Tankar post-op

Jag överlevde som ni ser. Det hela var ett smärtfritt men rätt obehagligt ingrepp i syfte att eliminera den galopperande hjärtklappning jag dragits med sedan 20-årsåldern. Svensk sjukvård, fantastisk! Än gladare blev jag när jag kom hem och fick en räkning på 275 kronor för en heldagsvistelse på Karolinska. Det är ju typ vad man betalar för en dagens lunch med husets vin. Hur hade räkningen sett ut i USA? Fem hundra tusen? En miljon?

Att sjukvård är så dyr i USA har dels att göra med bristen på stora upphandlingar, att varje arbetsgivare går ut och shoppar själva i små batcher istället för den - kanske inte helt effektiva - men ändå storskaliga strukturen med svenska regioner. Men också för att läkare behöver dyra försäkringar för att klara sig vid stämningar. Överlag verkar det funka sådär. 

En amerikansk kollega, som bott i Sverige i många år, funderar på att flytta tillbaka men det är just sjukvårdsfrågan som avhåller honom. Han berättade skräckhistorier om folk som haft helförsäkringar men som ändå gått bet hos sitt försäkringsbolag eftersom ”just den däär läkaren som dök upp på operation täcks inte av vår försäkring”, ambulansresor för hundratusentals kronor osv.

Ni som följer den amerikanska FIRE-rörelsen vet att sjukvård är ett stort samtalsämne och bakgrunden till att ett FIRE-kapital verkar ligga på runt det dubbla mot vad vi pratar om i Sverige. MMM nämnde någon gång att han hittat en riktigt billig sådan (dock täckte den inte allt), för ”bara” åtta tusen i månaden. Jag anser att vi varje dag vi lämnar hemmet bör tacka vår lyckliga stjärna för att vi lever i Konungariket Sverige, i denna tid.

Som grädde på moset fick jag kallelse till mammografi. En riktigt stark årsstart för en hypokondriker: Genomlysning av hjärta OCH bröst, redan pyntat på skattesedeln. Leve Sverige!

Andra bra nyheter är de jag tog del av i tidningen Kollegas januarinummer (Unionens medlemstidning): Från och med första januari kan man pausa uttag av tjänstepension. 

"Det vanligaste skälet till att vilja pausa sina tjänstepensionsutbetalningar är att man börjat arbeta igen. För om du tar ut både lön och pension samtidigt riskerar den sammanlagda inkomsten att bli så hög att du behöver betala högre statlig skatt. Genom att pausa pensionsutbetalningarna jämnar du ut inkomsten över tid, vilket kan ge lägre skatt. Dessutom blir pensionsutbetalningarna lite högre när du aktiverar dem igen."

Detta är mycket goda nyheter för de i befolkningen som känner sig osugna på ett autobahn av yrkesliv fram till 67 (eller 70, 75). Som det ser ut i min prognos kan jag börja ta ut tjänstepension redan vid 55 och på så vis låta ISK:en vila ett tag. Om jag sen skulle trilla på ett jobb som lockar mig (studievägledare, så att jag kan smuggla in budskap om sparande till 15-åringar) (eller guide på pensionärsbussresor, gud så kul) pausar jag tjänstepensionen och jobbar mitt skift. 

En annan bra nyhet för den med ekonomisk oro i kroppen är att A-kassan från och med 1 oktober i år kommer att utgå enbart från inkomst, ej arbetad tid. Tidigare var man ju tvungen att ha jobbat ett år (tror jag?) för att få full ersättning. Dessutom höjs taket för den högsta ersättningen till 34 000 kronor i tolv månader istället för tidigare 33 000 kronor. 

Utöver dessa nyheter läser jag också att jobbskatteavdraget förstärks från och med i år vilket betyder mer i nettolön för de flesta. Detta tillfaller även pensionärer. 

Så idel positiva tankar från mig här, i skrivande stund under årets näst fattiga dag. 

Mvh
Fru Efficient Badass

Tankar pre-op

När ni läser detta är jag på väg in under knifven. Så om ni inte får något inlägg nästa vecka är det för att jag förblött. När jag säger till folk att jag ska göra ett ingrepp i hjärtat blir det ett väldigt ståhej, men faktum är att det är en väldigt odramatisk historia, tillika självvald och jag orkar inte ens beskriva skiten, googla ablation.

