En nyårskaramell?

Jag kunde inte avhålla mig från lite framtidstro så här i elfte timmen och ni ska veta att jag verkligen försökt knipa i år, året vi alla enats om är skitåret över alla skitår. Men så fick jag en artikel skickad till mig från min konstnärliga ledare och sen ytterligare en och blev därför tvungen att lätta på trycket inför min slasktratt, a.k.a. er. Jag är medveten om att saker blivit sämre i år: corona och följdeffekter därav. Men världen har inte slungats tillbaka till 1800-talet och det var överlag inte bättre ”förr” (vad nu det betyder, 1964?). Jag försöker att balansera två tankar i huvudet samtidigt: Saker kan förbättras OCH vi har nått framsteg som förtjänar att lyftas. Framstegen sker emellertid inte med samma buller och bång som katastroferna och blir därmed mindre klickvänliga. Så, här kommer den, min optimistiska nyårsspya (nåväl, de första punkterna är kanske inte direkt optimistiska, men väl komparativa i en [mediavärld] som gärna använder pejorativa superlativ):

• Om Covid-19 hade varit lika dödligt som spanska sjukan skulle antalet döda, mätt i vår befolkningsstorlek av idag, varit i storleksordningen 200-400 miljoner (Covid-19: 1,7 miljoner än så länge, visserligen still counting). 
• Världsekonomin har under året tappat uppskattningsvis runt 4,2 procent vilket slagits upp stort i media. Detta trots att det handlar om en återgång till nivåerna vi hade 2017 och då hade vi det ju rätt drägligt, det var åtminstone ”förr”.
• Det uppskattas att runt 88 miljoner människor kastats tillbaka i extrem fattigdom på grund av pandemin. Det innebär att drygt 9 procent av jordens befolkning nu lever i extrem fattigdom. Det är samma nivå som 2017. Och 2017 var den extrema fattigdomen bara en tredjedel av motsvarande siffra 1990, trots att världens befolkning under den här tidsperioden ökat med 2,6 miljarder. 

Antalet i extrem fattigdom gick från 36% år 1990 till 9,1% år 2020, trots 50% fler på jorden

• Enligt en artikel i the Lancet befarar man en ökad barnadödlighet (<5 år) på närmare en halv miljon i år på grund av pandemirelaterat sjukvårdstrubbel. Men bara tre år i världshistorien har vi haft lägre barnadödlighet än i år och det var 2017, 2018 och 2019. Sju miljoner färre barn dör i år jämfört med 1990 och detta trots att jordens befolkning ökat med 50% sedan dess.
• Det tog mänskligheten 3 000 år att utveckla ett vaccin mot polio och smittkoppor. Moderna designade ett vaccin mot Covid-19 på två dagar. 
• På tal om polio så utrotade sjukdomen under året som gått i Afrika och det har även gjorts stora framsteg på malariafronten.
• I mars botades en brittisk patient från AIDS vilket är andra gången i världshistorien det lyckats.

Två citat från artiklarna:

“The trends that really form and shape the lives of the future generation are things that never show up in the news.” Ett citat jag kan skriva under på efter ett års journalistiskt värv. Saknas Åfanism (du ska tänka "Å fan!" vid konsumtion av en nyhet), aktualitet (det ska ha hänt nyligen) eller konflikt (någon är sur på någon för något) är sannolikheten liten att du kommer att läsa om det i dagligmedia.

"2020 might not be the best year ever, but it is certainly, as Tony Morley puts it, 'the best year to survive the plague'."

Jag sökte för övrigt på "Corona" och "Covid-19" i artikeldatabasen Retriever och fick i år 2 571 812 svenska träffar. En sjukdom som intresserar mig förutom corona är tuberkulos, eftersom den årligen tar död på runt 1,4 miljoner (jmfr. covid-19 YTD 1,7 miljoner). I de svenska sökresultaten finner jag knappt 1 000 artikelträffar på tuberkulos för 2018 respektive 2019. Om mediatäckningen skulle spegla en sjukdoms globala dödlighet skulle alltså antalet svenska träffar på tuberkulos legat på runt 1 800 000 fler per år. Varför så inte är fallet är inte ett mysterium. Sjukdomen saknar allt som heter nyhetsvärde: Den är gammal som gatan, smyger sig på sina offer som kan få leva med sjukdomen i åratal innan den upptäcks. Tuberkulos tar sakta och odramatiskt död på dem som får det och de som drabbas är primärt redan sjuka, fattiga och barn i länder långt borta. Och med hög barnadödlighet föds fler barn och färre får utbildning och vård och den onda cirkeln fortsätter. Dessutom kan tuberkulos, varandes luftburet, mycket väl bli nästa globala pandemi.

Till skillnad från corona finns inget vaccin utan behandling bygger på medicinering. Eftersom sjukdomen tenderar att bli resistent krävs kontinuerlig forskning för att ta fram fungerande preparat. Ett annat fokusområde är att få fram läkemedel som är enkla för barn att ta eftersom de idag måste få i sig stora, illasmakande tabletter framtagna för vuxna. Det positiva är att man med relativt små medel kan göra stor skillnad varför Copenhagen consensus center lagt just tuberkulos i toppen av åtgärder med hög ROI:

"The economic case for investment in tuberculosis (TB) control is compelling; treatment is low cost and highly effective, and on average may give an individual in the middle of their productive life around 20 additional years of life".

Jag är ingen expert på välgörenhet, men min man har vissa insikter efter flera år i ideell sektor. Är det något jag lärt mig så är det att hitta organisationer som inte ägnar sig så mycket åt marknadsföring. Såväl värvning som eftermarknad (tänk "folk som approcherar dig på stan med block i hand" respektive "organisationer som skickar brev hem till dig och ber om uppföljande gåva") kannabaliserar på ditt givande och ibland kan det dröja flera år innan ditt bidrag hamnar på plus. Problemet när du inte ägnar dig åt marknadsföring är att du då hamnar i skymundan av jättarna, varför jag vurmar för en doldis - TB Alliance. Jag har givit ett engångsbelopp varje år i december och jag får inte ens ett tack på mailen. Transaktionen tar en minut och sen är vi klara med varandra. Jag ser för mitt inre hur pengarna swoshar in på ett lab någonstans (det är åtminstone vad jag väljer att tro).

Min nyårsönskan är denna: Har du några tior att avvara från din föredömligt strikta budget, gå in på denna sida och gör en engångsöverföring. Om alla ni som läser skulle donera 5 dollar (runt 40 kronor) har vi tillsammans donerat runt 100 000 kr till tuberkulosforskningen och vore inte det ett lämpligt sätt att avrunda det här året?

Med det sagt skickar jag en förhoppning om ett gott 2021 till dig, din familj och ditt ISK. 

Mvh/
FruEfficientBadass

Butch-FI

Som ett led i min Business Continuity Plan (d.v.s. min plan att inte vara beroende av heltidsarbete eller, om jag ska vara ärlig, arbete) satt jag för ett tag sedan och räknade på hur länge jag kan leva på kontantreserven innan jag behöver ta av investeringarna. I denna kalkyl räknar jag med att det varje månad trillar in ett barnbidrag som efter avdrag månadspengar landar på 2 800 kr för min räkning samt 5000 från "bostadskontot", det vill säga det konto där hyresintäkterna från vår nuvarande uthyrning ligger och skvalpar, utan ränta hu.* 

Men häng inte upp er på det nu, poängen är att jag de närmaste åren bara behöver ta runt 4000 från den egna kontantreserven varje månad för att komma upp i det belopp jag behöver för att betala mina levnadsomkostnader som ligger på runt 12 000 kr. Tidigare har jag räknat med 15 000 kr i åtgång varje månad men eftersom min man betalar nästan all mat sen flytten upp till landet behöver jag inte lika mycket.

Jag räknar med att bostadskontot i kombination med kontantreserven kommer att räcka i drygt fyra år. Förhoppningsvis blir inte åren som kommer apokalyps och depression utan sammantaget okej börsår. Det betyder att börsplacerat kommer att hinna växa till sig rätt bra och om jag stretchar 4%-regeln till en egen 8%-regel (eftersom 4%-regeln inte räknar med pension, framtida bostadsförsäljningar etc) kan jag om fyra år, när kontanterna är slut, tillåta mig att ta ut ett månatligt belopp från ISK:en på, TADA: 12 000 kronor. Vilket tajmar avslut barnbidrag ganska väl. 

Men detta är inte poängen med inlägget. Poängen är att jag i samband med den här kalkylen gick och funderade hemma kring det faktum att jag gått från att få in runt 34 000 på kontot den 25:e till att nu planera för månadstillskott på 12 000 kronor och ett tag fick jag panik. Hur är detta ens möjligt? Jag måste ha räknat fel någonstans, jag måste ha glömt någon budgetpost. Hur kan mitt liv ha blivit så billigt?

