Barnets pollett trillar ner

Jag lovade tidigare att jag inte skulle skriva mer om äldsta barnets ISK men jag får ta tillbaka det. Jag känner mig nödd och tvungen att göra en uppföljning men den går i dur för jag erfar nu i realtid hur polletten trillar ner och det är en sådan lycka. Jag tar det från start:

1. I slutet av augusti får barnet 50 papp rakt in på sin nystartade ISK. Gratispengar, skulle man kunna säga, eftersom de utgjorde en del av den avkastning som är resultatet av sju års sparande av barnbidrag mellan uppskattningsvis 2011 och 2017. Ja det är korrekt, vi började investera barnbidrag innan vi själva strävade mot FI, ett ganska vanligt scenario skulle jag tro.

2. Dessa 50 papp lämnade barnet oberört. Summan var så att säga abstrakt och betydde inte så mycket. Men det tänkte jag ändra på med min rävlist.

3. Lyckligtvis sammanföll uppstarten av ISK:en med att Sveriges 60+are börjat anse att börsfaran i samband med corona var över och därmed kollektivt förflyttade den cash de erhållit vid försäljning av sina aktieinnehav dagen efter 11,1%-tappet i mitten av mars tillbaka in på börsen. Detta renderade i sin tur en del värdeökningar, särskilt märkbart för ägare av Spiltan Aktiefond Investmentbolag eftersom 60+are gillar rejäla bolag av typen Sandvik, Kuckelimuck Bank och Volvo. Med detta följde att barnets portfölj ökade med 2 500 kronor på en vecka. Och det här var ett belopp barnet förstod att relatera till. Två tusen fem hundra är exakt det belopp som barnet erhöll för sina betyg i början av sommaren, pengar som senare kom att konverteras till ett Nintendo Switch - konkret och tydligt och med en kännbar uppsida.

4. Jag gav barnet i uppgift att logga in på ISK:en för att återrapportera utfall. Efter lite krångel lyckades det och förtjusningen var stor: "Så här mycket har jag aldrig tjänat på en vecka!” (vilket iofs inte stämde, betygspengarna klirrade in på en kafferast men strunt samma, entusiasmen var det viktigaste).

5. Jag uppmuntrade då till försäljning och uttag av 1%. Sagt och gjort, 500kr likviderades och gick in på barnets ordinarie konto i Kuckelimuck Bank tre arbetsdagar senare.

Det var nu frågorna kom.

"Men alltså, vad är det här för pengar?"
"Varifrån kommer de?"
"Är det riktiga pengar?"

"Men om jag nu bara tar av fluffet och låter de 50 000 kronorna stå kvar, vore det inte en bra idé att jag då la till lite mer kontanter så att det kan bli ännu mer fluff?" 

Särskilt den sista kommentaren gjorde mig både glad och förbluffad. Glad för att barnet äntligen fattat grejen (tänk J.L. Collins ölskums-metafor) men också lite förbluffad eftersom det är exakt detta jag predikat genom alla år: "Ta guldäggen men slakta aldrig hönan". Trots att samtliga barn nickat jakande till denna fabel var det alltså först nu, med riktiga pengar och en egen inloggning på Avanza, som det hela blev begripligt. 

Så nu har vi enats om att 200 kronor ska föras över från studiebidraget in på barnets ISK varje månad. Jag passade också på att dra en liknelse som Money Guy nämnde i det avsnitt jag talade om för ett tag sen. Tänk dig att du går uppför ett berg medan du jojjar med en jojo. Jojon är börsen, den går upp och ner. Men du är på väg uppför berget så jojons rörelser är rätt ointressanta i det stora hela, det är den långsiktiga, långsamma lutningen uppåt som betyder något. En pollett har trillat ner även för mig: Man kan föreläsa för sina barn på längden och tvären. Man kan rita bilder och grafer och berätta fabler om guldäggsläggande hönor. Men till slut måste man ympa in börskänslan i deras maggropar och där finns inga genvägar: Barnet måste få egna innehav och lära sig umgås med dem operativt.

Jag vet inte jag, men det känns som att projekt Next Generation FI har startat bra. Är du på gång att implementera investeringskunskap i barna dina och om ja: Hur går det?

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag besöker havet

Jag jobbar sedan slutet av augusti i tvåveckors-pass. Två veckor jobb, två veckor ledigt. Helt perfekt om du frågar mig eftersom jag dels får tid att göra allt det där jag tycker hör livet till: Promenera, baka, fixa och dona hemma, se på film, läsa och bara vara MEN också med en dos jobb-adrenalin och puls tio arbetsdagar per månad. Det var under en av mina lediga dagar i slutet av augusti som jag plötsligt fann mig sysslolös hemma. Huset var städat, tvättkorgen tom, sockerkakan ur ugnen, pluggandet avklarat (man kan bara ta in en viss mängd engelsk grammatik per dag) och morgonpromenaden var enligt min app avslutad redan 07:50 så dagen var så att säga MIN. Då beslöt jag mig för att ta mig till havet. Först en onödig bakgrunds-story:

Det var för kanske sex-sju år sedan som jag och några kollegor skulle ut i skärgården med chefens båt (ink. chefen alltså). Det var precis den där tiden på året, slutet av augusti, när det fortfarande är sommar men med lite kyliga inslag i luften. Den där tiden på året när ledningsgrupper runt om i landet ska låtsas att de genom sitt ränksmide på annan ort (oftast skärgården) kan påverka utkomsten av Q4 och på så vis säkra årets resultat.

Vi åker förbi Nacka och ut mot havsbandet växer kåkarna. Stora, feta och vackra med sjötomt. Och inte en människa i syne. Inte en (1) människa såg vi. Och vi satt där på båten och suckade att "vad trist att äga dessa stora hus och inte ha tid att vara i dem" när någon skymtade ett hus på en udde där det satt ett helt gäng människor, säkert ett tiotal, på en stor terrass. "Men kolla, där sitter några!" ropar logistikchefen och vi kisar för att få en skymt av dessa lyxlirare och när vi passerar ser vi att de alla är seniorer. Grått, lila, blått hår och en skylt som avslöjar att det rör sig om ett äldreboende. Det är alltså då, efter 65, som Solsidan-borna får möjlighet att till fullo njuta av sina vackra hem även under veckodagarna (förutsatt att de klarar av att gå i de eleganta trapporna som förbinder husets våningar med varandra, om inte kanske det finns plats på det vackert belägna äldreboendet). Jag minns inte om jag redan då var inne på FI-spåret men låt oss säga att den här bilden ofta poppar upp i mitt huvud när jag funderar på logiska ordningsföljder i livet. Hopp till temat:

Jag älskar havet (unikt va). Vatten, kust, horisont, sjögräs, vass, saltstänk, himmel, solglitter, vågor; rubbet med kustband. Och nu vill det sig inte värre än att vi bor 12 minuters bilväg eller knappt en halvtimmes cykelväg från just havet. "Problemet" om man nu vill kalla det det, är att jag inte nyttjar detta i den utsträckning jag borde. Naturligtvis är vi där under sommarmånaderna, tillsammans med halva Hudik. Jag menar mer...att verkligen vara vid kusten, som en del av en rutin typ en gång i veckan, oavsett årstid.

Därför tog jag denna eftermiddag cykeln ut och i vanligt ordning finner man en massa grejer man normalt inte ser när man bränner förbi med bil. Jag upptäckte exempelvis ytterligare en strand. Så nu förstår jag varför det heter "Maln-baden" och inte "Maln-badet".

Maln-bad 2, även kallat "Gräs-Maln" fick jag lära mig av ett barn.

Sen kringelikrokade jag mig vidare till den stora stranden och därifrån hade knegare och tjänstemän dragit eftersom skolan börjat och jobben likaså:

Original-Maln.

Så jag gick ToR längs med vattenbrynet och satte mig på en brygga och dinglade med benen över de gulliga små vågorna, kände doften av tång, fick saltstänk i ansiktet och hörde måsarnas skrin och insöp precis allt det där existentiellt ljuvliga som hör till en nära-havs-upplevelse.

Och det var där och då jag bestämde mig. Jag måste tvinga fram en rutin att ta mig till havet framöver. För det blir inte gjort annars. Jag lyckades dra dit barnen en (1) gång under vintern och det var jättehärligt - sportlovssol och sand och vacker is - men sen blev det inte någon mer gång förrän badsäsongen drog igång. Så jag satte upp ett mål: Tio turer till stranden innan året är slut. Då räknar jag med att jag fått såpass blodad tand att jag inte behöver en målbild för att komma till skott. Jag vill poängtera att det inte på något vis är något fel att vara nöjd med andra utomhusupplevelser: Skog, park, gå på slätt inland, trottoar, funkar utmärkt. Men bor man kustnära är upplevelsen av havet något speciellt och i mitt tycke livskvalitetshöjande.

Jag kommer att tänka på dokumentären "Playing with FIRE" där Han har bett Henne att skriva en lista på saker hon gillar att göra i vardagen (i syfte att kunna designa ett liv som inte var lika kostnadskrävande men som ändå höll hög kvalitet i relation till de saker de båda gillade att göra) och hon sa att hon trodde att hon på sin topp-tio-lista skulle skriva "Vara på stranden". Minns nu inte var de bodde, men någonstans strandnära på USA:s västkust. Men det gjorde hon alltså inte, utan konstaterade istället krasst att "Vi är aldrig på stranden, trots att vi bor precis bredvid". Jag tror inte att det här är helt ovanligt, att man pyntar det där stora extra för att bo nära exempelvis havet, men sen kommer livet emellan och man ids inte besöka det där attraktiva som man vinnlade sig om att umgås med innan man flyttade dit.

