Vilka fonder ska jag spara i?

I slutet av augusti fick jag nedan mail av en läsare:

Jag började spara på ISK efter ett bankbyte för några år sedan och då var jag väl lite mer skraj än jag är nu och blev rekommenderad Länsförsäkringar Bekväm Fond Balans A som jag nappade på (lite lägre risk men rätt hög avgift…). Efter ett par år la jag till LF Global Indexnära och investerade 50/50. Nuförtiden investerar jag allt i indexfonden.

Bekväm-fonden har ökat 16%. Här finns det 180 000 just nu.
Index-fonden har ökat 29%. Här finns det 165 000 just nu.
Från och med nu kommer jag kunna investera 9000-12000 per månad.

Frågor:

1) Bör jag byta mina andelar i Bekväm-fonden till annan fond eftersom avgiften är rätt hög?
2) Är det riskabelt att lägga allt sparande i en enda fond (Global Indexfonden) eller borde sparandet ligga i fler fonder? 
3) Om ja på 2): hur många fonder är då rimligt att ha?

Innan jag släpper loss tigrarna, mina kommentarer: Gällande avgiften. Jag har förgäves försökt hitta en snurra där man kan jämföra två fonder baserat på avgift och antagande om framtida avkastning men gått bet. Det närmaste jag kommer är Rikatillsammans-snurran där man kan jämföra skillnad baserad på fondavgift men där finns bara utrymme för en och samma avkastning (jag valde åtta procent). Ponera att du lagt 100 000 i din aktivt förvaltade fond med 1,3% i avgift och den avkastat lika mycket som en indexfond med 0,23% i avgift (säg, Länsförsäkringar Global Indexnära) under tio års tid så hade du förlorat drygt 22 000 kronor, allt annat lika.


Det är i sammanhanget ett ointressant tal då den stora förlusten i det här fallet sker avseende avkastning. Nu framgår inte i ditt mail hur gammal du är men om jag är fördomsfull och ser på ditt namn är du inte 80+ utan max 50, am I right?

Om vi låtsas att du är 50 år och har en 40-årig sparhoristont framför dig...eller låt oss säga 20 år eftersom du kanske vill göra roliga saker för pengarna medan du är ung och vacker, då kan vi leka med tanken på att du låter dina 180 000 ligga kvar i Länsförsäkringar Bekväm jämfört med att du flyttar över dem till Länsförsäkringar Global Indexnära. Vi struntar i det här räkneexemplet med de pengar du för tillfället har i Länsförsäkringar Global Indexnära utan tänker oss att du enbart har 180 000 kronor och antingen lägger dem i Bekvämfonden eller i Globalfonden. Bara för att illustrera hur stor skillnaden i avkastning blir.

Nu kan ju jag dessvärre inte sia in i framtiden, men om vi tar senaste fem årens snittavkastning och applicerar på framtiden så ser det ut så här (och då räknar jag inte med två olika avgifter, någon sådan snurra hittade jag ju inte så jag räknar på ett snitt av de två: 0,7 procent).

Länsförsäkringar Bekväm Fond Balans år 2042: 696 000 kronor
Länsförsäkringar Global Indexnära år 2042: 8,1 mkr

Om vi lägger till ett nysparande av 10 000 kronor i månaden blir siffrorna ännu mer obscena. Länsförsäkringar Bekväm Fond Balans landar på knappt 6 mkr medan Länsförsäkringar Global Indexnära landar på drygt 35 mkr. En diff på 29 miljoner alltså, förutsatt att de kommande 20 åren presterar som de senaste fem åren i snitt, vilket ju är en vobblig parameter. Men som exempel.

Och då har jag inte ens räknat med att den förstnämnda har en hög förvaltningsavgift som kommer att urholka kapitalet medan den senares låga avgift sannolikt kommer att ge ett bättre resultat än det jag kommit fram till ovan.

Jag blev rätt tagen av de här siffrorna så låt mig vara transparent så att kommentatorsfältet får kontrollräkna. Länsförsäkringar Fond Balans har de senaste fem åren avkastat 33 procent vilket jag dividerar till knappt sju procent per år. Länsförsäkringar Global Indexnära har under samma period avkastat 103 procent vilket ger ett snitt på 21 procent per år, enkelt räknat. 

Hur kan det bli så stor skillnad? Svar: Världens åttonde underverk: Ränta på ränta. Du får pengar i ränta år ett som i sin tur ackumulerar ränta år två som i sin tur adderar till värdebasen för år tre och likt en snöboll som för varje snurr får större yta kan fler snöflingor fastna. En liiiiten fånig LF Bekvämboll försöker desperat attrahera så många snöflingor som möjligt medan LF Global Indexnära i maklig takt stånkar fram och bara äger snöflingorna på sin mastiga snöbollskropp. Svårt för den förra att tävla med den senare och för varje år blir skillnaden större. Och tjugo år är en lång sparhorisont. Gör vi samma övning på fem år diffar det "bara" drygt 400 000 kronor. På tio år 2,8 mkr. Men det är pengar det med.

T.v.: Länsförsäkringar Fond Balans. T. h: Länsförsäkringar Global Indexnära


Nu finns naturligtvis inga garantier för att Länsförsäkringar Global Indexnära kommer att leverera lika bra avkastning åren som kommer utan ovan är bara att betrakta som av mig vildsinta spekulationer baserad på en kort period. Men jag tror att vi med rätt stor sannolikhet kan anta att Länsförsäkringar Bekväm Balans inte kommer att överträffa den globala indexfonden på sikt. Varför? Det är ju bara att se på namnet. Bekväm Balans. Det här är en typisk Kuckelimuck-produkt framtagen för att sälja dyrfonder till en företrädesvis kvinnlig målgrupp som i bankens kvalificerade sonderingsverktyg svarat att de bara vill ta "låg risk".