Så nu när ni är vakna tänkte jag berätta om tumultet som inträffade förra veckan. Jag såg brevbäraren lämna byggnaden och hoppades, naivt nog, på post. Det får man ju så sällan, särskilt om man saknar blankolån. Men idag, hurra, låg ett kuvert och väntade med den lockande titeln "Avi från Postnord". Å så spännande, tänkte jag, vad har jag nu fått? Jag blev emellertid mindre exalterad när jag såg att avsändaren var min hyresvärd och att försändelsen var rekommenderad. Det vill säga: Trubbel. 

Än mer nervös blev jag när det kuvert jag mottog hos mitt lokala ombud var helt platt, alltså innehållande enbart ett A4. Att få ett rekommenderat, platt kuvert av sin hyresvärd KAN inte vara goda nyheter och det var det heller inte. Det var ett brev titulerat "Störningar i boendet - anmodan att vidta rättelse enligt 25§ i hyreslagen". Jag fattade direkt vad det handlade om.

Prequel: Jag spenderade nyår i Dalarna. Tanken var att minstingen skulle med men när hon fattade att det bara vankades längdskidor bangade hon. Således var såväl 15- som 17-åring kvar i lägenheten själva, uppbackade på distans av sin far (det var mina veckor). Sjuttonåringen frågade om hon kunde få ha en liten fest för sina "närmsta vänner", lite som "en inflyttningsfest" lördagen före nyårsafton. Eftersom mitt hus är - trodde jag - så ljudtätt, gav jag henne efter en radda maningar ok. Dessutom skulle 15-åringen också vara hemma vilket, tänkte jag, skulle ligga som en sorts sordin över tillställningen eftersom hon är skvallerbytta bingbong (ej heller festprisse). 

Dagen efter festen pratade jag med 15-åringen som - not till protokollet - är oerhört dålig på att ljuga och enligt utsago hade det varit väldigt lugnt, "knappt en fest". Tydligen hade grannarna under haft en annan uppfattning. Så här lyder domen: "Hög musik, sång, höga röster både i lägenheten, på balkong och i trapphus samt dunsar i golvet". 

Sen en massa juridiskt lingo med andemeningen att om vi inte omedelbart upphör med störningarna riskerar vi såväl kontrakt som kötid. Alltså: Mina 40 år i kö raderas och min exitbiljett till friheten (hyresrätt) brinner inne. PA-NI-KEN. 

Jag hämtade ut brevet onsdag kväll, så jag kunde inte ringa hyresvärden för mer utförlig info om vad detta innebar. Så jag gjorde vad varje neurotisk person gör: Var vaken hela natten och planerade för en flytt. För om jag bor i bostadsrätt kan jag inte bli vräkt (lika lätt) och skyddar på så vis min heliga kötid, en kötid jag får nyttja när odågan flyttat hemifrån. Så kom det sig att jag redan onsdag kväll hade kontakt med två olika mäklare och hade bokat in en privatvisning hos en av dem efterföljande dag. 

Det här är inte en historia om hur jag missköter mitt hyreskontrakt. Ej heller en historia om hur man blidkar en fastighetsförvaltare - vilket skedde redan morgonen efter varefter problemet var löst. Det är en historia om hur snabbt saker kan ändras. Nu visade sig min hyresvärd ganska blasé inför det inträffade. Hen verkade nästan svänga till mitt försvar under andra halvtimmen av vårt samtal (det var många nerver som behövde lugnas, hos mig alltså) och menade att "man ju faktiskt har rätt att ha fest en lördag" samt att det rekommenderade brevet var standardförfarande och inget jag behövde ta så allvarligt. 

Aaargh jag har dåligt fokus (fortfarande lite uppjagad av det inträffade): Historien belyser alltså hur fort det svänger i hockey. Jag hade fram tills på onsdag eftermiddag en tydlig bild av hur mitt finansiella liv skulle rulla vidare nästkommande år. Det vill säga: Betala hög hyra men låta ISK:en puttra på. En högst sannolikt framgångsrik strategi då räntan ligger på strax över tre procent och genomsnittlig börsavkastning på runt nio. 

Men så på en minut ändrades förutsättningarna. Jag kanske behövde slakta ISK om inte helt så i princip. För något så banalt som en hord 17-åringar som dansar Tiktokdans på fel grannes tak. Det förvånar mig också att jag, mina snart 50 år till trots - är så dålig på att hantera dessa situationer. Det jag gjorde var barnsligt. Hålla på att reka nya lägenheter, innan jag ens talat med fastighetsbolaget eller grannen. Ännu barnsligare var att jag avbokade mäklarmötet med en lögn om att jag redan signerat annat boende. Jag borde kanske omyndigförklaras. 