Men så kom jag till sans igen. Det hela var enkelt. Jag har helt enkelt levt på 12 000 kronor de senaste fem och ett halvt åren (okej 15 000 kronor i månaden, på den tiden jag handlade nästan all mat). Skillnaden är att jag höstade in överskottet i ISK:en. Min hjärna har alltså inte känt av de här 34 000 kronorna sedan april 2015, månaden innan jag trillade in på MMM. De har bara varit siffror i ett kalkylark. Självklarheter, naturligtvis. Men det slog mig än en gång hur magisk resan mot FI är för:

1) Genom att lära dig att leva på en liten del av lönen vaccinerar du dig mot privatekonomisk panik vid A-kassa, sjuk- eller föräldrapenning, eftersom du redan lever på motsvarande belopp. 

2) Detta vaccinationsprogram verkar på flera nivåer:

- En nivå av beteendeförändringar i syfte att få ner omkostnader vilket gör dig motståndskraftig mot livets ekonomiska motgångar i största allmänhet. Konsumentkrediter betas av och tas aldrig åter eftersom du från och med betalar alla inköp kontant (undantag om du samlar poäng på ett kreditkort, men då betalar du hela kreditkortsräkningen varje månad).

- En ytterligare nivå av trygghet i tidigare nämnda ”sjukpenningnivå på utgifter”. 

- Sen ytterligare ett lager: Skulle du bli utförsäkrad har du genom punkt ett ovan byggt upp en egen liten försäkringsbyrå, en instans bemannad av den trevligaste och mest pålitliga person du känner: Dig själv! Glöm telefonköer, obekväma möten, blanketter och regelverk. Du behöver bara logga in på internetbanken och ge dig själv ett uttag vid behov. 

I förlängningen är det möjligt att leva på din privata försäkring a.k.a. pengamaskinen för evigt. Men det är viktigt att förstå att även den första nivån av trygghet (neddragna kostnader) leder till nästan omedelbar mental lättnad. Du vet att du klarar dig med mindre och att du kan tackla en oväntad utgift utan sms-lån.  

Frihetslängtare eller bara vanlig svenne banan med en över snittet stark önskan att inte bli stående med skägget i brevlådan, denna metodus är att rekommendera för ALLA. Vilken metod? ”Butch-FI", en term jag kom på precis nu. Under ett år bara SLAKTAR du dina utgifter enligt de steg jag nämner i flik "Topp 10 spartips". Lägg undan överflödet i ISK:en och vid ingången av 2022 återgår du till ditt tidigare liv.** Det är fullt görbart! Med skillnaden att du nu har en buffert som ligger där som en krockkudde närhelst du behöver den. 

Kanske blir 2021 året du som precis hittat till sparbloggosfären blir Butch-FI? Fundera på det åtminstone. Ingen förväntar sig att du dyker upp på ett kontor i dyra kläder. Uteluncher är ett icke-alternativ liksom all form av lokal. Den stora utgiftsposten resor kommer nog inte att vara aktuell på ett tag och om du bara kan hålla dig undan renoveringshets så är förutsättningarna för ett grymt sparår optimala. Oavsett var du lägger ribban önskar jag ditt stort lycka till. 

Mvh/
FruEfficientBadass

* Beror delvis på att vi ännu inte deklarerat och skattat för årets eller nästa års uthyrning. Kanske flyttar vi över dem till "Collector-kontot med usel ränta" på Avanza när detta är klart.

** Inte för att jag tror att du kommer att göra det. Butch-FI är instegsprodukten till tung FIRE. 

Ordning och reda pengar på fredag

Jag är som ni säkert noterat en anhängare av konceptet "ordning och reda". Jag försöker också att få mina barn att bli anhängare av konceptet "ordning och reda" med skiftande resultat. Minstingen och storingen är hyfsat formbara, det räcker med ett uppmuntrande ord då och då för att de ska rätta sig i ledet. Visst, det finns förbättringsområden även där. Exempelvis är småttingen dålig på att sortera in sin tvätt, men då ger jag henne ett affirmationskort så brukar det lösa sig.

Trettonåringen har varit min hårdaste nöt att knäcka. Här har jag varit tvungen att ta till det mest effektiva verktyget i lådan, åtminstone när man ska approchera en trettonåring nämligen pengar. Hon får den riktlinjemässiga månadslönen på 300 kronor, men om hon varje morgon bäddar sängen och hänger upp alla kläder på sin klädstång har hon chans att få ytterligare 100 kronor. 

Hvad? De borde städa utan ekonomiska incitament? HAR du ens en trettonåring? I så fall hade du likt jag kunnat bevittna den überjuvliga transitionen från "Men GUUU, det är MITT RUM, jag bestämmer själv över mitt RUUUUUUUM" till den räddhågsna minen hos en pengasugen unge som kommer hem från skolan med gråten i halsen och snyftar "Förlåt mamma, jag städade inte undan mina kläder imorse, jag gör det nu jag lovar...". Mohihaha. 

Så status är som följer: Samtliga barn bäddar dagligen sina sängar och ser till att smutstvätt hamnar i tvättkorgen samt att övriga kläder är upphängda på respektive stång. De sorterar in tvätt och de byter ibland (inte alltid) lakan. Ibland dammsuger de och det har hänt vid ett tillfälle att trettonåringen våttorkat golvet, men det var lite av en övernaturlig upplevelse. Lägger jag ribban för högt/lågt? Vet inte, men jag tycker att ribban ligger på den nivå som jag anser tillfredsställande, vilket är tillräckligt för mig. 

Ibland går jag in och storstädar, som ni som följer mig på Instagram kan se. Som en fredagsförmiddag i mitten av november då trettonåringen, liksom i förbigående på morgonen, nämner att hon ska ha tre (3) vänner på övernattning samma dag. När rummet inför övernattningen såg ut så här...

...krävs en intervention från högre makt, det vill säga mig. En av de övernattande barnens pappa är snut med så kallad anmälningsplikt så vi vill ogärna sprida rykten om att trettonåringen bor i en opiumhåla och inom loppet av en halvtimme jackade jag upp rummet till...om inte hotellstandard så Air BnB-standard.

Varför denna utvikning i ordning undrar kanske vän av ordning, d.v.s. du. Jo, jag tror nämligen att det finns en klockren korrelation mellan ett visst mått av ordning* och ekonomisk frihet. Varför? 

1. Om du har ordning och rutiner i din vardag frigör du en massa utrymme i din hjärna du kan använda till annat. Exempelvis till att fundera över din privatekonomi, läsa på om investeringar, planera för framtiden, klura på möjliga besparingar, ordna din ekonomi rent praktiskt genom att renodla konton och göra dig av med kort du inte behöver, starta upp ISK:ar etc.

2. Om du har ordning på dina prylar minskar risken för att de kommer bort. Jag tänker på en passage i Lean@Home där författaren beskriver hur de gång på gång får köpa nya gympakläder till barnen eftersom de andra drunknat i den överfulla hallen/tvättstugan/okänt annat utrymme. 

3. Om du har ordning på ditt hem trivs du sannolikt bättre i det och behöver inte ligga och slösurfa på Mio.se på kvällarna i jakt på "den perfekta förvaringen", "det stilistiskt fulländade hemmet" etc. eftersom du redan har acceptabel standard som det är.

4. Om du har ordning på dina prylar behöver du inte få panik i blick vid ett spontanbesök, alternativt komma med ekonomiskt usla alternativ som "Vi kan väl ta ett restaurangbesök istället?". Nej, med ordning hemmavid är du När Som Helst Redo att ta emot Vem Som Helst. 

5. Sist men inte minst en mer fluffig punkt och det är att jag tror att ordning och reda i vardagen, av typen att bädda sin säng, är bra för självkänslan. Ja, du hörde rätt. Och det är inte bara jag som säger det:

"As it turns out, making your bed can actually make you happier and more productive. A recent survey from OnePoll and Sleepopolis found that people who make their beds on the regular tend to be morning people who wake up without an alarm. They also trend toward being adventurous, social, confident, and high maintenance." (Bustle)

Så när folk (folk = en f.d. chef på genomresa) fnissar lite generat när de hittar lappar på mina barns sängar där jag påminner dem om vad som står på spel om jag hittar sängen i samma skick även nästa dag, frågar jag: Anser du att det är bättre att de INTE bäddar sina sängar och därmed avstår från ökad möjlighet till kreativitet, äventyrlighet, social interaktion och självförtroende? Va? Vavavava?

Bäddar dina eventuella barn sina sängar? Gör du?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Observera att jag säger "ett visst mått" för jag är även stor fan av kreativt kaos, åtminstone under ett arbetspass, ett projekt etc. Men man kan nästan alltid vara kreativ utan att behöva lägga alla sina kläder på golvet eller behöva krypa ner i en obäddad säng på kvällen...hulk...guap... (sorry fick kväljningar vid tanken).

Dags att investera

Så sa en gammal kollega till mig för ett tag sedan. Han är gammal kollega på två vis - dels jobbade vi tillsammans tidigt 10-tal, dels är han i svenne-banan-pensionsålder. Han har precis avslutat en bodelning i samband med skilsmässa och var nu nöjd över att kunna överblicka sina tillgångar. Till saken är att han tjänat in rätt fett med tjänstepension genom åren (och därtill förhandlat sig till diverse blodiga avgångsvederlag) så det går ingen nöd på honom direkt. Särskilt inte då han är en man med extremt små behov, bara han får vara med sina söner och åka på fjällfiske då och då är han nöjd med sakernas tillstånd. 