MEN det tänker jag ändra på nu. Inte för att det är direkt dyrt att bosätta sig utanför Hudik, men jag menar att jag kommer att anstränga mig för att tidssegment "havspromenader" ska öka under året som kommer. Det handlar snarare om upplevelsen än motionen. Det senare får jag på mina timslånga morgonrundor och jag kan tänka mig att under vintern ta bilen ut. Poängen är att införliva havets alla element i mitt vanliga liv: Vara i fred med mina tankar, känna doften av tång och sjögräs, höra måsarnas skrin, låta havsvinden rufsa om håret, se en hel horisont, observera hur årstiderna avspeglar sig i sceneriet.

Vad har detta med ekonomi att göra undrar vän av ordning? Ingenting egentligen. Det handlar möjligen om de tankar som ryms i begreppet "deep year", d.v.s. att man till fullo drar nytta av de resurser och upplevelser som finns i ens närområde. Ni som läst mig länge vet att jag har en dröm om att under en period, kanske återkommande, bo i södra Portugal och vandra längs med Gibraltar sund. Varför vill jag det? Kanske för att få vara i fred med mina tankar, känna doften av tång och sjögräs, höra måsarnas skrin, låta havsvinden rufsa om håret, se en hel horisont, observera hur årstiderna avspeglar sig i sceneriet.

Jag utesluter verkligen inte Portugal-spåret framöver (särskilt efter det att barnen är skolfria och förhoppningsvis utflugna), men ibland behöver man inte gå över ån efter vatten. Har du saker i ditt närområde du har tänkt ta bättre vara på i framtiden?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Redan dagen efter jag skrev detta inlägg cyklade jag tillbaka, den här gången med kurslitteratur, filt, lunch och kaffetermos och sen hängde jag där i sex timmar. Inte en människa, det var jag och strandfåglarna. Ibland var det sol, ibland var det mulet och när jag kom hem kände jag mig sådär behagligt trött som man blir av en dag utomhus då man inte ansträngt sig nämnvärt. Som att hitta ett andra vardagsrum, mitt eget out door office. D.s.

Mitt sparhack Svenskt Tenn

Ni som har läst mig ett tag vet att jag i det mesta upphört att vara en consumer sucka. Med ett undantag: Svenskt Tenn. Jag ÄLSKAR Svenskt Tenn. Inte bara för att det är en stiftelse vars överskott bland annat går till forskning inom en rad bra områden, men för att:

1) Deras prylar håller så bra kvalitet (möblerna görs till stor del på svenska familjeföretag till möbelfirmor).
2) De har aldrig rea.
3) Att gå i butiken är som balsam för själen, känner mig alltid som en lite bättre människa när jag kommer ut därifrån vilket är ett kvitto på att de lyckats med sitt varumärkesarbete.
4) Jag tröttnar aldrig på deras mönster. När jag köper något på Svenskt Tenn vet jag att jag kommer att ha det för resten av livet och jag kommer att lägga in en klausul i mitt vita arkiv att jag vill att mina Svenskt Tenn-prylar kremeras med mig. Förutom mässings-prylarna, det är nog inte tillåtet av arbetsmiljömässiga skäl.

Några exempel från vårt hem: Bricka, mönster "Manhattan". Josef Frank vet inte om det men vi har ett särskilt band eftersom vi båda bott på Rindögatan 52. Dock i olika lägenheter och med ett par decennier emellan. Men jag gissar att vi delade några grannar - mops-Märta och Rudolfsson var nog bara i 50-årsåldern när Frank flyttade in i slutet av 40-talet och de var nog mellan 80-110 när jag kom dit i mitten av 80-talet. I vilket fall, brickan, vi fick den i inflyttningspresent när vi flyttade ihop på söder anno 2001. Den har överlevt fem flyttar och femtio utrensningar och jag blir glad varje gång jag ser den. Använder den nästan dagligen i allt från att transportera porslin och mat till rensning av svamp, bär och andra köksprojekt. Nästa nivå är att skaffa brickben så att den kan bli bord i minimalistettan jag planerar i framtiden. Gäster? Fäll ut. Yogapass? Fäll ihop. Funktion Är Vackert, som Bengt Friggebo sa till mig en gång på en kurs om EAN-koder.

Ett linnetyg med mönster "Gröna Fåglar" som jag lämnade in till skräddare för kantsömmar och kanal för gardinstång, köpt för blodspengar från en jobbavtackning (jag har alltid bett om ST-presentkort om någon frågat). Har hängt som centralpunkt i två vardagsrum och hänger nu över vår säng på landet. Jag blir glad varje gång jag ser det.

Kruka "Hortus" i mässing, som jag dessvärre förstört en smula genom att inte ha en rejäl kruka i (den tål inte vatten verkar det som, får vita fläckar). Den gör sig särskilt bra i vår matsal som på feng-shui-flummerska är väldigt mycket "jord" med matt orange och murrigt brunt. In med lite glimmande metall och rummet väcks till liv.

Kudde, Estrid Ericson-mönster "Elefant" i grönt linne, som under många år aldrig kändes rätt placerad har nu hittat ett hem i vår kökssoffa. Bara genom sin blotta närvaro bidrar den till att snäppa upp matplatsen från "här sitter vi och slafsar i oss föda" till "voilà, ett démeure somewhat exclusive tatata".

Jag är på intet vis en förespråkare av att gödsla Svenskt Tenn i ett hem, det är lika slött som att köpa en kopia av ett showroom på Mio, fast med en ännu mer obehaglig prislapp. Nej, tricket är att använda sig av Svenskt Tenn som en katalysator för ett annars oglamouröst hem. Tänk dig följande: Ett sterilt väntrum. Beige inredning, vita väggar. Allt från Rusta. En äcklig grön ryamatta som lyktar fränt av plast. Du ställer fram en stor bukett ljusrosa pioner på soffbordet. BAM du har ett annat rum. Svenskt Tenn-objekt är som den där pionbuketten.*

Eftersom jag själv är en fan av just jordnära färger och få synintryck blir mina rum gärna som de här väntrummen från Rusta, minus Rusta. Därför behövs det något litet i varje rum, en energihöjare, en tändvätska, ett objekt med klass och hög prislapp som höjer rummet från det alldagliga. Och det är här Svenskt Tenn gör sitt jobb. Med undantag av barnens rum har vi något från firman i varje rum. Ibland stort (som gobelängtyget) och ibland litet (som den lilla mässingskorgen "Klöver" designad av Sara Szyber i badrummet). Det är som att svinga ett litet trollspö över varje rum. Rum som i övrigt bara innehåller gammalt ärvt och loppisfynd. Det följer samma logik som en outfit: Även den enklaste på loppis fyndade klädsel skärps till av en exklusiv accessoar. En accessoar du med rätt skötsel kan använda år efter år, allt medan du håller ditt klädkonto till ett absolut minimum.

Kort historia lång, men här kommer då mitt sparhack. Ett ställe saknade Svenskt Tenn, nämligen TV-rummet. Jag funderade på vad jag skulle skaffa eftersom jag också ville att objektet i fråga skulle fylla en funktion. Eftersom våra fönsterlampor i kölvattnet av sommarens gästrums-uppdatering flyttat en våning upp behövdes till vintern nya sådana (fönsterlampor) till just TV-rummet. Och eftersom rummet har inslag av grönt bestämde jag mig för elefantmönstret i samma färg. Jag kunde snabbt konstatera att jag fick nöja mig med att köpa själva skärmarna eftersom armaturerna börjar på 4 000 kronor styck. En lampskärm i det utförande jag var intresserad av kostade 900 kronor och ser ut som nedan:

Jag var på riktigt på väg att beställa hem två till detta pris när jag av en slump trillade in på Tradera och där kunde hitta nästan identiska för 499 kronor styck.

Liiiten skillnad i hur Tradera-skärmen har bredare kantband men för halva priset är jag beredd att bortse från den detaljen. Jag googlade lite och bakom Tradera-namnet "Frihane" fanns ett "G&G Antik" i Borås som har gjort business av att sy lampskärmar av exklusiva tyger:

Eller sy och sy, de köper in dem från olika ställen. Men tyget är original ST. Mina skärmar kom paketerade som vilken proffsig produkt som helst, inplastade med fabriksemballage etc. Enligt uppgift sys de upp på en "anrik lampbutik" någonstans i landet, så det handlar inte om det där vanliga suddet på Tradera - någon privatperson som köpt på sig stuvbitar som de limmat fast på en random skärm med björnklister.

Återstod: Lampfötter. Eftersom skärmarna från såväl ST som G&G hade enklast möjliga konstruktion med en liten "näbb" som man klämmer fast direkt på glödlampan, var det en enkel match att hitta lämpliga fötter på loppis. Problemet uppstod när jag ville ha två likadana. Först köpte jag dessa rätt vidriga 80-talsskapelser för en tjuga styck (men då ingick fungerande glödlampor!).

Någon månad senare trillade jag på ett annat par som jag tyckte bättre om, även de för en tjuga styck. Det var först hemmavid jag insåg att de inte alls var identiska utan var olika höga. Men, som Estrid Ericson brukade säga, ljus från flera nivåer ger rummet liv**.

