Keeping free time scarce means people pay a lot more for convenience, gratification, and any other relief they can buy." Vi ser ju själva exempel på hur vår egen pensionsmyndighet gillar att upprepa mantrat att "Jobba mycket och länge och när du jobbat mycket och länge ska du jobba lite till."* Om jag vore politiker hade jag antagligen varit en aningen nervös för vad populasen tagit sig till om man hade haft fem lediga dagar i veckan istället för två. Visserligen borde nöjesindustrin gå bättre, och så även shoppingen (vilket i Sverige är synonymt), men vilka otyg folk hade kunnat hitta på. Vara i skogen, umgås med andra människor och tänka en större andel egna - ej företagsägda - tankar, föra djupgående samtal och ifrågasätta samhällsstrukturer. Det hade kunnat bli riktigt stökigt.

Författarnas teori #3: "And then, of course, there is The Economy. That heffalump is perhaps the most oft-cited reason for why we need to keep 'creating jobs', working them, and shopping - whether or not there is work that needs to be done or things we need to buy. The problem here is that The Economy requests the absurd: endless growth on a planet of finite resources. Yes, The Economy would suffer if we all started working less. Even the drop in hospital visits for stress-fuelled diseases would register negatively with the GDP, as would the reduction in resources mined to keep office lights and photocopiers humming around the clock..."

Den sista punkten korrelerar väl med det samtida ifrågasättandet av GDP (BNP) som mättal för ett lands framgång och välstånd. Vid Romklubbens 50-årsjubileum sades: “Measuring our success on GDP growth has proven inadequate to the task and it also masks a growth in inequality between rich and poor. New indicators such as a Genuine Progress Indicator could more accurately measure economic welfare[1].Today there is a large literature on shortcomings of GDP and a lot of proposals for alternative indicators of economic and social progress[2], but the issue is far from settled."

Rom-klubben har ett utpräglat hållbarhetsfokus. Det är kanske inte helt otroligt att det mätetal som togs fram mellan världskrigen och som finjusterades av bland annat Keynes efter andra världskrigets slut samt etablerades under de historiskt utan motstycke starka tillväxtåren under 50- och 60-talen, inte är helt fräscht längre. Det är kanske dags att tänka nytt, anpassat för vår tid och utifrån den forskning kring ekonomi, klimat och hälsa vi har idag? För vi är väl inte fem år gamla barn som insisterar på att mamma varje kväll läser samma saga för att det alltid varit så?

Vad tror du skulle hända om en stor del av mänskligheten skulle finna sin "Sweet Spot" och anamma en mer lågintensiv livsstil?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Ingen bryr sig om vilken bil du kör. Folk bryr sig inte ens om huruvida du har en bil. D.s.

* Inte ett ord, systra mi, om eget sparande för att kanske undslippa att jobba tills man är 95. Om jag inte var foliehatt innan är jag det nuförtiden.

The Art of Frugal Hedonism Del 6 - Bejaka din nyfikenhet

Ett mycket kostnadseffektivt sätt att rida på livsnjutarvågen är att bejaka sin nyfikenhet. Det behöver inte vara komplex skit som att åka över halva jordklotet för att dyka i ett specifikt rev - det räcker med att ta en eftermiddag och verkligen verkligen fråga ut en vän om hens barndom. Jag kom inte på det där, det står på sidan 92 i boken. Du kan också lära dig namnet på tre växter  i din trädgård. Eller låt Mihran lära dig shuffle.

Mina barn har den där förmågan att bli helt besatta av saker. Äldsta barnet har under våren skapat ett miniatyrhus i storleken av ett dockskåp från Hasbro till vilket hon har karvat möbler och allehanda föremål, målat och tapetserat samt lagt golv. När jag ser henne sitta där vid sitt skrivbord och karva ut former ur glasspinnar blir jag nästan avundsjuk. Detta kreativa flow! "Om flow vore en drog, skulle det vara kokain" menar författarna till boken. De får medhåll av forskaren Corinna Peifer. "A rewarding feeling of high energy and alertness, accompanied by an improvement of concentration (and therefore performance), a carefree trust in one's own abilities...while forgetting about basic human needs such as hunger or sleep." Jag minns en period för någon eller några somrar sedan då jag blev helt besatt av asiatisk matlagning. Jag låg och googlade på nätterna och kunde inte vänta tills det blev morgon och ICA Kvantum öppnade (detta var hos svärföräldrarna och Kvantum var på 40 minuters gångavstånd - jag hade en fix idé om att promenera). Det var ljusa minnen - de vackra morgonpromenaderna genom kustlandskapet, avkodningen av de tidigare mystiska produkterna i asiatiska hyllan, mitt småplottrande i anteckningsboken på nätterna när de andra sov. Ja, jag sov väldigt lite under de här veckorna, precis som om jag hade tagit en drog. Och vi snackar recept ladies & gents. Är man präktig eller vad?