Det var bara lite lustigt att när han sa så till mig: "Nu letar jag efter nästa investering", så glömde jag bort att jag talade med en vanlig samhällsmedborgare och väntade mig en givande stund bollandes värdepapper. Jag såg fram emot att få en senior medmänniskas syn på hur man tänker kring aktier och risk vid 65, hur han viktar mellan aktier och räntor, hur mycket har han i petit-cashen etc. Men nej, när min gamla kollega pratade investeringar pratade han såklart svenne-bananska:

"Jag tänkte låta bygga en carport på landet". 

Missförstå mig inte. Jag har inget personligt emot carports. Men någon investering är det inte. ÄR DET INTE. 

Nu kan en ju tycka att det inte spelar så stor roll i sammanhanget. Han är 65 år och kommer inom ett år eller två börja lyfta sin värstingpension. Han kan göra vad tusan han vill med sina pengar, det hade inte gjort så stor skillnad även om han började nu givet den korta sparhorisonten. Skulle han börjat när vi först träffades, runt 2010, hade det varit en annan femma. Om han då, pre skilsmässa, passat på att lägga in en 15'/månad i en indexfond (fullt görbart, han tjänade bra) hade han...haft ännu mer pengar att ge sin fru vid bodelningen. Men hade även HON lagt in deg hade de båda kunnat skatta sig lyckliga. 

Det fick mig att fundera - inte helt originellt - på detta med ränta-på-ränta. Hur fantastiskt väl den gifter sig med tiden. Scrolla vidare om du är less på tanken, för här kommer inget nytt. Men det bara slog mig på en skogspromenad förra veckan, att även om jag naggar av mitt börsplacerade kapital under några år nu men vinnlägger mig om att låta en mille ligga kvar i ISK:en under resten av mitt liv (estimerad livslängd 84 år) kommer jag att kunna testamentera i runda slängar 16 miljoner till mina barn. Detta eftersom börsen historiskt, inklusive dippar i samband med börskrascher, världskrig och andra black swan events, mer än fördubblat sitt värde var tionde år.

Det här vet ni ju redan. Jag var bara tvungen att återanknyta till detta fantastiska faktum. Om min gamla kollega gjort slag i saken och under milleniets början ägnat sin ekonomi åtminstone hälften av den uppmärksamhet att ägnade sina övriga "investeringar" (han har ett solitt track record av att kontinuerligt låta sitt överskott gå in i olika husrenoveringar i ett hus som nu, hélas, såldes till underpris i samband med den brådstörtade skilsmässan) hade han varit miljonär idag. 

Nu verkar det inte störa honom att ha låg soliditet, han äter mest sill och potäter. Och som sagt, han har en bra pension på ingång. Efter min dragning om hur han genast måste göra slut med Max Mathiesens 2,25%-investeringar och börja spara i indexfonder kunde jag nästan höra hur han checkade ut ur vårt mobilsamtal. "Vet du", sa han, "De absolut bästa investeringarna jag gjort i mitt liv är när jag renoverat lantstället." 

Jag tvingas inse att alla inte tänker som jag. För honom ÄR det nog så, eftersom lantstället nu är hans fasta punkt i tillvaron och det ställe där han nog kommer att bosätta sig när barnen är utflugna. Och då är carport en helt rimlig prioritering. Har du folk omkring dig som ser renoveringar och byggen i olika form som investeringar? Är du en själv?

Mvh/
FruEfficientBadass

Frugalt kroppsvårdstips: Torrborstning

Ah, dan före dan, vad passar bättre än ett old school skönhetsknep nämligen torrborstning? Ni kanske undrar varför jag går och tänker på sånt här dagen före julafton och svaret är: Det gör jag inte. Jag tänkte på det fredagen den 13 november och eftersom jag ligger lite före med inläggsmattan är detta vad ni får. 

Vad är det? En gammeldagsmetod som går ut på att med grov borste (av typen skurborste) exfoliera döda hudceller på kroppen.

Varför? För att få babylen hud utan att köpa produkter av nedan slag:

Susanne Kaufmann Körperpeeling 183€ (nedsatt från 304€)

En skurborste av det slag jag skaffade, som synes på bilden nedan, är av märket Skona och kostade 35 kronor på ICA Maxi. Du behöver också en kroppsolja av något slag. Behöver och behöver, förresten, det behöver du inte alls. Men det adderar ett extra värde om du har det. Jag använder efter torrborstning den urlyxiga Nuxe-oljan någon av er tipsade om, men ni kan lika gärna använda vilken köksolja som helst av typen kokos, raps, oliv eller mandel.

Jag har tidigare testat torrborstning men slutat eftersom jag tyckte det var tradigt. Jag hade nämligen läst någonstans att man ska gå över kroppen med borsten "i cirklande rörelser, i riktning mot hjärtat". Det tog en evighet att cirkla över kroppen och jag blev alltid förvirrad kring hjärtats placering. Om du exempelvis borstar din vänstra armbåge, åt vilket håll ska du rotera borsten så att rörelserna går i riktning mot hjärtat? Och sen ska du byta sida och då blir det tvärt om och ungefär där ledsnade jag och lade av. 

MEN så såg jag ett par filmer på YouTube som förklarade att man inte alls behöver cirkla någonting, det räcker med att försiktigt dra borsten nedifrån och upp (upp till hjärtnivå) och sen uppifrån och ner (på det som är över hjärtat vilket är typ ansiktet och där ska då ändå inte torrborsta så det är en ickefråga). Jag såg bland annat denna film:

Hon verkar ha en mjukare borste än den jag har och jag antar att det är en smaksak, men jag tycker att skurborsten funkar bra om man inte pressar för hårt utan mer "sopar" på huden. Jag undviker områden med tunn hud av typen insidan av underarmarna och på bröstkorgen, men kör järnet på sidan av låren, som om vore de en knölig bakpotatis (en inte helt oäven liknelse). Jag personligen drar tre gånger på varje ställe och när jag gått igenom hela kroppen, vilket tar uppskattningsvis två minuter, tar jag om på några av mina rough areas så att jag blir sådär basturöd. Processen i sin helhet tar alltså tre minuter.

Efter duschen rekommenderar YouTube att man ska "badda sig torr" vilket jag inte alls förstår vitsen med. Jag torkar mig som vanligt men applicerar oljan direkt efter, eftersom något fuktig hud tar upp oljan bättre (säger vetenskapen ifrågasätt mig inte). 

Känslan, alltså känslan! Om du någon gång blivit skrubbad på hamam förstår du ungefär hur det känns. Det liksom pirrar och sticker (behagligt) i hela kroppen. Nu har jag bara gjort det här ett par gånger men jag inbillar mig att huden är märkbart mjukare. När jag första gången borstade mig och sen drog i borstens strån framför badrumslampan liksom regnade det små partiklar, som jag anser var döda hudceller, absolut inte extrakt från skurborsten. Du kan ju göra ett eget test hemma - kolla om den oanvända borsten regnar celler innan du börjar. Vänligen återrapportera för jag är nyfiken. 

Det var det. Sista minuten julklappsuppslag till en fåfäng person i din närhet: Skurborste och en flaska solrosolja på närmaste ICA, 60 kronor totalt. 

God jul!

FruEfficientBadass

Konversationskort

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att konversera och lagom till julhelgen har jag knåpat ihop ett antal ämnen, redo att printas. Jag har produktutvecklat för er med mindre barn (längst ner). Vi brukar printa och klippa remsor som vi viker ihop och lägger i en kruka. Krukan går sen medsols och man tar en lapp i taget. Barnlapparna kan då läggas i en separat skål, så slipper de frågor av typen "Gillar du vin eller dricker du det för att bli full".