-”Men se här fröken har vi en finfin produkt för er. Ni tar liten risk och kan sova gott om natta.”


Så mina svar till mailskriverskan är följande:

1) Bör jag byta mina andelar i Bekväm-fonden till annan fond eftersom avgiften är rätt hög?

Ja, du bör byta fond. Men inte primärt för att avgiften är hög utan för att avkastningen suger i dyrfonden.

2) Är det riskabelt att lägga allt sparande i en enda fond (Global Indexfonden) eller borde sparandet ligga i fler fonder? 

Följande bolag är för tillfället de största innehaven i Länsförsäkringar Global Indexnära:

  • Apple Inc
    7,00%
  • Microsoft Corp
    4,09%
  • Amazon.com Inc
    2,58%
  • Tesla Inc
    1,71%
  • Alphabet Inc Class A
    1,30%
  • NVIDIA Corp
    1,29%
  • Alphabet Inc Class C
    1,20%
  • Berkshire Hathaway Inc Class B
    1,03%
  • UnitedHealth Group Inc
    0,98%
  • Johnson & Johnson
    0,95%
  • Nextera Energy Inc
    0,80%
  • Nestle SA
    0,75%
  • Meta Platforms Inc
    0,75%
  • JP Morgan Chase & Co
    0,70%

Om du har skäl att tro att ovan bolag kommer kånka inom kort är det...skit samma eftersom en indexfond är självrengörande. Ponera att Tesla sjunker som en sten. Då kommer bolaget att falla ur indexet och ersättas av ett annat bolag, en rising star, utan att du behöver bry dig om det. Det sker per automatik. 

En global indexfond är bland det minst riskfyllda du kan äga. Själv har jag dragit saken till sin spets och låter fondroboten Lysa placera hälften av mina innehav bland tusentals bolag över hela världen till en låg avgift. Lysa har stötdämpare åt båda håll, det vill säga: De kommer aldrig att vara bäst i klassen, ej heller sämst. De är som en sorts snitt på världsbörserna. Och om vi antar att världen kommer fortsätta att starta, utveckla och förvalta bolag är det bra att äga så många av dem som möjligt.

3) Om ja på 2): hur många fonder är då rimligt att ha?
En räcker. Om den är tillräckligt bred. Som Länsförsäkringar Global Indexnära. Jag har, förutom Lysa, Spiltan Aktiefond Investmentbolag eftersom den haft historiskt haft god avkastning, har breda innehav med internationella förgreningar i kombination med låg avgift. 

Men vad du gör: Skippa Bekvämfonden, såvida du de facto inte är 80 år gammal alternativt behöver pengarna i en snar framtid (inom 3-4 år).

Vad säger ni andra?

Mvh/
FruEfficientBadass

Skövling i växtpopulationen

När jag kom hem till Hudik efter sex veckors séjour annorstädes var våra krukväxter i ett bedrövligt skick. Vi hade visserligen haft vattningsvakt, men jag hade ställt alla växter i ett och samma norrlägesrum för att underlätta för hen. Det visade sig att vissa av växterna tolererat detta bätte än andra. Andra = Mårbackapelargonerna.


Jag har två sorters pelargoner. Billiga pelargoner för "4 för 100" på ICA Maxi (de fyra till höger i bild ovan) och dyra pelargoner (Mårbackapelargoner, 1 för 129 kronor, skymtar lite bakom till vänster). Som ni ser har de billiga pelargonerna, minus diverse spretiga utspel, klarat sommaren i norrläge bra. De är gröna och fasta. Emedan Mårbackapelargonerna, pelargonernas bortskämda divor, flippat fullständigt och växt till långa rankiga skelett. Jag tycker inte att bilden ger hela bilden så ni får en detaljstudie:


Jag vet, vis av erfarenhet, att dessa plantor (åtminstone inte i min vård) inte kommer att återhämta sig. De kommer att besudla vårt hem med sina ömkansvärda smala lemmar utan varesig bladverk eller förföriska ljusrosa blommor, så som de ser ut i butik. Därför bestämde jag mig för att skövla. 

Till saken hör att vi inte har vinterplats för åtta pelargoner. ICA-pelargonerna har stått utomhus eller i sommarrum i år. Mårbackapelargonerna har stått i tv-rummet, ett rum som används året runt. Min prio nu var att komprimera blombeståndet till att bestå enbart av de växter som vi har rum för i vinter. 


Här är skövlet. Helt osentimentalt kastade jag samtliga Mårbackas och i deras krukor satte jag de nerklippta, gulblads-rensade ICA-pelargonerna.


Jag petade också i en näringspinne i varje. 

Men jag har ju inte bara pelargoner utan en mängd andra växter i olika stadier av tillväxt. Ett antal har jag fått som sticklingar av mor min och de är väl söta och så men jag vet inte om jag är lämplig adoptivmamma. En stickling hos mig fortsätter att vara stickling för resten av dess levnad (som blir kort). Det vill säga: Det växer på höjden men sällan på bredden. Här är vårt övriga blombestånd efter semestern:


Det är högt och lågt. Orkidéer, en monstera som under sommaren etablerat någon sorts lianer och massor av småkrukor med skott som fått leva rövare på egen hand. Kallt faktum: Vi kommer inte att ha fönsterplats för alla dessa krukor i vinter. Särskilt som att jag under tidigare vintrar låtit sticklingarna vara i min woman cave på plan två. I vinter, med ryska elpriser, kommer jag nog inte att kunna använda denna min håla utan vi kommer alla, ink. växter, att få samsas på plan ett med sammantaget fem fönsterbräden. Jag slängde därför ut ungefär hälften av ovan. 