Så här har vi då det färdiga resultatet. Två fönsterlampor med Svenskt Tenn-tyg för totalt 1 076 kronor (om jag inkluderar felköpen) att ställa mot Svenskt Tenns 10 600 kronor (om jag köpt även lampfötterna därifrån). Inte riktigt samma femma men nästan. Och framför allt: En tiondel av priset. Det syns inte på bild, men lamporna gifter sig väl med de i Berlin fyndade elefantbokstöden i grön sten som står längre bort i vardera fönster. Jag är mycket nöjd.

Det var dagens lektion i att vara en savvy frugal weirdo med estetiska pretentioner. Två frågor:

1. Vilken är din estetiska akilleshäl i inredningssammanhang? Saker du bara INTE KAN MOTSTÅ?
2. Har du några stilhacks att bjuda på?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och för protokollet bör tilläggas att den här katalysatorn inte behöver komma från just Svenskt Tenn. Det finns annan design som säkert ger samma effekt. Dock inte på mig. 
** Nej, det sa hon inte. Men hon var en varm förespråkare av höga ljusstakar eftersom man blir snyggare när lågan ligger högt. Jag har testat och det stämmer!

Uppdatering dator

TACK alla ni som gav mig tips kring min dator förra helgen. Jag var på väg att testa några av alternativen när jag fann mitt datorkvitto och insåg att jag inte är så dumsnål som jag tror mig om att vara. Jag hade vid datorköp tecknat ett supportavtal på 36 månader och hade nästan ett kalenderår kvar på detsamma. Så jag kunde ringa upp Elgiganten Support och en tekniker fjärrstyrde min dator, precis som på den gamla goda jobbtiden, aaah what a blissfull feeling. Med säker hand gjorde han följande och jag tog anteckningar så att jag kan göra samma sak nästa gång det händer och jag inte längre har support:

- Start

- Appar/funktioner

- Microsoft Office Home

- Ändra/Snabbreparation

Klart! Nu går Officeprodukterna att öppna igen och det hela tog tre minuter. Här inne kan jag också radera oanvända program som tar en massa utrymme, exempelvis hela studiepaketet med Photo Shop, Illustrator etc. som jag inte använder längre. 

Man kan ju fråga sig om det är värt 2 500 kronor att få tre minuters support. Men är man en IT-imbecill som jag var det helt klart så. Jag var ju på riktigt på gång att skaffa en ny dator. Key learning: Jag ska fortsätta att maxa supportavtal vid varje nytt datorköp, för resten av mitt fria liv. 

Jag såg också era kommentarer om att gå över till Mac och i teori köper jag det. Jag VET att de är mer tåliga och långlivade. Två av barnen har Mac och dessa datorer har genomlevt saker ingen dator ska behöva genomlida, bland annat fritt fall från loftsäng, skendränkning och smoothiekladd men tickar ändock på som evighetsmaskiner. På start-upen testade jag Mac men ledsen, det funkar inte med min hjärna. Jag fattar inte upplägget, känns helt ologiskt. Att göra en ppt, en av de saker jag faktiskt saknar från yrkeslivet, tog fem gånger så lång tid eftersom jag inte fattade i vilken ordning man skulle göra saker och det såg ut som en femårings verk när jag var klar. Command? Vaffan? Hatar den. Och varför finns det ingen delete-knapp? Allt måste suddas bakifrån. Hatar det. 

Apropå ingenting en rolig Mac-historia. Efter att mellanbarnet dränkt datorn en gång för mycket slutade någon funktion att fungera, minns inte vilken. Tror det hade med ljud att göra. Vi tog då in datorn för att begära offert på lagning och fick ett estimat som låg 2000 kronor över priset för en ny. Hade jag arit konspirationsteoretiker hade jag nästan trott att de ville att vi skulle skaffa en ny dator. Men det gjorde vi inte, ej heller lät vi reparera den. Barnet får fortsätta att använda sin defekta dator, som en påminnelse om att sluta ta med sig datorn in i badrummet. 

Mvh/
FruEfficientBadass

9 dumma finansiella beslut

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Jag hyser en sorts hatkärlek till den amerikanska podden "Money Guy Show". 20% hat för att de är så förbaskat amerikanska. Det är "Mr Bo" och Tennessee och jag ser framför mig två chinosklädda farbröder med buffémage som ger ekonomiska råd till köpecentrum-besökare i suv. Men 80% kärlek för de är så uppriktiga, härliga och bjussar på såväl sig själva som - faktiskt - väldigt vettiga råd (trots att deras primära poddmotivator är att dra in kunder till den rådgivningsfirma de driver). Ytterligare en sak som bidrar till att jag tycker så mycket om dem är deras klickvänliga rubriker, allt som oftast med en siffra. "3 Ways You Are Ruining Your Financial Life!", "5 Things Every American Must Know About Money" eller som det avsnitt jag tänker diskutera idag: "9 Dumb Financial Decisions Most People Make (Do You?!)".

Ni känner säkert till merparten av tipsen som ju tangerar det som även kallas behavioral economics och de tar avstamp i bland annat Richard Thalers Misbehaving - The Making Of Behavioral Economics. 

1. Hänge dig åt Sunk Cost Fallacy - att du äter upp äcklig restaurangmat för att du betalat mycket för den. Inte får du tillbaka pengarna för det, men det "känns bättre". Samma sak med dåliga investeringar - du behåller dem för dölja det faktum att du tagit ett felaktigt beslut, inte för att du tror långsiktigt på dem. Gör om, gör rätt (sålde själv mina HM för ett par år sedan vilket sved, men boy så härligt att vara av med det sorgebarnet).

2. Sprätt iväg pengar du vunnit eller fått. Pengar du exempelvis vinner på spel eller får i present bränner du iväg lättare än pengar du dragit in den hårda vägen. Gör't ej!

3. Tro att det finns gratisluncher. 
Provsmakning i affären, "gratis massage om du kommer och lyssnar på en andelslägenhetssäljare" bygger på forskning i att människor känner ett socialt tryck att ersätta någon som bjudit på något (och surprise: det ligger redan i kalkylen att bjuda så rejält med fluff och minimalt med värde för kunden). Anknyter till min maxim: Köp aldrig något som aktivt säljs på dig.

4. Ägna sig åt krångliga investeringsstrategier.
Poddvärdarna berättar om en tidig investeringsrunda när Bo (dem smale) just gått klart sin utbildning och trodde sig "känna" hur marknaden skulle bete sig framgent och han fick med sig den äldre och tillsammans satsade de på, om jag fattat det rätt, optionsaffärer. De gick från 1000 till 3000 till 12 dollar och där ligger kontot idag, som en påminnelse om att de inte är smartare än snittet. Och apropå smartare än snittet - undersökningar visar att det är de som INTE tror att de är smartare än snittet som faktiskt ÄR smartare än snittet. Men 65% av den amerikanska befolkningen tror att de är just det - smartare än snittet - och investerar därefter. Resultatet: Folk en masse som tror att de kan tajma marknaden på såväl utgång som ingång.

"How often do the index funds, the low cost index funds smoke the managed alternative? This is from the SPIVAS 2020 survey, if we look over a 15 year cycle, 85,5% of active large cap managers, under-perform the index. If you look at mid cap, 82,2% under-perform their index. [...]. Internationally: 87,8% of active managers under-perform the index. We get comments after last show saying: 'Yeah but there are those manager, who 12-13% of the time...'. Yes, but you need to pick those mangers and get it right every year...or you need to pick the one that will do it for the next 15 years."

5. Skaffa sprillans ny bil. Kostar skjortan och halva ärmen i såväl prislapp som värdeminskning, lånekostnad och försäkring.

6. Konsumera istället för att investera. 
Långsiktig investering är enkelt, allt du behöver är lite sparutrymme (pengar), disciplin och TID. En dollar sparad av en 20-åring fram till 65 års ålder blir 88 dollar. Motsvarande siffra för en 30-åring: 23 dollar. Compund power, inget nytt för dig. Visar också hur förödande slentriankonsumtion är då varje dollar bidrar till "dollararmén på börsen". Automatisera dina investeringar för maximal dollar cost averaging - d.v.s. investering i såväl hög som låg börs vilket jämnar ut kurvan och minskar risken för den dåliga timing som tenderar att bli resultatet när människan själv får välja.

7. Låt rädsla hålla dig borta från börsen. 
Särskilt aktuellt i pandemitider när folk - undertecknad inräknad - helt eller delvis gått ur börsen med rädsla för "loss aversion". Oddsen i Vegas är inte till din fördel, men oddsen på aktiemarknaden är det på grund av innovation, mänsklig uppfinningsrikedom etc. Även en person som lagt in hela sitt kapital dagarna före Black Monday 1987 eller på toppen av .com-bubblan eller som nu - 11 mars 2020 - hade legat på plus idag. Loss aversion är naturligt men inte rationellt. Och nej, ingen kan veta hur någonting går i framtiden etc. men med rätt riskfördelning kan du rida ut de stormar som med all säkerhet kommer att komma, på samma sätt som de förekommit historiskt. Och den dagen börsen faller ner i avgrunden utan att återhämta sig har du troligtvis större problem än dina innehav.

"You are a person walking up a hill with a yoyo. That yoyo is going up and down, up and down. But you're walking up a mountain. Since you're walking up the mountain, even though the yoyo short term is going up and down, you are going to higher and higher places. So just be careful with that loss aversion. There is a famous quote by Peter Lynch: 'More people lost money waiting for corrections and anticipating corrections than the actual corrections.'"

8. Hänge dig åt flockbeteende. Här avhandlas till exempel Bo:s inköp av JNCO-jeans i mellanstadiet och här var jag tvungen att bildgoogla:

"The reason I wanted these jeans was not the utility of them, that I could run fast in them or jump high, it was only because they were popular and it was because this was what all the other kids were doing. [...] This is of course herd mentality. We would rather travel with the herd, even if they are heading for a cliff. We'd rather blend in."