Men nu, i kölvattnet av det inträffade, är jag så oerhört glad och tacksam för min situation. ISK:en får ligga kvar orörd, jag slipper genomgå traumat flytt och den lägenhet jag ibland raljerat över varandes institutionstrist känns nu som ett shangri-la. Så inget ont som inte har något gott med sig. Lite existentiell hotbild och sen uppskattar man sitt utgångsläge likt inget annat. 

Har du fått din existens hotad på sistone?

Mvh
FruEfficientBadass

Boktips och antiboktips

Jag har de senaste veckorna fått en del frågor om mina böcker, var de finns att köpa etc. Jag har nämnt det på bloggen vid ett par tillfällen men det är lätt att missa: Jag har strypt bokförsäljningen sedan ett år och två veckor. Varför? Korta svaret: Orkade inte med den mentala pressen av att redovisa moms, deklarera etc. eftersom jag har dåligt självförtroende vis-a-vis just Skatteverket. 

Dessutom var jag tvungen att proaktivt betala in flera tusen i preliminärskatt varje månad, vilket inte skulle regleras förrän vid nästa deklaration. Går säkert att bestrida men orka, som kidsen säger. Ni får sondera andrahandsmarknaden eller i god frugal anda byta böcker i communityn. Nu två bokkommentarer:

Jag fick ett läsartips för ett tag sedan nämligen boktiteln ”Die With Zero” av Bill Perkins. 


Låt mig sammanfatta boken i två punkter:

1. Se till att göra av med alla pengar innan du dör.

2. Se till att göra det medan du är frisk nog att kunna nyttja dem.

Det är nästan beundransvärt hur författaren lyckas koka ihop en hel bok på temat när poängen går fram redan i inledningen. Ett par intressanta tankar hade den dock, exempelvis snittåldern för arv i USA. Eftersom jag lämnat tillbaka boken svingar jag ur huvet, men det var någonstans runt 60 år. Deppigt, eftersom vid 60 har man i regel inte jättestor nytta av ett arv. 

Det är väl vid 30, i samband med familjebildning och bostadsköp man behöver deg. Så tänker jag gentemot mina barn i alla fall. De kan fetglömma stora donationer på myndighetsdagen (a.k.a. peak dumhet). Men den dagen de kommit igång med fasta inkomster och mer mogna hjärnor, tänker jag vid första lämpliga tillfälle pytsa över större belopp till bostadsköp. Jag tippar att detta kommer att infalla runt 27-30 års ålder. Kom gärna med era tankar i kommentatorsfältet. 

Bok nummer två jag vill tala om är Frida Ramstedts bok ”Handbok i möblering”. Jag har ju mången gång sjungit föregångarens (”Handbok i inredning och styling”) lov och hade rimligt höga förväntningar. 


Jag hade nog väntat mig en ”handbok i möblering”. D.v.s. hur man kan vrida och vända på möbler i ett rum för att skapa funktion och harmoni. Hur tänka med olika rumstyper, smarta knep för att skapa rymd och olika funktioner i öppen planlösning osv. Detta är inte huvudtemat i denna bok, även om man i stickspår kan få lite användbar info av typen "Ett matbord bör stå 70 cm från väggen". Det här är snarare en bok om möbler. Faktum är att den borde heta "En bok om möbler". Om man vill veta hur en resårmadrass är uppbyggd, eller vilka olika materialslag som kan utgöra ett matbord, då är detta boken för dig. Vad hade jag då velat ha?

Det här är min dröm, hör upp: En bok där en pragmatisk inredare besöker ett mängd svenne banan-hem i befintligt skick. Förebilder tas. Därefter får inredaren fria händer att skapa med det som finns på plats. 

Det vill säga: Rensning, förflyttning av möbler, mattor, tavlor osv. mellan olika rum. Mindre renoveringar av typen ommålning väggar eller nyköp krukväxter eller en gardin. Men målsättningen är att det ska ske till minsta möjliga kostnad. Kanske avyttras möbler och prylar så att projektet går plus minus noll. Riklig bilddokumentation genom varje projekt, givetvis i färg. Detta vill jag ha. Ska det vara så svårt?

OT: Nu vill jag efterlysa skönlitterära boktips. Jag nämnde nog förra året att jag hade storstilade planer på att få småttingarna, fokus 17-åringen, att läsa. Jag skriver inte "läsa mer" eftersom hon inte läste något överhuvudtaget. Målet var att hon då och då skulle ertappas med en bok i hand. Dealen var att jag sponsrar alla bokköp, helst pocket. Men ny bok får inte införskaffas förrän den förra är utläst, såvida de inte kan bevisa att boken är oläsbar.