Ovan blompark efter släng Jag inser att det kanske inte syns så stor skillnad på bilderna, men det är mindre växter som rykt, de blekgröna till vänster på första bilden. Vidare klippte jag av monsterans lianer och lite annat. Som ni kanske ser har orkidén till höger i bild (just nu med fuskstängel) förberett ny blomning i form av en horisontell stör som tar upp ett helt dubbelfönster, men eftersom jag är svag för orkidéer låter jag den hållas. En annan orkidé som fått gula blad rök. 

Jag hade tänkt visa en efterbild i rumsmiljö, men det blir inget vidare. För stor yta, för små blommor och själva känslan - att ha ett mindre antal friska mörkgröna växter framför att ha ett gytter av allt möjligt - framgår inte på bild. Så jag får nöja mig med följande uppmaning: 

Kill your darlings. Det är svårt att göra sig av med växter. Men en växtpark som är frisk, djupgrön, dammfri och välmående gör så mycket mer för ditt välmående än en spretig, halvsleten och fullmatad dito. Precis som med vad prylar som helst: Kläder, badrumsartiklar, köksprylar, et cetera.

Efter att jag rensat ut bland växterna gjorde jag något så kontraintuitivt som att köpa en ny växt. Jag upptäckte att jag inte längre hade någon blomma i köket. Så jag gick åstad och köpte en "plättar i luften" från Ica. Grön, frisk och fräsch höjer den helhetsintrycket i nämnda rum. 

Och det slår mig att många av mina rensningar slutar med ett inköp. Exempelvis köpte jag ett par nya hand-handdukar efter rensingen av linneskåpet i Hudik (inlägg to come). Det slår mig likaledes att jag, efter dessa rensningar och nyinköp, ägnar kategorierna betydligt större omvårdnad. I linneskåpet anstränger jag mig för att vända lakanen rätt och vika dem i prydliga högar innan jag lägger tillbaka dem. Blomparken går jag numera och sprayar med vatten flera gånger i veckan, något jag inte brytt mig om när den vällde ut på alla ledder. 

Så här tänker jag. All form av inredning handlar om att skapa välbefinnande i sitt hem. Du ska trivas i det, kännas att det är välkomnande och hemtrevligt. Om du lyckas åstadkomma den känslan minskar ditt övergripande missnöje med sakers tillstånd. Och när du är nöjd blir du mindre sugen att ägna dig åt destruktiva aktiviteter som nätshopping eller onlinecasino. 

Ja, ett antal människor hade säkert lyckats gjuta liv i de växter jag gjorde mig av med. Jag är emellertid inte en av dem. Jag är däremot en person som känner stor tillfredsställelse av att hemmet är hyfsat fräscht, rent och med levande ting (levande ljus, levande musik, levande familjemedlemmar) varför jag ser det som en prioritet att ha en levande växtpark. Rent finansiellt är jag rätt säker på att det är en vinnande strategi att växla åtta slokande växter mot en ny och vackur. 

Hur tänker du kring växter? Håller du kvar vid dem no matter what eller rensar du?

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag byter lakan och funderar på prylar

Jag har vistats rätt mycket i Stockholm i augusti, vilket kanske märkts på mina inlägg. I Hudik har jag exempelvis ingen garderob, utan bara en enkel klädstång samt två byrålådor. Det var när jag efter-sommaren-fixade det som lite nostalgiskt kan kallas "barnkammaren" - det vill säga det stora sovrum som vi avdelat till två små rum av vilka ett rum huserar två barn - som jag kom att tänka på det här med prylar. Igen. Och hur vi lite till mans överskattar behovet av dem. 


Se här. Jag har dragit av lakanen i 14-åringens säng och i skrivande stund ligger de i tvättstugan på ett gött 60-gradersprogram bekostat med föreningsel. Jag hade också dragit av lakanen i de två loftsängar som är i det intilliggande rummet. Samtliga lakan är vita. 

När tvättprogrammen är slut torktumlar jag lakanen och när de kommer upp i lägenheten drar jag på dem, rena, väldoftande och varma. Det är så det måste bli, eftersom vi bara har en uppsättning lakan per person i Stockholm. Och det är inga problem. För hur ofta behöver man två?

Kanske om man har gäster. Nu hänvisas gäster i vår Stockholmslägenhet att sova i existerande sängar, och där finns ju lakan. Vi är inte så känsliga med sånt. Om folk vill sova i våra lakan är det helt i sin ordning, vi byter inte nödvändigtvis efter. Tycker de att det är ofräscht är de välkomna att ta med egna. Jag har lyssnat på tillräckligt många Fråga Agnes Wold för att känna mig trygg i att det inte är via lakanen jag kommer att ådra mig dödlig sjukdom.

Kanske känner man ett behov av flera uppsättningar lakan om man gillar att bulka tvätt flera veckor i sträck för att riktigt hinna jaga upp sig med tvättångest innan någon får tummen ur och tar tag i det. Mitt förslag är att du inte gör på det viset utan bestämmer en dag i veckan då du eller annan tar tag i skiten så slipper ni oja er så mycket över det. 

Jag känner inte för att samla tvätt på hög så vi behöver alltså bara en uppsättning lakan eftersom en tvättid sällan sträcker sig över natt. Och eftersom vi i Stockholm inte har några möjligheter att hänga är det torktumleri som gäller. Vilket gör att tvätten per definition är torr innan läggdags. 