Exempel på klippor är kanske renoveringsklippan, två-charter-om-året-klippan, akrylnagelklippan, gå-till-frissan-var-sjätte-vecka-klippan, beställ-take-away-regelbundet-klippan, skaffa-ny-garderob-varje-höst-klippan och nybilsklippan. Sätt en ära i att vara motvalls.

"Investors should remember the excitement and expenses are their enemies and if they insist on trying to time their participation in equities they should try to be fearful when others are greedy and greedy only when others are fearful". (Buffet). Enklaste sättet att undvika flockmentalitet i dina investeringar är ett rakt, automatiserat månadsspar och naturligtvis, att sluta konsumera som en svenne banan.

9. Se pengar i % av totalen.
Det klassiska exemplet är "Du tänker köpa en bok och får veta att boken, som kostar 200 kronor, säljs för 170 kronor fem minuters gångväg därifrån. Vad gör du?" Många hade nog gått de fem extra minutrarna. MEN, du ska köpa en TV för 7 000 kronor och samma TV finns för 6 970 kronor fem minuter bort. Du blir genast mindre benägen att gå dit för du ställer rabatten i relation till totalen. Transponera till bilköp: Lite extra tillbehör för 30 000 kronor när du köper en ny bil för 280 000 kronor är ingen biggie? Eller tillval i det nya huset, du vräker på. Minns själv hur jag och min man satt och fläskade på flådiga kranar, kommoder och ej-standard-kakel när vi flyttade in i vår andra nyproduktion. Vad var 150 000 kronor när vi betalade drygt 4 millar för huset? Det visade sig att 150 000 kronor var just 150 000 kronor, pengar vi fortfarande betalar på i form av vårt bostadslån. För jag tror ärligt talat inte att de som köpte huset brydde sig sådär vansinnigt mycket om att vår diskho var en odelad rektangulär historia istället för en vanlig standard.

Ja det var det, nu har du sparat uppskattningsvis 45 minuter på att läsa min sammanfattning snarare än att lyssna på hela avsnittet. Men vill du höra det finns det här. Kan du komma på några andra ekonomiska beteendevurpor som borde legat med?

Mvh/
FruEfficientBadass

En dag på bryggan

OMG jag är så EFFEKTIV, sitter här i mitten av augusti och skriver inlägg för mitten av oktober. Fördel: Om jag dör i en trafikolycka kommer det att pumpa ut inlägg ända fram till begravningen. Nackel: De kan förlora sin säsongsmässiga aktualitet. Men strunt samma, nedan inlägg har sin relevans oavsett årstid. Det handlar om att leva ett consumer sucka-liv utan att vara en.

Det var sommarlovets sista helg och jag stod inte ut med tanken på att barnen skulle tillbringa den enligt eget upplägg. Barnens eget upplägg: Ligga under täckena i sina igenslammade rum med varsin mobil/Nintendo med fördragna gardiner. Det var dags för FAMILJEUTFLYKT! Jag har i flera år läst om ett ställe söder om Hudik som går under epitetet "Borka brygga" - ett litet fiskeläge med restaurang, och jag tänkte att det kunde vara ett utmärkt mål för dagen. Kanske till och med äta lunch på lokal? Jag surfade in på hemsidan (visst låter det obsolet - att "surfa in", love it) och kikade på menyn. OMG. Här var stockholmspriser.

Notera att jag inte principiellt är emot att vid enstaka tillfällen betala rejält för en bra måltid på lokal. Icke. Jag gör det gladeligen, om jag vet att samtliga i hushållet uppskattar det och att det ger en riktig upplevelse. Vi hade ett oturligt event kring midsommar då vi pyntade 1 600 kr för en lunch i Glada Hudik som behövde kompletteras med take-away från McDo eftersom minstingen inte uppskattade sin av tryffelmajonnäs dränkta råbiff, varför jag har tentaklerna ute. För en sak ska ni veta: Bara för att det är "lunch på landet" betyder det inte att det är billigt. Tvärt om. En rätt medioker lunch kan springa iväg på 200 spänn. JAG är av åsikten att en 200 kronors-lunch måste komma med någon form av lyxig känsla. Vi pratar St Germain, Nybroplan etc. Inte en avkrok i Hälsingland. Jag illustrerar det hela med ett par guidande exempel där jag ställer "Riche" i Stockholm mot "Restaurangen på Borka Brygga":

195 kr för lunch och fullt med liv, stim och glamourös inredning. 

195 kr för lunch och tomt på folk men möbler från Rusta.

Så jag gjorde vad varje frugal weirdo hade gjort. Åkte till Coop och köpte ingredienserna till en lunch jag VET att alla familjen gillar. Sallad på grillad kyckling, i vilken jag hävde både det ena och det andra jag hittade hemma. Barnens favoritkakor (2 paket för 20 kr), några saftslattar jag frostat till i frysen, frukt som höll på att bli dålig blev en fin fruktsallad et cetera.

Här sitter vi, på en egen brygga, och blickar ut mot samma vatten som gästerna hundra meter bort som betalar 225 kronor för en "sommarsallad". Bara det att vår sommarsallad kostade 120 kronor inalles, för alla fem, och barnen var lyriska: "Det här var det bästa vi ätit mamma!" (okej, de sa inte så, men de åt upp allt, vilket är ett gott betyg). Gick vi miste om upplevelsen av Borka brygga? Nay!

Samma gnistrande vatten:

Samma båtmotormuseum:

Och jag fick ligga och fläka på en filt, vilket är mer än vad man kan säga om populassen inne med Rustamöblerna:

Och för er som sitter och sover längst ner i klassrummet är alltså detta ett exempel på hur man lever livet frugal style. Man gör i stort sett vad alla andra gör. Men man gör det liiite smartare till runt 15% av kostnaden (för en lunch på bryggan hade landat på 1000 spänn). Och får en liiite mer unik upplevelse på köpet.

Har du gjort några frugala utflykter på sistone?

Mvh/
FruEfficientBadass

Mitt Instaflöde

Ni som följer mig på Instagram vet att jag under sommaren publicerat ett antal kroppsbilder av typen "dagens outfit". För dig som följt mitt råd att avstå sociala medier kommer här en sammanfattning:

Som ni ser bär jag nästan uteslutande kläder i Jacob Lund Fisker-skalan nämligen marinblått och grått. Men ibland festar jag till det med lite beige eller grönt. Varför denna grandiosa kavalkad av selfies, tänker kanske du? Jo, det ska jag berätta: I princip allt jag bär ovan är begagnat. Minus några av skorna och sommarkapporna. Och elefantväskan från Svensk Tenn. Jag betalar aldrig mer än 100 kronor för ett par jeans. Den blå Ralph Lauren-skjortan i perfekt slim fit köpte jag på Tradera för 55 kronor (+frakt ska tillstås). Den senapsgula T-shirten glömde ett besökande barn och sen gav hon den till mig när hon såg hur nöjd jag var med den. Det i mitt tycke stencoola resårskärpet med en fjäril skulle jag aldrig köpt nytt, men för en tjuga på Erikshjälpen blev det mitt och jag älskar't. Extra nöjd är jag över att i princip allt går att kombinera. Och allt ryms på min klädstång på 1,5 meter. Jag hänger upp allt. Annars glömmer jag vad jag har. 

Jag påstår inte på något vis att jag är någon form av fashionista (och det är inte heller min målsättning, jag strävar mer mot att ha en enhetlig och hyfsat konsekvent stil). Det jag vill ha sagt är detta (förutom det uppenbart budgetvänliga):

1. Jag tror att jag lyckas komma undan med att vara en frugal weirdo. En closet frugal. 

2. Jag har, genom att avstå att tumla mellan de 50 klädsäsongerna i ett fast fashion-år, lyckats hålla nere klädbeståndet till 1,5 meter klädstång vilket...

3...varje morgon är en välsignelse. VÄLSIGNELSE säger jag att kunna välja kläder på max tio sekunder. Och eftersom allt är kombinerbart är det bara att dra ut ett plagg och sen börja bygga från det. 

Das Interwebz flödar över av Influeschersch och allehanda köpsajter som inte annat vill än att du lägger just dina pengar på just deras prylar. Jag vill, med sommarens lilla Instaexposé erbjuda en motbild. Du kan, med ytterst begränsad budget och lite grundläggande riktlinjer kring din klädstil, klara dig alldeles utmärkt utan att skövla natur eller plånbok. 

Och om du saknar riktlinjer i garderoben så kommer några tips på vägen:

- Håll dig till en baspalett av färger. Svart, beige, grått, mörkblått, brunt som bas. Enstaka komplementfärger.

- Köp plagg du har användning för. Fler bra överdelar än underdelar. Är du inte kjol/klännings-person: Köp då inte dessa, köp byxor. 

- Även vid vintage-köp: ENDAST plagg som sitter PERFEKT.

- Köp bra kvalitet på skor och väskor och använd dem tills de faller sönder. 

- Undvik i möjligaste mån festplagg. De flesta behöver typ EN Little Black Dress, inte femton i olika kulörter. De flesta sociala sammankomster kan man pimpa till genom att vika upp jeansbenen och ta på sig sandaletter eller pumps. En enkel topp och ett enastående halssmycke och du är hemma. 

- Och såklart: En in-en ut.

Har du några tips att bidra med?