"Indulging your curiosity isn't only a less expensive way of getting that 'Getting Feeling', it is deep hedonism. As your understandings amass, you begin to sense the world around you as a dense and majestic cathedral of thrumming, interconnected functions and stories. Plus, you can revel whole-heartedly in these riches as you accrue them, knowing that they require no wardrobe space or loan repayments."

I podden The Slow Home Podcast berättar författaren om en episod som också beskrivs i boken - när hon påbörjar en nattvandring vid midnatt, rakt ut genom staden, genom förorterna för att sedan närma sig landsbygden ungefär samtidigt som solen går upp. Det hela kantat av små äventyr och dråpligheter. Jag är så sjukt sugen på att göra den promenaden. Rosersberg i gryningen...Vad ger dig flow? Och kan du tänka dig något som skulle kunna ge dig flow som du inte ägnar dig åt idag?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Glöm inte att handla på nedersta hyllan i mataffären - det är här de billigaste varorna finns. D.s.

The Art of Frugal Hedonism Del 5 - Sluta tänka på pengar

Avsnitt 16 i boken handlar om att sluta tänka på pengar, vilket kan tyckas paradoxalt. Men jag kan själv vittna om hur tankar på pengar tagit mindre och mindre plats i mitt medvetande ju längre jag kommit i min kommersiella nedrustning.

"You operate on the general basis that you don't go shopping for entertainment, and you mostly just buy stuff you really need or value. You repair, repurpose, borrow and share things, buy fresh produce in season, take packed lunches and the spare money just seems to gently accumulate."

Min morsa är ju sparsam av naturen. Om ni tycker att jag är prone to disaster thinking så är det ingenting jämfört med henne. Där har stashats mat sedan skolåldern*, där hålls alltid minst halva bensindunken full, där har sparats pengar ifall ifall ifall hon inte står ut med chefen. Vi pratar deltidsarbetande lärare här, så inga astronomiska löner. Jag minns att hon vid något tillfället sa att "hon inte lyckades göra av med sin lön." Det var på den tiden jag var consumer sucka och jag drog säkert in fyra gånger så mycket netto i månaden som hon samt gjorde av med rubbet minus 500kr i någon värdelös pensionslösning insåld via broschyr i brevlådan. Jag förstod inte hur hon gjorde. Fanns där pengar kvar i slutet på månaden var det väl bara att spendera dem i närmsta galleria, vad var problemet? Men idag har jag ju blivit min morsa. Jag kör ingen budget. Jag följer inte ens upp längre som jag gjorde under de första åren. Möjligen kollar jag någon gång i halvåret totalstatus skulder/tillgångar. Pengarna är vad de är, jag vet att jag inte spenderar mer än jag vill eller behöver. Och det är så oerhört behagligt.

Tänker du mycket på pengar?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Om du strävar mot FIRE - börja redan nu fundera på ett extraknäck du kan ha under dina pensionerade år. En inkomst på 5 000kr netto per månad innebär att du kan skära bort runt en mille i besparingar (förutsatt att du tror dig kunna går runt på 15tkr i månaden). D.s

* Trots uppväxt i stabil medelklass höll hon ett lager med torrvaror i en skokartong under sängen.**
** Kan ha att göra med domedagsmormor som talade mycket om atomkring, sponatan skilsmässa från fadern och nedgrävda pengar på tomten. Det fanns ju ingen barnpsykolog på den tiden så vi lär aldrig få reda på vad som var vad.

The Art of Frugal Hedonism Del 4 - Hitta gratisställen utanför hemmet

Jag sitter som i feberyra dagen efter hemkomst från Italienresan och försöker sammanfatta valda delar av "The Art of..." för er. Jag inser att jag nog knäckt några fler buteljer vitt vin än jag vill erkänna där nere eftersom det känns som att läsa boken för första gången. Mitt nästa nedslag gör jag i det textparti som tituleras "15. Find free 'third' places".

Det handlar om att åstadkomma omväxling i sitt liv genom att hitta externa gratismiljöer. Författarna talar om "The third place factor - a place that is not work or home, but a third kind of place where you feel at ease, and a part of the greater world." 