Så varför har man dubbla, tredubbla, fyrdubbla uppsättningar lakan? Jag tror att det är ytterst ovanligt med hushåll där man likt oss (i Stockholm alltså) endast har en uppsättning lakan per säng. Med undantag av Åsa Linderborgs barndomsbeskrivning i Mig äger ingen där man sov helt utan lakan vilket är minimalism på ny, smått obekväm, nivå. 

Det vanliga är snarare knökfulla linneskåp, gärna med brokigt mönstrade lakan varav bara en bråkdel (de i toppen) används eftersom man inte orkar rotera högen. Massor av värdefullt utrymme i såväl skåp som hjärna till överflödig textil. Textil som dessutom är miljömässigt krävande att framställa.

Förslag! Välj ut en favorituppsättning lakan till varje säng. Skänk resten till Myrorna. Okej, spar en uppsättning för gäster eller ha i reserv i största allmänhet. Sedär, inget behov av linneskåp (handdukarna förvarar du på bekvämt avstånd till badrum/kök eller var du nu ska använda dem) samt textil där den gör nytta. Och känslan, känslan när du på kvällen kryper ner i helt nytvättade, fluffiga och skrynkelfria lakan (det är i linneskåpet de får veck). 

En bonus är att jag pysslar en del med lakanen. Exempelvis syr jag på tryckknappar när jag manglat sönder befintliga. En reva i örngottet sys ihop. Jag såg att örngottet på bilden nedan - i linne - håller på att falla sönder på grund av användning och då tar jag snart en tur till Myrorna för att köpa ett nytt. Eller så bekostar jag ett i siden för att skona 14-åringens mest värdefulla tillgång håret. Det blir en julklapp i så fall. 


Bilden ovan är tagen tre timmar efter det att första bilden togs. Och tanken slår mig: Hur många sådana här exempel har vi inte i våra liv? Varför äga åtta par jeans när du egentligen bara behöver ett par. Även om du är helt galen i att alltid bära jeans så måste du ju kunna uppbåda ett ersättningsplagg att ha under de timmar ditt par ligger i tvättmaskinen. Fyra par sneakers? Okej dåligt exempel, jag har förstått att sneakerägande handlar om annat än funktion. Men 20 par skjortor? Förutsatt att du tvättar en gång per vecka kan du omöjligt behöva mer än sju stycken. 

Två uppsättningar tallrikar? Ja, jag vet, fiinporslin som aldrig används och används det så är det ingen som lägger märke till det. Sju paraplyer? Förutsatt att ni inte är sju i familjen (och bor i Göteborg) behövs det inte. Mer än en flaska schampo i duschen? Fler än åtta par strumpor? Tre pyjamaser? Två extratäcken i förrådet? Burt burt burt! 

Se det som att ditt hem är ett vandrarhem dit du tillfälligt tagit din tillflykt tillsammans med eventuell familj. Se till att ni har det som får vardagen att rulla och ta hand om dessa prylar på ett nästintill religiöst sätt. Tänk på Kingstonexemplet med de möjligtvis fiktiva familjerna på Bali som bara har en kniv i hushållet och den hålls i perfekt skick för att kunna ta hand om all form av skärning. 

Du frigör pengar, energi och utrymme. Det senare kan frigöra ytterligare pengar och energi om du väljer att byta till en mindre bostad som spar såväl amorterings- som energipeng. Och så rullar det på. 

Har ser det ut i ditt linneskåp?

Mvh/
FruEfficientBadass

Mitt billiga badsalt

När jag tog en tur på Hemköp häromsistens såg jag att de hade smygit in en matprodukt i finkemshyllan jämte de bjärt kolorerade badsalterna. Produkten är Himalayasalt; ett rosafärgat salt som jag anser hör hemma i köket.


Saltet kostade 49 kronor. Jag hade på känn att här låg en hund begraven så jag tog en tur förbi ordinarie salthylla och se:


Exakt samma produkt, exakt samma mängd, för mindre än halva priset. Så på pin kiv köpte jag hem en kartong i syfte att använda som badsalt (tanken hade aldrig föresvävat mig). För att pimpa till det lite diskade jag ur en glasburk som innehållit tomatsås från Lidl (den med ricotta, omg, köp den) och hällde över saltet i den. 


Se så fint den samsas med parfymerna. Och då har jag fortfarande runt en femtedel kvar som jag tänker använda i matlagningen. 

Har du badat i Himalayasalt?

Mvh/
FruEfficientBadass

Vår erfarenhet av EF Education First

Mina två äldsta barn har som jag tidigare nämnt varit på språkresa i sommar. Sjuttonåringen var två veckor i Oxford och fjortonåringen tre veckor i Saint Raphaël i Sydfrankrike. Som jag redan hintat är jag inte nöjd med EF, men jag ville ge dem chansen att besvara kritiken innan jag skriver om min upplevelse på bloggen. 

Nu har EF haft sju veckor på sig att svara på mitt mail men trots upprepade omskick med begäran om ”bekräftelse på mottagande” har jag inte fått någon respons. Det förvånar mig inte. Dels är det helt i linje med hur de svarar på mail överlag (d.v.s. efter att bokningen är genomförd och fakturan är betald: Inte alls), dels verkar de efter vad jag läser på Trustpilot få sina fiskar varma på en helt annan nivå av andra föräldrar ute i Europa. Legal actions i U.K. slår nog ett sketet klagomail från en svensk förälder.


Ett axplock av recensioner

 
Varför skriver jag om detta på bloggen? Språkresor har ju inte med sparande att göra, snarare tvärt om (vi betalade 60 000 för våra två barns resor). 