Mvh/

FruEfficientBadass

Datorfråga

Det är söndag och inte inläggsdag, men jag tänkte chansa och lägga in en fråga eftersom jag i regel nästan alltid får bra svar här. 

Bakgrund

När jag slutade jobba (fick kicken) sommaren 2018 skaffade jag mig i god tid innan en privat dator så att jag inte skulle riskera att stå blogglös. Det är en simpel Acer-pc med Office-paket, eftersom jag inte är så stort Mac-fan och aldrig kommer att fatta vitsen med "Notes" et al. Jag har alltså använt den i drygt två år och min förhoppning var att fortsätta att använda den i ytterligare 1-2 år. Mina behov är små: Jag behöver kunna nå Interwebz och jag behöver ibland skriva lite i ett dokument eller fippla med Excel. Jag köpte datorn på Elgiganten och de hjälpte till med installation av Officepaketet samt installerade någon form av molntjänst kallad "Elgiganten Cloud" dit alla mina dokument och bilder laddas upp (upptäckte jag nu när jag började frukta datorkrasch).

Problem

De senaste veckorna har Office betett sig underligt. Ibland när jag ska öppna ett enkelt Word-dokument kommer det istället upp en röd Microsoft-ruta som säger något i stil med "Vänta medan Office uppdateras..." och efter några minuter kommer ett miffigt meddelande i genren "Office kunde inte uppdateras, vänligen stäng ner programmet". Enda sättet att då komma åt det berörda dokumentet är att gå in på Elgiganten Cloud och öppna det därifrån och ibland kan det vara en äldre version av dokumentet vilket är mycket störande. Problemet håller ibland i sig en dag, men ibland går det att komma åt dokumentet efter en snabb omstart av datorn. Oavsett vilket, det är störande och känns inte särskilt stabilt. Inte för att jag gör så många Officeprodukter nuförti'n, men ibland har jag inlämning på högskolan och det var precis i samband med en dead-line det hängde sig häromsistens.

Det har också börjat dyka upp små ikoner till vänster om dokumenten på skrivbordet. Ibland en rund grå ring med två vita pilar i, som plötsligt kan ändras till en rund blå ring med en vit bock i. Det här känner jag inte igen sen tidigare? Och JA jag vet att jag låter som en boomer nu men strunt i det, jag skriver under pseudonym så jag skäms inte ens.

Dessutom laggar Internet något överjävligt. Det kan ta upp emot en halv minut att ladda en ny sida. Jag har ju inte bredband utan surfar mot mobilen (Hallon, 25GB för 249kr/månad, just nu kör de kampanj med samma upplägg för 62kr/månad de första två månaderna) vilket funkat utmärkt hittills. Jag har maximalt med staplar på mobilen och att surfa direkt från den funkar som förut så jag antar att problemet ligger någonstans i DATAN.

Så, mina frågor är dessa:

1) Är det rimligt att köpa en ny dator efter bara två år? Vad ÄR rimlig livslängd för en pc? Kan man lämna in hen hos någon (alltså, även i Hudik) som kan blåsa ur den och på så vis fördröja nyköp ytterligare en tid? Känns miljövidrigt att skaffa ny dator vartannat år, även om det var mer eller mindre praxis på de företag jag jobbat på.

2) Finns det några enkla åtgärder jag kan göra för att avhjälpa problemen? Har googlat naturligtvis och kommer till komplexa Microsoft-sidor där jag inte fattar mycket. Vissa verkar förespråka att jag avinstallerar Office och installerar det igen och för att göra det måste jag installera ytterligare program och bla bla bla. Jag vet inte jag...kan man bara göra så? Måste man inte signa upp sig för ett nytt Officepaket då? Är det inte bara en temporär lösning och snart kommer det att börja strula igen? 

3) Om jag nu måste skaffa en annan dator, är det ett alternativ att köpa begagnat på exempelvis Inrego? Här köper jag familjens mobiler och har alltid varit nöjd. Den iPhone jag köpte i samband med jobbslut funkar fortfarande alldeles perfekt och jag vill minnas att jag gav tre tusen för den. Där kan jag exempelvis få en DELL LATITUDE E7440 INTEL CORE I3-4005U 1.7 GHZ, 8 GB, 120 GB SSD, 14.0", Intel HD Graphics 4400 med Windows 10 Pro för 3 150 kr. 

Mvh/
FruEfficientBadass

Vårt banklån

Jag berättade ju tidigare i år om att vi inför takomläggningen haft en spännande bankupplevelse, i inlägget som heter "En spännande bankupplevelse". Det var min man som fick äran att bänka sig i den ergonomiska besöksstolen hos Kuckelimuck Bank och få sig en upplysning om att våra finanser var på U-landsnivå. Men vi bet i det sura äpplet, ty taket läckte och börsen var låg. Vi fick till slut ett lånelöfte på vårt obelånade hus om 300 000 kronor, prisa herren.

Veckorna gick, månaderna likaså. De hantverksmässiga kvarnarna i Hudik maler långsamt och tur är väl det för nu hann börsen återhämta sig innan de ens dragit på sig Fristadsbrallorna. Själva takarbetet kunde inte påbörjas förrän i mitten av september och det var över vår förväntan, eftersom deras initiala startdatum var början av augusti. Och det var just i mitten av augusti som jag och min man kunde konstatera att vår bevekelsegrund för banklånet ("slippa slakta fonder när börsen är låg") inte längre var ett giltigt skäl. Så jag sålde fonder för runt 150 000 kronor (min man har ju som bekant redan en del kontanter så han slapp sälja).

Tjipp, tjopp, så var den saken ur världen. Ett besvärande hack i grafen, ja, men rent tekniskt hade jag vid säljtillfället haft en bättre avkastning än så YTD så det sved inte sådär vansinnigt. Börsen hade ju rent teoretiskt kunnat ligga kvar på marsnivåer eller ännu lägre. Nu hade jag till och med fem tusen över som jag kunnat köpa handväska för om jag varit lagd åt det hållet. Men det är jag som bekant inte.

Tanken slog mig ånyo: DET ÄR SÅ GRYMT ATT HA TILLGÅNGAR!

Charlotte Perelli sa i någon intervju för länge sedan (apropå hennes savvyness) att om hon behövde lägga om taket tog hon inga lån, då gjorde hon en liten turné istället (Eller räcker ett gigg? Har inte koll på hennes arvode) och betalade rakt av. Vi känner oss lite som Charlotte nu jag och min man, minus turnén. Det är en oerhört tillfredsställande känsla att hålla Kuckelimuck Bank på armlängds avstånd och därtill slippa betala tio papp för en lagfart. Vad är ens en lagfart? Har flera stycken och har aldrig haft någe kul med dem.

Bland mina vänner finns ett flertal som trots höga inkomster inte är särskilt benägna att investera långsiktigt. Däremot är de väldigt duktiga på att på förhand spara till renoveringar av olika slag. (Och det är ju också ett sorts sparande eftersom 'bostaden är vår största tillgång', you know the drill).

Än durå, brukar du casha renoveringar?

Mvh/
FruEfficientBadass

Lakan

Jag fick ett läsarmail som inte riktigt handlar om ekonomi eller FIRE. Eller? Kanske är det just det det gör! För FIRE handlar ju om optimal resursanvändning och vad kan vara bättre resursanvändning än att i varje livsmoment sträva mot saker av typen nedan?

"Helt OT, men jag skulle gärna vilja ha tips från fru EB och dina eminenta läsare:

Vad kan ni rekommendera för påslakan?
Önskemål:
• Hög trådtäthet
• Bomull
• Ljusa lugna färger (helst vitt) utan mönster
• Ska kunna köpas online

Gör inget om de kostar några kronor mer än på Hemtex, då jag köper ett par nya påslakan vart tionde år.

Vänligen
Läsare, som har sökt som en tok på både loppisar och Internetz."

Jag köpte/fick själv några vita påslakan i satinblandning som påstås vara samma som man har på hotell, kostar runt 300 kronor för en uppsättning.

Det känns som en helgjuten idé: Måste vara bra kvalitet om det ska hålla för många tvättar. Stilrent å. Enda aber, och ett stort sådant: Örngotten blir gula efter typ ett år. Och inte jämnt gula, utan precis där man lagt huvudet. Får mig att känna oss äckliga, för inte är vi så flottiga om huvudet. Då vill jag byta mot ett nytt örngott och då matchar inte det mot ränderna och allt är förstört.

Andra lakan jag gått och gluttat på är HM Homes linnelakan. Tycker de verkar jättehärliga. Och de finns i jordnära färger. Men de är dyra, så jag har inte kommit till skott än, 700 kr/set. Det får bli i minimalistettan när vi nött sönder allt annat.

Och på tal om "allt annat". Jag har det senaste året gjort avkall på min princip att bara köpa vita lakan till förmån för loppisfynd i olika blå nyanser, företrädesvis till barnens rum och gästsängarna. Nedan porslinsmönstrade historia fann jag tvättad och manglad på lokala hjälporganisationen för sammanlagt 40 kr.

För ett par veckor sedan köpte jag ljusblå påslakan i perfekt skick (dock rejält tvättat så att det var så där mjukt och lent som bara mång-tvättade lakan kan bli) och ett par mörkblå, rutiga örngott för 30+12+12 kronor. Nog om mig, vad rekommenderar ni?