Efter några misslyckade försök trillade hon på "Jävla karlar" av Andrev Walden och det var en succé. Hon läste ut den på en vecka vilket är någon form av personbästa. Nu letar hon efter en bok som "är som Jävla karlar”. Jag har lagt in "Egenmäktigt förfarande" av Lena Andersson på hennes bord eftersom den är relationstung men kort.

Nu ber jag er om råd: Vad mer kan man lassa i händerna på en svårflirtad 17-åring? Hon går inte igång på ”ungdomslitteratur” av typen ”Cirkeln”, ej heller chic lit av typen Hoover. Det vara riktig vuxenlitteratur men gärna kort, om relationer och med lite driv, kalla det bladvändare. STORT tacksam för era tips.

Mvh

FruEfficientBadass

Gröna växter = hygge

Jag var tvungen att dela upp mina skriverier om hygge på två eftersom jag ville fördjupa mig i ämnet krukväxter. Att skapa ett inbjudande hem inbegriper i de flesta fall att ha levande växter. På samma sätt kan man säga att konstväxter och torkade växter bidrar till motsatsen, särskilt om de är dammiga och solblekta. Burr. 

Vissa plantor anses vara bättre luftrenare än andra, exempelvis fikus, ormbunke och ampellilja. 

Fönsterfikus (även fiolfikus är fin)


Ampellilja (finns även som hängväxt)

Spjutbräken (jag kallar den ormbunke)

Jag vill med bestämdhet minnas att jag även sett fredskalla som en sådan växt. 



Poängen är att du ska ha krukväxter och då hellre ett fåtal som mår bra än ett stort antal som mår halvbra. Själv är jag förtjust i mina doftpelargoner stylisten uppmanade oss att köpa inför lägenhetsvisningen. De slukar förvisso vatten, så ingenting för dig som är dålig på att vattna. Men de älskar ljuset i min lägenhet och gnuggar man fingrarna mot bladen och drar in doften blir man på gott humör.


Själv har jag under hösten haft stora problem med blomflugor. Troligtvis för att jag övervattnat. Djupt gröna växter behöver torka ut ibland, men där gick jag ängsligt bet. Om även du drabbas är knepet att hälla äppelcidervinäger i en kopp med vatten och addera en droppe diskmedel. Blomflugorna dras till den ruttnande doften av vinägern men när de dyker ner i göttigheten gör diskmedlet att det saknas ytspänning och då drunknar de.

En av fem dödsfällor

Nu ett annat problem jag hoppas att ni kan hjälpa mig med. Jag har två fina trädliknande växter som heter Paraplyaralia. Även dessa införskaffades inför homestylingen. Den ena mår bra och mitt enda problem med den är att jag ibland måste klippa av nya blad eftersom den annars förlorar sin fina, tuktade form. Den andra däremot har under hösten börjat tappa blad. 


Det började med att jag inför flytten duschade de båda enligt min gamla metod: Ställ växterna i dusch/badkar och skölj hastigt av dem med svalljummet vatten. Låt därefter duschen stå på i fem minuter (ej direkt på plantorna utan vid sidan av), stäng av och låt växterna stå och götta sig i fukten i minst en kvart (gärna längre). I regel svarar växter positivt på denna behandling men sorgebarnet till höger ovan utvecklade de kommande veckorna ett kladd. Det var som att bladen svettades en trög, klistrig svett som dessutom kletade av sig på fönsterbrädet och fönstret. 

Notera att växten till vänster fortsatte precis som vanligt och det var detta som förbryllade mig. En växtkunnig i min närhet sa att det kan vara bladlöss och att jag måste göra mig av med båda växterna för att undvika full blown contamination. Det som hindrade mig var det faktum att den högra växten, efter det att den fällt en bladkrona, skickade ut små späda skott av nya bladkronor.

Syns dåligt, men i mitten av bilden, litet skott

Jag rådfrågade då min florist tillika vän och hon sa att jag skulle blanda lika delar vatten och grönsåpa och spraya bladen med. I skrivande stund den 16 december gjorde jag detta för några dagar sedan och döm om min förvåning om det verkar funka. Jag hoppas jag hinner uppdatera denna text inför publicering i januari för jag förstår att ni är sjukt spända på utfallet. Men oavsett: Är det någon av er som erfarit detta att växter börjar avge kladd på bladen?

Nu blev det här mer en fråga doktorn än hygge-analys. Tips mottages tacksamt. Vad har du för favoriter bland krukväxter?

Mvh
FruEfficientBadass