Dels skriver jag om det för att varna andra och jag har gjort sökbeskrivningarna sådana att folk som googlar EF-referenser förhoppningsvis trillar på denna min EF-recension. Dels skriver jag för att jag behöver tips på utbytesprogram som inte arrangeras av EF eller konkurrenten STS, som - otroligt nog - får ännu sämre omdömen än EF. 

Min kritik

EF är snabba på att ringa upp när du angivit dina kontaktuppgifter på deras hemsida (det måste du göra för att ladda ner en katalog). Men därefter får du sitta i 30-60 minuter långa telefonköer för att (i vårt fall) bara några dagar före avresa få svar på frågor som "Var är våra resehandlingar" eller "Var ska våra barn bo?". 

Våra oresvana barn flög själva med i ett fall alldeles för kort mellanlandning på en sträcka som erbjuder direktflyg. Det ena barnet hade fel namn på biljetten (trots att vi på förhand skickat passkopia till EF) och i kombination med övrigt kaos vid avresa (bolaget i fråga var i strejk - dock berördes inte barnets flight) samt allmänt långa köer blev det en svettig avresa.

När jag efter en åttatimmars avresedag på Arlanda satte mig i bilen på väg hem för att pusta ut med ett glas fläderblomssaft får jag ett samtal från mitt äldsta barn. Men rösten i andra änden är inte mitt barns utan rösten från en fullvuxen karl, vilket sällan är ett bra tecken. Det är passpolisen på Arlanda som ställer mystiska frågor om "Har du skickat en familjemedlem på resa idag?" och "Vad heter hen?" och det visar sig att barn som reser ensamma eller med endast en vårdnadshavare behöver ett signerat "föräldramedgivande för ensamresor", något vi varit ovetande om. EF, som researrangör med målgrupp minderåriga, borde känt till regelverket och informerat oss. Nu var polisen snäll och släppte igenom vårt barn ändå, men givet den korta tiden till avgång (på grund av tidigare nämnda namntrassel) och ett mer utdraget förfarande hos polisen hade lett till missat flyg. Något som EF med största sannolikhet inte involverat sig i (återkommer till det).

Båda barnen fick vänta i flera timmar på att bli hämtade vid ankomst på destinationerna sen kväll/natt. Det ena barnet blev skjutsat till fel stad, en timmes bilväg från destinationen. Väl framme hade värdfamiljen gått och lagt sig men lyckligtvis bodde där redan en annan student som kunde öppna.

Fjortonåringen som åkte till Frankrike bodde lång väg från skolan och skulle ta sig med tåg till skolan och buss hem. Hon fick ingen hjälp av personal på plats som förklarade för henne hur hon skulle göra vilket kostade mig många hundringar i taxipengar samt ett antal timmar på telefon för att med hjälp av Hitta Iphone och Google Maps dirigera henne rätt. 

Fjortonåringen missade således hela första veckans undervisning. Inte för att någon reagerade på det. Tvärt om fick vi först i slutet av vecka ett ett välkomstmail inför kommande vecka, vilket ger intrycket att personalen på plats inte ens visste att min dotter var på orten.

Värst var ändå den episod dag tre när hon, osäker på landskapet, missade att gå av vid rätt busshållplats och hamnade på ändhållplatsen en bit efter elva på kvällen. Hon ringer mig när vi är på semester i Paris och säger "Mamma, jag är strandad! Jag står vid en motorväg och när jag ringer taxi slänger de bara på luren! Vad ska jag göra?" 

Efter google mapping lyckades jag få henne till en vägkrog där en snäll servitris efter viss övertalning körde hem henne till förortskomplexet där hon bodde. Låt oss säga att jag drömde trafficking-drömmar hela den natten. Det mest obehagliga av allt är att jag är rätt säker på att EF inte hade lyft ett finger om en krissituation hade uppstått. Varför tror jag det? Se nästa stycke. 

Vid ett tillfälle var jag så desperat att komma i kontakt med EF att jag ringde det lokala nödnumret i Frankrike, ett nummer EF varit noga med att poängtera endast är till för absoluta nödsituationer av typen "rån" eller "ingen hämtar upp på flygplatsen mitt i natten" (vilket lär ha hänt enligt förälder på Trustpilot). Ingen svarar. Jag ringer upprepade gånger och talar in på engelska och franska. I skrivande stund, nio veckor senare, har jag fortfarande inte blivit uppringd. Mina tankar går till de barn och ungdomar som under sommarens resor de facto hamnat i riktiga nödsituationer, för jag ser på Yelp och Trustpilot att det är ett återkommande problem - att EF inte svarar på nödnumret vill säga.

Telefonköerna till det enda numret som finns tillgängligt i Sverige har 30-60 minuters väntetid. Ibland stängde de ner helt under stipulerad telefontid. Jag har läst om föräldrar som i jakt på svar åkt in till huvudkontoret på Strandvägen för att få tag på någon. Mail besvaras enligt min uppskattning ungefär en gång av fem. Du får inte något "ärendenummer" eller liknande vid problem, klagomål eller reklamation, utan dina mail trillar ner i ett svart hål. Det "kontaktformulär" man uppmanade oss föräldrar att använda under ett så kallat "informationsmöte" på webben (more like: säljmöte), gav aldrig svar. Alltså noll procent av gångerna.

Tips! Om du som förälder vill komma i kontakt med EF och ringer deras växel, ange att du vill köpa resa istället för att du har en pågående resa så kopplas du fram snabbare.

Under tidigare nämnda avresemöte talades vitt och brett om ett "avresepaket" som skulle komma hem till oss före avresa med "massor av information och en ryggsäck". Vi har ännu ej sett röken av dessa. Inte för att jag vill att mina barn ska gå omkring med en EF-ryggsäck, hellre hade jag givit dem Hells Angels-ryggsäckar men WTF! Basen i försäljning: Underpromise and overdeliver, inte tvärt om.