Visst är det poetiskt? Tänk det franska bytorget. Den turkiska hamamen. Knarkhandeln kring Plattan.*

En idiomatisk svensk översättning kanske hade varit "det offentliga rummet". Det var först när jag slutade med vidlyftig konsumtion som jag insåg hur ont om gratis offentliga rum det finns - städerna består mest av kommersiella utrymmen. Mina favoritområden är stadsparkerna - gärna storlek större. Djurgården i Stockholm, Tiergarten i Berlin, Luxembourg i Paris. Jag gillar också gratismuséer och slinker ofta in på exempelvis Sjöhistoriska eller Historiska muséet i Stockholm bara för att få lite lugn och ro i en stundtals rätt skränig hemmatillvaro. Det händer att jag till liten kostnad (en svart kaffe) köper mig ett par timmar i en hotellbar och skriver blögga där. Bibliotek är också härliga. Jag har tidigare beskrivit hur jag och en vän satt och smygdrack rödvin i en facksal på Stadsbiblioteket. Det var najs.

Har du några bra förslag på "third places?". Enligt Ray Oldenberg (som myntade termen) ska det uppfylla följande kriterier:

- Billigt eller gratis
- Enkelt att komma till
- Välkomnande och bekvämt
- Du är inte tvungen att vara där
- Ingen vikt läggs vid ekonomisk eller social status
- Du möter både bekanta och nya ansikten där
- En lekfull stämning, där konversation uppmuntras
- Känns som ett hem en bit hemifrån

Ett tips jag har om du passerar Stickholm - Kulturhusets mediabibliotek. Helt underbart - botanisera bland såväl CD- som LP-skivor och sätt dig bekvämt i någon av läderfåtöljerna, speja ut mot irret därnere och lyssna på profond jazz, strupsång eller ABBA, allt medan du tuggar i dig dina medhavda sura tefat. En multisensorisk sensation, helt gratis, minus kostnaden för tefaten. Man får konversera också, det är inte tystnadsplikt där som på andra bibliotek så det passar mycket bra till en play date.

Har du ngra tips på ”third places”?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.S: Köp indexfonder. Låt ligga i tio år. Köp mer indexfonder. Låt även dessa ligga i tio år. Klart. D.s.

* Måste jag ens asteriska den för er? Ni känner väl mig vid det här laget. Jag skulle aldrig köpa mitt knark vid Plattan.

The Art of Frugal Hedonism Del 3 - Var mer nöjd

Vid råd nummer åtta ("Dont't be a sucker") ges detta till synes triviala råd. Lätt att säga, svårare att leva efter på kommando. Men lyss här en smula innan du överger mig och surfar in på tradera:

"The more fun you're having in life, the more satisfied you are with yourself, the harder a target you are to reach".

Att nås av vad frågar vän av ordning? Av kommersiella budskap. Det är mer pengar i reklambranschen idag än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.* Detta bokavsnitt handlar om att kasta skit på denna bransch. Inte mig emot - jag är en avfälling, en dissident och en desertör. Mig äger ingen, allra minst ett producerande bolag, varför jag kan tillåta mig lyxen att delge er att samtliga idag verksamma marknadsförare är medvetna om att en produkt inte säljer med hjälp av fakta (tänk reklam från 50-talet: Bild på ciggpaket. Text: "Tobak från Virginia"). Du måste ladda produkten med värde och känslor. "Homewares that have a whiff of sturdy farmhouse simplicity (because that more honest way of life really resonates with you), super cute socks (because you're a playful girlish type of woman), huge plasma screen TVs (because you take entertainment seriously), or Catalan beers (because you appreciate that European dedication to quality produce and regional specialties)."

Jag känner så väl till detta. Inte främst för min bakgrund inom marknadsföring (jag var aldrig kreatör - jag följde mest upp vad kreatörerna kreerade) utan för att jag själv intalat mig de här sakerna. Longinesklockan - för att den utstrålade sval elegans och klassisk stil. Elegance is an attitude you know.

Burberrytrenchen - för att den är ännu mer klassisk. Den uppstod i skyttegravarna - the trenches. Det är originalet. Och du ser ju på bilden - det är ju jag i Paris...på väg från Bain Douches till frukost på västra stranden en söndagsmorgon i maj. Nästan. Men för 10 000 kronor kan jag få känna mig som att det vore så, trots att jag bara går och skuffar kundvagn på Willys med griniga barn i släptåg.

Jag har varit en consumer sucka och jag är fortfarande en - om än i en ständigt pågående nedrustningsprocess. Men staden Rom byggdes inte på en dag och den tar ett tag att demontera också. Jag har fortfarande svårt att föreställa mig en tillvaro utan Longchamps-väskor eller nagellack från Chanel. Men det förra eftersom jag redan har dem, de är perfekta och håller i evigheter. Och det senare för att jag är medveten om consumer suckeriet i att ha dem, men jag väljer att ha dem ändå. Chanel är ändå...Chanel, och även om dessa lack tillverkas i samma fabrik som L'Oréals gäller placeboeffekten. Loggan liksom spiller över på mina Beiersdorf-artiklar i badrummet så snittkostnaden för min kosmetiska vagnpark bibehålls låg.