KONVERSATIONSKORT

• Kan en riktigt bra men riktigt korkad skådis spela smart?
• Har du någon gång fuskat?
• Om du under en dag fick byta liv med en idag levande kändis, vem skulle det vara?
• Aldrig tvätta håret eller tvätta håret tre gånger om dagen?
• Om du skulle skriva en bok, skulle det vara en roman, en deckare, en faktabok, en kokbok eller en barnbok?
• Har du några principer? Ex: aldrig somna osams med partner/inte dricka före kl. X ed?
• Att okommenterat gå runt i domarperuk i en månad mot 30 000 skattefritt? Om någon frågar dig om peruken får du bara säga: "Vilken peruk?"
• Vilken är din favoritkrydda eller smaksättare?
• Har du någon fiende?
• Du var tvungen att bära slängkappa som ytterplagg två vintrar i rad. Hur hade den sett ut?
• Vilken är den högsta trampolin du hoppat från?
• Varför tror du kjolen aldrig slagit igenom som mansplagg?
• Vad väljer du: Äta en rå okryddad rådjursstek eller att under en natt sova med ett lätt nedsövt rådjur?
• Förlora känseln i hela kroppen eller ha en snäll boaorm runt halsen tre timmar om dagen de kommande tio åren?
• Om du blivit läkare, vilken inriktning hade du valt? Om du är läkare: Vilken är din största tabbe?
• Vilken uppfinning önskar du att du kommit på?
• Om du för resten av ditt liv bara fick äta två födoämnen/råvaror (kryddning tillåten men inte stöttande ingredienser av typen "grädde" i en potatisgratäng, om du valt potatis), vilka skulle det vara?
• Hur hade du agerat i en katastrof (zombieinvasionsnivå)?
• Berätta om en trevlig egenskap hos alla runt om bordet.
• Berätta om ett otrevligt resminne. 
• Kan du ibland hysa beundran för vissa kriminella, ex. italienska maffian, Bonnie & Clyde etc?
• Vilket är det fulaste klädesplagget du vet?
• Har du svårt att dölja när du blir arg eller irriterad?
• Kan du här och nu berätta en rolig historia?
• Vad väljer du: Vara en av världens bästa bergsbestigare eller vara en av världens bästa näsor, det vill säga en person som skapar nya parfymer?
• Har du pyromantendenser, d.v.s. du gillar att se när saker fattar eld?
• Finns det någon/några person/er omkring dig som får dig att känna dig som en bättre människa?
• Kan du uppskatta olika sorters vin eller dricker du bara för att få lite pirrpirr?
• Äcklas du vid tanken på att äta insekter, även om de förädlats i matindustrin?
• Vilken är den coolaste detektiven genom historien?
• Du får tre hundra kronor för varje dag du går runt med tre centimeter långa tånaglar (utanför nagelbädden). Skulle du nappa på erbjudandet och om ja, hur många dagar om året hade du gjort det?
• Om du blev utvisad ur Sverige inom två veckor och på livstid, i vilket land skulle du bosätta dig? 
• Har du någon gång varit förälskad i en fiktiv karaktär och om ja, vilken?
• Har du någon gång tagit en springnota?
• Morgon- eller kvällsmänniska?
• Skulle du vilja få tillgång till 100% av din hjärna, d.v.s. bli supermart men också hyperaktiv utan förmåga att chilla?
• Vilken är den godaste maträtt du någonsin ätit? Och den äckligaste?
• Har du någon gång mött en person som ser ut nästan exakt som du? Alt. har du fått höra att någon säger att du ser ut exakt som någon annan?
• Man brukar säga att ”verkligheten överträffar dikten”. Har du något exempel på detta?
• Vad ger dig kväljningar?
• Vilket språk tycker du är vackrast?
• Känns det ibland som att du är med i en film, som att det som händer inte händer dig på riktigt?
• Vad väljer du: Spolas upp på en öde ö och leva ensam som Robinson Crusoe i ett år eller spolas upp på en öde ö och leva med en jätteirriterande person under ett år? 
• Vilken är din drömresa?
• Dissekera en levande söt kattunge eller bli attackerad av en hungrig varg?
• Har du någon gång varit väldigt nära en allvarlig olycka av något slag?
• Kommer du på dig själv med att ofta försöka föreställa dig folk på stan som om de vore från förr i tiden?
• Tror du att ev. utomjordingar är vänligt eller fientligt inställda?
• Om du fick gissa, hur kommer ditt liv se ut om fem år?
• Människohjärna i en apkropp eller aphjärna i en människokropp?
• Händer det att du tittar på eftertexterna av en film och fantiserar om att du hade något av efternamnen som visas?
• Favorit i Mupparna?
• Om du tvingades gå klädd i samma färg för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?
• Om du fick (var tvungen att) välja ett husdjur, vilket skulle det vara och vad skulle det heta?
• Vem skulle du helst vara: Den person som först dör av ett nytt virus eller den sista på jorden att dö av samma virus?
• Choklad: Mörk, ljus, vit?
• Du fick 14 000 kronor om dagen om du gick runt med en 10 cm lång (desinficerad) spik genom kinden. Skulle du tacka ja och hur många dagar skulle du gå med den?
• Ägnar du dig åt tvångshandlingar av typen ”måste ta höger fot först i trappor”?
• Fascineras du av ödehus? Har du varit inne i ett ödehus?
• Kan du ibland börja gråta av musik?
• Har du någon gång varit så arg på någon att du velat döda hen?
• Vad gillar du bäst: Att bli kliad på ryggen, bli kammad eller få fotmassage? 
• Tycker du att småbarn är jobbiga?
• Skulle du offra ditt liv mot att du räddade livet på två okända människor någonstans på jorden? Du vet inte om dessa personer är onda eller goda, unga eller gamla etc?
• Om du var tvungen att skaffa en (till?) tatuering, storlek 5*5 cm, på höger överarm, hur skulle den se ut?
• Är du rädd för mörker, är neutral inför mörker, eller trivs du i mörker?
• Napoleon, ond eller god?
• Du får välja något av följande för resten av ditt liv: En kostnadsfri och privat massör som infinner sig i ditt hem inom en halvtimme efter det att du ringer, oavsett tid på dygnet. ELLER en personlig chaufför som dyker upp inom fem minuter var du än befinner dig och tar dig överallt du vill inom tre mils radie. 
• Kan du ibland tycka att det verkar lite mysigt att bo på öppen anstalt? Litet rum, få distraktioner, massor av egentid. Bara under, säg ett halvår? Du får 3000 netto kronor om dagen och får permission en helg i månaden.
• Kan du berätta om ett pinsamt minne? 
• Var tyst i ett helt år mot två miljoner, skulle du klara det? Du skulle exempelvis kunna ge pengarna till välgörande ändamål.
• Har du någon gång erfarit synestesi, d.v.s. att du exempelvis upplever att vissa bokstäver, siffror, namn eller veckodagar har särskilda färger?
• Hur tror du att två dövstumma kommunicerar med varandra?
• Tror du på astrologi och horoskop?
• Vara Runar eller vara i en livslång relation med Runar?
• Vilket är det närmaste du kommit en övernaturlig upplevelse?
• Skulle du kunna tänka dig att pierca dig i gomseglet om piercingen var hyfsat diskret (en 1*1 m stor ring?) mot att du fick en valfri resa runt om i världen på 4-stjärniga hotell under två månader? Piercingen måste sitta i under fem år.
• Genom att alltid gå klädd i senapsgul kostym räddar du ett utrotningshotat djur samt får medalj av kungen. Men du får aldrig berätta för någon om varför du alltid går klädd i senapsgul kostym. Skulle du göra det? Om ja, skulle du göra det även om det utrotningshotade djuret var en ful insekt?
• Otroligt smart och otroligt ful eller ganska dum men medelsnygg?
• Har du absolut gehör? Eller är du tondöv/mittemellan?
• Vilket av dessa ord tycker du är vackrast: Fäbless, gryning, duva?
• Önskar du att du bara behövde två timmars sömn per natt? Om ja, vad skulle du göra när alla andra sover?
• Om du levt under antiken, hade du hellre varit en ond kejsare som tvingade slavar att slåss på Colosseum eller hade du hellre varit en snäll slav som slagits på Colosseum?
• Vad hade du helst velat ha: Fotografiskt minne eller förmågan att läsa folks tankar?
• Om du ser att en person som du inte känner så väl går runt med en fläck i ansiktet, säger du till?
• Du får nu två karriäralternativ för resten av ditt liv: Jobba med ett vanligt med ett dötrist kontorsjobb i en källare eller jobba som stjärnan på en kringresande cirkus? På kontorsjobbet har du ledigt på helgerna och under semestern, men på cirkusen är du aldrig hemma och har bara två veckor ledigt per år. Men du har kul varje dag på jobbet.
• Har du en sida som är mer fotogenique än den andra?
• Gå på Nobelfesten eller finalen av Melodifestivalen?
• Du fick sju miljoner med enda villkor: Du får enbart klä dig i egenstickade plagg för resten av ditt liv (ink. underkläder). Ja?
• Vilket är det perfekta vädret/årstiden enligt dig? 
• Äta en gång om dagen eller femton gånger om dagen?
• Lösviktsfavorit?
• Inga ögonbryn eller oerhört buskiga ögonbryn?
• Grav tinnitus eller en valfri bakgrundsmusik på låg volym i ditt huvud? Om det senare, vilken musik?
• Har du någon gång blivit utkastad ur ett klassrum?
• På en miljon här och nu eller 5 000 kronor i månaden för resten av ditt liv? 
• Har du någon gång gjort en e-mail-blunder, d.v.s. skickat ett mail till helt fel person (och med pinsamt resultat)?
• En liten restaurang stänger för kvällen och kvar står matrester och dryckesslattar. Du måste göra slut på någon av kategorierna genom att antingen äta upp matresterna eller dricka upp slattarna. Vilken kategori väljer du?
• Skapa ett mästerverk du inte får cred för eller få cred för ett mästerverk du inte skapat?
• Känner du till begreppet ASMR och om ja, har du upplevt det?
• Vilken kroppsdel är du mest stolt över?
• Har du någonsin läst ett stycke ur någons dagbok?
• Berätta om ett (lagom) traumatiskt barndomsminne.
• Bo i en avlägset belägen men lyxig fjällstuga utan täckning i en månad eller bo i en liten, fuktig källare utan fönster men jättebra täckning under samma tid?
• Keps eller basker? Beskriv din snyggaste variant. 
• Vilken är din favorit bland tecknade serie-karaktärer?
• Om ditt liv vore en roman, vad hade romanen hetat?
• Är du för eller emot temadagar av typen ”Lakritsens dag”?
• Vilken är den fulaste frisyren du haft?
• Brukar du dra ner volymen på bilradion när du letar efter en adress?