Det pris du får av säljaren när du bokar är inte ett pris utan ett estimat (ej kommunicerat utan det upptäcker du på vägen). Det innebär att summan kan komma att justeras (uppåt) fram till och med slutfakturan. Som behändigt nog kommer såpass sent att det kommer att kosta dig skjortan och halva ärmen att avboka resan i sin helhet - avbeställningsskydd eller ej. Det ena barnets resa gick upp en tusing med någon diffus valutamotivering, men jag läser på Trustpilot om föräldrar som fått 30 procent påslag med luddiga motiveringar som flygskatter, omvärldsfaktorer etc. 

Och skulle du välja att avboka inom återbetalningsbar tid är EF, enligt vad jag kan läsa på Trustpilot, o-er-hört sega med att genomföra utbetalningen. Flera vittnar om väntetider på uppåt ett halvår och det är först efter påtryckningar (i vissa fall rättsliga förfaranden) som den avtalsenliga återbetalningen skett.

Vi betalade 1 500- 1 700 kronor per barn för flygplatstransfer. I minibuss tillsammans med andra elever, så här lär de ha bra vinstmarginal. Minibussen som hämtade yngsta barnet för hemresan anlände flygplatsen 1 timme och 45 minuter innan avgång och köerna var enorma. Det var enbart tack vare att hennes flyg var försenat hon kom med. 

Vilket inte hjälpte eftersom anslutningsflyget avgick 40 minuter efter det att första flyget var planerat att landa. Eftersom det var försenat missade hon anslutningen till Stockholm och fick tillbringa åtta timmar på Wiens flygplats, med en 20 Euro voucher att köpa mat för. EF var vid den här tidpunkten oanträffbara eftersom det var helg (OBS! Alla resor sker under helg varför du måste sitta posto vid datorn och kolla ankomsthallar och transfersträckor för att kunna guida ditt barn). 

Vidare tar de sina händer från flygplansstrul, strejker etc, eftersom det kan "medföra extra kostnader" vad nu det betyder. Så det är oklart vad du betalar för när du låter dem boka lågprisflyg till premiumpeng.

Det här är bara ett axplock av det jidder vi var med om och om du går in och läser de 44 procent av omdömena på Trustpilot som betygsätter EF:s produkt som "Very poor" eller "Bad" kommer du att få ta del av betydligt värre exempel. 

Slutsats

Om du väljer att skicka ditt barn på språkresa med EF så är det synonymt med att skicka ditt barn på ensamresa. Även om ditt barn är 14 år gammalt. Vänta dig ingen support, inget ansvarstagande eller någon hjälp vid eventuella problem. 

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag talar franska, annars hade min 14-åring med 50 procent sannolikhet blivit traffickingoffer efter sitt äventyr vid motorvägen och då hade jag behövt lära mig rumänska för att kunna umgås. EF är intresserade av att sälja, inte av att utföra. 

Det som stör mig extra mycket är att de på allabolag menar att de har en vinstmarginal på 1,25 procent. Inte ens dagligvarubranschen har så låg vinstmarginal. De gör troligtvis en klassisk skattemanöver i att skjutsa vinsten till random skatteparadis (troligtvis en del till Schweiz där grundaren bor sen drygt 20 år) under någon diffus interntransaktion av typen "Office Allocations".

Nog klagat. Nu lite ögonfröjd, ett par bilder från Oxford-barnets boende hos "en noga utvald värdfamilj":


Scenografi ur Trainspotting?

 
Nay! EF:s boende för 13 000 kronor per vecka.

Jag bör förtydliga att detta är de bilder barnet och rumskompisen tog efter det att de hjälpte värdmamman att städa och röja. De fick även handla mat. För fjortonåringen betalade vi lunchtillägg 1 800 kronor. För det fick hon under 19 dagar en sladdrig rostmacka med tonfisk. Jag har ännu inte vågat räkna styckpris för då kommer jag att gråta tonfiskspad. 

Vi lade också till 630 kronor för "Bus Pass" så att hon skulle slippa betala för lokaltrafiken på destinationen. När det senare visade sig att hon inte fått något busskort hörde jag av mig till EF och efter en timmes telefonkö (det här var vid peak shit storm föräldrar i slutet av juli) fick jag veta att det var för att hon skulle få "åka med EF:s buss på de obligatoriska utflykterna". Que? Jag har ju redan hostat upp 35 papp för resan? Vad är nästa steg - "Sanitary Fee" för att få använda toaletterna på skolan? 

Sjuttonåringen fick också betala en hundring för sin "välkomstfest". Bertil Hult vet i sanning hur man får en ungdom att känna sig välkommen. 

Woop woop


Kan ni tipsa om alternativ?

Kom gärna med tips på organisationer där man kan åstadkomma utbytesarrangemang utan att behöva involvera EF eller STS. Vi kommer inte att skicka minstingen enligt detta upplägg. 

En kompis berättade att hon som tonåring fått åka på en sorts "ungdomskonferens" med unga från hela världen och jag tror hon avsåg detta. Scouterna med sina jamborees är ju en variant men nu har samtliga tre barn slutat plus att det är jättedyrt. Har du några andra tips? Har för mig Rotary har något utbyte exempelvis. 

Mellanbarnet har uttryckt önskemål om att få åka på ett utbytesår i USA. Vi har, tack vare barnens konstnärfond, möjlighet att låta henne göra det. Men med vem? En kompis tipsade om Youth For Understanding, en ideell organisation som till skillnad från EF inte behöver bekosta sin ägares yacht. Dessvärre verkar det inte längre finnas någon svensk gren. Möjligen kan man åka via den norska organisationen. 