Författarna belyser en annan intressant aspekt av marknadsföring nämligen den som skenbart tar avstånd från marknadsföring; "get-away-from-the-hype aesthetic". Det självmedvetna tilltalet som driver med traditionell marknadsföring och därmed låter påskina att den har en mer rättfram och ärlig agenda. Jag kommer osökt att tänka på Oatlys reklam som jag ofta hajar till över och ler lite uppskattande åt. Jag ska ärligt säga att jag tycker om den. Den är charmig och får mig, som sagt, att le, vilket inte hör till vanligheterna.**

Du ser - jag är fortfarande bara ett slaktlamm på väg upp på lastbilsspången. Och det står "Slakteri" på lastbilen, inte "Gröna ängen på andra sidan kullen." Tänk efter med din hjärna - hade det inte givit effekt att lägga sju gånger nazipropagandapengarna på tysk onlinemarknadsföring hade man naturligtvis inte gjort det. Man hade inte gjort det. Man hade inte gjort det. Om du vill bli av med dina pengar förförd och upphånglad - by all means - låt dig förföras. Men vänta dig inte att ditt feststrul kommer att ha något som helt intresse för dig den dagen kreditkortet spärras.

Konsumentvärlden är cynisk och brutal och ger dig mycket lite tillbaka i längden, utom möjligen en mängd bröte med taskigt andrahandsvärde. Naturen - i detta inräknat relationer med människor - fungerar tvärt om. Den ber inte om betalt. Den behandlar dig på samma sätt oavsett storleken på ditt kapital. Även om du inte känner för att bli en lika rabiat motståndare till konsumtion som undertecknad, försök ändå att begränsa ditt intag av reklam. Sätt upp en "Ej Reklam"-skylt på dörren, uteslut reklamfinansierad TV, lyssna inte på kommersiell radio,***försök om möjligt kisa dig igenom utomhusreklamen, avsluta alla "nyhetsbrevs"-prenumerationer och om du fortfarande får kataloger - bort! Du kommer med största sannolikhet inte bli helt reklamfri, men mängden blir kanske inte lika grotesk. Minns - bara onlinereklamen i Tyskland idag är större än när nazitysklands propagandamaskin peakade (inflationsjusterat). Och vi pratar enbart online hur skruvat är inte det? Så var inte orolig för att reklam kommer att fattas dig i ditt liv. Fundera istället på vad Epicurus sa:

Nej, det är inte han, men bilden kom upp när jag googlade honom. Jag tyckte den här bilden var gölliare.

"Three things are essential for a happy life: friendship, freedom, and time for contemplation." Alain de Botton, mer nutida filosof, har noterat att reklam ofta fokuserar på någon eller några av dessa värden i utformningen av budskapen. Kan du komma på någon sådan reklam lille vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Du vet väl att du inte skattar vid försäljning av aktier och fonder om du har dem i en ISK? Det är redan gjort löpande. D.s.

* Om du bor i USA, England eller Australien lades år 2013 runt 1 000 dollar (i skrivande stund 8 888kr) per invånare på reklam. I Tyskland läggs idag sju gånger mer pengar på enbart onlinereklam än motsvarande de pengar som pumpades in i hela nazipropagandaapparaten under andra världskriget. Och som författarna lakoniskt konstaterar: "And few of us would deny the power that expenditure had to persuade people into a rotten value system".
** I normalfall ser jag ut så här:

*** Bortsett från att reklamen i sig är störande finns det forskning som visar att >30 minuters reklamradio om dagen fördummar dig med 3%.****
**** Nej det gör det inte, men det beror enbart på att ingen har intresse av att finansiera sådan forskning mycket beklagligt.

The Art of Frugal Hedonism Del 2 - Omkalibrera dina sinnen

"Adapt a Lean-Lavish-Lean Consumtion Rythm"

Avsnitt sex i boken gifter sig väl med det tankegods jag fick med mig efter att ha läst William Braxton Irvines "A Guide to the Good Life - the Ancient Art of Stoic Joy." Det var ju denna bok som fick in mig på potatisveckan, som av karaktärsbristskäl bara blev en potatisdag. Jag kanske inte är så bra på stoicism i praktiken, men i teorin är jag svårslagbar. Jag köper helt och fullt att vi medelst hedonistisk anpassning snabbare än blixten anpassar oss till en ny högstanivå men kort därefter känner oss redo att konsumera oss ytterligare uppåt. Uppåt uppåt, aldrig är det annat. Det går att applicera på allt från boende, kvalitet (och mängd?) på viner till storlek på läppar. Det finns emellertid ett sätt att bryta den onda cirkeln på och det är medelst omkalibrering. När du byter vindrutan på din bil behöver eventuell kamera (i det fall du har en modernare bil med lane assist e d) kalibreras så att kameran ska kunna skjuta rätt på vägbanan igen. På samma sätt kan vi nutidsmänniskor med en överdos av lekmannavälfärd behöva styras tillbaka i rätt spår då och då. Inte som ett straff, utan som ett sätt att finna uppskattning i alla de utomordentligt fantastiska saker som erbjuds oss även på de lägre nivåerna (och kanske spara lite miljö till på köpe). Det här vet förstås du, läsare av denna blogg, men jag tar med den här punkten för dina osnutna kompisar och din brackiga svärfar.