Barnfrågor (0-6 år):

- Vilken är den roligaste fröken på ditt dagis/skola/fritids? Varför?

- Har du någon gång fått en sticka? Berätta mer!

- Vilket husdjur skulle du vilja ha och vad skulle det heta?

- Gillar du eller ogillar du ballonger? Motivera.

- Berätta om en resa du gjort.

- Tror du på Gud? Om inte, tror du på någonting annat?

- Har du någon gång fortsatt att spela på mobil eller iPad när dina föräldrar tror att du somnat för kvällen?

- Vilken färg har en spegel?

- Favoritbok? Varför var den bra?

- Vem var din första vän?

- Vilket föredrar du: Att ha JÄTTESTORA ögon och liten mun, JÄTTESTOR MUN och små ögon eller medelstora båda men jättefula.

- Äckligast i Aladdinasken?

- Är du fascinerad av fabriker, d.v.s. skulle du vilja se hur man exempelvis tillverkar blyertspennor eller plåster?

- Armar i benlängd eller ben i armlängd?

- Vilket skulle du helst borsta tänderna i: Senap eller ketchup?

- Har du snygg handstil? Visa!

- Vilken är din favorithögtid? Påsk, Jul, Midsommar, Halloween eller din födelsedag?

- Ibland, när du ser något riktigt gulligt djur, får du lust att krama ihjäl det?

- Skulle du låta en clown sova i din säng mot fem tusen kronor?

- Berätta en gåta!

- Vad tycker du är mest obehagligt: skelett eller råttor?

- Vilken är den märkligaste dröm du haft?

- Vilken är din favoritdessert?

- Rädda en utdöende fågelart eller tappa tre tår?

- Säg två av dina favorit YouTubers.

- När skrattade du så mycket att du inte fick luft sist?

- Ange dina tre favoritsmaker på glass.

- Har du någon gång varit i slagsmål?

- Hade du velat bo på stenåldern under en vecka? 

- Har du avslöjat någons hemlighet?

- Gå nu varvet runt bordet och berätta för de andra vilket djur de hade varit, om de varit djur.

- Du är tvungen att byta namn och dina alternativ är: Grejen, Fiffue eller Monkas, vilket väljer du?

- Vad väljer du: Att aldrig mer få gå på bio eller aldrig mer få gå på nöjespark (typ Liseberg)?

- Har du någon gång snott godis hemma?

- Händer det att du säger att du är mätt fast du inte är det, för att du tycker maten är äcklig?

- Vet du vad ett "paper cut" är? Har du någonsin fått det?

- När hjälpte du någon sist och hur?

- Önskar du dig fler eller färre syskon?

- Vilket är ditt första minne?

Mvh/
FruEfficientBadass

Nästan alla har ett val

Bered er på ett klagoklag, det vill säga den genre av inlägg jag med regelbundna intervall publicerar eftersom jag stör mig på alla som stör sig. Stör sig på vad? Folk som sparar. 

"Men du måste förstå att alla har inte den ekonomiska möjligheten att bla bla bla..."

1) Jag förstår att inte alla as in 100% av alla i Sverige, än mindre i Europa och ännu mindre i världen som helhet, har möjlighet att spara. 

2) Men jag förstår också att den absoluta merparten av svenne bananas skulle kunna spara om de valde att göra det.

3) Trixet är att göra det valet istället för att...

4)...klaga på andra som gör det. 

Vi konsumerar mer än någonsin. Enligt en rapport från Handelshögskolan i Göteborg konsumerade vi 2018 för 2 000 miljarder i landet, en ökning med 25% från 2008. Placerapodden nämnde ett grovt estimat (jag inte minns) på det ackumulerade sparandet under pandemin som gav av handen att om vi skär bort en del av vårt resande, restaurangätande, nöjeskonsumerande och shoppande frigörs stora mängder kapital. Med sådan data till hands, finns det verkligen fog för påståendet att folk i gemen inte kan spara?

Det var en retorisk fråga, klart att folk kan spara eftersom man uppenbarligen klarar av att konsumera. Det handlar som vanligt om vad man är beredd att avstå och i fallet svenne banan är svaret "Ingenting". Man vill ha ett långsiktigt sparande, visst visst. Men man vill samtidigt äta utelunch, köpa nya kläder snarare än 2nd hand, privatleasa nybil och bygga altan med badtunna.

Jag har intresserat följt den nästan unisona sågningen av Sigge Eklunds bok "Livets små njutningar", en bok som enligt mig tangerar böcker av typen ”The Art of Frugal Hedonism” av Anne Fraser Rowland, d.v.s. böcker på temat "njut av det lilla", därav namnet "Livets små njutningar". 

I Alex och Sigges podcast nämner Sigge Eklund en recensent som hugger på det faktum att Sigge nämner "Köpa te på lösvikt" som en källa till liten njutning. Recensenten menar att detta är en provokation mot de som inte har råd att köpa te på lösvikt. Lätt för Sigge Eklund, podcastmiljonären, att slänga runt och bara köpa lösviktste sådär. Jag vet inte jag, men jag tycker att det rimmar rätt illa med "Konsumtionsrapporten 2019". Eller är det endast de cognacsstinna isterbukarna på Östermalm som står för konsumtionsökningen på 25 procent från 2008? 

Västerbottenskurirens Sara Meidell har, till skillnad från andra kritiker, förstått att Sigge Eklunds exempel på lycka är tillgängliga för den stora massan, även de som saknar podcastmiljoner. Hon menar också att Eklunds "aningslöshet" är en sorts "förmildrande omständighet" som ger hopp:

"I en intervju med DN beskriver Sigge Eklund hur beroendeframkallande det är i möten med meningsmotståndare att lämna prat om politik åt sidan och då inse hur lika vi är varandra. Häri ligger väl också ett hopp, i allt; att denna insikt hos de välbeställda om allas likhet, detta frö till solidaritet, kunde omsättas i en rörelse som kan utjämna kapitalet lite. Som maximerar den bredare mänsklighetens möjlighet att nå lyckan i det lilla."

Hallå! Jag har ett förslag till en rörelse som kan utjämna kapitalet lite:

1) Sluta klaga

2) Börja spara

Så kanske den här snubben...

...får flås i nacken av de här proletärerna, som just nu vinschas ner i en gruva någonstans i Sverige till någon usel lön (förutsatt att de ens får lön, patron lär vara en nyckfull jävel) :

På tal om lön (Ekonomifakta):

"I Sverige uppgick medianlönen till 31 700 kronor i månaden år 2019. Den var något högre i privat sektor än bland offentliganställda, men skillnaden var inte större än 500 kronor i månaden. Genomsnittslönen i hela ekonomin uppgick till 35 300 kronor."

Det finns förvisso folk som ligger över detta snitt. Podcastmiljonärer och gruvarbetare till exempel. Men låt oss utgå från ett snitt på 31 700 kronor vilket borde ge en snittlön efter netto för en snittmedbörgare på runt 22 papp. Är det verkligen så att man med 22' netto per månad känner sådan oro för sin egen och sina närståendes överlevnad att varje tanke på sparande är otänkbar? 

Vore det i så fall inte konstruktivt att sluta jacka upp sin konsumtion med 25% på elva år? Reservation för att jag inte vet vad som ingår i denna konsumtionssiffra. Det kan mycket väl handla om rovor som ska kokas för att föda de tio barnen innan dagens tredje arbetspass.

Ytterligare ett mysterium är hur svenskar i gemen, alltså ej bara den diffust definierade överklassen, innan corona kunde resa så till den grad att flyget nådde all time high. För det rörde sig nog inte enbart om arbetsresor mellan de sjaviga arbetarlängorna på Söder till gruvschakten i Kurravaara?

Jag är inte dummare än att jag fattar att det här rör sig om medial jargong som går hem i stugorna. "Vad fick han som inte jag fick?!" Vi gillar tydligen känslan av att vara orättvist behandlade och i på förhand stipulerat kölvatten av The Man. Vi gillar det så mycket att vi ivrigt klickar in oss på nyhetssajter med texter av ovan slag vilket genererar annonsintäkter vilket jag tror är ett av skälen till att man som journalist levererar polariserande retorik. För jag tror inte att rubriker som "Alla kan spara - den kompletta listan på saker du kan välja att avstå" hade dragit riktigt lika mycket trafik som klassanalys av kändis lösviktstekonsumtion. 