Mvh/
FruEfficientBadass

Barns ISK - en krånglig historia

Detta blir sista inlägget på temat Barnets ISK. Det vill säga den ISK som hen nu får disponera på [typ] egen hand från och med gymnasiestart. Allt är nu riggat och klart, men det tog tio dagar från start till mål att föra över fonder från en av mina ISK:ar (där vi investerat barnbidragen) till barnets. Om du vill slippa min processbeskrivning nedan kan du få slutklämmen i två ord: Ring kundservice. I fallet Avanza är det 08-562 250 00. Efter tre minuters kö löstes överföringen inom loppet av 20 minuter, istället för som tidigare dras i långbänk med ibland fem dagars fördröjningar i mail-svar där jag själv fick vara den drivande kraften.

1. Jag mailar kundservice och frågar hur jag ska gå till väga i ärendet. Jag får svar:

"Hej! För att göra överföringen kan du skicka in ett meddelande i inloggat läge där du anger vad som ska flyttas samt namn, personnummer och kontonummer till den det ska flyttas till. Gäller det aktier anger du antal aktier, gäller det fonder anger du antal fondandelar. Välj "Överföring av aktier" som ämne meddelandet handlar om."

2. För att ta reda på hur många fondandelar som skulle överföras inledde jag en försäljning (som jag inte avslutade) för att se hur många procent av detta ISK som motsvarade 50 000 kronor, det belopp vi (jag) beslutat att våra barn ska få som start på sina pengamaskiner. Jag mailar:

Re: Överföring av aktier

Hej! Jag vill flytta Spiltan Aktiefond Investmentbolag från ISK med kontonummer XXXXXXX ("Namn på ISK") till ISK med kontonummer YYYYYYY ("Namn på ISK"). Jag vill överföra X % av fondinnehavet som borde motsvara ungefär 50 000kr."

3. Radioskugga. Efter fem dagar mailar jag igen och hör om det hela är på gång, för jag kan inte se någon aktivitet på någon av våra ISK:ar. Jag får då svar:

Re:Sv:Sv: Överföring av aktier

Vänligen skriv i inloggat läge från din profil och ange fond, hur många andelar du vill att vi flyttar, avsändarkonto, mottagarkonto och personnummer på mottagaren. Du finner mer information om vad som krävs här. ("här" = länk till den information jag fick första gången).

4. Mitt svar:

Re:Sv:Sv: Sv: Överföring av aktier

Hej!

Ok, jag trodde att det var detta jag gjort när jag (inloggad från min profil) förra torsdagen skrev:

"Jag vill flytta Spiltan Aktiefond Investmentbolag från ISK med kontonummer XXXXXXX ("Namn på ISK") till ISK med kontonummer YYYYYYY ("Namn på ISK"). Jag vill överföra X % av fondinnehavet som borde motsvara ungefär 50 000kr." Jag glömde kanske barnets personnummer, det är.... Något annat ni behöver?

5. En timme senare får jag svar från samma person:

Re:Sv: Sv: Sv: Sv:Överföring av aktier

Hej igen,

Du skriver från [barnets namn] profil inte din egen. Du har angivit X andelar men skriver samtidigt att du vill att fondandelar till ett värde av 50 000kr ska flyttas och det är inte korrekt. Om du läser informationen som du finner om du klickar på länken jag skickade finner du svar på hur en äganderättsöverföring av ISK-konton fungerar (min notering: samma info som i inledande mail från Avanza). 

Här luktar återvändsgränd. Och nu börjar jag bli irriterad. Mest för att jag inte fått någon tidigare indikation på att jag ska skriva meddelandet från barnets profil (se gult ovan). Eller menar han att jag varit inloggad på mitt barns profil i de tidigare meddelanden? Det stämmer i vilket fall inte, jag har bara varit inloggad på min egen. Dessutom känns det artvidrigt att ett barn ska kunna initiera en sådan transaktion från föräldrarnas konton in på sitt eget, i så fall kan vi aldrig ge egen ISK-tillgång till Tweenien. Hon hade skinnat oss och dragit till Florida inom fem arbetsdagar (och jag menar det). 

Men också för att ingen påpekat mitt feltänk kring andelar vs. kronor och hur man ska tänka där. De bara avstod från att svara. Det var först efter min trevare jag fick på fingrarna med ett "det är inte korrekt". 

Så jag ringer kundservice istället och även där är man osäker på vilken profil man ska skriva meddelandet ifrån. Men efter att arbetsledare tillfrågats blir det tydligt att det är från min profil puh. Och den vänlige killen i andra änden hjälper mig att räkna ut ungefär hur många fondandelar jag behöver ange för att det ska motsvara runt 50 000 kronor. Vilket var något helt annat än det jag försökt räkna fram. End of story. 

Min poäng här är inte att hänga ut bristfällig kundtjänst (även om det är en favoritsyssla) (tror till och med att den står på min "gillar-att-göra-lista" mellan "spa" och "klappa hundvalpar"). Det är att poängtera att även en sparräv som en ann' inte har helt lätt att navigera i dessa miljöer. Jag, som vanligen rör mig som en fisk i vattnet inne på Avanza, kände mig inför denna manöver korkad. Jag insåg: Det är så här folk känner sig som påbörjar sin sparresa! Det är ju HEMSKT! För vem vill känna sig dum och fibblig? Ingen! 

Så jag vill väl egentligen bara skicka med er detta: Det kan stundtals vara trixigt. Men det kommunikativa ansvaret ligger på säljande part, inte på dig. Du ska inte behöva stå till svars för dina rudimentära kunskaper kring hur deras produkt fungerar, det ligger på dem att förklara det på ett sätt som gör att du förstår. Så tveka inte att höra av dig med frågor till någon kundservice, ever. Utan kunder, inget företag, ingen kundservice. Och RING, det ger i regel bäst resultat. 

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. En annan sak som krånglar till det är barnets inlogg på Avanza. Man behöver utökad behörighet på sitt bank-ID för att komma in och detta sköts dessvärre av utfärdaren av bank-ID:t, i vårt fall Kuckelimuck Bank. Och i vanlig ordning kräver en manöver av detta grandiosa slag ett besök på FYSISK BANK under ORDINARIE ÖPPETTIDER som vad jag upplever är 11-13 varje dag eller något i den vägen, d.v.s. en tid barnet normalt går i skolan. Dessutom hävdar vår lokala Kuckelimuck Bank att de inte ÄR en Kuckelimuck Bank, trots att de har en Kuckelimuck-logga (men med arbetsnamnet "Hälsinglands Sparbanker"), varför jag anade problem redan innan jag tog barnet i fråga ur skolan för en dags kölappande och pappersadmin. Men man kan också logga in med hjälp av diverse id-appar (authenticator etc) och efter ett antal nedladdningsförsök på vår bristfälliga uppkoppling lyckades vi och nu äger barnet tillgång till sin ISK. D.s.

Fira som en miljonär

Två av mina bloggrannar har ju under sommaren spräckt miljongränsen varför jag tänkte ta upp frågan om firande igen. Eftersom det är jag, i egenskap av...dopaminhacker i sparbloggosfären? som oftast återkommer till hur man ska belöna framgång. Lönecava när man satt sprätt på en stor del av sin lön in i ISK:en, men när man passerar en miljongräns krävs annat. Jag skrev ju nyss ett inlägg där jag å det strängaste uppmanade dig att inte sprätta pengar på restaurangbesök. Med risk att framstå som inkonsekvent uppmanar jag dig nu att varje gång du passerar en miljongräns i ISK:en bjuda med några goda vänner på finkrog.

Då stundar MILJONMIDDAG! [fyrverkeriljud]

Jag pratar Stureplansgruppen eller din lokala motsvarighet. Här gäller inte "bra-valuta-för-pengarna"- typen av ställen. Nej, det är tvärt om av yttersta vikt att gå på en av consumer suckas ansedd exklusiv lokal med det vackra folket för att till fullo erfara känslan av att vara miljonär så som den beskrivs i fiktionen/sociala medier. Och glöm prosecco eller annat fusk, här serveras enbart bubblor från distriktet Champagne. Eftersom du gör detta mellan 1-4 gånger per livstid (blir det fler gånger torde frågan vara en så kallad icke-fråga) kommer den inte skada din ISK särskilt svårt. Ett knappt märkbart hack på månadsnivå.

Det här beteendet är vad man i amerikat kallar SPLURGING. Och viktigt: Inte bara extravagans för dig och eventuell partner, nyckel är att du bjuder in en eller flera vänner (med kapacitet att ta emot en sådan middag utan att dra på sig klagobrallan och avundas din monetära framgång). Du ska känna dig generös, på gränsen till grandios.

Varför? Så här tänker jag: Du har, just tack vare ditt självspäk i vardagen, gnetat in krona på krona i ISK:en dag ut och dag in, månad ut och månad in, år ut och år in och under den här tiden kan dina exklusiva krogbesök säkert räknas på ena handens lillfinger. Dags för belöning. Som en löne-cava upphöjd till tre. Det är dels viktigt för din känsla av att ha åstadkommit något, dels viktigt för att vara en morot varje dag du trägar ihop din lunchlåda till jobbet. OCH, helt centralt: Du återkopplar till din förmåga att vara en vanlig människa - liksom hälsar på din inre svenne banan och sidsteppar på så vis tankar på att du i grunden konverterat till en frugal weirdo. Och när servitören kommer glidande med notan och du petar till hen ditt kort med en diskret nick som betyder "Jag tar det här och du kommer att få fett med dricks" är att jämföra med en weekend till London i känsla. Tycker jag, tralala.