"Avoid sugar for a week, and suddenly the juicy explosion of a ripe peach is transformed into the most gorgeous ambrosia your taste buds could imagine. Don't watch TV for a month, and disappearing into a book soon becomes the most captivating escapism conceivable."

Du känner säkert någon /kvinna/ i din omgivning som uteslutit socker under en kortare eller längre tidsperiod. Jag kan dessvärre inte sålla mig till den skaran, men vad jag förstått upplever dessa personer efter några veckor utan socker att saker som de tidigare inte reagerade nämnvärt på (exempelvis äpple) smakat mycket mer än tidigare. Tips. Sluta med socker.*

Boken ger även andra tips på omkalibrering:
- Stäng av elen ett par dagar och njut av tystnaden när alla hushållsapparater tystnar och av hur vackert ljuset faller i skymningen. På samma sätt; njut av att få tillbaka elen så att du slipper dra igång spritköket för att göra en pulverkaffe.
- Gå en lång, lång promenad i naturen och njut av en medtagen smörgås.
- Ta en iskall öl efter ett gediget trädgårdspass i solgasset. På tal om det - en av de bästa filmscenerna på temat:

- En dusch eller ett bad kan kännas som ett vardagligt måste, en halvtrist rutin. Men efter några dagar ute på kall camping, i vind och blåst, känns den där duschen som "a steamy Shangri-La". Jag skulle kunna gå ut och campa bara av denna anledning - för duschen efteråt.**
- Låtsas att du är på krigsransonering en vecka. Köp hem ingredienser till enkla måltider som alla lagas till hemma. När veckan är slut klär du upp dig och går ut och köper en stor glass. Njut av varenda tugga (eller säger man "slick?").
- Ta med lunchlåda men gå ut och ät någon gång då och då.
- Avhåll dig från skärm en hel helg (eller en hel vecka om du är på semester?). Att bara kunna ta del av väderappen kommer därefter att kännas lyxigt.

"Exploiting this generous agility of your body and mind is exactly what Frugal Hedonists do on a life-long basis. Just as the dedicated debauchee**** is renowned for seeking out increasingly depraved experiences to satisfy an ever more demanding appetite, frequently making frugal choices furnishes us with a more sensitive pleasure palate."

Å vad jag älskar citatet ovan. Det visar hur vi medelst vårt medvetande själva är i stånd att avgöra vad som ska ge oss känslor av lycka och tillfredsställelse - helt oberoende av budget. Om du vänjer ditt psyke med fancy pancy lunch ute på restaurang varje dag så kommer detta att kännas normalt och det kommer att krävas lyxigare och lyxigare lunchkrogsupplevelser för att du ska få någon som helst dallring i lyckocentra framöver. Men om du tar det medvetna beslutet att fimpa lunchrestaurangerna och istället tar med dig knäckebröd och pålägg några dagar till jobbet, kommer du innan du vet ordet av att börja sukta efter rester av gårdagens middag. Genialt!*****

MMM talade också om detta i ett av sina fåtaliga framträdanden. Om du inte orkar se hela klippet, gå till 10 minuter in och ta del av streckgubbarna. Som vanligt slutar hans resonemang om bortskämda västerlänningar i bäcken och katetrar. "Want a bedpan with that?".

I "The Art of Frugal Hedonism" nämns en episod där ett flygplan lyfter och i planet sitter en grupp barn som inte flugit tidigare och de är exalterade som få. När planet lyfte tjoar de högt och när planet gick igenom molnen: "We're going inside a clouuuuud!!!" medan de vuxna satt och irriterat vred på sig åt oljudet, otåligt väntande på sprit- och taxfree-vagnen. Jag satt faktiskt och läste just det avsnittet på flyget med mina barn i samma modus - den längst till höger har inte flugit på sju år d.v.s. tekniskt sett inte alls eftersom hon omöjligt kan minnas charterresan vid två.

Bilden togs precis innan start och man kan riktigt se hennes förväntan inför detta mirakel som var på väg att ske. Att jämföra med den äldre man på vägen hem från samma resa som gång på gång vände sig om till barnfamiljen bakom får att klaga på att deras barn sparkade på hans stolsrygg.******

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Fokusera på det du kan påverka (ex. att leva ett hållbart liv i vardagen) framför att hetsa upp dig över alarmistiska budskap. D.s.