Det som är problematiskt är att resonemang av det här slaget (”Bristande solidaritet är anledningen till att jag har tomt på sparkontot”) skapar en bild av att sparande och makt över den egna tiden (vilket om man så önskar kan bli en konsekvens att ett sparande) är ouppnåeligt för de allra flesta av oss, när det i själva verket är asuppnåeligt. Närmare bestämt 25 procent mer uppnåeligt än 2008, för någonstans har ju pengar frigjorts för att möjliggöra denna konsumtionsökning. Att sparande och FIRE skulle vara en aktivitet reserverad för ”överklassen” stämmer inte, men det är säkert en trösterik tanke för den som tycker att det är roligare att handla än att spara. 

Jag träffade nyligen en bekant till en kompis som med självklarhet i röst proklamerade att det var omöjligt att spara sig fri på enbart lönearbete. Eftersom jag vet att hon har en fäbless för USA-resor och åker dit minst en gång per år tyckte jag att det lät märkligt. Men hon kanske åkte fraktfartyg och betalade genom att skala potatis i mässen, vad vet jag. 

Men hon var inte helt igenom en underdog utan hade en lösning på problemet, om än en något omständlig sådan: ”Man får se till att födas in i överklassen!”. Jag blev nyfiken på hur hon definierade denna överklass*. Ingick hon möjligen själv, med bostadsrätt värd miljoner i Stockholms innerstad och en lön som möjliggjorde transatlantiska resor på regelbunden basis? Där gled samtalet över i något annat, så jag kommer aldrig att få veta hur denna förtryckande maktelit ser ut i hennes huvud. Gissningsvis har de husa som de kallar ”lilla fröken”. Alltså GÄSP detta gamla klasstugg när ska det upphöra. Ta din lön, oavsett var den kommer från och avsätt en del till långsiktigt sparande. 

Vem som helst kan köpa te på lösvikt. Två hundra gram honeybush orange & cream kostar 92 kronor, vilket motsvarar en skippad utelunch per månad. 

Mvh/

FruEfficientBadass

* De lortiga hantverkssnubbar med tvåmannafirmor jag servade i min förrförra yrkesroll räknas nog inte trots deras många millar på banken, för de bor ju inte i Torekov, i Örgryte eller på Östermalm. När de köpte sin femte skoter eller första helikopter (sant fall!) skulle nog min väns bekant fälla en tacksamhetens tår över att dessa utsatta proletärer äntligen rört sig över existensminimum. 

Jag får FIRE-mothugg

För ett tag sen hamnade jag i FIRE-klammeri med en medborgare. Låt oss kalla honom Lasse Elektriker, eftersom han heter Lars och är elektriker. Vad hade jag för ärende till den här mannen kan man undra? Ja, inte var det mitt fel, det var de här ligisterna, inköpta som 16-årspresent till ett barn, som ställde till oreda bland kablarna och föranledde strömlöst hus i november:

Tips! Om ni ska ha fåglarna flygande fritt, se till att högt belägna kablar inte är blottade för deras monstertrucknäbbar. 

Lasse Elektriker, som efter en timmes detektivarbete hittade elfelet, fick kaffe och bulle i köket och vi pratade om ditten och datten. Till slut kom vi in på arbetslivet och jag berättade om vårt upplägg - att vi lämnat våra heltidsjobb för att få mer tid till livet i stort. Lasse var INTE imponerad.

"Jag tycker det är eländigt vart saker och ting är på väg. Folk vill inte jobba längre. Vad skulle hända om alla slutar jobba? Då stannar ju allting av. Det är dåligt med arbetsmoralen nuförtiden. Folk verkar tycka att de inte ska behöva jobba."

När han gått kände jag mig konfunderad och lite skamsen. Är jag så självgod i min affärsmodell att jag inte tagit höjd för den samhällskonsekvens det innebär att inte heltidsarbeta? Inte långt senare läste jag ett MI30-inlägg på temat "Provocerar FIRE" som landade något i stil med "Nej, det är mest inom FIRE-communityn denna fråga stöts och blöts". En av kommentatorerna skrev:

"Vissa är arbetslösa och lever på bidrag. Bidragspengen är relativt låg, och det kombineras ofta med krav från försäkringskassan att söka jobb eller vidareutbilda sig. Bidraget finansieras av skatt på arbete, bolagsskatt, bensinskatt osv. Gruppen lever alltså på den produktiva delen av samhället och anses därmed vara ett samhällsproblem. Genom piska och morot säkerställer regeringen att gruppen inte blir för stor. Andra väljer att frivilligt sluta arbeta och lever på aktieutdelning istället (FIRE-personer). Precis som bidragstagaren lever personen på det överskott som den produktiva delen av befolkningen skapar, dvs vad företag och arbetarna i företaget producerar. Detta sker utan några krav på motprestation. Utöver detta så nyttjas skattefinansierad sjukvård, subventionerad tandvård, gratis utbildning mm, dvs sådant som är finansieras av skattebetalarna. Man skulle kunna se det som att FIRE-personer har hittat ett kryphål i "samhällskontraktet" som möjliggör att äta kakan utan att vara med att baka den. Nyttjat av förmögna som gör det högst frivilligt och medvetet."

En replik från Arbetsplanen:

"Jag tycker det är stor skillnad på att leva på bidrag och vara ekonomiskt fri. Att investera hårt i 10-20 år och därefter låta företag växa vidare med hjälp av dina pengar - samtidigt som du plockar ut en del av det du "lånar ut" till företaget genom din investering känns givande för samhället."

Det var särskilt Arbetsplanens kommentar jag hajade till på. Jag har aldrig riktigt sett det så - att jag genom sparande av hälften av lönen stöttat (företrädesvis) svenska företag. Företag som i sin tur genererar arbetstillfällen och därigenom skatteintäkter. Och då har jag redan pytsat in lika mycket i skatteapparaten som en genomsnittlig undersköterska kommer att göra under en livstid. 

Med det sagt. Vad är det som skaver för Lasse Elektriker? Nu drog ju inte jag igång powerpointen när han var där, men på något vis anar jag att han inte varit imponerad av ovan resonemang. Är det själva uppoffringen som räknas? Att de som inte ställer upp på rat race och sega måndagsmorgnar inte lider lika mycket som befolkningen i övrigt?  Kan det vara så som Ani i MI30:s kommentatorsfält skrev:

"Jag tror det mesta som sticker utanför mallen provocerar. Det som jag tycker anmärkningsvärt är att tex idrottsproffs eller lottovinnare får aldrig den här "skammen" riktad mot sig. Utan det är fullt acceptabelt. Men ifall en vanlig svensson vill gå i pension vid 50 år så provocerar det för att människor med samma liv och inkomster hade kunnat göra samma sak."

FIREes, parasiter eller inte, torde emellertid dra ner på behovet av skattefinansierad vård avseende psykisk ohälsa. Ett stressigt yrkesliv med oklara uppgifter, ändlösa möten och suddig skiljelinje mellan arbete och privatliv har troligtvis bidragit till att öka sjukskrivningstalen. Idag går runt 30 miljarder (ex. sjuklön) till sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. Om ni frågar mig handlar FIRE om valmöjligheter, inte om att göra slut med samhället. Möjlighet att bestämma över sin tid och kanalisera sin energi på det man känner att man är ämnad att göra, utan att oroligt behöva snegla på kontot. Dessutom är gigekonomin på ingång så vi har nog inte så stort val. Det som idag anses vara ett kryphål kan mycket väl bli de yngres vardag (varför du bör lära dina barn att spara). 

Mvh/
FruEfficientBadass

Världens bästa sparknep

Inlägget innehåller annonslänkar till Bokus.

Jag är för tillfället starkt influerad av en bok jag skaffat som heter Essentialism - The Disciplined Pursuit of Less och omslaget påminner till viss del om omslaget till Jarlsdotters Lean@Home - från trasselsudd till len och slät boll.

Nu är ju inte detta primärt en bok om sparande, även om Greg McKeown gjort ett och annat nedslag i FIRE-poddar e d, utan om att få ett mer kvalitativt liv genom att kunna skilja viktigt från oviktigt. Men när jag satt i bilen och blåste hubbabubba för ett tag sedan slog det mig att med denna livsfilosofi löser sig ju även ekonomin. Egentligen handlar ju hela den här bloggen om just detta: Att renodla det man verkligen gillar och vill ha och ge fräcka fingret år resten. Då behöver man inte gneta med appar där du låter en "tjyv" nalla pengar från ditt konto in på ett sparkonto med usel ränta ("eftersom sparande är en sådan plåga, dra av plåstret bara!") eller sitta hemma och dela knäckebröd i dagliga portionspåsar eftersom man måste få ner sina omkostnader. Man fortsätter att leva sitt liv som vanligt, fast utan det onödiga. 

Några exempel

Garderob. Jag har under hösten lagt mig till med den dåliga vanan att surfa in på Sellpy och leta efter tröjor i kashmir (som ju är den svenska stavningen av materialet), väskor från LV (why on earth?) och ballerinas från Michael Kors (när de enda skor som klarar av mitt nuvarande liv är de stryktåliga Blundstones). Distraktioner! Jag har ju redan en helt perfekt och fungerande garderob med plagg som jag älskar och som dessutom får mig att känna mig on top ot things varje dag. Inte en glipa, inte ett stick, inte ett skav, inget frys. 