När jag googlade råkade jag också på AFS Sverige. De verkar ha samarbete med bland annat Medborgarskolan och känns seriösa. Har du någon erfarenhet av utbyten i värdfamilj?

Mvh/
FruEfficientBadass

Mitt nya beroende

Jag har ju genom åren öppenhjärtigt delat med mig av min beroendeproblematik. Det började med några småglimtar av Lyxfällan på tv3 för mer än tio år sen. Jag tänkte väl att det var oskyldigt, eftersom det var på bästa sändningstid och med programledare iförda kostym och slips. Det trappades pö om pö upp och eftersom vår dåvarande kanalleverantör möjliggjorde titt en masse kunde jag ibland se fem-sex-tio åt gången. 

En dag satt jag och min dotter i vardagsrummet. Hon kan ha varit en sju-åtta år och när hon med självklarhet frågade mig: "Mamma, kan vi titta på Lyxfällan?" insåg jag att det gått för långt. Programmet kan hävda altruism och pedagogik så gott det vill, men vad det handlar om är lyteskomik och grogrund för självförhärligande hos tittaren, något som potentiellt skulle kunna resultera i en blogg där någon sprider sparpekpinnar runt om sig. 

Jag ska inte ens name-droppa mina favoritavsnitt för jag har lämnat det där bakom mig. Det jag istället gjorde var att gå över till utländskt tjack i form av A & E hoarders på Youtube. Det är en helt annan produkt, handlar inte om finansiellt missbruk utan om prylmissbruk, även om de ofta överlappar varandra. Eftersom det rörde sig om uteslutande amerikanska fallstudier kändes det som att jag distanserat mig och kunde åse debaclet som om jag tittade på Hollywoodfilm. 

Men efter att ha kört slut på alla hoardepisoder började jag fylla på med slumpvis valda videos av amerikanska tonårstjejer som städade sina rum. Det hela var förnedrande på så många plan. Jag, vuxen kvinna och trebarnsmor, ligga och slökolla på hur dessa flickeflarn rensade bland kubikmeter av kosmetika och tank tops, när jag i själva verket borde spela Alfapet med min man. 

Kulmen på den här perioden var när någon i läsarskaran tipsade om finska Aurikatariina som börjar sina episoder med: "Haj, I'm AURIkatariiina, and I deep clean peoples homes. For FREE!". Folk hör av sig till henne med sina hjärtskärande levnadsöden och bjuder in henne till sina hem där hon får röja runt med sina sponsrade städverktyg (bland annat tar hon ut ”the trashes”), inte sällan med skräckscenarios som tre års tomma kattmatspåsar eller städning av mer saneringskaraktär. Vissa avsnitt blir jag snudd på illamående av, men slutar jag titta? Nay!


Det var efter ett sällsynt ofräscht avsnitt av Aurikatariina jag började sondera marknaden efter en biprodukt, en som inte fick mig att vilja duscha efteråt. Det var då jag trillade på den japanska hemmafrun.

En oskyldig sökning på "Japanese declutter" fick mig att likt Alice trilla ner i ett veritabelt kaninhål. OMG. Jag visste sedan tidigare att japanska kvinnor lägger upp retligt elitistiska filmer på hur de tillreder lunchlådor till sina barn. Men att de därtill levererade någon sorts städporr i Mujimiljö hade jag ingen aning om.

Harmomommy är en referens, med två miljoner prenumeranter. Hon bor i förortsmiljö i ett hem som ser ut som taget ur Fumio Sasakis bok. Hon städar på riktigt en del rum som är helt tomma, med sin estetiskt fulländade träskyffel och diverse avancerad städteknologi. 


Ibland smyger hon in matlagningssegment, som när hon under ett par timmar svänger ihop en avancerad lördagslunch till sig, mannen och det välartade barnet bestående av falafel med arton tillbehör. Då scrollar jag framåt, för matflex är jag inte intresserad av. Jag vill se när hon bäddar futoner eller viker sina handdukar så snyggt att Mari Kondo hade knytit näven i fickan. 

En annan favorit är Namis liv, en vlogg om att vara ung kvinna på 24 kvadrat i Tokyo. Hon beskriver vad hon äter, hur hon klär sig och hur hennes olika rutiner ser ut, inklusive städning och ommöblering av det minimala rummet. 


Det här är ett nytt universum för mig som själv städar som en furie. Jag far fram, svettig och flåsig och river av skiten så snabbt jag kan. I Japan (eller på japanska Youtube) verkar städning vara något av en delikat ritual. Jag som gillar ASMR somnar nästan av de små rörelserna, de diskreta ljuden, det pyttiga och gulliga. 

Jag menar, Harmimommy kan lägga tjugo minuter på att rengöra sitt redan glänsande rostfria diskställ med någon form av pepparmyntsspray som hon försiktigt gnuggar in med en natursvamp i jutesnöre. Nami torkar sitt golv en till två gånger per dag med en engångstrasa hon sätter på en liten plattmopp och det här gör hon i en outfit som får mig att gråta avundsjuka Uniqlotårar. De är så förbannat stilrena och snygga när de städar så att det nästan gör ont. 

Ofta förekommer gulliga husdjur. Inte bara gulliga, de är supergulliga. Som Lucy. Vill man ha en sådan här hund eller vill man ha en sådan här hund? Men svara mig på detta, vad är det för platta som hunden besöker i badrummet när hon har städat klart? Jag får intrycket av att hunden kissar i badrummet?