* Jag tänker inte göra det, någon måtta på präktigheten får det vara. Plus att det kommer att sluta med att jag står och häver i mig direkt ur strösockerpaketet nattetid. Har med min maniska person att göra, kan inte hantera frånvaro av saker.
** Jag tror att jag berättade om den gången jag var på landet utan vatten och efter en vecka lånade grannens dusch. Family Fresh kändes som världens ljuvligaste spa-produkt. Jag minns än idag den här duschen som en av mina topp tre vattenupplevelser (och då har jag ändå badat skumbad med delfiner i miniregnbågar).***
*** Nej, det har jag inte. Men nästan - jag har varit på många span, hamams och dylikt. Det enda jag inte hann med som consumer sucka var vin-spa i Bordeaux - när man får vin och kärnor sprutade på sig medelst högtryckstvätt. Att jag inte kunde prioritera bättre då det begav sig.
**** Nej, jag vet inte heller vad jag betyder och google translate vägrar samarbeta på denna. Gissningsvis något i stil med "bortskämd person".
***** Ett annat tips är att läsa Jerker Virdborgs "Sommaren, syster". En "Mitt Sommarlov" du sent kommer att glömma. Låt mig säga som så att du nog inte kommer att klaga över din kosthållning framöver. Särskilt inte efter huggormsepisoden. 
****** Ja jag vet, det är sjukt enerverande med någon som sparkar en i ryggen. Men eftersom jag själv varit den där föräldern vet jag att det inte alltid är så enkelt att få ett barn att sluta göra något genom att säga till barnet att sluta göra det och eftersom det inte anses politiskt korrekt att sammanföra barnahänder och ben medelst buntband är det en svår nöt att knäcka. Däremot fattar jag inte varför flygbolagen inte skapar barnfamiljssektioner i planen, med vattentäta skott till vuxensektionen. Jag hade betalat mer för de biljetterna både om jag åkt som barnfamilj (ångesten i att ha ett skrikbarn på en långflygning) och om jag åkt som vuxen utan barn (ångesten i att vara i samma kabin som ett skrikbarn på en långflygning).

The Art of Frugal Hedonism Del 1 - Sluta slösa

Boken är indelad i 51 avsnitt av olika längd (från ett tiotal rader till ett tiotal sidor) varav vissa är ytliga och andra är djupa. Vad sägs exempelvis om detta spann:

Tips 19: Lär dig vilka växter som är ätbara och samla dessa.
Tips 51: När du känner att ditt liv blir för detaljerat, titta upp på stjärnkonstellationerna och titta ner och tänk på magman. "You are woven of this stuff, this starlight and magma, let it extend you and make you feel endless amongst it, swateched in the vastness of time, rich in your very elemental connectedness. Then scan what feels important to you as a creature". 

Eeh... okaj. Ska jag samla lite maskrosor då först eller ska jag börja med magman? Nej, FruEB håller sig till de mer konkreta tipsen som tillkommit utan inblandning av marijuana.

1/ Spartips i köpsituationer
Skärskåda det du ska köpa. Utvärdera om det har hög "skräppotential", d.v.s. kommer saken att slitas ut fort eller kommer den att hålla länge? Jag kommer att tänka på Minimalisternas inköp av iskubs-grej (vad heter det? iskubsform?) i metall, istället för att köpa plastvarianten från stora blågula varuhuset som varken är särskilt bra eller håller särskilt länge. Köp sparsamt men för livet.* En annan sak att sträva efter är "en-i-taget"-principen som gifter sig oförskämt väl med minimalismen. Köp en ansiktskräm i taget. Först när den är nästan slut skaffar du ytterligare en. Detsamma går att applicera på i stort sett allting i ditt hem: Slit ut dina svarta jeans innan du köper ett nytt par. Ät upp din sylt innan du köper en ny. Minimal risk för dubbelköp, överlagring hemma med resulterande röra samt att saker blir för gamla alternativt omoderna för att använda. Om du såg Sugar Mammas video inför minimalismutmaning juni konstaterade hon att hon hade fyra kroppsoljor i olika stadier av förbrukning hemma. Clutter & waste i ett.