Jag har bara en miljonmiddag i bagaget, men det var i sanning underbart. Och även om vi då inte sparade på något vill jag inte minnas att vi åt för mer än en tusing per skalle. Med tanke på att jag varken reser i någon större utsträckning eller går på krogen så blir det en spottstyver i sammanhanget. Däremot hägrar nästa miljonmiddag (som enligt min nuvarande inkomstnivå kommer att trilla in om cirka 17-35 år) som en stor gylldene morot för mitt inre. Det är härligt att få känna sig rik ibland, även om man är en frugal nörd.

Hur ställer du dig till konceptet miljonmiddag?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag är ju trots allt frugal weirdo så jag väntade tills jag hade lite fluff ovan miljonen innan jag gled in på Bookatable. D.s.

Hoppa drycken

Nu ett banalt bas-spar: När du går på restaurang (särskilt lunch-sådan), hoppa över dryckesbeställning (såvida det inte ingår). Nu ingår ju inte lunchrestaurangätande rutinen för en typisk frugal weirdo, men som frugal weirdo vet man också att välja sina tillfällen att ibland då och då, göra sådana besök eftersom man på grund av omkalibrerat sinne då vet att njuta storstilat av det, istället för att slafsa i sig som ett led i vardagslogistiken.

Jag har försökt att googla fram prisuppgifter på vad en mineralvatten/läsk/lättöl kostar på lunchrestaurang, med dåligt resultat. Men låt oss för casets skull säga att den ligger på 25 kronor. En genomsnittlig utelunch kostade 2017 94 kronor och jag skulle tro att den idag ligger på runt 105 kronor. I Stockholm får du lägga på en tia. Men säg 105. Om du konsekvent lägger till dryck betyder det att du alltid kommer att betala 20% mer. Och vice versa: Att nöja sig med vanligt vatten - vilket också framhäver smakerna på ett annat sätt än om du dränker dem i sötsliskig dryck eller ett starkt citrussmakande bubbelvatten - gör att du skär av 20% på varje krogbesök.

Jag inser det absurda i detta resonemang givet att det enda rätta är att laga sin egen lunch och på så vis spara 99,9% av allt ovan, men som sagt: Sometimes you've gotta go. Etter värre blir det ju när du går ut kvällstid. Där har ju vinnotan ingen övre gräns. Särskilt inte om du går på AG.* Mitt fultips här är att göra som man gjorde som ung: Man värmer hemma först, med en fördrink. Eller ett glas vin. Då har man stillat vintörsten och kan fokusera på sipp.

Jag funderar också ofta på det här med dryck när jag ser cafébesökare. Det räcker inte med en latte och smörgås/bakverk, det ska till en juice, en smoothie, en mineralvatten. Du landar på samma pris som en schysst utelunch.

För mig är det enkelt. Merparten av mat, och då menar jag >95%, intas hemma eller tas med hemifrån. Vatten tar du med dig hemifrån i en liten flaska (tips är McDonald's Tropicana-juice-flaskor eller de minsta ramlösa-flaskorna, de har hård plast och rymmer motsvarigheten av ett vanligt dricksglas), under sommartid kör du istricket och har på så vis alltid kall dryck med dig, vik hädan Pressbyrån. De tillfällen du intar ett etablissemang, väljer du med yttersta omsorg. Det ska fylla en funktion. Antingen att du är på tillfälligt besök och inte har möjligheter att fixa egen mat (eller köpa något enklare i mataffären av oklar anledning), men allra mest av sociala skäl. Att lära ett barn bete sig i restaurangmiljö, att avnjuta ett glas vin med en vän medan ni tittar på folkvimlet. De här födointagen är närmare att se som upplevelseindustri snarare än reguljärt matintag.

OM du nu sitter där och mofflar i dig, skippa drycken. Du glider genom ditt restaurangliv med 20% rabatt, potentiellt mer.

Brukar du beställa dryck till maten? Eller är du en cheapskate frugal weirdo som nöjer dig med kranvatten?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Har ett roligt vinminne därifrån när jag var ute med säljarna. En av dem var vanligtvis väldigt stursk i vinbesställarsammanhang och jag lämnade som vanligt över vinlistan till honom men såg hur han sakta bleknade där han satt och ögnade igenom listan. Till slut gav han den tillbaka till mig med ett "Jag tror du får välja". OMG. Bara fetglöm "husets" eller andra omskrivningar för ett okej bruksvin. Inte heller min tumregel "ta det näst billigaste för bra ration kvalitet/pris" för då hade vi landat på 2 000kr/flaskan (och vi var 10 i sällskapet). Slutade med att vi tog det billigaste vinet som var ett Chateauneuf du Pape för 1 300 kr. Då var det slut! Så vi fick, generöst nog, ett dyrare vin av samma sort för samma penning. Karusellen som sen följde när en man, som såg på pricken ut som svenska kocken i Mupparna, kom in och med stora yviga gester öppnade flaskan för att sedan hälla upp en centimeter i varje glas. Han avslutade proceduren med att ställa den tomma flaskan i en liten korg mitt på bordet och lägga den utdragna korken på ett litet fat bredvid. Varför? Skulle vi lukta på den?

Landet & Döden

Det var en drömdag i vårt nya liv, kan ha varit kring mitten av augusti i år. Barnen hade i vilket fall sommarlov fortfarande men låg och sussade i sina sängar när jag och min man åkte för att utföra våra sysslor på våra okomplicerade jobb utan medarbetare eller chefer som lägger näsan i blöt. Jag kom hem på lunchen, lagom tills det att de av TikTok utmattade barnen vaknat och vi åt frukost eller lunch tillsammans i trädgården under ett parasoll. Jag fick den lysande idén att lämna mina rest-rester av den av min man tillagade räk-och pilgrimsmussel-pastan till hönsen på baksidan. De hade under gott och väl tio minuter stått och bligat ut på mig genom hönsgårdsfönstret medan jag åt spagettin i tron att det var läckra maskar och jag tyckte att det var lika bra då resterna sjöng på sista versen.

En stor hög med pasta, toppad med räkor, musslor och andra även för människor delikata prylar. Det sista jag såg när jag stängde porten till det vi i Hälsingland kallar "leret" (typ ladugårdsutrymme) som skiljer baksidan från framsidan var ett riktigt hönskalas.

Nästa gång jag öppnade porten visade det sig istället ha övergått till ett riktigt örnkalas. Det var fjädrarna som fick mig att förstå. Nog för att de ruggar för tillfället, men inte tusen fjädrar åt gången. Sen såg jag resterna av pastahögen och förstod vad som hade hänt: Spagettifesten hade dragit till sig samtliga hönor - en för en örn lätt upptäckbar ansamling höns i hela höns-färgpalletten. Bara att dyka ner och ta sig en bit. På marken en bit bort låg resterna av Pricken. Eller kanske Sving, svårt att säga när den var till i princip fjäderlös och dessutom halvt uppäten.

Jag är ju rätt luttrad vid det här laget. Vi har blivit av med cirka fem hönor allt som allt och ett par av dem har, osmakligt nog, blivit kvarlämnade så att vi har fått plocka upp resterna. Jag vet mer om hur en höna är funtad invärtes än jag önskat veta, om en så siger. Bland annat har jag förstått att de inte har tänder, eftersom den majs vi matade Jerry med låg intakta i hens utslitna tarm när räven i vintras tagit det den velat ha (alltså, rovdjur är så kräsna, de äter bara vissa delar verkar det som).

Nuff äckel. Det som gjorde mig riktigt illa till mods var att övriga höns saknades. Alla tretton, inklusive våra gulliga små kycklingar som ni sett på Instagram. Inte ett ljud, inte ett spår, som uppslukade av jorden. Jag gick runt och ropade, lovade majs, men inte ett livstecken. När jag precis var på väg att ge upp tänkte jag på något någon sagt till mig en gång, att höns som varit med om en rovdjursattack blir så chockade att de liksom stänger ner systemen. Först gömmer de sig, sen går de i mentalt ide. Så jag började genomsöka de stora partier av tistlar, midjehögt gräs och brännässlor som finns i anslutning till mordplatsen. Och en bra bit in i vegetationen skymtar jag en av industrihönsen (de vi köpte av en hönsbonde för en tjuga styck). Först trodde jag att hon var död, hon låg helt blick still med huvudet in under magen och när jag petade på henne rörde hon sig inte ur fläcken. Men sen var det som att hon liksom spratt till och fick panik, flaxade vilt och sprang ännu längre in i växtligheten. Efter en stunds jagande fick jag emellertid fatt på henne och kunde återbörda henne till hönshuset.

Jag förstod att det fanns fler överlevare och sprang och hämtade barnen. På med långbyxor, långärmade tröjor och stövlar och sen vek vi undan meter för meter av nässlor och gräs och nu började vi höra små försiktiga hönsljud. Kycklingarna hade sämst karaktär och gav sig till känna först. GLÄDJEN när vi kunde konstatera att samtliga fyra kycklingar var kvar OCH deras mamma. Ett tag fruktade jag att det var hon som dött eftersom hon, liksom den mutilerade hönan, är brun. Men alla, utom möjligen ytterligare en brun höna (vi har inte stenkoll längre på hur många vi har av varje färg) återfanns på olika ställen och någonstans där på slutet vågade sig även Otto, vår tupp, fram från sitt gömställe bakom min f.d. djupbädd (numera hönsens jord-pool).*

Barnen var ledsna över Pricken/Sving och den eventuellt saknade hönan. Minstingen ville i vanlig ordning anordna en värdig begravning, men vi övertalade henne att låta bli eftersom ett hönslik gärna grävs upp av rävar och några rävar ville vi inte ha dit. Men lyckan var också stor när vi efter perfekt samarbete letat, lockat och manövrerat in överlevarna in i hönshuset.**

Och här kommer jag då äntligen till min poäng. Lifvet på landet är så mångfacetterat. Här samsas trivsamma dagar i hammocken med likmask i en misslyckad bokashikompost eller Döden i form av en rovfågels möte med höna. Jag såg för övrigt rovfågeln, den lyfte när jag öppnade ladugårdsporten. En mäktig brun/vit historia, dessvärre är jag usel på fågelsorter men jag skulle säga att det var en örn. Eller falk. Eller ormvråk. Jag väljer att ha inställningen att våra hönsoffer är en välgärning mot det svenska rovfågelsbeståndet. Men i vilket fall, en motsvarande dag i Stockholm vid den här tiden på året hade sett ut något i stil med: Jag och min man lämnar minst en timme tidigare än den här morgonen för att hinna pendla ut till våra komplexa och surdegiga jobb medan barnen är hemma i lägenheten i väntan på terminsstarten. Vi kommer inte hem till lunch utan jubbar, jubbar och kommer hem runt sex. Snabb middag och sen såsar vi runt med diverse hushållsbestyr. Kanske tar vi en liten promenad, men oftast går var och en in till sitt i form av olika skärmar.