Konkret tips: Gör en total garderobsgenomgång. Plocka ihop outfits till varje potentiellt scenario med betoning på vardag. Notera luckor i garderoben och köp dessa. Slut.

----------------

Badrum. Jag har själv gått från att vara finkemsjunkie till att ha totalt åtta produkter som jag använder. Om männen i läsarkaran tycker att det låter mycket kan jag meddela att det är det inte. Jag hade nog kunnat slänga på en nolla där för sju år sedan. Och i dessa åtta finns tandkräm och deo.

Konkret tips: Red en gång för alla ut exakt vilka produkter du gillar och som ligger i en bekväm prisklass. Håll dig till dessa. Köp på dig en extra av varje så att du aldrig behöver känna dig i nöd vilket gör att du mycket sällan behöver bevista satans lockande rum av typen Sephora (kan inte hantera Sephora). Slut.

---------------

Restaurang. Lägg dig på schäslongen och meditera en stund kring vilka restaurangbesök som verkligen skänker dig tillfredsställelse. Är det dagens nere på hörnet, kina take-awayen när du inte haft tid att GÖRA STORKOK PÅ FRUGALT VIS eller är det kanske den där vinlunchen med din partner när ni en gång om året fått barnvakt? Identifiera den restaurangupplevelsen och skippa resten. Hell, om du är så duktig att du skippar resten kan du kosta på dig att öka frekvensen av den upplevelse du gillar. Men inte för mycket, då blir den inte lika trevlig längre. 

Konkret tips: Ha ett nödlager av färdigrätter i frysen, ett storpack spagetti och några Barillasåser hemma så kan take-away-menyerna gå direkt från brevlådan ner i pappersåtervinningen. Slut.

--------------

Resor. Proceduren nästan exakt som den gällande restaurangbesök. Just nu har vi ju draghjälp av corona som gör att din resebudget för 2020 och ev. även 2021 kan gå rakt in på ISK:en och i framtiden generera "gratis resor" i form av avkastning. Slut.

--------

Renoveringar. Detta slukhål. Sätt dig ner själv eller med eventuella medboende och diskutera vad som är absolut nödvändigt för ert hem åren som kommer. Nice-to-haves tas upp till kreativ diskussion. Kan ni med enkla medel trixa till trevlighet av ett utrymme utan att bända upp stommar och golv? 

Konkret tips: Töm utrymmet i fråga. Fundera kring enkla åtgärder som ny väggfärg och härliga mattor, kanske till och med förägda sådana? En kompis till mig åker ut i köpladorna och ser vad hon gillar och sen letar hon upp samma eller liknande på Blocket till en bråkdel av priset. Slut.

------------------

Prylar. Gör ett rejält rens hemma och när hemmet är rent och fluffigt och du haft gott om tid att äckla dig över alla dina historiska felköp, sätt dig ner vid köksbordet och funder på vad som behöver läggas till. Det kan vara banala saker som Ipren. Eller en ny stekspade. Eller stora saker som nya sängar eftersom ni fått vägglöss i de gamla (ungefär där drar jag gränsen för nyköp säng). 

Konkret tips: Notera framtida köp i ett nördigt block eller i din coola app, men vinnlägg dig om att inte köpa NÅGOT annat när du är ute på lokal. Slut.

-----------------

Jag hade kunnat fortsätta hela dagen och kvällen, men jag tror ni fattar. Det du åstadkommer genom ovan manövrar är att du ger dig själv ett lugn. Du vet att du har allt du behöver. Du kan bara skippa turen till outleten eller vad det nu kan vara. Du och eventuell partner kan pausa charterdiskussionen något år eftersom ni vet att det ni egentligen vill göra är att klättra i Kaukasus och det gör ni om två år när även Armenien fått tillgång till coronavaccin.

Genom att renodla dina preferenser på alla nivåer av ditt liv kommer du att spara shitloads of money utan att för den skull känna dig fattig eller snål. Tvärt om - du kommer att känna dig rik och slipper dessutom I-landsproblemet decision fatigue.

Idag är det måndag och perfekt läge att dra sig undan i Zoom-mörkret och göra listor i Excel över Vad Du Egentligen Gillar. Tänk inte ekonomi, tänk livskvalitet.

Mvh/
FruEfficientBadass

Jag dödar släktens bråte

Jag skrev ju nyligen om en städserie på Netflix och ett avsnitt som fick det att vattnas i mun (inte helt sunt men sant) var där de fixar iordning en familjs garage från totalt kaos (ink. aska från kremerade husdjur bläk) till ett vackert gym (med förvaring). Jag längtade så efter att göra något liknande tills jag insåg att jag HADE ju ett nästan IDENTISKT projekt, bara det att jag förträngt det. Loppisen. 

Bakgrund: I min släkt slänger man inget. Man spar på det, ofta i ett källar- eller vindsförråd. När förrådet hotar att brisera flyttar man det till "landet", det vill säga mitt nuvarande hem. Sen väntar man på att sakerna ska försvinna i tomma intet, vilket inte händer. Och då tar jag tag i det. Genom löpande rensning har jag befriat två rum i vårt boningshus från mög, samt lättat på trycket i samtliga skåp, lådor och andra förvaringsutrymmen. 

För cirka fem år sedan kom jag på idén att ha en gårdsloppis i ett utrymme i "gammelhuset", d.v.s. den parstuga som för cirka åtta generationer sedan fungerade som bostad men som nu är någon form av kombinerad verkstad/soptipp. Första två åren sålde vi rätt bra, ungefär för vad en tjänsteman tjänar under två arbetsdagar. Men nu återstod bara bottenskrapet och inget var sådär vackert färgkoordinerat längre, bara en röra som krypit längre och längre ut på golvet. Nedan före/efter-bilder efter varandra, lyckades ej få till bildtexter i det nya Blogger-gränssnittet:

Jag har alltid tänkt på kvarvarande prylar som saker som barnen kan plocka av när de flyttar hemifrån. Som ny student i korridor kanske du inte vill investera i finporslin eller ens porslin. Då finns det en del de kan fynda här. Jag upptäckte exempelvis att vi hade tre trattar och fyra sockerströare. Och sjutton vaser och dubbelt så många blomkrukor. Värmeljushållare ska vi inte prata om, vi skulle kunna ha grekisk-ortodox midnattsmässa på varsitt håll i vår familj, utan problem.

Min ursprungstanke var alltså inte att göra mig av med något, men att strukturera upp prylarna och packa dem i flyttlådor för att få mer yta och undvika smuts (det regnar skräp från taket). Men när jag väl började nysta i projektet stod det klart att här behövde slängas. Vad behövde slängas? Ja, inte vet jag, kanske...

...en figurin i form av dekapiterad Krösa-Maja (och hennes vapendragare - en otäck fårskinnsgubbe med armar alldeles för små i förhållande till kroppen)...

...eller en lila porslinsåsna med obehagligt stirrande blick som förföljt mig sen barndomen. Har någon någonsin gillat den? Oklart. 

Samt cirka 200 kilo mässingsgods och ett stort antal objekt i näver - ett material som aldrig, och jag menar det, aldrig kommer att bli trendigt igen. Gör det det kommer jag att gråta blod för jag gjorde mig av med enorma mängder. Minnestallrikar, gamla kläder, fula dukar, obegripliga objekt, skitiga trasmattor, ej kompletta pussel, ej fungerande dammsugare och espressomaskiner (två av varje för säkerhets skull), vinställ till bag-in-box (c'est classe!) et cetera. 

Metoden var enkel. Jag åkte till byggvaruhuset och köpte tio flyttkartonger. Sen torkade jag hastigt av de saker jag ville spara med en dammtrasa och sorterade dem i grova kategorier. En låda för "tallrikar, skålar", en för "koppar, glas", en för "kastruller, kastrullunderlägg" (en omfångsrik kategori btw), "belysningsrelaterat" osv. När jag paketerat det jag ville ha kvar var det en lätt match att hiva ut resten på gårdsplanen. 

Då kom mina föräldrar på besök. Det var som ett sociologiskt experiment att se dem rafsa igenom sitt redan deporterade junk för att rädda det som räddas kunde. Som med barn vars leksaker roterats upp på vinden under ett kvartal (fast nu handlade det om ett kvarts sekel). Mig kan det kvitta, bara jag slapp ha kvar prylarna. Resten, som mina föräldrar inte fick in i bilen, såg ut så här:

Men då inkluderade jag även sommarens skräpsäck från verkstaden samt missfärgad textil inifrån huset och lite annat vardagssläng av typen gamla batterier och glödlampor. Några punkter:

- Jag har nu, efter 44 år i livet, en enda plats för krukor. Tidigare hade jag ett större förråd på torkvinden, ett utanför hönshuset och ett i loppisen. Nu tronar alla krukor uppe på torkvinden. Förutom stora utekrukor som står inne på loppisen. Som ju inte är en loppis längre, men jag kallar det det ändå eftersom jag vant mig vid att kalla utrymmet för det. 