Innan du går och handlar mat, kolla vad du redan har hemma. Dels för att förhindra dubbelköp (se ovan), men också för att se vad som skulle kunna kompletteringshandlas för att skapa ytterligare måltider av det du redan har. Säg att du har potatis och grädde hemma. En purjo på det och du har en billig potatis- och purjolökssoppa.** Ett tips som jag ofta följer när det kommer till matlagning är: "Om det bara behövs en liten mängd av något, överväg att hoppa över det."***

2/ Återvinningstips i slängsituationer
Försök att avgöra om prylen fortfarande har värde för någon annan och kanalisera den därefter. Det uppenbara är att lämna in i second hand-butiker eller annonsera "bortskänkes" i lokala FB-grupper eller på andra sajter. Jag brukade, när vi bodde i hus, lämna en kasse lästa böcker på busshållplatsen ibland och jag har sett en del ställa böcker i entrén till sin sina flerbostadshus inne i stan. Våra barnkläder går i arv till släktingar, men vuxenkläderna sliter vi numera ut så att de inte är donerbara. Då lägger jag dem i låda "TYG" som barnen sourcar från i sina många pysselprojekt. Boken ger exempel på hur man kan jobba med de sista matslattarna. Det låter så gött när hon beskriver det så jag måste saxa: "Smidgens of leftover curry or stirfry can be added to rice with a few extra veggies and a fried egg and abracadabra! Dinner, version 2.0. Hard ends of bred can be cut in cubes, toasted and thrown into salads, soups or pasta. Where one man gazes blankly and sees nothing of value, a Frugal Hedonist sees the makings of a fine supper."****

Vidare ger hon spartips för dig som "vill ta det steget längre". Jag gjorde först en sammanfattning av även dessa men raderade dem. Varför? Visserligen var vissa av tipsen i denna kategori ok (samla duvbajs under en bro och lägg i sparrisrabatten),  men jag bleknar några nyanser när ord som roadkill kontaminerar fruglitt. Jag vill i denna blogg vill beskriva konsumistisk återhållsamhet som något i grunden stylish, inte obscent.******

Är du bra på att använda en sak i taget. Ett par jeans - nöta nöta kassera - köpa nytt?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Var försiktig med de små kostnaderna. En liten läcka kan sänka ett stort skepp (citat från mästersnålaren Benjamin Franklin). D.s.

* Jag skulle tro att rekommendationen från Minimalisterna var att först sondera terrängen på närmsta vintage-butik innan man går åstad och köper iskubsformernas rolls royce, men jag kan för mitt liv inte hitta inlägget. @Minimalisterna - kan ni inte lägga in ett sökfält på er blogg?
**Exemplet från boken var om du råkar ha lite feta och zuccini som börjar bli dåliga i kylen, samt ett par tortillabröd i frysen och rosmarin i trädgården. Komplettera med lite tomatpuré och vitök, och du kan göra pizza. Bli din egen Kajsa Varg.
*** Antalet gånger jag skippat en liten pretentiös ingrediens av typen citrongräs = hundratals. Och maten har gått att äta ändå. I fallet citrongräs brukar jag riva lite citron eller limeskal. Ingen har klagat än så länge.
**** Jag kommer osökt att tänka på min man som ofta står och stirrar in i kylen. "Vi har ingenting att äta!"*****
***** Översättning: "Här står inte en förpackning lövbiff och bea". Men när jag kikar in ser jag ett par-tre alternativ, särskilt om jag därtill konsulterar frys och skafferi.
****** Det gör kommersiell TV så bra redan

The Art of Frugal Hedonism - Intro

Va? Ett inlägg på en lördag, dessutom med säsongsdiskrepans (för det ser väl vem som helst att nedan vy inte är februari)? Jag fick ett mail av en läsare förra veckan och hon uttryckte sin förtjusning över begreppet Frugal Hedonism. Därtill tackade hon mig för inläggsserien från sommaren 2018 eftersom hon då slapp köpa och läsa boken. Hennes förslag var att jag skulle reprisera serien de dagar jag inte har ordinarie inlägg och jag citerar: "Jag tror att ditt underbara kommentarsfält skulle blomma ut". Hon tillägger också att många av er som läser nu inte läste bloggen då vilket är korrekt, ni har mer än tredubblats sedan dess. Men tillhör du de tidiga läsarna kan du ju bara strunta i att öppna bloggen de kommande helgerna så är alla nöjda och glada.

För ett bra tag sedan fick jag tips av "EB" att läsa The Art of Frugal Hedonism av australiensiskan Annie Raser-Rowland "with" Adam Grubb*. Jag var ju i Italien i juni och det finns ju i sanning inget bättre ställe att avnjuta en bok om frugal hedonism på än i de böljande Toscanska landskapen. Man kan riktigt höra rustningsklapprandet från Marcus Aurelius soldater på väg mot Rom för att inta en enkel måltid bestående av solmogna tomater, ekologiska ägg och rosmarin för att sedan gå och dänga lite slavar med spikklubbor nere på arenan.**