Jag ställer frågan: HUR OFTA SAMLAR DU OCH DINA BARN UPP HÖNSTARMAR TILLSAMMANS?

Okej jag inser att detta inte bygger mitt case. Men ge inte upp på mä: Barnen får erfarenheter de i sanning ICKE hade fått i en innerstadslägenhet en kväll som denna. De lär sig att naturen kan vara grym, inte genom att se filmer om det på YouTube, utan genom egna real life experiences. De får känna av lyckan i att återfinna den överlevande flocken och tillsammans jobbar vi ihop gruppen igen. Vid middagen, moules frites btw, förde vi en lång och intellektuell diskussion kring huruvida vi framledes skulle släppa ut dem på grönbete och jordbad i min min djupbädd igen.

Minstingen: "Vi måste hålla dem instängda. Vi kan inte förlora fler hönor."
Äldstingen: "Men de måste ju få ha ett liv. Är det inte mer värt att de får leva kortare men ha det härligt än att de är instängda i rastgården hela tiden men lever länge?"
Minstingen: "Men vi måste hålla dem instängda. Jag blir så ledsen när de dör."
Tweenien: "Jag tycker vi dödar Otto."

En diskussion något annorlunda från "Vad ska vi se på Netflix ikväll?". Jag skriver om det här delvis för att jag vill poängtera en lite otippad aspekt av att bo på landet. Och delvis för att jag inte har så förbaskat mycket att skriva om nuförtiden när jag inte har något tråkigt jobb att ösa galla över, så håll till godo.

Tror du att man lever en mer, ska vi säga, kolorerad tillvaro när man lever nära/i naturen?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Efter att jag draftade detta inlägg (tidig kväll efter attacken) saknades som jag skrev möjligen en höna (förutom den döda). Men när minstingen skulle ut med soporna runt tiosnåret upptäckte vi Pricken, som på grund av kvällsstängt i hönsgården, krupit upp på en spaljé utanför kryddlandet för att ta natt. Vi bar varsamt in henne till de andra och med det fick historien ett nästan lyckligt slut. D.s.

P.s. 2: En dyster uppdatering från början av oktober. Rävjäveln hittade in en natt för någon vecka sedan. Alla borta utom två - en storhöna och en kyckling. Den senare var så skärrad att minstingen fick sitta med henne genom två romcoms och mata henne med tunna skivor banan och därefter ha henne i en bur vid sängen ett par nätter. Vi tror oss ha identifierat den svaga länken i hönshuset och har åtgärdat detta. Sedan ett par dagar har vi två nykomlingar i gården: Sotis och Helge. 


* Först var vi lite sura på Otto. Han är trots allt tupp och ska skydda flocken. Men liksom pappan i Turist kilade han säkert illare än kvickt undan för att rädda sitt eget skinn och kom inte fram förrän i princip alla andra hönor givit sig till känna. Men å andra sidan är han helt grön - för fyra månader sedan var han ett ägg och han hade precis nyligen börjat betäcka sina mostrar - så vi beslöt oss för att inte ge honom onda ögat.
** Jag har alltid trott att hönorna, efter rovdjursbesök, återhämtat sig psykiskt inom cirka en timme. De brukar se så aningslösa ut väldigt kort efter. Men morgonen efter, när jag i vanlig ordning stövlade ut och serverade frukost i den inhägnade rastgården (nu med stängd grind) kom de inte ut, snif. De brukar annars klättra över varandra i sin vilda quest för frukostgrynen men nu hörde jag ängsliga små purr inifrån ladugården. Finns det höns-terapi?

Säsongsskifte i garderobsskifte feat. cashmeretvätt

Så var det dags igen, säsongsskifte. Det är så otroligt märkligt. Trots att det är samma trasor jag drar fram varje höst respektive vår, blir jag glad och yster. Jag har också kommit att gilla själva nedpackningen av en säsong - det har blivit som en ritual. Jag vinnlägger mig om att försöka göra säsongslådan så snygg och vacker jag bara kan - enbart rena, strukna och lagade plagg, varsamt vikta i färgordning, med väskorna i eventuella dust bags och skärpen rullade som små majsormar på sidan. I år försökte jag dessutom göra något snyggt av min sommarskogarderob, a.k.a. loafershärket:

Jag skrubbade dem med olivtvål (åtminstone sulorna som av någon anledning var fulla med hönsskit) och borstade av dem upptill. Lite Effekt läderbalsam på Ecco-sandalerna så håller de en säsong till. Sen stoppade jag finanspress i dem och la dem i en vanlig papperskasse från affären. Det blir tio gånger trevligare att ta fram den kassen än att försöka lirka fram dammiga och platta sommarskor från längst in i garderoben nästa år.

Jag är ju en stor fan av cashmere eftersom det värmer utan att stickas plus att du känner dig som en miljon dollar i det. Jag har två för sommarbruk och två för vinterbruk (oklart vad skillnaden är mellan dem mer än att det är olika tröjor, jag vill ogärna nöta jämnt på dem). En av sommartröjorna hade blivit lite fläckig så jag la den i ett ljummet vattenbad med vanligt kulörtvättmedel. Efter en kvart knådade jag runt lite och vattnet blev helt grått. Därefter två omgångar svalt sköljvatten och sen fick den hänga och torka på en handduk jag hängt över duschdörren. 

Jag vet inte om det här är rätt sätt att angripa cashmere, men än så länge har ingen dött och inget krymt så jag fortsätter. Men jag tvättar bara vid synliga fläckar, annars kör jag vädring. Resterande garderob sorterade jag i två högar. Till vänster sådant som behövde tvättas och till höger sådant som bara behövde strykas och vikas:

Ett par av de skira sommartopparna hade fått rostfläckar av vårt vatten och fick gå till återvinning, men det mesta kvalade in till nästa säsong. Kvar på klädstången blev i vanlig ordning några överlappande plagg som funkar lika bra sommar som vinter - jeans och lite skjortor och ett par koftor:

Som synes har jag hämtat ner mina trotjänande stövlar som formligen skiner av den puts jag gav dem innan jag ställde upp dem på vinden för runt fem månader sen. Nu var det dags att hämta vinterlådan och tro det eller ej, men jag blev lycklig för varenda plagg jag hängde upp. Trots att jag VET att jag för knappt ett halvår sen vek ihop dem med en bister känsla av "aldrig mer vinter...hatar vinter". Nu plötsligt längtar jag. Men så var allt perfekt rent, vikt och strykt.

Jag var faktiskt omgående tvungen att ta på mig den vinröda tröjan som skymtar ovan i mitten, eftersom jag kom på att jag saknat dess silkeslena känsla mot kroppen. Det är helt obegripligt - att manövern att  plocka bort prylar för att sen ta tillbaka dem kan ge sådana lyckokänslor? Som att komma tillbaka hem efter en långresa. Världens bästa sparknep! För hade vinterkläderna hängt jämte mina sommarkläder hela sommaren hade jag nog inte känt alls samma sak. Nu var det dopamin all over the place.

Efter ett par dagars tvätt, tork och strykning vek jag ner sommarkläder och väskor i säsongslådan och ställde undan den på vinden:

Ett par nytillskott i vintergarderoben: En plisserad svart kjol som jag hittade på den lokala loppisen för 40 kronor och ett par mossgröna chinos från Weekday som jag ropade in på Sellpy för 30 kronor i samband med en annan auktion varför jag anser att de skickades mig fraktfritt.

Jag har ännu inte klurat ut hur jag ska styla kjolen så att den inte ska framstå som damig. Bruna stövlar är en självskriven kandidat, men upptill? Vitt går bort, blir för servitrisigt. Svart funkar ju, men vilket snitt? Långärmat till lång svart kjol blir väl tungt. Kanske kortärmat, lite vidare? Cashmeretröjor funkar också, särskilt i beige/grått. De gröna byxorna går nog bäst till basfärger som svart eller i ovan fall - grått.

Summerat: Jag känner mig redo att möta vintern. Nej, mer än så: Jag LÄNGTAR efter att möta vintern. Jag har dessutom givit mig själv en utmaning nämligen att bära kjol eller klänning minst en gång i veckan. Om jag går på instinkt blir det nämligen bara byxor, helst jeans, hela tiden. Och jag tycker att det tillför ett visst värde att ibland dra på sig något mer elegant.
Är din garderob rustad inför hösten?

Mvh/
FruEfficientBadass