Kvinnan i klippet ovan (Honeyjubu) är också den av japanerna jag följer som är mest förtjust i teknologi (alternativt den som knutit mest lukrativa sponsoravtal). OMG. Vad har hon inte en maskin för? Robotdammsugare, vanlig dammsugare med femton funktioner, ångdsammsugare, en grej att göra hål i plastmuggar för sticklingar med, vägghängd tandborststeriliserare, you name it. Trots att stor del av tekniken står framme ser ändå hennes hem ut som visningsrummet på Muji med ljust trä, vitt och naturdetaljer. Hon täcker till och med över lysknapparna på väggen med en sorts japanska små gardiner i linnetyg. What?

AAARGH jag kan inte sluta titta. Jag har ju sagt det förr, att jag en gång vill leva i en minimalsitetta med stark inspiration från butiker av typen Granit och Muji. De här kvinnorna, särskilt Nami, lever detta liv. Det är så småputtrigt, så värdigt. Så som hon (Nami) (åtminstone när hon filmar) förbereder helt fantastiska japanska måltider till sig själv efter att ha varit på marknaden och köpt fem sorters bladgrönt. Som hon pysslar med sin stretching, sina bad, sin garderob och sina små plantor. Jag vill ha!

Tittar du på japanska hemmafruar?

Mvh/
FruEfficientBadass

Att efterpacka - ett frugalt nöje

Ni kanske märker att jag försöker vinkla inlägg som inte har med sparande att göra som att de hade med sparande att göra? Det här inlägget handlar om att ta hand om sina resväskor efter semestern och mig veteligen har ingen någonsin sparat en krona på att så göra. Men det finns en frugal poäng även med detta bror:

1. Genom att, som vissa avarter av människor (looking at you Milla), låta den ouppackade väskan stå kvar i hallen veckor efter hemkomst är dåligt för ekonomin. Dels kan fukt förstöra kläderna och dels hittar du inte dina prylar vilket gör att du springer och köper nytt (just det, springer är vad du gör).

2. Genom att, som vissa praktexemplar av mänskligheten, vårda samtliga sina prylar som om vore de skötebarn, sparar du både pengar och får roligt på kuppen eftersom det är tillfredsställande att ta hand om sina saker, fråga en buddhist. 

Den här synen mötte mig i hallen i Hudik när jag kom hem från min husmorssemester i Stockholm. Man och barn hade visserligen packat upp sina väskor och lagt kläder i tvätten, men lämningarna var i kaos och stod i nedre hallen och blockerade vägen. Fjortonåringens väska hade, på grund av tre veckors omkringfarande i europeiska städer, en veritabel julgran av etiketter och till och med A4-ark hängande på sig.


Det ni ser är fyra resväskor i olika storlekar samt två uppsättningar så kallade "packpåsar" (kanske sommarens bästa köp, till språkresebarnen) samt två resenecessärer som går att hänga från krok. 

Vän av ordning noterar att det saknas en väska: Vi är ju fem. Det visade sig att äldsta barnet förvarar sin väska under sängen i vilken det stashas loppisfyndad köksutrustning till den hett efterlängtade hemifrånflytten om ett år: "Så kan jag bara ta väskan och rulla iväg".

Jag började med att klippa av lappar och ta ut väskorna på gräsmattan där jag vände dem upp och ner så att fnul och sand föll ut. Sen torkade jag ur dem med såpaspray och fibertrasa och lät dem torka i den intensiva augustisolen.


Eftersom vi bott på tvåstjärnigt i Paris finns skäl att misstänka hemdragande av vägglöss. Inte för att vi såg några där och det finns tydligen inte någon korrelation mellan stjärnor och förekomst av löss, men på något vis känns det bra att låta dem steka lite i solen. 

Medan väskorna solbadade sorterade jag upp pack-påsarna i två högar och torkade dem rena från guldfärgat kokosdoftande glitter och annat som härstammade från fjortisens veckor på Rivieran.



För dig som ännu ej upptäckt konceptet packpåsar så är idén att du packar i kategorier. Exempelvis större plagg i en påse, underkläder i en påse, skor i en påse, elektronik i en påse, smutstvätt i en påse, knark i en påse och på så sätt blir det en enkelt manöver att såväl packa upp på destinationen som att hitta det du söker. Du kan visserligen, så som jag gjort i alla år, lägga skor och smutstvätt i vanliga soppåsar men allvarligt talat, hur kul ä dä

Du har med packpåsarna också större möjlighet att Kondo-vika saker och liksom ställa dem upp i påsarna, så satisfying. Du blir garanterat mindre shoppingsugen på destinationen om du får plocka upp dina perfekt packade påsar i garderob och lådor. Faktum är att du inte ens behöver packa upp de enskilda påsarna, utan kan låta dem ligga som i små behållare under hela semestern.

 

Jag fick till och med plats med necessärerna i moderpåsen så detta blev slutresultattet: Ett färdigt kit att ta med sig för en familjemedlem med reseambitioner.


Ordningsfråga: Har man ännu kommit fram med ett nyord för nedan fenomen?


Off topic kanske, men jag älskar den här typen av...komprimerbara dockor. Kanske för att jag gillar att lägga saker i varandra för att spara plats. För det var precis vad jag gjorde med vår packutrustning. Jag lade necessärerna i den stora packpåsen tillsammans med de andra packpåsarna. Sen lade jag dessa enheter i den minsta kabinväskan som jag i sin tur la i en mellanstor kabinväska. Den andra mellanstora kabinväskan la jag i den stora resväskan och voilà.


Kaos till ordning, sådant jag gillar. Sen var det en lätt match att peta in de två väskorna i det förråd i vilket vi har vinterkläder på plan två. 

Hur hanterar du din packutrustning?

Mvh/
FruEfficientBadass