- Rummet kan nu användas på ett mer ändamålsenligt sätt. Förutom förvaring finns där ett dedikerat utrymme för långfärdsskidor så att de inte behöver stå inne i barnets sommarateljé i samma hus. Samma sak för fiskeredskap. Vi får också gott om plats att förvara utemöbler här, istället för att under stort mankemang knöla in dem under huset. Säkert bättre för möblerna också.

- Vidare finns så pass mycket golvyta att jag utan problem kan använda rummet till exempelvis målning av andra möbler. Jag hittade dessutom ett stort plaststycke som kan läggas ut för sådana projekt. 

- Jag gjorde mig slutgiltigt av med gamla böcker. Nu har jag inga böcker förutom det fåtal som står i hyllan i vårt TV-rum. Och barnböckerna på plan 2. Det känns grymt. 

- Jag har stenkoll på vad vi har eftersom jag skrivit detaljerade innehållsbeskrivningar på alla lådor.

- Jag hittade några saker jag behövde i vanliga huset: Ett presentband, tomma plastpåsar att ha som soppåsar, ett skrivbordsunderlägg och en vit linneservett som jag ska tvätta och börja använda. 

- Vi har nu ett dedikerat utrymme till grillen och grillrelaterade prylar såsom grilltändare, tändvätska, engångsgrillar och grillverktyg. Tidigare ställde vi in grillen precis innanför dörren, eftersom det var så knökat med prylar överallt, och grillredskapen spreds som rön för vinden. Men nu har grill sin egen lilla hörna, en grillhörna.

En dag tog det att rensa ut, sopsortera och sopa rent i rummet. En dag tog det att åka till tippen (två resor). Jag är så sjukt nöjd över att jag företog mig det här projektet. Flyttkartongerna kostade 200 kronor, bensinen gick väl på en femtiolapp och min tid är värderad till runt 10kr/h, så det var på det stora hela ett väldigt prisvärt projekt. 

Men detta och sparande då? 

Inte så mycket koppling där, är jag rädd. Mer än att jag blev smått illamående av att se möget och blev ännu mer förtjust i min livsfilosofi att inte handla så mycket. Och naturligtvis potentiellt sparad krona i framtiden eftersom jag nu vet att jag inte behöver köpa varesig vinställ (har två) eller badmintonracket (vi har åtta) om andan skulle falla på. 

Ni som följer mig på Instagram såg hur jag rensade ut verkstaden i slutet av september och där hittade jag en bruksanvisning till ett boulespel. Vid loppisrensningen hittade jag själva boulespelet. Bara en lika störd person som jag kan förstå tillfredsställelsen i att peta in instruktionshäftet i den lilla bouleväskan. Och jag spelar inte ens boule. 

Har du någon riktig surdeg du går och drar på?

Mvh/
FruEfficientBadass

Projekt galgar

I mitt säsongsskifes-inlägg från oktober fick jag en del reaktioner på min spretiga samling galgar. 

"FruEB du som har sån ordning bland kläder och skor, bland hyllor och kök - hur kommer det sig att du har en sån osalig blandning av galgar? Det är väl något du ser varje dag, tar i varje dag eller flera gånger varje dag. Borde finnas en feng-shui för galgar, åtminstone samma sorts galgar på respektive stång borde ju göra stor skillnad visuellt."

Jag försökte slå dessa tankar ifrån mig ett tag men lyckades bara någon månad. Efter idogt sökande efter den typ av galgar som används i min nya Netflixfavorit Home Edit (ni vet de där tunna, lätta med lite sammetsaktig yta) hittade jag just sådana till rimlig peng och jag törs inte säga var för det var på en av de kedjor jag regelbundet häcklar på bloggen. Men jag fann tröst i att de inte var tillverkade i sweatshop i Asien utan i sweatshop i Nederländerna. Så här såg vår klädstång ut före:

"Jag får ögoneksem" som en av läsarna uttryckte det.

Därtill upptäckte jag att vi faktiskt saknade galgar. Inte för att kläder låg i drivor på golvet (öfver min döda kropp!) utan för att det uppdagades att min man eskalerat sin latmannahängning av skjorta+pullover på samma galge till trippelhängning, d.v.s. T-shirt, skjorta och pullover på samma galge. 

Jag köpte alltså 50 vanliga galgar och sex kjolgalgar. Att ha 50 galgar kan synas mycket, men då är det alltså samtliga våra plagg som ska hänga där, eftersom jag efter ett (stort) antal år insett att lådförvaring suger, och det var flera skäl:

- Det är bökigt

- Det blir stökigt

- Man ser inte vad man har

- Det är oinspirerande

Jag köpte dessutom en sorts skärp/scarf/slips-förvaring att hänga på sidan. Inte för att någon bär slips eller scarf längre, men eftersom vi för tillfället hänger skärp på en krok på kakelugnen vilket är sååå otillfredsställande.

Tjopp tjopp, det tog inte mer än tio minuter att befria plaggen från den spretiga galgpopulationen och lirka upp dem på de nya hängarna:

Alltså, the pleasure of it! Jag har nog inte riktigt fattat hur lyxigt det är med den här typen av galgar. Alla plagg, inklusive slinkiga blusar satt stadigt på och de hade den perfekta dimensionen som följde formen på - åtminstone mina - axlar vilket borgar för att kashmirtröjorna kommer att hålla formen i många år till. Som ni ser valde jag färgen ljusgrå istället för svart (som också fanns) efter den gamla devisen att mjuka färger är snällare mot ögat.* 

Nu blev det ju en massa galgar över och dessa tänkte jag tratta vidare till barnens klädstänger och följa det tips jag fick i oktoberinslaget: Att i möjligaste mån hålla sig till en sort/färg. Sagt och gjort. 

NOT. För detta var en söndag och barnen var hemma. "Mäh, varför dåååå?", "JAAAG kan göra det SJÄÄLV!" och andra poänglösa invändningar eftersom de a) inte vet sitt eget bästa och b) aldrig kommer att göra det, åtminstone inte så länge TikTok finns tillgängligt på den svenska marknaden. Så jag väntade tills de gick till skolan dagen efter och körde därefter på:

Ovan 13-åringens klädstång före/efter och här lyckades jag skramla fram nästan uteslutande trä. Dessutom samlade jag en del miscellaneous i tygkassen till höger och färgkoordinerade en smula. Bättre non?

I 11-åringens garderob hade jag tänkt ha svarta galgar, men de räckte inte till. Framför allt fanns det inte så många rejäla byxgalgar i svart, så det fick bli en mix av trä och svart. Men det blev ett klart lyft att få bort de gula, prickiga, orangea, vita och allmänt fula galgarna som nu ligger i en skämskasse på vinden i väntan på nästa loppistur, för jag tänker mig att det går åt galgar i den verksamheten. 

Frugal vinst? Projektet gick på 320 kronor. Det motsvarar ungefär en klänning på valfri fast fashion-butik. Men genom att vifta ängeldamm i form av sammetsklädda galgar över min och min mans garderob fick vi en vinst som vida överskrider inköpspriset av bomullsbesprutad textil med livslängd två år, nämligen en garderob som kändes mer attraktiv överlag.

Jag behöver väl inte ens nämna att min man ännu inte märkt att galgarna är utbytta, men JAG känner varje dag en enorm glädje över detta tilltag. Plaggen hänger perfekt, de töjs inte ut på oönskade sätt och genom att jag knyter an ännu mer till min existerande garderob (som jag redan innan detta tyckte var prima) vaccinerar jag mig än mer mot spontanköp baserade på en diffus känsla av klädmissnöje. Jag är så sjukt nöjd! 

Och det faktum att galgbyte genererar den formen av eufori kanske är ett tecken på att mitt liv behöver fler stimuli men vad spelar det för roll, var och en sin egen lyckas smed etc.

Jag vill avslutningsvis återigen slå ett slag för konceptet hängning. Inte av människor, det slutade vi med för 200 år sedan, utan av kläder. För att du ska känna klädlycka är det nästan en nödvändighet att du ser alla dina plagg, hela tiden. För det som är gömt (om än välvikt i en låda) är glömt. Dessutom kan många plagg gå direkt ur maskinen och upp på tvättstugegalge för att sedan gå direkt till garderobsgalgen, utan att passera strykbrädan vilket är helt i enlighet med lean@home - minska ledtiderna i allt vardagsnära.

För övrigt frilade jag ett antal vita plastgalgar under projektet som gifter sig väl med våra vita badrumsväggar. Galgarna hänger på en stång precis ovanför vår tvättmaskin så så fort tvätten är klar drar man bara upp det som är överdelar på dessa galgar. 

Julklappstips! Till dig själv alltså: Nya galgar! Hur ser det ut på galgfronten i din garderob?

Mvh/

FruEfficientBadass

* Ni vet ju exempelvis att mörkbrun maskara är att föredra framför kolsvart eftersom det blir mer naturligt, utan att förta känslan av mörka fransar?