Jag läste boken. Jag läste den igen. Jag antecknade för allt vad tygen höll, men jag misstänker att jag inte kommer att kunna göra boken rättvisa så mitt stalltips nummer ett är: Låna den. Men för dig som är lat kommer jag ändå att göra ett försök att extrahera några av tipsen och tankeövningarna. Jag trodde att det skulle bli tre-fyra inlägg med det blev något fler ehurrm...Så många att jag skapat en helt ny etikett "The Art of Frugal Hedonism". Det är mest för min egen skull, ety det här kommer att bli en viktig del av min fortsatta livsinriktning och jag kommer behöva gå tillbaka och fundera på en del av de saker som boken avhandlar.***

För dig som har bråttom (rekommenderas i och för sig inte om du ska ta till dig budskapet inom frugal hedonism) så skulle jag kunna inleda denna miniserie med nedan citat (s. 171 i boken):

"The Frugal Hedonist does not expect perfection. The Frugal Hedonist expects that life will be a multi-coloured journey of pleasures and struggles and joy and death and adventure and boredom and epiphany and love and loss and getting drenched in storms and dry by fires and sometimes eating slightly stale bread but not minding and sometimes eating freshly plucked raspberries and being jubilant. [...] She recognizes that although endless choice promises endless freedom, it also entraps us in an endless series of fine-tuned decisions that we feel must be well-made to encourage success and accurately reflect our identity. So, she makes some broad decisions to spare her brain this gruelling banality."

Eller kanske detta citat (s. 176):

"The Frugal Hedonist is a master of the art of enjoying, and you can enjoy anything you enjoy enjoying****. You don't need to have The Best, because The Best probably isn't inherently the best anyway. And even if it really, really seems like it is, it won't by next year."

Jag kommer att tänka på Mrs Frugalwoods som, efter åratal av konsumtionshets och andan i halsen av att hålla sig uppdaterad med det senaste bara sa nej. "Nate and I decided to just say no, as simple as that". 

Håll konsumtionen på en armlängds avstånd och fokusera ditt liv på att leva, skulle man också kunna sammanfatta Annie Rasers/Adam Grubbs filosofi med. Det är som en skala-löken-övning i syfte att blotta själva livet under alla lager av konsumtion, normer och samhällsstrukturer. Jag skulle gå så långt som att säga att den här boken har livsförändrande potential - om du läser den med ett öppet sinne. Jag har, trots att jag redan kommit en bit på resan, fått en klarare syn på tillvaron. Flera av bokens tips och inspirationstexter kommer jag att införliva i mitt liv per idag.

På tal om idag. Någon dag efter att bilden ovan togs rullade ett massivt åskväder in över Toscana, det blixtrade något vansinnigt och sedan öppnade sig himlen och regnet öste ner på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Alla gårdsgäster drog sig snabbt in på sina rum och stängde fönsterluckor. Vi gjorde tvärt om - när det värsta passerat gick vi ut i ösregnet med kläderna på tills vi var alldeles genomblöta. Sen bytte vi om till badkläder och hoppade ner i den ljumma, folktomma poolen. Det skulle exempelvis kunna klassas som frugal hedonism; ingen stor sak, men lite som att hitta tillbaka till hur det är att vara barn, människa, en varelse. Minns du hur det var att bada i sommarregn? Minns du dessutom hur det var att bada i pool på barns vis - det vill säga göra kullerbyttor, stå på händer, göra bomben? Inte simma på prudentligt vuxenvis för att få motion i syfte att stärka din kropp och bli en än mer duglig samhällsmedborgare med en mer ad compliant kropp. Suga musten ur livet, det är vad hedonism handlar om. Och det bästa är att du behöver mycket liten budget för att kunna göra det.

Stay tuned så får du mer göttigt ur boka.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Minns Roslings ord: "De rädslor som förr höll oss vid liv håller idag journalister anställda." D.s.

* Vad betyder detta "with"? Jag antar att det betyder att hon skrev boken och han satt och smackade bredvid och bidrog med en och annan oneliner när han hade lust. I så fall borde samtliga mina uppsatsarbeten på högskolan varit FruEB "with" student X & Y. 
**Ni får ursäkta, jag har ännu inte hämtat mig från Gladiator jag vid 42 års ålder tydligen inte hade åldern inne för att se.
*** För er som inte fattat det än skriver jag den här bloggen i första hand för mig själv, som en sorts dagbok och tankesorterare. Men läs på du, orden är ju redan skrivna och det kostar mig inget att just du läser.
**** Gretchen Rubin ("The Happiness Project") talar också om detta - konsten att hitta tillbaka till sina sanna nöjen. Exempelvis resulterade det i att hon, närmare 40 år gammal, började klippa ut roliga tidningsnotiser och bilder, som hon klistrade in i ett block och skrev små anteckningar till - något hon älskade att göra som barn. Inte ett helt vanligt "vuxennöje" men vem bryr sig? Det gjorde henne lycklig. Och reminder - det är ju lycka vi letar efter där ute i galleriorna.